Remissyttrande om betänkandet En rättvisare värld utan fattigdom SOU 2001:96 från Attac Sverige

Remissyttrande om betänkandet En rättvisare värld utan fattigdom SOU 2001:96 från Attac Sverige Denna remiss inleds med en sammanfattning där vi presenterar våra grundläggande synpunkter på utredningen samt lyfter fram de områden som vi anser vara viktigast. Sammanfattningen avslutas med en lista med förslag som vi anser måste komplettera den i utredningen föreslagna politiken för global utveckling. I remissens andra del för vi sedan en mer djupgående diskussion kring de tre huvudområden vi tar upp i sammanfattningen: koherenstanken, sydperspektivet samt biståndspolitiken. Sammanfattning: Vi välkomnar Globkoms tre nya förhållningssätten: breddning av politikområdet och den därtill hörande koherenstanken, sydperspektivet samt rättighetsperspektivet men är dock starkt kritiska till hur alla dessa punkter sedan utvecklas genom utredningen. För att få en politik som på allvar syftar till en rättvisare global utveckling med fattigdomsbekämpning som övergripande mål är det av största vikt att tankarna kring koherens, sydperspektiv och rättigheter inte enbart stannar vid stora ord utan omsätts i reell politisk handling. Tyvärr ser vi inte mycket i utredningen som pekar på att detta kommer bli fallet. Texten kännetecknas av en otydlighet och ger en motsägande bild av såväl problemen i dagens värld samt hur de bör lösas. Inte ens i utredningen lyckas man genomföra sydperspektivet fullt ut. Exempelvis har inte Globkom blivit översatt till andra språk vilket gör det omöjligt för representanter från syd, såväl som andra länder i nord, att kommentera utredningens innehåll. Vill man anlägga ett verkligt sydperspektiv i kampen mot fattigdom är det de fattiga människorna på landsbygden i syd, framförallt kvinnor, som man måste lyssna till, något som vi anser att utredningen misslyckats med. 1 Istället präglas texten av tanken att det bara finns en utvecklingsväg, att de fattiga länderna måste bli som oss. Detta kan ses tydligt till exempel i den stundtals ensidiga fokuseringen på modern informationsteknologi, något som visserligen är viktigt med tanke på att exkludering av fattiga människor i dagens samhälle till en ganska stor del handlar just om bristen på information. Satsningar på informationsteknologi får dock inte ske på bekostnad av insatser på andra viktiga områden som till exempel basala behov. Dessa människor behöver med största sannolikhet mat och rent vatten, något som inte kan ersättas av en dator i varje by. Ett annat exempel på bristande sydperspektiv är utredningens mycket ytliga gender-analys i förhållande till alla aspekter på fattigdom, makt, möjligheter och säkerhet, i syd. Vi anser att utredningen inte tillräckligt tar upp de problem som koherenstanken ger upphov till. Man pratar om målkonflikter, men väldigt lite sägs om vilka förändringar som krävs i dagens politik till exempel angående svensk vapenexport (som inte nämns överhuvudtaget) eller handelspolitik. Detta blir också tydligt när man skriver om hur man ska hantera prioriteringar beträffande mänskliga rättigheter i förhållande till andra legitima målsättningar 2. Om man menar allvar med att anlägga ett rättighetsperspektiv kan man inte prioritera ned mänskliga rättigheter till förmån för andra legitima mål, då är det inte längre rättigheter man pratar om. Vi skymtar här återigen en politik, inte särskilt skild från den vi har idag, där det rena och skära, snarare än det upplysta, egenintresset styr. Det är dessutom märkligt att utredningen inte innehåller något förslag om att stärka konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna i ESK-konventionen från 1966, som behandlar alltifrån rätten till mat och rätten att försörja sig till rätten till utbildning. Genom ett tilläggsprotokoll i EKS-konventionen skulle det bli möjligt för medborgare i länder där dessa 1 För en bra diskussion kring hur man kan föra in sydperspektivet i utvecklingsarbetet, se till exempel Michael Edwards, Future positive, London, 1999. 2 s. 71 i betänkandet. 1

rättigheter kränks att ställa sina regeringar till svars, en möjlighet som finns i alla övriga fem stora MR-konventioner. 3 Angående förslagen kring en ny biståndspolitik gäller våra invändningar främst det generella budgetstödet. Vi anser att bistånd genom generellt budgetstöd endast kan ges efter total skuldavskrivning, en reform av IMF, Världsbanken och den politik som dessa institutioner för idag samt en förändring av dagens regelverk kring internationell handel. Innan dessa förändringar skett bör biståndet fokuseras på mikronivå med målet att dels tillgodo se de fattigaste människornas basala behov och dels gynna en utveckling där det civila samhället stärks och man bygger starkare samhälleliga institutioner i syd. Fokuseringen på generellt budgetstöd är också olyckligt då det låser fast stödet till en nivå, via samarbete på nationalstatsnivå. Ett effektivt framtida utvecklingssamarbete kommer dock kräva stöd på alla nivåer, från lokal till regional. I övrigt ställer vi oss generellt positiva till de konkreta förslag som utredningen lägger fram. Vi vill speciellt lyfta fram förslaget om en massiv resursöverföring från nord till syd och förslaget om kamp mot smittosamma sjukdomar. Vi stödjer även Globkoms förslag om särskilda internationella arbetsgrupper och rådgivande specialistgrupper i vilka nord och syd samarbetar angående utvecklingsfrågor. Utredningens idéer om ökad roll för nords och syds civila samhälle i ett medborgarforum är också mycket bra. Tyvärr är majoriteten av utredningens förslag inte tillräckligt djupgående och hanterar därmed inte de grundläggande, strukturella orsakerna till dagens ojämlika världsordning. Vi föreslår att Sverige för en politik för global utveckling som syftar till att komma till rätta med dessa problem genom att internationellt verka för: införandet av en Tobin-skatt, en total och omedelbar avskrivning av de fattigaste ländernas skulder. Vi anser att dessa skulder är illegitima och betonar att avskrivningen inte ska ske med svenska biståndsmedel. Dessutom måste man ta hänsyn till nords ekonomiska skuld i skuldavskrivningen, en internationell utvärdering av WTO-avtalen, inte minst jordbruksavtalet (AoA), utifrån vilka effekter avtalen haft på utveckling och de fattigaste ländernas situation, ett rättvisare regelverk för internationell handel, där bland annat utvecklingsländerna ges rätt att skydda sina marknader medan vi öppnar upp våra. Innan rättvisare handelsregler införs bör man satsa på småskaliga basala behov projekt för särskilt kvinnor på landsbygden i syd, att WTO:s regelverk underställs FN:s konventioner om mänskliga rättigheter, fackliga rättigheter, hållbar utveckling och miljö, att, i linje med satsningen på globala nyttigheter, mänskliga rättigheter som till exempel rätten till vatten, mat och utbildning inte privatiseras genom exempelvis GATS-avtalet, att underställa de statliga exportgarantier, krediter och vapenexport konsekvensanalyser vad gäller mänskliga rättigheter och miljö, bindande regelverk för transnationella företag vad gäller bland annat miljö och arbetsrätt, en internationell diskussion kring ett så kallat Global Social Floor, såsom till exempel ett globalt barnbidrag eller skolpeng, att stärka ESK-konventionen genom ett tilläggsprotokoll vilket gör det möjligt för enskilda medborgare att ställa sina regeringar till svars för brott mot konventionen. 3 För mer information om detta och organisationer som driver denna fråga internationaellt, se www.fian.org. 2

Koherens Globkoms betoning av koherens, samarbete och samordning är något som vi ser fram emot att se realiserat i Sveriges nya politik för global utveckling. Enligt vår åsikt är förslagen om samarbete och samfinansiering över departementsgränserna, biståndskoordinering (mellan såväl länder som organisationer), stöd till globala nätverk och fonder, samarbete i task forces, fackligt samarbete och twinning mycket bra. Utredningens förslag med konsekvensanalyser är en viktig och central ingrediens i en politik där koherenstanken tas på allvar. Dock finns här en risk att det omfattande arbetet som detta innebär får konsekvensanalyserna att framstå som hinder i förverkligandet av ny politik. Den överhängande frågan är därför hur detta material skall hanteras; vem skall tillse att analyserna genomförs och beaktas? Hur undviker man att konsekvensanalyserna blir till dokument som endast pliktskyldigt tas fram för att sedan inte ha någon reell betydelse? Arbetet med koordineringsfunktionen den grupp som skall genomföra analyserna innebär dock ett än mer omfattande arbete. Samtliga uppgifter, kring det interdepartementala arbetet, för koordineringsfunktionen 4 beskrivs i utredningen som uppgifter som koordineringsfunktionen skulle kunna ha ansvar för. Många av dessa uppgifter framstår dock som nödvändiga oavsett om ansvaret för den globala politiken läggs på samtliga departement eller bara på ett enda. Frågan blir då vilka som skulle kunna tillse att dessa uppgifter blir utförda om en koordineringsfunktion inte upprättas? Vi vill alltså betona vikten av att det verkligen avsätts resurser för att dessa förslag ska få ett genomslag i det praktiska arbetet på de olika departementen och att det där finns personer som arbetar specifikt med dessa frågor. Risken finns annars att synen att utvecklingstanken ska genomsyra allt arbete leder till att frågan faller mellan stolarna och det i slutändan inte leder till några konkreta förändringar från dagens situation. Vår starkaste kritik rör dock den övergripande hanteringen av koherensproblematiken i utredningen. Detta handlar för det första om att de målkonflikter som kommer att uppstå behandlas väl överslätande och att fler och starkare ställningstaganden från utredningens sida skulle vara nödvändiga, till exempel vad det gäller svensk vapenexport, skuldavskrivning och handelspolitiken. 5 Återigen öppnar utredningen upp för en utveckling där politiken kan komma att styras av det icke så upplysta egenintresset. Vi skulle dessutom önska att utredningen hade varit betydligt mer kritisk till den politik som Sverige faktiskt bedriver idag. Inte minst gäller detta Sveriges roll i de internationella institutionerna WTO, Världsbanken och IMF. Överhuvudtaget tar inte utredningen på allvar upp frågorna kring de globala institutionerna utan stannar vid att: Ledande organisationers verksamhet inom exempelvis områdena handel, miljö och utveckling måste vara koherent. Hur detta ska komma till stånd och vilken roll Sverige ska spela i detta lämnas därhän. Vad gäller handelspolitiken håller vi med Globkom om att tullar och andra importhinder som gör det svårt att exportera från syd till nord borde avskaffas samt att nord borde sluta dumpa sina subventionerade produkter, särskilt jordbruksprodukter, i syd. Ett rättvist regelverk kring internationell handel borde dessutom ge länderna i syd möjligheten att skydda sina marknader, dels för kunna bygga upp en konkurrenskraftig industri, dels för att trygga livsmedelsförsörjningen. De allra fattigaste ländernas andel av världsekonomin är så liten att vi bör tillåta dem stärka sina marknader samtidigt som vi öppnar upp våra för deras exportprodukter. För i-länderna skulle det i praktiken inte betyda någon större skillnad men för länderna i syd skulle det leda till en livsviktig förbättring av människornas livsvillkor. Så vitt vi vet har inget land lyckats industrialisera utan att skydda sin nyetablerade produktion. Frihandel får inte, som Anders Wijkman 6 skriver i sin reservation, bli ett mål i sig utan måste ses som ett möjligt medel i vägen mot utveckling i syd. I detta sammanhang anser vi att en koherent svensk politik för global utveckling måste innebära att man i det internationella 4 s. 282-283 i betänkandet. 5 Vi ansluter oss här till kritiken i Ann Schlyters särskilda yttrande, s. 327. 6 s. 310 i betänkandet. 3

systemet driver kraven på en internationell utvärdering av WTO-avtalen, inte minst jordbruksavtalet (AoA), utgående från vilka effekter avtalen haft på utveckling och de fattigaste ländernas situation. Utifrån detta bör man sedan verka för ett rättvisare regelverk för internationell handel i linje med vår diskussion ovan. Slutligen kräver vi att Sverige verkar för att WTO:s regelverk underställs FN:s konventioner kring mänskliga rättigheter, fackliga rättigheter, hållbar utveckling samt miljö. När det gäller statens exportkrediter, garantier och tillstånd till vapenexport uppmanar vi Sverige i första hand ta hänsyn till eventuell påverkan av mänskliga rättigheterna. Vi stödjer därför förslaget om att underställa alla exportkrediter och garantier prövningar vad gäller mänskliga rättigheter och miljö 7. Ytterligare ett exempel på bristen på kritik av dagens svenska politik är, återigen, frågan till globala nyttigheter där man inte tar det faktum att Sverige, genom EU, i förhandlingarna kring GATS-avtalet driver på en privatisering av vattentillgångar, hälso- och sjukvård samt undervisning i världens fattigaste länder. Rätten till mat, rätten att försörja sig och rätten till utbildning är mänskliga rättigheter inskrivna i såväl konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna, ESK-konventionen, som Barnkonventionen och Kvinnokonventionen och kan inte privatiseras. Som Globkom påpekar är globala nyttigheter viktiga men vi anser att detta föder behov av globala skatter, bindande regelverk, även för multinationella företag samt starka internationella juridiska institutioner med möjlighet till rättslig prövning och makt att införa sanktioner mot de som bryter mot reglerna. Vad gäller frågan om finansiering av globala nyttigheter menar vi att utredningen alltför lätt avfärdat förslaget om en så kallad Tobin-skatt eller andra globala skatter. Sydperspektivet Vi anser att Globkoms ide om ökat sydperspektiv är viktigt men utredningen motsäger dock ofta sin egen grundidé. Exempelvis finns Globkom inte på andra språk än svenska vilket betyder att representanter för stater och civila samhället i syd inte kan medverka i remissprocessen. Dessutom är det tydligt att den rika världens lösningar vad gäller till exempel demokrati och ekonomi fortfarande dominerar utvecklingstänkandet och givarna vill införa dessa i syd. Något som visar dels på bristande hänsyn till syds egen kapacitet och idéer kring alternativa utvecklingsvägar, dels på en bristande förståelse för de historiska processer som ledde fram till den demokrati vi har idag samt de nya förutsättningar globaliseringen innebär. 8 För många av Globkoms antaganden grundas på att det skulle finnas gemensamma globala värderingar och mål. Utredningen tar till exempel inte upp det motstånd som finns mot dagens nyliberala globalisering styrd av IMF, Världsbanken och WTO. Syd har idag ingen möjlighet att föra en kreativ och självständig utvecklingspolitik som den enligt vår uppfattning behöver och som skulle vara i linje med det i utredningen föreslagna sydperspektivet. Sverige bör därför verka för ett utökat självbestämmande för utvecklingsländerna och en reform av de internationella institutionerna som ger dessa länder större makt i dessa. Precis som utredningen tar upp så måste framtidens utvecklingsarbete dessutom ha en stark internationell samordning. Vi stödjer förslaget om att bilda särskilda internationella arbetsgrupper 9 och rådgivande specialistgrupper 10 för att ge syd mer möjlighet att påverka beslutsfattande i processer som gäller deras utveckling. Politiker och representanter från civila samhället och näringslivet från både nord och syd skulle där kunna samarbeta, skapa en konfrontativ dialog och därmed påverka utvecklingsarbetet på lika villkor. Ytterligare ett exempel på hur utredningen misslyckas med ambitionen att ha ett sydperspektiv är i fokuseringen på kraftiga satsningar på IT. Man skriver i utredningen om målet en dator i varje by utan att tänka på hur det skulle fungera i praktiken. Kommer 7 s. 271 i betänkandet. 8 Denna stereotypa bild av demokrati visas bland annat på s. 242 i betänkandet. 9 s. 302 i betänkandet. 10 s. 138 och s. 277 i betänkandet. 4

kvinnor och barn att få tillgång till datorn? Vem sköter underhållet? Finns nödvändiga infrastruktur som krävs för detta i syd? Detta förslag kräver att man samtidigt satsar på att höja läskunnigheten genom grundläggande utbildning och främjar yttrandefriheten genom att stödja mångfalden bland tidningar och annan media. Ett sätt att göra informationsteknologi mer tillgänglig i syd vore satsa på så kallade Simputers 11, billigare datorer som även fungerar för läsokunniga och dessutom har många andra fördelar. Samtidigt får diskussionen om informationsteknologi inte osynliggöra människors grundläggande behov av mat och rent vatten. Det går inte att bygga en demokrati och ett välfungerande samhälle på svältande människor. Dessutom är det av yttersta vikt att uppmärksamma effekterna av den relativa fattigdomen. Bristen på resurser, såväl materiella som immateriella, leder till ett frustrationsgap när verkligheten inte motsvarar människor förväntningar, så kallad relativ deprivation, vilket i sin tur föder konflikter. I samhällen med en hög grad av relativ deprivation ligger politiseringen av fundamentalistiska identiteter som ett sätt att få ökat inflytande nära till hands. Frustrationen bakom dessa grupperingar utgör i sin tur en utmärkt grogrund för till exempel så kallade etniska konflikter. För att förstå vilka förväntningar människor har måste man även problematisera föreställningar om gender utifrån respektive samhällskontext. Detta innebär att många av de problem som utredningen tar upp som orsaker till fattigdom, till exempel krig och korruption, kanske snarare ska ses som symptom. Sett utifrån detta här resonemanget kan man lätt dra slutsatsen att konflikter ytterst härstammar ur brist på resurser och att fred kräver utveckling. 12 Därför vill vi att Sverige tar initiativ till en internationell diskussion kring livsmedelssäkerhet och ett så kallat Global Social Floor 13 som en del i Sveriges arbete med globala nyttigheter. Exempel på vad det senare skulle kunna innebära är ett globalt barnbidrag eller en skolpeng som möjliggör för fattiga familjer att låta sina barn gå i skolan. Genom att erbjuda alternativa försörjningsmöjligheter kan man därigenom komma till rätta med strukturella orsaker som driver människor in i konflikter eller till barnarbete, trafficing och korruption. Bistånd Istället för dagens ofta orealistiska utvecklingsmål behöver den framtida utvecklingspolitiken enligt vår uppfattning nya och enklare referensramar. Som utredningen föreslår anser vi att Sverige bör avbinda sitt bistånd så att länderna i syd kan fritt välja att köpa produkter och tjänster från alla länder, samt att Sverige verkar internationellt för att alla andra givarländer gör detsamma. Som utredningen föreslår bör därför också utvecklingssamarbetets allmänna administration och planeringsprocesser i stort sett decentraliseras till mottagarländerna. Genom att anställa mer lokal arbetskraft kan enligt våra åsikter Sverige utnyttja lokal kännedom, minska kostnaderna och uppmuntra sydperspektivet. Vi ställer oss positiva till utredningens förslag att på lång sikt kanalisera biståndet via generellt budgetstöd och på detta sätt stärka sydperspektivet i biståndsarbetet. Som situationen ser ut för närvarande är vi dock negativa till denna förändring, av flera skäl. Det första har att göra med de globala regelverken såsom de ser ut idag. I en situation där en stor del av de fattigaste ländernas budget går till skuldavbetalningar och räntor, där den makroekonomiska politiken styrs av IMF och Världsbanken genom strukturanpassningsprogram och där de globala regelverken kring handel missgynnar de fattiga länderna kommer ett generellt budgetstöd knappast de fattigaste människorna i syd till del. Denna problematik finns redan idag i det svenska bistånd som kanaliseras som sektorstöd i vissa samarbetsländers budgetar. Ett exempel på detta är det svenska stödet till Mocambiques hälsosektor som inte kunde användas fullt ut på grund av de makroekonomiska krav som IMF och Världsbanken formulerar 14. De fattigaste ländernas makroekonomiska politik styrs än 11 För mer information om detta, se www.simputer.org. 12 För en diskussion kring dessa sammanhang, se till exempel Hettne, Abrahamsson & Nilsson, Poverty, conflict and development, PADRIGU, 2000. 13 För ytterligare diskussion kring Global social floor, se REF!!! 14 För ytterligare diskussion kring detta och andra exempel, se Stieglitz 5

idag utifrån det så kallade Washington Consensus. För att förändra detta krävs två saker. För det första behövs en reform av Bretton Woods-instutionerna. För det andra krävs en omedelbar och total avskrivning av de fattigaste ländernas skulder. Vi vill betona att detta inte innebär att svenska eller andra biståndsmedel användas för att betala dessa skulder. Vårt krav på en skuldavskrivning innebär att bokstavligen dra ett streck över dessa skulder. Skulderna är i grunden illegitima 15 och används idag som ett medel för att styra de fattigaste länderna och deras politik. En skuldavskrivning är därför en förutsättning om man, i linje med sydperspektivet, vill skapa en möjlighet för utvecklingsländerna att själva styra sin ekonomiska politik. I denna diskussion får man inte heller glömma den enorma ekologiska skuld som nord har till syd. För det andra så innebär fokuseringen på generellt budgetstöd att man låser sig fast vid stöd på en nivå, nationalstatsnivå. Den föreslagna fokusering på samarbete på nationalstatsnivå innebär också att man riskerar att hamna i den problematik som lyfts fram av Marianne Samuelsson 16, nämligen att de länder som mest behöver stödet är de som blir utan. Ett stöd på olika nivåer skulle innebära att man till exempel på lokal nivå kan stödja en demokratiutveckling även i de länder som inte uppfyller de uppställda länderkriterierna. Då människor känner att de inte har möjlighet att få tillgång till de grundläggande behov de anser sig ha rätt till uppkommer många gånger frustration. Som tidigare nämnts skapar denna relativa depravation konflikter som i sin tur ofta fördjupar fattigdomen 17. Således anser vi att det skulle vara bättre att stödja de länder där människors grundläggande behov inte tillgodosetts. Annars finns stor risk för att fattigdomen ökar i dessa områden. Utifrån detta resonemang och fram till att ovan nämnda förändringarna av de globala strukturerna har kommit till stånd anser vi att biståndet i första hand bör kanaliseras på mikronivå. Förändringar i de makroekonomiska strukturerna hjälper inte den stora delen av de fattiga människorna i syd som inte är en del av penningsekonomi. Vi välkomnar därför små ekologiskt och ekonomiskt hållbara projekt som till exempel Grameen bankens mikrokrediter och "barfota" läkare. Enkla och små projekt som dessutom tillåter mindre korruption. På grund av att kvinnorna oftast har ansvar för den så viktiga livsmedelsproduktionen borde omfattande stöd ges till kvinnoprojekt på landsbygden. Som utredningen påpekar bör Sverige investera i utbyggandet av samhällsstrukturer med sitt framtida bistånd eftersom stabila samhällen med väl fungerande institutionerna är nödvändiga. Globkoms ambition att stödja framväxten av ett kraftfullt civilt samhälle i utvecklingsländerna är också viktigt, under förutsättning att man undviker en allt för idealiserad bild av vad man kan uppnå med en sådan satsning. Allt för ofta förutsätter man att det civila samhället genom folklig mobilisering och demokratiska metoder ställer krav som är representativa för olika grupper i samhället, speciellt då de mest utsatta. Som utredningen konstaterar så stämmer verkligheten inte alltid överens med dessa ideal utan att biståndspengar istället går till organisationer vars enda mål är att sko sig själva. Vi anser att man måste skapa strukturer som förhindrar att det uppstår en lönsam marknad enbart för människor som vet hur man skriver projektansökningar. Biståndet måste komma de delar av civilsamhället till del som kan uttrycka och kanalisera sina medlemmars önskemål genom demokratiska metoder. Vi tycker också att det är bra att utredningen tar upp det svenska civilsamhället betydelse för utvecklingsarbetet. Speciellt civilsamhällets roll som folk- och opinionsbildare för att öka biståndsviljan. Vi stödjer också utredningens tanke på ett så kallat medborgarforum som ska främja dialogen mellan civilsamhällets olika delar och statsmakten. Detta under förutsättning att det verkligen blir fråga om en genuin dialog och inte bara ett forum för ensidig information från statmaktens sida om politiken för global utveckling. Vi menar att civilsamhället inte bara får reduceras till ett demokratiskt garnityr. Därför vill vi lyfta fram utredningens förslag om att satsa på folkbildning kring dessa globala frågor. Vi vill dock se att detta arbete inte enbart lämnas till 15 För en utförligare diskussion kring skulderna se t. ex. det svenska nätverket Jubels hemsida: www.jubel.org eller dess motsvarighet i syd, Jubilee South: www.jubileesouth.net. 16 Särskilt yttrande, s. 335 i betänkandet. 17 För en diskussion kring dessa frågor, se till exempel A. Nilsson, Peace in our time, PADRIGU och M. Kaldor, Nya och gamla krig, Daidalos, 1999. 6

enskilda organisationer och politiska partier utan att regeringen tar initiativet till en bred kampanj med syfte att skapa en diskussion kring de globala rättvisefrågorna. Det civila samhället behöver mer resurser för att göra det nödvändiga informationsarbetet tillräckligt effektivt. Vi stöder Globkoms idéer om stöd för kamp mot smittosamma sjukdomar som t ex HIV/AIDS, malaria och tuberkulos. I Södra Afrika hotar HIV/AIDS epidemin samhällsutveckling därför att 25-35 procent av den ekonomiskt aktiva befolkningen är redan HIV-smittad och kommer att dö inom 10 år. För att det föreslagna systemet med långsiktiga, bilaterala partnerskap till ett färre antal länder verkligen ska präglas av sydperspektivet så som utredningen föreslår ställs mycket höga krav inte minst i urvalet av samarbetsländerna. Risken vi ser i detta är att de länder som följer samma utvecklingsväg som vi i den rika världen premieras med ökat bistånd medan de länder som söker alternativa vägar i sin utveckling diskrimineras, vilket innebär att än en gång tvingar på syd våra ideal. Det är därför oerhört viktigt att man i samarbetet verkligen ger utrymme för nytänkande, flexibilitet och experiment, så som anges i riktlinjerna för det långsiktiga samarbetet 18. Vi vill dessutom understryka vikten av internationell samordning vid urvalet av samarbetsländer, för att inte vissa länder ska falla mellan stolarna. Dessutom har Sverige samlat mycket kunskap över många länder i syd under de senaste 30 år och det är viktigt att denna kunskapsbas inte förloras i övergången till en ny biståndspolitik med färre antal samarbetsländer. 18 s. 228-9 i betänkandet. 7