Nr 1/2013. Gambiagrupperna. Vida Vyer

Nr 1/2013 Gambiagrupperna Vida Vyer

Vida Vyer Tidning för ISSN 2000-5679 Ansvarig utgivare: Ruth Plate Redaktionsadresser Ruth Plate, Finkgatan 35 565 31 Mullsjö ruth.plate@gmail.com Tel. 0392-131 32 och Ing-Britt Filipsson Gunnarsbovägen 23 565 32 Mullsjö ing-britt@gambiagrupperna.org Mobil: 0768 10 33 50 Vill du skriva i Vida Vyer, sänd då texten i Times New Roman som ren textfil i ordbehandlingsprogrammet till båda redaktionsadresserna, skicka bilderna i jpg. Citera gärna, men ange alltid källan! Prenumeration År 100:- Lösnummer / st 40:- Plusgiro 90 02 38-7 Bankgiro 900-2387 Märk talongen " Vida Vyer" Manusstopp: nr 1 1 febr. nr 2 1 maj, nr 3 1 okt. Tillbakablick till 80-talet Här får vi återigen ta del av Barbro Eketorps efterlämnade anteckningar. Denna gång en text från 1989 som visar hur många byggprojekt som var igång i Gambia. Barbro hade vid det laget varit en drivande kraft i Gambiagrupperna i ett decennium. Det verkar som att Dan Mendy här är i början av sin karriär som byggmästare hos oss. Friktionerna är många. Barbro är ilsk på de katolska fathers som lägger sig i verksamheten och besviken på Dan för att han inte rättar sig efter vad som planerats. Birgit och Lisbeth är de då anställda volontärerna, som var verkliga kämpar. Barbros man Sven murar spisar av egen konstruktion. Idag är Dan Mendy still going strong i vår organisation och har under åren hunnit träna upp många bygglag. FIOH har under en följd av år på grund av sitt goda rykte fått uppdrag från Gambias regering, bland annat ett antal tvåvåningsskolor. Av Alfred Hodels text (s.5) framgår att även andra beställare använt sig av FIOH:s bygglag. Alltså har det byggts enormt mycket, även efter Sidas restriktioner, som gjorde att Gambiagrupperna inte längre fick några bidrag till skolbyggen. Sveriges regering sätter kvalitet och resultat i centrum för landets bistånd i utvecklingsländer. Mirjam Granrot räknar upp en hel rad goda resultat ur senaste rapporten till Forum Syd, som vi alla bör vara stolta över. Segragruppen har åkt runt i Gambia för utvärdering av läsinlär-ningsprojektet. De är imponerade av det arbete som görs ute i skolorna under Kristina Lundahls ledning. Skolministeriet i Gambia har lovat ställa en del medel till förfogande, så att vi kan fortsatta denna verksamhet. En förstudie angående ett liknande program i matematik kan eventuellt komma till stånd. Som en förberedelse för detta sändes Ingela Hansson på Världsbankens rekommendation till en matematikkonferens i Berlin, vars innehåll hon redovisar för. En utveckling att hoppas på. Ruth Plate Gambiagruppernas kansli: kansli@gambiagrupperna.org Ordförande Siv Kanon siv-kanon@spray.se tel. 0586-52407, 51357 Hemsida: www.gambiagrupperna.org FIOHG i Gambia: e-post: office@fioh.org Omslagsbild: Skolflicka Foto: Robert Kärrlander 2 Vida Vyer 1/ 2013 Från red. 2 Ordföranden har ordet 3 Lina Gamble Forum Syd 4 Mina år i Gambia 5 Vuxenutbildning 6 Resultat: Framgång för GG 7 Intryck från Gambia 8 Utvärdering av Segra-pro 10 Barbro Eketorp 12 Internationell konferens 15 Samrådsmötet 16 Glimtar och glädjeämnen 17 Seminarium i Karlskoga 19 Viktigt från valbered 20 Vad vill Sverige 20 Stöd arbetet 20

Så nu har det hänt och är gjort. Från och med den första januari i år är Future In Our Hands i Gambia, det vill säga FIOH, uppdelat i två. Den ena delen, Future In Our Hands Sweden, FIOHS, och den andra Future In Our Hands The Gambia, FI- OHTG. Men på sätt och vis är det ingen större skillnad. Arbetet som skall utföras är detsamma. Personalen är densamma, pengarna kommer från samma pengapåse och reglerna, Terms and conditions, är desamma. Gambiagrupperna i Sverige är precis som förut. Avtal som beskriver de båda nybildade delarnas förhållanden till varandra, liksom avtalet som Forum Syd kräver av FIOHTG är nu skrivna. Vi har under hela hösten bollat avtalsförslag mellan Gambia och Sverige. I slutet av november åkte Sven-Erik Ring och undertecknad till Gambia för att på plats gå igenom det slutgiltiga avtalsförslaget med den gambiska personalen. Det vi till sist gjorde var att ta kontakt med en gambisk advokat, som fick våra avtalsförslag med önskan om att advokaten skulle skriva dem så att de stämde överens med gambisk lag. Advokaten hann inte bli färdig med avtalen, innan Sven-Erik Ring och jag åkte tillbaka till Sverige. Kristina tog därför, när hon åkte till Sverige, med de av vår gambiske chef Yahya underskrivna avtalen till oss för underskrift. Jag sände tillbaka dem till Gambia med vår praktikant Fredrikas föräldrar som skulle besöka sin dotter i Gambia under julen. Så viktiga papper kan man tyvärr inte skicka med post. Man lär sig alltid något nytt. Det här med kontrakt och vad det innebär skiljer sig nog en hel del från Sverige till Gambia. För oss innebär ett avtal att då är allt färdigdiskuterat och färdigförhandlat och klart. Nu är det bara att följa avtalen. I Gambia är det inte säkert att det är färdigförhandlat fast avtal är påskrivna. Det är bland annat av den anledningen vi behöver ha två volontärer i Gambia, fast vi endast beviljats bidrag för en volontär. Vi vill ju så gärna att den här nödvändiga delningen skall bli lyckosam (annars hade vi inte fått något Sida/ Forum Syd-bidrag). Det är för mycket begärt att våra i övrigt mycket duktiga och kompetenta medarbetare i Gambia skall klara instruktioner och krav från Forum Syd, när vi svenskar haft fullt upp med att förstå och hantera dem. Ordföranden: Om nya avtalet Jag påstår inte att det är säkert att den svenska modellen är bäst eller riktigast, men det är utifrån den modellen vi till sist får pengar. Det är ett slags moment 22. Allt vad vi företar oss ska ha sin grund i vad folket uti byarna i Gambia kommer fram till att de behöver stöd och hjälp med, men sedan är det Sidas och Forum Syds riktlinjer och bestämmelser som gäller. Det är detta SOG som samordnare skall förhålla sig till. Vi skall inte påverka eller trycka på med vad vi tycker är det som skall utföras, men vi måste se till att det som utföres är regelriktigt enligt svenska normer. Konstigt kan man tycka, men man måste också beakta att det är svenska skattemedel vi handskas med. Mycket tid och energi har gått åt, men samtidigt så har det också varit ett mycket intressant och spännande arbete. Vem trodde väl att Gambia skulle bli det land som fick en generell arbetstidsförkortning. Från och med första februari har presidenten bestämt att man skall arbeta fyra dagar i veckan, det vill säga måndagtorsdag mellan 8.00-18.00. Fredagen skall vara helt ledig. Lördag och söndag är ju redan sedan tidigare lediga. Det blir 36 timmars arbetsvecka. De nya arbetstiderna gäller inte riktigt alla. Skolorna till exempel skall bedriva undervisning på lördagar. Paraplyorganisationen Tango förhandlade fram att NGOs, det vill säga organisationer som vår får arbeta även på fredagar. Anna Ekström, direktör på skolverket är orolig för att svenska elevers läsförstålese sjunker. Att läsa och förstå är grunden för att kunna ta vara på sina rättigheter, säger Anna. Vi i Gambiagrupperna är också oroliga för att gambiska elevers läsförståelse inte ska öka, så att de verkligen kan ta vara på sina rättigheter. Därför fortsätter vår kamp med insamling av egeninsats och läsinlärningsprogrammet, så att barnen i Gambia också får en chans till en rättvis demokratisk framtid. Ni i Gambiagruppernas olika föreningar bidrar stort för att Gambia skall gå en bättre tid till mötes, men vi behöver bli fler. I den andan inbjöd Habo Gambiagrupp till ett intressant seminarium där Anders Pettersson bland annat berättade om bistånd genom tiderna. I Karlskoga fick ungdomar möjlighet att delta i ett seminarium för att lära sig mer om bistånd och Gambia. Katarina Pettersson och Miriam Granrot stod som värdar. Anders Pettersson fanns även med här. 1/ 2013 Vida Vyer 3

Ett stort tack till anordnarna till de båda seminarierna som gav stor och nyttig kunskap och förhoppningsvis nya medlemmar. I en vanlig firma, industri med mera kan man i stort beräkna hur mycket inkomster man kan räkna med om affärerna går bra. I en biståndsorganisation som Gambiagrupperna handlar det inte bara om att vara duktig och driftig. Det kan ibland vara så, att när vi varit riktigt framgångsrika med vad vi åstadkommit i Gambia, så får vi mindre pengar kommande år på grund av mindre generell tilldelning till biståndsorganistioner genom Forum Syd. Det är vad som hänt detta år. Vi har haft stora framgångar med alla de tre program vi jobbat med, ändå blev vårt bidrag kraftigt sänkt på grund av Sidas sänkta tilldelning till Forum Syd. Ändå har vår handläggare sagt oss att vi fått en relativt stor del. Men som alltid så måste vi vara optimister och träget jobba vidare. Till sist ett stort tack till vår avlidna medlem Anna- Maj Gustafsson, som testamenterade 40 000 kronor till Gambiagrupperna. I samband med begravningen kom det in nästan 15 000 kronor genom släkt och vänner som hörsammat hennes önskan. Siv Kanon * * * * * * * * Från vår handläggare på Forum Syd, Lina Gamble, har kommit meddelande till vår ordförande Siv Kanon om att ha Gambiagrupperna som fallstudie, se nedan! Bykommittéer med kraft att förändra (Gambia) Gambiagrupperna Future In Our Hands. Total kostnad 2010-12: ca 13,6 miljoner 16 byar i Gambia har deltagit i ett byutvecklingsprogram under 2010-2012.1 Insatsområdet präglas av perioder med torka, matbrist, låg utbildningsnivå och få möjligheter till försörjning. Utrymmet för att arbeta med demokrati och mänskliga rättigheter är starkt begränsat i Gambia. 1 300005203 (projektår 2010); 300005537 (projektår 2011-2012) Projekten har bland annat arbetat med att stödja och stärka existerande by- och skolkomittéers organisering. Kommittéerna uppmuntras att genomföra sin egen problemanalys och själva ta initiativ till lösningar. FIOH har bidragit med utbildning och stöd inom efterfrågade områden, till exempel organisationsutveckling, hur man gemensamt driver spannmålsbanker, basal hälsa och gemensam odling. FIOH har också bedrivit Civic Education inom teman som hiv, genus och icke-diskriminering. En av effekterna som rapporteras är stärkt organisering i byarna kring frågor som rör vatten- och matförsörjning och inkomstgenererande verksamhet. Detta har i sin tur haft en positiv påverkan på grundläggande behov/rättigheter. Vid Forum Syds fältbesök observerades att besökta byar fortfarande hade överskott av spannmål i sina förråd, trots att svält utlysts och World Food Program levererade mat till närliggande byar. I en av byarna hade FIOH vid projektplaneringen tre år tidigare noterat svält, ett svagt hälsotillstånd och utbredd apati. Under fältbesöket 2012 observerades inga tecken på undernäring bland barnen, det fanns en tydlig organisering på bynivå och samtal visade på medvetenhet om vad FIOH:s insatser inneburit för byns utveckling. Enskilda fall visar hur personer ur målgruppen på konkreta sätt använt kunskapen om rättigheter för att påverka sin egen eller andras situation. Ett exempel handlar om en 13-årig flicka som hävdade sin rätt att slutföra sin utbildning istället för att giftas bort som tredje fru åt en äldre man. Genom kunskaperna hon förvärvat genom projektet tog hon kontakt med rätt myndighet som ingrep i flickans fall. Fallet används nu som ett statuerande exempel av andra flickor. Projekten visar hur viktigt det är att deltagarna upplever en relevans när det gäller de aktiviteter som genomförs. Organisering kring praktiska frågor har bidragit till att rättigheter tillgodosetts. Arbetet har enligt Forum Syd goda förutsättningar att generera spridningseffekter på längre sikt och ett fördjupat rättighetsfokus. 4 Vida Vyer 1/ 2013

Mina år i Gambia Åren flyger iväg. Vart har åren sen 2007 tagit vägen? Att tiden går fortare här i Afrika än i Sverige stämmer inte men det känns så. Allt tar dubbel tid här. I Sverige åker jag till Bildelen och köper vad jag behöver. Hitta en reservdel här kan ta upp till en hel dag. No problem in The Gambia. Jag anställdes som ekonomiansvarig volontär. Det dröjde inte länge förrän jag även blev ansvarig för byggsektorn. I början var denna sektor liten. Under senare år har det skett en expansion som ingen trodde eller förväntade sig. Från runt 11,000,000 GMD till ofantliga 70,000,000 GMD. Ett av de första uppdragen kom från Holland: Byggande av Kampama psykiatriska klinik. Jöran Lindström gjorde ett fantastiskt arbete med beräkning samt uppstart av byggandet. Vid invigningen, där TV, radio, tidningar samt ministrar från regering var närvarande, blev FIOH mycket kända i Gambia. Därefter kom fler och fler uppdrag från olika sponsorer. Under min tid har vi byggt ett bibliotek i Chamen. Ett uppdrag från UNICEF omfattade 26 toaletter, 13 borrhål inklusive solarsystem och åtta skolkök. Vi har byggt lärarbostäder på olika platser i landet. Kontrakt att bygga skolor innebär samtidigt byggande av toaletter. FIOH byggde från Banjul till långt bortom Basse. Orter vi byggde var följande: Sutukoba, Sare Gubu, Sutuma Sere, Kerr Layen, Arrangaleh, Sibanor, Sami Karantaba, Panchang, Jamagen, Sareh Mussa, Sare Abdou, Pallele, Lebba, Waliba Kunda, Bayaba, Changai, Fridawsi, Fass Bajong, Wellingara Yareh, Reneru, Sambel Kunda, Jaume Kunda, Banni, Tabanani, St. Patricks, Dasilami, Sare Babou, Kerr Jarga, Medina Sancha, Boraba (31olika byar) Pakaliba, Bureng samt Soma (tre olika byar med två skolor i varje). Vidare byggde vi i Bakau ochtallinding (en tvåvåningsskola i varje by). I Armitage skola i Janjanbureh har vi byggt tre nya toaletter samt renoverat fyra toaletter. Pågående byggnationer som bör vara klara i mars är: St Peters, Brusubi, Njoro Jattaba, Misira ( fyra byar, en tvåvåningsskola i varje), Jamagen och Karenna Ahmadiyya ( en treklassrumskola i varje), St. Therese, Serekunda, och Tallinding (två tre-vånings skolor i varje by). Sammanlagt tolv nya skolor. Därtill håller vi på med renovering av 144 klassrum samt 15 lärarbostäder. Total byggnation under min tid blir 51 nya skolor, åtta nya skolkök, 29 nya toaletter, 13 borrhål inklusive solarsystem, lärarbostäder och olika renoveringsobjekt. Dessutom FIOH-kontoret samt volontärbostäder vilka jag haft den äran att bygga. Jag har haft förmånen att jobba med duktig personal: Dan, Dembo, Lamin på konstruktionssidan. Augustus, som har blivit en kär vän under åren, har jag också haft ett nära samarbete med. Jag får många gånger frågan om jag ångrade att jag lämnade Sverige. Svaret är absolut nej. Avslutningsvis vill jag tacka medlemmar, samt övriga bidragsgivare som har bidragit till en liten förbättring för barnen i Gambia. Ett tack till styrelsen för förtroendet under åren i Gambia. Alfred Hodel 1/ 2013 Vida Vyer 5

Lärarfortbildningsenheten har ju fullt upp med att genomföra studiedagar i de sju områden (kluster) som vi har tilldelats. SEGRA-programmet består av nio studiedagar som fördelas under hela läsåret. Dessutom genomförs uppföljning av vilken inverkan utbildningen har på undervisningen. Under de år som vi har arbetat med detta, har vi sett att det är viktigt att det finns personal på plats som kan påverka och svara på frågor eller genomföra skolklusterbaserade studiedagar. Därför har vi utbildat vad vi kallar klustertränare, fyra i varje kluster. Det är lärare som har visat framsteg under programmets gång som har valts ut för extra utbildning. De förstärker också våra egna fortbildningsteam när de är ute på jobb. Nu har Lärarfortbildningen fått effekter som vi inte hade räknat med. Detta har inträffat i byn Madina Sancha i Lower River Region (Region 4). Madina Sancha ligger i Kaiaff cluster där också våra byutvecklingsbyar Sare Sarjo och Njolfen är belägna. Byn ligger alldeles på gränsen till Cassamas i Senegal och befolkningen är i huvudsak Wolofs som tros ha utvandrat från Norra banken för att hitta bättre möjligheter till odling. År 2010-2011 startade Ministeriet en skola i byn. Under första läsåret var den endast av gräs men vi fick i uppdrag att bygga en skolbyggnad, som Unicef betalade, med tre klassrum så 2011-2012 flyttade skolan in i nya lokaler. Eftersom skolan är så ny, har eleverna aldrig arbetet med någon annan Vuxenutbildning form av läsinlärning än SEGRA och många elever har nu lärt sig läsa och skriva redan under de första skolåren. Föräldrarna insåg snart att deras barn lär sig mycket snabbare nu och i oktober 2012 tog de initiativ till att starta vuxenutbildning. De vände sig till lärarna som utbildats i SEGRA och bad dem organisera undervisning även för föräldrar. Det finns visserligen möjlihet att lära sig läsa på det lokala språket men de vill lära sig engelska och att läsa på engelska. En deltagare läser högt ur SEGRAS lärarhandledning. Sedan översätter han dem till wolof för att visa att han förstått innehållet i texten Lärarna visade sig vara villiga att anta utmaningen och organiserar nu undervisning efter mörkets inbrott. Föräldrarna vill också kompensera lärarna för deras extra arbete och lägger därför 50 Dalasi var varje månad. På bara två månader har många av de 50 deltagarna lärt sig att läsa och skriva på engelska genom att använda SEGRAmetoden. En deltagare i kvällsundervisningen skriver på tavlan medan läraren dikterar meningar. Att vårt påverkansarbete fått det här resultatet är fantastiskt. 50 föräldrar som kommer med ficklampor för att lära sig läsa och skriva så att de kan följa sina barns utbildning. Att initiativet dessutom kommer från byborna själva gör det hela ännu mer inspirerande, tycker jag! Kristina Lundahl 6 Vida Vyer 1/ 2013

RESULTAT: FRAMGÅNGAR FÖR GAMBIAGRUPPERNA Rapporter om minskade bidrag, stora förändringar inom organisationen och en allt tuffare konkurrens globalt om biståndspengarna kan lätt göra att man glömmer bort allt det positiva som faktiskt händer. På bara några år har Gambiagrupperna gått från att vara en relativt liten organisation som enbart byggde skolor till att nu vara en av de ledande organisationerna i Gambia när det kommer till rättighetsbaserat arbete. Med den nybildade gambiska organisationen FIOHTG öppnas nya möjligheter. Personalen känner av det ökade ansvaret vilket leder till större motivation i arbetet, där nya idéer föds dagligen. Kraven från de stora bidragsgivarna på ett ökat resultatfokus ger oss en möjlighet att stanna upp och se över vilka resultat Gambiagrupperna kan visa upp. Och resultaten finns där. I den senaste slutrapporten till Forum Syd kan bland annat följande resultat noteras: * I Wellingara Yareh noteras att kvinnorna deltar när stora beslut ska tas och männen hjälper till med hushållssysslor såsom att hämta vatten och ved. Tre omskärerskor har valt att helt sluta med könsstympning av flickor efter att de informerats om effekterna och i byn Sare Njobo deklarerar hela byn att man tagit avstånd från sedvänjan. Efter utbildningar i medborgerliga rättigheter har fler börjat ställa krav på sina lokalvalda politiker att tillgodose de utvecklingsbehov som finns. Det har också lett till en ökad kunskap om de rättigheter som finns i Gambias grundlag, en man berättar att tidigare blev han rädd när han såg en polis i byn men nu vet han vad deras uppgift är och vilka rättigheter han har om han skulle bli arresterad. * Gambiagrupperna har bidragit till att bygga bagerier i några byar. I Nyawurlung berättar ordföranden i byutvecklingskommittén stolt att de har kört iväg personen som tidigare kom och sålde bröd från en annan by. Nu kan även vi äta bröd och dricka te till frukost. * Över 50 entreprenörer som deltagit i entreprenörsutbildningar har registrerat ökade inkomster till följd av de nya kunskaperna om företagande. * Spannmålsbanker finns nu i alla 16 VDP-byarna (Village Development Program) och gör att de mest utsatta familjerna får stöd under månaderna innan skörden, då det är som svårast att få tag på mat. Dessa är några av alla de resultat som vi stolt kan uppvisa. Med fortsatt engagemang i Sverige och i Gambia kan denna positiva utveckling fortsätta trots svårigheter som ibland uppstår längs vägen. Mirjam Granrot 1/ 2013 Vida Vyer 7

Intryck från Gambia Vi reser för att se en annan verklighet, för att komma bort från det vi är vana vid och utmanas i en ny kontext och situation. Vi reser för att vila, för att komma bort från en grå vardag och hitta lugnet vi längtar efter. Ibland reser vi för att förstå mer om världen och, som under den här resan, förstå vad vår kraft och vårt engagemang ger för resultat. I november fick en grupp svenskar, största delen medlemmar i Habos Gambiagrupp, möjligheten att besöka Gambia och bland annat se verksamheten som FIOH bedriver i några av byarna. Som praktikant för FIOH fick jag och överlämnade presenter från Sverige, bland annat lampor som drivs av solceller till skolan. De kommer göra mycket nytta i en by där det inte finns el. Därefter fick en grupp möjlighet att gå en rundtur i Changai och se hur människor bor på landsbygden i Gambia, ett liv som på många sätt skiljer sig från det liv vi lever i Sverige. Resten av gruppen fick möjlighet att följa med rektorn och se skolan. Det var fascinerrande att se barnens glädje över att få vara i skolan och att FIOH:s arbete med SEGRA ger resultat. Det var också roligt att se hur det växer i skolträdgården och hur kunskapen från den framgångsrika studieresan till Senegal omsätts i praktiken. Förra året fick två personer möjligheten att besöka projekt i Senegal med fokus på miljö och trädgård, och de visade stolt upp hur de använt kunskapen i Changai. möjligheten att följa med och dokumentera resan och samtidigt se mer av landet. Här kommer en liten berättelse från de fyra dagar vi var på resande fot tillsammans. När vi kom fram till byn Changai i region fem, möttes vi av en folkmassa som välkomnade oss med dans och trummor. Kvinnorna dansade och skrattade åt våra försök att följa med de underbara rytmerna. Glädjen strömmade över och efter en stund satt vi under ett mangoträd 8 Vida Vyer 1/ 2013 Förutom Changai besökte vi även två skolor i Basse, där första skolan var för barn med funktionshinder. Där fick vi lära oss tecken-

språk, och framför allt lyssna på när föräldrar och lärare berättade om situationen för funktionshindrade i Gambia. Efteråt besökte vi en skola som FIOH stöttar med lärarfortbildning, och vi kunde prata med rektorn kring hur viktigt SEG- RA-programmet har varit för att öka läs- och skrivkunnigheten hos barn. Förutom skolor besökte vi även ett skill-center för kvinnor, där det fanns lite hantverk till försäljning och vi fick träffa kvinnor som jobbade där. Hur ska utvecklingssamarbete bedrivas? Hur kan vi se att ansträngningarna för att samla in pengar i Sverige ger resultat? Det var svåra frågor som ställdes under besöken till de olika projekten, och för flera i gruppen var det första gången de besökte Afrika. Det väckte många funderingar kring fattigdomen, och något som berörde mycket var att kvinnlig omskärelse fortfarande är vanligt i Gambia. När det gällde projekten var reaktionerna blandade. Flera tyckte det var spännande att se hur det skett en positiv förändring i Changai, där FIOH jobbat ett tag, och att överhuvudtaget hela landet har utvecklats med mer elektricitet och delvis bättre vägar. Allt var inte positivt, flera upplevde klassrummen vi besökte som smutsiga och reagerade på att byggnader och lokaler lämnas att förfalla. När frågor kring jämställdhet och kvinnornas situation i landet kom upp, var det för flera svårt att förstå hur mycket arbete som är kvar för att det ska bli rättvist mellan könen i Gambia. Frågor väcktes också kring hur uppföljning av projekt fungerar, vilka krav som ställs på de skolor man jobbar med och hur bistånd kan ges på bästa sätt, något som diskuterades vidare med FIOH på mötet måndagen efter resan. Många i gruppen kände att deras förståelse för utvecklingssamarbete växte och att de fick se med egna ögon, hur fattigdom är ett verkligt problem och hur viktigt det är med utbildning. Resans huvudsyfte var att besöka projekt och fundera över den komplicerade verkligheten, men det fanns också tid för att hitta lugnet när man blivit matt av alla intryck. Under resan till Changai besökte vi marknaden, åt spännande mat, lyssnade på musik och dans och fick tillgång till information om Gambia genom den fantastiska guiden Aladdin. Han förklarade allt ifrån hur äktenskap arrangeras mellan familjer och hur bröllopet ofta sker utan att brudparet är närvarande, till hur jordnötter odlas och skördas och mycket annat. Det var också en upplevelse att bo på Janjanbureh Camp, tänk dig en morgon när du sitter och äter frukost. Plötsligt kommer en apa och snurrar runt, får tag i en bit vattenmelon och försvinner lika fort. Kvinnan bredvid dig skriker till lite förfärat, och snart skrattar hela sällskapet över det komiska i hela situationen, att personalen måste vara redo med pinnar och inte släppa maten med blicken en enda sekund annars får aporna tag i den. Vi reser för att möta en annan verklighet, och i mötet med människor kan vi förstå vår egen verklighet bättre. Den här gången lämnade vi alla Gambia med nya tankar och intryck och med en förväntan inför att se mer positiv utveckling i landet. Sara Svensson 1/ 2013 Vida Vyer 9

Utvärdering av Segra-projektet De fem år vi har arbetat med Segraprojektet har varit mycket spännande, roliga och lärorika på alla tänkbara sätt. Vi har under resans gång fått tillfälle att lära känna många intressanta och trevliga människor samt lärt oss mycket engelska och en hel del om engelsk/gambisk läsinlärning. Vi är nu färdiga med del 2 av vårt Segramaterial och i november for tre av oss ner till Gambia för att avsluta vårt arbete med materialet. Den 24 november for Carina, Kerstin och Christina tillsammans med Kristina Lundahl och Siv Kanon till region fem. När vi stannade i Janjanbureh kändes det som vi nått resans mål. Men det blev ytterligare två skumpiga timmar i bilen innan vi kom fram till Sami Pachonki. Mörkret hade börjat lägga sig när vi kom fram, men vi hann med att se en fotbollsmatch. På kvällen deltog vi när Kemo och the clustertrainers förberedde morgondagens workshop i stearinljusets sken. Vi blev imponerade av deras koncentration trots den sena timmen och de primitiva förhållandena. Dagen därpå började vi med en bönestund tillsammans med lärarna, eftersom det var det muslimska nyåret. Därefter deltog vi i dagens workshop. Lärarfortbildarna och the clustertrainers lyckades inte bara förmedla kunskap, utan även ett förhållningssätt som var öppet och positivt. För att få veta hur Segramaterialet mottagits och fungerar hade vi före resan sammanställt en utvärderingsenkät.124 lärare deltog i utvärderingen. Enkäten visade att samtliga lärare använde sig av stamspråken i sin undervisning. Det gläder oss, eftersom vi anser att det är nödvändigt för att kunna lära sig läsa. Dagen avslutades med ett besök i byn Sami Pachonki, vilket gjorde stort intryck på oss. Byinvånarnas levnadsförhållanden gav oss många tankar och funderingar. 10 Vida Vyer 1/ 2013

Nattsömnen var väl inte den allra bästa och toalettbesöken visade sig vara svårare än vi kom ihåg från tidigare resor, men vi vaknade förväntansfulla inför nästa dags skolbesök. Vi delade oss i två grupper och åkte runt och besökte följande skolor: Tabanani, Demfai, Ranero och Karantaba, Changai och Fori. I en av skolorna planerar man att göra ett Segra-klassrum med allt material, dit andra lärare kan komma och få inspiration. Det är ett imponerande arbete som görs ute i skolorna och vi träffade engagerade och duktiga lärare. Efter gudstjänsten drack vi adventskaffe och åt saffransbröd och pepparkakor. Vi satt under mangoträdet i Kristinas trädgård och sjöng Nu tändas tusen juleljus. Vi kommer att med tacksamhet och glädje tänka tillbaka på våra år med Segra. Vår förhoppning inför framtiden är att Segra ska leva vidare och ge många barn möjlighet att lära sig läsa. Ann Johansson Carina Ring Kerstin Beskow Schölin Christina Jansson Tillbakaresan gick via Janjanbureh där vi stannade över natten. Vilken lyx!! Rinnande vatten och en egen säng. Hemresan gick i övrigt bra med en liten reservation för väntan på färjan i Barra som kändes ganska lång. Vi ska inte klaga! Vi mådde bra och var friska. I ambulansen som stod bredvid fanns de som hade det betydligt värre. På söndagen firade vi första advent i Missionskyrkan i Serrekunda. 1/ 2013 Vida Vyer 11

Genomgång med Dan Mendy av varje FIVH-byggprojekt 5/4 89 Dan Mendy är gambier i kubik! Med det menar jag glad, lättsam, ställer alltid upp, har ett kolossalt kontaktnät, fixar allt, jobbar veckan runt om det behövs, kommer gärna även sena kvällar för genomgångar, är känslosam får lätt tårar i ögonen, har mycket svårt att erkänna att han har fel, totalt okänslig för överenskomna tider, kör bil tufft men bra (när vi är med), är mycket ovan vid långtidsplanering. Jag tror inte vi kan ändra på att han är ovarsam med bilen till exempel, det är de flesta gambier, i gengäld klarar han de flesta haverier på ett eller annat sätt med gott humör. Vi kan ingenting göra åt att han fyller flaket med folk och fä han skulle bli utskämd i sitt land om han inte gjorde det. Det är fullständigt naturligt! ( ) Jag tycker mycket om Dan Mendy - och sliter ofta mitt hår för hans skull. Jag kan inte påminna mig att jag träffat någon gambier som erkänt sig förkrossad, när han gjort nåt dumt. Tid, det är vad man har gott om på hela den kontinenten; en punktlig gambier skulle rent av verka onaturlig. Dan har lidit mycket under missionens överförmynderi och jag tror han är smått allergisk mot dylikt, även om han inte visar det. Först de två svårt försenade, nu färdiga skolbyggena Fula Bantang och Bullock. Hur kommer det sig att båda skolorna spricker? Dan: Kom ihåg att det inte är jag som startat byggena det beror på dåligt underarbete. Jag kunde inte riva ner allt, när jag fick ta över i december 87. Min bedömning: Dan har faktiskt räddat dessa två skandalbyggen 12 Vida Vyer 1/ 2013 trots allt. Det finns packar med rapporter om missionens försummelser genom åren. Kanilai lärarbostad nästan det värsta jag sett. Hur kommer sig det? Dan: (såg åtminstone generad ut) Rektorn startade bygget innan allt var bestämt ens. Han ledde själv bygget med lokala arbetare (bönder), jag levererade material. Han avvisade till exempel virke till fönster och dörrar det skulle han skaffa själv. Min bedömning: Dan har inte varit där tillräckligt mycket. Han har inte klarat av den tuffe Paul Kujabi. Birgit är den som besökt Kanilai nästan varje månad. Man kan bo i lärarhuset till januari 1990, sen måste det rivas till grunden. FIVH kan inte ståta med sådana byggen. Ny SIDAansökan det lär finnas 10.000 kr kvar. Mansajang secondary tre block à sex klassrum. Dan: Det bygget har jag heller inte startat. (Nej, inte första blocket.) Jag har hela tiden varit i otakt med Fr Smyth (missionens school manager i Basse/Mansanjang). En oduglig byggmästare, som missionen envisades med att ha kvar för att han var billig, var anställd. Jag godkände inte till exempel dörrarna och inte takstolarna. Det hade försvunnit cement (Jag var själv med när Dan tog över bygget och kan intyga att detta är sant. Missionens odugligheter återigen, vilket jag påpekade för biskopen och Fr Comer vid vårt första stormiga möte i januari i år.) Men faktum kvarstår: Dan har inte varit tillräckligt mycket och länge i Mansanjang för att se till bygget. Man måste ständigt se till byggena i Gambia, även om man har en anställd byggmästare på plats.

Fr Smyth har tagit på sig sin del av ansvaret men icke Dan! Missionen betalar. Dan tar hela sitt bygg-gäng med och räknar med att rätta till vad som är överenskommet med missionen och volontärerna under maj månad. Med en eller annan veckas förskjutning förmodligen. Fajikundaköket skulle varit klart hösten 88, men var bara halvfärdigt när vi kom i januari 89. Dan: Jag hade besvärligt med Paul Bojang (vår problemmurare) och till slut gav jag honom kontrakt på hela bygget inkl. spisarna. Är Paul van att ta hela kontrakt? Dan: Det vet jag inte. Men han försvann i flera månader och det var inte förrän ni kom som vi hittade honom i Somita, där han byggde kök i en government school. Rektorn ville inte släppa honom förrän han var klar med bygget. Sven försenades minst fyra veckor på grund av Paul. Men nu finns det fler murare som kan mura spisar I Kaimo väntar man sen ett år på att Dan ska komma och lära dem göra toaletter!!! Där brister det sannerligen i planering och omdöme. Sånt har vi inte byggmästare till, det ska de göra själva. Några säckar cement kan man leverera i förbifarten om man lovat. Sintet Primary återigen ett bygge som Dan inte startat. (Nån mission gav missionen några tusen och Fr Comer satte igång bygget. Sen bidde det inte mer på flera år.) Enligt uppgift är rektorn rosenrasande för att Dan inte kommer och gör klart (vad det nu innebär). Dan: Det är de som inte gjort klart vad de åtagit sig. Men det är högst en veckas jobb kvar. Bessi. Jag vet att Bessi fick vänta och vänta på att Dan skulle sätta ut bygget våren 88. Ändå var han ideligen där Dan: Det har varit krångel hela tiden mellan kristna och muslimer och Fr Dorr har totalt negligerat bygget, vilket av någon anledning också försenat det hela. (Det är klart nu.) Bwiam secondary metal workshop: Rektorn är arg för att Dan inte kommer och gör golvet klart. (Obegripligt att golvet inte kan göras klart utan Dan!) Dan: Rektorn såg inte till att det kom fram sand i tid. Snickeriet tog muraren (som re- dan fått betalt för ogjort jobb) till sitt bygge, och där är han än. Janne: Det är bara att hämta murarn, sand finns att köpa vid snickeriet och cement att låna I Sotokoi och N Demban ligger man i startgroparna för att börja skolbyggena (väntar på klarsignal från volontärerna). Byborna är ovanligt samarbetsvilliga på båda ställena. Men det ska hädanefter alltid vara yrkesfolk på våra byggen, det är volontärerna, Janne och jag helt överens om, kanske till och med missionen, visa av skadan. Byborna hjälper till med att göra mud blocks, gräva och få fram sand och grus, även om vi betalar transporterna. Bönderna kan jobba januari april, endast då. Men problemet är att Dan inte hinner vara supervisor för dessa två byggen nu, för det är viktigast med: Bwiam primary skolbygge, snart två år försenat på grund av missionen och endast missionen. Vi tolererar inte missionens inblandning tekniskt längre i de byggen vi betalar. Vi tolererar inte heller spruckna byggen på grund av dåligt grundarbete. Janne har lagt ner ett mycket stort arbete på att lära Dan sitt sätt att göra grunder (hel, mycket stark betongsula, rikligen bevattnad!, på vilken man ställer väggarna). Det är naturligtvis inte okänt i Gambia och Dan säger att han mycket väl känner till byggsättet. Men att svara på varför i himmelens namn han inte gör så, det kan han inte. Janne har talat allvar med Fr Comer eftersom missionen inte tror på gambier och sagt att Dan har bestämt att övergå till detta byggsätt. Och att det är Dan som bestämmer i fortsättningen, ingen aldrig så maktlysten father. 1/ 2013 Vida Vyer 13

Det olycksaliga förhållandet att Dan inte fick sin bil under hela första året har utan tvivel varit bidragande till att byggena gått på sparlåga/kryckor trots att volontärerna hela tiden ställt upp med sin bil så mycket som möjligt. I hur hög grad det spelat in kan ingen säja. Dan har blivit illa behandlad av oss på grund av detta. Jag beundrar honom för hans tålmodighet! Bwiam primary kan mycket väl börja byggas i juni enligt Dan, även om det kommer en del regn. Det är bara bra för betong och cementsten med regn, som inte brukar vara så häftigt i början av säsongen. Gud give att det kan påbörjas i juni! Bwiam-bygget tär på allas våra nerver. Det blir dessutom ett testbygge för Dan. Dan har, mot volontärernas uttryckliga vilja, startat African Art-bygget, dessutom på det gamla dåliga sättet. Enligt Janne är det en variant av det nya sättet. Enligt Dan är det det enda möjliga med tanke på grundförhållandena. Jag visade min ilska över att Dan lovat ta hand om det misslyckade bygget i Kerewan secondary på Norra Banken (skandalbygge i helt annan regi, som måste rivas). Dans svepskäl: Men hon den norska damen var så envis Dan har definitivt inte tid att fara till Norra Banken, två dagsresor var gång, minst. Problemet är att han älskar att fara ikring och har svårt att säga nej Jag förordar: att Dan får sin chans ett år till att han inte får bonus, men kompenseras rikligen för att han använt sin egen skralt-bil utan en enda sur min att vi väntar med att bjuda honom till Sverige. Som sagt, Birgit och Lisbeth kommer att kommentera detta och fylla i. Det framgår, va, att det inte är så alldeles enkelt att jobba i Gambia. Ur Barbro Eketorps efterlämnade papper ******* Till Minne av Anna-Maj Hösten kom. Vi gladdes åt färgprakten runt omkring oss. Ändå blev mitt hjärta sorgset. Anna-Maj Gustavsson fanns inte längre bland oss. För Gambiagrupperna har Anna-Majs insats haft stor betydelse. I många år arbetade hon i det tysta. Hon talade gärna om vad den lilla människan kan uträtta. Ja, hon var en sann Gambiavän. Det blev många skolor i Gambia som sponsrades med pengar som Anna-Maj och hennes vänner i Ulricehamns Gambiagrupp arbetade ihop. Oförtrutet skaffade hon fram vinster till årligen återkommande lotterier. Hon satt utanför ICA i Ulricehamn och sålde lotter till förmån för Ulricehamns Gambiagrupps arbete i Gambia. En trogen Gambiavän - så minns vi Ann-Maj. Barbara Johansson 14 Vida Vyer 1/ 2013

Internationell konferens i Berlin 3-4 december 2012 Ämne: Räknefärdigheter Inledningstal hölls av Madhav Chavan, årets vinnare av WISE Prize, som är utbildningens nobelpris. Mr Chavan gjorde även en kort presentation av sitt arbete med att utbilda fattiga barn i Indien. På förmiddagen jobbades det i grupper, allt efter intresse: * Utveckling av räknefärdigheter i de tidiga skolåren * Studieresultat och bedömning * Användning av mobiler i matematikundervisningen * Vad kan man lära från arbetet med läsinlärning? Vilka lärdomar kan användas för ökad måluppfyllelse i räknefärdigheter? Eftermiddagens föredragshållare: Edward Barnett, Storbritannien, jobbar för Department for international development. Motsvarar svenska SIDA. Han har tidigare jobbat med utbildning och utveckling i Malawi. Han har också erfarenhet av att jobba med Världsbanken. Akiko Kageyama, Japan, har jobbat för projektet School For All i Niger de senaste sex åren. Elaine Simmt, Kanada, är doktor i matematik vid universitetet i Alberta. Tillsammans med kollegor från Kanada har hon tittat på matematikutveckling på landsbygden i Tanzania. Nästa dag redovisades goda exempel från fältarbete runt omkring i världen: Leanne Kettlerlin-Geller, USA, är docent i utbildning och ledarskap. Hennes forskning fokuserar på formativ bedömning, vilken ska hjälpa eleverna att gå vidare i sin utveckling. Aarnout Brombacher, Sydafrika, har bland annat startat ett företag som hjälper till att utveckla lärarfortbildning. Företaget skriver också läroböcker, i huvudsak inriktade på de tidigare skolåren. Madhav Chavan, Indien, fortsatte att redovisa hur hans medarbetare utbildar barn i Indien. Abigail Bucavales, USA, jobbar med ett matematikmaterial som är baserat på Sesame Street. I Sverige sändes barnprogrammet Sesam Street på 1970 80-talet. Fem myror är fler än fyra elefanter hämtade inspiration från Sesame Street. Efter nya grupparbeten fortsatte föredragen: Shirin Lutfeali, som jobbar för Rädda barnen. De håller på att utarbeta ett material för matematik. Materialet är tänkt att användas i landsbyar, där hela byn involveras i barnens matematikutveckling. Materialet är inte färdigställt i skrivande stund. Hilde Lemey, från en tysk organisation för internationellt samarbete, har jobbat nio år i Afghanistan med de allra fattigaste av fattiga. Läroplanen har hon gjort själv. Det enda materialet hon har haft tillgång till är tomma yoghurtburkar. Daniel Ansari, University of Western Ontario, redogjorde för ett tvåminuters-test som visar var i utvecklingen en elev står. Dagen avslutades med en tio minuters redovisning från de fyra olika arbetsgrupperna. Vidare diskuterades hur arbetet ska fortsätta. Fokus lades på hur man får i gång en rörelse runt hela världen. Hur får man till en satsning på matematik liknande den som skett på språk? 1/ 2013 Vida Vyer 15

Mina egna reflektioner Först vill jag rikta ett tack till Gambiagrupperna som gjorde det möjligt för mig att delta i den internationella matematikkonferensen i Berlin. Det var oerhört fascinerande att lyssna på de olika föredragshållarna. Alla professorerna med all sin matematikkunskap var i och för sig intressanta att lyssna på och föra en diskussion med, men egentligen kom de inte med något nytt revolutionerande. Vi är ganska väl insatta i vad som ska till för att elever ska lära sig. Det som gav ett bestående intryck var fotfolket med sina berättelser från eget arbete med elever i olika utvecklingsländer. De visade att man med små medel kan utveckla matematiken. De vittnade om att det viktigaste är att få med sig hela byn, en slags byutveckling. Först då blir det möjligt att på ett utvecklande sätt utbilda eleverna. Jag deltog i den grupp som arbetade med utveckling av räknefärdigheter i de tidiga skolåren. Min reflektion är att det var mycket snack och lite verkstad, vilket inte är så konstigt. Detta är ett första trevande försök att nå ut. Det är svårt att få i gång en snöboll som rullar av sig själv. Vi kan sitta i Berlin och tycka, tänka och tro, men sen måste det till handling. Jag antar att konferensens syfte är att människor med samma intresse träffas och utbyter erfarenheter. Erfarenheter som sedan kan användas på fältet. Det allra viktigaste med mitt deltagande i konferensen är de kontakter som har skapats med olika människor och organisationer. Om Gambiagrupperna i framtiden tänker satsa på matematikutbildning gäller det att ta hjälp av beprövad erfarenhet och den senaste forskningen. Det är viktigt att utgå från goda exempel som kan appliceras på liknande förhållande i Gambia. Dessutom är det onödigt att uppfinna hjulet två gånger. Jag tror mig ha en del värdefulla kontakter som Gambiagrupperna skulle kunna ha god hjälp av. Konferensens grupparbete och föredrag kommer att länkas till konferensdeltagarna. Jag vidarebefordrar gärna dessa länkar. Ingela Hansson ************************************************** SAMRÅDSMÖTE Boka in 2013 års samrådsmöte i Mullsjö 7-8 september 2013 På Mullsjö Folkhögskola VARMT VÄLKOMNA Familjen Sagers sommarhus på Ryfors 16 Vida Vyer 1/2013

Glimtar och glädjeämnen från Gambia. Genast. när jag kommit igenom kontrollen med mina väskor, hör jag en välbekant röst, som ropar: welcome, mama Inger, you are coming again! Det är ett av våra första fadderbarn, Foday Jarju, som kommit till flygplatsen. Han har avancerat på det lilla hotellet i Brufut, där han arbetat i många år. Gambiagruppen i Östergötland började med fadderbarn 1982 och när gruppen hade blivit för stor delades den och Gambia Öst fortsatte och utökade verksamheten med Sisawo Sisay som ansvarig i Gambia. Förra året firade jag 30-årsjubileum med Sisawo som hedersgäst och många gamla fadderbarn som särskilt inbjudna gäster. Vi har under årens lopp fått se många barn växa upp, studera målmedvetet och kunna skaffa ett arbete och försörja sin familj och även hjälpa sina syskon med skolgång. En del av dem har med utbildningen i bagaget tagit sig till Europa och även där lyckats få en tillvaro med jobb och familj och kunnat hjälpa sin storfamilj i Gambia. Åter till Foday! Efter Upper Basic, som det hette på den tiden, fick han arbete som säkerhetsvakt på Amerikanska ambassaden, men där kunde vi inte besöka honom, så under många år hade vi ingen kontakt. Vid ett besök i Brufut fick han se mig i en bil och sprang efter tills vi gick av och vi kunde pratas vid. Då hade han börjat arbeta på hotellet och bodde med fru och fem barn i Manjaikunda, några stenkast från FIOH. Det var så roligt att hälsa på hans familj och han berättade stolt, att hans tre äldsta flickor gick i skolan och var så duktiga. Nu går alla barnen i skolan och det är alltid så trevligt att träffas! Till festen på FIOH-gården kom två andra gäster, som jag inte träffat sedan skoltiden. En stor överraskning, men som tur var kände jag igen dem och kom ihåg namnen! Botto Fatty talade om, att han aldrig glömmer den dagen, när han blev kallad till Sisawo. Där fanns två tubab och han blev så blyg och nästan rädd, när kvinnan hängde en ryggsäck på hans rygg och talade om, att han skulle få börja skolan. Han hade tjatat på sin pappa men fått nej, pappa hade inte råd. Han sprang hem och kunde knappt vänta till morgonen, då han med sin ryggsäck blev mottagen i Primary 1. Botto med fru och kompis Botto hade också bra betyg och efter skolan fick han jobb på en bank, där han stannat. Efter några år fick han ett tvåårigt stipendium av banken och är nu försäkringsansvarig med en mycket bra lön. Han kommer fortfarande ihåg sina faddrar Ann och Ulla Forslund och tänker med tacksamhet på dem. Botto var ivrig att träffa mig, ringde första kvällen och bjöd mig hem till Fadjikunda på lunch nästa dag. Han är tämligen nygift och bor fint bara ett stenkast från sin kompis Lamin Sawo. Han hade ingen fadder, men vi hjälpte honom vid behov, hans familj klarade det mesta. Lamin har också ett välbetalt arbete, fru och sex barn, alla större i skolan, of course säger han. Så måste jag ge plats för ett par flickor i kavalkaden av fadderbarn! Den ena, Mary Jarju, har kommit till oss för ett par år sedan, lärarföräldrarna har klarat hennes utbildning till High School examen, men när hon kommit in på universitetet, blev utgifterna för stora. Vi lyckades hitta en fadder till Mary Jarju (22 år), som läser Development studies och tar examen till jul 2013. Hon har i sitt senaste betyg 28 ämnen, alla med toppbetyg, hon är bland de tio bästa av 200 elever! Mary vill helst kunna fortsätta studierna utomlands, kanske i något afrikanskt land.tyvärr kunde jag inte träffa Mary själv denna gång, hon var med sin klass på en studieresa till Dakar, men pappa Sylvester Jarju kom ett par gånger till FIOH, där jag bodde. 1/ 2013 Vida Vyer 17

problem i alla skolor med tvåskift. Varje gång jag kommer till Kerewan kommer Janding och hälsar på, ofta med sin yngre syster och någon av småpojkarna Det är roligt för henne att få brev och kort från sin sponsor och hon försöker att skriva svar och skickar alltid en liten present. I vår Gambia Öst-grupp har vi alltid haft resglada medlemmar och flera år var Kerstin och Anders Beckman volontärer i Gambia. Då går det lättare att hålla en god kontakt med fadderbarnen. Dessutom har vi haft en mycket bra och pålitlig koordinator i Gambia, Sisawo Sisay, som hela tiden har betalat ut pengar, när han fått föregående års betyg och på flera sätt kontrollerat, att pengarna verkligen gått till barnens skolgång. För drygt tre år sedan blev han sjuk och då kunde hans äldste son ersätta honom. Lamin Sisay var då vår nyanställde gambiske kassörhjälp till Alfred Hodel, numera kassör för den gambiska delen, FIOHTG. Sisawo finns i Isatou Sowe bakgrunden och kan bistå Lamin med histoden andra flickan, Isatou Sowe, har vi följt rik och goda råd. sedan Primary i Kerewan. En duktig flicka, Inger Grünning som också kämpat målmedvetet. Hon hade mycket svår malaria och orkade inte med skolan så bra ett par år, men efter att ha repeterat en kurs, kämpade hon vidare. Hennes sponsor är jämngamla Kristina, vars föräldrar Karin och Tomas naturligtvis stått bakom. Båda flickorna har valt samma bana, läraryrket, Kristina är just färdig och Isatou har ett år kvar. De har en fungerande årlig brevväxling och Isatou är så glad över att kunna skicka med mej små presenter hem till Kristina. I Upper Basic i Kerewan går Janding Jallow, som är jämngammal med Karin och Tomas andra flicka och de började ungefär samtidigt i skolan. Janding går nu i grade 10, hon är äldst av sju barn och som alla flickor har hon fått hjälpa mamman med småsyskonen och då kommer ofta läxor i sista hand. Just det året, när hon hade eftermiddagsskola, var hennes betyg sjunkande. Efter en förmiddag med tvätt och barnpassning,var det inte lätt att samla sig för lektioner till klockan sex på kvällen. Dessutom var läraren trött och unjanding tillsammans med systern och brodern dervisningen inte så effektiv. Vi ser samma 18 Vida Vyer 1/ 2013

Diskussionsrikt seminarium om utvecklingssamarbete Karlskoga Gambiagrupp anordnade ett ungdomsseminarium på Karlskoga Folkhögskola lördagen den 9 februari 2013. Ett tjugotal ungdomar deltog. Målsättningen var att informera och diskutera utvecklingssamarbete, med Gambia och FIOH:s arbete där som exempel. Landet Gambia Katarina Pettersson visade bilder och presenterade Gambia ur olika vinklar, dels hur religionen i det muslimska Gambia påverkar livet. Några bilder visade Gambias geografi, med den dominerande Gambiafloden, som delar landet i två hälfter och hur det påverkar livet. Bilderna visade också hur människor lever längst inne i landet, hur fattigdomen, den politiska situationen och den afrikanska kulturen till stora delar styr gambiernas vardag. Skadliga sedvänjor Mirjam Granrot och Fredrika Uggla redogjorde för hur skadliga sedvänjor och traditioner påverkar människornas liv. Främst drabbas unga flickor genom könsstympning och tidiga äktenskap. FIOH arbetar för att minska de skadliga traditionernas inverkan. Biståndsarbete/ utvecklingssamarbete Huvuddelen av dagen ägnades åt att belysa olika former av utvecklingssamarbete. Anders Pettersson ledde diskussionerna, som innehöll olika praktiska övningar och spel, både i grupper och individuellt. Inte minst deltagarnas egna reaktioner i olika situationer ledde till många intressanta, fruktbärande diskussioner. Utvärderingen efteråt visade att seminariet varit uppskattat och önskemål om fler seminarier med mera av historia, kultur, sedvänjor och utvecklingssamarbete framfördes. Sten-Åke Pettersson 1/ 2013 Vida Vyer 19

VIKTIGT! Information från valberedningen Alla har vi ett ansvar för att valberedningen ska kunna göra ett bra arbete. Vi tror att det finns mycket kompetenta personer ute i grupperna som valberedningen inte har någon kännedom om. Därför behöver valberedningen hjälp från samtliga grupper. Vårt önskemål är att få svar från samtliga grupper före påsk oavsett om ni har någon att nominera eller inte. Då börjar valberedningen se över nomineringarna och SOG:s behov av kompetenser. Valberedningen Birthe Afvander, Christina Bergåse och Ing-Britt Filipsson 0140-14 781 el. 0702 26 79 48 //0155-28 46 04 el.0703 56 53 34 //0392-10825 el. 0768 10 33 50 Vad vill Sverige med biståndet? Ländernas egna strategier för fattigdomsbekämpning ska vara grunden för de insatser som Sverige gör inom utvecklingssamarbetet. Bistånd ska vara efterfrågestyrt. Beslut om prioriteringar och insatser ska i ökad utsträckning ske i de fattiga länderna, av regeringarna där och ländernas befolkningar. Det internationella utvecklingssamarbetet ska komplettera utvecklingsländers egna ansträngningar att åstadkomma utveckling. Ur Regeringens hemsida Annonspriser Vida Vyer 1/1 sida 2000:- 1/2 sida 1200:- 1/3 sida 900:- 1/4 sida 600:- 1/8 sida 300:- 1/16 sida 150:- Stöd arbetet för demokrati o jämställdhet Skicka ett sms med texten Gambia 50 till nummer 729 70 så bidrar du med 50 kr Skänk ett valfritt belopp 100 kr, 200 kr eller 500 kr till postgiro 90 02 38-7 eller bankgiro 900-2387 Märk talongen Gambiavän Kontakta Gambiagruppernas kansli för mer information om verksamheten i Gambia. Säljes/köpes (två rader) 50:- Annonsunderlag skickas till ing-britt@gambiagrupperna.org OBS!!! NÄSTA MANUSSTOPP 1 MAJ 2013