Ugglor och skogshöns vid Rödene, mars 2013

Transkript

1 Ugglor och skogshöns vid Rödene, mars 2013 Skrivbordsutredning kring förekomsten av ugglor samt spelplatser för orre och tjäder i samband med planerad vindkraft i Alingsås kommun, Västra Götalands län. Sekretess! Denna rapport faller inom offentlighets- och sekretesslagens (2009:400) 20 kap, 1 som gäller sekretess för uppgift om en djur- eller växtart som är i behov av skydd och som det finns ett intresse av att bevara i ett livskraftigt bestånd, om det kan antas att ett sådant bevarande av arten inom landet eller del av landet motverkas om uppgiften röjs. Lag (2012:770). Läs mer om sekretess och utrotningshotade arter på Naturvårdsverkets hemsida: 1 (15)

2 Om dokumentet NV Nordisk Vindkraft AB Planerad vindkraft vid Rödene, Alingsås kommun, Västra Götalands län. Skrivbordsutredning kring förekomsten av ugglor samt spelplatser för orre och tjäder. Utredningen har genomförts under mars Detta dokument tjänar som en kunskapssammanställning och vägledning inför fortsatt projektering och utredning av den planerade vindkraftanläggningen. Följande personer har medverkat: Kaj Svahn inventering, bedömningar och rapportering. Kaj är en erfaren ornitolog med över 15 års fältvana som genomfört flera olika typer av fågelinventeringar och skrivbordsutredningar kring fåglar i samband med vindkraftsutbyggnad i norra såväl som södra Sverige. Janne Dahlén kvalitetsgranskning. Janne har bred erfarenhet från fågelbedömningar och hyser ett stort förtroende hos bl.a. länsstyrelserna och inom den ideella naturvården. 2 (15)

3 Innehåll Om dokumentet... 2 Sammanfattning... 3 Metodik... 4 Resultat... 5 Bedömningar Rekommendationer Referenser Sammanfattning En skrivbordsutredning kring förekomsten av ugglor samt spelplatser för orre och tjäder vid Rödene har genomförts i mars 2013 av Enetjärn Natur AB på uppdrag av NV Nordisk Vindkraft AB. Syftet har varit att redovisa förekomster av aktuella arter i området samt att bedöma hur bevarandestatus för respektive art kan komma att påverkas av en utbyggnad av vindkraft. Orre, tjäder, katt-, horn-, sparv- och pärluggla samt berguv har konstaterats finnas i eller kring området. För orre, katt-, horn-, sparv- och pärluggla har det bedömts att arternas bevarandestatus inte kommer att påverkas på varken nationell, regional eller lokal nivå. För tjäder och berguv bedöms kunskapsläget inte tillräckligt för att göra slutgiltiga bedömningar. Av denna anledning har föreslagits fältinventeringar av tjäder och berguv. Under skrivbordsutredning har dessutom uppgifter framkommit om att även två andra särskilt skyddsvärda fågelarter, smålom och pilgrimsfalk, möjligen förekommer i området. Således har fältinventeringar föreslagits för att klargöra huruvida dessa arter kan komma att påverkas av en vindkraftsutbyggnad. 3 (15)

4 Metodik Skrivbordsutredning Befintlig kunskap om områdets förekomst av ugglor och spelplatser för orre och tjäder har inhämtats från den nätbaserade databasen Artportalen. Uppgifter om skyddsklassade arter som inte visas i Artportalen har erhållits genom ArtDatabanken. Vi har även tagit del av observationer ur Observationsdatabanken genom ArtDatabanken. Uttagen av skyddade observationer från ArtDatabanken har gjorts inom en radie av 10 km från utredningsområdet. Det ska understrykas att de rapporter som erhållits genom ArtDatabanken endast redovisar förekomst av arter i området, inte avsaknad. Beroende på i vilken utsträckning ett område besökts av fågelskådare kan materialet ge alltifrån en ytterst rudimentär bild till en heltäckande bild av områdets fågelliv. För flera arter gäller dessutom att många ornitologer systematiskt undviker att rapportera observationer under häckningstid till Artportalen, då misstänksamheten mot dess sekretessfunktioner är utbredd. Därför har uppgifterna från ArtDatabanken kompletterats med uppgifter från lokala ornitologer och jägare med god kännedom om området. För arter där ingen information om eventuell förekomst funnits att tillgå har istället bedömningar gjorts utifrån områdets beskaffenhet (topografi, markanvändning, geografisk placering etc.), samt utifrån i vilken omfattning arten förekommer i motsvarande biotoper i omgivningen. Fältinventering (ej fullföljd) En inventering av ugglor planerades under våren 2013 men kunde inte fullföljas. Inventeringen var upplagd så att alla delar av utredningsområdet samt en zon på 2 km utanför området skulle lyssnas av under minst 5 minuter på högst 1 km avstånd genom regelbundna stopp längs vägarna. Emellertid var vägarna i området inte farbara när inventeringen skulle genomföras, 13 mars, p.g.a. svår isbeläggning. Således blev endast delar av zonen utanför utredningsområdet inventerad. Väderförhållandena var inte heller optimala under inventeringstillfället. Tvärtemot vad prognoserna lovade var vinden måttlig-frisk och ett inledningsvis lätt snöfall övergick under kvällen till att bli relativt intensivt. Därför avbröts inventeringen utan att kunna fullföljas. Enetjärn Natur gjorde därefter bedömningen att en fältinventering senare under säsongen när vägarna åter blivit farbara inte skulle vara rättvisande vad avser berguv vars mest intensiva spelperiod torde vara över vid denna tidpunkt. Istället har befintlig kunskap om områdets ugglor sammanställts genom en skrivbordsutredning. 4 (15)

5 Resultat Fältinventering Fältinventeringen av ugglor fick avbrytas p.g.a. ej farbara vägar i området samt p.g.a. att väderförutsättningarna inte var tillfredsställande under inventeringstillfället. Ett tiotal stopp gjordes emellertid medan vädret ännu tillät och vid varje punkt lyssnades under minst 5 minuter. Inga ugglor hördes vid något av dessa stopp. Skrivbordsutredning Skogshöns Tre arter skogshöns förekommer i regionen kring Rödene; järpe, orre och tjäder. De båda sistnämnda samlas på speciella spelplatser under våren där hanarna visar upp sig för tilltänkta partners. Spelplatserna är ofta desamma år från år och det är i första hand vid dessa som fåglarna är känsliga för störningar. Järpen saknar detta beteende och bedöms inte känslig för vindkraftsutbyggnad på samma vis. Järpen behandlas inte vidare i denna rapport. Orre Orre häckar i skogsmark över hela landet utom på Öland. De högsta tätheterna finns normalt i områden med stor andel björk och de starkaste stammarna finns i norra Svealand och södra Norrland. Större öppna ytor som mossar och myrar är viktiga inslag i orrens livsmiljö. Orren är utpekad som särskilt skyddsvärd i fågeldirektivets bilaga 1. Den tillhör dock de jaktbara fågelarterna och den årliga avskjutningen har legat runt individer de senaste 15 åren (Ottosson m.fl. 2012). I Naturvårdsverkets syntesrapport om fåglar och vindkraft rekommenderas ett skyddsavstånd på 1 km mellan vindkraftverk och viktiga spelplatser för orre. Med viktiga spelplatser avses platser som används av fler än 10 tuppar (Naturvårdsverket 2011). I Jönköpings län föreslås dock säkerhetsavståndet 1 km för spelplatser med sex eller fler tuppar (Blank 2012). Fram till 2010 fanns inga kända fall av orrar som kolliderat med vindkraftverk i Sverige (Ahlén 2010). Under de senaste 30 åren har orren gått tillbaka, framförallt i de södra delarna av landet, men på senare år tycks den åter öka i antal (Ottosson m.fl. 2012). Den svenska populationen beräknas uppgå till ca par, varav ca 11 % i Götaland, ca 30 % i Svealand och 59% i Norrland. Av den svenska populationen finns ca 6000 par eller 3 % i Västra Götalands län. Flest orrar beräknas finnas i Jämtlands län med ca par eller 14 % av populationen (Ottosson m.fl. 2012). Det finns en relativt liten, men livskraftig, population av orre på Rödeneplatån. Totalt finns rapporter om ett drygt tiotal spelande tuppar om vårarna. Fåglarna är utspridda över hela platån med tätast förekomst i västra delen och populationen tycks ha sitt centrum vid Stora Ulvesmossen i västra delen av utredningsområdet. Mossen i sig tycks 5 (15)

6 dock inte utgöra spelplats för alla fåglarna, utan de spelar utspritt i träd och på hyggen i hela området. Ingen spelplats med mer än 10 tuppar förekommer i eller inom 1 km från utredningsområdet. (Artportalen 2013, Lindberg muntl. 2013). Tjäder Tjäder häckar i skogsmark, gärna med inslag av myrar, i större delen av landet, men saknas på Öland och Gotland. I fjälltrakterna förekommer den upp till björkzonen. Tjädern är liksom orren utpekad som särskilt skyddsvärd i fågeldirektivets bilaga 1. Liksom orren är den dock samtidigt lovlig för jakt och avskjutningen, som främst sker i landets norra delar, har skattats till mellan individer per år under de senaste 15 åren (Ottosson m.fl. 2012). I Naturvårdsverkets syntesrapport om fåglar och vindkraft rekommenderas ett skyddsavstånd på 1 km mellan vindkraftverk och viktiga spelplatser för tjäder. Med viktiga spelplatser avses platser som används av fler än 5 tuppar (Naturvårdsverket 2011). I Jönköpings län föreslås dock säkerhetsavståndet 1 km för spelplatser med fyra eller fler tuppar (Blank 2012). Fram till 2010 fanns enligt uppgift inga bekräftade fall av tjädrar som kolliderat med vindkraftverk i Sverige (Ahlén 2010). Obekräftade uppgifter på hemsidan för intresseorganisationen Tjäderobservatörerna anger dock att minst två sådana fall är kända (Tjäderobservatörerna 2013). Tjäderns nuvarande bestånd är ungefär lika stort som för 30 år sedan (Ottosson m.fl. 2012). Den svenska populationen beräknas uppgå till ca par, varav ca 4,5 % i Götaland, ca 17,5 % i Svealand och 78 % i Norrland. Av den svenska populationen finns ca 2500 par, dvs. <1 % i Västra Götalands län. Flest tjädrar beräknas finnas i Norrbottens län med ca par eller 24 % av populationen (Ottosson m.fl. 2012). Fram till för bara några år sedan har det funnits en relativt god stam av tjäder på Rödeneplatån (Artportalen 2013, ArtDatabanken 2013 & Lindberg muntl. 2013). Stora avverkningar i området har dock kraftigt minskat förutsättningarna för arten och arten ses numera mycket sällan i utredningsområdets centrala delar (ArtDatabanken 2013 och Lindberg muntl. 2013). I utredningsområdets utkanter och strax utanför finns dock fortfarande goda förutsättningar för arten och observationer görs regelbundet. En spelplats med 3-4 tuppar finns drygt 1 km väster om utredningsområdets västra gräns vid Rågsjöarna (ArtDatabanken 2013, Åstrand muntl. 2013). En spelplats har också åtminstone tidigare funnits norr om Bergsjön nära utredningsområdets östra gräns. Spelplatsen status är idag okänd och vissa avverkningar har skett även i detta område. Dock finns partier av äldre skog kvar och området hyser fortfarande förutsättningar för en tjäderspelplats. I övrigt saknas lokaler med goda förutsättningar för större spelplatser i och inom 1 km från utredningsområdet sedan populationen gått tillbaka i samband med avverkningar i området (Lindberg muntl 2013, Andersson muntl & Norman muntl. 2013). Det är dock troligt att enstaka spelande tuppar finns spritt i och kring utredningsområdet. 6 (15)

7 Ugglor En genomgång av befintlig kunskap om områdets ugglor ger att 5 arter regelbundet förekommer under häckningstid i eller kring utredningsområdet; katt-, horn-, sparv-, och pärluggla samt berguv. Tillfälliga observationer har även gjorts av hök- och jorduggla, men inte under häckningstid. De två senare behandlas inte ytterligare. Kattuggla Kattuggla förekommer företrädesvis i bland- eller lövskog ofta med närhet till odlad mark t.ex. på gårdar och i parker. Den förekommer inte regelbundet i ren barrskog, men kan dock hittas vid hyggen och andra öppnare ytor. Arten är synnerligen väl utbredd i södra Sverige och är inte upptagen på rödlistan eller utpekad i fågeldirektivets bilaga 1. Den är heller inte utpekad som särskilt känslig för vindkraft i Naturvårdsverkets syntesrapport för fåglar och vindkraft, men det påpekas att kunskapsläget är otillräckligt (Naturvårdsverket 2011). Fram till 2010 fanns ett känt fall där en kattuggla kolliderat med ett vindkraftverk i Sverige (Ahlén 2010). Populationstrenden är okänd men ingenting tyder på någon betydande förändring de senaste 30 åren (Ottosson m.fl. 2012). Kattuggla häckar från Skåne och norrut till mellersta Dalarna-Gästrikland-Hälsingland. Den svenska populationen beräknas uppgå till ca par, varav 72 % i Götaland, 27 % i Svealand och endast 1 % i Norrland. Ca 2500 par eller 14 % av den beräknade svenska populationen återfinns i Västra Götalands län. Endast Skåne län har en större andel, ca 2700 par eller 15 % (Ottosson m.fl. 2012). Kattuggla är väl spridd i regionen kring Rödene och flera par antas häcka i området kring Rödeneplatån. I de skogsbruksdominerade områdena uppe på platån förväntas dock tätheterna vara mycket låga. Hornuggla Hornuggla föredrar liksom kattugglan närhet till odlad mark och förekommer inte talrikt i ren barrskog. Arten hittas dock stundtals vid hyggen och andra öppnare ytor, även i barrskog. Liksom kattugglan är hornugglan en vanlig art med stor spridning och är inte upptagen på rödlistan eller utpekad i fågeldirektivets bilaga 1. Arten är heller inte utpekad som särskilt känslig för vindkraft i Naturvårdsverkets syntesrapport om fåglar och vindkraft, men det påpekas att kunskapsläget är otillräckligt (Naturvårdsverket 2011). Fram till 2010 fanns inga kända fall där hornuggla kolliderat med vindkraftverk i Sverige (Ahlén 2010). Hornugglan har uppvisat en svagt negativ trend de senaste 30 åren men populationen har varit stabil det senaste decenniet (Ottosson m.fl. 2012). Hornugglan häckar, under goda gnagarår, i hela landet utom i Norrbottens läns lappmarker men förekomsten fluktuerar starkt med födotillgången. Den svenska populationen beräknas uppgå till ca 8600 par, varav 55 % i Götaland, 32 % i Svealand och 13 % i Norrland. Ca 1200 par eller 14 % av den svenska populationen återfinns i 7 (15)

8 Västra Götalands län. Västra Götalands län sticker ut som det län med störst andel av den svenska hornugglepopulationen. Näst flest återfinns i Kalmar län med ca 660 par, dvs. 8 % (Ottosson m.fl. 2012). Hornuggla är väl spridd i regionen kring Rödene. Lämplig biotop för arten är ovanlig inom utredningsområdet men det kan det tänkas att något enstaka par åtminstone tillfälligt häckar inom utredningsområdet i samband med goda gnagarår. Sparvuggla Sparvuggla häckar i hela landet med undantag för Öland, Gotland samt de västra delarna av Härjedalen, Jämtland och Lappland. Arten är knuten till barr- och blandskog men häckar i betydligt mindre utsträckning i ren tallskog. Påfallande ofta gränsar reviren till öppen mark som myrar, kalhyggen och gammal jordbruksmark, troligen p.g.a. bättre födotillgång i kantzonerna. Liksom pärlugglan är sparvugglan beroende av bohål från hackspettar för sin häckning och i första hand utnyttjas de från större hackspett och tretåig hackspett. Sparvuggla är utpekad som särskilt skyddsvärd i fågeldirektivets bilaga 1. Arten pekas inte ut som särskilt känslig i Naturvårdsverkets syntesrapport om fåglar och vindkraft, men det påpekas att kunskapläget är otillräckligt (Naturvårdsverket 2011). Fram till 2010 fanns inga kända fall där sparvuggla kolliderat med vindkraftverk i Sverige (Ahlén 2010). Populationstrenden är okänd med inga uppgifter tyder på någon betydande förändring de senaste 30 åren (Ottosson m.fl. 2012). Sparvugglan är Sveriges näst vanligaste uggla med en uppskattad population på ca par, varav 27 % i Götaland, 35 % i Svealand och 38 % i Norrland. Av den svenska populationen återfinns ca 1600 par eller 8 % i Västra Götalands län (Ottosson m.fl. 2012). Sparvuggla är rapporterad från flera lokaler på och kring Rödeneplatån och antas häcka med några par inom utredningsområdet. Pärluggla Pärlugglan häckar i barr- och blandskog över nästan hela landet, med undantag för Öland. Antalet häckande par varierar mycket kraftigt mellan åren beroende på tillgången till sork. Arten är helt beroende av håligheter i grova träd för sin häckning och bohål efter spillkråka används i stor utsträckning. Pärluggla är liksom sparvuggla utpekad som särskilt skyddsvärd i fågeldirektivets bilaga 1. Den pekas inte ut som särskilt känslig för vindkraft i Naturvårdsverkets syntesrapport om fåglar och vindkraft, men det påpekas att kunskapläget är otillräckligt (Naturvårdsverket 2011). Fram till 2010 fanns inga kända fall där pärluggla kolliderat med vindkraftverk i Sverige (Ahlén 2010). Under 1900-talet har beståndets genomsnittliga nivå varit långsiktigt stabil, men utbredningsområdet tycks ha utvidgats mot söder och beståndet tätnat i Götaland (Ottosson m.fl. 2012). 8 (15)

9 Pärlugglan är Sveriges vanligaste uggla med en uppskattad population på ca par, varav ca 7 % i Götaland, ca 17 % i Svealand och hela ca 76 % i Norrland. Av den svenska populationen återfinns ca 600 par eller 2 % i Västra Götalands län. Pärluggla förekommer relativt frekvent i regionen kring utredningsområdet, främst i Risvedens naturreservat (Artportalen 2013, ArtDatabanken 2013). Under 2007 hördes en fågel markera revir under försommaren vid Lilla Krökingen i utredningsområdet (ArtDatabanken 2013). Under 2008 konstaterades en häckning vid Spanåsen, Lena just intill utredningsområdets nordöstra gräns. Under 2013 hördes en fågel markera revir mellan Långesbro och Långared norr om utredningsområdet (ArtDatabanken 2013). Arten antas häcka tillfälligt med något enstaka par inom utredningsområdet, dock finns ingen stabil population. Berguv Berguven är utbredd över stora delar av Sveriges skogstrakter, dock med koncentration till kustnära områden, inklusive skärgårdar. I lappmarkerna och västra Jämtland är arten mycket fåtalig. Naturliga boplatser ligger oftast i klippstup och rasbranter, men arten häckar även regelbundet i stenbrott eller grustag, vid soptippar och tillfälligt på kalhyggen, i träd eller på byggnader inne i tätorter. Ett normalstort revir torde ha 4-6 kilometers diameter och boplatsen är normalt vänd mot syd (Artfaktablad Berguv, SLU). Berguven är upptagen på den svenska rödlistan i kategorin NT (Nära hotad) och utpekad som särskilt skyddsvärd i fågeldirektivets bilaga 1. I Naturvårdsverkets syntesrapport om fåglar och vindkraft rekommenderas ett skyddsavstånd på 2 km mellan vindkraftverk och boplatser av berguv (Naturvårdsverket 2011). Fram till 2010 fanns tre kända fall där berguvar kolliderat med vindkraftverk i Sverige (Ahlén 2010). Från en utbredning över stora delar av Europa återstod kring 1950, både på kontinenten och i Sverige, endast mindre restpopulationer som var skilda åt av ibland stora, uvtomma områden. Under och 70-talen beräknades den svenska populationen uppgå till mindre än 200 par men därefter har beståndet återhämtat sig tack vare minskade miljögifter i naturen och kanske framför allt ett omfattande avels- och utsättningsarbete som tillfört över 3000 friflygande uvar till populationen. Kring 1980 passerade totalantalet besatta boplatser summan 200, och utvecklingen fram till slutet av seklet innebar en snabb positiv utveckling till drygt 600 besatta boplatser. Därefter har emellertid en negativ utveckling konstaterats och beräknades population uppgå till 475 besatta boplatser. Till detta ska läggas ett bestånd av kringströvande ännu ej könsmogna berguvar som bedöms uppgå till minst ex. (Artfaktablad Berguv, SLU). Populationen är fördelad med ca 54 % i Götaland, 29 % i Svealand och 17 % i Norrland. Av dessa bedöms 92 par eller 19 % finnas i Västra Götalands län. Länet har därmed den i särklass största andelen av populationen, näst flest finns i Stockholms län med ca 50 9 (15)

10 par eller 11 % av populationen. Merparten av länets uvar återfinns dock i Bohuslän och i landskapet Västergötland beräknas populationen till ca 25 par. Berguv häckar med ett par väster om utredningsområdet, utanför de 2 km som Naturvårdsverket rekommenderar som skyddsavstånd mellan vindkraftverk och boplatser för berguv (Naturvårdsverket 2011). Häckning har inletts på denna lokal även 2013 (ArtDatabanken 2013). Ytterligare ett berguvsrevir är känt i området. Under flera år i slutet av 1990-talet och fram till åtminstone 2001 sågs och hördes ett berguvspar regelbundet i området kring sjöarna Store-Trän och Lille-Trän i och strax söder om utredningsområdets södra del (ArtDatabanken 2013 & Andersson muntl. 2013). Boplatsen hittades aldrig för dessa uvar och observationerna upphörde efter Våren 2007 gjordes dock en tillfällig observation i samma område (ArtDatabanken 2013, Bergquist muntl. 2013). I mars 2013 hördes åter en berguv ropa sydost om Mårsjön som är belägen just söder om utredningsområdets sydgräns (ArtDatabanken 2013 & Åstrand muntl. 2013). Avståndet mellan platsen där denna observation gjordes och den plats där den kända häckningen finns är så långt att det troligen inte rörde sig om en fågel från det kända reviret, även om det inte kan uteslutas. Platsen där berguven hördes har under innevarande säsong besökts av flera personer vid minst tre tillfällen före och minst två tillfällen efter att observationen gjordes utan att någon berguv hörts (Artportalen 2013, Åstrand muntl. 2013). Det är således oklart huruvida det rörde sig om en tillfällig observation av en kringströvande individ eller ifall reviret på Rödeneplatåns sydsida åter har blivit besatt av berguv. Det finns inga indikationer på ytterligare förekomster i eller kring utredningsområdet. Övriga arter Det har under skrivbordsstudien av ugglor och skogshöns framkommit uppgifter om fågelförekomster som kan vara av stor vikt för den fortsatta planeringen av vindkraftverken. Smålom Smålom häckar i mindre sjöar, tjärnar och gölar i skogsmark och på myrar. I Sverige förekommer den främst i den boreala regionen, där huvudutbredningen börjar i Dalsland och Närke och går upp till fjällens videzon. Ett mindre bestånd finns dock på Småländska höglandet. Smålommen är upptagen på den svenska rödlistan i kategori NT och är utpekad som särskilt skyddsvärd i fågeldirektivets bilaga 1. I Sveriges Ornitologiska Förenings vindkraftspolicy rekommenderas ett skyddsavstånd på 1 km mellan vindkraftverk och boplatser av smålom samt rekommenderas skydd av fåglarnas flygvägar mellan häcknings- och födosöksplats (SOF 2009a). Fram till 2010 fanns inga kända fall av smålommar som kolliderat med vindkraftverk i Sverige (Ahlén 2010). Smålommens bestånd har minskat under de senaste 30 åren, främst i södra Sverige och 10 (15)

11 längs norrlandskusten, men populationen har stabiliserats eller möjligen ökat något de senaste åren (Ottosson m.fl. 2012). Den svenska populationen beräknas uppgå till ca 1600 par, varav ca 6 % i Götaland, ca 34 % i Svealand och 60 % i Norrland. Av den svenska populationen finns ca 60 par eller 4 % i Västra Götalands län. Flest smålommar beräknas finnas i Jämtlands län med ca 250 par eller 16 % av populationen (Ottosson m.fl. 2012). Smålom har behandlats tidigare i planeringen och man har konstaterat att det inte finns några kända häckplatser för smålom inom eller i anslutning till utredningsområdet. Ny information gör dock gällande att smålom under 2011 och 2012 häckat vid Högsjön ca 2 km NO om utredningsområdet norra gräns (ArtDatabanken 2013 & Lindberg muntl 2013). Smålommen födosöker normalt inte i samma vatten som de häckar utan flyger till större sjöar i omgivningen. Lommarna vid Högsjön fiskar enligt uppgift inte i sjön Lången, utan troligen i antingen Anten eller Mjörn väster om utredningsområdet (Lindberg muntl. 2013). Anten ligger å ena sidan närmst vilket talar för att denna används som fiskesjö, men arten observeras å andra sidan sällan i denna sjö. I Mjörn sker observationer mycket regelbundet både under sträck- och häckningstid. Det är således möjligt att smålommarna vid Högsjön rör sig neråt Mjörn, och då går närmsta vägen över Rödeneplatån. Enstaka observationer har också gjorts på Rödeneplatån av överflygande smålommar (ArtDatabanken 2013 &Lindberg muntl. 2013). Artens förekomst vid Rödeneplatån bör därför utredas närmre. Pilgrimsfalk Pilgrimsfalken häckar naturligt mest i klippbranter, men i delar av Norrland även på stora, flacka myrar. I södra Sverige häckar arten dock även i kraftledningsstolpar och i holkar på stora byggnader i hamnar och andra stadsmiljöer. Pilgrimsfalken är upptagen i kategori VU (Sårbar) på den svenska rödlistan och är utpekad som särskilt skyddsvärd i fågeldirektivets bilaga 1. Naturvårdsverkets syntesrapport om fåglar och vindkraft rekommenderas ett skyddsavstånd på 2 km mellan vindkraftverk och boplatser för pilgrimsfalk (Naturvårdsverket 2011). Fram till 2010 fanns inga kända fall där pilgrimsfalk kolliderat med vindkraftverk i Sverige (Ahlén 2010). Efter en mer än sekellång förföljelse och utsatthet för miljögifter är arten nu på återhämtning och beståndstrenden är i dagsläget starkt positiv, särskilt i södra Sverige (Ottosson m.fl. 2012). Den svenska populationen beräknas uppgå till ca 280 par, varav ca 32 % i Götaland, ca 6 % i Svealand och ca 62 % i Norrland. Av den svenska populationen finns ca 65 par eller 23 % i Västra Götalands län, men endast 27 par i landskapet Västergötland. Flest pilgrimsfalkar beräknas finnas i Norrbottens län med ca 120 par eller 43 % av populationen (Ottosson m.fl. 2012). Pilgrimsfalk häckar vid Brobacka väster om utredningsområdet vilket är känt sedan flera år tillbaka. Arten har varit föremål för utredning tidigare i planeringsprocessen för vindkraftprojektet på Rödeneplatån och man har då slutit sig till att arten inte bedöms 11 (15)

12 häcka i eller nära utredningsområdet. Efter det har dock observationer gjorts som indikerar att häckning ändå kan tänkas äga rum någonstans kring Rödeneplatåns södra sluttningar (ArtDatabanken 2013 & Andersson muntl. 2013). Fågelskådare använder ofta det gamla flygfältet vid Rödene som observationsplats för att räkna sträckande fåglar under sensommar och höst. Pilgrimsfalk observeras då regelbundet och somliga observationer rör med största sannolikhet förbiflyttande fåglar. En hel del av observationerna rör emellertid fåglar som jagar eller uppehåller sig i området och dessa drar ofta in över Rödeneplatån när de lämnar lokalen (Andersson muntl. 2013). Anmärkningsvärt är att det rör sig om både adulta fåglar och årsungar, och att de ses samtidigt som fåglarna vid den kända häckningen befinner sig nära boet (Andersson muntl. 2013). Observationer av ungfåglar görs även mycket tidigt på säsongen vilket indikerar ett lokalt ursprung. Sammantaget indikerar observationerna att ytterligare en häckning av pilgrimsfalk finns i trakten av Rödeneplatån och det bör undersökas huruvida denna häckning äger rum i eller nära utredningsområdet. Bedömningar Nedan presenteras bedömningar artvis för hur en utbyggnad av vindkraft på Rödeneplatån skulle påverka bevarandestatusen för ovanstående arter. För vissa arter är dock kunskapsläget sådant att fältinventeringar behöver genomföras innan en slutgiltig bedömning kan göras. Orre Det finns inga uppgifter om spelplatser med fler än 5 orrtuppar inom 1 km från utredningsområdet under de senaste 20 åren. Det skyddsavstånd som föreslås mellan vindkraftverk och större spelplatser för orre är således inte aktuella. Tack vare att vindkraftverk som initialt planerats nära Stora Ulvesmossen har flyttats har också riskerna för att orre ska påverkas negativt av utbyggnaden minskats. Bedömningen är därmed att artens bevarandestatus inte kommer att påverkas varken på nationell, regional eller lokal nivå. Tjäder En spelplats för tjäder är känd söder om Rågsjöarna väster om utredningsområdet. Spelplatsen är så liten och ligger så långt från utredningsområdet att den inte bedöms påverkas av en utbyggnad av vindkraft. Ytterligare en spelplats har åtminstone tidigare funnits norr om Bergsjön nära områdets östra gräns. Spelplatsens status i dagsläget är okänd och detta behöver klargöras innan en bedömning kan göras kring eventuell påverkan från en utbyggnad av vindkraft i området. Sedan stora avverkningar skett i området har tjäderpopulationen glesnat avsevärt och utöver den ovan nämnda spelplatsen saknas förutsättningar för och uppgifter om större spelplatser i och kring utredningsområdet. Förutsatt att spelplatsen vid Bergsjön inte 12 (15)

13 visar sig hysa ett större antal tuppar blir bedömningen att en vindkraftsutbyggnad i området inte kommer att påverka tjäderns bevarandestatus varken på nationell, regional eller lokal nivå. Katt-, horn-, sparv- och pärluggla Samtliga dessa arter finns i området, men endast med enstaka par. En utbyggnad av vindkraft i området kan tänkas innebära en marginell minskning av livsmiljöerna för dessa arter, men knappast i sådan grad att det åsamkar någon avgörande påverkan på populationerna. Kollissionsrisken bedöms heller inte vara hög. Samtliga arter är väl utbredda och har starka populationer i Sverige. Bedömningen är att en utbyggnad av vindkraft inte kommer att påverka bevarandestatusen för katt-, horn-, sparv- eller pärluggla på varken nationell, regional eller lokal nivå. Berguv Berguv häckar vid Brobacka väster om utredningsområdet. Denna häckning är belägen på sådant avstånd från utredningsområdet att fåglarna inte bedöms påverkas av en utbyggnad av vindkraft. Emellertid har en berguv hörts vid ett tillfälle under våren 2013 vid Mårsjön just söder om utredningsområdets sydgräns. I samma område har berguv häckat under 1990-talet och kring millennieskiftet. Innan en bedömning kan göras kring hur berguv kan komma att påverkas vid en utbyggnad av vindkraft måste det utredas huruvida observationen vid Mårsjön var av tillfällig karaktär eller om en återetablering har skett i reviret. Pilgrimsfalk Pilgrimsfalk häckar vid Brobacka väster om utredningsområdet. Denna häckning är belägen på sådant avstånd från utredningsområdet att fåglarna inte bedöms påverkas av en utbyggnad av vindkraft. Emellertid har pilgrimsfalkar observerats vid Rödene under omständigheter som indikerar att ytterligare en häckning finns i närheten. Innan en bedömning kan göras kring hur pilgrimsfalk kan komma att påverkas vid en utbyggnad av vindkraft måste man försöka utreda var denna potentiella häckning finns. Smålom Smålom har under 2011 och 2012 häckat i Högsjön ca 2 km nordost om utredningsområdets norra gräns. Innan en bedömning kan göras kring hur smålom kan komma att påverkas vid en utbyggnad av vindkraft bör det utredas huruvida dessa smålommar rör sig genom utredningsområdet på sin flygväg mellan boplatsen och den sjö där de födosöker. En inventering av lämpliga häckplatser för smålom inom utredningsområdet är även relevant för att säkerställa att inga oupptäckta häckningar förekommer. 13 (15)

14 Rekommendationer För att kunna göra bedömningar med en acceptabel säkerhet av påverkan på arterna tjäder, berguv, pilgrimsfalk och smålom föreslås följande inventeringar: Inventering av tjäderspelplatsen norr om Bergsjön Inventeringen bör genomföras i slutet av april och syfta till att bedöma antalet tjädrar som nyttjar den potentiella spelplatsen. Inventering av lämpliga häckplatser för berguv och pilgrimsfalk på Rödeneplatåns södra sluttningar Inventeringen kan utföras mellan april-juli och bör bestå i att de brantaste partierna av de södra sluttningarna, inom 2 km från utredningsområdet, besöks eller, om möjligt, nogsamt spanas av med kikare på nära håll. Inventeringen ska syfta till att eftersöka berguvar och pilgrimsfalkar, alternativt spillning, spybollar, bytesrester eller andra spår från arterna som indikerar häckningar. Eftersök av smålom i samband med andra inventeringar under försommaren Ingen riktad inventering av smålom bedöms nödvändig, men i samband med att fiskgjuse och storlom inventeras i juni månad bör också smålom eftersökas i luftrummet samt i de få lämpliga häckningstjärnar som finns inom utredningsområdet. Referenser Personliga kontakter Andersson, Lars. Lokal ornitolog. Muntligen, mars Bergquist, Johan. Lokal ornitolog. Muntligen, mars Lindberg, Osborne. Lokal ornitolog. Muntligen, mars Norman, Tony. Lokal ornitolog, representant för Alingsås Ornitologiska Sällskap. Muntligen, mars Åstrand, Fredrik. Lokal ornitolog. Muntligen, mars Observationer ArtDatabanken. Uttag av skyddade observationer och observationer från obsdatabasen har erhållits i mars 2013, via Marit Persson, ArtDatabanken. 14 (15)

15 Artportalen. Kompletterande uppgifter om fågelobservationer i och runtom utredningsområdet har hämtats från i mars Webbsidor Artfaktablad Berguv, SLU. Mars Länk: SOF. 2009a. Sveriges Ornitologiska Förenings policy om vindkraft. Mars Länk: org/sveriges-ornitologiska-forening/fagelskydd/vindkraft/sofsvindkraftspolicy/ Tjäderobservatörerna. Information om tjäder har inhämtats från tjäderobservatörernas hemsida i mars Länk: Litteratur Ahlén, I Fågelarter funna under vindkraftverk i Sverige. Vår Fågelvärld 69(4): Blank, H Arter och vindkraft. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Naturvårdsverket Vindkraftens effekter på fåglar och fladdermöss en syntesrapport. Rapport November Ottoson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R. Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S. & Tjernberg, M Fåglarna i Sverige - antal och förekomst. SOF, Halmstad. 15 (15)