PARLAMENTARISKA FÖRSAMLINGEN EU LATINAMERIKA TEXTER ANTAGNA. vid sammanträdet. torsdagen den 20 december 2007

PARLAMENTARISKA FÖRSAMLINGEN EU LATINAMERIKA TEXTER ANTAGNA vid sammanträdet torsdagen den 20 december 2007 EUROLAT_DV-PROV(2007)12 20 PRELIMINÄR UTGÅVA AP 100.220v02-00 DV\701889.docDV\701889.doc PEAPP 100.220v01-00

TEXTER ANTAGNA AV DEN PARLAMENTARISKA FÖRSAMLINGEN EU LATINAMERIKA 1. Resolution av den 20 december 2007 om förbindelserna mellan EU och Latinamerika inför det femte toppmötet i Lima, med betoning på det demokratiska styret. 2. Resolution av den 20 december 2007 om utmaningar och möjligheter till följd av globaliseringen för de ekonomiska och handelsrelaterade förbindelserna mellan EU-länderna och länderna i Latinamerika. 3. Resolution av den 20 december 2007 om hållbar utveckling och miljöbalans mellan länderna i EU och Latinamerika, mot bakgrund av den globala uppvärmningen. SKRIFTLIGA FÖRKLARINGAR FRÅN DEN PARLAMENTARISKA FÖRSAMLINGEN EU LATINAMERIKA 4. Förklaring från den mexikanska delegationen till den parlamentariska församlingen EU Latinamerika om hjälpen vid översvämningskatastrofen i delstaterna Tabasco och Chiapas. 5. Förhandlingar om ett associeringsavtal mellan Europeiska unionen och länderna i Centralamerika. DV\701889.doc 2/23 APP 100.220v01-00

TA EUROLAT_(2007)001 Förbindelserna mellan EU och Latinamerika inför det femte toppmötet i Lima, med betoning på det demokratiska styret Den parlamentariska församlingen EU Latinamerika utfärdar denna resolution, med beaktande av de förklaringar som antagits vid de fyra toppmötena mellan stats- och regeringscheferna i länderna i Latinamerika och Västindien och Europeiska unionen, vilka har hållits i Rio de Janeiro (den 28 29 juni 1999), Madrid (den 17 18 maj 2002), Guadalajara (den 28 29 maj 2004) och Wien (den 12 13 maj 2006), med beaktande av den gemensamma kommunikén från det trettonde ministermötet mellan Rio-gruppen och Europeiska unionen som hölls i Santo Domingo (Dominikanska republiken) den 20 april 2007, med beaktande av den gemensamma kommunikén från det ministermöte som hölls inom ramen för San José-dialogen mellan EU:s trojka och ministrar från länderna i Centralamerika den 19april 2007 i Santo Domingo (Dominikanska republiken), med beaktande av sin förklaring av den 9 november 2006 som antogs i samband med det konstituerande sammanträdet den 8 9 november 2006 i Bryssel, med beaktande av slutakten från den sjuttonde interparlamentariska konferensen mellan Europeiska unionen och Latinamerika, som hölls i Lima den 14-16 juni2005, med beaktande av resolutionen av den 15 november 2001 om en övergripande associering och en gemensam strategi för förbindelserna mellan Europeiska unionen och Latinamerika 1, och resolutionen av den 27 april 2006 om ett förstärkt partnerskap mellan Europeiska unionen och Latinamerika, med beaktande av artikel 16 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för politiska frågor, säkerhet och mänskliga rättigheter, och av följande skäl, A. Det är viktigare än någonsin att förverkliga det slutmål som har fastställts vid de fyra senaste toppmötena mellan Europeiska unionen och Latinamerika och Västindien, dvs. att åstadkomma ett äkta biregionalt strategiskt partnerskap. B. Det återstår fortfarande mycket att göra, både vad gäller politik och säkerhet och i fråga om partnerskapets kommersiella, sociala och budgetmässiga aspekter, även om det har gjorts stora framsteg i detta avseende. C. Det gemensamma strategiska målet för ett privilegierat partnerskap måste bygga på gemensamma och kontrollerbara åtaganden i fråga om utveckling och respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, demokratiskt styre och multilateralism, men även på ekonomisk komplementaritet och social solidaritet. 1 EGT C 140 E, 13.6.2002, s. 569. DV\701889.doc 3/23 APP 100.220v01-00

D. I den slutliga förklaringen från Wien poängteras att demokrati är ett universellt värde som bygger på folkets fria vilja att själva utforma det politiska, ekonomiska, sociala och kulturella systemet och till fullo ta del av alla dimensioner i livet. Det bekräftas dessutom att även om demokratier har gemensamma drag finns det inte en entydig modell för demokratin och att inget land eller område har ensamrätt på demokratin. Vid toppmötet betonades därför även att suveräniteten, den territoriella okränkbarheten och rätten till självbestämmande måste respekteras. E. Målen för det strategiska partnerskapet kan endast förverkligas fullt ut om partnerskapet bidrar till en större tillnärmning mellan samhällen, höjer den sociala utvecklingsnivån och på ett avgörande sätt bidrar till en radikal minskning av fattigdomen och de sociala skillnaderna i Latinamerika, något som den hållbara ekonomiska tillväxt som har konstaterats i regionen under de senaste åren bör bidra till, vid sidan av handeln och alla former av stöd och erfarenhetsöverföring i fråga om social sammanhållning som EU kan bidra med. F. Latinamerika är rikt på mänskliga resurser och råvarutillgångar och är även en mycket viktig marknad för EU, och EU är, trots den nuvarande asymmetrin i handelsförbindelserna, en nyckelpartner för den ekonomiska, industriella, vetenskapliga och tekniska utvecklingen i Latinamerika och kan bidra till en diversifiering av regionen som traditionellt har mycket nära förbindelser med Nordamerika och ökande förbindelser med Asien (framför allt Kina). G. För att uppnå millennieutvecklingsmålen måste länderna och samhällena i Latinamerika framför allt göra en insats, i linje med de insatser som vissa av länderna redan har gjort. H. Efter de auktoritära regimernas fall har det i olika länder utarbetats flera rapporter om sanning och försoning, med rekommendationer som fortfarande bör tillämpas, eftersom utvecklingen av demokratiska samhällen måste bygga på rättvisa. I. EU har ett moraliskt ansvar gentemot vissa länder i Latinamerika eftersom den nödvändiga uppföljningen av fredsavtalens undertecknande ska avskaffas. J. För att garantera respekten för demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och social rättvisa bör allt som går göras för att med hjälp av enbart förhandlingar lösa de väpnade konflikter som fortfarande pågår. K. Partnerskapet mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien kan på ett avgörande sätt bidra till att ett globalt ekonomiskt system skapas som är bättre anpassat efter behoven i de mindre utvecklade länderna och som tillåter dem att utvecklas effektivt mot bättre styre och social sammanhållning. L. Toppmötet i Wien ansåg att de fördelar som de båda regionerna och migranterna själva får av migrationen måste stärkas och åtog sig att inleda en global dialog om migration och skydd av alla migranters mänskliga rättigheter. M. Budgetmedel som är anpassade efter de prioriteringar som följer av det nylanserade biregionala strategiska partnerskapet bör avsättas snarast. 1. Den parlamentariska församlingen upprepar sitt åtagande att stödja arbetet i de olika organen för regional integration i Europa och Latinamerika och att göra allt för att toppmötet i Lima ska innebära ett verkligt framsteg för det strategiska partnerskapet. Församlingen uppmanar kommissionen att inför toppmötet lägga DV\701889.doc 4/23 APP 100.220v01-00

fram ett strategiskt meddelande där bristerna, läget i förbindelserna och det biregionala strategiska partnerskapet analyseras och utvärderas. 2. Den parlamentariska församlingen bekräftar på nytt sitt stöd i fråga om ett biregionalt perspektiv och det biregionala strategiska partnerskapets företräde som den bästa lösningen för att skydda parternas värderingar och intressen på ömse sidor om Atlanten och att förstärka multilateralismen. Församlingen anser att det för att åstadkomma detta är nödvändigt att stärka förbindelserna med och mellan de olika regionala integrationsprocesserna och att betrakta förbindelserna mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien och de privilegierade mekanismerna för politisk dialog som har utvecklats med bilaterala partner som Mexiko, Chile och Brasilien mot denna bakgrund. Fördjupning av partnerskapets politiska och säkerhetsmässiga dimension 3. Den parlamentariska församlingen föreslår en strategisk vision för partnerskapet som helhet. Denna vision ska inte begränsas till isolerade förslag eller åtgärder utan syfta till att ett globalt interregionalt partnerskap mellan EU och Latinamerika upprättas fram till 2012, inbegripet genomförandet av ett strategiskt partnerskap i fråga om politik, ekonomi, sociala frågor, kultur och forskning samt hållbar utveckling. 4. Den parlamentariska församlingen rekommenderar att partnerskapet för politik och säkerhet ska byggas på en regelbunden sektoriell och effektiv politisk dialog och på en europeisk latinamerikansk stadga för fred och säkerhet som med utgångspunkt i FN-stadgan ska göra det möjligt att gemensamt utarbeta politiska, strategiska och säkerhetsmässiga förslag. 5. Den parlamentariska församlingen rekommenderar dessutom att åtgärder gynnas som stärker befintliga internationella avtal om massförstörelsevapen, däribland förhandlingar om ett nytt avtal om total avveckling av kärnvapen samt internationella konventioner om andra typer av vapen. Församlingen välkomnar att den europeiska uppförandekoden för vapenexport införlivas i kapitlet om den biregionala agendan för politisk dialog. 6. Den parlamentariska församlingen rekommenderar också att de institutionella mekanismerna förbättras genom följande åtgärder: a) Den nya parlamentariska församlingen EU Latinamerika (Eurolat) bör upphöjas till institution som parlamentariskt organ för det strategiska partnerskapet och parlamentariskt forum för debatt, kontroll och övervakning av alla frågor som berör det biregionala strategiska partnerskapet. b) En intern samordningsmekanism för arbetet i de olika parlamentariska delegationerna för förbindelserna med länderna i Latinamerika bör inrättas (för att underlätta nära kontakt med Eurolats arbete) så att de synergieffekter som redan finns inom Europaparlamentet kan utnyttjas. c) Toppmötena mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien bör även i fortsättningen hållas vartannat år och mötenas organisation, struktur, metoder och arbetsformer bör samordnas för att öka sammanhållningen och effektiviteten. DV\701889.doc 5/23 APP 100.220v01-00

d) Ministermötena inom ramen för Rio-gruppen och San José-dialogen bör göras till verkliga centrum för gemensamt beslutsfattande i politiska frågor som berör det biregionala partnerskapet, genom att de nuvarande beslutsbefogenheterna utökas och det öppnas för nya trepartssamtal mellan EU, länderna i Latinamerika och Västindien och Förenta staterna, mellan EU, länderna i Latinamerika och Västindien och Asien samt mellan EU, länderna i Latinamerika och Västindien och Afrika, om temaområdena, sammanhanget och utmaningarna motiverar detta. e) Ett ständigt sekretariat för EU Latinamerika bör inrättas för att stimulera partnerskapets verksamhet mellan toppmötena. Detta sekretariat bör vara sammansatt av företrädare för rådets ordförandeskap, kommissionen, gruppen med regeringstjänstemän och Iberoamerikanska sekretariatet (SEGIB, ansvarigt för organisationen av iberoamerikanska toppmöten), samt om möjligt Parlamentariska församlingen EU Latinamerika, för att utnyttja och samordna synergieffekterna av de olika aktörernas verksamhet och undvika dubbelarbete. 7. Den parlamentariska församlingen anser att den biregionala politiska dialogen bör stärkas på alla områden för att särskilt uppnå följande: a) Den sektoriella politiska dialogen på ministernivå bör bli mer dynamisk och effektiv, särskilt genom regelbundna möten mellan de europeiska och latinamerikanska försvars- och utrikesministrarna, och i förekommande fall höga tjänstemän, så att temaområden i fråga om fred och säkerhet hos parterna även tas upp på högre nivå. b) De årliga mötena med samordnings- och samarbetsmekanismen för narkotikafrågor EU Latinamerika bör fortsätta och utvecklas eftersom det är det enda biregionala forumet där nya strategier kan definieras och förslag, idéer och erfarenheter om kampen mot olaglig narkotika utbytas på grundval av principen om gemensamt ansvar för båda regionerna. c) Ett samförstånd mellan EU och Latinamerika bör systematiskt eftersträvas inom ramen för olika internationella organisationer och förhandlingar, särskilt inom FN och Världshandelsorganisationen (WTO). 8. I detta sammanhang rekommenderar den parlamentariska församlingen följande: a) Ett biregionalt centrum för konfliktförebyggande bör inrättas, som ska arbeta för att i förväg upptäcka orsakerna till potentiella våldsamma och väpnade konflikter och för att på bästa sätt förebygga dem och förhindra en eventuell upptrappning. b) Ett biregionalt centrum för katastrofförebyggande bör inrättas, med uppgift att utarbeta gemensamma strategier och instrument för oförutsedda händelser, varning och förberedelser för att minska den ömsesidiga sårbarheten i fråga om naturkatastrofer på grund av klimatförändringarna och dess olika uttryck, särskilt vulkanutbrott, jordbävningar, orkaner och översvämningar. c) En offentlig privat EU Latinamerikastiftelse bör inrättas för dialog mellan parterna, i samma anda som de stiftelser av liknande slag som finns för andra DV\701889.doc 6/23 APP 100.220v01-00

geografiska områden som Asien och Medelhavsområdet. Kommissionen uppmanas utarbeta ett konkret förslag om detta. d) En regelbunden biregional dialog bör upprättas mellan lokala och regionala förvaltningar under Regionkommitténs överinseende. e) En biregional dialog mellan arbetsmarknadens parter bör upprättas under överinseende av olika rådgivande organ och det civila samhället i EU (Europeiska ekonomiska och sociala kommittén) och integrationsorganisationerna i Latinamerika (Mercosurs rådgivande ekonomiska och sociala forum, Andinska gemenskapen, Centralamerika osv.) och mekanismerna för att låta det civila samhället delta i partnerskapet bör förbättras. 9. Den parlamentariska församlingen betonar att dialogen mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien förstärker och stöder multilateralismen i ett globalt politiskt sammanhang samtidigt som de båda partnerskapens politiska betydelse inomramen för internationella forum och organisationer stärks. 10. Den parlamentariska församlingen bekräftar sin övertygelse att den inre stabiliteten i flera latinamerikanska partnerländer är beroende av en reformering av staten och, konkret, av en modernisering av representativa strukturer, institutioner och politiska partier, en integration av olika delar av befolkningen, till exempel ursprungsbefolkningen, i beslutsförfarandena samt en förstärkning av det demokratiska styrelseskicket, med särskild tonvikt på att stärka kvinnornas roll, och i vissa fall även av en verklig upplösning av halvstatliga och halvmilitära strukturer, en opartisk rättslig prövning av personer i dessa strukturer och tillgång till rättsskipning för alla medborgare, både män och kvinnor. 11. Den parlamentariska församlingen uppmanar särskilt partnerländerna att konkret engagera sig för att stärka samtliga regionala gemensamma parlaments direkta legitimitet genom att arbeta för att snarast genomföra direkta allmänna val av ledamöter till dessa parlament; Ökning av de ekonomiska och kommersiella förbindelserna 12. Den parlamentariska församlingen föreslår att inrättandet av området för det globala interregionala partnerskapet EU Latinamerika på det ekonomiska och kommersiella området ska byggas på en modell som är förenlig med WTO-regionalism och att detta ska genomföras i två etapper: a) Den första fasen omfattar följande: Slutförandet av förhandlingarna om det interregionala associeringsavtalet mellan EU och Mercosur. Ingående av associeringsavtalen med Andinska gemenskapen och Centralamerikanska gemenskapen; Ingående av ekonomiska partnerskapsavtal med länderna i Cariforum, där förhandlingar också pågår. Ett beslut om att ovannämnda associeringsavtal inte ska vara underställda några villkor om ett eventuellt avslutande av förhandlingarna inom WTO, DV\701889.doc 7/23 APP 100.220v01-00

på grundval av nödvändig kännedom om befintliga variationer i berörda ekonomier och utvecklingsnivåer. Effektiv tillämpning av GSP+-systemet i Andinska och Centralamerikanska gemenskaperna tills dessa avtal träder i kraft. Fördjupning av de nuvarande avtalen mellan EU och Mexiko och mellan EU och Chile. Dessa avtal bör inte begränsas till bestämmelser om jordbruk, tjänster eller investeringar enligt de befintliga översynsklausulerna, utan de bör framför allt fördjupas i fråga om partnerskapets politiska teman och avancerade samarbetsformer i fråga om utveckling och ömsesidigt erkännande mellan tillväxtekonomier och medelinkomstländer somde båda ovannämnda länderna. b) Syftet med den andra fasen, som bör genomföras före 2012, är följande: Att åstadkomma ett globalt interregionalt partnerskapsavtal som skapar en rättslig och institutionell grund och ger en total geografisk täckning av de olika delarna i det biregionala strategiska partnerskapet. Att stimulera fri rörlighet för människor och biregional handel genom en fördjupning dels av integrationsavtalen inom Latinamerika, dels av EU:s partnerskapsprocess med alla länder och regionala grupperingar; Att fastställa gemensamma bestämmelser och allmänna uppföranderegler för att garantera fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital och därmed utforma ett så omfattande partnerskap som möjligt utan att detta hindrar framväxten av lokala och regionala industrier och marknader. På ett avgörande sätt främja målen för social sammanhållning och utveckling av kultur och kunskap. 13. Den parlamentariska församlingen föreslår därför att toppmötet i Lima ska kräva att en genomförbarhetsstudie ska göras av ett globalt interregionalt partnerskapsavtal somkan leda till att ett globalt partnerskapsområde inrättas. Genomföra nya samarbetsformer socialt och kulturellt och i fråga om utvecklingssamarbetet 14. Den parlamentariska församlingen förordar ett verkligt samarbete i sociala frågor, inom kunskapsområdet och i fråga om forskning om hållbar utveckling, särskilt genomföljande åtgärder: Gemensamma åtgärder för att uppnå det gemensamma målet att förverkliga millennieutvecklingsmålen fram till 2015. Övergång till en metod som helt och hållet centreras kring stöd i utvecklingssamarbetet med Latinamerika, särskilt genom att främja samarbetet i fråga om teknik, högre utbildning och innovation och genom att bygga på de resurser som blivit tillgängliga på detta område tack vare det sjunde ramprogrammet. Tillämpning av ett nytt instrument för finansiering av utvecklingssamarbetet eller om det behövs införande av ett nytt särskilt instrument för att reglera EU:s samarbete med tillväxtekonomier och medelinkomstländer i DV\701889.doc 8/23 APP 100.220v01-00

Latinamerika på ett sätt som är anpassat efter deras faktiska behov, däribland det ekonomiska samarbetet. Tillträde för länderna i Latinamerika till EU:s program för yrkesutbildning, utbildning, kultur, hälso- och sjukvård samt för migration. Främjande av program för vetenskapligt och tekniskt samarbete samt utbyte av forskare, ingenjörer och studenter, samt sådan verksamhet som krävs för att underlätta närmare gemensam kunskap om partnerskapet i samhällen på båda sidor av Atlanten. Parlamentariska församlingen EU Latinamerika föreslår därför att det tillsätts en arbetsgrupp för forskning, teknik och innovation som knyts till Eurolats utskott för sociala frågor, mänskliga utbyten, miljö och kultur. Stöd till program för institutionella och skattemässiga reformer. Främjande av regionala marknader och projekt för rättvis handel. Skapande av en biregional solidaritetsfond. Tilldelning av budgetmässiga resurser som är i nivå med de uttalade ambitionerna. 15. Den parlamentariska församlingen ger sitt kraftfulla stöd till inrättandet av ett gemensamt område för högre utbildning mellan EU och Latinamerika och Västindien, men anser att det aktuella målet att ta emot 4 000 studenter och lärare från Latinamerika vid universiteten i EU under perioden 2007 2013 måste bli minst tre gånger så stort om de kulturella och politiska mönstren i en så stor region verkligen ska kunna påverkas. 16. Den parlamentariska församlingen föreslår att en mekanism för interparlamentarisk utbildning och interparlamentariskt utbyte ska inrättas och att den ska finansieras genom EU:s finansieringsinstrument för att främja demokrati och mänskliga rättigheter i världen och/eller genom EU:s finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete, som inrättades av EU i december 2006 för att bättre förbereda och utbilda tjänstemän i de regionala och nationella förvaltningarna i det strategiska partnerskapet. 17. Den parlamentariska församlingen uppmanar parterna att genomföra en stabil och effektiv politik avseende demokratiskt styrelseskick, sociala frågor samt offentliga finanser och skattefrågor i syfte att öka den sociala sammanhållningen och minska fattigdomen, ojämlikheten och utslagningen. 18. Den parlamentariska församlingen anser att det är nödvändigt att åstadkomma konkreta och påtagliga resultat när det gäller miljöfrågorna inom ramen för den biregionala sektoriella dialogen. Det är nödvändigt att samråda inför toppmöten med miljöministrar och olika internationella forum, särskilt i fråga om klimatförändringarna och en lämplig förvaltning av vattenresurserna. Församlingen kräver att de internationella konventionerna om miljö, klimatförändringar och biologisk mångfald ska tillämpas. 19. Den parlamentariska församlingen välkomnar rekommendationerna från de två första gemensamma EU LAC-expertmötena om migration såsom dessa framgår av förklaringarna från toppmötena i Guadalajara och Wien. Ett tredje expertmöte DV\701889.doc 9/23 APP 100.220v01-00

om migration bör hållas som uppföljning till det femte toppmötet i Lima för att fastställa särskilda dialog- och samarbetsområden. Församlingen föreslår att en systematisk biregional dialog införs om migration enligt liknande villkor som för EU Latinamerikas samordnings- och samarbetsmekanism. 20. Den parlamentariska församlingen föreslår att gemensamma allmänna uppföranderegler ska utarbetas fram till 2012 för att underlätta fri rörlighet inte bara för varor, tjänster och kapital utan även för personer, för att därmed skapa ett så omfattande partnerskap som möjligt, vilket skulle gynna alla och vara förenligt med den övergripande strategi somföreskrivs av FN i fråga om migration. 21. Den parlamentariska församlingen föreslår att man under tiden ska förstärka och fördjupa samarbetet och den internationella dialogen om fri rörlighet för personer med ursprungs- och transitländerna i Latinamerika med utgångspunkt i ett allmänt och ömsesidigt kriterium, precis som redan har skett med länderna i Afrika, Medelhavsområdet och med EU:s östra och sydöstra grannländer. Församlingen begär därför att frågor om olaglig invandring och lagliga migrationsmöjligheter ska prioriteras i denna dialog, särskilt med ursprungsländer och/eller transitländer när det gäller olagliga invandrare. 22. Den parlamentariska församlingen uppmanar därför Europeiska kommissionen att lägga fram ett meddelande om att låta även länderna i Latinamerika och Västindien omfattas av instrumenten och bestämmelserna för den övergripande strategi för migration som beslutades av Europeiska rådet i december 2005 och kompletterades av Europeiska rådet i december 2006. Församlingen föreslår därför att det inom ramen för samarbetet mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien förs en nära dialog mellan EU-länder som tar emot invandrare och ursprungs- och transitländer samt att det hålls en ministerkonferens liknande de som hölls i Rabat och Tripoli 2006 för att lägga grunden till ett fullt utvecklat partnerskap som bygger på samutveckling. * * * 23. Den parlamentariska församlingen uppdrar åt sina talmän att översända denna resolution till ordförandeskapet för det femte toppmötet mellan Europeiska unionen och länderna i Latinamerika och Västindien, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen, samt till parlamenten i EU:s medlemsstater och i samtliga länder i Latinamerika och Västindien, det latinamerikanska parlamentet, det centralamerikanska parlamentet, det andinska parlamentet samt till Mercosurs gemensamma parlamentariska församling. DV\701889.doc 10/23 APP 100.220v01-00

TA_EUROLAT_(2007)002 Utmaningar och möjligheter till följd av globaliseringen för de ekonomiska och handelsrelaterade förbindelserna mellan EU-länderna och länderna i Latinamerika Den parlamentariska församlingen EU Latinamerika utfärdar denna resolution, med beaktande av sin förklaring av den 9 november 2006, med beaktande av förklaringarna från de fyra toppmöten mellan stats- och regeringscheferna från Latinamerika, Västindien och EU som hittills har hållits i Rio de Janeiro (den 28 29 juni 1999), Madrid (den 17 18 maj 2002), Guadalajara (den 28 29 maj 2004) och Wien (den 11 13 maj 2006), och av följande skäl A. Europeiska unionen och Latinamerika har en gemensam historia och gemensam kultur, liksom ett gemensamt engagemang vad gäller mänskliga rättigheter, demokrati, mångfald och rättvis fördelning av globaliseringens frukter i strävan efter hållbar ekonomisk utveckling och ett mer jämlikt samhälle. Det ligger i bägge parters intresse att stärka sin samverkan i internationella sammanhang. B. EU har kommit att bli den främsta utländska investeraren i Latinamerika, den främsta bidragsgivaren i regionen och den främsta handelspartnern i en mängd länder i regionen. C. Trots de senaste årens omfattande ökning av handelsutbytet mellan de två regionerna är potentialen till handelstillväxt fortfarande kraftigt underutnyttjad. D. Vissa latinamerikanska länder är redan framväxande globala maktcentrum eller kommer snart att bli globala maktcentrum. E. Globaliseringen är oundviklig och måste åtföljas av lämplig reglering som medför en omfördelning av den ekonomiska arbetsuppdelningen i hela världen och påverkar alla länder och branscher (industrin, tjänstesektorn, jordbruket, tekniska verksamhetsområden, finanssektorn osv.). F. God regional integration bidrar till att övervinna regionala ojämlikheter och att göra den inhemska ekonomiska och sociala utvecklingen dynamisk i de länder som ingår i processerna eftersom den främjar parternas ömsesidiga beroende, jämvikt och hållbara ekonomiska utveckling. G. Regional och biregional integration enligt multilaterala normer är det bästa sättet att bemöta den ekonomiska globaliseringen och utgör dessutom ett oerhört viktigt instrument för att stärka demokratin, minska fattigdomen och den sociala ojämlikheten och ge båda regionerna större tyngd på världsarenan. H. De ekonomiska och handelsrelaterade förbindelserna mellan EU-länderna och länderna i Latinamerika bör även bidra till den ekonomiska tillväxten och fattigdomsminskningen som ett led i uppnåendet av millennieutvecklingsmålen. I. EU och Latinamerika stöder helhjärtat ett multilateralt frihandelssystem som främjar handeln och bidrar till en hållbar utveckling och ett effektivt förhållningssätt till globaliseringen till förmån för alla. DV\701889.doc 11/23 APP 100.220v01-00

J. De ekonomiska och politiska förbindelserna mellan Europeiska unionen och de latinamerikanska länderna utgörs av en mängd olika förhållningssätt, allt från frihandelsavtal till möjligheten till avtal om regional frihandel och strategiska partnerskap. K. EU och Latinamerika är nyckelaktörer i WTO:s Doharunda, och goda resultat i dessa förhandlingar är en förutsättning för att man ska kunna förbättra de internationella bestämmelserna och på så sätt stimulera den ekonomiska tillväxten, utvecklingen och sysselsättningen i hela världen och en ökad respekt för miljön samt bidra till att utvecklingsländerna på ett effektivt sätt integreras i världsekonomin. 1. Den parlamentariska församlingen betonar att en av globaliseringens största utmaningar för Latinamerika och Västindien är att genom ordentlig regional integration och i samarbete med Europeiska unionen minska den ekonomiska och sociala ojämlikheten och fattigdomen i regionen, som på landsbygden beräknas uppgå till nästan 65 procent. 2. Den parlamentariska församlingen framhåller att kopplingen mellan å ena sidan handel och utveckling och å andra sidan fattigdomsutrotning och minskning av sociala ojämlikheter är ytterst komplex och hänger samman med särskilda omständigheter som beror på många olika faktorer, till exempel den inhemska marknadens storlek, avstånden och de fysiska förhållandena och, framför allt, huruvida den inhemska politiken samverkar på ett tillfredsställande sätt med utrikeshandeln. 3. Den parlamentariska församlingen betonar att det civila samhället, företagen och berörda parter spelar en avgörande roll i stärkandet av de ekonomiska förbindelserna mellan Europeiska unionen och Latinamerika, och hoppas att en sådan dialog kommer att generera diskussionspunkter till det årliga toppmötet. 4. Den parlamentariska församlingen betonar att de handelsrelaterade och ekonomiska förbindelserna mellan EU och Latinamerika för att gynna bägge parter måste bidra till diversifieringen och moderniseringen av de nationella produktionsapparaterna i Latinamerika som fortfarande är mycket beroende av några få exportprodukter, varav många är råvaror eller halvförädlade produkter med alternativ teknik som är effektiv samtidigt som den ger positiva samhällsekonomiska effekter, till exempel sysselsättningsskapande och högre hushållsinkomster, övergå från att vara strikt handelsrelaterade till att bli ekonomiska, med beaktande av skillnaderna mellan de två regionernas ekonomier och med nödvändig fokus på sociala och miljörelaterade frågor, inbegripet planer för överföring av och utbildning i miljövänlig teknik, inte bara genom gemensamma biregionala investeringar utan även genom inrättandet av gemensamma produktionssystem som på ett hållbart sätt utnyttjar de två regionernas komparativa fördelar och konkurrensfördelar. beakta skillnaderna i relativ utveckling, varför EU bör inbegripa förmånsbehandling i sina handels- och samarbetsförbindelser med länderna i DV\701889.doc 12/23 APP 100.220v01-00

Latinamerika och Västindien, särskilt de med lägst ekonomisk och social utvecklingsnivå i regionen. främja den latinamerikanska integrationen. 5. Den parlamentariska församlingen påminner om att politiken för ekonomisk integration med en god social och miljömässig inriktning är mycket viktig för att främja en hållbar utveckling, minska fattigdomen och tillgodose befolkningens ekonomiska och sociala rättigheter. Församlingen påpekar att integrationen medför fördelar då den hjälper länderna att bredda och utöka de regionala marknaderna, korta ned produktionskedjorna och avstånden mellan produktion och konsumtion och öppna upp eller expandera exportmarknaderna inom regionen, samtidigt som den lockar till sig utländska investeringar, möjliggör uppköp och införlivande av produktionsteknik och främjar konkurrens och effektivitet. 6. Den parlamentariska församlingen anser att integrationen kan göra det möjligt att uppnå tre gemensamma mål: 1) att uppnå en större inre marknad somger stordriftsfördelar och främjar konkurrensen samt är attraktiv för utländska direktinvesteringar och offentligt samarbete på nyckelområden såsomenergi, finansiella tjänster, miljö, högre utbildning, forskning och sammankoppling av infrastrukturnäten, 2) stärka förhandlingskapaciteten i multilaterala och bilaterala forum och i förbindelserna med multinationella företag, 3) uppnå politisk konvergens, det vill säga makroekonomiskt samarbete eller till och med samordning samt samarbete inom ramen för reformprogram som generar positiva indirekta effekter i fråga om tillväxt och social sammanhållning i hela regionen. 7. Den parlamentariska församlingen finner att ingåendet och det effektiva genomförandet, som ett led i uppnåendet av millennieutvecklingsmålen, av heltäckande, ambitiösa och välavvägda associeringsavtal mellan EU och Latinamerika som bidrar till att tillgodose människors ekonomiska och sociala rättigheter, en ömsesidig hållbar utveckling och utjämningen av de sociala klyftorna och som utgör ett komplement till WTO:s multilateralism utgör ett strategiskt mål i ett internationellt sammanhang som präglas av ökat ömsesidigt beroende, ekonomisk tillväxt och framväxandet av nya ekonomiska stormakter, vilket medför allt fler internationella utmaningar. 8. Den parlamentariska församlingen anser att associeringsavtalen bör grundas på tre pelare: en politisk och institutionell pelare som stärker den demokratiska dialogen och den politiska enigheten, en samarbetspelare som främjar en hållbar ekonomisk och social utveckling samt en handelspelare som inbegriper ett omfattande program och som beaktar skillnaderna i fråga om ekonomisk struktur och relativ utveckling i länderna i de två regionerna. 9. Den parlamentariska församlingen poängterar vikten av närmare samarbete inom forskningsrelaterade frågor och områden och rekommenderar därför att man ger forskare tillträde till sina respektive länder på ömsesidig basis. 10. Den parlamentariska församlingen anser att EU och Latinamerika i egenskap av privilegierade parter bör samarbeta närmare i de internationella handelsförhandlingarna, särskilt inom ramen för WTO, där de har gemensamma intressen när det gäller att organisera ett rättvist internationellt handelssystem som DV\701889.doc 13/23 APP 100.220v01-00

är förenligt med de internationella överenskommelserna om mänskliga rättigheter och miljö och när det gäller den troliga avslutningen av den s.k. Doharundan för utveckling. Församlingen uppmanar dem att ta ett gemensamt initiativ till reform av WTO med syftet att göra organisationen mer effektiv. 11. Den parlamentariska församlingen understryker att ingåendet av ett associeringsavtal mellan EU och Mercosur som kompletterar WTO:s multilateralism och är förenligt med de prioriterade intressena i hela Latinamerika bör betraktas som en strategisk målsättning för EU:s yttre förbindelser för att verkligen bana väg för en utveckling av de ekonomiska förbindelserna mellan EU och Latinamerika. 12. Den parlamentariska församlingen konstaterar att länderna i EU och Latinamerika är nyckelaktörer för ett framgångsrikt avslutande av Doharundan för utveckling och att de har anslutit sig till det åtagande som antogs vid WTO:s ministerkonferens i Hongkong, dvs. att under 2006 nå en lyckad avslutning på de förhandlingar som inleddes i Doha, med ett framåtblickande och välavvägt resultat inom alla förhandlade områden. 13. Den parlamentariska församlingen påpekar att de nationella parlamenten, Europaparlamentet och de interparlamentariska organen såsom legitima företrädare för medborgarna bör ha en nyckelroll i de handelsrelaterade och ekonomiska förbindelserna mellan de två regionerna och i diskussionerna kring frågor som exempelvis den internationella handeln, som påverkar samtliga delar av samhällslivet, samtidigt som de bör stödja en mer intensiv dialog mellan det civila samhället och myndigheterna. 14. Den parlamentariska församlingen anser att de nationella parlamenten, Europaparlamentet och de parlamentariska organen bör skapa instanser för uppföljning och kontroll av efterlevnaden av de avtal, rekommendationer och resolutioner om internationell handel somantas. 15. Den parlamentariska församlingen anser att det är oerhört viktigt för bägge parter att arbeta tillsammans i frågor som rör handel och klimatförändringar. Församlingen rekommenderar båda sidor att fastställa exakta mål inom ramen för ett strategiskt energiorienterat samarbete samt att samarbeta för att fastställa standarder om biobränslen i syfte att ta fram en global nivå och stödja hållbarhet. Församlingen rekommenderar därför ett nära samarbete som syftar till att forma dagordningen för WTO:s kommitté för handel och miljö. * * * 16. Den parlamentariska församlingen uppdrar åt sina talmän att översända denna resolution till ordförandeskapet för det femte toppmötet mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien samt till Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen, parlamenten i EU:s medlemsstater, det latinamerikanska parlamentet, det andinska parlamentet, det centralamerikanska parlamentet, Mercosurs gemensamma parlamentarikerkommitté, SICA:s generalsekretariat, Caricom, Andinska gemenskapens generalsekretariat, Mercosurs ständiga representantkommitté och SELA:s permanenta sekretariat. DV\701889.doc 14/23 APP 100.220v01-00

TA_EUROLAT_(2007)003 Hållbar utveckling och miljöbalans mellan länderna i EU och Latinamerika, mot bakgrund av den globala uppvärmningen Den parlamentariska församlingen EU Latinamerika utfärdar denna resolution, med beaktande av förklaringarna från de fyra toppmöten på stats- och regeringschefsnivå mellan Latinamerika, Västindien och Europeiska unionen som hittills har hållits i Rio de Janeiro (den 28 29 juni 1999), Madrid (den 17-18 maj 2002), Guadalajara (den 28 29 maj 2004) och Wien (den 12-13 maj 2006), med beaktande av den gemensamma kommunikén från det 13:e ministermötet mellan Riogruppen och Europeiska unionen som hölls i Santo Domingo (Dominikanska republiken) den 20 april 2007, med beaktande av den gemensamma kommunikén från San José-dialogens ministermöte mellan Europeiska unionens trojka och ministrarna i de centralamerikanska länderna som hölls i Santo Domingo (Dominikanska republiken) den 19 april 2007, med beaktande av sin förklaring av den 9 november 2006 som antogs i samband med det konstituerande sammanträdet den 8 9 november 2006 i Bryssel, med beaktande av slutakten från den 17:e interparlamentariska konferensen mellan Europeiska unionen och Latinamerika som hölls den 14 16 juni 2005 i Lima, med beaktande av resolutionen av den 15 november 2001 om en övergripande associering och en gemensam strategi för förbindelserna mellan Europeiska unionen och Latinamerika 1, och resolutionen av den 27 april 2006 om ett förstärkt partnerskap mellan Europeiska unionen och Latinamerika, med beaktande av Kyotoprotokollet, undertecknat 1997 och hittills ratificerat av 175 länder, med beaktande av den fjärde rapporten från FN:s klimatpanel IPCC, offentliggjord 2007, med beaktande av 2007/2008 års utvecklingsrapport från FN:s utvecklingsprogram UNDP (med titeln Kampen mot klimatförändringarna: mänsklig solidaritet i en splittrad värld), med beaktande av artikel 16 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för sociala frågor, mänskliga utbyten, miljö, utbildning och kultur, och av följande skäl: A. Rätten till en ren miljö är en tredje generationens mänsklig rättighet som bör stå i centrum för både medborgarnas och deras ledares demokratiska medvetande. B. Det finns nu i början av 2000-talet ett växande samförstånd om att klimatförändringen är en av mänsklighetens största utmaningar. 1 EGT C 140 E, 13.6.2002, s. 569. DV\701889.doc 15/23 APP 100.220v01-00

C. I rapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar drogs slutsatsen att om ingen kontroll sker kommer klimatförändringarna att nå dramatiska höjder omkring 2050. Det är mycket sannolikt att de latinamerikanska länderna, som till största del befinner sig på låga latituder och för vilka temperaturhöjningen uppskattas bli 2,5 C, kommer att lida mycket stora skador, D. I Sternrapporten om klimatförändringens ekonomi uppskattas att klimatförändringarna skulle kunna medföra en förlust på 20 procent av den globala bruttonationalprodukten (BNP). I rapporten dras slutsatsen att det krävs 1 procent av världens BNP per år för investeringar som gör att klimatförändringarnas värsta effekter kan undvikas. E. IPCC rekommenderade en uppsättning strategier bestående av åtgärder för anpassning och lindring, teknisk utveckling och forskning (om klimatvetenskap, effekter, anpassning och lindring) som kan minska den risk som är knuten till klimatförändringen. F. Dagens viktigaste internationella rättsliga ram ingår i Earth Charter, som trots att den bara är en förklaring som inte är rättsligt bindande utgör en historisk milstolpe i det internationella miljömedvetandet. Den har kompletterats och vidareutvecklas genom ett stort antal internationella fördrag. G. Mekanismen för ren utveckling (CDM), som inrättades genom Kyotoprotokollet, har börjat få viss kraft, men fortfarande är det bara ett fåtal utvecklingsländer som har dragit nytta av den. H. Målsättningen med Kyotoprotokollet, som löper ut 2012, är att minska utsläppen av växthusgaser med 5,2 procent i förhållande till 1990 års nivåer under perioden 2008 2012. Efter detta datum måste arbetet för att kontrollera den globala uppvärmningen fortsätta och FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) som ska hållas på Bali i december 2007 är ett utmärkt tillfälle för detta. I. Medan EU:s medlemsstater sannolikt kommer att nå Kyotomålen tack vare ekonomiska förändringar och en striktare miljöpolitik har de latinamerikanska ländernas utsläpp ökat under senare år. Men att EU-medlemsstaterna kan nå Kyotomålen beror även på att de har exporterat en stor mängd energi- och naturresursförbrukande verksamheter till mindre utvecklade länder. J. Klimatförändringen är ett direkt hot mot den hållbara utvecklingen. Syftet med det sjunde millennieutvecklingsmålet är att uppnå en mer hållbar miljö. K. Den biologiska mångfalden är en gemensam tillgång som det är allas ansvar att bevara. Den är även en källa till rikedom för de länder som visar ett särskilt intresse i frågan, i synnerhet i den mån deras turistnäring kan dra stora fördelar av den. L. Endast 232 miljoner US-dollar har avsatts i fonder för åtgärder för anpassning till klimatförändringen för utvecklingsländer, samtidigt som Världsbanken uppskattar att det årligen skulle behövas 10 40 miljarder US-dollar för att vidta de omedelbara anpassningsåtgärder som krävs för dessa länder. DV\701889.doc 16/23 APP 100.220v01-00

M. Överdriven tillväxt inom biobränsleproduktionen kan orsaka omfattande avskogning, öka utnyttjandet av konstgödsel och bekämpningsmedel och påverka livsmedelspriserna negativt. N. Den regionala integrationen har spelat en viktig roll för fastställandet av en europeisk miljöpolitik och för en förbättring av den nationella miljöskyddspolitiken. 1. Den parlamentariska församlingen begär att den politiska agendan mellan Europeiska unionen och Latinamerika ska spegla den internationella oron, och att samarbete för att bemöta klimatförändringar och politik för att förebygga den globala uppvärmningen ska prioriteras. 2. Den parlamentariska församlingen uppmanar de nationella regeringarna att anta strategier för att göra anpassningar och lindra effekterna av klimatförändringen, och att införliva dessa strategier i de nationella utvecklingsplanerna och/eller inkludera dem i den statliga politiken, så att allmänheten får tillgång till nödvändig information om klimatförändringar och om hållbar förbrukning av energi och naturresurser. Församlingen begär även att lokalsamhällen, särskilt ursprungsbefolkningarnas samhällen, och erkända icke-statliga organisationer ska ges möjlighet att delta i planeringsprocessen så att allmänhetens delaktighet i utformningen av miljöpolitiken stärks. 3. Den parlamentariska församlingen begär att det ska antas långtgående mål för koldioxidutsläpp på internationell nivå så att tekniska partnerskap och Mekanismen för ren utveckling (CDM) kan bidra till hållbar ekonomisk utveckling. Församlingen anser att stora insatser för att minska utsläppen kan gå hand i hand med ekonomisk utveckling, och att detta i själva verket är en förutsättning för hållbar ekonomisk utveckling under de kommande årtiondena. 4. Den parlamentariska församlingen påminner om att Latinamerikas och Västindiens miljötillgångar kan skapa positiva utsikter för förbindelserna mellan EU och Latinamerika när det gäller social utveckling. Multilateralismen innebär ett gemensamt strävande efter att göra de internationella miljökonventionerna universella, varvid man måste säkra deltagandet av viktiga internationella aktörer som hittills har varit motsträviga när det gäller att stödja vissa instrument som rör denna för mänskligheten gemensamma fråga. 5. Den parlamentariska församlingen påminner om att alliansen mellan Europeiska unionen och Latinamerika i denna mening är av största relevans, om man beaktar EU:s närvaro och inflytande på den internationella arenan och Latinamerikas roll som betydelsefull maktfaktor på miljöområdet. Därför är det viktigt att kämpa för att de länder som släpper ut stora mängder växthusgaser och som ännu inte har anslutit sig till Kyotoprotokollet ansluter sig snarast, och att stärka och samordna ståndpunkter i förhandlingarna om de internationella instrumenten för den globala uppvärmningen samt att främja utsläppshandeln mellan de två regionerna. 6. Den parlamentariska församlingen insisterar på behovet av att snarast nå en överenskommelse om det system som ska gälla efter Kyoto, vilket bör antas vid konferensen om FN:s ramkonvention om klimatförändring (UNFCCC) som kommer att hållas på Bali (Indonesien) i december 2007. Församlingen uppmanar DV\701889.doc 17/23 APP 100.220v01-00

därför Europeiska unionen (kommissionen och medlemsstaterna) och de latinamerikanska regeringarna att tala med en gemensam röst på Bali för att på detta sätt kunna bilda ett enda starkt block för en aktiv politik för att bekämpa den globala uppvärmningen. 7. Den parlamentariska församlingen påminner om att konferensen på Bali måste bli framgångsrik för att ge industrin en bra rättslig ram att arbeta utifrån i det system för handel med utsläppsrättigheter som kommer att gälla efter 2012. 8. Den parlamentariska församlingen insisterar på att ekonomisk utveckling och hållbar utveckling måste gå hand i hand och stöder därför de minst gynnade länderna i deras dubbla ansträngning för att både minska utsläppen och öka sin välfärd. 9. Den parlamentariska församlingen påminner om att det för att under innevarande århundrade uppnå millennieutvecklingsmålen är nödvändigt att omedelbart genomföra viss kraftfull politik, i synnerhet med avseende på det sjunde målet om hållbar miljö. Om detta mål inte uppnås kommer klimatförändringen att ske snabbare och övriga mål blir omöjliga att uppnå. 10. Den parlamentariska församlingen betonar att klimatförändringar kan orsaka och förvärra extrema väderförhållanden och naturkatastrofer (översvämningar, extrem torka och bränder), vilka har iakttagits allt oftare i världen och orsakat allvarliga skador i form av förlorade människoliv, miljöförstöring och minskad ekonomisk aktivitet. 11. Den parlamentariska församlingen påminner om att de fattigaste människorna, i synnerhet ursprungsbefolkningarna, är de första som faller offer för klimatförändring och miljöförstörelse. 12. Den parlamentariska församlingen påminner om att den biologiska mångfalden bör betraktas som en tillgång och att största möjliga vikt bör fästas vid bevarandet av den. Kortsiktiga ekonomiska intressen får inte väga tyngre än de fördelar som ett långsiktigt bevarande av den biologiska mångfalden garanterar. 13. Den parlamentariska församlingen påpekar att det krävs en plan för rationaliserad energiförbrukning för att motverka ökningen av utsläppen av växthusgaser, särskilt på transport-, bygg- och industriområdet, med fokus på forskning, större energieffektivitet och hållbar utveckling. 14. Den parlamentariska församlingen påminner om att det ännu återstår mycket att göra när det gäller energibesparingar, och framhåller hur viktigt främjandet av förnybara energikällor, energieffektivitet, minskad efterfrågan på energi, ekologisk odling, allmänna transporter och forskning om nya typer av motorer och bränslen är i kampen mot klimatförändringar. Församlingen betonar därför att myndigheterna bör se till att allmänheten får användbar information om energieffektivitet och möjligheter att använda förnybar energi i vardagen. 15. Den parlamentariska församlingen betonar att biobränsle och bioalkohol är en tillgång i kampen mot den globala uppvärmningen. Man får emellertid inte glömma de risker som denna sektor medför när det gäller avskogning, överexploatering av jordbruksmark, ökat utnyttjande av konstgödsel och bekämpningsmedel eller jordbrukets övergång till monokultur i vissa regioner. DV\701889.doc 18/23 APP 100.220v01-00

Församlingen föreslår en utvärdering av fördelarna och alla eventuella nackdelar med biobränsleproduktion och av biobränslenas livscykel i miljön. Församlingen anser att särskild vikt måste läggas vid användningen av biomassa vid biogasproduktion, särskilt biomassa från tätorter. 16. Den parlamentariska församlingen betonar att det inte räcker att kräva att utvecklingsländerna själva ska ta sitt ansvar. Eftersom klimatförändringen är ett globalt problem med globala orsaker och konsekvenser krävs det också globala lösningar. 17. Den parlamentariska församlingen finner att privata vattentäkter hindrar befolkningens tillgång till vatten och leder till att denna livsviktiga resurs försämras, vilket medför att allt fler människor utestängs från möjligheten att få vatten av god kvalitet för livsmedel och hygien och som en grundläggande produktionsresurs. Församlingen uppmanar alla europeiska och latinamerikanska länder att förbättra allmänna vattentäkter och den allmänna vattenförsörjningen och främja alla människors tillgång till vatten, även om vattenförvaltningen via en administrativ koncession kan anförtros privata initiativ. 18. Den parlamentariska församlingen påpekar att handel kan vara en mer eller mindre viktig faktor för produktionen av koldioxid, beroende på typ av produktion, transportsätt och de avstånd som täcks. Handelspolitik och handelslagstiftning på alla nivåer, även på multilateral nivå, bör därför utformas för att stödja och främja produktions- och transportsätt med lägsta möjliga kolinnehåll. 19. Den parlamentariska församlingen förespråkar åtgärder som garanterar att medborgare och parlamentariker aktivt engagerar sig, både individuellt och i organiserad form, att personer i ledarställning agerar på ett medvetet, ansvarstagande och ihärdigt sätt i miljöfrågor samt att tjänstemän på nationell, överstatlig och internationell nivå arbetar effektivt. 20. Den parlamentariska församlingen efterlyser en mer detaljerad bild av klimatförändringens kostnader i utvecklingsländerna och en global överenskommelse, som ska nås på grundval av ett moraliskt och historiskt åtagande, internationellt samarbete och tekniköverföring mellan de två regionerna, med hänsyn till de olika ländernas möjligheter till förbättring och deras begränsningar. 21. Den parlamentariska församlingen påminner om att gemenskapens miljöpolitik har gjort det möjligt för EU:s samtliga medlemsstater att nå framsteg på miljöområdet. Gemenskapens budget har spelat en viktig roll för att stödja gemensam politik och aktivera solidariteten inom gemenskapen. Utsläppsrätter är en viktig, innovativ och avgörande åtgärd som har antagits i gemenskapen och resten av världen. 22. Den parlamentariska församlingen uppmuntrar skapandet av överstatliga mekanismer och samarbete inom latinamerikanska och västindiska internationella organ (t.ex. samarbetsorganisationen OTCA) för att besluta om och finansiera skyddet av några av vår planets viktigaste naturreservat (t.ex. Amazonas) som ligger i latinamerikanska länder. 23. Den parlamentariska församlingen påminner om att samarbetet mellan Europeiska unionen och Latinamerika för att främja integration i båda regionerna, DV\701889.doc 19/23 APP 100.220v01-00