Forskning på högre latituder Strategi för stärkt svensk polarforskning 2015-11-02 Polarforskningssekretariatets inspel till ny forskningspolitisk proposition.
Innehåll Sammanfattning av förslag... 3 Specifika förutsättningar för polarforskning... 4 Långsiktig samlad satsning för svensk forskning i Arktis... 5 Forskning i Antarktis kräver nya strategier... 6 Isbrytaren Oden i forskningens tjänst... 7 Ökad svensk forskning med isbrytaren Oden genom stärkt finansiering... 7 Forskningen behöver tillgång till isbrytaren Oden året runt... 8 Isbrytaren Odens efterföljare... 9 Miljöövervakningsprogram bör samordnas... 9 Mer jämställd polarforskning... 10 Internationell samverkan och forskarinflytande... 11 Ökad tillgänglighet till forskningsdata... 11 Forskning på högre latituder 2
Sammanfattning av förslag Sverige bör inrätta ett långsiktigt forskningsprogram för att möta behoven kring utmaningarna i Arktis, där forskningsråd, forskningsutövare och infrastrukturförvaltare samverkar. Polarforskningen behöver ett effektivare system för koppling mellan operationella resurser (t.ex. isbrytaren Oden) och finansiering av projektmedel till forskargrupper. I ett långsiktigt arktiskt forskningsprogram kan ett sådant system skapas och bilda modell för övrig svensk polarforskning. För att bättre tillgodose svenska forskningsbehov i både Arktis och Antarktis och för att utveckla svensk polarforskning internationellt behövs en stärkt grundfinansiering av forskningsisbrytaren Oden. Nationell synkronisering mellan inblandade finansiärer kommer kunna stärka den svenska forskningen internationellt. Isbrytaren Oden bör, till skillnad från i dag, vara tillgänglig för forskning året runt för att även kunna bedriva forskning i Södra ishavet och forskning om vinterförhållandena i Arktis. Forskningsisbrytaren Oden beräknas kunna vara aktiv i ytterligare cirka tio år. För att svenska forskare fortsatt ska kunna bedriva framgångsrik forskning om klimat- och miljöförhållanden i polarområdena måste arbetet med en efterträdare fortgå skyndsamt. Miljöövervakning som bedrivs vid forskningsstationer i svenska fjällen bör ingå i den nationella samordningen av miljöövervakningsprogram. Attraktivare anställningsformer och karriärmöjligheter är avgörande för jämställdheten och behövs generellt för forskningen i Sverige. Möjligheten till forskarrepresentation i internationella organisationer bör tydliggöras hos forskningsråden. Forskningsdata måste göras öppet tillgängligt och de förslag till nationella riktlinjer som ingivits till regeringen bör skyndsamt implementeras. Forskning på högre latituder 3
Specifika förutsättningar för polarforskning Polarforskning är i egentlig mening inte ett forskningsområde. Polarforskning är all forskning i ett geografiskt avgränsat område och sammanfattas bäst som forskning i eller om polartrakterna. Det gör att i princip ryms varje vetenskaplig disciplin inom polarforskning. Likafullt ligger tyngdpunkten i svensk och internationell polarforskning på miljö- och klimatfrågor som kopplas till de samhälleliga utmaningarna och de globala implikationerna av ett förändrat Arktis och Antarktis. Ämnesbredden gör att grundförutsättningarna för att bedriva polarforskning följer de som i stort gäller för forskning i Sverige, likaså inryms de skillnader som finns i stort mellan till exempel naturvetenskap och samhällsvetenskap. Förbättrade generella förutsättningar för till exempel projektfinansiering, karriärmöjligheter, excellensmiljöer, stärkt jämställdhet, finansiering av forskningsinfrastrukturer för såväl grundforskning som tillämpad forskning, kommer således även polarforskningen till del. I detta inspel till den kommande forskningspolitiska propositionen koncentreras framställningen och förslagen med utgångspunkt i de specifika förutsättningarna för polarforskning, medan de breda forskningspolitiska förutsättningarna främst vilar på forskningsråden, lärosätena och nationella akademier att argumentera för. För forskning i polartrakterna, särskilt den naturvetenskapliga, finns några specifika förutsättningar: Många forskningsprojekt kräver kostsamma infrastrukturer och operationella resurser som inte forskargrupper, enskilda lärosäten eller ibland ens nationer kan bära för att kunna utföra fältarbete. Operationerna i fält är ofta komplexa, kräver högt säkerhetstänkande, är personellt omfattande, tidskrävande och kräver expertstöd för genomförandet. Internationell samordning för operationella insatser krävs ofta för att nå kostnadseffektivitet, vilket samtidigt ger utökade möjligheter för internationellt samarbete på vetenskaplig nivå. Forskningsfrågorna har i högsta grad internationellt intresse. Forskningen bedrivs i utpräglade internationella miljöer och sker ofta i en geopolitisk kontext. Långa fältresor kan påverka möjligheterna att kombinera forskningen med annat institutionsarbete (undervisning, planerings- och strategiarbete, administration, etc.) och vara påfrestande för privatlivet och kan inverka på karriärutveckling. Polarforskning innehåller en outnyttjad potential vad gäller möjliga innovationer för nya tjänster och produkter. Ett tydligt exempel är den kunskapsbas som Sverige har byggt upp kring forskningsutförande och förhållandena i Arktiska oceanen. Denna kunskapsbas skulle än mer strukturerat kunna omformas till tjänster och produkter som bidar till en hållbar utveckling i Arktis. Polarforskningssekretariatet utvecklar för närvarande, med utgångspunkt i instruktionen, nätverk och kontakter som syftar till att främja arbetsmodeller som kan skapa forskningsdrivna innovationer. Forskning på högre latituder 4
Långsiktig samlad satsning för svensk forskning i Arktis Sverige bör kraftsamla kring forskningen om utmaningarna i Arktis, påkallade av klimat- och miljöförändringar, genom inrättandet av ett långsiktigt nationellt forskningsprogram där forskningsråd, forskningsutövare och infrastrukturförvaltare samverkar. Sverige är en arktisk nation. Sverige har ett territorium, en ursprungsbefolkning och en industri i Arktis. Sverige har också en lång och stark forskningstradition byggd på internationellt renommerad expertis och kapacitetsuppbyggnad, som har skett i växelverkan med de forskningsinfrastrukturer som Sverige kan erbjuda, t.ex. isbrytaren Oden, forskningsstationerna i Abisko och Tarfala, radarinstallationen EISCAT och luftlaboratoriet i Ny-Ålesund, Svalbard. Därtill har svensk arktisk forskning byggt på en mobil infrastruktur med fältexpeditioner i andra länder. Arktisforskning är sant internationell med breda forsknings- och infrastruktursamarbeten. Den samhällsvetenskapliga forskningen har fått ett välmotiverat större utrymme och forskning som integrerar naturvetenskap och samhällsvetenskap har i flera större internationella utlysningar stärkts. Klimat- och miljöförändringarna i Arktis skapar inte bara utmaningar i regionen utan har globala följder. Tillsammans driver detta behovet av integrerad forskning. Behovet är stort av både grundforskning i form av naturvetenskaplig processförståelse och samhällsvetenskaplig analys och i form av mer tillämpad forskning om t.ex. anpassad klimatmodellering, socioekonomiska konsekvenser och internationell förvaltning av skyddsvärda områden. Sverige står starkt inom flera områden av arktisk forskning 1 och forskningen bedrivs främst vid etablerade svenska universitet. Dagens styrkeområden bör utgöra pelarna för ett långsiktigt program och särskilt utpekade forskningsområden, som i dag har utvecklingspotential kan lyftas genom att ingå i en programstruktur. Mindre forskargrupper skulle få ökade möjligheter att arbeta i en större forskningsmiljö. Programmet kan bilda ett interdisciplinärt nav för svensk arktisk forskning och kommer att kunna ingå i ett större europeiskt sammanhang där flera initiativ för koordinering inom både finansiering och infrastruktur redan finns. Ett långsiktigt svenskt forskningsprogram kommer också att gynna svensk forskning internationellt. Svenska styrkeområden kommer att uppmärksammas och möjligheten att utgöra knutpunkter för internationella samarbeten ökar. Sveriges geopolitiska ställning i Arktis, som varandes en arktisk nation och medlem i Arktiska rådet men utan kust i Arktis och därmed utan anspråk, stärker Sveriges möjligheter för att ta koordinerande roller inom både forsknings- och forskningspolitiska samarbeten i Arktis. Utformningen och innehållet av programmet bör göras i samverkan mellan forskningsråd och forskningsutförare, med avstamp i den internationella forskningsagendan formulerad i internationella arktiska vetenskapliga 1 Bibliometric survey of polar research in Sweden. http://polar.se/wpcontent/uploads/2015/05/bibliometric-survey-of-polar-research-in-sweden.pdf Forskning på högre latituder 5
organisationer till exempel International Arctic Science Committee (IASC) och inom Horisont 2020. Ett redan identifierat generellt stort forskningsbehov gäller förhållandena i Arktiska oceanen vintertid. 2 Merparten av forskningen baseras på studier gjorda under sommaren. De stora skillnaderna ibland annat ljus och isutbredning mellan sommar och vinter i Arktis gör att de biogeokemiska processerna inte är desamma. Skälet till bristen på vinterstudier är främst praktiska; det är besvärligare issituation och bistrare klimat. Sverige har genom tillgången till isbrytaren Oden en unik möjlighet att fokusera på vinterförhållandena i Arktis i ett forskningsprogram, vilket otvivelaktigt skulle ge nya unika resultat och sätta svensk arktisk forskning i den absoluta framkanten. Detta kräver dock att isbrytaren Oden kan frigöras för forskning under vintermånaderna. Detta utvecklas i avsnittet Forskningen behöver tillgång till isbrytaren Oden året runt. Det rådande nationella systemet för åtkomst till Polarforskningssekretariatets operationella resurser är inte direkt kopplat till forskningsmedel. Dubbla ansökningsvägar med skilda tidsramar har skapat en onödigt komplicerad och ineffektiv struktur med bristande effektivitet i resursutnyttjandet för både forskare, forskningsråd och infrastrukturförvaltare som resultat. Ett långsiktigt program som de större forskningsfinansiärerna ingår i ska även innefatta tillgång till infrastrukturresurser i Arktis. Det skapar goda möjligheter för att finna ett effektivare och rakare system, som synkroniserar tillgång till forskningsfinansiering och tillgång till infrastrukturer och operationella resurser. De enskilda forskargruppernas tid för ansökningshantering minskar, vilket i slutändan ger att mer tid och kraft kan läggas på själva forskningen. För svensk del kommer den nationella samordningen innebära att vi bättre kan medverka och leda internationell koordinering av infrastrukturer och operationella resurser. Polarforskningssekretariatet är berett att utifrån instruktionen, och i ett nära samarbete med forskningsfinansiärer och forskningsutförare, koordinera ett arbete som kan leda fram till ett nationellt forskningsprogram för Arktis. Ett sådant långsiktigt program bör dock inte hindra att infrastrukturer och operationella resurser för forskning i Arktis även fortsättningsvis ska kunna tillgodoses utanför programmet, efter gängse vetenskaplig utvärdering och operativ planering. Samverkan inom ett arktiskt program bör kunna ge samordningsvinster även för projekt utanför programmen och bör efter avslutad programperiod bilda modell för samverkan mellan forskningsfinansiärer och andra aktörer även för Antarktisforskning. Forskning i Antarktis kräver nya strategier Ökad internationalisering av forskningsaktiviter i Antarktis kräver att Sverige kan bidra väsentligt i operationella samarbeten. De svenska forskningsstationerna i Antarktis, men framför allt isbrytaren Oden, har möjlighet att vara Sveriges bidrag. 2 Swedish Planning Workshop on Joint Arctic Research using the I/B Oden. http://polar.se/dok/odenarctic-report-final.pdf Forskning på högre latituder 6
Forskning i Antarktis och Södra ishavet har en särställning i och med Antarktisfördraget. Forskningsstationerna och forskningsfartygen är fortfarande, i de allra flesta fall, nationella tillgångar. De senaste decennierna har både forskningen, liksom de stödjande operationella insatserna för forskningen, präglats av ett starkt ökat internationellt samarbete. Utvecklingen för svensk Antarktisforskning är ett tydligt exempel på detta. Större svenska expeditioner i Antarktis hade länge forskningsstationerna Wasa och Svea som utgångspunkter, men vid bland annat Polarforskningssekretariatet och Vetenskapsrådets gemensamma utlysningar 2010 och 2013, har svenska forskare visat intresse för att arbeta långt utanför de områden där Sverige har forskningsstationer och logistiska transportkedjor. Det har medfört ett delvis nytt sätt för Polarforskningssekretariatet att stödja svenska forskare och genom goda kontakter och samarbeten med andra länders program har både den disciplinära och geografiska spridningen i svensk Antarktisforskning ökat. Forskning blir i denna miljö starkt internationell, vilket bland annat visar sig genom att nästan all svensk Antarktisforskning publiceras i internationella samarbeten. Det innebär i förlängningen en omfördelning av medel från forskningsstationerna till projekt i internationella program eller genom bilaterala avtal. För de länder som har aktiva nationella Antarktisprogram har detta medfört ett utökat utbyte av tjänster mellan nationerna. Det kan t.ex. bestå i möjligheter att nyttja annat lands forskningsstation eller transportkedja mot att kunna delta ombord på detta lands fartyg. Denna typ av utbyten sker normalt inte efter en strikt kortsiktigt avtalad tjänst mot gentjänst, utan bygger på långsiktiga förtroenden och god vilja. Sådana utbyten är betydligt mer gångbara och framgångsrika än direkta ekonomiska transaktioner för utförda tjänster mellan programmen och är en förutsättning för svensk Antarktisforskning. De svenska forskningsstationerna kommer fortsättningsvis att utgöra en tillgång för utbyten, men det begränsade egna svenska nyttjandet minskar också möjligheterna till internationellt nyttjande. Isbrytaren Oden utgör Sveriges bästa möjlighet till att kunna bidra till de vetenskapliga utmaningarna i Antarktis och är en betydelsefull tillgång för utbyten. Detta utvecklas i avsnittet Forskningen behöver tillgång till isbrytaren Oden året runt. Isbrytaren Oden i forskningens tjänst Ökad svensk forskning med isbrytaren Oden genom stärkt finansiering Med en stärkt nationell grundfinansiering av isbrytaren Oden kan svenska forskningsbehov tillgodoses och svensk polarforskning utvecklas. Finansieringen av forskningsprojekt måste synkroniseras nationellt för att stärka den svenskledda forskningen. Hittills har Polarforskningssekretariatet arbetat med att bygga upp anslagssparande under flera år för att kunna genomföra forskningsexpeditioner under år när tillräckligt med sparade anslagsmedel finns tillgängliga. Ibland har forskningsexpeditioner delfinansierats genom samarbeten med andra länder eller genom tjänsteexport. Sekretariatet har inte tidigare haft möjligheten att lägga en tydlig och Forskning på högre latituder 7
långsiktig plan för användningen av isbrytaren Oden, då långsiktigt stabila ekonomiska resurser saknats. Forskningssamarbetet som inleddes 2015 med amerikanska National Science Foundation (NSF) kring isbrytaren Oden i Arktis har med det associerade medeltillskottet avsevärt stärkt möjligheterna för att mer kontinuerligt nyttja isbrytaren i Arktis. Samarbetet är ett stort steg i rätt riktning och en början till en stabil finansiering. Forskningssamarbetet med USA vilar dock på bilateral grund och omfattar än så länge endast en genomförd och en planerad expedition. För de kommande tre åren finns flera internationella förfrågningar om att nyttja isbrytaren. Med en ökad och stabil nationell finansiering för isbrytaren Odens infrastruktur och drift skapar dessa förfrågningar ypperliga tillfälle att i internationella samarbeten och med delat finansieringsansvar samutnyttja isbrytarresursen, minska transitkostnader och öka forskningsutbytet både för svenskt och internationellt vidkommande. Därtill bör de ekonomiska transaktionerna mellan Polarforskningssekretariatet och isbrytaren Odens ägare Sjöfartsverket vara sådana att forskningen endast står för de kostnader som forskningen genererar. Processen för tilldelning av forskningsmedel till enskilda forskargrupper som nyttjar isbrytaren Oden måste bättre synkroniseras med planeringen kring isbrytaren. Särskilt gäller det deltagandet i internationella samarbeten där planering och involvering av isbrytaren Oden inleds många år före expeditionen. Synkroniseringen av forskningsmedel är viktig för att säkra att svenska forskare kommer att kunna delta med vetenskapligt excellenta projekt i internationella samarbeten. Forskningen behöver tillgång till isbrytaren Oden året runt Forskningsisbrytaren Oden bör vara tillgänglig året runt för att även kunna genomföra forskning i Södra ishavet samt forskning om vinterförhållandena i Arktis, vilket också bidrar till förbättrade möjligheter för svensk, och då inte bara fartygsbaserad, forskning i Antarktis. Det finns stora kunskapsluckor om vinterförhållandena i Arktis och studier med hjälp av isbrytaren Oden vintertid skulle kunna utgöra en styrka i ett nationellt arktiskt program. Internationella samarbeten med en stark svensk medverkan bör utgöra grunden för både forskningsprogrammen och finansieringen. Idag kan Polarforskningssekretariatet nyttja isbrytaren Oden för forskningsändamål endast under den period som hon inte är engagerad i isbrytningsverksamhet i Östersjön. Mellan 2006 och 2011 genomförde Sverige och USA, genom National Science Foundation (NSF), fem forskningsexpeditioner i Antarktis med isbrytaren Oden under norra halvklotets vintertid (dvs. sommar i Antarktis). Samarbetet gav en stark skjuts framåt för svensk forskning i Antarktis och i Södra ishavet och det nära samarbetet gav möjlighet för andra forskargrupper att ta del av NSF:s operationella resurser för icke fartygsbaserade projekt. Samarbetet avbröts av Sverige av näringspolitiska skäl och har drastiskt minskat Sveriges kapacitet och möjligheter till forskning i området. Forskarsamarbeten och projekt som byggdes Forskning på högre latituder 8
upp under de fem åren finns i viss mån kvar, inte minst kvarstår goda relationer med NSF. Uppkomsten av nya forskningssamarbeten har dock begränsats jämfört med perioden för samarbetet. Särskilt begränsas forskare tidigt i karriären att leda egna projekt eftersom meriterings- och erfarenhetströsklarna för att kunna delta höjs i och med det mer begränsade utrymmet till samarbeten. Många internationella aktörer inom Antarktisforskningen önskar isbrytaren Oden åter i Södra ishavet, vilket dels vittnar om isbrytarenskapacitet, dels om möjligheterna för internationellt gemensam finansiering. Isbrytaren Odens efterföljare Forskningsisbrytaren Oden beräknas kunna vara aktiv i ytterligare cirka tio år. För att behålla sin styrka inom polarforskningen har Sverige nu börjat planera för en efterföljare ett arbete som måste fortgå skyndsamt. Betydelsen av isbrytaren Oden för svensk forskning framgår tydligt i Vetenskapsrådets ämnesöversikt Naturvetenskap. 3 Oden är en av få isbrytare i världen med kapacitet för forskning i högarktiska förhållanden. Det har gjort att isbrytaren Oden är internationellt högt eftertraktad och har gett Sverige en framskjuten position som polarforskningsnation. Utöver Odens isbrytningskapacitet har arbetssättet och flexibiliteten med att installera forskningsutrustning samt den stora erfarenhet av forskningsexpeditioner som Polarforskningssekretariatet och besättningen besitter varit starkt bidragande till Odens ryktbarhet som forskningsisbrytare; av tidskriften Science omnämnd som The world's most capable polar class research vessel. Regeringen har beslutat att en utredning om en efterföljare till isbrytaren Oden ska göras. Polarforskningssekretariatet hoppas att kunna aktivt bidra till utredningen och avhåller sig därför från att i detta inspel lägga fram sakargumenten kring framtagandeprocess och förvaltningsmodell. Mot bakgrund av isbrytarens Odens vikt för svensk forskning samt den långa tid projektet förväntas ta är det viktigt att arbetet med en ny forskningsisbrytare fortskrider skyndsamt. Miljöövervakningsprogram bör samordnas Miljöövervakningsprogram som drivs vid forskningsstationer i svenska fjällen har genererat unika tidsserier om klimat- och miljöförhållanden. Det är viktigt att dessa program inkluderas i samordningen kring den nationella miljöövervakningen och tilldelas erforderliga resurser. Polarforskningssekretariatet driver sedan 2010 Abisko naturvetenskapliga station (ANS), en unik och mångsidig modern forskningsstation belägen i subarktisk miljö. Anläggningen håller hög internationell standard och har unika samlingar med miljödata från 100 års observationer som är mycket efterfrågade av både forskarsamhället och samhället i stort. Tillsammans med Tarfala forskningsstation, som förvaltas av Stockholms universitet, ingår ANS i nationella, internationella och 3 Forskningens framtid! Ämnesöversikt 2014: Naturvetenskap och teknikvetenskap. (2015) Vetenskapsrådets rapporter. ISBN 978-91-7307-255-7 Forskning på högre latituder 9
panarktiska nätverk av fältstationer. Det är av stor vikt att dessa stationers program ingår i den nationella samordningen av miljöövervakning, likaså att resurser finns för miljöövervakning, monitorering och för att delta i internationella samarbeten mellan arktiska fältstationer. Mer jämställd polarforskning Anställningsformer och karriärmöjligheter är avgörande för jämställdheten. Ökat personellt expertstöd hos infrastrukturförvaltare kan möjliggöra att forskarnas karriärutveckling bibehålls trots långa perioder av fältarbeten. Polarforskning spänner över alla fält som inbegriper forskningsuppgifter i eller om polarområdena. Det finns ingen sammanställning över jämställdheten i svensk polarforskning, men den kan antas följa samma mönster som de discipliner forskningen ingår i. 4 För många är att vara polarforskare bara en delmängd av den fulla forskningsutövningen. Det gör att de generella villkoren för forskningen och dess inverkan på jämställdheten även präglar polarforskning. Rekrytering, karriärvägar och anställningsvillkor för forskare är avgörande faktorer för jämställdhet. Även rekryteringen till forskningsstödjande tjänster på infrastrukturerna har betydelse för bilden av karriärmöjligheter inom forskningen. En annan viktig komponent är fördelning av forskningsmedel, där fördelningen av operationella resurser från Polarforskningssekretariatet går genom forskningsrådens beredningsprocesser. Likabehandlingsaspekter och åtgärder för att stärka jämställdheten är därför viktiga. Polarforskningssekretariatet deltar gärna i ett lärosätes- och forskningsrådsgemensamt fortsatt utvärderings- och erfarenhetsarbete kring detta. För den fältgående polarforskningen finns dock ett särskilt moment med en jämställdhetsaspekt. Fältgående polarforskning har ett historiskt arv av hjältemod och äventyrlighet i extrema miljöer, vilket traditionellt varit en arena för män. Dessa attribut är i modern polarforskning starkt nedtonade och fokus ligger på forskningsutmaningarna. Även om utvecklingen av kommunikationer, transport och mer automatiserade mätmetoder kommit långt, innehåller polarforskningen fortfarande långa fältarbetsresor som kan vara svåra att kombinera med övrigt institutionsarbete och privatliv och kan innebära att man avstår från fältarbete. Att inte ha möjlighet att delta i fältarbeten kan påverka karriärutvecklingen liksom inom andra forskningsområden med liknande förhållanden. För att avlasta forskarna kan förstärkt personellt stöd hos infrastrukturförvaltarna vara till hjälp. Även den gruppdynamiska situationen under fältarbeten är viktig för att både män och kvinnor ska vilja forska i fält. Ett modernt ledarskap för fältgrupperna kan främja jämställdhet och mångfald. Modernt ledarskap ska också ses som en del av stödet från infrastrukturförvaltare. Generellt är ett utvecklat och modernt ledarskap en av flera förutsättningar för att universitets- och högskolevärlden ska kunna bedriva ett effektivt jämställdhetsarbete. 4 Forskningens framtid! Vägval för framtidens forskningssystem: Målbild och rekommendationer. 2015. Vetenskapsrådet. ISBN: 978-91-7307-271-7 Forskning på högre latituder 10
Internationell samverkan och forskarinflytande Hos forskningsråden bör det finnas tydliga finansierings- och påverkanskanaler för möjligheten till forskarrepresentation i internationella organisationer. För all forskning, inte bara polarforskning, med stora internationella samarbeten och stora infrastrukturinvesteringar är det viktigt att säkra aktiv svensk medverkan och forskarrepresentation i de vetenskapliga organisationerna samt skapa utrymme för nationell dialog. Detta kan exemplifieras med att Polarforskningssekretariatet arbetar, som ovan nämnts, efter en strategi för Antarktis där de svenska forskningsstationernas betydelse är sekundär så länge de prioriterade forskningsbehoven inte finns. För att göra detta framgångsrikt krävs ett tätt samarbete mellan de operationella och de forskande parterna inte minst genom forskarrepresentation i internationella forskningsorganisationer och nationella dialogplattformar. Den nationella ansvarsfördelningen är, och bör fortsatt vara, att medverkan i de vetenskapliga organisationerna finansieras av forskningsråden, medan Polarforskningssekretariatet deltar i samarbetena mellan övriga polara aktörer och verkar för den nationella dialogen. Sverige är i dag representerat i de ledande arktiska respektive antarktiska vetenskapliga organisationerna. En tydlig kanal hos forskningsråden för finansiering av deltagande i dessa organisationer skulle stärka de vetenskapliga behoven och intressena. Ökad tillgänglighet till forskningsdata Vetenskapsrådets förslag till nationella riktlinjer för öppen tillgång till forskningsdata bör implementeras tidigare än föreslaget samt åtföljas av en utvecklad infrastruktur som fokuserar på tillgängliggörande. Forskningsdata som uppkommit som ett resultat av offentlig finansiering ska bevaras. Öppen tillgång till forskningsdata motiveras från flera olika utgångspunkter. Data insamlad med offentliga medel bör göras allmänt tillgängliga. De vetenskapliga principerna om reproducerbarhet och kollegial granskning stärks. Syntetiserande forskning gynnas och data kan komma till användning i fler forskningsprojekt. Teorier kommer och går, data består morgondagens hypoteser och modeller behöver data från i dag. Polarforskningssekretariatet har genom instruktionen till uppgift att verka för att data från svensk polarforskning och relaterad verksamhet bevaras och tillhandahålls. Polarforskningens multidisciplinäritet har internationellt gjort den lämplig som testområde och har alltsedan satsningen på Internationella polaråret 2007 2008 kommit långt i frågan. Just multidisciplinäriteten gör att polarforskning inte kan agera eller uppträda isolerat nu när frågan är aktuell för vetenskapen generellt. Forskning på högre latituder 11
Internationellt kan ses att initiativ inom polarforskning harmoniseras med mer generella initiativ. Förutsättningarna för att nationellt verka för öppna polara data ges i stor grad av de generella villkoren och riktlinjerna från regering och forskningsråd. Det är därför mycket viktigt, för att varken bromsa polarforskning eller svensk forskning generellt, att de föreslagna riktlinjerna implementeras skyndsamt. För svensk del är principfrågan om öppenhet och ansvar för arkivering klargjord genom förvaltnings- och offentlighetslagstiftning, men för att i praktiken nå fram till ett läge där datapublicering är en naturlig del av forskningsprocessen måste både forskningsfinansiärer och lärosäten genomföra en rad åtgärder, vilka förslaget till nationella riktlinjer sammanfattar. Bland de viktigare är att infrastrukturen för bevarande och tillgängliggörande av data måste ha en långsiktig och säker grundfinansiering som står utanför den normala proceduren för satsningar på forskningsinfrastruktur. Den fulla implementeringen av riktlinjerna bör kunna vara klar tidigare än föreslagna 2025. Ett realistiskt mål om alla parter prioriterar detta arbete är 2020. Forskning på högre latituder 12