Planeringsunderlag för vatttenvårdande åtgärder i utvalda skyddade områden

Planeringsunderlag för vatttenvårdande åtgärder i utvalda skyddade områden 2014-08-27 på uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne län

Planeringsunderlag för vatttenvårdande åtgärder i utvalda skyddade områden Rapporten är upprättad av: Torbjörn Davidsson Granskning: Karl Holmström Uppdragsgivare: Länsstyrelsen i Skåne län Omslagsbild: Invallningen vid Lingenäset vy mot söder från utloppsbrunn Landskrona 2014-08-27 EKOLOGGRUPPEN ADRESS: Järnvägsgatan 19B, 261 32 Landskrona TELEFON: 0418-76750 FAX: 0418-10310 HEMSIDA: www.ekologgruppen.com E-POST: mailbox@ekologgruppen.com

Innehållsförteckning sidan Inledning... 5 Bakgrund... 5 Vattnets kvalitet... 5 Platsbeskrivningar... 6 Nivåer och höjdsystem... 6 Invallningen vid norra Lingenäset, Näsby fält... 6 Håslövs ängar... 8 Hovby Ängar... 10 Åtgärdsförslag... 13 Invallningen vid norra Lingenäset... 13 Håslövs ängar... 16 Hovby Ängar - södra området... 19 Hovby Ängar - norra området... 21 Bilagor 1. Åtgärdsförslag, invallningen vid Lingenäset 2. Åtgärdsförslag, Håslövs Ängar 3. Åtgärdsförslag, Hovby Ängar 4. Nivå- och flödesreglering samt pumpar 4

Inledning Ekologgruppen i Landskrona har på uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne tagit fram planeringsunderlag för vattenvårdsåtgärder i skyddade områden. Ett av de utpekade områdena är med delområden Håslövs Ängar och Hovby ängar vid Hammarsjön samt Lingenäset vid Araslövssjön nordväst om Kristianstad. Syftet med planeringsunderlaget är att vattenvårdsåtgärder skall kunna genomföras för att förbättra vattenmiljöernas ekologiska status och stärka befintliga naturvärden i utpekade områden. Arbetet med planeringsunderlag för nämnda områden i Kristianstad Vattenrike har genomförts i nära samarbete med Hans Cronert, Länsstyrelsen i Skåne. Bakgrund Biosfärområde omfattar nedre Helgeåns avrinningsområde, från skogen ut i Hanöbukten och med våtmarksområdet och staden Kristianstad i centrum. Den totala ytan är 104 375 ha, och här ingår flera sjöar och våtmarksområden varav många har områdesskydd i form av naturreservat och Natura 2000-områden. Våtmarksmiljöerna där land och vatten möts utgör viktiga biotoper för många organismgrupper. I Vattenriket finns minst 700 nationellt rödlistade växt- och djurarter och av Skånes rödlistade arter förekommer 30 procent i biosfärsområdet. I våtmarksområdet finns t ex 120-130 regelbundet häckande fågelarter och ett stort antal arter utnyttjar sjöar och våtmarker vid flyttning. Under senare år har alarmerande rapporter publicerats rörande minskande antal av häckande och rastande vadarfåglar i norra Europa. Orsaken till nedgången har många orsaker men brist på vatten i lämpliga häck- och rastmiljöer är en av de viktiga faktorerna, vilket i sin tur beror på mer rationellt brukande och torrläggning av gräsmarker. Nedgången gäller ett flertal vadarfågelarter varav t ex rödspov och brushane rönt särskilt intresse. Även i Kristianstad vattenrike har en tydlig nedgång av vadarfåglar och i synnerhet nämnda arter registrerats. Typ och grad av hävd samt översvämningar och dessas storlek och varaktighet har identifierats som viktiga parametrar för hur väl häckningen lyckas. I denna utredning tittar vi närmare på hur vattenregimen kan förbättras för att gynna vadarfåglar på några viktiga lokaler i Kristianstad vattenrike. Vi fokuserar på hur vattennivå och översvämningarnas varaktighet kan styras genom att anlägga urgrävningar, fördämningar, utloppskonstruktioner, diken och pumpar på lämpliga ställen. Som underlag har vi använt GSD- Höjddata i grid2+. Vattnets kvalitet En aspekt som inte behandlas i denna rapport är huruvida det översvämmande vattnets kvalitet påverkar vegetation eller markfauna och därmed vadarfåglarnas födotillgång och häckningsresultat. Vattenkvalitetens påverkan på vegetation och vadarfåglar har börjat röna intresse bland fågelforskare och akvatiska ekologer. Ett allt brunare, humusinnehållande vatten och dess innehåll av järnföreningar har t ex angetts som en tänkbar orsak till att vegetationen tog skada under sommaröversvämningen i Vattenriket 2007. Ur denna aspekt kan det vara bättre att markerna översvämmas av vatten som hålls kvar efter snösmältning eller regn alternativt försörjs av vattendrag/diken från tillrinningsområden som inte ger så humushaltigt vatten. I de nedan beskrivna områdena skulle detta innebära att man i den mån det är möjligt undviker att vatten från Helgeå-systemet/Hammarsjön svämmar in över markerna. Huruvida detta är möjligt, 5

eller önskvärt är svårt att bedöma och översvämnings och snösmältningssituationen kan sannolikt skilja mycket mellan olika år. Platsbeskrivningar Nivåer och höjdsystem Samtliga nivåer i denna rapport är omräknade till, och angivna i höjdsystemet RH2000. Dessa förhåller sig till andra höjdsystem enligt följande. RH00 +10,00 = RH 2000 +10,11 RH70 +10,00 = RH 2000 +10,09 Vattenstånd erhållna från Kristianstad kommun har angetts i RH70 och följaktligen har 9 cm adderats till dessa värden. Höjdsystemet i dikningsföretaget Förslag till Norra Lingenäsets invallningsföretag 1975-1976 har höjder angivna i systemet RH00 och 11 cm har lagts till angivna nivåer. Ritning från 2007 över nytt kulvertsystem öster om invallningen ochanslutning av munkbrunn har höjder angivna i RH70. Hammarsjöns vattenstånd beräknas utifrån det av Kristianstad kommun uppmätta vattenståndet vid Barbacka inne i Kristianstad. Vattenståndet i Hammarsjön ligger enligt uppgift normalt 5 cm lägre. Höjdnoggrannheten i Höjddata i grid2+ anges i produktbeskrivningen till 5 cm och beror bl a på vegetation och för att kontrollera detta har inmätning med GPS-baserad utrustning genomförts i varje undersökningsområde av Kristianstad kommuns lantmäteri. Vid Invallningen vid Norra Lingenäset var markhöjderna i grid2+ ca 4 cm lägre än kontrollmätta höjder. Vid Håslövs Ängar angav grid2+ ca 4 cm högre värden än kontrollmätta höjder. Vid Hovby ängar angav grid2+ ca 5 cm högre höjder än kontrollmätta höjder. Invallningen vid norra Lingenäset, Näsby fält Området ingår i Näsby Fälts naturreservat och utgör den nordligaste delen av detta. Marken har tillhört Fortifikationsverket och förvärvades 1994 av Kristianstad kommun. Delar av invallningsområdet inköptes något senare av Naturvårdsverket. Det undersökta området är ca 34 ha och har ingått i ett invallningsföretag från 1970-talet, där vatten pumpas ut för att hålla markerna torra och möjliggöra militärverksamhet och odling Militären betalade 90 % av invallningsföretaget. Dikes/kulvertsystemet har 2010 byggts om så att åkermark i norr kan hållas torr samtidigt som vattennivån i diken och svacka kan regleras. Vid hög vattennivå i Helge å och Araslövssjön kan en munkbrunn regleras så att vatten kan rinna in i området från norr. Mindre mängder vatten tillförs även från sydost. 6

Lantmäteriet MS2013/04204 Figur 1. Invallningen vid norra Lingenäset, Näsby fält utredningsområdet är markerat med blå begränsningslinje. Skötselplan Skötselplanen för Näsby fält är fastställd 2002. Området runt invallningen vid Lingenäset beskrivs i skötselplanen under skötselområde 3 Invallningen vid Östra Snåret och i mindre mån område 5 - Gräsmarkerna i norr. Dessa skötselområden har arealer av 25 respektive 84 ha och utgörs av högstarr-örtsumpäng, högörtäng, olika kategorier av tuvtåteläng samt åker. Under den militära epoken sköttes stora ytor genom slåtter men idag sker skötseln företrädesvis med betesdjur eller slåtter med efterbete. I skötselplanen anges för område 3 att invallningen skall återställas, med avsikten att alla eller delar av vallarna tas bort. Så har inte skett men anordningar för reglering av vattenstånd har byggts (se ovan). Område 5b påverkas i mindre grad av vattenstånd i diket och i skötselplanen anges ingenting om införande av vattenregim. Höjddata GSD-Höjddata i grid2+ visar på en nivåskillnad i halva området på mellan 0,6 och 1,2 möh. Vid normal högvattennivå på ca 1,2 möh i Helge å vid Barbacka är nivån ca 1,5 möh vid Lingenäset vilket innebär att stora delar av området översvämmas. I närområdet finns också ett par höjder som når över 4 möh. 7

Figur 2. Invallningen vid norra Lingenäset, Näsby fält GSD-Höjddata i grid2+. Skalan går från blått (lägre mark) till rött (högre liggande mark). Håslövs ängar Håslövs ängar ligger på en halvö i Norra delen av Hammarsjön och utgörs huvudsakligen av låglänta strandmarker. Håslövs ängar översvämmas nästan helt varje vinter och de små höjdskillnaderna på ängarna får stor betydelse när vattnet drar sig tillbaka. Vissa delar står under vatten lång tid och behåller fuktigheten över sommaren, medan andra delar av reservatet inte översvämmas och därigenom får en torrare karaktär. De centrala delarna av området kringgärdas av en markväg som också fungerar som en låg vall, vilken på tre platser genomkorsas av diken av vilka det södra och östra idag är helt igensatta medan det västra har en avvattnande funktion. I dikena finns rester av dämmen som enligt uppgift uppfördes och var i bruk kring 1990 (Hans Cronert muntligen). 8

Lantmäteriet MS2013/04204 Figur 3. Håslövs ängar utredningsområdet sammanfaller med reservatets gräns. Håslövs ängar är skyddat som naturreservat och består av betade strandängar, slåtterbrukade ängar, våtmarker med vass buskar och träd samt åker och annan mark. Naturreservatet bildades 1967 och har en areal av 186 hektar. Området ägs av staten och enskilda och omfattar flera fastigheter. Skötselplan I skötselplanen fastställd 2006 anges en mängd förekommande djurarter, framföallt häckande och rastande fåglar som gynnas av den varierade och fuktiga miljön. Huvuddelen tillika den centrala delen av området skall enligt skötselplanen skötas som betesmark med naturvårdsinriktad betesdrift eller slåttermarker med efterbete och naturvårdsinriktad drift. Som bevarandemål anges bl a att hävdberoende änder och vadare, samt rastande våtmarks- och rovfåglar ska gynnas. I skötselplanen föreslås ett antal bevarandeåtgärder av vilka i detta sammanhang kan nämnas följande tre: Vid rensning av diken ska så långvariga vattensamlingar som möjligt eftersträvas eftersom dessa gynnar groddjur och fågelarter som kärrsnäppa, brushane och enkelbeckasin. Eventuellt kan vissa diken rensas djupare men behålla en grund mynning för att hålla kvar vatten så länge som möjligt. Betande djur ska låtas gå ända intill dikena, och uppslag av buskar i dikena ska röjas innan buskarna når över 1-2 m höjd. Av samma skäl som punkten ovan bör dämmena av de tre dikena som leder ut från Ålakärr i mitten av Håslövs Ängar återställas för att försöka åstadkomma ett blötare parti med långvariga vattensamlingar i Ålakärr. Dämmena var senast i funktion under 1990-talet. 9

Marken ska slåttras så nära dikena som slåttermaskinen kan gå och betande djur ska låtas gå ända intill dikena. Vid rensning av diken ska vattensamlingar så långt in på sommaren som möjligt främjas så länge dessa inte hindrar slåttern. Höjddata GSD-Höjddata i grid2+ visar att det centrala området innanför markvägarna är flackt med en höjdskillnad på ett par decimeter. Markvägarna runt detta område ligger huvudsakligen 2 3 dm högre. Några höjdryggar finns också i området vilka höjer sig upp mot 10 dm över det central partiet. Figur 4. Håslövs Ängar GSD-Höjddata i grid2+. Skalan går från blått (lägre mark) till rött (högre liggande mark). Hovby Ängar Hovby ängar ligger i sydvästra delen av Hammarsjön och domineras av låglänta slåtterängar och naturbetesmarker. Längst i norr finns mindre arealer ohävdade, igenväxande partier med alsumpskog och videbuskage. Längs sjökanten har bladvassen brett ut sig, med inslag av några öppna kontaktzoner mellan strandäng och sjö i mellersta och södra delen av området. 10

Lantmäteriet MS2013/04204 Figur 5. Hovby ängar norra och södra utredningsområdet markerade med blå begränsningslinje. Hammarsjöns vattenstånd varierar kraftigt vilket gör att strandängarna översvämmas frekvent. På några platser finns diken och ett mindre vattendrag som löper genom strandängarna till sjön. Hovby ängar är skyddade som naturreservat och består av betade strandängar, slåtterbrukade strandängar, sumpskog och videbuskage, bladvassar, vattenmiljö och åker. Naturreservatet bildades 2007 och har en areal av 847 hektar. Området ägs av staten och enskilda och omfattar flera fastigheter. Skötselplan I skötselplanen fastställd 2007 anges markernas och sjöns betydelse för växter, fågel och fisk. Enligt skötselplanen skall skötseln på strandängarna bedrivas genom betesdrift eller slåtter. Undantaget är befintlig åker och ohävdade vass och buskområden. I skötselplanen föreslås ett antal bevarandeåtgärder, vilka huvudsakligen berör graden av hävd. Höjddata GSD-Höjddata i grid2+ visar att från Hammarsjöns strand i öster till reservatgränsen i väster stiger marknivån från ca 0,3 möh till 1,3 möh. Det finns även ett par höjdryggar med nivå ca 1 möh som sträcker sig ner mot strandkanten. 11

Figur 6. Hovby ängar, södra utredningsområdet GSD-Höjddata i grid2+. Skalan går från blått (lägre mark) till rött (högre liggande mark). Figur 7. Hovby ängar, norra utredningsområdet GSD-Höjddata i grid2+. Skalan går från blått (lägre mark) till rött (högre liggande mark). 12

Åtgärdsförslag Invallningen vid norra Lingenäset Åtgärdsförslag Nedanstående förslag innebär att vattnet hålls på en nivå som optimerar arealen som får ett djup lämpligt för vadarfåglar. Vatten kan låsas i området genom att den befintliga munkbrunnen som sitter i vallen i norr ställs in på en önskad nivå. Denna nivå kan vara permanent dvs vatten rinner inte in i området förrän det når över denna nivå. Alternativt kan nivån hållas låg så att vatten från norr rinner in tidigare i området, för att sedan sättas på en högre nivå när vattnet skall rinna ut. För att avsedd effekt skall uppnås måste munkbrunnen vara helt tät (se nedan). Det finns möjlighet att ha olika vattennivåer i området, dvs högre nivå i delområden som ligger uppströms. Detta kan åstadkommas genom att ytterligare munkbrunnar sätts där man finner det lämpligt (se figur 8). Eftersom det är begränsade vattenmängder som rinner genom området torde kapaciteten i den sk minimunken, där vattennivån styrs genom inställning av ett flexirör, vara tillräcklig. Denna vattenregleringsanordning är mindre kostsam än den större munkbrunnen och har mindre benägenhet att läcka (se bilaga 4). Lantmäteriet MS2013/04204 Figur 8. bilaga 1) Invallningen vid norra Lingenäset, Näsby fält markhöjder och förslag till åtgärder (se även Invallningen har delats av i fyra delområden där markvägar, höjdförhållanden och vattnets väg styrt avgränsningarna. Område A och B ligger längst uppströms och område D längst nedströms. Det är tekniskt möjligt att ha olika vattenregim i de olika områdena men område C och D kommer inte att kunna ha högre vattennivå än område A och B. 13

Det äldre diket och dess anslutande rör som sträcker sig genom området har bottnar och vattengångar som ligger lägre än det nyare rör som vid utloppet ansluter till munkbrunnen i områdets norra gräns. Munkbrunnen är ansluten på nivå +0,6 vilket således är lägsta möjliga avvattningsnivå i området. Det tidigare avvattningssystemet kunde däremot pumpa ur vatten ner till en nivå vid utloppet av ca -1 m vilket betyder att dikesbottnar ligger på denna nivå närmast utloppet och upp till -0,2 i områdets gräns. Eftersom pumpbrunnen ej används och heller ej kommer att användas enligt uppgift, kan anläggningen rivas ut och dikesbottnar fyllas igen till en nivå som anpassas till den nyare munkbrunnens röranslutningar. Teoretiskt kan diket således fyllas upp med massor till drygt 1,5 m över angiven bottennivå. Med i dikningshandlingarnas angivna bottenbredd (0,5 m) och släntlutning (1:1,5), och med bibehållen lutning (0,5 promille) rymmer diket i delområde D och C (totalt ca 700 m) ca 3000 m 3 massor. Diket kan således fyllas med rensmassor och massor som genereras vid avfasning av dikesslänterna. Beräkningen förutsätter att dikets tvärsnitt överensstämmer med dikningsföretagshandlingarna. Diket som finns i område B har okänd geometri, men kan eventuellt även detta fasas av och fyllas ut till en högre bottennivå. Område A Område A har högst marknivåer och avvattnats via en rörledning mot område C. Av arealen ligger 1,6 ha mellan 1,1 och 1,4 möh. Vatten kan stängas in i område A genom att man anlägger ett dämme på rörledningen (t ex en munkbrunn). Det är tekniskt möjligt att dämma till vattennivå 1,3 eller 1,4 möh, men då får man eventuellt höja marken på något ställe. En vattennivå på 1,4 möh ger mest yta grunt vatten (0,7 ha med 0 1 dm djup), jämfört med t ex en nivå på 1,3 möh (0,6 ha, 0 1 dm djup). Område A tillförs möjligtvis mindre mängd vatten från områden i söder. Beträffande eventuell dämning uppströms område A och B se nedan (motstående intressen). Optimal vattennivå för vadarfåglar är således 1,3 1,4 möh område A. Nivån måste dock anpassas för att få en rationell skötsel, t ex beteshävd. Område B Område B tillförs vatten från en rörledning under vägen i sydost och avvattnats via en rörledning mot område C. Av arealen ligger ca 1,3 ha mellan 0,9 och 1,2 möh. Vatten kan stängas in i område B genom att man anlägger ett dämme och höjer marken enligt figur 8 och bilaga 1. Det är tekniskt möjligt att dämma till vattennivå 1,3 eller 1,4 möh, men sett till vilka arealer som översvämmas och dämning i trumman under vägen är det sannolikt mer lämpligt att lägga vattennivån på 1,2 möh, dvs samma som område C och D. En vattennivå på 1,2 möh ger en areal grunt vatten på 0,4 ha med 0 1 dm djup. Område C Område C tillförs vatten från rörledningar från område B och A. Från område C leds vattnet vidare till område D. Marken i området har ett relativt jämnt fall mot det centrala diket och här finns egentligen ingen optimal vattennivå för att få stora grunda områden. Snarare bestäms vattennivån i område C av vad som är lämpligt i område D 1,2 möh (se nedan). Vatten kan stängas in i område C genom att man anlägger ett dämme och höjer marken vid markvägen men om vattennivån skall vara samma som i område D är detta naturligtvis inte nödvändigt. En vattennivå på 1,2 möh ger en yta grunt vatten på 0,3 ha, (0 1 dm). Beträffande eventuell dämning uppströms område C se nedan (motstående intressen). Område D Område D tillförs vatten från rörledningar från område C och leds vidare ut till Fredriksdalsviken i Araslövssjön via munkbrunnen i vallen. Marken i området är flackast i intervallet 1,0 1,4 möh vilket omfattar 5,9 ha. En vattennivå på 1,2 möh ger störst areal grunt 14

vatten (0 1 dm) på 1,9 ha. Vatten kan stängas in i område D genom inställning i den befintliga munkbrunnen. Områden uppströms påverkas av vattennivån i Område D. Hela området sammanfattning Den vattennivå som ger mest areal grunt vatten i område D (1,2 möh) är också bra för område B och C, vilket innebär att man inte behöver anlägga några dämmen eller munkbrunnar mellan B, C och D. Område A kan ges en högre vattennivå (t ex 1,3 1,4 möh), men det man vinner i arealer med grunt vatten är relativt begränsat i förhållande till hela området. Mest kostnadseffektivt är sannolikt att ha samma vattennivå i hela området. Den rekommenderade nivån (1,2 möh) bör utvärderas och vid behov justeras. Om man finner att man vill ha högre nivå i delområde A och B kan man överväga att installera dämningsanordningar. Beräkningarna bygger på höjder hämtade från GSD-Höjddata grid2+ och kontrollmätningar visar att markhöjderna kan misstänkas ligga ca 4 cm högre, vilket man skall ha i åtanke när nivån i t ex en munkbrun detaljjusteras. Ritning över befintlig munkbrunn (höjder i RH70 Nivåer och tidpunkter för dämning/avvattning Regleringsanordningen bör ställas in på önskad nivå (förslag 1,2 möh) under sen vinter/ tidig vår, innebärande att omkring två tredjedelar av våtmarksområdet är översvämmat under häckningssäsongens inledning i början av april. Vattennivån sänks sedan successivt av och området får torka upp, för att vara helt upptorkat kring månadsskiftet juni/juli. Munkbrunnens anslutning 0,6 möh kommeratt bli styrande för hur torrt det går att få området. Tätning av brunn Eftersom tillrinningen till området är ringa, speciellt under varm årstid, är det av största vikt att regleringsanordningar är täta. I en munkbrunn eller ett reglerbart dämme med brädsättar måste det vara tätt mellan brädor, mellan brädor och botten, mellan brädor och u-järn, mellan u-järn och brunnens gods samt naturligtvis i alla röranslutningar. Den befintliga brunnen vid vallen i norr har enligt uppgift uppvisat läckage. Enligt brunnstillverkaren kan läckage runt brädor åtgärdas genom att kutterspån hälls ner i brunnens uppströmskammare. Avfasning av dikeskanter Diket som löper genom område C och D föreslås avfasas med flack slänt t ex 1:5. Fördelen med detta är att diket kan hålla vatten under sommaren då ängarna torkar ut, och på så sätt ge en blöt biotop för djurlivet. Avfasningen gör att dikena kommer att ha mer vatten, både sett till volym och areal vattenspegel. Massor som genereras föreslås fyllas i diket upp till nivå +0,5 vid utloppet i område D upp till ca +0,8 möh vid dikets början i område C. Även diket i område B 15

kan modifieras men här är dikets nuvarande geometri ej känt. Det rekommenderas att man gör noggranna kontrollmätningar av bottnar, lutning och anslutande rör i samband med genomförandet av åtgärderna. Eventuellt överskott av massor sprids ut i området. Motstående intressen Dikessystemet i undersökningsområdet är på åtminstone tre platser hoplopplat med avvattning av arealer utanför området. Diken tillhörande det gamla dikningsföretaget (Förslag till Norra Lingenäsets invallningsföretag 1975-1976) förgrenade sig i området och sträckte sig även söder om grusvägen som avgränsar området i söder. Trummor löper under vägen och ansluter i område A, B och C (benämnt C3, C5 och D i dikningsföretgashandlingar). Vid gränsen för område A ligger vattengången i anslutande rörtrumma på 0,82 möh vilket betyder att dämning över denna nivå kan påverka marker söder om vägen. På samma sätt ligger vattengången i rörtrumman vid yttre södra gränsen för området C på 0,65 möh och har ett fall i området på 6 promille). Där rörledningen passerar under markvägen i sydöstra hörnet av område B ligger vattengången i trumman på -0,19 möh. Dämningspåverkan vid vattennivå på 1,1 möh är därmed uppenbar på samtliga dessa ställen och dess omfattning och konskevenser för markanvändning/skötsel bör utredas vidare. Avvattningen öster om området påverkas ej eftersom en avskärande rörledning lagts längs åkermarken. Kostnader Om man väljer att ha samma vattennivå i hela området och inskränker sig till mindre schaktarbeten och engångsinsatser för att täta munkbrunnen blir kostnaderna små. Om man vill dämma högre i t ex område A sätts enkel munkbrunn (t ex minimunken) vid markvägen. Kostnaden ligger på ca 8000 kr och till detta kommer arbetet med att sätta munken och viss rördragning. En avfasning av det 700 m långa diket till släntlutning 1:5 genererar massor som är i samma storleksordning som ryms i dikets botten (ca 4m 3 per löpmeter dike, se ovan), dvs ca 3000 m 3 totalt. Eftersom hanteringen av massorna är enkel torde kostnaden för hela diket ligga i storleksordingen 45 000 75 000 kr (15 25 kr per m 3 ). Håslövs ängar Åtgärdsförslag Nedanstående förslag innebär att vatten hålls kvar i området innanför markvägarna och hålls på en nivå som optimerar arealen som får ett djup lämpligt för vadarfåglar. Tre diken i mer eller mindre funktionellt skick har fram till nu dränerat ut vatten från området. Där dikena leds under markvägarna har tidigare funnits reglerbara trädämmen i syfte att styra vattenregimen för god miljönytta. Endast utloppet vid observationsplattformen i västra delen förefaller vara i funktion idag. Vid inspektion 2014-06-10 befanns övriga två utlopp vara helt igensatta. Bedömningen är att det i dagsläget är tillräckligt med ett utloppsdike och ett utloppsdämme. De igensatta utloppen i söder och öster föreslås lämnas utan åtgärd (se figur 9 och bilaga 2). Vid det västra utloppet görs viss rensning och avfasning av dikeskanter och en munkbrunn (t ex minimunken) sätts vid utsiktsplattformen just uppströms markvägen. Vatten från högflödestillfällen kan därmed låsas i området genom att munkbrunnen ställs in på en önskvärd nivå. 16

Lantmäteriet MS2013/04204 Figur 9. Håslövs ängar förslag till åtgärder och markhöjder innanför markvägarna (se även bilaga 2). Det är tekniskt möjligt att dämma till vattennivå 0,7 möh, men man får eventuellt höja marken och/eller förstärka markvägen på något ställe. En vattennivå på 0,7 möh ger mest yta grunt vatten (17,5 ha med 0 1 dm djup), jämfört med t ex en nivå på 0,6 möh (6 ha med 0 1 dm djup). Beräkningarna bygger på höjder hämtade från GSD-Höjddata grid2+ och kontrollmätningar visar att markhöjderna kan misstänkas ligga ca 4 cm lägre, vilket man skall ha i åtanke när nivån i t ex en munkbrun detaljjusteras. Hammarsjöns vattenstånd Hammarsjöns vattenstånd når ofta över 0,7 möh vintertid och ofta även under mars månad (se bilaga 2). Under april, maj och juni är dock vattennivån lägre och om vatten skall låsas i en våtmark genom dämning bör detta ske under sen vinter/tidig vår. Beroende av markens genomsläpplighet, avdunstning och växtupptag kommer vattennivån att sjunka under önskvärd nivå, och det kommer, speciellt under torra år, att bli nödvändigt att ordna kompletterande vattenförsörjning fram till den tidpunkt man vill torka ut markerna. Pumpning av vatten från Hammarsjön Det har diskuterats om sol- eller vinddrivna pumpar kan användas för att hålla området blött under en längre period. Ingen elektricitet finns vid Håslövs ängar. Sannolikt kan pumpning av vatten till området från Hammarsjön vara positivt för våtmarksfåglar under år då vattenståndet i Hammarsjön är lågt under häckningsperioden (se bilaga 2). Lämpligt läge för en soldriven vattenpump är vid observationsplattformen i ängarnas östra del, där huvuddiket rinner ut från ängarna. Det är viktigt att se till att dikets dimensioner anpassas till pumpens kapacitet. I bilaga 4 redovisas några pumplösningar. 17

Nivåer och tidpunkter för dämning/avvattning Regleringsanordningen bör ställas in på önskad nivå (förslag 0,7 möh) under sen vinter/ tidig vår, innebärande att omkring två tredjedelar av våtmarksområdet är översvämmat under häckningssäsongens inledning i början av april. Vattennivån sänks sedan successivt av och området får torka upp, för att vara helt upptorkat kring månadsskiftet juni/juli. Vattennivåer i Hammarsjön kommer i realiteten att bli styrande för hur torrt det går att få området. Avfasning av dikeskanter Några av de diken som finns i området föreslås avfasas med flack slänt t ex 1:5 ner till bottennivå -0,1 möh (= vattengång i rör under markvägen). Fördelen med detta är att dikena kan hålla vatten under sommaren då ängarna torkar ut, och på så sätt ge en blöt biotop för djurlivet. Avfasningen gör att dikena kommer att ha mer vatten, både sett till volym och areal vattenspegel. Följande diken föreslås ges avfasade kanter (se även figur 10) Figur 10. Håslövs ängar Befintliga diken. Utloppsdiket från observationsplattform till Hammarsjön Diket är 450 m långt. Kanter avfasas från en bottennivå på ca -0,10 (= uppmätt vattengång i rör under markvägen) till marknivån. Massor och rensvallar jämnas ut i närområdet alternativt forslas bort. En avfasning på 1:10 ger massor i storleksordningen 2000 m 3, medan en avfasning på 1:5 ger ca 1000 m 3. Den flackare slänten genererar mer massor som måste hanteras och medför även ett större ingrepp i den befintliga gräsmarken. Av denna anledning rekommenderas släntlutning på 1:5. Massorna får gärna spridas ojämnt med tjocklek på mellan 0 och 0,5 m. Med en bottennivå på -0,10 och slänter på 1:5 finns god kapacitet för vatten att rinna in från Hammarsjön till en eventuell vattenpump vid observationsplattformen, förutsatt att vattennivån i Hammarsjön inte sjunker under 0,2 möh. Om en pump skall installeras bör diket fördjupas och utvidgas där denna tar in vatten. 18

Utloppsdiket uppströms observationsplattformen Diket är ca 250 m långt men med till synes diffus övergång i det låglänta markpartiet. Mindre insatser föreslås där slänter avfasas och massor och mindre rensvallar jämnas ut i närområdet alternativt forslas bort. Massornas volym torde ej överstiga 50 m 3. Diket uppströms södra dämmet Diket är ca 150 m långt. Samma åtgärder som nr 2 ovan, små schaktvolymer. Diket uppströms västra dämmet Diket är ca 150 m långt. Samma åtgärder som nr 2 ovan, små schaktvolymer. Övriga diken Höjddata visar antydan till ytterligare diken både innan för och utanför markvägarna. Samma åtgärder kan genomföras vid dessa diken, och beslut om detta kan tas vid genomförandet. Schaktvolymerna är små. Motstående intressen Vattenregim, dvs tidpunkt för dämning och upptorkning samt vattennivåer bör anpassas till aktuell markanvändning, dvs betesdrift och slåtter. Området bör gå att få så torrt att eventuella skötselåtgärder med lantbruksredskap fungerar under juli månad. Kostnader Kostnaderna bedöms ligga någonstans mellan 40 000 och 60 000 kr varav avfasning av dikeskanter utgör den största andelen. Om vatten skall pumpas in i våtmarken tillkommer kostnad för pump och installation/rördragning och underhåll. Hovby Ängar - södra området Åtgärdsförslag Ett våtmarksområde kan skapas genom att vatten däms upp vid trumman där markvägen korsar diket från söder (se figur 11 och bilaga 3). Teknisk/topografiskt kan vattnet dämmas till nivå 0,8 möh, förutsatt att man höjer marken något på vissa ställen. Till området rinner vatten från tre dräneringar som mynnar där åkrarna övergår i betesmarken. Vidare tillförs vatten från en damm som mottar vatten från åkerdräneringar och som avvattnar ett par hundra hektar åkermark. Dammen regleras via en munkbrunn som sitter i utloppet. Munkbrunnens dämningsnivå (ca 0,86 möh) utgör högsta möjlig höjd som vattnet kan dämmas i betesmarken. Vid dämning till nivå 0,8 möh blir arealen med grunt vatten (0 1 dm) 1,3 ha och den totala vattenspegeln 2,1 ha (0 3 dm djup). Beräkningarna bygger på höjder hämtade från GSD-Höjddata grid2+ och kontrollmätningar visar att markhöjderna kan misstänkas ligga ca 5 cm lägre, vilket man skall ha i åtanke när nivån i t ex en munkbrun detaljjusteras. 19

Lantmäteriet MS2013/04204 Figur 11. Hovby ängar norra området vattenspegelns utbredning vid olika dämningsnivå sam förslag till läge för reglerbart dämme (se även bilaga 3). Nivåer och tidpunkter för dämning/avvattning Regleringsanordningen bör ställas in på önskad nivå (förslag 0,8 möh) under sen vinter/ tidig vår, vilket ger en vattenspegel på 2,1 ha under häckningssäsongens inledning i början av april. Vattennivån sänks sedan successivt av och området får torka upp, för att vara helt upptorkat kring månadsskiftet juni/juli. Vattennivån i diket nedströms våtmarken kommer i att vara styrande för avvattningen. Denna kan dessutom förväntas vara samma som Hammarsjöns vattenstånd. Vattenförsörjning Hammarsjöns vattenstånd Hammarsjöns vattenstånd når ofta över 0,7 möh vintertid och ofta även under mars månad (se bilaga 3). Under april, maj och juni är dock vattennivån lägre och om vatten skall låsas i en våtmark genom dämning bör detta ske under sen vinter/tidig vår. Beroende av markens genomsläpplighet, avdunstning och växtupptag kommer vattennivån att sjunka under önskevärd nivå, och det kommer sannolikt att bli nödvändigt att ordna kompletterande vattenförsörjning fram till den tidpunkt man vill torka ut markerna. Diken och rörledingar Vattenförsörjningen utgörs av de befintliga diken och utlopp från dammen som finns i området. Tillsammans avvattnar dessa en areal på mer än 200 ha. Vattenmängden bedöms vara tillräcklig för att hålla våtmarksområdet blött under aktuella perioder. Pumpning Om vattenbehovet, mot förmodan, inte kan tillgodoses av mängden vatten som rinner i befintligt dike, kan pumpning av vatten till området från Hammarsjön bli aktuell. Bevattningspumpar och 20

framdragen elektricitet finns väster om föreslaget våtmarksområde. Bevattningspumparna är inte optimala att använda till att göra våtmarksområdet blött, men plats och el kan användas till enklare pumpar mer anpassade för andamålet (se bilaga 4). Motstående intressen Vattenregim, dvs tidpunkt för dämning och upptorkning samt vattennivåer bör anpassas till aktuell markanvändning, dvs betesdrift. Teknisk utformning Marken måste höjs till nivå 0,85 möh i östra delen av området ute i betesmarken (se ritning bilaga 3). Där markvägen korsar diket sätts en regelerbar brunn där vattennivån i våtmarken enkelt kan ställas in. Munkbrunnen måste dimensioneras för att klara de flöden som kommer från de olika tillflödena. Olika regleranordningar presenteras i bilaga 4. Kostnader Kostnaderna inskränker sig till munkbrunn och schaktarbeten bedöms ligga mellan 50 000 och 75 000 kr. Hovby Ängar - norra området Åtgärdsförslag Ett våtmarksområde kan skapas genom att vatten däms upp i området som begränsas av två diken i öster och väster, högre mark i söder och ett mindre höjdparti i norr (se figur 12 och bilaga 3). Längs båda dikena finns rensvallar på dikets västra sida. Vatten kan eventuellt tillföras från dikessystemet i öster genom att vatten avleds från på högre nivå via en ca140 m lång rörledning. Vattennivån i diket där kulverten mynnar var vid inmätning 2014-05-19 0,74 möh. Ett något högre vattenstånd behövs för att vatten skall kunna ledas in till aktuellt område på nivå 0,8 möh, och det bör undersökas hur denna nivå varierar över tiden. Ett annat alternativ är att vatten pumpas upp från det östra diket. Marken längs diket i väst bör byggas upp några dm. Detta för att få vatten att stanna i avsett område och för att möjliggöra avvattning från området i väst genom att ha ett lägre vattenstånd i diket. Förutsatt att ovanstående kan lösas kan vattnet tekniskt/topografiskt dämmas till mellan 0,7 och 0,8 möh, förutsatt att man höjer marken något på vissa ställen. Vi dämning till nivå 0,8 möh blir arealen med grunt vatten (0 1 dm) 2,3 ha och vid nivå 0,7 möh 0,2 ha. 21

Lantmäteriet MS2013/04204 Figur 12. Hovby ängar södra området vattenspegelns utbredning vid olika dämningsnivå sam förslag till läge för reglerbart dämme/munkbrunn och inloppsledning (se även bilaga 3). Nivåer och tidpunkter för dämning/avvattning Regleringsanordningen bör ställas in på önskad nivå (förslag 0,8 möh) under sen vinter/ tidig vår, vilket ger en vattenspegel på 2,5 ha under häckningssäsongens inledning i början av april. Vattennivån sänks sedan successivt av och området får torka upp, för att vara helt upptorkat kring månadsskiftet juni/juli. Vattennivå i aktuella diken kommer i realiteten att bli styrande för avvattningen. Denna nivå kan dessutom förväntas vara samma som Hammarsjöns vattenstånd, förutsatt att dikena underhålls. Vattenförsörjning Hammarsjöns vattenstånd Möjligheten att försörja området med vatten från Hammarsjön behandlas ovan under kapitlet om Hovby ängar Södra området. Avledning av dike Som huvudförslag till vattenförsörjning föreslås avledning av vatten från det östra diket. Dämning Dämning i något av de två parallella dikena är inte aktuell med tanke på påverkan på marker väster om västra diket och öster om östra diket. Pumpning Om inte vattenbehovet kan tillgodoses av mängden vatten som rinner i befintligt dike eller om vattenytan i diket inte når önskad nivå kan pumpning av vatten till området från Hammarsjön bli aktuell. Bevattningspumpar och framdragen elektricitet finns i östra diket ca 200 m nedströms 22

föreslaget våtmarksområde. Bevattningspumparna är inte optimala att använda till att göra våtmarksområdet blött, men plats och el kan användas till enklare pumpar mer anpassade för andamålet (se bilaga). Motstående intressen Vattenregim, dvs tidpunkt för dämning och upptorkning samt vattennivåer bör anpassas till aktuell markanvändning, dvs slåtter med efterbete. Påverkan bör hållas inom det område som specificerats ovan, vilket innebär att markerna väster om diket inte skall påverkas. Teknisk utformning Marken höjs till nivå 0,85 möh längs västra diket och på ett par platser ute i betesmarken (se ritning bilaga 3). Rörledning (t ex 200 mm, 140 m), dras från diket i öst till våtmarksområdet. Vid utloppet sätts en regelerbar brunn där vattennivån i våtmarken enkelt kan ställas in. Olika regleranordningar presenteras i bilaga 4. Eventuellt behöver de befintliga dikena rensas för att området skall kunna avvattnas inför slåtter och efterbete. Kostnader Kostnaderna för rördragning, munkbrunn och schaktarbeten bedöms ligga mellan 30 000 och 50 000 kr. 23

Planeringsunderlag för vatttenvårdande åtgärder i utvalda skyddade områden Kristianstad Vattenrike Bilagor på uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne län

Kristianstad Vattenrike Bilaga 1 Lingenäset Tabellerna nedan redovisar hur stora arealer med olika djupintervall som erhålls med olika dämningsnivåer (RH2000). Vattennivå 1,4 möh Vattendjup Område A Område B Område C Område D Hela området dm ha ha ha ha ha 0-1 0,67 0,405 0,3 1,35 2,59 1-2 0,6 0,355 0,29 1,78 3,15 2-3 0,34 0,38 0,31 1,92 2,94 3-4 0,11 0,47 0,36 0,84 1,79 4-5 0,02 0,44 0,46 0,25 1,17 5-6 0 0,12 0,51 0,07 0,69 6-7 0 0,005 0,52 0,03 0,57 7-8 0 0,007 0,36 0,03 0,39 8-9 0 0,018 0,49 0,16 0,67 Vattennivå 1,3 möh Vattendjup Område A Område B Område C Område D Hela området dm ha ha ha ha ha 0-1 0,6 0,355 0,29 1,78 3,15 1-2 0,34 0,38 0,31 1,92 2,94 2-3 0,11 0,47 0,36 0,84 1,79 3-4 0,02 0,44 0,46 0,25 1,17 4-5 0 0,12 0,51 0,07 0,69 5-6 0 0,005 0,52 0,03 0,57 6-7 0 0,007 0,36 0,03 0,39 7-8 0 0,018 0,49 0,16 0,67 Vattennivå 1,2 möh Vattendjup Område A Område B Område C Område D Hela området dm ha ha ha ha ha 0-1 0,34 0,38 0,31 1,92 2,94 1-2 0,11 0,47 0,36 0,84 1,79 2-3 0,02 0,44 0,46 0,25 1,17 3-4 0 0,12 0,51 0,07 0,69 4-5 0 0,005 0,52 0,03 0,57 5-6 0 0,007 0,36 0,03 0,39 6-7 0 0,018 0,49 0,16 0,67 Vattennivå 1,1 möh Vattendjup Område A Område B Område C Område D Hela området dm ha ha ha ha ha 0-1 0,11 0,47 0,36 0,84 1,79 1-2 0,02 0,44 0,46 0,25 1,17 2-3 0 0,12 0,51 0,07 0,69 2-4 0 0,005 0,52 0,03 0,57 4-5 0 0,007 0,36 0,03 0,39 5-6 0 0,018 0,49 0,16 0,67

Kristianstad Vattenrike Bilaga 1 Vattennivå 1,0 möh Vattendjup Område A Område B Område C Område D Hela området dm ha ha ha ha ha 0-1 0,02 0,44 0,46 0,25 1,17 1-2 0 0,12 0,51 0,07 0,69 2-3 0 0,005 0,52 0,03 0,57 3-4 0 0,007 0,36 0,03 0,39 4-5 0 0,018 0,49 0,16 0,67 Vattennivå 0,9 möh Vattendjup Område A Område B Område C Område D Hela området dm ha ha ha ha ha 0-1 0 0,12 0,51 0,07 0,69 1-2 0 0,005 0,52 0,03 0,57 2-3 0 0,007 0,36 0,03 0,39 3-4 0 0,018 0,49 0,16 0,67 Vattennivå 0,8 möh Vattendjup Område A Område B Område C Område D Hela området dm ha ha ha ha ha 0-1 0 0,005 0,52 0,03 0,57 1-2 0 0,007 0,36 0,03 0,39 2-3 0 0,018 0,49 0,16 0,67 Vattennivå 0,7 möh Vattendjup Område A Område B Område C Område D Hela området dm ha ha ha ha ha 0-1 0 0,007 0,36 0,03 0,39 1-2 0 0,018 0,49 0,16 0,67 Vattennivå 0,6 möh Vattendjup Område A Område B Område C Område D Hela området dm ha ha ha ha ha 0-1 0 0,018 0,49 0,16 0,67 Diagrammen nedan visar hur stor areal som översvämmas vid en viss vattennivå för de olika delområdena, för den totala arealen samt för alla områden i ett diagram. Möh (RH 2000) 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 Lingenäset område A Förhållande mellan vattennivå och översvämmad areal 0-0,2 0 0,2 0,4 0,6 0,8 1 1,2 1,4 1,6 1,8 2 Översvämmad areal (hektar) Möh (RH 2000) 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 Lingenäset område B Förhållande mellan vattennivå och översvämmad areal 0 0 0,5 1 1,5 2 2,5 Översvämmad areal (hektar)

Kristianstad Vattenrike Bilaga 1 Möh (RH 2000) 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 Lingenäset område C Förhållande mellan vattennivå och översvämmad areal 0 0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4 Översvämmad areal (hektar) Möh (RH 2000) 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 Lingenäset område D Förhållande mellan vattennivå och översvämmad areal 0 0 1 2 3 4 5 6 7 Översvämmad areal (hektar) Möh (RH 2000) 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 Lingenäset hela Förhållande mellan vattennivå och översvämmad areal 0 0 2 4 6 8 10 12 14 16 Översvämmad areal (hektar) Möh (RH 2000) 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 Lingenäset invallning Förhållande mellan vattennivå och översvämmad areal 0-2 0 2 4 6 8 10 12 14 16 Översvämmad areal (hektar) Areal D Areal C Areal B Areal A Areal Hela

Kristianstad Vattenrike Bilaga 2 Håslövs ängar Tabellerna nedan redovisar hur stora arealer med olika djupintervall som erhålls med olika dämningsnivåer (RH2000). Vattennivå 0,8 möh Vattendjup (dm) Areal (ha) 0-1 6,6 1-2 17,5 2-3 6,0 Vattennivå 0,7 möh Vattendjup (dm) Areal (ha) 0-1 17,5 1-2 6,0 Vattennivå 0,6 möh Vattendjup (dm) Areal (ha) 0-1 6,0 Diagramment nedan visar hur stor areal som översvämmas vid en viss vattennivå. Möh (RH 2000) 0,9 0,8 0,7 0,6 0,5 0,4 0,3 0,2 0,1 0 Håslövs Ängar Förhållande mellan vattennivå och översvämmad areal 0 5 10 15 20 25 30 35 Översvämmad areal (hektar)

Kristianstad Vattenrike Bilaga 2 Diagrammen nedan visar Hammarsjöns vattenstånd vid olika perioder under året mellan 2000 och 2012. Vattenståndet mäts vid Barbacka i Kristianstad och nivån i Hammarsjön är beräknad till 5 cm under denna nivå. Uppmätta värden är levererade i höjdsystem RH70 och är omräknade till RH2000. 2,5 Vattenstånd i Hammarsjön mellan 2000 och 2004 (meter över havet RH2000) 2 nov-feb 1,5 mars april 1 maj juni 0,5 juli-aug sept-okt 0 2000 2000 2000 2000 2001 2001 2001 2001 2002 2002 2002 2002 2003 2003 2003 2003 2004 2004 2004 2004-0,5 2,5 Vattenstånd i Hammarsjön mellan 2005 och 2008 (meter över havet RH2000) 2 1,5 1 0,5 0 nov-feb mars april maj juni juli-aug sept-okt -0,5 2,5 Vattenstånd i Hammarsjön mellan 2009 och 2012 (meter över havet RH2000) 2 1,5 1 0,5 0-0,5 2009 2009 2009 2009 2009 2009 2010 2010 2010 2010 2010 2010 2011 2011 2011 2011 2011 2011 2012 2012 2012 2012 nov-feb mars april maj juni juli-aug sept-okt

Kristianstad Vattenrike Bilaga 3 Hovby Ängar Södra området Tabellerna nedan redovisar hur stora arealer med olika djupintervall som erhålls med olika dämningsnivåer (RH2000). Vattennivå 0,8 möh Vattendjup (dm) Areal (ha) 0-1 1,4 1-2 0,7 Vattennivå 0,7 möh Vattendjup (dm) Areal (ha) 0-1 0,7 Diagramment nedan visar hur stor areal som översvämmas vid en viss vattennivå. Möh (RH 2000) 0,9 0,8 0,7 0,6 0,5 0,4 0,3 0,2 0,1 Hovby Ängar södra Förhållande mellan vattennivå och översvämmad areal 0-0,5 0 0,5 1 1,5 2 2,5 Översvämmad areal (hektar)

Kristianstad Vattenrike Bilaga 3 Hovby Ängar Norra området Tabellerna nedan redovisar hur stora arealer med olika djupintervall som erhålls med olika dämningsnivåer (RH2000). Vattennivå 0,8 möh Vattendjup (dm) Areal (ha) 0-1 2,3 1-2 0,2 Vattennivå 0,7 möh Vattendjup (dm) Areal (ha) 0-1 0,2 Diagramment nedan visar hur stor areal som översvämmas vid en viss vattennivå. Möh (RH 2000) 0,9 0,8 0,7 0,6 0,5 0,4 0,3 0,2 0,1 Hovby Ängar norr Förhållande mellan vattennivå och översvämmad areal 0-0,5 0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 Översvämmad areal (hektar)

Kristianstad Vattenrike Bilaga 4 Nivå och flödesreglering Öppet dämme med brädsättar Om vatten skall dämmas upp i ett dikesystem, dvs om man har öppet vatten både upp- och nedströms är det naturliga valet att bygga ett öppet dämme försett med brädsättar för nivåreglering. Dämmet kan utgöras av en betongskiva eller en stålspont där en spalt tas upp vari brädsättarna anbringas, t ex i fastskruvade eller ingjutna u-järn. Fördelen med öppna dämmen jämfört med t ex munkbrunnar är att kapaciteten enkelt kan höjas eftersom man inte har brunnens begränsningar i höjd och bredd. Dämmets sidor måste löpa in en god bit in i dikesslänten och kanter måste erosionsskyddas. Det är viktigt att man får tätt mellan dämme stål/betong och u-järn, mellan u-järn och brädor, mellan botten och brädor och mellan enskilda brädor. Öppna dämmen finns beskrivna Rent Vand Helt enkelt (Theil Nielsen m fl, 2005) och i Åmansboken (Hagerberg, m fl, 2004). Öppet dämme föreslås vid våtmarksanläggning vid Hovby Ängar, södra området. Motiveringen till denna lösning är att man har öppet vatten både upp- och nedströms samt att tillrinningsområdets storlek kan innebära höga vattenflöden. Dämmet föreslås få en överfallskant med en bredd av 1 m, vilket är samma bredd som överfallskanten i munkbrunnen i utloppet av dammen uppströms. Den rekommenderade dämningsnivån är 0,8 möh (RH2000), men optimal nivå kan provas ut genom att brädor tas ut/läggs i. För det ändamålet är det bra om åtminstone en av brädorna är smalare, t ex 5 cm. Rör och rörböjar En enkel form av nivåreglering kan åstadkommas genom att en rörböj monteras på ett utloppsrör. Rörböjen, eventuellt försedd med ytterligare en rördel, vrids så att vattengången hamnar på önskvärd nivå. Ett annat sätt är att utnyttja flexibiliteten i ett plaströr och dess skarv till att höja och sänka rörmynningen till önskad nivå. Dessa utloppssystem finns bl a beskrivna i häftet Anlagda våtmarker i jordbrukslandskapet förbättringar och skötsel (Feuerbach, 2004). Systemen är enkla och billiga men bygger på att rörskarvarna är flexibla och förblir täta. De lämpar sig bäst för lägre flöden. Detta utloppssystem förordas ej vid något av åtgärdsområdena. Ventiler Om det bara gäller att reglera mellan två till tre förutbestämda nivåer kan man anlägga ett system med utloppsrör på olika nivåer där de lägre liggande rören förses med avstängningsventiler, och det översta röret fungerar som övre dämningsnivå. Systemet lämpar sig bäst för låga flöden, fr a eftersom ventiler blir dyra vid större dimensioner. Detta utloppssystem förordas ej vid något av åtgärdsområdena. Företaget Wapro i Karlshamn saluför bl a Wagate lågtrycksventiler i plast. Dessa finns i dimensioner från 110 till 1200 mm och finns med skjutventil och ventil på spindel (se nedan).

Kristianstad Vattenrike Bilaga 4 Från Wapros hemsida: http://www.wapro.se/ Munkbrunnar Utlopp i form av nivåregleringsbrunn (även kallad munkbrunn) är lämplig där vattnet efter en våtmark skall ledas in i en befintlig kulvert eller där man behöver rörlägga en kortare sträcka genom en dammvall eller under en körväg. Munkbrunnar finns att köpa prefabricerade och kan även tillverkas genom modifiering av en vanlig dräneringsbrunn i betong eller plast. Nivåreglering åstadkoms genom att brädsättar sätts i och tas ur till önskvärd nivå. Brädorna löper i U-järn längs brunnens sidor vilka anbringas i brunnens kanter på samma sätt som beskrivits för ett öppet dämme ovan. Det är viktigt att få täta skarvar mellan brädsättar, u-järn, brunnens botten och väggar. En variant av nivåreglering är att montera en vridbar rörböj inne i, alternativt utanför brunnen, vilken ställs in på önskad nivå (se kapitel rör och rörböjar ovan). Tillverkaren Uponor saluför munkbrunnar i polypropenplast och tillhörande brädsättar. Uponor-munken finns i dimensiner från 600 till 1200 mm diameter, och med röranslutningar mellan 200 och 600 mm. Uponor saluför även den sk minimunken, vilken är anpassad för mindre flöden och där nivåregleringen sker genom höjning och sänkning av en flexslang. Uponor minimunken finns för 110 och 160 mm anslutning. Minimunken förordas som vattenregleringssystem vid Håslövs Ängar och vid Hovby Ängar norra läget. Även vid delområdesgränserna vid invallningen vid Lingenäset passar minimunken bra som nivåregleringssystem (under förutsättning att man önskar olika nivå i delområdena).

Kristianstad Vattenrike Bilaga 4 Från Uponors hemsida: http://www.uponor.se/ Uponor munkbrunn Uponor minimunken

Kristianstad Vattenrike Bilaga 4 Pumpanläggningar Vattenbehov Pumpning av vatten till en våtmark kan ske som komplettering till vattentillförseln från tillrinnande vattendrag och diken, regn, snö, snösmältning samt översvämningar. Detta kan höja ett områdes värde som t ex fågellokal genom att ge önskade vattenspeglar där området annars hade torkat ut pga liten tillrinning och avdunstning. Avdunstning tillsammans med växternas upptag och transpiration (evapotranspiration) kan från ett våtmarksområde under sommaren uppgå till i storleksordningen 10 mm/dag (under vissa omständigheter ännu högre) vilket motsvarar ca 1,2 l/s för 1 hektar. För att motverka avdunstning under vadarfåglars häckningsperiod, april/maj, torde det vara tillräckligt med ett tillflöde på 0,2 l/s ha (motsvarande 2 mm/dag). För områden aktuella i denna rapport motsvarar det för invallningen vid Lingenäset (8 ha) 1,6 l/s, Håslövs Ängar (26 ha) 5 l/s, för Hovby Ängar södra området (ca 2 ha) 0,4 l/s och för Hovby Ängar norra området (2,5 ha) 0,5 l/s. Siffrorna skall betraktas en fingervisning och det rekommenderas att man ger pumpsystemet en överkapacitet. Ett överskott av vatten gör ingen skada eftersom det då rinner över dämmeskanten. Det kan dessutom vara bra att ha marginaler om avdunstning, infiltration eller läckage är större än väntat. Man har dessutom möjlighet att snabbare fylla upp vatten om våtmarken avsiktligt eller oavsiktligt torrläggs. Eldriven pump Eldrivna vattenpumpar för avvattning och bevattning finns i alla tänkbara utformanden och dimensioner. Vid Hovby Ängar finns bevattningsanläggningar med framdragen elektricitet i närheten av både det norra och södra området. Dessa pumpanläggningar är dock dimensionerade för bevattning via tryckledningar och för mycket större flöden än vad som behövs för att hålla våtmarken blöt under häckningsperioden. Om det finns behov för extra vattenförsörjning rekommenderas att man vid platsen för bevattningspumpen installerar en mindre eldriven 220 V turbinpump eller dränkbar pump anpassad för de aktuella flödena. Vinddriven pump Vindpumpar har använts till vattenförsörjning av våtmarker på några platser i Skåne och Halland. Systemen fungerar bra för att åstadkomma miljönytta i form av biologisk mångfald, t ex fågelvåtmarker. En nackdel är att vindpumpens torn kan utgöra en utsiktsplattform för kråkfåglar och om våtmarkens syfte är att gynna vadarfåglar är systemvalet olyckligt. Därför förordas inte vindpumpar för åtgärder i Kristianstad Vattenrike. Naturvårdsingenjörerna i Kristianstad har gjort en sammanfattande rapport med beskrivningar, dimensionering och kostnader berörs (Naturvårdsingenjörerna 2009). Soldriven pump På senare år har teknikutvecklingen av solpaneler resulterat i applikationer där vatten kan pumpas upp med hjälp av solenergi. Företaget Bom Aqua i Holland saluför några systemlösningar med solpaneler och pumpar (se nedan). Produkten Tube Pump är en rörformad kolvpump som använder 100 % solenergi och med en kapacitet på 100 till 800 m 3 per dag. Produkten Water Wheel är ett soldrivet vattenhjul. Den högsta uppfordringshöjden är 55 cm och anläggningen har en angiven kapacitet på 700 800 m³ per dag. Water Wheel har bland annat använts i naturvårdssammanhang.