Riksförbundet för barn, unga REMISSVAR och vuxna med utvecklingsstörning, FUB 2018-12-17 Handläggare: Zarah Melander Julia Henriksson Utbildningsdepartementet Remiss Vårt gemensamma ansvar för unga som varken arbetar eller studerar (SOU 2018:11) Riksförbundet FUB är en intresseorganisation som arbetar för att barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning ska kunna leva ett gott liv. Vi är cirka 26 000 medlemmar i lokalföreningar runt om i landet. Personer med utvecklingsstörning och deras anhöriga är medlemmar i FUB liksom många andra som delar vår grundsyn. Sammanfattning Riksförbundet FUB välkomnar och instämmer i huvudparten av de lämnade förslagen som avser att stärka gruppen unga som varken arbetar eller studerar. FUB delar i stor utsträckning utredningens analys av området. Det är särskilt positivt att utredningen valt att utgå från ett intersektionellt perspektiv i sin analys av området. Vi menar att det är nödvändigt för att kunna förstå och presentera relevanta förslag för ett sådant komplex område som unga som varken arbetar eller studerar. FUB ser positivt på flertalet av de förslag som presenteras i betänkandet och menar därför att det är olyckligt att Utbildningsdepartementet valt att endast gå vidare med ett fåtal av dessa. Utredningen konstaterar att andelen unga med funktionsnedsättning oroväckande hög i gruppen unga som varken arbetar eller studerar. Hur stor andel av dessa som har funktionsnedsättningen utvecklingsstörning framgår inte i statistiken. Då det idag inte förs statistik över personer som har sin skolgång i grund- och gymnasiesärskolan eller särskild utbildning för vuxna, medför det att gruppen är osynlig i statistiken och ofta glöms bort i t.ex. satsningar mot ungdomsarbetslös eller uppföljningar av insatser. Jessica Arvidsson (2016) 1 visade i en avhandling att nästan en fjärde del, 24 %, av unga som gått ur gymnasiesärskolan saknar identifierbar sysselsättning. I en rapport från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) Nya nyanser av UVAS (2017) problematiserar Arvidsson sina resultat vidare: Eftersom man efter gymnasiesärskolan inte har någon formell yrkesbehörighet och inte heller är behörig att söka till högskolan/universitet är det inte överraskande att en så stor andel av populationen är UVAS, men det är ändå en anmärkningsvärt stor grupp unga som möter betydande utmaningar när det gäller strukturella förutsättningar för att vara något annat än just UVAS. 2 Mot den bakgrunden anser vi att det är särskilt olyckligt att Utbildningsdepartementet inte väljer att gå vidare med förslaget om att inrätta 1 Sysselsättning och social rättvisa. En nationell registerstudie om 12 269 unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning (Arvidsson, 2016). 2 Arvidsson, 2017, s. 3: https://www.mucf.se/publikationer/nya-nyanser-av-uvas R i k s f ö r b u n d e t F U B w w w. f u b. s e Postbox 1181, 171 23 Solna Telefon: 08-508 866 00 Org.nr: 80 20 06-1704 Bankgiro: 646-0729 Bankgiro för gåvor: 900-8038 Besöksadress: Industrivägen 7 Telefax: 08-508 866 66 E-post: fub@fub.se PlusGiro: 40 58 88-9 PlusGiro för gåvor: 90 00 57-1
en nationell etableringssamordnare för unga med funktionsnedsättning. Vi menar dessutom att kommunens aktivitetsansvar behöver ses över, eftersom gruppen unga som varken arbetar eller studerar inte enbart är upp till 20 år. Inte minst är det aktuellt för att fånga upp gruppen som går ur gymnasiesärskolan, eftersom den är fyraårig till skillnad från gymnasieskolan. Denna grupp omfattas därmed inte i samma utsträckning av det aktivitetsansvar som regleras i Skollagen. FUB ser positivt på förslagen om av en sammanhängande barn- och ungdomshälsovård, och ett nationellt samordnat ansvar från tre myndigheter för att ett bättre och sammanhängande stöd till barn och unga i åldern 0 till 25 år som riskerar att få eller som har svårigheter i sin etablering. Vi anser dock att åldersgränsen ska höjas från 25 till 30. FUB vill även lyfta de olika förutsättningar som tjejer och killar möter. Arvidsson (2016) visade på betydande könsskillnader, där killar som hade gått i gymnasiesärskolan hade större chans att få ett arbete än de tjejer som gått i gymnasiesärskolan. Det går i linje med övrig forskning inom fältet som visar att män med en utvecklingsstörning har större chans till arbete än kvinnor i samma grupp. 3 Vidare påvisar Arvidsson (2017) att andelen personer som varken arbetar eller studerar bland gruppen som gått i gymnasiesärskolan krymper, men andelen män krymper snabbare än kvinnor. FUB:s ståndpunkt är att kön inte ska begränsa individernas möjligheter att klara av studier, sysselsättning eller arbete. En individs kön ska inte heller inverka på vilka insatser som erbjuds för att ges förutsättningar att klara av t.ex. studier, sysselsättning eller ett arbete. Riksförbundet FUB menar att det är av yttersta vikt att de olika förutsättningar som tjejer och killar möter under och efter sin skolgång i grund- och gymnasiesärskolan måste uppmärksammas och tas på allvar. Utöver förslagen i avsnitt 9.1, 10.2 och 11.3 med tillhörande konsekvensanalyser har FUB valt att ta ställning till förslagen som presenteras i avsnitt 10.1, 10.4, 11.1, 11.2, 11.5 och 11.6. I det följande utvecklar vi våra synpunkter på delar av förslaget... 9 Förslag för det kommunala aktivitetsansvaret FUB anser att kommunens aktivitetsansvar behöver ses över, eftersom gruppen unga som varken arbetar eller studerar inte enbart är upp till 20 år. Inte minst är det aktuellt för att fånga upp gruppen som går ur gymnasiesärskolan, eftersom den är fyraårig till skillnad från utbildningen i gymnasieskolan. Denna grupp omfattas därmed inte i samma utsträckning av det aktivitetsansvar som regleras i Skollagen. 9.1 Utredning om ekonomisk ersättning till unga inom det kommunala aktivitetsansvaret 3 Se t.ex. Fortes översikt Intellektuell funktionsnedsättning och arbete (2017). 2
10 Förslag för kvalitet i insatser 10.1 Förstudie om lokal och nationell uppföljning av frånvaro i grund- och gymnasieskola Vi anser att det är väldigt olyckligt att Utbildningsdepartementet inte valt att gå vidare med detta förslag, då problematisk skolfrånvaro är ett växande problem som får enorma konsekvenser för enskilda barn och unga. Vi delar utredningens analys och menar att det är nödvändigt med ett system för att föra nationell statistik över frånvaro för att arbeta främjande och minska risken för problematisk skolfrånvaro, och vidare att unga hamnar i gruppen som varken arbetar eller studerar. Vidare anser vi att det är av största vikt att grund- och gymnasiesärskolans elevgrupper inte glöms bort i förstudien eller systemet, eftersom elever med problematisk skolfrånvaro även finns i dessa skolformer. 10.2 Avslutande vägledningssamtal för elever som avslutar gymnasiet i förtid eller utan examen FUB tillstyrker utredningens förslag, men anser att även studie- och yrkesvägledare bör delta i det avslutande vägledningssamtalet. Vi vill även betona att det också ställer höga krav på kunskap om vilka möjligheter som faktiskt finns för personer med utvecklingsstörning efter gymnasiesärskolan. Det har visat sig finnas både organisatoriska och strukturella brister som försvårar för denna grupp att komma ut på t.ex. arbetsmarknaden och vidare studier. Flertalet vittnar om att de vill ut på arbetsmarknaden, men stereotypa föreställningar och låga förväntningar på gruppen bidrar till att de i många fall blir direkt hänvisade till sysselsättning i LSS-verksamheter. FUB anser att det dels måste erbjudas fler möjligheter till studier efter gymnasiesärskolan, samt fler möjligheter till arbete på den reguljära arbetsmarknaden för de som kan och vill. Utöver detta behöver rektorer, lärare och inte minst studie- och yrkesvägledare få ökade kunskaper för att kunna bemöta dessa individer på ett önskvärt sätt. Arvidssons studie visar att bland de som har en bakgrund inom grund- och gymnasiesärskolan är tjejer är överrepresenterade i gruppen unga som varken arbetar eller studerar. Mot den bakgrunden anser vi att det är nödvändigt med särskilda insatser för att stärka gruppen tjejer med bakgrund i grund- och gymnasiesärskolan för att minska risken att de hamnar i gruppen unga som varken arbetar eller studerar. 10.4 Nationell etableringssamordnare för unga med funktionsnedsättning Vi vill återigen lyfta att det är olyckligt att Utbildningsdepartementet inte valt att gå vidare med utredningens förslag under detta avsnitt. FUB ser väldigt positivt på förslaget om att inrätta en nationell samordnare för unga med funktionsnedsättning. Barn och unga med funktionsnedsättning får inte en likvärdig utbildning och erbjuds inte heller likvärdiga möjligheter efter sin skolgång. Det är nödvändigt med ett nationellt ansvar och samordnat stöd för att förändra den situation som många unga med funktionsnedsättning möter. 3
I sammanhanget vill vi särskilt betona hur viktigt det är för unga med bakgrund i grund- och gymnasiesärskolan. Som nämndes under tidigare rubrik möter personer med utvecklingsstörning ofta låga förväntningar och stereotypa föreställningar, vilket medför en låg måluppfyllelse i grundoch gymnasiesärskolan och att majoriteten står långt ifrån den reguljära arbetsmarknaden. Vi menar att det i många fall är bristande strukturer och stöd som försvårar för gruppen, som skulle kunna nå mycket längre i skolan och på arbetsmarknaden med rätt stöd. Att möta låga förväntningar under hela sitt liv inverkar på allt från självkänsla till motivation. Det behövs därför flera insatser för att främja individens syn på sig själv och för bibehållen motivation. Riksförbundet FUB tror att en nationell samordnare för unga med funktionsnedsättning kan bidra med en förändrad syn på unga med bakgrund i grund- och gymnasiesärskolan. Vi menar, i likhet vad forskning inom området visar, att det behöver finnas ett sammanhållet stöd till individen, vilket behöver vara individuellt utformat, flexibelt och kontinuerligt. Det innebär exempelvis tydliga rutiner och strukturer för personen, samtidigt som det utgörs av en flexibel lösning som är olika för olika individer. För personer med utvecklingsstörningar handlar det ofta om olika flexibla och individuella lösningar för att hitta gynnsamma arbetsmetoder och stöd som passar varje enskild individ. Det behövs dessutom förändringar på systemnivå för att förändra uteslutande strukturer, vilket vi menar att en nationell samordnare kommer kunna bidra med. Andra viktiga delar är en organiserad och strukturerad samverkan mellan olika parter inom utbildning och arbetsmarknad, som gymnasieskola, vuxenutbildning, arbetsgivare, Försäkringskassa och Arbetsförmedling. Renée Luthras (2018) 4 pågående avhandlingsarbete undersöker gruppen unga vuxna med bakgrund i grund- och gymnasiesärskolan som efter gymnasiesärskolan inte har en sysselsättning i arbete, studier eller daglig verksamhet. Luthras forskning visar hittills att gruppen är väldigt heterogen, vilket visar på behovet av ett individuellt utformat stöd i arbetet för att nå unga som varken arbetar eller studerar, samt för att arbeta främjande för att unga i grund- och gymnasiesärskolan inte ska riskera att hamna i gruppen som varken arbetar eller studerar. FUB ser också positiva effekter för civilsamhällets organisationer att få ökat inflytande över den nationella politiken genom ett formaliserat samarbete med den nationella etableringssamordnaren. 11 Förslag för samverkan och samordnat stöd 11.1 Utredning om samordnad barn- och ungdomshälsovård Barn och unga med utvecklingsstörning har ofta många vårdkontakter med ett flertal olika insatser och aktörer. Detta ställer stora krav på samverkan och samordning, vilket ofta brister och istället hamnar på vårdnadshavare och/eller gode män. Vi ser i likhet med utredningen ett stort behov av en sammanhängande barn- och ungdomshälsovård och är därför mycket positiva till utredningens förslag. Vi anser dock att åldersgränsen ska höjas från 25 till 30. 11.2 En lokal försöksverksamhet för samordnat stöd 4 Luthra et al (2018), Just because one has attended a special class does not mean that one isn t capable : the experiences of becoming and being not involved in traditional occupations for young people with intellectual disability. https://doi.org/10.1080/2156857x.2018.1553734 4
11.3 Nationellt samordnat stöd från tre myndigheter FUB tillstyrker utredningens förslag, med tillägg att åldersgränsen ska höjas från 25 till 30. Vi menar att det är nödvändigt att berörda myndigheter tar ett samordnat ansvar för unga med funktionsnedsättning - i synnerhet unga med erfarenhet från grund- och gymnasiesärskolan - för att minimera risken att de hamnar i de utanförskap, utan studier eller arbete. Inte minst gäller det Arbetsförmedlingen som ofta misslyckas med uppdraget att stötta personer med utvecklingsstörning att etablera sig på arbetsmarknaden. 11.5 Uppföljning av indikatorer Uppföljning och utvärdering är nödvändigt för att utforma önskvärda insatser samt följa upp dessa. FUB vill dock betona att personer som går i eller har en bakgrund i grund- och gymnasiesärskolan inte får glömmas bort i detta arbete. Det finns ett tydligt behov av förbättrad uppföljning och statistik för denna grupp. Dels gäller det under utbildningen inom grund- och gymnasiesärskolan, vilket kräver att lagen gällande insamling av individdata ändras. Dels handlar det om att staten och kommunerna behöver ta ansvar för att följa personer med utvecklingsstörning efter gymnasiesärskolan. Komvuxutredningen visade exempelvis i sitt betänkande att kommuner sällan följer vad som händer efter gymnasiesärskolan eller särskild utbildning för vuxna, vilket vi menar är helt oacceptabelt. Vår uppfattning är att staten och kommunerna behöver och kan ta ett större ansvar för att följa upp vad som händer med denna grupp under och efter utbildningen. 11.6 Statistik om unga som varken arbetar eller studerar En samlad statistik är nödvändigt för att uppmärksamma gruppen unga som varken arbetar eller studerar. FUB vill återigen lyfta att personer som går i eller har en bakgrund i grund- och gymnasiesärskolan inte får glömmas bort i statistiken.... För Riksförbundet FUB.. Harald Strand Förbundsordförande Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, FUB 5