LMC INTERNATIONAL UTVÄRDERING AV DEN GEMENSAMMA JORDBRUKSPOLITIKEN INOM SEKTORN FÖR PROTEINGRÖDOR Sammanfattning November 2009 New York 1841 Broadway New York, NY 10023 USA Tfn +1 212586-2427 Fax +1 212397-4756 analysis@lmc-ny.com LMC International Oxford 14-16 George Street Oxford OX1 2AF UK Tfn +44 1865791737 Fax +44 1865791739 analysis@lmc.co.uk www.lmc.co.uk Kuala Lumpur Level 2, No 33 Jalan Tengku Ampuan Zabedah B 9/B Seksyen 9, 40100 Shah Alam Selangor Darul Ehsan Malaysia Tfn +603 55135573 Fax +603 55100092 analysis@lmc-kl.com
Den här undersökningen har finansierats av Europeiska unionens kommission. Slutsatserna, rekommendationerna och synpunkterna i rapporten är konsultens egna och speglar inte nödvändigtvis kommissionens ståndpunkter.
Innehållsförteckning Innehåll Kort sammanfattning...serror! Bookmark not defined. S.1 Den gemensamma jordbrukspolitiken inom sektorn för proteingrödor... SError! Bookmark not defined. S.2 Budgetkostnaderna för den gemensamma jordbrukspolitiken inom sektorn för proteingrödor...serror! Bookmark not defined. S.3 Arealer med proteingrödor...serror! Bookmark not defined. S.4 Balansen mellan tillgång och efterfrågan på proteingrödorserror! Bookmark not defined. S.5 Priser...SError! Bookmark not defined. S.6 Verktyg och metoder...serror! Bookmark not defined. S.7 Begränsningar i informationskällorna...serror! Bookmark not defined. S.8 Inverkan på produktionen av proteingrödor...serror! Bookmark not defined. S.9 Inverkan på försörjningen till bearbetningsindustrin.serror! Bookmark not defined. S.10 Proteingrödornas konkurrenskraft...serror! Bookmark not defined. S.11 Upprätthållande av jordbrukarnas inkomster...serror! Bookmark not defined. S.12 Uppnåendet av målen med åtgärderna...serror! Bookmark not defined. S.13 Samstämmighet med 2003 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken...serror! Bookmark not defined. S14 Överensstämmelse med producenternas och användarnas behov... SError! Bookmark not defined. S15 Övergripande slutsats...serror! Bookmark not defined. S16 Rekommendationer...SError! Bookmark not defined.
Sammanfattning Den här rapporten innehåller en utvärdering av den gemensamma jordbrukspolitikens inverkan inom sektorn för proteingrödor. Den fokuserar på de åtgärder som infördes genom rådets förordning 1782/2003. I rapporten beaktas även tidigare åtgärder som tillämpas enligt artikel 4.3 i rådets förordning 1251/99 (Agenda 2000). Utvärderingen täcker perioden efter reformen (2004 2008), men även perioden före reformen har beaktats (2000 2003). S.1 Den gemensamma jordbrukspolitiken inom sektorn för proteingrödor Genom reformen 2003 infördes följande åtgärder som avser proteingrödor: I EU-15 integrerades det stöd som erhålls inom Agenda 2000 delvis i systemet med samlat gårdsstöd, och ett särskilt stöd på 55,57 euro per hektar infördes, vilket utbetalas för en maximal garantiareal. Medlemsstaterna i EU-12 får bevilja kompletterande nationellt direktstöd för särskilda grödor inom ramen för ett nationellt rambelopp. Stödet kan beviljas för proteingrödor. S.2 Budgetkostnaderna för den gemensamma jordbrukspolitiken inom sektorn för proteingrödor De årliga budgetkostnaderna för kopplat stöd för proteingrödor uppgick i genomsnitt till 494 miljoner euro 2000 2004. För de medlemsstater som tillämpar systemet med samlat gårdsstöd minskade dessa kostnader till 58 miljoner euro 2005 2008. I de medlemsstater som utbetalar kompletterande nationellt direktstöd uppgick det årliga kopplade stödet till 2 miljoner euro. Budgetmedlen gick i stället till frikopplat stöd. S.3 Arealer med proteingrödor Av de totala arealerna med spannmål, oljeväxter och proteingrödor i EU 2006 2008 (1,02 miljoner hektar) täckte proteingrödor endast 1,5 %, vilket är 25 % mindre än 2000 2003. S.4 Balansen mellan tillgång och efterfrågan på proteingrödor Produktionen av proteingrödor föll från 4,3 till 2,8 miljoner ton mellan 2000 2003 och 2006 2008. Efterfrågan sjönk något snabbare, från 4,7 till 2,9 miljoner ton, kraftigast inom fodersektorn. Importen sjönk kraftigt. Exporten låg på en stadigare nivå och avsåg främst bondbönor, hästbönor och ärter av livsmedelskvalitet, som inbringar ett bättre pris. S.5 Priser Bondbönor och hästbönor är de enda proteingrödor med fastställda EU- och världsmarknadspriser. Mellan 2000/2001 och 2006/2007 låg priserna för bondbönor och hästbönor i Ardennes och Rotterdam i intervallet 140 175 euro per ton. De steg till över 250 euro 2007/2008, men sjönk på nytt 2008/2009. Importtullarna är mycket låga och de lokala priserna följer därför världsmarknadspriserna. S1
S.6 Verktyg och metoder Analysen grundar sig på sex huvudsakliga källor: FADN, Eurostat, FAO, nationella och regionala databaser, frågeformulär (till jordbrukare och foderföretag), intervjuer och en kanadensisk fallstudie. Fältarbete har genomförts i Frankrike, Tyskland, Ungern, Polen, Spanien och Storbritannien. Linjär regressionsanalys är det huvudsakliga ekonometriska verktyg som använts. Detta verktyg har använts tvärsnittligt mellan olika regioner och resultaten är inte statistiskt relevanta. Tidsserieanalyser av priserna på proteingrödor har däremot bra statistisk relevans. De modeller som använts är enkla modeller med enskilda oberoende variabler som i samtliga fall uteslutit att förändringar på världens jordbruksmarknader efter 2003 tagits i beaktande. Simuleringar har också använts, t.ex. för att bedöma effekten av att upphöra med särskilda stöd. S2
S.7 Begränsningar i informationskällorna De huvudsakliga problemen vad gäller informationskällorna är följande: Uppgifterna från medlemsstaterna samlas inte alltid in på en enhetlig grund och behöver således anpassas. Uppgifter från FADN är tillgängliga endast fram till 2006 och är indelade efter jordbruksföretag, inte efter gröda. Uppgifterna om slutlig användning från FAO har inte uppdaterats sedan 2004. Uppgifterna från COMEXT om handeln stämmer inte när det gäller import och export inom EU. Täckande prisserier finns endast för bondbönor och hästbönor. Agronomerna är inte eniga om hur stora fördelarna med växelbruk är. S.8 Inverkan på produktionen av proteingrödor Utvärderingsfråga 1: I vilken utsträckning har den gemensamma jordbrukspolitiken inom sektorn för proteingrödor påverkat produktionen av proteingrödor, när det gäller val av gröda, areal, skördeutfall, priser som betalas till producenterna och den geografiska fördelningen? I vilken utsträckning har det särskilda stödet för proteingrödor stimulerat till ökad produktion av dessa grödor? (Särskild uppmärksamhet har fästs vid inverkan kopplad till växelbruk.) I EU-27 minskade arealerna av proteingrödor efter reformen. Medan arealerna av ärter minskade med 24 % mellan 2000 2003 och 2004 2008 ökade emellertid arealerna av bondbönor och hästbönor samt lupinfrön med 8 % respektive 18 %. Ärter innebar störst risk om man beaktar variationskoefficienterna för skördeutfallet. Det särskilda stödet på 55,57 euro per hektar är den vägda genomsnittliga skillnaden före reformen mellan kopplat arealstöd för proteingrödor och övriga spannmål i EU-15. De totala intäkterna per hektar för en genomsnittlig odlare av proteingrödor i EU-15 borde under i övrigt lika omständigheter inte ha förändrats efter reformen, och man hade således förväntat sig en minimal förändring av arealerna med proteingrödor. De viktigaste orsakerna till arealförändringarna efter reformen var externa. Orsakerna var bland annat en förändring av världspriserna på jordbruksgrödor, skador orsakade av svampen Aphanomyces i Frankrike, ett förbud mot kött- och benmjöl i de flesta foder från och med 2001 vilket innebar att detta komplement till proteingrödor i foder inte längre var tillgängligt samt de åtgärder avseende energigrödor som vidtagits inom den gemensamma jordbrukspolitiken för att främja odling av raps och som således har ökat utbudet av rapsmjöl. Förändringarna i fördelningen av arealerna av proteingrödor mellan 2000 2003 och 2004 2008 såg olika ut i EU-15 respektive EU-12. I EU-15 minskade arealerna med ärter och lupinfrön, medan arealerna med bondbönor och hästbönor ökade. I EU-12 minskade arealerna med ärter samt bondbönor och hästbönor, medan arealerna med lupinfrön nästan tredubblades. Analysen har gett svaga, statistiskt ej relevanta belägg för att det skett en liten förändring i produktionens geografiska fördelning till regioner med lägre skördeutfall. Det totala skördeutfallet för proteingrödor minskade efter 2003. Ärter minskade mest, följt av lupinfrön, medan skördeutfallet för bondbönor och hästbönor förblev ganska S3
stabilt. Externa faktorer, såsom svampen Aphanomyces, hade en inverkan. Det finns inget som visar att jordbrukarna skar ner på användningen av insatsvaror efter 2003. Lägre skördeutfall för proteingrödorna kan bero på att odlingen flyttat från högavkastande till lågavkastande regioner, men en regressionsanalys för att pröva denna hypotes gav inga relevanta resultat. Avsaknaden av klara belägg som kopplar åtgärderna 2003 till de minskade arealerna och skördarna innebär att vi inte kan slå fast att det finns ett förhållande mellan reformen och förändringarna av produktionen av proteingrödor. Av uppgifterna i FADN-databasen framgår att proteingrödor främst odlas på stora jordbruksföretag. De odlas i genomsnitt på mindre än 10 % av jordbruksarealen. Det finns inget som visar att reformen 2003 påverkat jordbruksföretagens struktur. FADNuppgifter är inte tillgängliga efter 2006, och finns således för endast ett år då systemet med samlat gårdsstöd tillämpats i alla medlemsstater i EU-15. De interna priserna för proteingrödor följer världsmarknadspriserna, eftersom importtullarna är mycket låga. Den största delen av produktionen av proteingrödor används i foder, men en mycket liten andel av produktionen av ärter samt bondbönor och hästbönor används som livsmedel och ger då högre priser. S.9 Inverkan på försörjningen till bearbetningsindustrin Utvärderingsfråga 2: I vilken utsträckning har den gemensamma jordbrukspolitiken inom sektorn för proteingrödor påverkat försörjningen till foderblandningsindustrin, när det gäller grödor (hästbönor och bondbönor, ärter samt lupinfrön), kvantiteter, priser och geografisk fördelning? I vilken utsträckning har försörjningen motsvarat foderblandningsindustrins behov av växtprotein och påverkat substitutionen med andra växtproteinkällor? Användningen av proteingrödor i foderblandningar minskade efter 2003. Inte all foderanvändning drabbades lika hårt. Användningen som foder på jordbruksföretagen minskade mindre än användningen i foderblandningar. Det finns vissa belägg för att proteingrödor har en nisch i segmenten för odling av icke-genetiskt modifierade grödor och ekologisk odling. De ekologiska grödornas andel av produktionen har dock minskat i Frankrike, men har ökat i Tyskland. Försäljningen för livsmedel och foder av högre kvalitet hölls på en stabil nivå, den först nämnda främst för export till Nordafrika och södra Asien. Kanadas ökade produktion av ärter är i hög grad baserad på exporten. Den lägre produktionen av proteingrödor efter 2004 minskade försörjningen till foderindustrin, men externa faktorer minskade också efterfrågan på proteingrödor för användning i foder. En faktor var förbudet mot kött- och benmjöl i många slag av foder 2001, vilket innebar att denna produkt med ett proteininnehåll på 50 60 % som hade använts som ett komplement till ärter samt bondbönor och hästbönor, med ett proteininnehåll på endast 21 % respektive 26 %, inte längre var tillgänglig. Andra faktorer var att det fanns ett stort utbud av sojabönsmjöl som kunde möta efterfrågan för användning i foder med hög proteinhalt, nedskärningarna av interventionspriserna för spannmål sedan 1990-talet, den kraftigt ökade användningen av fodervete blandat med sojabönsmjöl för att få en produkt med en liknande aminosyrasammansättning som ärter samt den ökade produktionen av rapsmjöl till följd av den gemensamma jordbrukspolitiken inom sektorn för energigrödor. Proteininnehållet på 38 % gör rapsmjöl attraktivt för foderblandningsindustrin. S4
De åtgärder som infördes 2003 har inte minskat proteingrödornas användning som foder, men utbudet av substitut till konkurrenskraftiga priser har inneburit att foderblandningsindustrin inte påverkats särskilt mycket av den minskade produktionen av proteingrödor. Sedan 1990-talet har foderblandningsanläggningarna omlokaliserats från odlingsområdena till områden nära hamnar med ett lämpligt läge för import. Detta har minskat användningen av proteingrödor och har ökat hanteringskostnaderna per enhet. Det finns inga belägg för att reformen 2003 orsakat dessa strukturförändringar. Det nära sambandet sedan 1993 mellan priserna på ärter och ett viktat genomsnitt av priserna på fodervete och sojabönsmjöl innebär att priset på ärter fortfarande är konkurrenskraftigt. När det gäller användningen som livsmedel bestäms priset på gula ärter av importefterfrågan i södra Asien. Marknadsfaktorerna är således avgörande när det gäller att bestämma priserna på proteingrödor, inte de åtgärder som vidtagits genom reformen 2003. Tillgången på proteingrödor påverkar foderblandningsindustrins vilja att använda dem. Den kritiska massan nämns ofta som en begränsande faktor. Foderblandningsindustrin och handlarna har separata produktionskedjor för proteingrödor och särskilda lagringsutrymmen. Den minskade tillgången har ökat deras transaktionskostnader per enhet, vilket gör proteingrödor kostsammare att använda. S.10 Proteingrödornas konkurrenskraft Utvärderingsfråga 3: I vilken utsträckning har den gemensamma jordbrukspolitiken inom sektorn för proteingrödor bidragit till att främja proteingrödornas konkurrenskraft och produktionens marknadsinriktning? Proteingrödornas relativa konkurrenskraft jämfört med alternativa grödor samt därmed förenade produktionsåtgärder har analyserats före reformen, efter reformen och med fullständig frikoppling. En analys av bruttomarginalerna och inkomsterna per hektar i utvalda regioner har visat att proteingrödorna klarade sig sämre jämfört med konkurrerande spannmål, oljeväxter och övriga proteingrödor 2000 2003 och 2006 2007. År 2006 2007 försämrades deras konkurrenskraft i sex av de sju permutationer av regioner grödor som undersöktes. Ett undantag var den region som hade lägst skördeutfall, Kastilien-La Mancha. Proteingrödorna befanns också vara riskfyllda med avseende på den totala bruttomarginalen (mätt i variationskoefficienter). Kontrasten mellan Kastilien-La Mancha och övriga regioner indikerar att reformen 2003 har haft en viss inverkan på fördelningen av produktionen inom EU-15 (Spanien har haft den största ökningen av ärtarealer i EU-15 efter 2003). Analysen av arealförändringarna har emellertid inte gett några statistiskt relevanta resultat. Proteingrödornas konkurrenskraft minskade efter 2003 när efterfrågan på dem för användning i foder minskade. Som det anges ovan har denna nedgång ingen koppling till de nya åtgärderna. Vi har simulerat effekten av en fullständig frikoppling, som skulle minska de totala inkomsterna per hektar proteingrödor. Analysen gjordes på grundval av frågeformulär till jordbrukarna samt en ekonometrisk analys av förhållandet mellan proteingrödornas lönsamhet och förändringarna av odlade arealer (ingen av dessa metoder ger dock ett statistiskt relevant resultat). Analysen indikerar att en fullständig frikoppling skulle minska arealerna med proteingrödor med mellan 2,9 % och 8,6 % jämfört med nivåerna 2008/2009. S5
En annan simulering gjordes för att fastställa huruvida vissa förändringar (t.ex. lägre interventionspriser) till följd av de övergripande åtgärderna inom den gemensamma jordbrukspolitiken och till följd av världsmarknadspriserna har minskat produktionen av ärter till förmån för vete i EU-15. Analysen indikerar att produktionen av ärter i regioner med stort skördeutfall i EU-15 började anses som allt mindre konkurrenskraftig efter 2001. I regioner med lågt skördeutfall började ärtodling anses som ett mindre lockande alternativ först efter 2003. Dessa resultat överensstämmer med de noterade förändringarna av odlingsarealerna. En lägre produktion av proteingrödor minskar det antal utsädesföretag för vilka proteingrödor fortfarande är en lönsam sektor. Många har uppgett att de inte längre kan motivera omfattande forskningsarbete. Problemet är tydligast när det gäller ärter. S.11 Upprätthållande av jordbrukarnas inkomster Utvärderingsfråga 4: I vilken utsträckning har den gemensamma jordbrukspolitiken inom sektorn för proteingrödor bidragit till att upprätthålla/öka jordbrukarnas inkomster? När systemet med samlat gårdsstöd genomfördes fullständigt 2006 minskade det kopplade stödet kraftigt i EU-15. Nedgången var mindre i Frankrike och Spanien, som behöll 25 % av det kopplade stödet för jordbruksgrödor. De nya frikopplade stöden kompenserade för den kraftiga minskningen av kopplat stöd. År 2006 2007 låg det sammanlagda kopplade och frikopplade stödet per hektar för proteingrödor något lägre än (det fullständigt kopplade) stödet 2001 2003 i sex av de sju kombinationerna av regioner/proteingrödor i vår analys. Ärtproduktionen i Kastilien-La Mancha var det enda undantaget. Fördelarna med växelbruk av proteingrödor ökade efter 2003 till följd av högre priser på kvävegödningsmedel och spannmål, vilka ger större skördar när de odlas efter proteingrödor i växelbruk. De direkta kostnaderna för proteingrödor är mindre, eftersom proteingrödor behöver mindre gödning. Deras konkurrenskraft räknat i totala inkomster per hektar minskade emellertid på grund av dåligt skördeutfall och högre priser för konkurrerande grödor. Efter 2003 ökade de totala inkomsterna från proteingrödor inte så mycket som inkomsterna per hektar för spannmål, oljeväxter och övriga proteingrödor, men detta berodde inte på reformen 2003. S.12 Uppnåendet av målen med åtgärderna Utvärderingsfråga 5: I vilken utsträckning har den gemensamma jordbrukspolitiken inom sektorn för proteingrödor efter reformen 2003 varit effektiv när det gällt att uppnå målen med åtgärderna för proteingrödor? I sex av de sju regionerna i undersökningen minskade det totala stödet per hektar (kopplat och frikopplat stöd) för proteingrödor något 2006 2007 jämfört med 2001 2003. Den enda regionen med ett högre totalt stöd per hektar var Kastilien-La Mancha. Eftersom det totala stödet per hektar var närmast oförändrat efter reformen bidrog åtgärderna till att garantera stabila inkomster för jordbrukare som producerar proteingrödor. En analys visar att åtgärderna inte innehåller någon dödvikt, eftersom arealerna och produktionen av proteingrödor skulle ha minskat ännu mer om de särskilda stöden inte hade funnits. Kostnadseffektiviteten hos åtgärderna för att upprätthålla produktionen av proteingrödor har bedömts på grundval av frågeformulär till producenterna samt linjära regressionsanalyser av förhållandet mellan odlade arealer och grödornas lönsamhet. De erhållna resultaten är emellertid inte statistiskt relevanta. S6
Av båda metoderna framgår att nettobudgetkostnaden för att upprätthålla produktionen av proteingrödor på en marginell hektar är 650 1 950 euro, vilket innebär att åtgärderna är ineffektiva. Dessa siffror har erhållits genom att dela det särskilda stödet på 55,57 euro med uppskattningar av den minskning av arealerna av proteingrödor som skulle orsakas av en fullständig frikoppling (2,9 % 8,6 %, se ovan S.10). En analys av proteingrödearealernas fördelning ger svaga belägg för att åtgärderna i begränsad utsträckning uppmuntrar odlingen i regioner med lågt skördeutfall, men bidrar till minskad odling i områden med högt skördeutfall. Detta tolkas som en oväntad sidoeffekt av åtgärderna. Det särskilda stödet kommer att upphöra i och med hälsokontrollen av reformen, men enskilda medlemsstater får behålla det kopplade stödet enligt bestämmelserna i artikel 68 i förordning 73/2009. Vår analys visar att reformen 2003 inte har lett till någon förändring av producenternas och de statliga myndigheternas administrativa börda. S.13 Samstämmighet med 2003 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken Utvärderingsfråga 6: I vilken utsträckning är den gemensamma jordbrukspolitiken inom sektorn för proteingrödor efter förändringarna 2003 samstämmig med det övergripande konceptet och principerna för 2003 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken? När det gäller konkurrenskraften gentemot leverantörer av proteingrödor i länder utanför EU har EU-marknaden förblivit mycket öppen efter de åtgärder som vidtogs 2003. Konkurrenskraften gentemot spannmål, oljeväxter och övriga proteingrödor försämrades i de flesta regionerna efter 2003, till följd av negativa externa faktorer och inte till följd av åtgärderna för proteingrödor. Foderblandningsindustrins användning av proteingrödor påverkades av exogena faktorer såsom förbud mot att använda kött- och benmjöl samt ökad tillgång på rapsmjöl till följd av de åtgärder som vidtagits inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken för energigrödor. Reformen 2003 bidrog inte till att minska användningen av proteingrödor. Det finns en del ljuspunkter. Det har (i förhållande till den övriga sektorn) skett en ökning inom tre segment: ekologisk produktion, användning av proteingrödor på jordbruksföretagen och produktion av proteingrödor som betingar ett högre pris. Inte heller utvecklingen på dessa områden beror på 2003 års reform. Odlingen av proteingrödor kräver en mycket liten arbetskraftsinsats på jordbruksföretagen. Inte heller i foderblandningsindustrin är proteingrödorna arbetskraftskrävande. Det finns inga belägg för att 2003 års reform har påverkat sysselsättningen inom någon av dessa verksamheter. Proteingrödor genererar externa miljöeffekter genom mindre användning av insatsvaror och högre skördeutfall för efterföljande grödor. En analys av användningen av insatsvaror hos ett urval av producenter av proteingrödor påvisade ingen förändring mellan 2003 och 2008. I Tyskland har andelen ekologiskt odlade proteingrödor ökat, medan den har minskat i Frankrike. Utvecklingen för den ekologiska odlingen är således inte entydig. På frågeformulär till producenterna har en betydande minoritet av dessa svarat att stödet till miljövänligt jordbruk hade stor betydelse för deras beslut att odla proteingrödor. S7
S.14 Överensstämmelse med producenternas och användarnas behov Utvärderingsfråga 7: I vilken utsträckning är målen för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken förenliga med producenternas samt foderblandningsindustrins och djuruppfödarnas behov? Producenternas totala inkomster per hektar har knappast förändrats alls efter 2003, men proteingrödorna har förlorat i konkurrenskraft gentemot spannmål, oljeväxter och övriga proteingrödor. Det finns inget som visar att detta beror på reformen 2003. Efterfrågan på proteingrödor för användning i foder har gått ner sedan 2000 på grund av den ökade tillgången på ingredienser med högre proteininnehåll och förbudet mot att använda kött- och benmjöl. Dessa omständigheter har inget samband med de åtgärder som vidtogs för proteingrödor 2003. Den interna marknaden och de internationella priserna är nära förbundna, eftersom handelshinder praktiskt taget saknas, vilket gagnar användarna. Denna situation var förelåg redan före 2003 och har inte påverkats av reformen. Åtgärderna har varit betydelsefulla för producenterna främst på två sätt: de har bidragit till att upprätthålla producenternas inkomster efter reformen och till att garantera fortsatt stabila inkomster. S.15 Övergripande slutsats Nedgången i sektorn och den förlorade konkurrenskraften har inte orsakats av åtgärderna 2003, utan beror på externa faktorer. Nedgången, särskilt för ärter, har skapat en förlust av kritisk massa i produktionskedjan, vilket har minskat intresset från utsädesföretagen, de agrokemiska företagen och handlarna. Allt ser dock inte hopplöst ut. Nedgången leddes av ärtproduktionen i EU-15, men erfarenheterna från EU-12 är mer uppmuntrande: de totala arealerna med proteingrödor har ökat efter 2004, främst för lupinfrön, som används som foder på jordbruksföretagen (vilket blir allt mer betydelsefullt när spårbarheten blir allt viktigare för användarna). I EU-15 är bondbönor och hästbönor en tillväxtsektor, tack vare utvecklingen av upprättväxande sorter och stabila exportmarknader där bönor för livsmedel betingar ett högre pris. Tre sektorer verkar ha det väl förspänt inför framtiden: produktionen för användning som livsmedel (särskilt i tredjeländer), produktionen för användning som foder på jordbruksföretagen (till följd av spårbarhetskraven) och den ekologiska produktionen. S.16 Rekommendationer Nedgången i produktionen av proteingrödor avsedda som basfoder kommer att fortsätta, om inte problemen för odlingen kan undanröjas. Bättre sorter är av högsta prioritet om sektorn ska överleva och eventuellt bli lönsam på nytt. En ökning av forskningsmedlen är avgörande för att förbättra sektorns tekniska konkurrenskraft gentemot spannmål, oljeväxter och övriga proteingrödor. Man bör ta lärdom av Kanadas framgångar från export av proteingrödor som betingar ett högre pris. I artikel 68 i kapitel 5 i förordning 73/2009 om hälsokontroll av reformen anges att medlemsstaterna får bevilja särskilt stöd till jordbrukare för att förbättra kvaliteten och saluföringen av jordbruksprodukter, inbegripet proteingrödor. Denna möjlighet bör aktivt uppmuntras. S8