Bilaga 5 Rapport hönsfåglar

Bilaga 5 Rapport hönsfåglar

Hönsfåglar och vindkraftverk i skogsmiljö En kort sammanställning av kunskapsläget JP Fågelvind Sveriges Ornitologiska Förening tar upp hönsfåglar i sin vindkraftpolicy (SOF 2009) och anger en skyddszon runt befintliga större spelplatser för tjäder Tjädern är upptagen på Fågeldirektivets lista 1. Arten är relativt vanlig men särskilt större spel bör skyddas. Fina spelplatser förknippas ofta med gammelskogar där generellt habitatskydd ska gälla. Spel förkommer även i mer ensartade skogar och skyddszoner ska då uppgå till minst 1 000 m då antalet tuppar är fem eller flera. Studier pågår vid Umeå Universitet (muntlig kommentar av Kjell Sjöberg) om hur hönsfåglar och då främst tjädern påverkas av vindkraftverk i deras häckningsmiljöer, men resultaten om hur mycket de påverkas får vi vänta på. Vad jag förstår (muntlig kommentar av Kjell Sjöberg) visar resultaten att om den äldre skogen bara finns kvar tycks också hönsfåglarna finnas kvar även om ett eller annat vindkraftverk byggs. Tidigare har något likande påpekats gälla för tjädrar vid avverkning och annan exploatering av skogsområden intill tjäderspelplatser av Hjort (1994). Den antagna skyddszon på tusen meter till närmaste vindkraftverk är alltså inget som vi vet fungerar med någon större säkerhet, men kanske får vi ett svar relativt snart. Det är att anta att det är minst lika viktigt att inte dra fram vägar i tjäderspelplatsernas närhet och eller genomföra kraftiga avverkningar på dessa platser som att det finns en exakt skyddszon där inga vindkraftverk får byggas. Tjädern Tetrao urogallus förekommer sparsamt i större sammanhängande barrskogsområden från norra Skåne till nordligaste Lappland. Populationen skattades i slutet av 1990-talet till 84 000 110 000 par (Svensson m fl 1999). Arten är inte rödlistad i Sverige (Gärdenfors 2005). Under en lång tid har den svenska tjäderpopulationen stadigt minskat sannolikt på grund av det moderna skogsbruket (SOF 2002). Tjädern är generellt sett ovanligare i södra Sverige ungefär upp till norra Jämtland. Norr om detta är den vanligt förekommande i skogen. De flesta kända spelplatserna ligger i gammalskogsområden, men studier har visat att förekomsten av våtmarker i reviren är en mycket betydelsefull faktor (Hjort 1994) och då främst för kycklingarnas födoval. Bevarandet av gammal barrskog (helst tallskog) i kombination med att våtmarkerna bevaras i skogsområden är alltså av stor betydelse för artens fortlevnad. Det har arbetats fram goda metoder för att bedriva skogsbruk i riktiga tjäderskogar och den äldre plockhuggningsmetoden med hänsyn till att bevara viktiga äldre träd visar att tjädrarna kan stanna även i en försiktigt brukad skog (Carlsson 1990). Aktivt brukad skog med avverkning i form av kalhyggen missgynnar alltså tjädern. Men ska artens fortlevnad garanteras i södra Sverige är alltså våtmarkerna i skogen också viktiga och detta medför att vid framdragande av vägar i skogsmiljöer måste stor hänsyn tas till hydrologin i skogen för att inte just påverka tjäderns livsbetingelser. Det finns tjäder- spelplatser som är belägna i områden med aktivt skogsbruk, men det är inte vanligt. I dessa fall bedrivs oftast avverkningen mer försiktigt av olika anledningar än att använda sig av direkta kalhyggen. Även sådana spelplatser med fem tuppar och fler bör idag, när vi inte vet bättre, beläggas med en skyddszon på en kilometer från närmaste vindkraftverk. Mestadels flyger tjädrar inte högt över trädtopparna och av den anledningen finns inga större risker att de ska kollidera med dessa skogsplacerade vindkraftverk.

Den talrikaste hönsfågeln i de svenska skogarna är orren och tas inte upp som hotad eller störd av vindkraftverk av Sveriges Ornitologiska Förenings vindkraftpolicy. Orre Tetrao tetrix är knuten till skogsmarker men mer till de öppna delarna som mossar, myrar, karlhyggen och sjöar. Den finns från norra Skåne till Lappland. Orren är talrikare än tjädern och den senaste uppskattningen av populationen i Sverige gjordes i slutet av 1990-talet och då till 170 000 par (Svensson m fl 1999). Den omfattande skogsdikningen i de svenska skogarna har säkert bidragit till att populationen trots allt minskat. Tupparnas spelplatser ligger uteslutande i öppna marker och kan lika mycket vara på en väg som på en mosse (Angelstam 1987). Orren har ingen direkt knytning till att finnas i den äldre skogen med stora träd. Att arten mer är knuten till de öppna markerna i skogen samt delar av skogen med yngre träd gör att den sannolikt inte nämnvärt påverkas totalt av aktivt skogsbruk och därmed inte heller vindkraftverk i skogen. När vägar dras fram till vindkraftverken måste man dock planera så att man inte samtidigt dikar ut vattnen i skogsmarken för det kan vara direkt negativt även för orren. Inte heller orrar flyger högre än trädtoppshöjd i de svenska skogarna vilket borde innebära att det är en liten risk att de ska kollidera med vindkraftverk i skogen. Järpen tas inte heller upp i Sveriges Ornitologiska Förenings vindkraftpolicy som att den nämnvärt skulle störas av vindkraftverk. Järpe Bonasa bonasia förekommer framför allt i större sammanhängande barrskogsområden men även i skogar med lövskogsinslag. Den finns från norra Skåne till Lappland (Svensson m fl 1999). Det är i blötare partier i skogen som de uppträder och de förekommer inte ute på öppna marker som mossar och myrar utan är en skogsbunden fågel och uppträder även i de rester av äldre barrskog som finns kvar. Den senaste populationsuppskattningen gjordes i slutet av 1990-talet till ca 100 000 par i Sverige. Antalet järpar tycks fluktuera en hel del men en populationsminskning är sannolik då de våtare delarna i skogen har minskat på grund av utdikningar (Åberg 1996). Även denna hönsfågelart ses mycket sällan flyga högre än i trädtoppshöjd och det utgör därmed ingen risk att de ska kollidera med vindkraftverk. Dalripa Lagopus lagopus förekommer i skogarna från norra Värmland upp till Lappland men inte alls i södra Sveriges skogar och har heller inte nämnts i vindkraftverkspolicyn från SOF (2009). Inte heller fjällripa Lagopus mutus har nämnts störas av vindkraftverk men arten, vilket hörs på namnet finns bara uppe i fjällen och mestadels i den höga alpina zonen. Litteratur Angelstam, P. 1987. Utbredning och täthet av skogshöns en fråga om yttre faktorer eller självreglering? Viltnytt nr 23. Carlsson, A. (red.) 1990. Tjädern och skogsbruket. Rapport 15. Institutionen för Viltekologi, SLU. Uppsala Gärdenfors, U. 2005. Rödlistade arter 2005. Artdatabanken, 496 sidor,uppsala. Hjort, I. 1994. Tjädern en skogsfågel. Skogsstyrelsen. Jönköping. SOF. 2002. Sveriges fåglar. 3:e uppl. Stockholm SOF 2009. Sveriges Ornitologiska Förening Policy om vindkraft. 19 oktober 2009. Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svenska fågelatlas. Vår Fågelvårld, supplement 31, Stockholm. Åberg, J. 1996. Effects of habitat fragmentation on hazel grouse (Bonasa bonasia) in boreal landscapes. Licentiatavhandling. SLU. Grimsö.

Färjestaden 2010-02-23 Pettersson.janolof@telia.com JP Fågelvind / Jan Pettersson Kåtorp 203 386 92 Färjestaden Telefon: 0485-34876