SAMHÄLLSVETENSKAPLIGA FAKULTETSNÄMNDEN PT2213, Vuxenpsykoterapi med psykodynamisk inriktning: Teori och metod, 70,0 högskolepoäng Individual Adult Psychodynamic Psychotherapy - Theory and Methods, 70.0 higher education credits Avancerad nivå/second Cycle 1. Fastställande Kursplanen är fastställd av Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden 2010-11-26 att gälla från och med 2011-09-01. Utbildningsområde: Medicinskt 100 % Ansvarig institution: Psykologiska institutionen 2. Inplacering Kursen är en fördjupningsutbildning på avancerad nivå och ingår i Psykoterapeutprogrammet, 90 högskolepoäng, med inriktning mot individualpsykoterapi med vuxna på psykodynamisk grund. AXX Huvudområde Psykologi Fördjupning AXX, Avancerad nivå, kurs som inte kan klassificeras 3. Förkunskapskrav Endast antagna till Psykoterapeutprogrammet, 90 högskolepoäng, vid Göteborgs universitet har tillträde till kursen. Se utbildningsplan för Psykoterapeutprogrammet vid Göteborgs universitet gällande antagningskrav för programmet. Se även under övrigt. 4. Innehåll Kursen omfattar 6 delkurser. För delkurserna 1, 2, 5 och 6 är undervisningen gemensam för barn- och ungdom och vuxenpsykoterapiinriktningarna.
Delkurs1: Introduktion, 9 högskolepoäng (Introduction, 9 credits) Introduktionskursen är indelad i två moment. I det första momentet görs studenten förtrogen med utbildningens mål, uppläggning och pedagogik. I momentet förbereder studenterna även fallpresentationer som diskuteras i seminarier som ett led i att tidigt skapa goda förutsättningar för kliniska diskussioner. I det andra momentet introduceras olika modeller och metoder för psykoterapiforskning. Evidensbaserad praktik (EBP) belyses utifrån såväl ett vetenskapsteoretiskt som empiriskt perspektiv. Vidare diskuteras hur EBP kan appliceras vid val av terapeutisk metod. Momentet avslutas med en diskussion kring konsekvenser och nytta med diagnostik och klassifikation. Delkurs 2: Diagnostik, 6 högskolepoäng (Diagnosis and Classification Systems, 6 credits) I delkursen presenteras och diskuteras olika modeller för och perspektiv på skilda diagnos- och klassificeringssystem. Delkurs 3. Psykoanalysens grunder, 15högskolepoäng (Basic Psychoanalytical Knowledge, 15 credits) Delkursen består av två moment. Moment 1 inleds med att behandla grundläggande kunskaper om hur Sigmund Freuds psykoanalys förändrats och utvecklats. Momentet syftar vidare till att diskutera det sammansatta och komplexa förhållandet mellan teori och praktik inom psykodynamisk teoribildning i relation till kliniskt arbete som granskas och problematiseras. Teoriers giltighet i förhållande till föränderliga sociala och samhälleliga förhållanden diskuteras. Under kursen betonas betydelsen av att förstå i vilket sammanhang psykologiska teorier uppkommer. Moment 2 avhandlar och diskuterar hur Sigmund Freud analyserade det omedvetnas manifestationer i kulturen. Under momentet problematiseras Freuds sätt att ta sig an uppgiften att analysera andra empiriska element än de som kom från den psykoanalytiska kliniken. Vidare ges det under kursen möjlighet att reflektera över psykoterapeutens roll i samhället, liksom förhållandet mellan samhälleliga och psykopatologiska strukturer. Delkurs 4. Objektrelationsteorins utveckling, 15 högskolepoäng (Recent Objectrelation Theory 15 credits) Delkursen består av två moment. Moment 1 inleds med att ge en historisk inramning till och genomlysa huvuddragen i Melanie Kleins arbete. Vidare granskas den utveckling som skett efter Melanie Klein som innebär en vidareutveckling i objektrelationstänkande. Om det första momentet tar avstamp i Kleins teori så utgår det andra momentet utifrån D.W. Winnicotts teoretiska ansatser. Vidare belyses modern brittisk psykoanalys och dess kliniska tillämpning avseende samspelet mellan två subjekt och utvecklingen av ett subjektrelationstänkande. Förespråkare för det speciella kliniska synsätt som följer ur tillämpningen av dessa teorier genomgås Delkurs 5. Examensarbete, 15 högskolepoäng (Thesis15 credits) Under delkursen ges en introduktion till (alternativt en repetition av) grundläggande forskningsmetodik, i syfte att förbereda de studerande för det egna examensarbetet. Tyngdpunkten på momentet består av examensarbete där den studerande (ensam eller i grupp om två) behandlar en problemställning av relevans för individualpsykoterapi. Arbetet ska innefatta någon form av datainsamling, vilken bearbetas med hjälp av kvalitativ och/eller kvantitativ vetenskaplig metodik. Examensarbetet presenteras och försvaras vid ett seminarium. Den studerande skall också genomföra opposition på medstuderandes examensarbete. 2/ 5 Delkurs 6. Specialkurser 10 högskolepoäng (Specialist Knowledge 10 credits)
Under delkursen identifieras och formuleras kunskapsbehov och/eller fördjupas kunskaper i ett specifikt ämnesområde inom ramen för kursens målsättning. Ett obligatoriskt moment i delkursen är en orientering i olika psykoterapiinriktningar, metoder och tekniker utöver den specialinriktning som den aktuella kursen har. Under delkursen skall de studerande integrera de kunskaper och erfarenheter som de gjort under kursen. Målsättningen är att erfarenheter och kunskaper ska sammansmälta till ett för varje studerande personligt psykoterapeutiskt förhållningssätt. 3/ 5 5. Mål Efter genomgången kurs skall den studerande kunna: Kunskap och förståelse visa kunskap om områdets vetenskapliga grund och insikt i aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete samt kunskap om sambandet mellan vetenskap och beprövad erfarenhet och sambandets betydelse för yrkesutövningen, visa fördjupad kunskap om och förståelse för olika psykoterapiformer, olika psykiska sjukdomstillstånd samt psykiatrisk diagnostik, och visa kunskap och förståelse för relevanta samhälls- och familjeförhållanden som påverkar individer och grupper, ingående redogöra för, förklara och reflektera över diagnostiska metoder och klassifikationssystem samt argumentera för och emot dess tillämpning inom psykoterapeutisk verksamhet, ingående förstå och förklara begreppet kvalitetssäkring. Färdighet och förmåga visa förmåga att på ett fördjupat sätt integrera teoretisk kunskap och klinisk tillämpning, visa sådana fördjupade färdigheter som krävs för att självständigt genomföra diagnostiska bedömningar samt upprätta, genomföra och kritiskt utvärdera psykoterapeutiska behandlingsprogram, visa förmåga att i skriftlig form diskutera och problematisera psykoterapeutiska teorier och metoder i syfte att kommunicera kunskap och iakttagelser till såväl specialister som lekmän, visa förmåga att kritiskt och självständigt granska, bedöma och använda relevant information för att i enlighet med rådande lagstiftning dokumentera psykoterapeutisk behandling, visa förmåga att med berörda parter muntligt och skriftligt redogöra för åtgärder och behandlingsresultat samt i enlighet med relevanta författningar dokumentera dessa. Värderingsförmåga och förhållningssätt, visa förmåga att med helhetssyn på människan göra åtgärdsbedömningar utifrån relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter med särskilt beaktande av de mänskliga rättigheterna, visa förmåga att reflektera över sig själv i psykoterapeutrollen ur ett professionellt och etiskt perspektiv i förhållande till såväl patienter som andra yrkesgrupper, visa förmåga att reflektera över möjligheter och begränsningar för psykoterapi ur ett etiskt, samhälleligt och vetenskapligt perspektiv med särskilt beaktande av mänskliga rättigheter, men även ur ett individuellt kontextuellt perspektiv, visa förmåga att identifiera etiska aspekter på eget forsknings- och utvecklingsarbete, visa insikt om betydelsen av lagarbete och samverkan med andra yrkesgrupper, och visa förmåga att identifiera eget behov av ytterligare kunskap samt att fortlöpande utveckla sin kompetens.
4/ 5 6. Litteratur Se bilaga. Litteratur för termin 1 beslutas av programnämnden för Psykoterapeutprogrammet. Litteraturen omfattar ca 1200 sidor. Litteratur för resterande terminer beslutas terminen innan respektive delkurs startar. 7. Former för bedömning Undervisningen sker i form av föreläsningar och seminarier (lärarledda och lärarlösa) i mindre grupper. All undervisning är obligatorisk. Frånvaro tas igen enligt överenskommelse. Förutom obligatorisk närvaro ställs krav på ett aktivt deltagande och ansvarstagande från den studerandes sida. Lärare och handledare bedömer kontinuerligt den studerandes förmåga att tillgodogöra sig undervisning och omsätta den i klinisk verksamhet. Delkurserna 3-4 redovisas genom egen författad text, 8-12 sidor, med utgångspunkt i aktuellt kursinnehåll. Arbetet läggs fram i seminarium med opponent. Delkurserna 1, 2 och 6 examineras genom gruppdiskussioner och individuella presentationer. Den studerande skall visa att de kunskaper som anges i målsättningen för varje delkurs inhämtats. Delkurs 5 examineras dels genom ett självständigt examensarbete som presenteras och försvaras i seminarieform och dels genom att vid ett tillfälle vara opponent på medstuderandes examensarbete. Student äger rätt till byte av examinator efter att ha underkänts två gånger på samma examination. En sådan begäran ställs till institutionen och skall vara skriftlig. Om kursen ändras till innehåll och/eller litteratur kan examination ske enligt denna kursplan inom ett år efter ändringen. Studenten garanteras minst tre provtillfällen inklusive ordinarie provtillfälle. Därefter prövas i varje enskilt fall om examination får göras enligt den äldre kursplanen. Om kursen helt upphör kan den examineras inom två år efter det att kursen senast givits. Därefter skall det prövas i varje enskilt fall om examination får göras. 8. Betyg Betygskalan omfattar betygsgraderna Underkänd (U), Godkänd (G). För godkänt betyg på kursen krävs: Godkänt resultat på samtliga delkurser Deltagande på samtliga föreläsningar, lektioner och seminarier Aktivt deltagande under lektioner och seminarier Godkänt examensarbete samt minst en godkänd opposition på medstuderandes examensarbete 9. Kursvärdering Ansvarig för respektive delkurs bereder de studerande tillfälle att göra en skriftlig och muntlig kurs-värdering i samband med respektive delkurs avslutande. Efter avslutad kurs gör kursledaren en sammanställning av kursvärderingarna. Sammanställningen behandlas i programnämnden för Psy-koterapeutprogrammet och förmedlas både till de studenter som genomförde värderingen och till de studenter som skall påbörja kursen. Sammanställningarna samlas i en särskild pärm för varje kurs och hålls tillgängliga för studenter.
5/ 5 10. Övrigt Undervisningsspråk: svenska. Undervisningsspråket är i huvudsak svenska, men vissa föreläsningar på engelska kan komma att ingå. Kurslitteraturen utgörs till viss del av engelskspråkig litteratur. För psykoterapeutexamen skall studenten fullgjort kursfordringar om 90 hp (Teori och metodkurs 70 hp och Handledningskurs 20 hp). Därtill ställs krav på - avlagd psykologexamen (enligt 1982 års studieordning eller senare bestämmelser), - läkarexamen med specialistkompetens i psykiatri eller barn- och ungdomspsykiatri, - socionomexamen, eller - annan motsvarande examen. För de två sistnämnda grupperna krävs dessutom grundläggande psykoterapiutbildning. Utöver detta skall den studerande kunna intyga att hon/han under utbildningstiden har haft deltidstjänstgöring med psykoterapeutiska uppgifter. Utbildningens omfattning Utbildningen kräver en arbetsinsats motsvarande en halvtidstjänstgöring, c:a 20 timmar/vecka. Torsdagar är schemalagda mellan 9.15 och 14.45. Under första terminen tillkommer ytterligare en halvdags schemabunden undervisning. Behandlingsarbete och psykoterapihandledning pågår terminerna 2-6.
Litteratur - PT2213, Vuxenpsykoterapi med psykodynamisk inriktning: Teori och metod Litteraturlistan har fastställts av prefekt vid Psykologiska institutionen den 17/6 2011 att gälla fr o m ht11. American Psychiatric Association.(2000). DSM-IV-TR. Diagnostic and statistical manual of mental disorders fourth edition, Text revision. Washington, DC: American Psychiatric Association.Referenslitteratur APA Presidential Task force on Evidence-Based Practice.(2006). Evidence-based practice in psychology.american Psychologist, 33, 271-285. 14 s Beutler, Larry E., Harwood, T. Marc, Kimpara, Satoko, Verdirame, David, &Blau, Kathy (2011).Coping Style.Journal of Clinical Psychology, 67(2), 176-183. 7 s Beutler, Larry E., Harwood, T. Marc, Michelson, Aron, Song, Xiaoxia, & Holman, John (2011).Resistance/Reactance Level.Journal of Clinical Psychology, 67(2), 133-142. 9 s Broberg, Anders G., Almqvist, Kjerstin,& Tjus, Tomas (2003). Klinisk barnpsykologi Utveckling på avvägar. Stockholm: Natur och Kultur. 150 s Constantino, Michel J., Arnkoff, Diane B., Glass, Carol R., Ametrano, Rebecca M.,& Smith, JuliAnna Z. (2011). Expectations.Journal of Clinical Psychology, 67(2), 184-192. 8 s Elliott, Robert, Bohart, Arthur, Watson, Jeanne,& Greenberg, Leslie(2011).Empathy.Psychotherapy, 48(1), 43-49. 6 s Farber, Barry A.,&Doolin, Erin M. (2011).Positive regard.psychotherapy,48(1), 58-64. 6 s Hallerstedt, Gunilla (red.).(2006). Diagnosens makt. Göteborg: Daidalos. 120 s Hayes, Jeffery A., Gelso, Charles J., & Hummel, Ann M. (2011).Managing countertransference.psychotherapy, 48(1), 88-97. 9 s Horvath, Adam O., Del Re, A. C, Flückiger, Christoph,& Symonds, Dianne(2011).Alliance in individual psychotherapy.psychotherapy, 48(1), 9-16. 7 s Kolden, Gregory G., Klein, Marjori H., Wang, Chia-Chiang,& Austin, Sara B. (2011). Congruence/genuineness.Psychotherapy, 48(1), 65-71 Larsson, Billy (2010). Therapists and their patients: Similarities and differences in attitudes between four psychotherapy orientations in Sweden. Doktorsavhandling (Kappa), Göteborgs Universitet, Göteborg. 60 s Lambert, Michel J.,&Shimokawa, Kenichi (2011).Collecting client feedback.psychotherapy, 48(1), 72-79. 7 s Levy, Kenneth N., Ellison, William.D., Scott, Lori N., &Bernecker, Samantha L. (2011). Attachment style.journal of Clinical Psychology, 67(2), 193-203. 10 s 6 s
McCall, Robert B. (2009). Evidence-based programming in the context of practice and policy (No. 3): Society for Research in Child Development, 3-16. 13 s Norcross, John C.,& Lambert, Michel J. (2011).Psychotherapy relationships that work II.Psychotherapy, 48(1), 4-8. 4 s Norcross, John C., &Wampold, Bruce E. (2011). Evidence-based therapy relationships: Research conclusions and clinical practices. Psychotherapy, 48(1), 98-102. 4 s Norcross, John C.,&Wampold, Bruce E. (2011). What works for whom: Tailoring psychotherapy to the person.journal of Clinical Psychology, 67(2), 127-132. 5 s PDM Task Force.(2006). Psychodynamic Diagnostic Manual. Silver Spring, MD: Alliance of Psychoanalytic Organization. 257 s Ramnerö, Johan ( 2006). Beteendets ABC. Lund: Studentlitteratur. 236 s Rutter, Michael (2011).Child psychiatric diagnosis and classification: concepts, findings, challenges and potential. Journal of Child Psychology and Psychiatry. 15 s Safran, Jeremy D., Muran, J., Christopher, & Eubanks-Carter, C. (2011). Repairing alliance ruptures. Psychotherapy, 48(1), 80-87. 7 s Shirk, Stephen R., Karver, Marc S.,& Brown, R. (2011). The alliance in child and adolescent psychotherapy.[doi:10.1037/a0022181]. Psychotherapy, 48(1), 17-24. 7 s Swift, Joshua K., Callahan, Jennifer L.,&Vollmer, Barbara M. (2011). Preferences.Journal of Clinical Psychology, 67(2), 155-165. 10 s Tryon, Georgiana S.,&Winograd, Greta (2011).Goal consensus and collaboration.psychotherapy, 48(1), 50-57. Wedin, Lage & Sandell, Rolf (2003). Psykologiska underökningsmetoder en introduktion.lund: Studentlitteratur. 175 s 7 s Tillkommer ca 80 sidor enligt lärares anvisningar.