alla till salem! Pilgrimsfärd Religösa vandringar Heliga Birgitta Demonstrationer Politiska Flyktingar Icke-religösa vandringar Turism Kulturella Pär Lagerkvist Pilgrimen inom litteratur Carl Von Linné Selma Lagerlöf Dag Hammarskjöld Varanasi EU-toppmötet Jerusalem 1:a maj Ship to Gaza Stonehenge Mount Everest Mekka Santiago de Compostela Krigsfält Graceland Gotland Medeltidsveckan Stockholmsveckan Almedalen Ingmar Bergman Scenen Festivaler Kändisars gravar Förintelseläger Döden Transsibiriska järnvägen Mässor/Biennaler Salemmarschen Steinbecks hus Harry Martinssons hus Kransar Politikers gravar/minnesplatser Pilgrimsmärken Festivalarmband Plakat Attribut Tyrruna Blommor Gravljus Mässbrickor Champagne I början av projektet talade vi om utställningens pilgrimstema. Mest om pilgrimsresan, själva vandringen. Redan från början var vi inställda på att undersöka och arbeta utifrån en annan sorts pilgrimsresa än den religiösa. Vi fann en rad spännande motsättningar och kopplingar till pilgrimsstemat i Salemmarschen. Sedan år 2000 har det årliga fackeltåget, anordnat av Salemfonden till minne av mordet på en 17-årig pojke, samlat en rad högerextrema grupper. Men det är inte enbart högerextrema som årligen vallfärdar till Salem, marschen har även blivit en viktig symbol för såväl antirasistiska som vänsterextrema organisationer. Motståndet mot marschen har lett till en sorts anti-pilgrimsvandringar där människor från hela norra Europa kommer till Salem. Berättelserna om Salemmarschen är svåra att helt få grepp om, det liksom glider iväg i flera sidospår och dränks i en kakafoni av röster med väldigt olika sätt att se på marschen och göra den begriplig. Medierna visar oss bilder av ett Salem där papperskorgar brinner och maskerade tonåringar kastar rökbomber. Info-14 rapporterar om att flera invånare i kommunen spontant anslöt sig till marschen och att både pensionärer och barnfamiljer gick med i fackeltåget. Samtidigt så beskriver Lennart Kalderén, moderat kommunalråd i Salems kommun, själva staden som en occkuperad krigszon. På motdemonstranternas forum ventileras vanmakten över att inte ha lyckats stoppa marschen och man uppmanar varandra att hitta på nya strategier att använda nästa år. I vårt konstnärliga gestaltande har vi båda valt att använda oss av det material vi samlat på oss från ovan nämnda källor. För oss blev själva materialet ett viktigt redskap för att undersöka och problematisera Salemmarschens symboler och betydelser. I Alla till Salem! förenas vi och våra två verk i idén om ett samhälle och en konst som ser bortom det svartvita och entydiga. Vi är övertygade om att konsten kan vara ett andrum för reflektion och en möjlighet att tänka ett varv till. Nicola Bergström Hansen Valdemar Lindekrantz 2011 18 19
nicola bergström hansen Vi åkte till Salem i våras och gick sträckan som marschen går. När vi åkte dit för väntade vi oss att se spår från marschen och motdemonstrationerna. Klistermärken, spray ade slagord, sådana saker. Men knappt ingenting fanns kvar. Klistermärkena hade skrapats bort, elskåpen hade sanerats. Alla spår som kunde vittna om marschen var borta. Salems kommun vill inte veta av marschen, vill inte påminnas om den. Först nära mordplatsen fick jag syn på något som lämnats kvar från marschen, ett ensamt vitt buntband som var fastsatt i ett järnstaket ovanför en gångtunnel. Jag minns fotografierna från mediernas årliga rapporteringar om marschen och jag ser framför mig de bande roller som Salemfonden spänner upp ovanför gångtunneln. När jag kommer hem letar jag upp alla bilder jag kan hitta från Salemmarschen. Jag söker efter spåren av marschen i dem. De blir en grund att utgå från, en yta att arbeta med. Jag kontaktade människor som hade deltagit i marschen, jag frågade dem om de kunde berätta för mig om deras upp levelser. Gemensamt för alla berättelser jag fick ta del av var hur deltagarna beskrev känslan av att gå genom ett vintrigt och iskallt Salem. De berättade om hur de tänkte på 17-åringens lidanden och hur vackert det var med alla facklorna, blommorna och grav ljusen vid döds platsen. Fokuset på Salemmarschens attribut intresserade mig. Precis som det vita buntbandet jag såg i Salem har också vissa element i bildmaterialet jag arbetade utifrån etsat sig fast. Buketterna, den ensamma blodröda bomberjackan, Algizrunan i furu och de blågula begravningsbanden. Det är triviala, klichéartade saker som blir väldigt starkt laddade i sammahanget. Jag upplever det som ett våldets estetik. Ett slags obehagligt pendlande där tingen svänger mellan å ena sidan normalitet nästan bana litet å andra sidan symboler för utanförskap och extremism. Nicola Bergström Hansen 2011 20 21
Alla till Salem! Lambda utskrift monterad på aluminium, 80 x 120 cm. Alla till Salem! Lambda utskrift monterad på aluminium, 80 x 120 cm. 22 23
Alla till Salem! Lambda utskrift monterad på aluminium, 80 x 120 cm. 24 25
valdemar lindekrantz Mitt verk bygger på den minut för minutrapportering som sker på forum och hemsidor i sam band med Salemmarschen. Händelseförloppen rapporteras där kortfattat och värderings mässigt neutralt. När rapporteringen lyfts ur sitt sammanhang och anonymiseras uppstår en osäkerhet kring vilken röst som talar och vilken sida informationen kommer ifrån. I exakta klockslag och lägesbeskrivningar sökte jag efter en annan bild av Salemmarschen, en bild där det svartvita blir till gråskalor och där de enkla svaren inte längre är självklara. Valdemar Lindekrantz 2011 26 27
28 29
30 31