Kommunernas anhörigstöd. Utvecklingsläget 2006

Kommunernas anhörigstöd Utvecklingsläget 2006

Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är en Lägesbeskrivning. Det innebär att den innehåller redovisning och analys av kartläggningar och andra former av uppföljning av lagstiftning, verksamheter, resurser mm som kommuner, landsting och enskilda huvudmän bedriver inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, hälsoskydd och smittskydd. Den kan utgöra underlag för myndighetens ställningstaganden och ingå som en del i större uppföljningar och utvärderingar av t.ex. reformer och fördelning av stimulansmedel. Socialstyrelsen svarar för innehåll och slutsatser. Artikelnr 2007-131-37 Publicerad www.socialstyrelsen.se, juni 2007 2

Förord I början av 2005 beslöt regeringen att satsa 25 miljoner kronor årligen under tre år för att utveckla varaktiga former av stöd till anhöriga i kommunerna. Socialstyrelsen fick dels i uppdrag att följa upp denna nya satsning och som ett särskilt uppdrag att utveckla metoder för att följa utvecklingen av anhörigstöd i kommunerna. I slutet av samma år beslöt regeringen att satsa ytterligare medel för att förstärka stödet till anhöriga som hjälper och vårdar närstående. Socialstyrelsens uppdrag enligt beslutet i början av 2005 påverkades inte av det nya beslutet. Denna rapport har två huvudsakliga teman. Dels handlar det om att ge en bild av utvecklingsläget när det gäller kommunernas anhörigstöd år 2006, dels handlar det om att utifrån denna bild lyfta fram och diskutera olika frågeställningar som har relevans för uppdraget att utveckla metoder för att följa utvecklingen av anhörigstödet i kommunerna. Rapporten är sammanställd av Anders Bergh, Lennarth Johansson och Marianne Lannerberth vid Socialstyrelsens äldreenhet. Christer Neleryd Enhetschef Äldreenheten 3

4

Innehåll Förord...3 Sammanfattning...7 Inledning...9 Syfte...10 Metod...10 Disposition...11 Stimulansmedlen för 2006 utifrån länsstyrelsernas rapportering...12 Lägesbeskrivning våren 2007...12 Den ekonomiska situationen våren 2007...13 Geografisk spridning...15 Inriktningen på beviljade medel för 2006...15 Exempel på ansökningar...17 Problem i samband med fördelning av medlen...18 Anhörigstöd i kommunerna 2006...19 Utvecklingsarbete...19 Befattningar som arbetar med anhörigstöd...19 Utveckling av olika stödformer...20 Tillgänglighet till avlösning...22 Avlösning i hemmet...22 Ekonomiskt stöd...24 Samarbete...25 Utbildningsinsatser...26 Kommunernas kännedom om anhörigas behov...27 Information om anhörigstöd...28 Metoduppdraget...30 Når stödet de anhöriga?...30 Biståndsprövat anhörigstöd...31 De nya anhörigvårdarna...33 Öppna jämförelser...35 Socialtjänststatistik...35 Nyckeltal och kvalitetsindikatorer...36 System för egenvärdering av anhörigstöd...36 5

Diskussion...38 Referenser...43 Bilagor...45 Bilaga 1 Kvalitetsdeklaration av statistiska metoder...45 Bilaga 2 Informationsbrev...47 Bilaga 3 Frågeblanketten...49 6

Sammanfattning Rapporten beskriver utvecklingsläget när det gäller stödet till anhöriga i landets kommuner och kommundelar för 2006. Bakgrunden är det uppdrag som Socialstyrelsen fick år 2005, det vill säga att årligen följa upp utvecklingen när det gäller de stimulansmedel för att utveckla kommunernas anhörigstöd som regeringen beslutade om för åren 2005 2007. I rapporten redovisas en kommunenkät och en enkät via vilken länsstyrelserna rapporterat om sitt arbete med stimulansmedlen för 2006. Utöver det rapporterar Socialstyrelsen också om arbetet med uppdraget att utveckla metoder för att följa stödet till anhöriga. Socialstyrelsen kan konstatera att medlen för att utveckla anhörigstödet har blivit försenade och att förseningen varierar mellan olika delar av landet. En konsekvens av detta är att Socialstyrelsens slutrapport 2008 närmast kommer att bli en lägesrapport eftersom många kommuner då fortfarande är mitt uppe i sitt utvecklingsarbete av stödet till anhöriga. Stimulansmedlen för år 2006 har nått 256 kommuner och 42 kommundelar. Det är en bättre spridning jämfört med det föregående årets stimulansmedel. Av de 114 250 000 kr som länsstyrelserna hade att fördela för 2006 har länsstyrelserna beviljat ansökningar för 112 713 500 kronor. De medel som blivit över kommer att läggas till de nya medel som är avsedda att fördelas för 2007. Skälen till att en del kommuner och kommundelar inte sökt pengar för 2006 är enligt vad de själva uppger att de av olika anledningar inte hunnit göra det. En del kommuner är mitt uppe i ett utvecklingsarbete med hjälp av andra medel, t.ex. från kompetensstegen, medel beviljade för att utveckla anhörigstöd under 2005 eller stimulansmedel för de allra mest sjuka äldre. Flera av dessa kommuner uppger att de planerar att söka medel för att utveckla stödet till anhöriga för 2007. De direktiv regeringen angett när det gäller medlen är att de ska användas till att bygga upp infrastrukturen för stödet till anhöriga, dvs. något som är varaktigt. Vidare ska en femtedel av medlen användas för nya och fördjupade former av samverkan med frivilliga och ideella krafter. Enligt Länsstyrelsernas rapportering stämmer de beviljade ansökningarna i stort överens med direktiven. Exempelvis planerar 99 procent av landets kommuner enligt sina ansökningar att samarbeta med frivilliga och ideella organisationer, och den vanligaste inriktningen är att starta anhörigcentraler. Utöver det, är det vanligt att inrätta en tjänst som ansvarar för eller samordnar stödet till anhöriga, arbeta för att bättre nå ut till fler anhöriga och skapa en bättre organisation när det gäller anhörigstödet. Det är ännu för tidigt att säga i vilken utsträckning satsningarna kommer att bli varaktiga. Resultaten från kommunenkäten bekräftar i viss grad länsstyrelsernas bild. I jämförelse med tidigare år uppger allt fler kommuner att de arbetar med att utveckla stödet till anhöriga, att bredden ökar när det gäller olika insatser till anhöriga, att personalen allt oftare får utbildning när det gäller 7

anhöriga, deras situation och behov av stöd etc. Enligt enkätsvaren ökar också samarbetet med frivilliga och ideella organisationer. Det är också glädjande att det i både länsstyrelsernas rapportering och kommunenkäten finns tecken på att samarbetet med primärvården om stöd till anhöriga blir vanligare. Sammantaget tycks aktiviteten i kommunerna öka när det gäller stödet till anhöriga. Men i dagsläget är det är omöjligt att veta om detta är ett resultat av de statliga satsningarna för att utveckla kommunernas anhörigstöd och om stödet verkligen når de anhöriga som har behov. Dels pågår det, som redan nämnts, flera olika satsningar för äldreomsorgen samtidigt. Dels finns det i dagsläget små möjligheter att följa till hur många, vilka och med vilken kvalitet stödet till anhöriga verkligen når ut. Det framgår av uppdraget att utveckla metoder för att följa stödet till anhöriga. 8

Inledning I slutet av 1990-talet infördes en ny paragraf i socialtjänstlagen som angav att Socialnämnden bör genom stöd och avlösning underlätta för dem som vårdar långvarigt sjuka, äldre eller personer med funktionshinder. Som en följd av denna nya lagstiftning har en rad statliga satsningar inom området anhörigstöd avlöst varandra. Under åren 1999 till 2001 satsade staten 300 miljoner kronor för att stimulera utvecklingen av stödet till anhöriga Anhörig 300. Kommunerna upprättade utvecklingsplaner för sitt arbete och under en treårsperiod fick samtliga kommuner i landet stimulansmedel för att utveckla stödet till anhöriga som vårdar närstående. Anhörig 300 följdes av ännu en satsning, den nationella handlingsplanen för utveckling av hälsooch sjukvården. Landsting och kommuner fick ett resurstillskott under åren 2001 till 2004, avsedda bl.a. för insatser inom vård och omsorg för äldre. Bland dem som prioriterades i handlingsplanen fanns anhöriga som vårdar svårt sjuka, äldre eller funktionshindrade personer. Enligt ett utvecklingsavtal mellan regeringen, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet skulle satsningen för att stödja anhöriga pågå under åren 2001 till 2004. Ansvaret för den fortsatta satsningen skulle ligga hos kommunerna. Socialstyrelsen har haft i uppdrag att följa de båda satsningarna (1, 2). I början av år 2005 fick Socialstyrelsen ett nytt regeringsuppdrag. Syftet var att stimulera till en varaktig utveckling av kommunernas stöd till anhöriga 1. Den ena delen av uppdraget bestod i att följa och utvärdera nya stimulansmedel till anhörigstöd 25 miljoner per år under åren 2005 2007. Den andra delen handlar om att Socialstyrelsen ska utveckla metoder för att följa utvecklingen av anhörigstöd i kommunerna. När det gäller stimulansmedlen fick kommunerna möjligheten att söka projektmedel från respektive länsstyrelse. Utifrån länsvisa potter (vars storlek byggde på antalet personer 65 år och äldre i länet) skulle länsstyrelsen fördela medel efter ansökan. Information om stimulansmedlen gick ut i början av mars och första ansökningstillfället sattes till den första september 2005. Ett villkor för att få ta del av medlen var att ansökan hade gjorts i samverkan med anhöriga och frivilligorganisationer, och att den var antagen av kommunens ansvariga politiska nämnd. Länsstyrelserna fick till uppgift att administrera projektmedlen. För den uppgiften kunde de disponera fyra procent av länets medel, dvs. totalt en miljon kronor per år. För det tidigare nämnda metoduppdraget disponerar Socialstyrelsen 600 000 kronor per år. Totalt fanns alltså 23,4 miljoner att fördela som stimulansmedel under 2005. Enligt regeringsuppdraget ansvarade Socialstyrelsen för informationsoch erfarenhetsspridning på nationell nivå. Länsstyrelserna ansvarade för informationsspridning och erfarenhetsutbyte på regional nivå. 1 Regeringsbeslut den 27 januari 2005, Socialdepartementet. 9

I beslutet ingick också att varje länsstyrelse från och med 2006 skulle lämna en årlig rapport till Socialstyrelsen, senast den 1 mars. Rapporten ska redogöra för utvecklingen i länet och hur mycket av medlen som har beviljats eller utbetalats, samt hur mycket av medlen som har använts till administration. Satsningen ska följas upp av Socialstyrelsen, utifrån ett nationellt perspektiv. Socialstyrelsen ansvarar också för att lämna en utvärdering och sammanställning av de länsvisa rapporterna till regeringen, senast den 30 juni varje år. Vid årsskiftet 2005 2006 tog staten ett nytt initiativ på anhörigområdet. Regeringen beslöt att avsätta ytterligare 100 miljoner kronor årligen 2. I det nya initiativet ingår också beslut om medel till anhörig- och pensionärsorganisationer, och starten av ett nationellt kompetenscenter för anhörigfrågor. Sammanlagt fanns nu 114 250 000 kr årligen för 2006 och 2007, möjliga att söka hos respektive länsstyrelse. Till skillnad mot de villkor som gällde 2005, skulle grunden för kommunernas ansökningar vara en tvåårig utvecklingsplan för anhörigstöd i kommunen. Fördelningsdirektiven sa att medlen i första hand skulle användas till att bygga upp infrastrukturen för anhörigstödet, inte för tillfälliga projekt. Vidare skulle en femtedel av de medel som söktes användas för nya och fördjupade former för samverkan med frivilliga och ideella krafter. Socialstyrelsens tidigare uppdrag att följa upp, analysera och utvärdera hur stödet utvecklas skulle fortsätta som tidigare. Den ökade satsningen innebar att den del av medlen som länsstyrelserna fick använda för att administrera medlen sänktes från fyra till två procent av medlen avsedda för 2006 och 2007. Syfte Syftet med den här rapporten är att ge en nationell bild av hur anhörigstödet utvecklades år 2006. Det är Socialstyrelsens andra rapport om det arbete som har satts igång i kommunerna med hjälp av de nya stimulansmedlen. Metod Rapporten bygger i huvudsak på två enkäter. Den ena riktar sig till landets kommuner förutom i Stockholm, Malmö, Göteborg, Borås och Umeå där den riktar sig till kommundelarna. Enkäten är till stora delar densamma som användes förra året och som i sin tur byggde på en enkät som användes vid uppföljningen av den nationella handlingsplanen för utveckling av hälsooch sjukvården 2003. Inför årets utskick genomfördes en viss bearbetning av frågorna. En del frågor har fått utgå, några har tillkommit eller helt gjorts om, medan flera av frågorna har formulerats om. Landets länsstyrelser har ansvarat för utskick, påminnelser och insamlingen av enkäten. Totalt skickades 352 enkäter ut, till 285 kommuner och till kommun- eller stadsdelarna i Stockholm, Malmö, Göteborg, Borås och 2 Regeringsbeslut den 20 december 2005, Socialdepartementet. Enligt beslutet ska 114 250 000 kronor utbetalas för att stödja kommunerna i deras arbete med att förstärka stödet till anhöriga som hjälper och vårdar anhöriga. 10

Umeå. Av dessa besvarade 337 stycken enkäten, vilket innebär att cirka 96 procent har svarat. När det gäller de jämförelser som görs bakåt i tiden finns det en del felkällor att tänka på. Eftersom delar av enkäten har genomgått vissa bearbetningar är det inte alla frågor som går att jämföra med frågorna i de tidigare enkäterna. I de fall jämförelser görs, handlar det om frågor där förändringarna gentemot föregående år varit små om inget annat nämns. Enkäterna som beskriver situationen 2002 och 2004 hade en något sämre svarsfrekvens ca 90 procent och för år 2002 genomfördes undersökningen enbart bland kommuner och inte kommun- eller stadsdelar i storstäderna. Ett annat problem är att området anhörigstöd ännu inte har någon väl utvecklad begreppsapparat. Det innebär att det finns risk för att man i kommunerna och kommundelarna kanske tolkar en del av frågorna något olika. Avslutningsvis varierar det från kommun till kommun vem som har besvarat enkäten. Ibland är det en person som är väl integrerad i det dagliga stödet till anhöriga medan det i andra kommuner snarare handlar om personer som är väl insatta i t.ex. kommunens utvecklingsarbete. Det kan påverka hur väl man känner kommunens stöd till anhöriga. Det är dock svårt att värdera hur detta påverkar svaren och resultaten. Det andra underlaget för rapporten bygger på den enkät som riktades till landets länsstyrelser. I enlighet med vad som anges i regeringsuppdraget har länsstyrelserna via denna enkät rapporterat sina erfarenheter från arbetet med stimulansmedlen till Socialstyrelsen. Länsstyrelsernas enkätsvar har också kompletterats genom e-post- och telefonkontakter. Disposition Rapporten består av tre avsnitt. Det första bygger på resultaten från den enkät som är länsstyrelsernas rapport till Socialstyrelsen. Hur har länsstyrelsernas arbete med ansökningarna för 2006 gått i olika avseenden? Vad tänker kommunerna och kommundelarna göra med 2006 års medel? Varför har vissa kommuner inte fått del av 2006 års medel? Det är några av de frågor som berörs i det första avsnittet. Det andra avsnittet redovisar resultatet från kommunenkäten som beskriver kommunernas stöd till anhöriga för år 2006. Avsnittet innehåller en lägesbeskrivning, men också jämförelser bakåt i tiden. Vilka väsentliga förändringar har skett under senare år när det gäller kommunernas stöd till anhöriga? I det tredje och avslutande avsnittet av rapporten finns en sammanfattning av det arbete som hittills har gjorts inom ramen för det s.k. metodprojektet. 11

Stimulansmedlen för 2006 utifrån länsstyrelsernas rapportering Lägesbeskrivning våren 2007 Det finns en inbyggd tidtabell i de två regeringsbeslut som ligger till grund för stimulansmedlen för utveckling av stödet till anhöriga som hjälper och vårdar en närstående. Det handlar om medel för att utveckla stödet till anhöriga under åren 2005, 2006 och 2007. Socialstyrelsen har samtidigt i uppdrag att årligen den 30 juni med början 2006 lämna en samlad redogörelse till regeringen för hur satsningen utvecklades året innan. Stimulansmedlen har av olika anledningar blivit försenade, samtidigt som förseningen varierar mellan olika delar av landet. Det medför vissa svårigheter när det gäller att följa vad som sker i spåren av de statliga satsningarna. Det går att hitta förklaringar till förseningarna båda på statlig, läns- och kommunal nivå. Regeringsbeslutet för medlen 2005 blev offentligt i slutet av januari 2005. Därefter skulle kommunerna informeras om medlen och de kriterier som gällde för ansökan. Bl.a. gick Socialstyrelsen ut med information i ett meddelandeblad i mars (3). På kommunal nivå skulle därefter en projektansökan som skulle innehålla en plan för insatserna arbetas fram. Den skulle dels vara förankrad hos anhöriga och berörda frivilliga organisationer, dels vara antagen av beslutsfattande kommunal nämnd. Därefter återstod en hel del arbete vid länsstyrelserna t.ex. att bedöma ansökningarna, begära in kompletteringar och förtydliganden samt hantera det faktum att kommunernas ansökningar tillsammans i många län handlade om betydligt mer pengar än vad som fanns att fördela. Konsekvensen av detta var att de medel som var avsedda för 2005 i praktiken inte beviljades förrän i slutet av samma år. En förfrågan till länsstyrelserna visar att medlen för 2005 betalades ut vid mycket olika tidpunkter. Cirka hälften av länsstyrelserna betalade ut 2005 års medel under perioden september till december 2005. De resterande länen betalade ut hela eller delar av medlen först under 2006 3. Medlen för 2005 blev alltså cirka ett år försenade, vilket innebär att de inte heller kan påverka utvecklingen av anhörigstödet i landets kommuner förrän mot slutet av 2006. Strax efter årsskiftet 2005 2006 (när alltfler kommuner började få del av 2005 års medel) offentliggjordes ett nytt regeringsbeslut om stöd till anhöriga. Den summa kommunerna nu kunde söka via länsstyrelserna hade nästan femdubblats, samtidigt som kriterierna för att söka medel hade förändrats radikalt. Nu handlade det inte om projekt utan istället om att utveckla infrastrukturen kring stödet till anhöriga. En femtedel av medlen skulle gå till 3 I flera län betalades 2005 års pengar ut ännu senare vilket kan förklaras av att de betalas ut först i efterskott, dvs. efter att kommunen på något sätt har redovisat att arbetet har påbörjats. 12

samarbete med frivilliga och ideella organisationer och ansökan skulle innehålla en tvåårig handlingsplan. För många kommuner gällde det nu att börja tänka i nya banor och revidera tidigare planer. Det var t.ex. vanligt att kommunerna vid ansökningstillfället 2005 hade planerat och sökte för både två- och treåriga projekt, dvs. även för år 2006 och 2007. Även för respektive länsstyrelse handlade det nu om att påbörja arbetet på nytt. Ny information gick ut till kommunerna bl.a. ett meddelandeblad från Socialstyrelsen i februari 2006 (4) och nya ansökningsförfaranden utifrån nya kriterier fick ta vid. Hur snabbt länsstyrelserna kunde hantera situationen berodde på en rad olika faktorer som t.ex. möjlighet att avsätta tid och resurser för detta med tanke på andra arbetsuppgifter, hur många kommuner eller kommundelar de skulle föra en dialog med, vilka eventuella svårigheter utfästelser från föregående års ansökningar kunde ställa till med etc. Tidpunkten för när ansökningarna skulle vara inne kommer nu kraftigt att skilja sig åt mellan olika länsstyrelser och därmed olika delar av landet. Sammantaget släpar tidplanen för arbetet med stimulansmedlen efter med nära ett år, samtidigt som utvecklingsarbetet runt om i landet går alltmer i otakt. Bilden av kommunernas anhörigstöd 2006 som beskrivs här påverkas alltså endast begränsat av stimulansmedlen, samtidigt som det varierar från kommun till kommun hur stimulansmedlen hunnit ge avtryck i form av ett utvecklat stöd till anhöriga. Nästkommande rapport sommaren 2008 ska vara Socialstyrelsens slutrapport men kommer i praktiken snarare att vara en lägesbeskrivning, eftersom de flesta kommunerna fortfarande är mitt uppe i arbetet med att utveckla stödet till anhöriga med hjälp av stimulansmedlen. Den ekonomiska situationen våren 2007 I tabell 1 redovisas läget på nationell nivå och länsstyrelsenivå när det gäller stimulansmedlen för att utveckla stödet till anhöriga. Det bör påpekas att tabellen beskriver läget vid en viss tidpunkt. Det kan inträffa något som gör att ett belopp hastigt ändras, till exempel att en kommun avstår från beviljade medel. Tabellen ska alltså betraktas som en lägesbeskrivning som snabbt kan förändras. 13

Tabell 1. Lägesbeskrivning av stimulansmedlen avsedda för utveckling av stöd för anhöriga våren 2007. Länsstyrelse Tilldelade* medel 2006 Beviljade** medel 2006 Kvar från 2006 Kvar från 2005 Kvar till 2007 Stockholm 19 377 900 18 714 600 663 300 0 663 300 Uppsala 3 218 100 3 184 400 33 700 0 33 700 Södermanland 3 560 400 3 560 100 200 0 200 Östergötland 5 388 400 5 441 600-53 100 90 000 36 900 Jönköping 4 438 300 4 567 800-129 400 130 000 600 Kronoberg 2 459 200 2 151 200 308 000 0 308 000 Kalmar 3 514 800 3 514 800 0 206 000 206 000 Gotland 773 400 713 900 59 500 3 557 63 000 Blekinge 2 204 800 2 204 800 0 0 0 Skåne 14 977 300 14 973 900 3 300 7 800 11 100 Halland 3 702 000 3 701 900 100 0 100 Vä. Götaland 19 047 300 19 047 300 0 0 0 Värmland 4 044 400 4 043 900 500 0 500 Örebro 3 653 000 3 651 600 1 400 0 1 400 Västmanland 3 521 800 3 544 700-22 900 95 000 72 000 Dalarna 4 007 400 3 325 600 681 800 79 100 760 900 Gävleborg 4 028 200 4 028 200 0 0 0 Västernorrland 3 646 500 3 650 000-3 500 3 500 0 Jämtland 1 860 500 1 987 000-126 500 150 000 23 500 Västerbotten 3 321 200 3 321 200 0 0 0 Norrbotten 3 505 100 3 384 900 120 200 90 000 210 200 Summa (inkl adm.) 114 250 000 112 713 500 1 536 600 855 000 2 384 600 Summa (exkl. adm.) 111 965 000 110 458 700 * De medel inkl länsstyrelsens 2 % för administration som respektive län tilldelats år 2006 med avseende på sin befolkning 65 år och äldre. ** De medel som respektive län beviljat kommunerna/kommundelarna av medlen avsedda att användas för år 2006 inkl länsstyrelsens 2 % för administration. För år 2006 fanns 114 250 000 kronor avsatta för utveckling av kommunernas anhörigstöd. När medlen som var avsedda för länsstyrelsens administration hade räknats bort, återstod 111 965 000 kronor att fördela för att utveckla stödet till anhöriga i landets kommuner. Enligt länsstyrelsernas rapportering för 2006 har de tillsammans beviljat ansökningar för 110 458 700 kronor. När kostnaderna för länsstyrelsernas administration läggs på så har 112 713 500 kr av 2006 års medel förbrukats. De medel som beviljats för år 2006 är alltså något mindre än de 114 250 000 som fanns att fördela. Vissa län har beviljat mindre medel för 2006 än för 2007 eftersom pengarna för 2006 beviljades så pass sent. I några län där det fanns kommuner eller kommundelar som inte sökt medel för 2006, men meddelat att de har för avsikt att söka för 2007, har länsstyrelsen sparat av 2006 års medel för att ge dessa kommuner en möjlighet att få medel för 2007. 14

Utöver de 114 250 000 kronor som regeringen beslutat för år 2007, har länsstyrelserna också de medel som återstår från 2005 och 2006 att fördela. När dessa 2 384 600 kronor lagts till medlen för 2007 finns totalt 116 541 600 kr (inklusive administration) att fördela för 2007. När det gäller hur mycket länsstyrelserna har använt för administrativa kostnader motsvarar det enligt deras egen rapportering de två procent som varit öronmärkta för ändamålet. Några länsstyrelser rapporterar att de inte har haft tillgång till de administrativa medlen för egen administration, eftersom de placerats in i länsstyrelsens gemensamma budget istället för till de sociala enheternas budget. Geografisk spridning År 2005 var det 225 kommuner och 32 kommundelar som fick del av stimulansmedlen (5). År 2006 då det fanns cirka fem gånger så mycket pengar att söka fick fler kommuner och kommundelar ta del av medlen. Det var enligt länsstyrelsernas rapportering 256 kommuner och 42 kommundelar som beviljades medel för 2006. Stimulansmedlen avsedda för år 2006 har alltså nått ut bättre än föregående års medel. I den kommunenkät som genomförts under våren 2007 har de kommuner och kommundelar som inte beviljats medel för 2006 tillfrågats om varför de inte sökt. Mer än var fjärde kommun eller kommundel som inte beviljats medel 2006 uppger att de inte hunnit med att söka. I svaren beskrivs också att det redan pågår många olika utvecklingsarbeten i äldreomsorgen. Här nämner de t.ex. att de har pengar från kompetensstegen, arbetar med att söka andra stimulansmedel rörande äldre eller har pengar kvar från 2005 års medel för att utveckla stödet till anhöriga. De måste prioritera för att mäkta med, eller så saknas de personalresurser som krävs för att genomföra ansökningen. En del av dessa kommuner planerar som redan nämnts ovan att återkomma för att söka medel för 2007. Två kommuner uppger att de inte visste om att det fanns pengar att söka. Ytterligare två kommuner planerade att söka men lyckades inte förankra sina idéer internt. En kommun har sökt men fått avslag från länsstyrelsen. I något enstaka fall har kommunen avstått eftersom de inte märker någon efterfrågan på det anhörigstöd de redan har. En kommun skriver avslutningsvis att man avstått eftersom man inte anser sig ha råd att skjuta till egna pengar för att göra de åtgärder som stimulansmedlen åstadkom permanenta. Inriktningen på beviljade medel för 2006 Direktiven för de medel som staten ställt till förfogande är att de i första hand ska användas för att bygga upp infrastruktur för anhörigstöd och inte för tillfälliga projekt. Kommunerna ska använda minst en femtedel av bidraget till försöksverksamhet med nya eller fördjupade former för samverkan med frivilliga och ideella krafter. Slutligen betonas att medlen ska användas som en förstärkning av stödet till anhöriga och inte som en ersättning av de resurser som kommunen redan satsar på anhörigstöd. 15

Utifrån kommunernas ansökningar har länsstyrelserna rapporterat till Socialstyrelsen inom vilka områden kommunerna avser att genomföra insatser samt med vilka andra aktörer kommunen avser att samarbeta. Mellan 50 och 60 procent av kommunerna som beviljats medel för 2006 planerar att genomföra någon eller flera av följande aktiviteter: starta eller utveckla en anhörigcentral eller träffpunkt inrätta en tjänst som ansvarar för eller samordnar stödet till anhöriga skapa en bättre organisation när det gäller stödet till anhöriga arbeta för att nå ut till fler med behov av anhörigstöd informera eller utbilda anhöriga. Cirka var tredje kommun som beviljats medel för 2006 avser att bygga ut eller öka tillgängligheten till olika former av avlösning utbilda övrig vård- och omsorgspersonal bygga ut eller öka tillgängligheten till andra former av stöd än avlösning bättre utreda och planera anhörigas individuella behov av stöd kartlägga behov av anhörigstöd utbilda eller rekrytera speciell personal som utför stödet till anhöriga. Var femte eller färre av kommunerna som beviljats medel för 2006 avser att förbättra eller utarbeta policy/riktlinjer om stödet till anhöriga inventera det befintliga anhörigstödet i kommunen utbilda politiker om anhörigstöd ge stöd i form av rekreation, hälsofrämjande insatser eller må bra-insatser ge anhöriga stöd med hjälp av IT. Tabell 2 redovisar vilka kommunerna avser att samarbeta med enligt de beviljade ansökningarna. Det är viktigt att notera att det i en och samma kommun ofta förekommer samarbete med flera olika aktörer likväl som det kan finns aktiviteter som inte bygger på samarbete alls. 16

Tabell 2. Antal och andel av kommunerna som angett att de avser att samarbeta med olika aktörer Samarbetspartner Antal Andel (%) frivilligorganisationer/ideella krafter 253 99 landstingets primärvård 168 66 annan/andra kommuner 58 23 landstingets slutenvård 25 10 Nästan alla kommuner som beviljats medel avser att samarbeta med frivilligorganisation eller ideella krafter. Det är väntat eftersom ett av direktiven var att en femtedel av medlen skulle öronmärkas för samverkan med frivilliga och ideella organisationer. Två tredjedelar avser att samarbeta med landstingets primärvård medan var fjärde respektive var tionde avser att samarbeta med annan eller andra kommuner och landstingets slutenvård. Den bild som framträder utifrån 2006 års beviljade ansökningar stämmer till stora delar med de direktiv som regeringen ställt upp. Inriktningen är att utveckla och stärka områden som kan sägas vara infrastruktur kring stödet till anhöriga och att involvera ideella och frivilliga krafter ännu mer i det samlade stödet till anhöriga. Ännu är det dock för tidigt att säga något om varaktigheten i det som byggs upp. Exempel på ansökningar Flera av länsstyrelserna har gett exempel på ansökningar. Nedan redovisas några av dem. Stadsdelen Rosengård i Malmö har en stor andel invånare med utländsk bakgrund. Syftet som beskrivs i ansökan är att nå fler anhöriga. All personal ska vara engagerad i att identifiera anhöriga och de ska samtidigt har kunskap om de stödformer som finns. Man kommer också att samverka med frivilligorganisationerna och ha en områdesansvarig anhörigvärd med språkkompetens. Vidare planerar man att inrätta en mötesplats för äldre, funktionshindrade och anhöriga för social samvaro, information och råd och stöd. I Osby kommun ska man anställa en inspiratör som ska inventera behov av stöd och avlastning för anhöriga. Det ska göras genom att möta anhöriga, frivilliga och ideella krafter, personal inom vård och omsorg, personal på vårdcentralerna och privata vårdgivare. Tanken är också att inventera och "stjäla" goda idéer från andra kommuner, utarbeta studiematerial som vänder sig till anhöriga, ta fram informationsmaterial kring anhörigstöd, fortsätta dialogen med frivilliga och ideella krafter och uppmuntra och stödja dem till att utveckla samvaro och gemenskap samt ordna en studieresa som inspiration och uppmuntran. Växjö kommun har en gjort en kort "reklamfilm" som informerar om kommunens anhörigstöd. Filmen sänds på varuhusens reklam-tv. Växjö kom- 17

mun har också tillsammans med demensföreningen och ett dataföretag haft diskussioner om ett "virtuellt anhörigcenter". I Hudiksvall planerar man för hälsosamtal med primärvårdens distriktssköterska samt cirklar för anhöriga i samverkan med hälso- och trygghetsrådet ("Håll Dig på benen"). Man tänker också använda en enkät för att följa upp kvaliteten på stödet till anhöriga. Man kommer därutöver att utbilda anhörigombud och frivilliga med inriktning mot anhöriga och närståendes behov i invandrargrupper. I Ovanåkers kommun vill man köpa in larmutrustning, en larmkudde som ska lånas ut till anhörigvårdare. Älvdalens kommun planerar att starta ett mobilt anhörigcenter/dagcenter. Genom att bygga om och anpassa en husbil kan man ge anhörigvårdare och anhöriga i glesbygd möjlighet att ta del av anhörigcentrets utbud. Problem i samband med fördelning av medlen Knappt häften av länsstyrelserna rapporterar om problem i samband med att fördela 2006 års medel. Det absolut vanligaste problemet är att hantera den situation som uppstår när kommunerna tillsammans sökt mer pengar än vad som finns att fördela. Ett annat problem som några länsstyrelser lyfter fram handlar om att bedöma ansökningarna. En kommun kan t.ex. ha sökt medel för sådant man menar borde ingå i den ordinarie verksamheten. Det gäller också att bedöma rimligheten i de kostnader som anges i ansökan och att bedöma vad varaktiga stödformer är, eller vad nya och fördjupade former för samverkan med frivilliga och ideella krafter innebär. De övriga problem som anges handlar om ansökningar som man upplever vara bristfälliga och ofullständiga. Att komplettera ansökningar och att mycket aktivt stödja kommunerna att skriva ansökningar tar mer tid i anspråk än vad man egentligen har resurser till. 18

Anhörigstöd i kommunerna 2006 Den redovisning som följer beskriver situationen när det gäller anhörigstöd i landets kommuner. När det gäller städerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Borås och Umeå har undersökningen gjorts på kommun- eller stadsdelsnivå. För läsbarhetens skull kommer det att stå enbart kommuner, istället för kommuner och stadsdelar eller kommundelar. Jämförelser i syfte att beskriva utvecklingen över tid kommer i vissa fall att göras med situationen 2005 och 2004, samt i något fall med situationen 2002, då snarlika enkätundersökningar genomfördes. Utvecklingsarbete De nationella satsningarna under senare år har stimulerat utvecklingen av stöd till anhöriga. År 2002 då satsningen Anhörig-300 var på väg att avslutas bedrev 90 procent av landets kommuner utvecklingsarbete med stödet till anhöriga. Två år senare hade andelen kommuner som bedrev utvecklingsarbete sjunkit till 73 procent. För år 2005 hade tre av fyra kommuner sökt pengar för att utveckla anhörigstödet, och då hade andelen kommuner som uppgav att de bedriver utvecklingsarbete ökat till 78 procent. För 2006 då fem gånger så mycket medel fanns tillgängliga att söka hade andelen kommuner som arbetar med att utveckla stödet till anhöriga ökat till 90 procent. Befattningar som arbetar med anhörigstöd Tre av fyra kommuner uppger att ansvaret för anhörigstöd ligger hos en speciell befattning. I tabell 3 redovisas vilka befattningar det är och hur vanliga de är. Vissa kommuner har uppgett fler än en befattning. Tabell 3. Antal kommuner som angett att en viss befattning har ansvar för kommunens anhörigstöd. 2006. Befattning Anhörigkonsulent/-samordnare 159 Biståndshandläggare/Hemtjänstassistent 36 Demenssjuksköterska 29 Person som arbetar med utvecklingsfrågor 11 Frivilligsamordnare 8 MAS 6 Annan befattning 81. Antal kommuner 19

Totalt 159 kommuner har uppgett att ansvaret för anhörigstödet ligger på en anhörigkonsulent eller en anhörigsamordnare. Andra befattningar med ansvar för anhörigstöd som förekommer är biståndshandläggare eller hemtjänstassist och demenssjuksköterska. Bakom alternativet annan befattning döljer sig en rad olika befattningar som t.ex. anhörigstödjare, anhörigkurator, anhörigombud, projektledare, enhetschef och verksamhetschef. Jämfört med 2002 då en liknande fråga ställdes (då enbart på kommunnivå) uppgav 84 kommuner att de hade en anhörigkonsulent eller anhörigstödjare. År 2006 framstår det som vanligare att man har en viss befattning som t.ex. anhörigkonsulent i organisationen som uttalat arbetar med anhöriga och anhörigfrågor. Utveckling av olika stödformer Stöd till anhöriga kan se ut på många olika sätt. Medan vissa anhöriga främst behöver avlösning för att orka med eller få egen tid, kan behovet för andra istället handla om att få information och kunskap för att känna sig trygga i och utveckla anhörigrollen. Stödet kan också handla om att den anhöriga tillsammans med den person han eller hon stödjer kan få stöd att göra något som bryter av mot vardagen. Vilka former av stöd som kan erbjudas anhöriga varierar mellan olika kommuner. I tabell 4 beskrivs hur vanligt förekommande olika former av anhörigstöd var under 2006 och i jämförelse med situationen för 2004 och 2005. Tabell 4. Andel av kommunerna som uppgett att de hade olika former av anhörigstöd år 2004, 2005 och 2006 Stödform Korttidsvård/korttidsboende som avlösningsplats Dagvård/dagverksamhet som avlösningsplats Andel av kommunerna som svarat att de har stödformen (%) 2004 2005 2006 99 100 99 92 92 93 Avlösning i hemmet 91 94 94 Enskilda samtal 74 81 84 Anhörigcirkel/anhöriggrupp 74 76 82 Anhörigcentral/träffpunkt för 32 40 50 anhöriga Utbildning av anhörigvårdare 32 33 38 Rekreation, semestervistelse, 12 18 35 Må bra-aktiviteter etc. Frivilligcentral - - 26 Hälsoundersökningar för anhöriga 3 2 4 Annan stödform 31 34 41 Anhörigbidrag* 49 48 45 Anhöriganställning* 68 67 65 * Uppgifterna avser andel av landets kommuner och är hämtade från den nationella statistiken för 2004, 2005 och 2006 (6). 20

De mest utbredda formerna av anhörigstöd är insatser som ger anhöriga möjligheter till avlösning. Dessa insatser korttidsvård eller -boende, dagvård eller dagverksamhet och avlösning i hemmet finns samtliga i nästan alla landets kommuner. I jämförelse med 2004 och 2005 ligger dessa insatser stabilt kvar på samma höga nivå och utgör basen i kommunernas anhörigstöd. När det gäller de övriga formerna av anhörigstöd som efterfrågades i enkäten har nästan alla blivit vanligare. Framförallt gäller det anhörigcentral/träffpunkt och rekreation, semestervistelse, må bra-aktiviter etc.. Däremot är det inte fler kommuner som betalar ut anhörigbidrag eller anställer anhöriga. Slutrapporteringen av den nationella handlingsplanen för utveckling av hälso- och sjukvården beskrev hur den bredd av insatser som fanns mot slutet av Anhörig-300 perioden var på väg att bli allt smalare (2). Siffrorna för 2005 och 2006 pekar dock på en ökning vad gäller bredden, dvs. att det blir allt vanligare att kommuner utöver avlösningsinsatser också har andra insatser att erbjuda anhöriga. I årets enkät har kommunerna också fått svara på om de olika stödformerna ges i samverkan med frivilliga och ideella organisationer. I tabell 5 redovisas svaren. Tabell 5. Hur vanligt det är att kommunerna erbjuder olika stödformer i samverkan med ideella och frivilliga organisationer. 2006. Stödform Andel som erbjuder stödformen i samverkan (%) Korttidsvård/korttidsboende som avlösningsplats 1 Dagvård/dagverksamhet som avlösningsplats 4 Avlösning i hemmet 7 Enskilda samtal 12 Anhörigcirkel/anhöriggrupp 34 Anhörigcentral/träffpunkt för anhöriga 19 Utbildning av anhörigvårdare 13 Frivilligcentral 12 Rekreation, semestervistelse, må bra-aktiviteter etc. 14 Hälsoundersökningar för anhöriga 1 Annan stödform 7 Medan ideella och frivilliga organisationer sällan är med och samverkar när det gäller avlösning, spelar de en betydligt större roll i de övriga stödformerna. De stödformer som i hög grad bygger på samverkan med ideella och frivilliga organisationer är de som kompletterar den bas i anhörigstödet olika former av avlösning som kommunerna oftast själva erbjuder. Det talar för att en ökad samverkan med frivilliga och ideella organisationer kan leda till ett bredare utbud av stöd till anhöriga. 21

Tillgänglighet till avlösning Hittills har beskrivningen handlat om hur vanligt förekommande olika former av stöd för anhöriga är. Viktigt i sammanhanget är naturligtvis också om stödet verkligen används av anhöriga. I enkätundersökningarna 2002 och 2004 efterfrågades uppgifter om antal personer som tagit del av olika insatser för anhörigstöd. Hälften av kommunerna kunde inte ge något svar på dessa frågor och kvaliteten på de svar som kom in var ibland tveksam. Därför utgick dessa frågor i de undersökningar som genomfördes senare. Att så få kommuner kunde ange hur många som tagit del av olika stödinsatser har sin grund i att man inte dokumenterar insatserna till anhöriga när det ges som bistånd. Dokumentationen av avlösningsinsatser i dagvård och korttidsboende görs istället för de anhörigas närstående, dvs. brukaren utifrån kommunens perspektiv. Formellt är det korrekt, men konsekvensen blir att många frågor kring anhörigstödets tillgänglighet och utveckling är svåra att besvara och följa över tid. Utifrån ett nationellt perspektiv vet vi alltså inte om stödet till anhöriga når fler eller färre eller hur utbudet av stödformer och tillgängligheten till dessa förändras. De enda uppgifter som i dagsläget finns tillgängliga är den nationella statistiken över antal personer som varit aktuella för korttidsvård och dagvård 4. Se tabell 6. Tabell 6. Antal personer som var beviljade dagverksamhet och korttidsvård den 1 oktober för 2000 2006 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 Differens 2000 2006 Dagverksamhet 15463 14314 12965 12677 12505 12191 12752 2711 Korttidsvård 8398 8503 9082 8889 9039 8662 8963 + 565 Källa: Socialstyrelsen. Vård och omsorg om äldre. Socialtjänststatistik för åren 2000 2006 (6). Den nationella statistiken beskriver inte dessa båda verksamheter i termer av anhörigstöd. Utvecklingen över sjuårsperioden kan dock fungera som utgångspunkt för en diskussion om hur tillgängligheten utvecklas. Att nästan var femte plats i dagverksamhet har försvunnit sedan år 2000 pekar på risken att tillgängligheten till dagvård i syfte att avlösa anhöriga har försämrats. När det gäller korttidsvården finns ingen tydlig utvecklingstrend. Avlösning i hemmet Som tabell 4 visar, uppger 94 procent av landets kommuner att de erbjuder avlösning i hemmet. I enkäten fick dessa kommuner besvara ytterligare några frågor om avlösning i hemmet. Se tabellerna 7 10 nedan. Eftersom två av frågorna ingått i tidigare undersökningar kan svaren för dessa jämföras med svaren för 2004 och 2005. Se tabell 7. 4 Inom ramen för Öppna jämförelser inom vården och omsorgen om äldre kommer uppgifter om hur många anhöriga som fått avlösning att samlas in under 2007. Enligt planerna kommer dessa uppgifter att vara offentliga i slutet av året. 22

Tabell 7. Andel av kommunerna där det krävs biståndsbedömning för avlösning i hemmet och kommuner där avlösning i hemmet ges kostnadsfritt 2004, 2005 och 2006. Andel (%) 2004 Andel (%) 2005 Andel (%) 2006 Biståndsbeslut krävs 76 77 76 Ges kostnadsfritt 52 59 65 Kravet på biståndsbeslut är lika utbrett som tidigare år medan det har blivit vanligare med kostnadsfri avlösning i hemmet. I var fjärde kommun som erbjuder avlösning i hemmet är det möjligt att få avlösning i hemmet utan biståndsbeslut. Knappt hälften av kommunerna som uppger att de erbjuder avlösning i hemmet, gör det kostnadsfritt upp till ett visst antal timmar per månad. Medelvärdet bland dessa kommuner när det gäller hur många timmar man kan få kostnadsfritt är ganska exakt på 12 timmar per månad. I tabell 8 redovisas när i veckan och under dygnet man kan få avlösning i hemmet. Tabell 8. Andel (%) av kommunerna där insatsen avlösning i hemmet är tillgänglig under en vecka respektive ett dygn. År 2006. Vilka veckodagar När på dygnet under vardagar Dag 100 % Kväll 79 % Natt 33 % När på dygnet under helger Helg och vardag 67 % Dag 100 % Enbart vardagar 32 % Kväll 90 % Enbart helg 1 % Natt 43 % Två tredjedelar av landets kommuner med avlösning i hemmet erbjuder insatsen både på vardagar och på helgdagar. I de övriga kommunerna med undantag för mindre än en handfull erbjuds insatsen endast på vardagar. När det handlar om vilka tider på dygnet man kan få avlösning i hemmet så erbjuder alla kommuner insatser på dagtid. När det gäller dygnets övriga tider så erbjuds insatsen under vardagar på kvällstid i nära 80 procent och nattetid i 33 procent av kommunerna. När det gäller helgerna så är det något vanligare att insatsen finns tillgänglig både på kvälls- och nattetid. I tabell 9 redovisas med vilket varsel det är möjligt att få avlösning i hemmet. Tabell 9. Andel (%) av kommunerna som tillhandahåller avlösning i hemmet inom några olika tidsintervall. År 2006. Hur snabbt kan man få insatsen? Inom 1 dag 23 % Inom 2 3 dagar 37 % Inom 4 7 dagar 31 % Längre tid än 7 dagar 9 % Det vanligaste är att man får vänta mellan två och sju dagar för att få avlösning i hemmet. I cirka var fjärde kommun kan man få insatsen inom en dag medan man i knappt var tionde kommun får vänta längre tid än en vecka. Avslutningsvis efterfrågades vem som utför insatsen. Se tabell 10. 23

Tabell 10. Andel (%) av kommunerna där olika personalkategorier och kombinationer av personalkategorier utför insatsen avlösning i hemmet. År 2006. Vem är det som utför insatsen avlösning i hemmet? Enbart hemtjänstpersonal 66 % Hemtjänstpersonal och frivilligarbetare/väntjänst 9 % Enbart särskild anhörigstödspersonal 7 % Särskild anhörigstödspersonal och hemtjänstpersonal 7 % Hemtjänstpersonal, anhörigstödspersonal och frivilligarbetare/väntjänst 3 % Enbart frivilligarbetare/väntjänst 1 % Särskild anhörigstödspersonal och frivilligarbetare/väntjänst 1 % I två av tre kommuner är det enbart hemtjänstpersonal som står för insatsen avlösning i hemmet. De övriga utförarna, ensamma eller i kombination med andra utförare, framstår som ovanliga. Men sammantaget finns ändå möjligheten att i cirka var tredje kommun med avlösning i hemmet få insatsen utförd av antingen frivilligarbetare/väntjänst eller särskild anhörigstödspersonal. Ekonomiskt stöd Anhöriga kan också stödjas ekonomiskt. Det ekonomiska stödet har, förutom de rent ekonomiska konsekvenserna, också förutsättning att ge anhöriga uppmuntran och ett erkännande för deras insatser. De två former av ekonomisk ersättning som redovisas i den nationella statistiken är anhöriganställning och anhörigbidrag. En anhöriganställning innebär att den anhöriga är anställd av kommunen för att vårda en närstående. Anhöriganställningen kan i vissa fall innebära en ersättning i nivå med ett vårdbiträdes lön. Den anhöriga betalar skatt och kommunen betalar sociala avgifter. Inkomsten är därför pensionsgrundande samt ger rätt till sjukersättning. Anhörigbidrag handlar istället om ett skattefritt belopp som betalas till den person som behöver hjälp, som han eller hon i sin tur ersätter den anhöriga med. Ersättningens form anhöriganställning eller anhörigbidrag kan ha stor betydelse för den anhöriga. En anhöriganställning (den stödform som minskat sedan år 2000) innebär bl.a. att kommunen har arbetsgivaransvar. Det kan exempelvis ha betydelse när det handlar om tillgång till hjälpmedel för anhörigvårdaren. Tabell 11 redovisar utvecklingen av anhöriganställning och anhörigbidrag under åren 2000 till 2006. 24

Tabell 11. Antal personer och antal kommuner med anhöriganställning och anhörigbidrag den 1 oktober, årsvis 2000 2006 Antal: 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 Differens 2000/2001 2005 Personer med anhöriganställning 2375 2139 2081 2002 1856 1764 1881-494 Kommuner med anhöriganställda -* 216 212 208 196 194 189-27 Personer med anhörigbidrag 4619 4978 5513 5547 5280 5279 5162 + 543 Kommuner med anhörigbidrag -* 150 150 153 143 140 131-19 Kommuner med både anhöriganställning och anhörigbidrag -* 113 116 117 95 94 84-29 * Uppgiften saknas för år 2000 Medan antalet personer med anhöriganställning minskat i stort sett varje år under tidsperioden har antalet personer med anhörigbidrag totalt sett ökat i ungefär samma omfattning. Medan minskningen när det gäller anhöriganställning med undantag för år 2006 går i samma riktning år från år, finns inget tydligt mönster när det gäller antalet personer med anhörigbidrag. Ett annat sätt att studera tillgängligheten när det gäller dessa båda former av stöd är att titta på hur vanligt förekommande det är med stödformerna bland landets kommuner. Enligt tabell 8 har det blivit något färre kommuner som använt sig av de båda ersättningsformerna. Även om minskning av antalet kommuner som har anhöriganställning eller betalar ut anhörigbidrag är liten har det varit en minskning år från år under hela perioden år 2001 till 2006. Samarbete I enkäten fanns frågor om vem kommunen samarbetar med när det gäller anhörigstöd. Tabell 12 redogör för svaren när det gäller samarbete med andra kommuner, delar av landstinget och olika föreningar eller organisationer. 25

Tabell 12. Andel kommuner som samarbetade om anhörigstöd med andra kommuner, landsting, föreningar och organisationer. 2005 och 2006. Samarbetspartner Andel (%) 2005 Andel (%) 2006 Pensionärsorganisation 65 74 + 9 Röda korset 64 71 + 7 Religiöst samfund 60 64 + 4 Handikapp- -* 49 -* /patientföreningar Anhörigföreningar 42 49 + 7 Invandrarföreningar 7 8 + 1 Annan kommun 46 53 + 7 Primärvård 48 58 + 10 Övrig öppenvård 25 26 + 1 Slutenvård 22 22 0 * Uppgift saknas Förändring 2005 2006 Samarbetet med andra aktörer när det gäller stöd till anhöriga har ökat sedan 2005, vilket framgår av tabellen. Det är vanligast att man samarbetar med pensionärsorganisationer, Röda korset, religiösa samfund och primärvården. De samarbetspartner som samarbetet ökat mest med är primärvården och pensionärsorganisationerna. En femtedel av 2006 års stimulansmedel ska gå till nya och fördjupade former för samverkan med frivilliga och ideella organisationer, vilket kan förklara att samarbetet med dessa ökar. När det gäller det ökade samarbetet med primärvården så finns det ingen likvärdig förklaring. Däremot kan vi konstatera att två av tre kommuner som sökt medel för 2007 har uppgett i ansökan till länsstyrelsen att de avser att samarbeta med primärvården. I förra årets rapport om kommunernas anhörigstöd (5) kunde vi konstatera att samarbetet med invandrarföreningar är litet med tanke på att cirka hälften av landets kommuner bland sina brukare har äldre med annan etnisk bakgrund. Enligt enkätsvaren har samarbetet med invandrarföreningar inte förändrats i någon riktning mellan år 2005 och 2006. Utbildningsinsatser Äldreomsorgens personal har en viktig roll när det gäller stödet till anhöriga. För att kunna förstå anhöriga bör personalen ha kunskap om hur deras livssituation kan te sig. Personalen bör också känna till de olika formerna av anhörigstöd som finns tillgängligt. Vidare behöver personalen kunskap för att kunna motivera anhöriga att söka stöd, liksom personalen bör ha kunskap för att i olika situationer kunna bemöta anhöriga på ett bra sätt. Andelen av kommunerna som har genomfört någon form av utbildning riktad till personalen under 2006 har ökat sedan föregående år. År 2005 hade cirka 65 procent av kommunerna genomfört minst en av de utbildningar som efterfrågades i enkäten. År 2006 hade andelen kommuner som genomfört minst en av dessa utbildningar ökat till nära 75 procent. Tabell 13 redogör för hur vanli- 26

ga de olika utbildningarna var 2006, samt förändringen jämfört med vad kommunerna svarade år 2005. Tabell 13. Andel (%) av kommunerna som genomfört utbildningsinsatser under 2006 Utbildningsområde Andel 2006 Förändring sedan 2005 Bemötande av anhöriga 56 + 8 Anhörigstöd 42 + 13 Anhörigas livssituation 39 + 10 Samtalsmetodik 22 + 8 Krishantering 23 + 10 Annan utbildning 36 + 15 Den vanligaste utbildningen som erbjuds personalen handlar om bemötande av anhöriga. De som svarat att man genomfört alternativet annan utbildning har också angett vad utbildningen gällde. I de svaren framkommer att en del utbildningar kring anhöriga och anhörigstöd har genomförts med hjälp av medel som man ansökt om via kompetensstegen. Kommunernas kännedom om anhörigas behov Det är viktigt att anhörigstödet når ut till de anhöriga som har behov av stöd. Kommunen måste därför ha en god kännedom om de anhöriga och deras situation, samtidigt som anhöriga ska känna till möjligheten att få stöd, dvs. vara informerade. Två av frågorna handlade om att bedöma i vilken grad man i kommunen har kännedom om olika anhörigas behov av stöd. Tabell 14 redogör för resultatet när det gäller sammanboende anhöriga och tabell 15 för icke sammanboende anhöriga. Tabell 14. Kommunernas bedömning av den kännedom man har om olika kategorier av sammanboende anhörigas behov. 2006. Siffror inom parentes anger hur man svarade 2005. Anhöriga till sammanboende Bra kännedom Viss kännedom Dålig kännedom med kommunala insatser 73 (75) 26 (24) 1 (1) som under året enbart varit i slutenvård 4 (3) 53 (51) 43 (46) med enbart insatser från landstingets primärvård 4 (5) 39 (36) 57 (60) utan vård- och omsorgsinsatser 2 (3) 38 (32) 60 (66) 27