Nordby V, RAÄ 410 stenåldersboplats

UV VÄST, DOKUMENTATION AV FÄLTARBETSFASEN 2006:9 ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Nordby V, RAÄ 410 stenåldersboplats Bohuslän, Hogdal socken, Nordby 4:3, RAÄ 410 Glenn Johansson

Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Väst Kvarnbygatan 12 431 34 Mölndal Växel: 031-33 42 900 Fax: 031-33 42 901 e-post: uvvast@raa.se e-post: fornamn.efternamn@raa.se www.raa.se/uv Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L1999/3 2006 Riksantikvarieämbetet UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2006:9 ISSN 1650-xxxx Utskrift Intellecta Docusys, Västra Frölunda, 2006 2 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2006:9. Arkeologisk undersökning

Innehåll Inledning... 4 Undersökningens förutsättningar... 4 Topografi... 5 Metod... 5 Resultat... 6 Fynden... 6 Flinta... 6 Bergart... 8 Keramik och ben... 8 Anläggningar... 9 Analyser... 9 Fosfatkartering... 9 14 C-analyser... 10 Makrofossilanalys... 10 Boplatsens datering... 10 Utvärdering av undersökningsplan... 11 Materialets potential... 11 Referenser... 12 Administrativa uppgifter... 13 Tabellförteckning... 14 Figurer... 14 Bilagor... 15 Bilaga 1. Fyndlista Bohuslän, Hogdal socken, Nordby 4:3, RAÄ 410... 15 Bilaga 2. Anläggningstabell Bohuslän, Hogdal socken, Nordby 4:3, RAÄ 410... 16 Bilaga 3. 14 C-analys Bohuslän, Hogdal socken, Nordby 4:3, RAÄ 410... 17 Bilaga 4. Makrofossilundersökning av markprover Bohuslän, Hogdal socken, Nordby 4:3, RAÄ 410... 18 Nordby V, RAÄ 410 stenåldersboplats 3

Inledning Som en del i utbyggnaden av väg E6 på sträckan Hogdal Svinesund i norra Bohuslän har en ny bro vid Svinesund projekterats. Arbetsprojektet omfattar vägentreprenad samt även terrassering av området för ny tullstation samt arbetsväg och etableringsytor vid brofästet. Den planerade arbetsvägen ned till etableringsområdet för nytt brofäste vid Bjällvarpet, kom att beröra tre stenåldersboplatser, varav RAÄ 410 var en (fig. 1). Enligt beslut av Länsstyrelsen i Västra Götalands län kom fornlämning RAÄ 410 liksom RAÄ 439 och RAÄ 440 därför att undersökas. De arkeologiska undersökningarna genomfördes i samverkan mellan Riksantikvarieämbetet UV Väst och Bohusläns museum och bekostades av Vägverket Region väst. Undersökningen av RAÄ 410 utfördes under juli augusti år 2002. Fornlämning RAÄ 410 var belägen inom fastigheten Nordby 4:3, Hogdal socken, Strömstads kommun i Bohuslän (fig. 4). Undersökningens förutsättningar Av de tre boplatser som kom att beröras av den planerade arbetsvägen och som därmed kom att slutundersökas, var RAÄ 410 den enda som var känd sedan tidigare. Boplatsen fanns registrerad i fornlämningsregistret och kända fynd från platsen utgjordes av ett mindre antal flintavslag. Boplatsens storlek uppskattades till cirka 80 20 50 meter och den beskrevs som liggande i ett sadelläge i sandig skogsmark, på en nivå mellan 35 40 meter över havet. Av olika skäl ingick arbetsvägen ned till platsen för nytt brofäste inte i de aktuella vägsträckningar och exploateringsområden som omfattades av arkeologisk utredning och förundersökningar i samband med projekterandet av den nordligaste delen av väg E6, sträckan Nordby Svinesund. Då anläggandet av arbetsvägen aktualiserades, under våren år 2002, var detta i en situation då entreprenadarbeten vid brofästet redan var planerat att påbörjas under sommaren. Då arbetsvägen var en förutsättning för detta arbetes igångsättande, togs ett snabbt beslut om en kompletterande arkeologisk utredning i arbetsvägens sträckning. På grund av bitvis mycket svårtillgängliga terrängavsnitt kunde grävmaskin ej användas vid utredningen, utan utredningen fick genomföras genom handgrävning av provgropar. Vid utredningen hittades tre okända stenåldersboplatser. Två av dessa kom att direkt beröras av planerad väg. På grund av områdets mycket bergiga topografi med få naturliga passager, fanns egentligen inget alternativ till vägens planerade sträckning. Detta innebar att arbetsvägen skar rakt igenom RAÄ 410 samt två av de nyupptäckta boplatserna. På grund av det hårt pressade tidsschemat beslutade Länsstyrelsen därefter att de tre boplatserna skulle slutundersökas utan att de först blivit föremål för förundersökning. Detta innebar att när Riksantikvarieämbetet UV Väst upprättade undersökningsplaner och kostnadsberäknade slutundersökningarna, så gjordes detta endast utifrån ett antal handgrävda provgropar. Detta är naturligtvis ingen ideal situation, men med facit i hand kan vi konstatera att 4 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2006:9. Arkeologisk undersökning

såväl kostnadsberäkningar som arkeologiska förväntningar i stort, var realistiska. När undersökningen av RAÄ 410 påbörjades var förutsättningarna alltså sådana att vi stod med ett mycket begränsat flintmaterial från ett par provgropar. Flintan gav ett neolitiskt intryck och nivån över havet indikerade att boplatsen sannolikt hörde hemma i neolitikums äldre del. Topografi Boplatsen låg fågelvägen ca tre kilometer väster om nuvarande bro vid Svinesund i nordligaste delen av Hogdal socken. Detta är ett område och en miljö som i stor utsträckning karaktäriseras av delvis svårtillgänglig bergs- och skogsterräng. Boplatsen låg i en sandig slänt som vette mot norr och Idefjorden, vilken idag ligger knappt en kilometer norr om boplatsen. En vacker och väl vald plats som genom att den låg insprängd mellan och avgränsades av större berg i väst och öst var skyddad mot vindar från dessa väderstreck. Boplatsens läge kan även beskrivas som att den låg på norra sidan av ett sadelläge som utgjordes av ett bergspass (fig. 2). Metod Eftersom boplatsen inte förundersökts, fanns en viss osäkerhet gällande såväl dess utsträckning som stratigrafiska förhållanden. Inledningsvis upptogs därför ett antal sökschakt med grävmaskin i syfte att avgränsa boplatsen och klargöra stratigrafiska förhållanden. Härigenom kunde boplatsen avgränsas till en ca 1400 kvadratmeter stor yta (fig. 3). Nästa steg i undersökningen blev därefter att med grävmaskin torva av boplatsytan ned till ett underliggande och fyndförande sandlager. Vid avbaningen sparades ett flertal profiler för dokumentation av lagerföljden. Vid schaktningen framkom 49 anläggningar vilka rensades fram för hand och mättes in med geodimeter. Härefter fortsatte undersökningen med att 120 kvadratmeterstora grävenheter handgrävdes i stick om 0,1 meter. Grävenheterna förlades så att hela boplatsytan täcktes in. Därefter förtätades grävandet av meterrutor till i huvudsak två delytor inom boplatsen. Detta var delytor där fyndmängden var som störst och dit anläggningarna koncentrerades. Som ett led i undersökningen handgrävdes samtliga anläggningar. I de flesta fall snittades de så att ena hälften undersöktes, medan ett mindre antal grävdes ut i sin helhet. Samtliga anläggningar dokumenterades genom profilritning och i vissa fall fotograferades de. Vad gäller provtagning så insamlades jordprover för makrofossilanalys från ett flertal av anläggningarnas fyllning och i de fall träkol förekom i anläggningarna, togs prov för 14 C-datering. Inom delar av boplatsen gjordes även en fosfatkartering. Som ett sista moment i undersökningen gjordes en andra och djupare schaktning med grävmaskin ner i sandlagret för att utesluta att djupare liggande fyndhorisonter fanns överlagrade. Nordby V, RAÄ 410 stenåldersboplats 5

Resultat Fynden Från undersökningen av Hogdal 410 finns sammanlagt 4374 fynd registrerade och materialet domineras av flinta (4336 stycken). Utöver fynd i flinta finns även 9 föremål i andra bergarter, 16 keramikskärvor samt tre bitar brända ben (fyndlista, bilaga 1). Huvuddelen av materialet härrör från de kvadratmeterstora grävenheter som handgrävdes på den avbanade ytan, ett mindre antal från undersökningar av anläggningar, samt enstaka fynd som togs tillvara vid maskinavbaningen. Flinta Vid fyndregistreringen har materialet, med ett undantag, sorterats utifrån Göteborgs Arkeologiska Museums sorteringsschema (Andersson m.fl. 1978). Vad gäller avslag och övrig slagen flinta, så har ingen distinktion gjorts mellan dessa utan de har sammanslagits till en kategori. Ser vi till de identifierade redskapen i flintmaterialet så får man väl först och främst konstatera att de är relativt många (134 stycken), men att det i stor utsträckning rör sig om ett par föremålstyper. Som framgår av nedanstående tabell (tabell 1) finns bland fynden såväll skrapor, sticklar, knivar som fragment av slipade yxor, men vanligtvis endast i enstaka exemplar. Vad som framförallt karaktäriserar materialet är ett stort antal pilspetsar. Totalt finns 65 pilspetsar registrerade från undersökningen och flest är de tväreggade spetsarna som finns i 40 exemplar, men också eneggade spetsar finns i ett större antal, totalt 21 stycken. Vid sidan av dessa finns även två spånpilar, varav en är en A-spets och den andra en D-spets, samt slutligen också två tångespetsar. Vad gäller de tvär- och eneggade spetsarna så handlar det inte om två distinkta typer av pilspetsar, vilket klassificeringen av dem kan ge sken av. I själva verket kan de snarare betraktas som en spetstyp, där eggvinkeln varieras på en glidande skala från helt tvär till mycket sned. Vad som bestämmer om de registreras som tvär- respektive eneggad spets, avgörs endast av längden på ena sidokantens retusch. Skillnaden mellan en tväreggad spets med mycket skev egg och en eneggad spets, är i många fall endast ett matematiskt mätbart förhållande som ögat knappast kan observera och som varken har kronologisk eller funktionell relevans. För de tvär- och eneggade spetsarna från Bjällvarpet gäller också att förhållandevis många är skadade (21 av 61). I flera fall innebär detta att det inte är möjligt att säkert klassificera dem som det ena eller andra. När osäkerhet funnits, har de konsekvent registrerats såsom tväreggade spetsar. Detta betyder att den proportionella fördelningen mellan tvär- respektive eneggade spetsar, inte ska tas helt reservationslöst. Någon utpräglad spånteknik utmärker inte materialet, även om enstaka spån finns bland fynden. Totalt finns inte fler än sex stycken (varav ett är ett kort spånfragment) samt ett mikrospån. Detta förhållande avspeglas även om man tittar på flintkärnorna. Inte någon enda spånkärna finns registrerad (men däremot en mikrospånkärna). Att spån i någon mån ändå producerats och använts framgår, vid sidan av de faktiska spånen, även av 6 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2006:9. Arkeologisk undersökning

de båda spånpilarna och den spånkniv som finns från undersökningen. Dessutom är enstaka tväreggade och eneggade spetsar gjorda av spån. Någon intakt flintyxa finns ej bland fynden, men utifrån fem slipade fragment kan man ändå konstatera att yxor funnits och använts. Fyra av fragmenten utgörs av relativt små avslag med slipytor, och när det gäller dessa är det svårt att härleda dem till yxtyp. Men det femte fragmentet består av ett närmast intakt eggparti från en tunnackig yxa (F204). Härutöver finns även en eneggad spets som har en slipfacett (F320). Fyndet visar att flintan från kasserade yxor återanvänts för tillverkning av småredskap. Tabell 1. Sammanställning över flintmaterialet från Hogdal 410 Föremålskategori (flinta) Antal Redskap Tväreggad spets 40 Eneggad spets 21 Spånpil med tånge (A-spets) 1 Spånpil med tånge (D-spets) 1 Avslagsskrapa, enkel 7 Tångespets 2 Avslagskniv 10 Avslag med retusch 43 Övrig flinta med retusch 1 Spånkniv 1 Stickel 1 Slipat fragment 5 Flathugget redskap, fragment 1 Summa redskap 134 Spån Spån 5 Spånfragment 1 Mikrospån 1 Summa spån 7 Kärnor Ensidig med 2 motstående pltf 1 Plattformskärna 1 plattform 2 Plattformskärna 2 plattform 5 Bipolär kärna 4 Övrig kärna 3 Övrig kärna 3 plattform 1 Mikrospånkärna, övrig, 2 plattform 1 Summa kärnor 17 Restprodukter Avslag och övrig slagen flinta 3 146 Splitter 1 042 Summa restprodukter 4188 Antal fynd totalt 4336 Nordby V, RAÄ 410 stenåldersboplats 7

Bergart Som framgår av sammanställningen nedan (tabell 2) så utgörs de flesta redskapen i bergart av slipstenar och sammanlagt finns sju stycken registrerade från undersökningen. Två av dem påträffades i anläggningar medan övriga fem återfanns spridda över boplatsytan. Vad gäller materialet så är det genomgående kvartsit och sandsten som använts till slipstenar på den neolitiska boplatsen vid Bjällvarpet. Om det i samtliga fall verkligen rör sig om slipstenar, även om de registrerats som sådana, är inte helt säkert. Att flera av dem i själva verket använts som malstenar är fullt möjligt. Som framgår av fyndsammanställningen finns även en bergartsyxa bland fynden. Eftersom det handlar om en mycket karaktäristisk lihultyxa, måste den sägas vara ett något udda fynd på platsen. Att samma platser använts under såväl mesolitisk som neolitisk tid är visserligen ett vanligt fenomen som resulterar i blandade boplatsmaterial, men nivåmässigt ligger högsta punkten för boplatsen strax över 34 meter över havet. Detta innebär att platsen stått under vatten fram till ungefär 5 500 BP. Att yxan skulle ha tillverkats under neolitisk tid får väl anses vara helt osannolikt, utan förklaringen till att den återfanns på platsen är helt säkert en annan. Då platsen stod under vatten under senmesolitikum kan den exempelvis ha kastats ut från land eller tappats från en båt i vattnet. Alternativt kan man ju tänka sig att någon från den neolitiska boplatsen hittat den på den senmesoltiska boplatsen Hogdal 440 (ett hundratal meter söder om den neolitiska boplatsen) och tagit den med sig därifrån. Vid sidan av bergartsyxan och slipstenarna finns ytterligare endast ett föremål i bergart bland fynden. Detta är en relativt liten och rundoval knacksten (F354). Stenen är ca 5 7 cm stor och har en vikt på 214g. I ena änden har den markerade bruksspår. Tabell 2. Sammanställning av fynd i bergart Föremålskategori Antal Knacksten 1 Slipsten 7 Bergartsyxa 1 Antal fynd totalt 9 Keramik och ben Från undersökningen finns ett mycket litet keramikmaterial, det rör sig totalt endast om 16 små skärvor med en sammanlagd vikt av 44 g. Flertalet av skärvorna är runt 10 10 mm stora och endast en är något större och mäter 30 40 mm. Ingen keramik påträffades i anläggningarna utan samtliga bitar kommer från grävenheter på boplatsytan. De 16 skärvorna härrör från totalt sex kvadratmeterstora grävenheter på boplatsens södra del. På grund av den höga fragmenteringsgraden och det faktum att ornering helt saknas, är en säker datering av keramiken vansklig. Men med tanke på fyndbilden för övrigt, får man väl anse det vara mest sannolikt att den är samtida med det tidigneolitiska flintmaterialet. Keramiken är 8 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2006:9. Arkeologisk undersökning

framställd med en oxiderande metod, har en grov magring och ger ett också ett allmänt neolitiskt intryck. Även brända ben finns registrerat från undersökningen, men detta material är än mer begränsat än keramiken. Från tre grävenheter finns brända ben och för var och en rör det sig om en enda benbit. Alla tre är mycket små, endast ca 5 mm stora och tillsammans väger de mindre än ett gram. Tabell 3. Sammanställning av ben och keramikfynd Material Antal Vikt i gram Keramik 16 44 Ben, brända 3 1 Anläggningar Tabell 4 utgör en sammanställning över samtliga påträffade anläggningar från undersökningen av Hogdal 410. Som framgår av sammanställningen återfanns totalt 49 anläggningar. Samtliga anläggningar undersöktes för hand och dokumenterades genom profilritning, ett urval anläggningar dokumenterades även med foto (bilaga 2). Tabell 4. Sammanställning över de påträffade anläggningarna på Hogdal 410 Anläggningstyp Antal Grop 11 Härd 4 Härdgrop 2 Kokgrop 5 Nedgrävning 1 Skärvstensansamling 7 Stolphål 16 Övrigt (skaltäkt 1 sotfläck 2) 3 Antal anläggningar totalt 49 Analyser Prover för tre olika analysmetoder togs vid undersökningen av Hogdal 410. Dels togs jordprover för fosfatkarterting över boplatsytan och dels togs jordprover från ett urval anläggningar för makrofossilanalys. Härutöver insamlades också kolprover från anläggningar för 14 C-analys. Fosfatkartering Vid undersökningen användes grävmaskin för avbaning av boplatsytan. Ett övre lager av humös förna avlägsnades och fynd och anläggningar framkom i ett något stenigt sandlager direkt under detta. Efter att anläggningar undersökts och ett drygt hundratal meterstora grävenheter handgrävts på boplatsen gjordes en fosfatkartering över ytan. Proverna togs omedelbart under den fyndförande horisonten, ungefär 0,1 0,2 meter ner Nordby V, RAÄ 410 stenåldersboplats 9

i sandlagret. Sammanlagt togs 196 prover med 1 meters mellanrum. Syftet med fosfatkarteringen var att se om och hur eventuella variationer i fosfathalt kunde relateras till anläggningar och fyndkoncentrationer. Efter fältundersökningens avslutande har proverna analyserats genom citronsyrametoden och analysen har utförts vid Fosfatlaboratoriet, Länsmuseet på Gotland. 14 C-analyser För 14 C-datering har prover i form av träkol från fyra olika anläggningar analyserats vid Ångströmslaboratoriet, Avdelningen för jonfysik vid Uppsala Universitet (bilaga 4). De analyserade proverna har givit följande resultat (tabell 5). Tabell 5. Förteckning över 14 C-dateringar Labnr Idnr Anl. BP Kalibrerat värde* Ua-26786 PK 21513 A15588 285±35 1490 1670 AD Ua-26787 PK A22839 2260±60 410 170 BC Ua-26788 ID 23348 A23011 5095±45 3980 3780 BC Ua-26789 ID 23244 A23063 5055±45 3970 3710 BC * 2 sigma, enligt Stuivert et al. 1988 Makrofossilanalys För makrofossilanalys togs jordprover från 15 anläggningar på boplatsen. Volymen på proverna varierade mellan 2 5 liter. Efter undersökningens avslutande har prover från fyra anläggningar analyserats. De analyserade proverna härrör från en härd (A22839), en kokgrop (A23011), samt två gropar (A23063 och A15767). Proverna har analyserats av paleoekolog Björn Gedda vid Riksantikvarieämbetet UV Syd i Lund (bilaga 4). Boplatsens datering Från undersökningen finns fyra stycken 14 C-daterade anläggningar (bilaga 3). Två av dem visar en datering till övergångsfasen mellan mesolitikum och neolitikum 5055±45 och 5095±45. En tredje datering visar förromersk järnålder 2260±60 och den fjärde har fått en trolig ålder av 285±35. Spridningen av dateringarna visar på att platsen på olika sätt använts och besökts vid upprepade tillfällen under närmare 6000 år. Därmed blir tolkningen av de olika anläggningarna på platsen problematisk, då det innebär att det finns en betydande osäkerhet gällande anläggningarnas samtidighet. Den stora spridning som 14 C-dateringarna uppvisar motsvaras däremot ej i fyndmaterialet. Några fynd som kan kopplas till de senare och yngre 14 C-dateringarna framkom ej vid undersökningen. I princip kan fyndmaterialet i sin helhet hänföras till övergången mellan mesolitikum och äldsta neolitikum. Detta med undantag för ett par av flintföremålen, ett 10 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2006:9. Arkeologisk undersökning

fragment av ett flathugget redskap samt två spånpilspetsar. Dessa föremål bör dateras till neolitikums mellersta eller senare del. De båda 14 C-dateringar som givit en ålder till övergången mesolitikum/neolitikum och tidigneolitikum korresponderar väl med det stora antalet och för platsen karaktäristiska fynden av tvär- och eneggade spetsar, men också med slipade fragment från tunnackiga yxor. Fynden förekom på en nivå mellan 33,5 34,5 meter över havet vilket innebär att boplatsen varit strandbunden vid tidpunkten för de äldsta 14 C- dateringarna. Vid denna tid, kring 5000 BP ligger havsnivån ungefär 30 meter över dagens nivå (Påsse 2003). Utvärdering av undersökningsplan Förutsättningarna inför formulerandet av undersökningsplanen inför slutundersökningen var inte helt idealiska. Detta eftersom fornlämningen inte varit föremål för förundersökning. Detta innebar att det faktiska underlaget för en bedömning av den vetenskapliga potentialen hos fornlämningen var begränsat. Varken boplatsens verkliga utsträckning eller om anläggningar fanns var känt och fyndmaterialet utgjordes av ett begränsat flintmaterial från ett fåtal provgropar. Av dessa skäl var det naturligt att frågeställning och problemformulering i undersökningsplanen låg på ett ganska övergripande plan. Vad som lyftes fram i undersökningsplanen var att fynd och strandlinjedatering av boplatsen pekade mot en datering till övergången mellan mesolitikum och neolitikum och att boplatser från denna övergångsperiod och från den tidiga Trattbägarkulturen närmast är okända i området. Det framhölls att det vid 2001 års undersökningar i Hogdal, för första gången påträffades och undersöktes en tidigt mellanneolitisk Trattbägarboplats i norra Bohuslän (RAÄ 315). Att studera och diskutera kulturella, sociala och ekonomiska förändringar i regionen, förutsätter ett källmaterial i form av boplatser med en god kronologisk placering. Undersökningen av RAÄ 410 skulle förhoppningsvis fylla luckan mellan slutfasen av mesolitikum och det tidiga neolitikum. I efterhand kan konstateras att fornlämningen väl svarade upp till vad som formulerats och förväntats i undersökningsplanen. Boplatsen blev typologiskt och genom 14 C, daterad till just övergången mellan senmesolitikum och tidigneolitikum. Materialets potential Boplatsen kan dateras till övergången mellan mesolitikum/neolitikum och tidigneolitikum. Fram till för endast ett par år sedan fanns ingen trattbägarboplats undersökt i norra Bohuslän. År 2002 undersöktes, i samband med utbyggnaden av väg E6, en tidigt mellanneolitisk boplats vid Gården Skaveröd i Hogdal socken (Johansson 2002 och 2004). Boplatsen vid Skaveröd uppvisade ett fyndmaterial, som i kombination med dess lokalisering en bra bit in från den dåtida kusten, pekade mot en jordbruksekonomi. Den nu undersökta boplatsen Hogdal 410 uppvisar genom sitt redskapsinventarium och belägenhet vid stranden av en ö i skärgården, på en för fiske-, fångst- och jaktbaserad ekonomi klassiskt läge. Nordby V, RAÄ 410 stenåldersboplats 11

Tillsammans kan de båda boplatserna dras in i ett resonemang som belyser ekonomiska och kulturella förändringar vid övergången från mesolitikum till neolitikum samt utvecklingen under det tidiga neolitikum i området. Referenser Johansson, G. & Lindman, G. 2002. Skaveröd, Bohuslän, Hogdals socken, Skaveröd 1:9, RAÄ 315 och 39. UV Väst, dokumentation av fältarbetsfasen 2002:5. Arkeologisk slutundersökning. Johansson, G. 2004. Från medeltid till neolitikum på tre veckor en trattbägarboplats i Skaveröd. I Lindman, G. (red.): Gårdar från förr Nordbohuslänsk bebyggelsehistoria utifrån arkeologiska undersökningar av tre medeltida gårdar. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska Undersökningar Skrifter 56. Påsse, T. 2003. Strandlinjeförskjutning i norra Bohuslän under holocen. I: Red: Per Persson. Strandlinjer och vegetationshistoria. Kvartärgeologiska undersökningar inom Kust till kust projektet, 1998 2002. GOTARC serie C, Arkeologiska skrifter, no 48. Retzius, A.J. 1806. Försök till en Flora Oeconomica Sveciae, eller swenska wäxters nytta och skada i hushållningen. Lund. Törhaug, V. 2002. Berget 2 En boplass fra senmesolitikum tidligneolitikum med traktbegerkeramik. I Glörstad, H. (red.): Svinesundsprojektet, Bind 1, utgravninger avsluttet i 2001. Universitetets kulturhistoriske museer, Oldsaksamlingen, Varia 54. 12 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2006:9. Arkeologisk undersökning

Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: 423-1317-2002. Länsstyrelsens dnr: 431-8355-2002. Projektnummer: 1310216. Intrasisprojekt: 2002:16. Undersökningstid: 13 juni 9 augusti 2002. Projektgrupp: Riksantikvarieämbetet: Glenn Johansson, Markus Keinänen, Gundela Lindman, Mats Lindqvist, Betty-Ann Munkenberg, Louise Olsson, Eva Schaller-Åhrberg och Kristina Älveby. Bohusläns Museum: Rune Bark. Underkonsulter: Fosfatanalys: Gotlands Fornsal, The Historical Museum of Gotland, Fosfatlaboratoriet. C14-analys: Uppsala Universitet, Avdelningen för Jonfysik, Ångströmslaboratoriet. Makrofossilanalys: Björn Gedda, Riksantikvarieämbetet UV Syd. Undersökt yta: 2500 kvadratmeter. Läge: Ekonomiska kartan, blad 10A 2h, x 1239 y 6561. Koordinatsystem: RT R05 7,5 gon V65:-1. Höjdsystem: RH 70. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 1 planritning i skala 1:20, 4 profilritningar i skala 1:20. Digital dokumentation: förvaras på UV Väst. Fynd: fynd med Fnr 1 367. Nordby V, RAÄ 410 stenåldersboplats 13

Tabellförteckning Tabell 1. Sammanställning över flintmaterialet från Hogdal 410...7 Tabell 2. Sammanställning av fynd i bergart...8 Tabell 3. Sammanställning av ben och keramikfynd...9 Tabell 4. Sammanställning över de påträffade anläggningarna på Hogdal 410...9 Tabell 5. Förteckning över 14 C-dateringar...10 Figurer Figurerna finns i en separat figurbilaga. 14 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2006:9. Arkeologisk undersökning

Bilagor Bilaga 1. Fyndlista Bohuslän, Hogdal socken, Nordby 4:3, RAÄ 410 Föremål i flinta Antal Tväreggad spets 40 Eneggad spets 21 Tångespets 2 Spånpilspets med tånge 2 Fragment av slipad yxa 5 Borrspets Avslagsskrapa, enkel 7 Spånskrapa Kniv, avslags- 10 Spånkniv 1 Spån med retusch - Stickel 1 Spån 6 Mikrospån 1 Avslag med retusch 43 Avslag med inhak Övrig flinta med retusch 1 Flathugget redskap, fragment 1 Knacksten 1 Spånkärna Avslagskärna 16 Mikrospånkärna 1 Avslag, övrig slagen flinta 4188 och splitter Antal fynd totalt 4347 Föremål i andra material Antal Slip-/malsten (bergart) 7 Yxa (bergart) 1 Keramik (skärvor) 16 Nordby V, RAÄ 410 stenåldersboplats 15

Bilaga 2. Anläggningstabell Bohuslän, Hogdal socken, Nordby 4:3, RAÄ 410 Anläggningstyp Antal Grop 11 Härd 4 Härdgrop 2 Kokgrop 5 Nedgrävning 1 Skärvstensansamling 7 Stolphål 16 Övrigt (skaltäckt 1, sotfläck 2) 3 Antal anläggningar totalt 49 16 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2006:9. Arkeologisk undersökning

Bilaga 3. 14 C-analys Bohuslän, Hogdal socken, Nordby 4:3, RAÄ 410 Nordby V, RAÄ 410 stenåldersboplats 17

Bilaga 4. Makrofossilundersökning av markprover Bohuslän, Hogdal socken, Nordby 4:3, RAÄ 410 Björn Gedda Ett mindre antal prover har analyserats för att få reda om det fanns några växtmakrofossil och om dessa skulle kunna ge någon inblick i den lokala vegetationen och eventuella kulturella spår som röjningar. I bästa fall hoppades vi även att spår av det man ätit skulle påträffas. Efter standardpreparering av proverna (flottering och silning genom 3 och 0,5 mm siktar) visade sig dock materialet vara nästa helt tomt på förkolnade makrorester. Icke förkolnade makrorester har helt bortsetts från då proverna tagits i en väldränerad morän i vilken det är mycket osannolikt att dessa skulle bevaras. Fynden är kanske inte så imponerande men ger i alla fall en viss inblick i miljön och livet under neolitikum. I två av proven hittades fragment av hasselnötter. Att dessa över huvud taget påträffats i dessa närmast sterila prov är en god indikation på att de ingått i hushållningen. Att de även är förkolnade är troligen en effekt av att de rostats innan de ätits. Kanske för att förhöja smaken och för att få variation i födan. I två av proven hittades delar av tallkottar. Tallkottar är ett utmärkt bränne och kan mycket väl ha samlats in för att användas som ved. Förekomsten av tall och hassel i området är i sig ingen överraskning men ändå något som bör beaktas om man vill försöka rekonstruera en boplats och dess närmiljö. Om vedartsanalyser gjorts på det träkol som skickats för datering är det möjlig att det går säga något om vegetationen på platsen. En stor mängd hasselkol kan vara ett tecken på att man redan vid den här tiden börjat röja större ytor. Både ärt- och törelväxter är relativt stora växtgrupper som kan påträffas i de flesta miljöer, dock är det mycket vanligt att de är kulturindikatorer som gynnas av att jorden rörs om och blir gödslad. När det gäller euphorbia är de vanligen giftiga medan en del ärtväxter, även vilda, går att äta. I historisk tid har vilda ärtväxter ofta använts som foderväxter (t.ex. Retzius 1806). Troligast i det här fallet är kanske att båda växt i ett lite skyddat läge där lite extra näringsämnen kommit till. Provnummer Anläggning Kol Fynd Antal 21720 A22839 x Corylus Hasselnöt 1 21908 A15767 x Pinus Tallkotte cf. Vicia ärtväxter Euphorbia törel 1 1 1 21909 A23063 x Pinus Tallkotte Corylus Hasselnöt 1 1 21919 A23011 x Kol: x = Tillräckligt för 14 C-analys. Med 1 menas att endast fragment hittats och antalet individer som dessa härstammar ifrån ej kan bestämmas. 18 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2006:9. Arkeologisk undersökning