Upplevelser av egenvård och att leva med diabetes typ 1 hos tonåringar och unga vuxna.

AKADEMIN FÖR HÄLSA OCH ARBETSLIV Avdelningen för hälso- och vårdvetenskap Upplevelser av egenvård och att leva med diabetes typ 1 hos tonåringar och unga vuxna. En litteraturstudie. Emma Kjelldahl och Marie Samsioe 2015 Examensarbete, Grundnivå 15 hp Omvårdnad Omvårdnadsvetenskap - Självständigt examensarbete 15 hp Handledare: Maria Hedman Examinator: Kerstin Hedborg

Sammanfattning Bakgrund: Personer som lever med diabetes typ 1 måste varje dag anpassa vardagen efter sjukdomen. Egenvårdsåtgärder som hälsosam kost, motion och regelbundna blodsockerkontroller är av stor vikt för att uppnå god hälsa. Tonåringar och unga vuxna genomgår psykiska och fysiska förändringar vilket periodvis kan försvåra egenvården. Syfte: Att beskriva tonåringars och unga vuxnas upplevelse av egenvård och att leva med diabetes typ 1 samt att beskriva inkluderade studiers datainsamlingsmetod. Metod: Denna studie är en beskrivande litteraturstudie. Litteratursökningarna gjordes i databaserna Cinahl och PubMed vilket resulterade i 14 valda artiklar. Artiklarna granskades utifrån syfte och frågeställningar och sammanställdes till ett resultat. Resultat: Ungdomarna upplevde svårigheter i att upprätthålla en god egenvård under övergångsperioden mot vuxenlivet. Struktur och rutiner i vardagen beskrevs som en förutsättning för en bra egenvård och minskad risk för komplikationer. Ungdomarna beskrev att rutinerna kring egenvården påverkades av flytt från föräldrarna och aktiviteter med vänner. Strävan efter självständighet och frigörelse från föräldrarna kunde leda till konflikter kring sjukdomsansvaret. Övergången från pediatrisk till vuxenvård beskrevs ibland som problematisk, vilket ungdomarna önskade skulle fungera bättre. Slutsats: Ungdomar som lever med diabetes typ 1 måste varje dag genomföra egenvårdsåtgärder för att upprätthålla en god hälsa. Detta kräver tydliga rutiner och ett stort ansvarstagande, vilket ungdomarna lärde sig att utveckla med tiden och genom erfarenhet. Stöd från familj, vänner och sjuksköterska är av stor vikt i ungdomarnas sjukdomshantering och vardag. Det är viktigt att övergången från pediatrisk till vuxenklinik fungerar bra för att ungdomarna ska känna trygghet och få en fortsatt bra diabetesvård. Nyckelord: Diabetes Mellitus typ 1, tonåringar, unga vuxna, egenvård, upplevelse.

Abstract Background: People living with type 1 diabetes need to adapt their everyday life to the disease. Self care activities as a healthy diet, exercise and regular blood glucose selfmonitoring is crucial for achieving a good health. Teenagers and young adults are going through mental and physical changes which periodically can aggravate the self care activities. Aim: To describe teenagers and young adults experience of self care activities and living with type 1 diabetes as well as describe the included studies data collection method. Method: This study is a descriptive literature review. Literature searches were made in Cinahl and Pubmed databases resulting in 14 selected articles. The articles were reviewed based on the aim and questions of this study and were completed into a result. Findings: The young people experienced difficulties in maintaining good self care during the transition to adulthood. Structure and routines in their everyday life was described as prerequisite for a good self care and reduced risk for complications. The young people described that the self care routines was influenced by moving away from parents and activities among friends. The aspiration for independence and liberation from the parents could sometimes lead to conflicts about the disease responsibility. The transition from pediatric to adult care was many times described as problematic, which the young people wished would work better. Conclusion: Young people living with type 1 diabetes need to do daily self care activities to maintain good health. This require clear routines and a great responsibility, which the young people learned to develop over time and through experience. Support from family, friends and nurses is very important in the young people s disease management and everyday life. It is important that the transition from pediatric to adult clinic works well so that the young people can feel safe and get a continuous good diabetes care. Keywords: Diabetes Mellitus type 1, adolescent, young adult, self care, experience.

Innehållsförteckning 1. Introduktion... 1 1.1 Egenvård... 1 1.1.1 Omvårdnadsteori... 2 1.2 Relationer... 2 1.3 Förändringar hos tonåringar och unga vuxna... 2 1.4 Sjuksköterskans roll... 3 1.5 Tonåringar och unga vuxna... 3 1.6 Problemformulering... 3 1.7 Syfte... 4 2. Metod... 4 2.1 Design... 4 2.2 Databaser... 4 2.3 Sökord, sökstrategier och urvalskriterier... 4 2.4 Utfall av databassökningar... 5 Figur 1. Översikt av exkluderade artiklar.... 7 2.5 Dataanalys... 7 2.6 Forskningsetiska överväganden... 8 3. Resultat... 8 3.1 Ungdomars upplevelser av sin sjukdom... 9 3.1.1 Självständighet och ansvar för sin egenvård... 9 3.1.2 Oro, inställning och acceptans... 11 3.2 Egenvård och relationer till andra... 11 3.2.1 Föräldrar... 11 3.2.2 Familj... 12 3.2.3 Vänner och partner... 12 3.2.4 Andra personer i samma situation... 13 3.3 Ungdomars upplevelser av sjukvården... 13 3.4 Valda artiklars datainsamlingsmetod... 15 4. Diskussion... 16 4.1 Huvudresultat... 16 4.2 Resultatdiskussion... 17 4.2.1 Metodologisk diskussion... 20 4.3 Metoddiskussion... 22 4.4 Kliniska implikationer för omvårdnad... 23 4.5 Förslag till fortsatt forskning... 24 4.6 Slutsats... 24 Referenser... 25 Bilagor

1. Introduktion Idag finns det i världen 347 miljoner människor med diabetes. Av dessa lever ca 34,7 miljoner med diabetes typ 1. Personer som diagnostiserats med diabetes måste göra flera olika livsstilsförändringar och anpassa vardagen efter sjukdomen (World Health Organisation (WHO) 2014). Diabetes innebär att bukspottkörtelns insulinproducerande celler producerar för lite/inget insulin eller att kroppens vävnader inte kan ta upp insulin som producerats (American Diabetes Association (ADA) 2014). Hormonet insulin reglerar cellernas förmåga att ta upp glukos från blodet. Kroppens celler behöver glukos för att fungera och hos en frisk människa regleras blodglukosvärdet noggrant i kroppen. När blodsockernivån stiger frisätts insulin från bukspottkörtelns insulinproducerande celler för att underlätta för muskel- och fettvävnad att ta upp glukos (Ericson & Ericson 2012). Vid diabetes typ 1 saknas insulinproduktion helt och därför behövs i dessa fall extern tillförsel av insulin för att hålla sjukdomen under kontroll (ADA 2014). Orsaken till varför man får diabetes typ 1 är ännu okänd och därför kan sjukdomen inte heller förebyggas (WHO 2014). 1.1 Egenvård Vid diabetes är egenvård nödvändigt. Livsstilsförändringar är av stor vikt för diabetiker eftersom hälsosam kost, motion och regelbundna blodsockerkontroller är avgörande för en lyckad behandling (Centers for Disease Control and Prevention (CDC) 2012). Därför får diabetespatienter handledning gällande exempelvis blodsockerkontroller vilket ger en grund till fungerande egenvård (CDC 2012, Zaugg et al. 2014). Bristande skötsel vid egenvård och obalans i blodsockernivåerna kan leda till komplikationer både på kort och lång sikt. På kort sikt kan diabetiker drabbas av hypoglykemi, vilket innebär att blodsockernivån är låg och personen kan bli medvetslös. Långsiktiga komplikationer av diabetes kan vara synnedsättning, njurproblem, nervpåverkan, hjärt- och kärlsjukdomar och cirkulationsrubbningar. För att undvika dessa komplikationer är det viktigt att personen har de kunskaper som krävs för att kunna sköta sin egenvård. Målet med undervisning angående detta är att individen själv ska kunna vidta åtgärder för att, trots sjukdomen, kunna leva ett normalt liv (Dammen Mosand & Stubberud 2011). 1

1.1.1 Omvårdnadsteori Dorothea Orem beskriver i sin omvårdnadsteori begreppet egenvård som aktiviteter människan själv utför för att främja sin hälsa, utveckling och sitt välbefinnande samt för att upprätthålla ett normalt liv. Ett normalt liv innefattar inte bara att uppfylla de grundläggande fysiska behoven utan även att utvecklas och passa in i sociala sammanhang. Egenvård är enligt Orem någonting individen måste lära sig och sedan utföra medvetet och regelbundet. Detta kan påverkas av individens utveckling, grad av hälsa och välmående samt miljöfaktorer. Egenvården kan även påverkas av sociala relationer och viljan att passa in. Orem tar även upp sjuksköterskans roll i patientens egenvård och menar att sjuksköterskan har ett ansvar att kompensera för bristande egenvård i de fall där patienten inte klarar av det själv. Sjuksköterskans uppgift är även att vägleda, undervisa, ge psykiskt och fysiskt stöd samt skapa en bra vårdmiljö som stödjer individens utveckling i egenvården (Berbiglia & Banfield 2014). 1.2 Relationer Kroniska sjukdomstillstånd påverkar inte bara den drabbade utan även personer i dess omgivning så som familj, vänner och partner. Familjen och partner fungerar i många fall som ett stort stöd för den drabbade men kan ibland uppfattas som överbeskyddande. Kronisk sjukdom hos en familjemedlem kan göra att familjerutinerna påverkas och att det sociala livet blir mer begränsat (Gabriel et al. 2014). Hos unga med kroniska sjukdomstillstånd kan vänner upplevas som en trygghet. Vänner som känner till sjukdomstillståndet och kan hjälpa till vid nödsituationer kan vara ett stort stöd både fysiskt och psykiskt (Lambert & Keogh, 2015). Personer med en kronisk sjukdom kan även finna stöd hos andra i samma situation, vilket kan vara till hjälp i sjukdomshanteringen (D Auria 2000). 1.3 Förändringar hos tonåringar och unga vuxna Livsförändringar som att hamna i puberteten ställer krav på sjukdomsbehandling och egenvård hos personer med diabetes typ 1. Följsamheten till blodsockerkontroller minskar ofta i frekvens under denna period (Rausch et al. 2012). Både fysiska, psykiska, känslo- och beteendemässiga faktorer påverkar utfallet av antal blodsockerkontroller och kan därmed leda till komplikationer. Hormonella förändringar i puberteten påverkar insulinkänsligheten vilket gör att blodsockret och antal kontroller måste korrigeras (Trast 2014). Tonåringar och unga vuxna ställs inför utmaningar och förändringar i en 2

övergångsperiod mot ett självständigt liv som vuxen. Att ha en kronisk sjukdom kan genom dessa förändringar vara utmanande, då man med ökad ålder får större eget ansvar och fler förpliktelser utöver hanteringen av sin sjukdom (Hanna et al. 2013, Serrabulho et al. 2014). Därför behöver unga mer kunskap och utbildning om självständighet gällande diabetes och egenvård, vilket ställer stora krav på sjuksköterskan vid undervisning om hur dessa patientgrupper bör förhålla sig till sin sjukdom för att uppnå bästa hälsa (Trast 2014). 1.4 Sjuksköterskans roll Sjuksköterskans uppgift i omvårdnaden av diabetespatienter är bland annat att ge stöd och vägledning i hur patienten ska lära sig leva med sjukdomen. Att främja personens självständighet och egenvård är en stor del av sjuksköterskans arbete och det är viktigt att sjuksköterskan inte endast fokuserar på de medicinska målen, utan utgår från patientens hela livssituation. Att anpassa vården efter individen är en förutsättning för att kunna motivera till egenvård. Undervisning utifrån personens behov och tidigare kunskaper är en viktig del i behandlingen av diabetespatienter (Dammen Mosand & Stubberud 2011). 1.5 Tonåringar och unga vuxna Begreppet tonåringar valdes utifrån det engelska ordet adolescents som av WHO (2014) definieras som åldern 10-19 år och av Karolinska Institutet (KI) (2014) 13-18 år. Begreppet unga vuxna valdes utifrån young adults som av Serrabulho et al. (2014) definieras som åldern 18-35 år och av KI (2014) 19-24 år. Utifrån detta har författarna valt att i den här studien definiera tonåringar som åldern 10-18 år och unga vuxna som 19-35 år. 1.6 Problemformulering Förändringarna i livet och det ökade egna ansvaret hos tonåringar och unga vuxna kan vara utmanande (Hanna et al. 2013, Serrabulho et al. 2014). Både tonåringar och unga vuxna strävar efter ett självständigt vuxet liv. På vägen möts de av utmaningar och förändringar, vilket ökar behovet av utbildning gällande sjukdomen och egenvårdsåtgärder (Trast 2014). Egenvårdsåtgärder är väsentligt i behandlingen av diabetespatienter eftersom bristande egenvård kan leda till försämrat hälsotillstånd (Dammen Mosand & Stubberud 2011, Zaugg et al. 2014). Detta ställer krav på sjuksköterskans kompetens gällande undervisning av dessa patienter (Dammen Mosand 3

& Stubberud 2011, Trast 2014). Upplevelsen av sjukdomen är subjektiv och hur tonåringar och unga vuxna med typ 1 diabetes beskriver sin egenvård och situation behöver undersökas mer för att hos sjuksköterskor öka insikten om faktorer som medför brister i engagemang vid behandling och egenvård. Ökad kunskap om upplevelsen av egenvård och att leva med diabetes typ 1 hos tonåringar och unga vuxna kan ge sjuksköterskan djupare förståelse för patientgruppen och därmed skapa förutsättningar för en bättre vård genom ökat stöd och uppmuntran till egenvård. 1.7 Syfte Att beskriva tonåringars och unga vuxnas upplevelse av egenvård och att leva med diabetes typ 1 samt att beskriva inkluderade studiers datainsamlingsmetod. Detta utifrån frågeställningarna: - Hur upplever tonåringar och unga vuxna sin egenvård vid diabetes typ 1? - Hur upplever tonåringar och unga vuxna det är att leva med diabetes typ 1? - Vilken datainsamlingsmetod har använts i de inkluderade studierna? 2. Metod 2.1 Design Litteraturstudie med beskrivande design (Polit & Beck 2012). 2.2 Databaser För att hitta vetenskaplig fakta till den här studien söktes artiklar i databaserna Cinahl och PubMed eftersom dessa är relevanta inom omvårdnadsforskning (Polit & Beck 2012). 2.3 Sökord, sökstrategier och urvalskriterier Sökorden valdes utifrån syfte och frågeställningar. Vissa sökord omformulerades till vedertagna söktermer utifrån Svenska Medical Subject Headings (MeSH) från Karolinska Institutet (2014). Sökorden som användes var: Diabetes mellitus, type 1, Young Adult, Self Care, Adolescent, Experience och Management. Dessa sökord användes sedan i olika kombinationer, se Tabell 1. Artikelsökningen avgränsades i Cinahl till artiklar publicerade mellan januari 2004 och december 2014, artiklarna skulle vara vetenskapligt granskade (Peer Reviewed) och skrivna på engelska. De skulle även finnas fritt tillgängliga i fulltext vilket ej valdes som 4

avgränsning i sökningen på grund av risken att missa de artiklar som Högskolan i Gävle har tillgång till. I PubMed avgränsades sökningen till artiklar publicerade mellan januari 2004 och december 2014. De skulle vara skrivna på engelska och finnas tillgängliga via filtret Högskolan i Gävle, inte heller här användes full text som en avgränsning. En manuell sökning tillkom i samband med att en tidigare vald artikel lästes i fulltext via Cinahl och Science Direct. På Science Direct fanns länkar till rekommenderade artiklar, varav en valdes till denna studie. Inkluderade artiklar blev de som fokuserat på ett patientperspektiv och patienter inom åldersgruppen 10-35 år. Endast artiklar med kvalitativ ansats inkluderades då författarna till föreliggande studie valt att undersöka upplevelser. Exkluderade artiklar blev de som inte svarar på den här studiens syfte och frågeställningar samt litteraturstudier och kvantitativa artiklar. 2.4 Utfall av databassökningar Databassökningarna resulterade i olika många träffar i de olika databaserna, se Tabell 1. I de sökningarna där resultaten blev till antalet 400 eller färre lästes alla rubriker. Utifrån relevanta rubriker lästes artiklarnas sammanfattning. Utifrån artiklarnas sammanfattning valdes 41 artiklar ut för att läsas i sin helhet och vidare granskning. Tabell 1. Utfall av databassökningar. Databaser Sökord Antal träffar Valda källor utifrån lästa sammanfattningar. Valda källor Pubmed Diabetes mellitus, type 1 [MeSH] AND Young Adult [MeSH] AND Adolescent [MeSH]. Diabetes mellitus, type 1 [MeSH] AND Adolescent [MeSH] AND Self care [MeSH]. 1384 0 0 602 0 0 5

Diabetes mellitus, type 1 [MeSH] AND Young Adult [MeSH] AND Experience. 74 4 1 Diabetes mellitus, type 1 [MeSH] AND Young Adult [MeSH] AND management. 395 6 3 Cinahl Diabetes mellitus, type 1 [MeSH] AND Young Adult [MeSH] AND Adolescent [MeSH]. Diabetes mellitus, type 1 [MeSH] AND Adolescent [MeSH] AND Self care [MeSH]. Diabetes mellitus, type 1 [MeSH] AND Young Adult [MeSH] AND Experience. 41 9 2 83 11 3 30 5 2 Diabetes mellitus, type 1 [MeSH] AND Young Adult [MeSH] AND management. 106 5 2 Manuell sökning 1 Totalt antal valda källor exklusive dubbletter. 14 Utifrån de 41 artiklarna valdes sedan 14 artiklar ut efter att övriga exkluderats på grund av att de inte svarade på denna studies syfte och frågeställningar, hade kvantitativ ansats, hade fel åldersspann eller att de inte fanns i full text. Se Figur 1. 6

Artiklar: 41 Svarar ej på syfte och frågeställningar: 13 Kvantitativ ansats: 8 Icke överensstämmande åldersspann: 4 Ej tillgängliga i fulltext: 2 Valda artiklar: 14 Figur 1. Översikt av exkluderade artiklar. 2.5 Dataanalys För att få en överblick över de valda artiklarnas innehåll sammanställdes artiklarnas metod i en analystabell, se Bilaga 1, Tabell 2. Utifrån denna tabell kunde författarna få en överblick över studiernas design, undersökningsgrupp, datainsamlingsmetod och dataanalysmetod. I Bilaga 2, Tabell 3 presenteras studiernas syfte och resultat. Utifrån Tabell 3 kunde författarna avgöra om syftet med forskningen är tydligt angivet, och få en översikt över studiernas resultat (Wilman et al. 2011). Artiklarna skrevs ut i pappersform och lästes av båda författarna för att säkerställa relevans för studien. Artiklarnas resultat delades in i mindre delar som alla fick en rubrik som skrevs ner på mindre lappar. Utifrån dessa rubriker kontrollerade författarna om likheter och skillnader fanns mellan artiklarnas resultat samt om fakta som framkom stämde överens med denna studies syfte och frågeställningar. De likheter och skillnader som framkom under granskningen sorterades och delades sedan in i tre huvudområden: Upplevelser av sjukdomen, Egenvård och relationer till andra samt Upplevelser av 7

sjukvården. Dessa huvudområden skulle sedan komma att bli rubriker i denna studies resultat. För att precisera det centrala i huvudområdena formulerades relevanta underrubriker. Författarna har även som syfte att beskriva valda studiers datainsamlingsmetod. Därmed lästes alla valda artiklars metodavsnitt för att noggrant kunna analysera datainsamlingsmetoden. Denna analys gjordes utifrån frågorna: Var datainsamlingsmetoden lämplig för syftet? Var intervjuerna bandinspelade och transkriberade? Var platsen/förutsättningarna för datainsamling lämplig? (Polit & Beck 2012). 2.6 Forskningsetiska överväganden Inom all forskning är det av stor vikt att göra etiska överväganden. En studie ska alltid vara etiskt försvarbar, för att skydda både deltagare och forskare (Polit & Beck 2012). I denna litteraturstudie strävar författarna efter att objektivt granska de valda källorna och inte föra in egna åsikter och värderingar i denna studies resultat. Författarna säkerställer även att inget plagiat förekommer. Examensarbetet är en litteraturstudie som bygger på vetenskapliga artiklar och inte på ett fysiskt eller psykiskt ingrepp på en forskningsperson vilket medför att en ansökan om forskningsetisk prövning inte behöver upprättas (CODEX 2004). 3. Resultat I löpande text har författarna fortsättningsvis valt att kalla tonåringar och unga vuxna för samlingsnamnet ungdomar. Resultatet i denna litteraturstudie är sammanställt utifrån 14 artiklar och presenteras under tre rubriker: Ungdomars upplevelser av sin sjukdom, Egenvård och relationer till andra och Ungdomars upplevelser av sjukvården. Under rubriken Valda artiklars datasamlingsmetod presenteras artiklarnas datainsamlingsmetod. Rubriken Ungdomars upplevelser av sin sjukdom har två underrubriker: Självständighet och ansvar för sin egenvård och Oro, inställning och acceptans. Rubriken Egenvård och relationer till andra har fyra underrubriker: Föräldrar, Familj, Vänner och partner och Andra personer i samma situation. För översikt av resultatets rubriker, se Figur 2. Artiklarna i resultatet är i referenslistan markerade med en asterisk (*). 8

Resultat Ungdomars upplevelser av sin sjukdom Egenvård och relationer till andra Ungdomars upplevelser av sjukvården Självständighet och ansvar för sin egenvård Föräldrar Oro, inställning och acceptans Familj Vänner och partner Andra personer i samma situation Figur 2. Rubriköversikt resultat. 3.1 Ungdomars upplevelser av sin sjukdom 3.1.1 Självständighet och ansvar för sin egenvård Många unga med diabetes pendlar mellan frigörelsen från föräldrarna och att samtidigt behöva deras hjälp. Ungdomarna beskrev att med frigörelsen och autonomin kommer även ett stort ansvar att på egen hand sköta sina egenvårdsåtgärder (Karlsson et al. 2008, Viklund & Wikblad 2009, Watts et al. 2010). Under barndomen är det vanligt att föräldrarna spelar stor roll i hanteringen av sjukdomen och för att, som ungdom, ta över allt ansvar krävs mogna beslut och självkännedom. För att stärka autonomin identifierades flera personliga egenskaper hos de unga som gynnade förmågan till egenvård. Att tänka på konsekvenserna vid bristande egenvård samt att kunna se samband mellan exempelvis blodsockervärde och matintag hjälpte ungdomarna att lösa situationer på egen hand. Att lära känna sig själv och sina symptom och utifrån detta lita på sitt eget 9

omdöme fick dem att ta egna beslut och på så sätt vara mindre beroende av föräldrarna (Karlsson et al. 2008, Viklund & Wikblad 2009). Ungdomarna betonade vikten av att kunna hålla blodsockervärdena under kontroll genom tydliga rutiner. Dessa rutiner skapade bra förutsättningar för organisation och struktur i vardagen för en fungerande egenvård och därmed också minskad risk för komplikationer, både på kort och lång sikt (Balfe 2009, Watts et al. 2010). Ju mer kontroll ungdomarna hade över sin egenvård desto lättare kunde de kombinera fritidsaktiviteter med sin sjukdom (Balfe 2009). En bra egenvård som utfördes i enlighet med normen ledde till bättre självförtroende hos de unga (Balfe 2009), och känslan av att ha sin sjukdom under kontroll ledde till ytterligare motivation att fortsätta med egenvårdsåtgärderna (Karlsson et al. 2008). Motivation och disciplin var en viktig del för bättre framsteg och prestationer (Watts et al. 2010). Vid bristande egenvård var det flera ungdomar som kände skuld och mådde dåligt över situationen (Watts et al. 2010, Hillege et al. 2011). Ju äldre ungdomarna blev och ju mer erfarenhet de fick av att leva med sjukdomen, desto bättre kunde de hantera sin diabetes. Genom att ha upplevt följderna av okontrollerad diabetes kunde de lära sig av sina misstag och fick motivation till att försöka undvika att det ska hända igen (Damião & Pinto 2007, Karlsson et al. 2008, Viklund & Wikblad 2009). Många ungdomar som flyttade hemifrån för att studera på college/universitet upplevde svårigheter med att upprätthålla de rutiner de haft under uppväxten (Balfe & Jackson 2007, Balfe 2009, Watts et al. 2010). Egenvårdsåtgärder som blodsockerkontroller och insulinadministrering blev ofta åsidosatta på grund av den stressiga vardagen innehållande mycket skolarbete och studentaktiviteter (Balfe & Jackson 2007, Balfe 2009, Wilson 2010, Garvey et al. 2014). Vad som även påverkade egenvårdsåtgärderna var ungdomarnas vilja att passa in. Flera ungdomar kände att om de skulle drabbas av ett hypoglykemiskt tillstånd offentligt så skulle deras förmåga att smälta in påverkas negativt. För att minska risken för detta undvek ungdomarna att ta sitt insulin för att låta blodsockernivån vara hög (Balfe 2009, Wilson 2010). Ungdomarnas strävan efter att passa in gjorde även att de inte ville missa de aktiviteter som var vanliga inom studentlivet, exempelvis festande med kompisar som inkluderade intag av alkohol och ohälsosam kost. Detta trots vetskapen om att dessa aktiviteter påverkade blodsockret 10

negativt (Balfe & Jackson 2007, Balfe 2009, Wilson 2010, Garvey et al. 2014). Flera av ungdomarna valde dock att avstå från aktiviteter på grund av sin diabetes (Balfe & Jackson 2007, Wilson 2010). 3.1.2 Oro, inställning och acceptans Oro inför framtiden yttrades av flera ungdomar. De var oroliga att de inte skulle kunna ha ett vanligt jobb då sjukdomen kändes som ett hinder. De såg inte heller någon möjlighet till att göra karriär på grund av eventuella diabeteskomplikationer som kan uppstå i framtiden. Oro för komplikationer ledde också till en oro för att inte kunna få barn och bilda familj, vilket av vissa sågs som en stor sorg (Kay et al. 2009, Hillege et al. 2011). Oron för familjebildandet innefattade både oro för sin egen hälsa vid graviditet och förlossning, men även oro över att barnet också skulle drabbas av sjukdomen (Kay et al. 2009). Många av ungdomarna som fick sin diagnos kunde ha svårt att förstå och acceptera att tillståndet är livslångt och att de varje dag kommer behöva vidta egenvårdsåtgärder och följa restriktioner (Damião & Pinto 2007, Karlsson et al. 2008, Sparud-Lundin et al. 2009). Många ungdomar såg diabetes mer som ett tillstånd än en sjukdom, då diabetes inte går att bota utan de lär sig att leva med sjukdomen, acceptera och kontrollera den (Damião & Pinto 2007, Watts et al. 2010). Vissa ansåg att sjukdomen hade medfört något positivt till livet och att de inte känner någon frustration över sin situation. Fördelar som bättre fysisk och psykisk hälsa, bättre familjesammanhållning och rutiner beskrevs som ett positivt resultat av en kontrollerad diabetes (Damião & Pinto 2007, Watts et al. 2010). 3.2 Egenvård och relationer till andra 3.2.1 Föräldrar Trots ungdomarnas väg mot självständighet upplevde många att det var viktigt med stöd från föräldrarna. Föräldrarna spelade stor roll när det kom till att informera om diabetes och ge råd och stöd i ungdomarnas egenvård (Karlsson et al. 2008, Viklund & Wikblad 2009, Sparud-Lundin et al. 2009). Föräldrar som lyssnade, förstod och litade på sina ungdomar ingav en stor trygghet (Viklund & Wikblad 2009). Flera ungdomar upplevde 11

att delat ansvar och delad kunskap med föräldrarna underlättade sjukdomshanteringen och att föräldrarnas påminnelser gällande egenvården gjorde att ungdomarna lättare kunde hantera vardagen (Karlsson et al. 2008, Viklund & Wikblad 2009). Ju äldre och mer självständiga ungdomarna blev, desto mer ansvar och förtroende fick ungdomarna från föräldrarna (Schilling et al. 2006, Sparud-Lundin et al. 2009). Föräldrarnas hjälp uppfattades inte alltid som positiv hos ungdomarna. Påminnelserna angående egenvården kunde i många fall uppfattas som tjatande, vilket ledde till ilska och konflikter (Schilling et al. 2006, Karlsson et al. 2008, Sparud-Lundin et al. 2009, Viklund & Wikblad 2009). Dessa konflikter handlade ofta om blodsockerkontroller, kost och motion. Ungdomarna ansåg sig ha tillräckliga kunskaper angående detta för att klara sig själva (Schilling et al. 2006, Sparud-Lundin et al. 2009). Hårda krav och brist på empati gällande livsstilsförändringar från föräldrarna resulterade i mindre ansvarstagande hos ungdomarna vilket sågs som ett hinder för egenvården (Viklund och Wikblad, 2009). Tjatande och diabetesrelaterade konflikter hade i flera fall negativa konsekvenser på ungdomarnas egenvård. Istället för att sköta sin diabetes bättre gjorde ungdomarna uppror mot föräldrarna genom att inte följa deras råd (Karlsson et al. 2008, Sparud-Lundin et al. 2009). 3.2.2 Familj Flera ungdomar tog upp betydelsen av att inte bli annorlunda behandlad inom familjen. Detta var något som familjerna tog hänsyn till bland annat genom att ändra familjerutinerna för att integrera sjukdomen i vardagen. Kostrutinerna ändrades genom att servera alla i familjen samma mat som var anpassad för diabetiker (Damião & Pinto 2007, Viklund & Wikblad, 2009, Rostami et al. 2014). Vissa familjer valde dock att inte ändra familjerutinerna och bara anpassa ungdomens rutiner efter sjukdomen. Även detta upplevdes som normalt. Flera ungdomar kände att familjen gav stort stöd i sjukdomshanteringen. Genom uppmuntran till aktiviteter och stöd i egenvård hjälpte familjen till att ge en så normal uppväxt som möjligt (Rostami et al. 2014). 3.2.3 Vänner och partner Många vänner var ett stort stöd för ungdomarna med diabetes genom att de ingav en trygghet att kunna prata om sjukdomen, de var accepterande och behandlade alla i 12

gruppen lika (Damião & Pinto 2007). Många vänner hade förståelse för sjukdomen och anpassade sig efter den genom att undvika sötsaker och anpassa måltidsrutinerna (Karlsson et al. 2008). Ungdomarna kunde känna sig trygga tillsammans med vännerna då vännerna var väl införstådda i sjukdomen och ofta hjälpte till att minska risken för att få hypoglykemi genom att erbjuda någonting att äta (Karlsson et al. 2008, Rostami et al. 2014). Ungdomarna kunde ibland uppleva svårigheter i relation med sin partner på grund av sin diabetes. Om partnern inte förstod sig på symptomen vid lågt blodsocker kunde det lätt uppstå missförstånd och onödiga konflikter. Däremot så visade partnern ofta stort tålamod med humörsvängningar, så länge personen kände till att det berodde på ojämna blodsockernivåer. Ungdomarna upplevde att det är viktigt med en partner som bryr sig, men som inte tar rollen som förälder och involverar sig för mycket i egenvården (Sparud- Lundin et al. 2009). 3.2.4 Andra personer i samma situation Flera ungdomar kände att det var bra att träffa andra personer med diabetes. Genom den kontakten kunde de dela erfarenheter och känna igen sig i den andres problem. På så sätt kunde de få stöd och känna sig förstådda av varandra på ett annat plan än med personer som inte har diabetes (Sparud-Lundin et al. 2009, Kay et al. 2009, Viklund & Wikblad, 2009). Samtidigt var det vissa ungdomar som inte trivdes i situationer där de tvingades umgås med andra som också har diabetes, då sjukdomen ofta var det enda de hade gemensamt (Sparud-Lundin et al. 2009). 3.3 Ungdomars upplevelser av sjukvården Flera ungdomar kände att de fick bra stöd från sjukvårdspersonal. De upplevde att de både fick medicinska råd och emotionellt stöd från sina läkare (Karlsson et al. 2008, Rostami et al. 2014). Dock så var det ungdomar som hade bristande förtroende för sjukvården då sjukvårdspersonalen saknade insikt i ungdomarnas livssituation och kunde därmed inte ge individanpassade råd (Karlsson et al. 2008). Vissa ungdomar kände att de inte blev betrodda av sjukvårdspersonalen när de berättade om sina problem vilket resulterade i minskad tillit för sjukvården (Hillege et al. 2011). 13

På vägen mot vuxenlivet tvingades de unga att byta vårdgivare, från pediatrisk vård till vuxenvård. Denna övergång uppfattades av många ungdomar som svår eftersom det innebär en stor förändring (Wilson 2010, Price et al. 2011). Vissa ungdomar som skulle lämna den pediatriska vården erbjöds att få komma till möten där de fick information om de olika vuxenkliniker som fanns att välja mellan. Det var uppskattat av många när de i förväg fick chansen att möta diabetesteamen från de olika klinikerna innan de gjorde ett val (Price et al. 2011). Det var dock inte alla som fick hjälp av den pediatriska vårdgivaren i övergången mot vuxenvården. Vissa ungdomar fick bara höra att de inte längre kunde besöka den pediatriska vården, men de fick ingen hjälp i att hitta en ny vårdgivare. Det var flera ungdomar som beskrev att de då kände sig övergivna (Wilson 2010, Garvey et al. 2014). Att vara ung student i kombination med att nyligen ha övergått till en vuxenklinik upplevdes av flera ungdomar som påfrestande. De nya rutinerna var svåra att kombinera med de råd som ungdomarna fick från sjukvården. Ungdomarna upplevde att sjukvården saknade förståelse för vad studentlivet innebär och att det kan vara svårt att sköta sin egenvård under den här tiden. Flera önskade att de fått bättre stöd och information under den här perioden om hur de exempelvis ska hantera sin diabetes under stressiga tentamensperioder (Wilson 2010, Garvey et al. 2014). Ungdomarna önskade att vården var mer anpassad för utvecklingen som sker under collegetiden och att information om riskbeteenden som alkoholförtäring bör finnas (Garvey et al. 2014). Andra ungdomar erbjöds möjligheten att prata om alkohol och droger i grupp vilket var uppskattat men vissa önskade att de fått information om detta redan under de tidiga tonåren (Price et al. 2011). Flera ungdomar beskrev att de inte var förberedda på vad som väntade dem vid vuxenkliniken. Många uppmärksammade att vuxenvården var mycket inriktad mot patienter med typ 2 diabetes, då denna grupp av diabetiker är mer förekommande hos vuxna. Ungdomarna uppmärksammade även graden av diabetesrelaterade komplikationer hos de äldre patienterna, vilket kändes obehagligt eftersom de själva var rädda för framtida komplikationer. Detta var något de inte sett i samma utsträckning på den pediatriska kliniken (Garvey et al. 2014). 14

Många ungdomar upplevde att det inte fanns något ideal för hur övergången mellan pediatrisk till vuxen vård bör ske, men de betonade vikten av att få en bra sjukvårdsupplevelse totalt sett. Ungdomarna tyckte att det var viktigt att vårdgivarna skulle ta hänsyn till olika mognadsnivåer och att övergången inte bör ske vid en bestämd ålder, utan att ungdomarna själva ska få bestämma. Första intrycket av bemötande från sjukvårdspersonalen vid vuxenkliniken spelade stor roll när det kom till framtida möten. Om ungdomarna kände att de blev behandlade som vuxna istället för barn blev ungdomarna mer motiverade att komma på framtida möten och upprätthålla fortsatt kontakt (Price et al. 2011). 3.4 Valda artiklars datainsamlingsmetod De 14 valda artiklarna hade alla kvalitativ ansats och hade intervjuer som datainsamlingsmetod. Tio av artiklarna använde sig av semistrukturerade intervjuer (Schilling et al. 2006, Balfe & Jackson 2007, Damião & Pinto 2007, Balfe 2009, Kay et al. 2009, Watts et al. 2010, Wilson 2010, Hillege et al. 2011, Price et al. 2011, Rostami et al. 2014). I en av de 14 artiklarna användes fem stycken fokusgrupper där öppna frågor diskuterades (Garvey et al. 2014). I två av artiklarna beskrevs endast att öppna frågor användes (Karlsson et al. 2008, Viklund & Wikblad 2009). I en artikel beskrevs inte intervjuernas struktur (Balfe & Jackson 2007). I åtta av de valda artiklarna genomfördes endast en intervju (Schilling et al. 2006, Damião & Pinto 2007, Viklund & Wikblad 2009, Sparud-Lundin et al. 2009, Kay et al. 2009, Watts et al. 2010, Wilson 2010, Hillege et al. 2011, Garvey et al. 2014). I en av artiklarna intervjuades två av deltagarna en andra gång för att bekräfta studiens resultat (Karlsson et al. 2008). I en annan artikel intervjuades de flesta deltagare två gånger förutom två deltagare, varav den ena endast var med på en intervju och den andra intervjuades tre gånger (Balfe & Jackson, 2007). I en av artiklarna gjordes först en intervju, därefter fick deltagarna dokumentera sina dagliga diabetesrelaterade aktiviteter i en dagbok som sedan följdes upp med en andra intervju (Balfe 2009). I en artikel intervjuades alla deltagare en gång och två av deltagarna intervjuades sedan en gång till (Price et al. 2011). I en annan artikel intervjuades alla deltagare en gång och sedan intervjuades fem av deltagarna en gång till (Rostami et al. 2014). 15

I två av de valda artiklarna skedde alla intervjuer på en öppenvårdsmottagning (Karlsson et al. 2008, Viklund & Wikblad 2009). I en av artiklarna fick deltagarna själva välja plats för intervju, som sedan genomfördes antingen i hemmet eller på arbetsplats (Watts et al. 2010). I en artikel intervjuades deltagarna i hemmet eller på universitetet (Sparud-Lundin et al. 2009). I en artikel intervjuades de flesta på studentföreningens bar eller kafé, men tre av deltagarna intervjuades i hemmet (Balfe & Jackson, 2007). I en annan artikel skedde intervjuerna på klinik eller i deltagarnas hem (Rostami et al. 2014). I en av artiklarna valde de flesta deltagarna att intervjuas i hemmet, men det nämns inte var resten av deltagarna blev intervjuade (Schilling et al. 2006). I en av artiklarna användes telefonintervjuer, alltså utan bestämd plats (Wilson 2010). I resterande sex artiklar nämns ej plats för intervjuerna (Damião & Pinto 2007, Kay et al. 2009, Garvey et al. 2014, Balfe 2009, Price et al. 2011, Hillege et al. 2011). Tio av de 14 artiklarna använde sig av bandinspelning och transkription vid intervjutillfällena (Schilling et al. 2006, Damião & Pinto 2007, Karlsson et al. 2008, Kay et al. 2009, Sparud-Lundin et al. 2009, Viklund & Wikblad 2009, Wilson 2010, Hillege et al. 2011, Garvey et al. 2014, Rostami et al. 2014). I tre andra artiklar beskrevs att intervjuerna transkriberats, men information saknas angående inspelningsmetod (Balfe & Jackson, 2007, Balfe 2009, Price et al. 2011). I två av de 14 artiklarna transkriberades intervjuerna av någon utomstående person (Kay et al. 2009, Viklund & Wikblad 2009). En av 14 artiklar saknade helt beskrivning av hur intervjuerna dokumenterats (Watts et al. 2010). 4. Diskussion 4.1 Huvudresultat Syftet med föreliggande litteraturstudie var att beskriva tonåringars och unga vuxnas upplevelse av egenvård och att leva med diabetes typ 1. Livet för ungdomarna med diabetes typ 1 innefattade dagliga egenvårdsåtgärder vilket innebar ett stort eget ansvar. Genom frigörelsen från föräldrarna mot ett självständigt liv ökade detta ansvar. Ungdomarna fick mer erfarenhet av sin sjukdom med åren och egenvården förbättrades successivt genom att de lärde sig av sina misstag. För att kunna sköta sin egenvård behövde ungdomarna bra rutiner och struktur i vardagen eftersom en bristande egenvård ökar risken för komplikationer både på kort och lång sikt. Denna struktur var för många svår att upprätthålla på college/universitet då nya rutiner och vanor bildades samt att 16

strävandet efter att passa in ibland fick övertag. Det var för flera ungdomar svårt att acceptera att sjukdomen är livslång och att de varje dag skulle behöva vidta egenvårdsåtgärder. Andra hade accepterat sin sjukdom och såg den inte som ett hinder. Föräldrarna upplevdes som stöttande och vägledande i ungdomarnas egenvårdsrutiner. Ibland upplevdes föräldrarna som tjatande vilket låg till grund för konflikter när ungdomarna ville klara sig själva. Ungdomarna såg det som viktigt att bli behandlad normalt av familjen med en vanlig uppväxt, trots sin sjukdom. Vänner och partners som var accepterande och stöttande var till stor hjälp i sjukdomshanteringen. Ungdomarnas övergång från pediatrisk vård till vuxenvård var många gånger problematisk. Flera upplevde att de inte fick tillräckligt med stöd i denna övergångsfas och att de inte blev förstådda av vårdpersonalen. Ungdomarna beskrev att de ville att övergången skulle fungera bättre och att vården skulle vara mer individanpassad. 4.2 Resultatdiskussion I denna studie framkom att tonåringar och unga vuxna med diabetes typ 1 är i en övergångsperiod där de frigör sig från föräldrarna för att gå mot ett självständigt liv som vuxen (Sparud-Lundin et al. 2009). Under denna period går de från att behöva föräldrarnas hjälp med egenvårdsåtgärder till att klara sig själva allt mer och beskrev att de fick ett stort ansvar att på egen hand sköta sin egenvård, vilket krävde mogna beslut och självkännedom (Karlsson et al. 2008, Viklund & Wikblad 2009). Ungdomarna beskrev att med erfarenhet kunde de lära sig av sina misstag och därmed på ett bättre sätt sköta sin diabetes (Damião & Pinto 2007, Karlsson et al. 2008, Viklund & Wikblad 2009). Detta kan även ses i Dorothea Orems teori där hon beskriver att egenvård är någonting individen måste lära sig och att egenvården kan påverkas av individens utveckling (Berbiglia & Banfield 2014). Författarna till föreliggande studie kan utifrån detta se att det ansvar som kommer med frigörelsen från föräldrarna tvingar dessa ungdomar till att mogna tidigare eftersom att de måste vara noggranna med att sköta sin hälsa i livet med diabetes. Ungdomarna beskrev att de fick nya rutiner i samband med flytt till college/universitet och att de hade svårt att upprätthålla egenvårdsrutinerna i kombination med den nya omgivningen och studentlivet (Balfe & Jackson 2007, Balfe 2009, Watts et al. 2010). Även detta kan kopplas till Orems teori, som beskriver att egenvården kan påverkas av miljöfaktorer (Berbiglia & Banfield 2014). I studierna av Balfe (2009) och Wilson (2010) 17

beskrevs att ungdomarnas egenvårdsåtgärder även påverkades av viljan att passa in. Även Garvey et al. (2014) och Balfe & Jackson (2007) beskrev att ungdomarnas vilja att passa in påverkade egenvården negativt när de ägnade sig åt aktiviteter som gjorde det svårt att reglera blodsockret. Författarna till föreliggande studie drar slutsatsen att det hos ungdomar är vanligt förekommande med en önskan att passa in och att denna önskan ibland är större än konsekvenstänkandet. Författarna tror att sjuksköterskan kan skapa en bättre balans mellan dessa faktorer, genom att visa förståelse för ungdomen och samtidigt informera om konsekvenser av bristande egenvård. Ungdomarna upplevde det som svårt att acceptera sin sjukdom och dess egenvårdsåtgärder (Damião & Pinto 2007, Karlsson et al. 2008, Sparud-Lundin et al. 2009). I studierna av Watts et al. (2010) och Damião & Pinto (2007) beskrevs dock motsatsen genom att vissa ungdomar upplevde att sjukdomen medfört något positivt till livet. Föräldrarnas roll i ungdomarnas egenvård uppfattas olika. Vissa upplevde att föräldrarna var bra stöd för hjälp av egenvårdsåtgärder, exempelvis genom påminnelser (Karlsson et al. 2008, Viklund & Wikblad 2009). I studien av Viklund och Wikblad (2009) beskrev ungdomarna en känsla av trygghet hos föräldrar som lyssnade, förstod och litade på dem. De beskrev även att ett delat ansvar med föräldrarna underlättade sjukdomshanteringen och vardagen. Andra upplevde att föräldrarna mest tjatade, vilket ofta ledde till konflikter (Schilling et al. 2006, Karlsson et al. 2008, Sparud-Lundin et al. 2009, Viklund & Wikblad 2009). Konflikter med föräldrarna kunde ibland påverka egenvården negativt när ungdomarna valde att frångå föräldrarnas råd och på det sättet göra uppror (Karlsson et al. 2008, Sparud-Lundin et al. 2009). Författarna till föreliggande studie ser ungdomarnas relation till föräldrarna gällande egenvården som en balansgång. Denna balansgång kan ibland skapa konflikter om föräldrarna tar för stort ansvar över ungdomarnas egenvård. Författarna tror även att konflikter kan undvikas om föräldrarna är lyhörda, förstående och litar på sina ungdomar samt att de inte kontrollerar ungdomarnas egenvård för mycket. Flera ungdomar beskrev att familjen integrerade sjukdomen genom att ändra hela familjens kostrutiner (Damião & Pinto 2007, Viklund & Wikblad 2009, Rostami et al. 2014). Kost- och måltidsrutiner var även något som ungdomarnas vänner tog hänsyn till 18

(Karlsson et al. 2008). Vissa familjer valde dock att inte ändra familjens kostrutiner och endast ha diabeteskost för ungdomen med sjukdomen (Rostami et al. 2014). Författarna till föreliggande studie drar slutsatsen att familj och vänner underlättar för ungdomen med diabetes att hålla sig till en hälsosam kost genom stöd i dessa rutiner. Vänner var till stor hjälp i ungdomarnas sjukdomshantering genom att vara stöttande och införstådda i sjukdomen (Karlsson et al. 2008, Rostami et al. 2014). Även en förstående partner upplevdes som ett stöd (Sparud-Lundin et al. 2009). Att träffa andra med diabetes upplevdes av flera ungdomar som ett stort stöd eftersom att de då kunde dela erfarenheter och känna igen sig i den andres situation (Sparud-Lundin et al. 2009, Kay et al. 2009, Viklund & Wikblad, 2009). I studien av Sparud-Lundin et al. (2009) beskrevs dock motsatsen då vissa ungdomar kände sig obekväma i mötet med andra diabetiker då sjukdomen var den enda gemensamma faktorn. Orem tar i sin teori upp att sociala relationer är av betydelse för människans utveckling och vilja att passa in (Berbiglia & Banfield 2014). Författarna till föreliggande studie ser utifrån detta att ungdomarnas relationer till andra är av stor betydelse i sjukdomshanteringen oavsett om de är i samma situation eller inte. Viljan att passa in i gruppen (Balfe 2009, Wilson 2010) kan påverka hur ungdomarna trivs i sällskapet. Vissa ungdomar kan uppleva det som lättare att passa in tillsammans med andra diabetiker, medan andra känner sig mer normala i sällskap av personer som inte har sjukdomen. Ungdomar som studerade på college/universitet upplevde att de inte fick tillräckligt med hjälp av sjukvården under den här perioden och att sjukvårdspersonalen hade svårt att förstå deras situation (Wilson 2010, Garvey et al. 2014). Flera ungdomar önskade att sjukvården informerat om riskbeteenden som alkoholförtäring (Garvey et al. 2014), medan ungdomar som fått denna information önskade att de hade fått den tidigare under tonåren (Price et al. 2011). I Orems teori beskrivs att sjuksköterskans uppgift är att vägleda och undervisa patienter (Berbiglia & Banfield 2014) och författarna till föreliggande studie anser att det är viktigt att ungdomar får information och utbildning gällande hälsoriskbeteenden som exempelvis alkoholförtäring. Författarna drar även slutsatsen att ungdomarna bör få möjlighet till att diskutera kring ämnet för att vara bättre förberedda för situationer där alkohol är involverat. 19

En svår förändring hos ungdomarna var övergången från pediatrisk till vuxenvård (Wilson 2010, Price et al. 2011). Vissa ungdomar fick hjälp att hitta en ny vårdgivare då de skulle lämna den pediatriska vården, vilket uppskattades av ungdomarna (Price et al. 2011). Andra ungdomar fick ingen hjälp med detta utan tvingades klara sig på egen hand, vilket fick dem att känna sig övergivna (Wilson 2010, Garvey et al. 2014). Författarna till föreliggande studie anser att övergången från pediatrisk till vuxenvård borde fungera bättre, bland annat genom att den pediatriska kliniken bör hjälpa ungdomarna att hitta en ny vårdgivare. Detta tas även upp i en studie av Van Staa et al. (2011) där unga med kroniska sjukdomstillstånd önskade att de fått träffa den nya vårdgivaren innan förflyttningen till vuxenklinik. Många ungdomar upplevde att de inte kände sig tillräckligt förberedda för övergången till vuxenkliniken då dessa kliniker inriktade sig på olika grupper av diabetiker (Garvey et al. 2014). Även i studien av Van Staa et al. (2011) ville ungdomarna med kroniska sjukdomstillstånd vara bättre förberedda på skillnaderna i arbetssättet mellan vuxenkliniken och pediatriska kliniken. Att övergången skedde vid en specifik ålder kritiserades av ungdomarna och de önskade istället att det skulle ske när de själva var redo för det (Price et al. 2011). Van Staa et al. (2011) betonade också vikten av att låta ungdomarna själva välja när de vill övergå till vuxenklinik. Författarna kan dra slutsatsen att olika individer har olika erfarenheter och kunskap när det kommer till att sköta sin egenvård vilket kan bidra till att övergången bör ske då individen är redo. Price et al. (2011) beskrev hur första bemötandet från vuxenkliniken hade stor betydelse för den fortsatta kontakten och framtida diabetesmöten. Även Van Staa et al. (2011) beskrev vikten av att vuxenkliniken känns välkomnande för ungdomarna vid övergången. Författarna till föreliggande studie anser att det är viktigt att övergången till vuxenklinik känns välkomnande för ungdomarna då de tvingas lämna tryggheten hos den pediatriska kliniken de vuxit upp med. 4.2.1 Metodologisk diskussion Polit & Beck (2012) föreslår att det vid granskning av studiers datainsamlingsmetod kan vara lämpligt att undersöka: om datainsamlingsmetoden är lämplig för syftet, om ev. intervjuer är bandinspelade och transkriberade samt om platsen/förutsättningarna för datainsamlingen var lämplig. Alla de 14 granskade artiklarna hade intervjuer som 20

datainsamlingsmetod. 13 av dessa genomfördes som personliga intervjuer (Schilling et al. 2006, Balfe & Jackson 2007, Damião & Pinto 2007, Karlsson et al. 2008, Sparud- Lundin et al. 2009, Viklund & Wikblad 2009, Kay et al. 2009, Balfe 2009, Watts et al. 2010, Price et al. 2011, Hillege et al. 2011 Rostami et al. 2014, Garvey et al. 2014) ansikte mot ansikte vilket Polit & Beck (2012) anser är en bra metod för insamling av undersökningsdata eftersom informationen är av hög kvalitet. I en av dessa artiklar diskuterades frågorna i fokusgrupper (Garvey et al. 2014), vilket Polit & Beck (2012) beskriver kan vara positivt om deltagarna har samma erfarenheter men negativt eftersom känsliga ämnen kan upplevas som svåra att diskutera i grupp. I en av studierna gjordes telefonintervjuer (Wilson 2010) vilket av Polit & Beck (2012) beskrivs som en bra metod om intervjun är kort och opersonlig. Detta var inte fallet i denna situation, vilket kan vara en nackdel för studiens datainsamling då risken finns att deltagarna inte delger personlig information. Författarna till föreliggande studie kan utifrån detta se att artiklarnas datainsamlingsmetod i form av intervjuer ger bra och djupgående information och är en lämplig metod för dessa studiers syfte. Författarna ser fokusgrupper som positivt eftersom ämnen som lyfts fram kan bekräftas av de andra deltagarna, men negativt eftersom deltagarna kan bli påverkade av varandra och därmed inte vågar delge personlig information. I fem av artiklarna genomfördes mer än en intervju (Balfe & Jackson 2007, Karlsson et al. 2008, Balfe 2009, Price et al. 2011, Rostami et al. 2014). Endast i en av dessa intervjuades alla deltagare en gång till (Balfe 2009). I de andra artiklarna intervjuades bara vissa av deltagarna en andra gång. Polit & Beck (2012) beskriver att det ibland kan behövas två intervjuer eftersom oklarheter kan ha framkommit vid granskning av materialet eller om informationen behöver bekräftas. Utifrån detta kan författarna till föreliggande studie se att en andra intervju ibland kan vara nödvändig för att kunna svara på studiens syfte. I tio av de 14 artiklarna användes bandinspelning och transkription (Schilling et al. 2006, Damião & Pinto 2007, Karlsson et al. 2008, Kay et al. 2009, Sparud-Lundin et al. 2009, Viklund & Wikblad 2009, Wilson 2010, Hillege et al. 2011, Garvey et al. 2014, Rostami et al. 2014). I ytterligare tre artiklar användes transkription, men ingen information angående inspelningsmetod framkom (Balfe & Jackson 2007, Balfe 2009, Price et al. 2011). Polit & Beck (2012) beskriver att bandinspelning är lämpligt vid intervjuer, men 21