Utrikesministeriet Juridiska avdelningen

1 Utrikesministeriet Juridiska avdelningen 31.01.2006 Finlands regerings skriftliga kommentarer till de Europeiska gemenskapernas domstol i målet C-341/05 Laval un partneri (EG, artikel 234) 1. En svensk domstol (arbetsdomstolen) har till gemenskapernas domstol framfört en begäran om ett förhandsavgörande om tolkningen av artiklarna EG 12 och 49 samt av direktivet om utstationering av arbetstagare 96/71/EG 1. 2. För den nationella domstolen är det oklart om gemenskapsrätten begränsar de nationella arbetsmarknadsorganisationernas möjlighet att vidta konfliktåtgärder för att tvinga en utländsk serviceleverantör att ingå ett kollektivavtal för arbete som utförs i det mottagande medlemslandet, eller om tjänsteleverantören, när den sänder arbetstagare till det mottagande medlemslandet, kan verka enligt det egna landets kollektivavtal trots att detta kollektivavtal är oförmånligare för de utstationerade arbetstagarna. 3. För att klarlägga detta har den nationella domstolen ställt två förhandsavgörandefrågor. 4. För det första frågar den nationella domstolen om bedömningen av saken påverkas av det sätt på vilket direktiv 96/71/EY har verkställts i det mottagande medlemslandet. För det andra är det oklart för den nationella domstolen vilken betydelse för bedömningen det har att man tillämpar en annan fredsplikt för konfliktåtgärder som riktar sig mot det mottagande landets arbetsgivare än för 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG, av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster, Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 018, 21/01/1997 s. 0001-0006

2 konfliktåtgärder som riktar sig mot en utländsk arbetsgivare som utstationerar arbetstagare till det mottagande medlemslandet. De finländska kommentarernas innehåll 5. Finland anser att man, innan man i detalj granskar den nationella domstolens förhandsavgörandefrågor, bör ta ställning till det, vilken relevans bestämmelserna om tjänsternas fria rörlighet i Fördraget har för en prövning av konfliktåtgärdernas laglighet. 6. I sina kommentarer berör Finland enbart den principiella frågan om relationen mellan den fria rörligheten av tjänster som garanteras i fördraget och rätten till konfliktåtgärder. Finland tar inte i detalj ställning till de två frågor om förhandsavgörande som den nationella domstolen har ställt. En juridisk utvärdering 7. Finland anser att frågan handlar om det hur man sammanjämkar å ena sidan kravet att skydda konflikträtten, som i gemenskapen skyddas som en grundläggande rättighet och å andra sidan den grundläggande friheten om tjänsternas fria rörlighet som tryggas i EG fördragets 49 artikel. 8. Finland anser, att direktivet om utstationerade arbetstagare 96/71/EG inte är av betydelse för, den ovan i punkt 7 framförda, frågeställningen. Direktivet reglerar inte konflikträtten eller dess tillämpning. Detta konstaterar man uttryckligen i beaktande sats 22 i direktivets ingress (preamble) detta direktiv inverkar inte på den rättsliga regleringen i medlemsstaterna vad gäller rätten att vidta fackliga stridsåtgärder för att försvara yrkesintressen.

3 9. Finland anser, att saken bör prövas så att man tillämpar det principer som framfördes i det domslut som gemenskapernas domstol gav i målet C-112/00 Schmidberger. 2 10. I detta domslut behandlade domstolen relationen mellan varornas fria rörlighet enligt EG artikel 28 och yttrande- och församlingsfriheten som i gemenskapen garanteras som en grundläggande rättighet. Gemenskapernas domstol har uttryckligen bekräftat de principer som presenteras i detta domslut som gällande i fallet C-36/02 Omega för tjänsternas fria rörlighet som garanteras i EG artikel 49. 3 11. Finland beskriver först de väsentliga principerna i Schmidbereger domslutet och framför sedan hur de kan tillämpas i det fall som nu är uppe till behandling. Schmidbereger domslutet 12. Enligt vedertagen rättspraxis är de grundläggande rättigheterna en oskiljaktig del av de allmänna rättsprinciperna vars efterlevnad gemenskapernas domstol övervakar. I denna övervakning stöder sig gemenskapernas domstol på medlemsländernas gemensamma statsförfattningstradition och de internationella dokument som berör de mänskliga rättigheterna och vars tillkomst medlemsstaterna har påverkat eller som de senare har anslutit sig till. I detta sammanhang är den europeiska människorättkonventionen av en särskild betydelse. 13. Gemenskapernas domstol har även fäst uppmärksamhet på det att de principer som domstolen i sin rättspraxis har utvecklat uttryckligen har bestyrkts i artikel 6, moment 2 i fördraget om den Europeiska Unionen. 14. I samband med Schmidbereger domslutet ansåg domstolen, att det skydd av de grundläggande rättigheterna som beskrivs ovan i punkterna 12 13 betyder att man 2 C-112/00. Schmidberegr 3 C-36/02 Omega

4 inte i gemenskapen kan godkänna sådana åtgärder som inte respekterar erkända mänskliga rättigheter. Eftersom både gemenskapen och medlemsstaterna bör respektera de grundläggande rättigheterna så finns det ett motiverat intresse att skydda dessa grundläggande rättigheter och därför kan det vara motiverat att inskränka de skyldigheter som fastslagits av domstolen, inklusive skyldigheten att garantera den grundläggande rättigheten till fri rörlighet. 4 15. Enligt domstolen är det frågan om hur man bör sammanjämka skyddet för de grundläggande rättigheterna och den grundläggande friheten till fri rörlighet. I detta sammanjämkande är proportionalitetsprincipen av väsentlig betydelse. Det är motiverat att begränsa den fria rörligheten om dessa rättigheter är i rätt proportion till det juridiska mål man eftersträvar, d.v.s. i detta fall skydda de grundläggande rättigheterna. 5 Med andra ord får man inte begränsa den fria rörligheten mer än vad som är nödvändigt för att skydda de intressen som man med ifrågavarande åtgärd strävar att garantera. 6 16. Domstolen motiverade sitt domslut med att man även kan inskränka de grundläggande rättigheterna om dessa inskränkningar de facto motsvarar allmänintresset och tillämpningen av proportionalitetsprincipen inte kränker mot det centrala innehållet i de grundläggande rättigheterna. 7 17. I en sådan situation bör man väga de aktuella intressena mot varandra d.v.s. den fria rörligheten och den aktuella grundläggande rättigheten och fastställa med beaktande av omständigheterna i det aktuella fallet om det existerar en riktig balans mellan intressena. De nationella behöriga myndigheterna förfogar härvid över ett omfattande utrymme för skönmässiga bedömningar. 8 Enligt domstolen kan man i princip godkänna de negativa följder som utnyttjandet av en grundläggande 4 Schmidbeger domslutet, punkterna 73-74. Se även Omega domslutet, punkt 35. 5 Schmidbeger domslutet, punkterna 77-78. 6 Omega domslutet, punkt 36. 7 Schmidbeger domslutet, punkterna 79-80. 8 Domslutet, punkt 81-82.

5 rättighet medför för den fria rörligheten om handlingarnas syfte huvudsakligen är att utnyttja denna rätt på ett som är tillåtet i den nationella lagstiftningen. 9 Att förena tjänsternas fria rörlighet och konflikträtten 18. Finland anser, att man, när man tillämpar de i punkterna 12 17 presenterade principerna på det nu aktuella fallet, bör se rätten att vidta konfliktåtgärder som en i gemenskapsrätten erkänd grundläggande rättighet. 19. Finland fäster uppmärksamhet på det att rätten till facklig organisering och den därtill hörande konflikträtten garanteras i flera internationella människorättsavtal, vars tillkomst medlemsländerna har påverkat eller anslutit sig till. 20. Vid sidan om det europeiska människorättsavtalet 10 gäller detta bl.a. för Europarådets sociala stadga, 11 Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner 87 12 och 98 om föreningsfrihet och förhandlingsrätt och FNkonventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna 13. Rättigheten har även erkänts i ILO:s rättspraxis 14 och den nämns i den Europeiska gemenskapens stadga för grundläggande sociala rättigheter 15 21. Rätten till facklig organisering och den till denna rätt hörande rätten att vidta konfliktåtgärder tryggas i flera medlemsländer med grundlagsskydd. 22. Till exempel i Finland har man ansett att rätten att organisera sig fackligt, den kollektiva förhandlingsrätten och konflikträtten är grundläggande rättigheter. I den 9 Domslutet, punkt 91. 10 Se artikel 10. 11 Se artikel 6. 12 Till dessa hänvisar man även i gemenskapens lagstiftning. 13 Se artikel 8. 14 Freedom of Association; Digest of decisions and principles of the Freedom of Association Committee of the Governing Body of the ILO, fourth revised Edition, Geneva 1996. 15 Se punkt 13.

6 finländska grundlagens 13 tryggar man den fackliga föreningsfriheten och friheten att organisera sig för att bevaka andras intressen. 23. Finland fäster även uppmärksamhet på den 28 artikeln i den Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna: arbetstagare och arbetsgivare, eller deras respektive organisationer, har i enlighet med gemenskapsrätten samt nationell lagstiftning och praxis rätt.att i händelse av intressekonflikter tillgripa kollektiva åtgärder för att försvara sina intressen, inbegripet strejk. 24. Av ovan framförda följer, att rätten till konfliktåtgärder är en sådant lagligt syfte i allmänt intresse att det kan vara befogat att begränsa den i artikel 49 (EG) garanterade fria rörligheten av tjänster. 25. En sådan begränsning motsvarar dock gemenskapsrätten enbart om den motsvarar proportionalitetsprincipen. När man värderar det hur konfliktåtgärder motsvarar gemenskapsrätten bör man väga intresset att garantera den fria rörligheten och att garantera skyddet av konflikträtten mot varandra och utifrån det aktuella fallets omständigheter granska om balansen mellan dessa intressen är den rätta. I denna mening har de nationella myndigheterna ett omfattande utrymme för skönmässiga bedömningar. 26. Av tillämpningen av proportionalitetsprincipen följer, att man i princip kan godkänna de negativa följder som bruket av konflikträtten medför om det väsentliga målet för konfliktåtgärden är att använda denna rätt på ett sätt som den nationella lagstiftningen tillåter. Slutsats 27. Finland anser, att gemenskapernas domstol i sitt förhandsavgörande bör väga relationen mellan tjänsternas fria rörlighet enligt artikel 49 (EG) mot konflikträtten som i gemenskapen är skyddad som en grundläggande rättighet på följande sätt:

7 Vi sidan om de grundläggande friheter som gäller för den fria rörligheten och som garanteras i EG:s fördrag njuter även de traditionella grundläggande rättigheterna av gemenskapslagstiftningens skydd. När man prövar om konfliktåtgärden motsvarar gemenskapsrätten bör man avväga dessa intressen mot varandra och definiera utgående från de aktuella förhållandena om balansen mellan intressena är den rätta. De grundläggande friheterna och rättigheterna bör, med beaktande av proportionalitetsprincipens krav, sammanjämkas på så sätt som presenterats i fallet C-112/00 Schmidberger. De nationella myndigheterna har i detta sammanhang ett omfattande utrymme för skönmässiga bedömningar. De negativa följder som utnyttjandet av konflikträtten förorsakar för tjänsternas fria rörelse kan i princip godkännas om konfliktåtgärdens väsentliga mål är att använda denna rätt på ett sätt som den nationella lagstiftningen godkänner. Högaktningsfullt På Finlands regerings vägnar Statsombud 16 Elisabeth Bygglin 16 Enligt utrikesministeriets arbetsordning (Nr. 1174/2005 av den 22 december 2005) 92 och utrikesministeriets beslut (den 14 november 2005, HEL 1033-4) bekläder lagstiftningsråd Elisabeth Bygglin uppgiften som Finlands statsombud vid de Europeiska gemenskapernas domstol.