Bedömningen i fristående examenssystemet utifrån arbetsgivarens och arbetstagarens representanters synsätt Dan Jankens och Peter Björklund Examensmästare del 3 Kvalitetssäkring Examensmästarutbildning 2016-2017
Innehåll 1. Inledning 2. Validering av kunnande 3. Exempel på bedömarutbildning 4. Bedömning av kunnande 5. Arbetsgivarrepresentantens och arbetstagarrepresentantens syn på bedömningen inom fristående examen 6. Resultat och självutvärdering
1. Inledning I vår uppgift Kvalitetssäkring i examensmästare utbildningen har vi valt att gemensamt fokusera kring bedömningen av examenstillfällen för att få fram eventuella problem eller utmaningar för de involverade personerna i treparts bedömnings gruppen. Utgångsläget i frågeställningarna är om examensgrundernas bredd och djup uppfattas på olika sätt av arbetsgivarens representant (AG) av arbetstagarens representant (AT) samt av representanten för undervisningssektorn (US). För att få en större förståelse och bredd på vårt arbete, så har vi valt att tillägga några rubriker om validering av kunnande, exempel på bedömarutbildning samt bedömning av kunnande Eftersom våra branscher är så lika valde vi i ett tidigt skede att jobba gemensamt med detta. Nu i efterhand kan vi dock konstatera att någon orsak till detta, med tanke på våra branschers likhet, föreligger inte.
2. Validering av kunnande Enligt en svensk modell av validering som skärteknikföreningen tagit fram, så handlar valideringen om att utreda kunskapsbrister hos den tilltänkta examinanden. Vi lyfter fram CNC-teknik på grön Nivå som ett exempel på hur validering kan gå till. Certifieringssystemet består av 4 bärande komponenter Validering av individers yrkeskompetens (det här kan du) Värdering gentemot fastställda kompetenskrav för certifiering (det här behöver du lära dig) Personliga utvecklingsplaner Certifiering för yrkesroller Denna validering på grön nivå (finns blå och svart också) består av 14 ämnesområden samt ett praktiskt prov på en utsatt tid. De 14 ämnesområdena kontrolleras via ett webbaserat valideringssystem där man tar ett ämnesområde i taget, och har cirka 14 frågor som kommer slumpvis för examinanden under en utsedd tid. För varje ämnesområde finns beskrivet ett minimikrav som ska vara rätt för att bli godkänd. Vid ett icke godkänt resultat skapas en personlig utvecklingsplan för komplettering av kunskap inom det eller de områden som brister. Examinanden tar sedan om testet på behövliga delar, men frågorna kan vara lite annorlunda eftersom dessa kommer via en slumpgenerator. När examinanden klarat teorin, så går man över till det praktiska provet som är svarv eller fräs, enligt eget val. Här ska examinanden på 4-timmar kunna bearbeta 3 likadana måttriktiga detaljer enligt given ritning, men även prestera ett mätprotokoll, samt under hela processen kunna berätta åt testledaren (bedömaren) vad hur och varför han gör detta på detta sätt. Detta test har funnits i snart 20 år i Sverige, och vi på Optimas Maskin-och Metallavdelning har använt os av detta för att testa 3:ornas kunnande i slutskedet av deras studier. Resultatet visar att mellan 20-50% av avgångsstuderandena klarar testet och får certifikatet på grön nivå. Då vi jämfört testets upplägg med grundexamen inom Maskin och Metall, så ser vi att frågeställningen och kravet på kunnande är exakt samma. I NVL-projektet, där man arbetar i olika förgreningar med lite olika frågeställningar, har man tagit fram en broschyr som heter En praktikers guide för validering i vilken man lyfter fram tyngdpunkter som väl sammanfaller med gröna kortet tänkandet, och likheter hittas inom vår läroavtalsutbildning inom fristående examenssystemet, men Vi (Finland) väljer att komplicera systemet genom en byråkrati av blanketter och anvisningar om hur detta ska gå till.
3. Exempel på bedömarutbildning Målsättningen med den nya reformen inom yrkesutbildningen är att utbildningen snabbt ska kunna förändras och svara på de kompetensbehov som finns i arbetslivet så att tillgången på kunnig arbetskraft kan tryggas. Ur individens synvinkel ska yrkesutbildningen ge individen en kunskapsbas att utvecklas från för att hen ska kunna komma in i arbetslivet och förstå arbetslivets förändring samt behovet av livslångt lärande Den nya reformen tangerar valideringssystemet i tankesättet. Man har olika begrepp som testledare och bedömare, men egentligen är de snarlika För att bli en testledare enligt svensk valideringsmodell som beskrivits i kap. 2 så ska man genomgå en testledarutbildning enligt skärteknikföreningens direktiv. För att sedan kunna verka som testledare/ bedömare så måste man ha minst samma nivå som den man testar, vilket betyder att bedömaren genomgår testet och blir godkänd. Enligt vår modell så ska bedömaren genomgå en bedömarskolning samt ges en instruktion inför varje bedömningstillfälle. Utbildningen ska vara inriktad på examensspecifika bedömningsfrågor, särskilt på examinandens dokument om personlig tillämpning och på de bedömningsblanketter som ska användas. Syftet med att utbilda de personer som fungerar som bedömare samt upprätthålla och utveckla deras yrkeskompetens är att: Garantera att examinanderna får en rättvis och kompetent bedömning Öka bedömningskompetensen hos de som medverkar vid examenstillfällena Förbättra möjligheterna till samarbete mellan examensarrangörerna och representanterna för arbetslivet Examensarrangören ska utbilda ett tillräckligt antal bedömare i förhållande till antalet examinander. Utbildningen ska vara regelbunden och systematisk. Bedömarna ska informeras tillräckligt ingående om ändringar i systemet med fristående examina och i grunderna för examen i fråga. ( Handbok om fristående examina 2016, sid 38-39) Jämför man det Svenska och Finska systemet lite så framkommer det att bedömarna i det Finska systemet utbildas i hur systemet är uppbyggt och vilka blanketter som ska användas, men det finns inget beskrivet om hur vi validerar våra bedömare på något sätt.
4. Bedömning av kunnande Skriven av Christel Holmlund-Norrén. Publicerad i Ordna examen Att bedöma en annan människas yrkesskicklighet är en ansvarsfull uppgift. Inom det fristående examenssystemet bedöms yrkesskickligheten vid examenstillfällen i arbetslivet. Bedömningen görs av representanter för arbetstagare, arbetsgivare och utbildningssektorn s.k. trepartsbedömning. Vid ett examenstillfälle kan kunnande som ingår i flera examensdelar bedömas och en examensdel kan bestå av flera examenstillfällen. Bedömningen görs alltid per examensdel. Examenstillfälle och bedömningsmöte Examinanden visar sitt kunnande vid examenstillfällen enligt den plan som man har gjort upp (personlig tillämpning vid avläggande av examen). Under examenstillfället bedömer bedömarna examinandens kunnande. En eller flera av bedömarna är närvarande under examenstillfället och arbetsfördelningen bedömare emellan ska vara beskrivet i planen för anordnande av examen. Bedömarna gör noteringar på bedömningsblanketten. Anlita helst bedömare från arbetsplatsen som på ett objektivt och naturligt sätt kan bedöma examenstillfällen.
5. Arbetsgivarrepresentantens och arbetstagarrepresentantens syn på bedömningen inom fristående examen Med ovanstående utdrag ur handboken och lagen om fristående examens bedömning, Så ter det ju sig som att systemet är självklart, heltäckande och rättvist ur alla perspektiv. Detta kan ju kännas tryggt då fristående- och 2:a stadiets grundutbildning (föreslås) sammanslås i framtiden. Hur som helst så är det alltid en viss diskrepans mellan examensgrunder och praktiskt arbete i vardagen. Även mera så när människor i arbetslivet ska försöka tolka och förstå examiska, dvs det språk vi arbetande inom skolsektorn tvingas tolka och forma så att det passar överens med vår dagliga verksamhet. Dessa tankar får ligga till grund för de frågor som vi ämnar ställa företrädare från företag och utbildare/ansvarspersoner inom fristående systemet inom Optima inför del 3 i vår examensmästarutbildning; Kvalitetssäkring. I framtiden blir detta ett 2 partsorgan och man kan befara att felfrekvensen / diskrepansen blir större i och med detta.
Fråga 1 Är de krav på yrkesskicklighet som beskrivs i examensgrunderna tillräckliga i sin bredd och djup i förhållande till de de krav på yrkesskicklighet som företaget kräver för sin verksamhet? - Oberoende om det gäller grundexamen eller specialyrkesexamen så kan man ha åsikter om examensgrundernas utformning och omfattning. Respons från intervju A (AT representant) I denna bransch så kretsar mycket av kraven på yrkesskicklighet kring miljötänk och hållbar verksamhet, detta är genomgående i flera examensdelar. Inget fel med det, men det är väldigt svårt att visa sitt kunnande på ett heltäckande sätt på just detta område. Misstag kan ske när man tex ser en välskött gård/ jordbruk och man får intrycket att här har man miljötänket på klart. Sen vid tex en intervju/frågor med examinanden framkommer det att man nog kan och vet betydelsen med att källsortera avfall, vilka saker man för till ekorosk och vilka produkter som kräver andra specialarrangemang osv. Men med rätta följdfrågor kan det framkomma att det är tidigare generationer som har drivit igenom detta system och rutinerna har med eller mindre blivit en vana för nuvarande generation av brukare, men man har ingen djupare kunskap eller vetskap om varför. Kraven på yrkesskicklighet i övrigt helt ok. Vår reflektion Ovanstående kommentar var en väldigt bra tankeställare att komma ihåg vid tex en bedömningssituation. Samma fenomen förekommer säkert mer eller mindre vid alla familjeföretag, småföretag osv. det finns alltid rutiner i väggarna, vi brukar göra så här, jag vet inte riktigt varför egentligen Respons från intervju B (AT) Bedömarna bedömdes det som lades fram av examinanden utan att ha tillräcklig vetskap om kraven på yrkesskicklighet utgående från examensgrunderna. Vår reflektion Här verkar det vara så att bedömarna inte är tillräckligt insatta i examensgrunderna utan fokuserar mera på arbetsgivarens och examinandens syn på yrkesskickligheten som behövs på just denna arbetsplats. - Fråga 2
Har examinanden kunnat visa sin yrkesskicklighet på ett heltäckande sätt vid examenstillfället? - Eventuella kompletteringar hur, varför? Respons från intervju A Den ena gården är inte den andra lik så i vissa fall måste man välja delar av en annan examen för att det ska bli rätt, dvs för att man ska kunna bedöma rätt saker. Olika gårdar har olika inriktning i sin verksamhet. Respons från flertalet intervjuer Så gott som alla intervjuade svarade i liknande mönster på denna fråga; Det är svårt att få ett examenstillfälle tillräckligt brett och heltäckande. I vissa fall har man använt sig av kompletteringar i form av intervjuer teori uppgifter o dyl. Fråga 3 Var kraven på yrkesskicklighet i examensgrunderna tydligt och enkelt beskrivna så att det var enkelt att hitta kopplingar till det kunnande som visades i examenstillfället? - Kunde bedömningstillfället genomföras utan stora meningsskiljaktigheter? Respons från intervju A Tidigare användes en sammanfattnings blankett där det centrala kunnandet i respektive examensdel var uppräknat. Denna blankett används inte mer och det har försvårat bedömningen till vissa delar. I övrigt helt ok. Respons från intervju B För att kunna bedöma yrkesskickligheten måste bedömarna bli mera insatta i examensgrunderna, detta verkar vara ett allmänt problem både hos AT som AG:s representant. Engagemang och tid borde prioriteras mera för att få ett mera trovärdigt resultat. Vår reflektion Det krävs ett förhållandevis stort engagemang från AT och AG för att förstå upplägget med fristående examenssystemet. Handledarutbildningen spelar nog en mycket central roll här
Respons från intervju C En examen enligt det fristående systemet är så mycket smalare och så mycket beroende på arbetsgivarens verksamhet och inriktning att man missar bredden i yrkesskickligheten jämfört med läroplansbaserad utbildning. Det är i yrkesskolan man tillåts öva och göra misstag och successivt öva upp färdigheter på en bred skala. Man övar således också upp självförtroendet på ett helt annat sätt och förbereds för att klara olika specifika uppgifter i framtiden. Vår reflektion En examen, viken som helst, kräver en viss mognadsprocess hos examinanden. Personlighet och förmåga att uttrycka sig i tal och skrift kan i viss mån uppfattas som ett bevis på kunnande, och vice versa en tystlåten försiktig examinand kan verka okunnig p.g.a avsaknad av ovanstående kompetens. Därför är det viktigt att hitta ett sätt att validera kunnandet på ett mera rättvist sätt än det sätt man använder idag.
6. Resultat och Självvärdering Under examensmästarutbildningen har vi lärt oss att visa vårt kunnande utifrån givna rubriker och direktiv. Vi har planerat våra examenstilfällen och getts möjlighet att studera i vår egen takt eftersom vi själva haft möjlighet att påverka vår deadline för de 3 olika examensdelarna. Förutsättningarna för att kunna genomföra en fristående examen likt denna examensmästarutbildning kräver för största delen av examinanderna en mycket bra handledare som kan utläsa graden av handledningsbehov hos den tilltänkta examinanden. Annars riskerar man att studenten inte riktigt förstår omfattningen av det som förväntas, och detta sätt att studera avviker för mycket från vårt traditionella sätt att studera. Självvärdering av vårt arbete i del 3 Vi har nu konstaterat att frågorna vi ställde var för svåra. Vi försökte med endast telefonintervju, vi försökte skicka frågorna först och sedan ringa upp, samt att endast att skicka frågorna per mejl. Endast telefonintervju lyckades, för då kunde man förklara och formulera frågorna. Vi har valt att endast redovisa AT och AG:s svar då vi anser att dessa parters kunnande och åsikter var av större intresse och vikt i denna undersökning. Diskussionerna med de intervjuade har varit mycket intressanta och lärorika, man har fått deras syn på fristående examenssystemet och det har inte varit övervägande positivt. Man ska dock komma ihåg att detta arbete är en liten skrapning på ytan av det fristående examenssystemet sett både till omfattning resultat. Det fristående examenssystemet och bedömningen kring densamma lämpar sig bäst för vuxenstuderande, detta var vårt antagande vid studiernas början och dessa antaganden har endast förstärkts. Detta på grund av att en vuxenstuderande har förmågan att planera sina studier tillsammans med AG och AT så att hen kan visa sitt kunnande på ett tillförlitligt sätt dessa egenskaper besitter inte en ungdom i vanliga fall. Systemet lämpar sig för vuxna som byter bransch, behöver en bekräftelse på sitt kunnande eller för ett företags validering och kvalitetssäkrande. Enligt den senaste erhållna informationen ska vi i framtiden kunna förenkla utbildningarna genom OSAAMISTODISTUS, dvs att arbetsgivare eller annan bedömare skriver ett intyg på att hen innehar ett kunnande genom erkännande av detta. Detta kan erkännas utifrån följande: Betyg/ intyg Intyg över kunnande Inlärning som skett i vardagliga arbetslivet Genomgångna kurser
Frivilligt arbete Arbetserfarenhet Intressen Ovanstående gör oss ännu mera övertygade om tillförlitligheten av det svenska valideringsförfarande genom testning. Att skriva intyg åt varandra är nog en farlig väg som kommer att köra ned kompetensnivån i arbetslivet. Eftersom vi parallellt arbetat med validering av kunnande inom CNC-teknik och industribehörighet enligt den svenska modellen, och testat den i 8 år på våra tredjeårsstuderande samt ute på fältet likt en fristående examen, så anser vi att den modellen är mera heltäckande än vårt finska sätt att angripa examenssystemet inom både vuxenutbildning och grundexamen. Här utarbetas examensgrunderna till största delen inom ring 3, för att sedan manglas igenom någon examenskommission, och sedan nästan likt en religion manglas ut till utvalda examensrättsupphållare. Det svenska systemet byggs med hjälp av intresseorganisationer såsom skärteknikföreningen och motorbranschens yrkesnämnder. Gemensamt för ovanstående är att valideringssättet, valideringsfrågorna samt sättet att påvisa kunnande utarbetas med hjälp av svenskt näringsliv i stället för utbildningsstyrelsen hos oss. Kanske vi borde blicka mera västerut?