Kvinnornas situation i Iran

Kvinnornas situation i Iran Hur påverkade 1900-talets revolutioner kvinnorna och hur ser det ut idag? 1

Innehållsförteckning 1. Inledningsdel 3-6 1.1 Abstract 3 1.2 Inledning 3-4 1.3 Frågeställning 4 1.4 Källdiskussion 1.4.1 Källäge 4-5 1.4.2 Huvudkällor 5-6 2. Undersökning 7-20 2.1 Bakgrund 2.1.1 1906-1911 Konstitutionella revolutionen 7 2.1.2 1925-1979 Pahlavi-dynastin & Vita revolutionen 8-13 2.1.3 1979-1989 Iranska revolutionen & Ayatollah Khomeini 13-16 2.1.4 2000-talet 17-18 2.2 Jämförelse av tidsperioder 18-19 2.3 Tolkningar av Koranens texter om kvinnan 19-20 3. Slutdiskussion 20-21 4. Framtida forskning 21 5. Källförteckning 21 5.1 Tryckta källor 5.2 Internetbaserade källor 2

1.1 Abstract The aim of this essay is to study and compare the rights and freedoms inherited by women of Iran throughout the time of 1900 and today. It s focus is on the constitutional revolution (1906-1911), the Pahlavi-dynasty (1925-1979) and the Iranian revolution (1979), since all of these times has brought a lot of changes to the country and it s population. Especially the female population of Iran have experienced enormous changes during these times and their lives has been both more and less restrained in the 20th and 21st centuries. How restrained the lives of women have been is, to a large extent, based on how prominent the traditional and patriarchal view of Islam (that exists throughout the Iranian clergy) has been in the ruling of the country. 1.2 Inledning I Sverige just nu (november 2017) sprids hashtaggen #metoo där tusentals och åter tusentals kvinnor har delat med sig sina berättelser om sexuella övergrepp och trakasserier, och det ligger för många någon slags revolution i luften. Som att vi faktiskt får höras den här gången. I Iran sprider istället kvinnorna en annan hashtag, #whitewednesday. Under den hashtaggen lägger iranska kvinnor upp bilder på sig själva bärandes vita slöjor eller andra typer av vita klädesplagg för att manifestera mot den lagstiftning ifrån 1979 som kräver att kvinnor exempelvis bär slöja eller hijab när de rör sig ute i offentligheten. Hashtaggen är en del av en större internetbaserad rörelse med namnet My Stealthy freedom skapad av journalisten Masih Alinejad som ifrån grundandet av hemsidan 2014 mottagit över 3.000 foton och videor på kvinnor utan slöja, mestadels ifrån Iran men även ifrån Saudi-Arabien, Europa och USA. Kampen för kvinnors lika rättigheter drivs överallt och hela tiden av miljontals modiga kvinnor, men det finns en markant skillnad i att kämpa i ett land eller till och med i en världsdel där kvinnor åtminstone har fundamentala rättigheter. För detta gäller fortfarande inte överallt, och gäller exempelvis inte majoriteten av kvinnorna som nu sprider #whitewednesday. Iran har under det senaste århundradet genomgått stora politiska förändringar som inkluderar reformer, revolutioner och förändringar i statsskick. Dessa förändringar har självklart påverkat kvinnornas situation och rättigheter i hög grad och beroende på 3

vilket typ av styre det varit har kvinnans situation också varit bättre och sämre. På grund av denna våg av markanta förändringar ser jag ett intresse i att försöka reda ut hur kvinnornas situation och rättigheter faktiskt förändrades, vad de vann på och vad de förlorade på, och på så sätt kunna resonera mig fram till vilka faktorer som är betydelsefulla och hur framtiden sedan kan komma att se ut. Masih Alinejad sa i en intervju till Thomson Reuters foundation My goal is just empowering women and giving them a voice. If the government and the rest of the world 1 hear the voice of these brave women then they have to recognise them,. Och i huvudsak är det precis det jag vill göra i och med den här studien: recognise them. 1.3 Frågeställning I den här uppsatsen vill jag specifikt lyfta fram och resonera angående kvinnornas situation i Iran utifrån vilka rättigheter och friheter de haft och har tilldelats, både i offentligheten och privat. Fokus kommer således också att ligga på hur kvinnans allmänna politiska och sociala situation såg ut under 1900-talets olika styren. Jag har valt att fokusera mitt arbete på 1900-talet därför att Iran då var med om flertalet revolutioner och förändringar och många av dem handlade specifikt om kvinnornas rättigheter och friheter. Målet är att komma fram till vad som blev bättre och vad som blev sämre, när detta skedde och vad som påverkade situationen samt, till viss mån, komma fram till huruvida kvinnans situation förbättras eller försämras. Utöver detta vill jag också kort resonera angående hur framtiden kan komma att se ut för Irans kvinnor, då Iran fortfarande är ett land i förändring. 1.4 Källdiskussion 1.4.1 Källäge Att hitta källor som allmänt behandlar 1900-talets Iran har jag i huvudsak inte haft några större problem med, det är ett ämne som många intresserat sig för och det har beskrivits både i medier och senare i litteratur och avhandlingar. Problem uppstår istället när jag söker källor som behandlar just ämnet kvinnor och hur deras historia/nutida situation ser 1 http://www.trackpersia.com/whitewednesdays-aims-give-iranian-women-voice/ 4

och har sett ut, dessa delar finns ofta med bara som en parentes eller som korta stycken insprängda i resten av texten. Detta är på många sätt inte exklusivt för det här området och beror mycket på de patriarkat vi lever i där ofta kvinnornas version av historien aldrig skrivs ner och sakta men säkert glöms bort. Detta gjorde att jag i början när jag skrev bakgrunden många gånger kom på mig själv med att ha vandrat bort ifrån frågeställningen och börjat beskriva den historia jag läste, den manliga, istället för att skriva om den som studien faktiskt berör, den kvinnliga. Detta gjorde att jag på många sätt var tvungen att läsa mellan raderna i mina källor för att faktiskt ta ut vad det var jag egentligen borde ta med och beskriva. Ett annat problem jag som upptäckt i mitt källsökande är bristen på översatta källor ifrån just Iran. De källor som jag istället hänvisas till är alla skrivna i USA eller Sverige och ger därför på ett annat sätt ett mer västerländskt perspektiv. Detta ser jag som ett problem då jag tror att det omedvetet eller medvetet kan komma att läggas in värderingar i beskrivandet av historien beroende på vart i världen den är skriven och att en person ifrån Iran per automatik har mer inblick och mer genuin koppling till historien, vilket ger en annorlunda beskrivning. Det går också att tillägga att jag önskat att flera (eller att samtliga) källor jag använde mig hade varit skrivna av kvinnor och inte män då jag än en gång tror att en kvinna som skriver om kvinnokamp och kvinnoförtryck ger en mer genuin och korrekt bild av hur det ser ut än vad en man kanske är förmögen till. 1.4.2 Huvudkällor I huvudsak har jag hittat en källa som hade med både en framträdande historiebeskrivning av kvinnornas 1900-tal och som dessutom bidrar med ett icke-västerländskt perspektiv och det är Rasoul Nejadmehrs essäsamling Kampen om det moderna i Iran (2010, Sverige). Rasoul Nejadmehr är från början lärare ifrån Iran men bor numera i Sverige och jobbar som forskare och regionutvecklare på Forskningsrådet för interkulturell dialog (FID). Essäerna i boken är genomtänkta och Nejadmehr är tydlig med både fördelar och nackdelar med alla ledare och revolutioner. 5

Samlingen täcker i princip hela 1900-talet och alla dess revolutioner med olika vinklar och fokus och innehåller exempelvis essän Utvecklingen av den iranska kvinnans roll i offentligheten och det privata under 1900-talet som var till stor hjälp eftersom revolutionerna beskrevs utifrån kvinnornas perspektiv. Essäsamlingen avslutas med noter och ett avsnitt där han presenterar selektiv biografi, vilket gör att hans essäer inte bara känns genomtänkta utan även trovärdiga och kunskapsbaserade. Min andra huvudkälla, mestadels när det gäller avsnitten om den konstitutionella revolutionen och Pahlavi-dynastin, är Jeffrey Robert Cobb s avhandling " Modernization From Above: Social Mobilization, Political Institutionalization and Instability: A Case Study of Iran (1953-1979) (2012). En magisteravhandling skriven vid University of South Florida som baseras på och resonerar kring teoretisk litteratur kopplad till verkligheten kring just politisk modernisering kopplat till social mobilisering. Avhandlingen rymmer många referenser till vetenskapliga källor och teorier och på grund av Cobbs frågeställning och resonemang bedömer jag att källorna han använt är trovärdiga och korrekta då hans mål och slutsats bygger på att han läst in verkligheten i teorierna. I övrigt har jag i huvudsak använt mig av litteratur skriven i USA som alla behandlar Irans moderna historia ur ett allmänt perspektiv. Dit räknar jag in Cherese Cartlidge s Iran: Modern nations of the world (2002, USA) och Nikki R Keddie s Modern Iran- Roots and results of revolution (2006, USA). Dessa böcker är i huvudsak samlingar av flera års historia och ger en allmän och bred bild med tydliga källhänvisningar. Modern Iran- Roots and results of revolution är publicerad av och i samarbete med Yale University och Iran: Modern nations of the world är en del av ett större samarbete som gett ut en rad böcker skrivna på samma sätt men om andra länder. Detta gör att jag ser båda som genomtänkta och faktan styrkt av andra faktorer än författarna själva. 2. Undersökning 6

2.1 Bakgrund 2.1.1 1906-1911 Konstitutionella revolutionen Den konstitutionella revolutionen var effekten av att medborgare i Iran (då fortfarande globalt benämnt som Persien) på olika sätt hade skapat sig en uppfattning om omvärlden och med den nya kunskapen insett sitt egna lands brister i modernitet och folkligt styre. Iranierna ställde nu krav på att motverka ett diktatoriskt shah-styre och att det skulle införas ett parlament. Revolutionen innebar i slutändan att de iranska folket fick just vad de ville och de gavs på ett annat sätt än tidigare makt att påverka politiskt, samt att landet för första gången fick en sekulär grundlag. Reformerna uppskattades inte av de djupt religiösa iranierna eller av mullorna och konflikten som tar rum här ska komma att lägga grunden till den framtida kamp som i fortsättningen ska finnas i Iran mellan just det moderna västerländska och det traditionella islamiska. I och med detta skapades naturligt en rad nya politiska partier och rörelser, däribland en kvinnorörelse som ses som den första på riktigt väletablerade och offentligt politiska. 2 Kvinnorörelsen börjar som en massrörelse med syfte att stödja reformerna men det uppstår en bit in under revolutionen ett missnöje inom rörelsen då kvinnofrågorna upplevs vara bortprioriterade och konsekvensen blir att kvinnorörelsen lägger om sitt syfte och kämpar för dessa frågor istället. För första gången uppmärksammas alltså offentligt det faktum att kvinnorna i landet blir förtryckta på inga andra grunder än att de är just kvinnor och det skapas en aktiv rörelse som kämpade för kvinnors självklara rätt till den nya offentligheten (och med det menas rätt till deltagande i demonstrationer, dagspress, politiska organisationer samt parlamentet). Kvinnorörelsen drev också frågan om kvinnlig rösträtt, vilket aldrig tidigare setts som en möjlighet och även om deras kamp inte omedelbart gav utdelning så påbörjades ändå den iranska kvinnans ständiga kamp för rättigheter här under den konstitutionella revolutionen. 2 Nejadmehr, Rasoul Kampen om det moderna i Iran (2010, Sverige) 7

2.1.2 1925-1979 Pahlavi-dynastin & vita revolutionen Persien var på många sätt fortfarande infiltrerat av yttre krafter under början av 1900-talet men ganska tidigt efter den konstitutionella revolutionen frigjorde sig slutligen Persien helt ifrån Storbritannien år 1921. Detta genom en statskupp ledd av översten Reza Khan som senare (år 1925) ska komma att krönas till: Reza Shah Pahlavi och därmed påbörja Pahlavi-dynastin, som blir den sista tiden av shah-styre i Iran. Bland de första Reza Shah gjorde efter kröningen var att skicka ut en begäran till världens nationer att det land som tidigare internationellt kallats Persien numera skulle kallas för det namn som invånarna själva använde och den nya officiella namnet Iran togs i globalt bruk år 1935. Det blev en markering för landets självstyre och startskottet på en rad förändringar som landet ska komma att genomgå under de kommande 40 åren och som ska komma att påverka befolkningen och mycket ska också specifikt komma att förändras i kvinnors liv. 3 Reza Shah uttryckte tidigt att hans mål var att spinna vidare på den modernisering som börjat ta form under den konstitutionella revolutionen men skruva upp det ytterligare några snäpp och verka både socialt, ekonomiskt och militärt. För att uppnå hans mål spelade han mycket på den nationalistiska anda som börjat röras upp i Iran (också mycket i sammanband med den konstitutionella revolutionen) och han sammankopplade Irans modernisering med att samtidigt blicka tillbaka på en glorifierad version av det 4 antika Persien, ett Persien utan Islam. Moderniseringen grundade han mycket på västerländska influenser och koncept, och det kombinerat med hans övertygelse om att minimalisera de muslimska influenser som tidigare varit självklara i Persiens/Irans historia innebar att han bl.a. ersatte många av de 3 Cartlidge, Cherese Iran: Modern nations of the world (2002, USA) 4 Cobb, Jeffrey Robert, " Modernization From Above: Social Mobilization, Political Institutionalization and Instability: A Case Study of Iran (1953-1979) " (2012). Graduate Theses and Dissertations. 8

muslimska lagarna som tidigare styrt landet med ett sekulariserat rättssystem byggt på europeiska modeller (något som ska komma att gynna kvinnorna oerhört, se nedan), muslimska högtider tystades ner eller förbjöds och många av de tidigare muslimska skolorna stängdes ner till förmån för nya, sekulariserade, statligt styrda skolor, också 5 dessa med tydliga europeiska influenser (något som också gynnade kvinnorna i landet). Shahen ville inte bara att systemet skulle efterlikna västvärlden utan krävde också av den iranska befolkningen att de skulle bete sig mer västerländskt och framförallt klä sig mer enligt västerländskt mode, vilket innebar att de även skulle sluta bära traditionell muslimsk klädsel,år 1936 ska han till och med komma att förbjuda kvinnor att bära den traditionella muslimska slöjan- hijab. Beslutet möttes av blandade åsikter där en stor del av överklassens västorienterade kvinnor mottog beslutet med glädje, medan de kvinnor som la stor vikt vid islam blev upprörda och menade på att de kände olust när de tvingades lämna sina hem utan slöja. Detta ledde till att många kvinnor stannade i sina hem hellre än att lämna huset utan slöja, och isolerades därmed en stor del av den första perioden av modernisering. Många av de större partierna var också upprörda över att de framställdes som att det var ett steg i riktningen mot ett minskat kvinnoförtryck då det menade på att förbudet både inkräktar på kvinnans vilja och kändes som en onödig 6 formalitet när det fanns mer grundläggande kvinnoförtryck att ta tag i. Just kvinnornas situation var under Reza Shah väldigt splittrad. På ena sidan har vi förbudet mot hijab och det faktum att shahen tog makten över kvinnoorganisationerna genom att stänga ner de självständiga rörelserna till förmån för statligt kontrollerade där han kunde, genom att placera döttrar eller systrar som ledare, skapa total makt. Å andra sidan gjorde hans skolreform att kvinnor i mycket högre grad fick och kunde utbilda sig. Detta i kombination med att även rättsväsendet skiftade från att bygga på religion till 5 Cartlidge, Cherese Iran: Modern nations of the world (2002, USA) 6 Cobb, Jeffrey Robert, " Modernization From Above: Social Mobilization, Political Institutionalization and Instability: A Case Study of Iran (1953-1979) " (2012). Graduate Theses and Dissertations. 9

modern kunskap gjorde att kvinnorna under Reza Shahs tid kunde inta en mer självklar plats,först på arbetsmarknaden och senare även i rättsväsendet, än någonsin tidigare. 7 Shahens styre byggde dock till stor del på nationalism, sekularism, militarism och 8 antikommunism, och han la stor vikt vid censur och statlig propaganda. På så sätt blir Reza Shah i slutändan inget mindre än en diktator och även om han på många sätt moderniserade Iran både industriellt, juridiskt och socialt så hade folket i säg otroligt lite att säga till om och missnöjet och motståndet mot honom var stort under hela hans tid som regent. Reza Shahs styre avslutades i sinom tid i och med andra världskrigets början 1941 då Storbritannien (med hjälp av Sovjet) tvingade honom att abdikera ifrån tronen eftersom han öppet hade sympatiserat med nazi-tyskland. Han tvingades sedan till exil och en del av de sociala påtryckningar han gjorde under sin tid försvann med honom, t.ex. 9 förbudet mot hijab. Efterträdaren på tronen blev Reza Shahs son; Mohammad Reza Shah Pahlavi, idag mer känd som den sista shahen. Mohammad Reza Shah fortsatte i sin fars fotspår och hade också han som huvudmål att modernisera Iran och göra det mer västerländskt. Den enda stora skillnaden mellan far och son Reza var att Mohammad Reza Shah valde att göra detta på ett sätt som ständigt gjorde Iran ekonomiskt beroende av andra länder (och då speciellt USA), något Reza Shah undvek under sin regim. Det var med just dessa pengar, ifrån bl.a. USAs och Storbritanniens konsumtion av Iransk olja, som Mohammad Reza Shah kunde driva den så kallade vita revolutionen, då han med det numera vedertagna ekonomiska stödet fortsatte med den reformering 7 Nejadmehr, Rasoul Kampen om det moderna i Iran (2010, Sverige) 8 Eklind, Kent Iran- från dåtid till nutid (2010, Stockholm) 9 Cobb, Jeffrey Robert, " Modernization From Above: Social Mobilization, Political Institutionalization and Instability: A Case Study of Iran (1953-1979) " (2012). Graduate Theses and Dissertations. 10

10 och modernisering som hans pappa påbörjat. Landets infrastruktur renoverades och byggdes ut ytterligare & utbildningssystemet tredubblades. Mohammad Reza Shah vänder också I ran ifrån en tidigare vedertagen exportör till en importör av dyra och lyxiga livsmedel. Något som dock ledde till att klyftorna mellan fattiga och rika växte sig så stora att Iran 1972 enligt ILO sågs som ett av världens mest ojämlika länder. 11 Kvinnoorganisationerna växte sig starkare under början av Mohammad Reza Shahs styre, mycket på grund av att när kungamakten var svag så uppkom ett tag något som kan liknas med relativ demokrati. De fanns då en rad olika självständiga kvinnorörelser och de flesta partier hade numera ett kvinnoförbund där det starkaste av dem tillhörde Irans kommunistparti ( Toudeh -partiet), även om kvinnofrågan även där ofta glömdes bort eller bortprioriterades i deras politik. Så småningom återtog dock Mohammad Reza Shah full makt över politiken igen och han såg till att upplösa alla former av självständiga rörelser, inklusive kvinnorörelserna, då han var rädd att dessa skulle hota hans styre. Mohammad Reza shah startade, precis som hans far gjorde, en statligt styrd kvinnoorganisation ( Sâzamâne zanân ) där den mesta av tiden och arbetet lades på välgörenhet. På så sätt försökte han ge kvinnorna vad de ville ha- men utan att förlora någon egentlig makt över situationen. Organisationen fick mycket kritik, kritik ifrån reformister för organisationens uppenbara marginalitet och oförmåga till att skapa förändring och kritik ifrån de religiösa krafterna för att vara för västerländsk och radikal och ett hot mot monarkin. Mohammad Reza shah införde en del lagar (som samlat kallades för FML- Family Protection Law) som gjorde att kvinnorna fick mer personlig makt i privatlivet. T.ex ändrade han så att män inte längre fick ha mer än två fruar (något som varit fullt tillåtet tidigare) och att giftermålet med en andra fru måste godkännas av den första frun. Samma år som den lagändringen gick igenom ändrades också lagarna kring skilsmässor 10 Keddie, Nikki R Modern Iran- Roots and results of revolution (2006, USA) 11 Eklind, Kent Iran- från dåtid till nutid (2010, Stockholm 11

så att det inte längre räckte med att mannen högt sa Talagh ( jag skiljer mig ) tre gånger om han ville avsäga sig kvinnan, vilket tidigare hade räckt för att mannen skulle få igenom skilsmässan omedelbart. 12 Slutligen år 1965 gick också shahens förslag om kvinnlig rösträtt igenom. Detta var självklart på många sätt en stor vinst för kvinnorna och något som kvinnorörelsen kämpat för i många många år, ändå mottogs beslutet med en viss ambivalens. Detta eftersom rösträtten sågs mer som en del i shahens politiska strategi för att uppnå totalitär makt. Man menade att shahen förstatligade kvinnorörelsen först för att säkra sin makt och inte förrän efter det gav han kvinnor rösträtt, när de inte längre hade förmåga att använda den på samma sätt. Lagen om lika rösträtt sågs alltså mer som något symboliskt och inte egentligen något som gjorde att kvinnorna i praktiken fick något mer att säga till om. 13 Införandet av de kvinnlig rösträtt eldade dock på konflikten mellan shahen och prästerskapet i Iran något oerhört. Framförallt trädde ayatollah Khomeini (Ruhollah Khomeini) fram och hävdade att införandet av kvinnans rösträtt bröt mot islam och det hela ledde till ett hätskt och våldsamt uppror där shahen, staten och de kvinnor som kämpat för sin rösträtt på fanns ena sidan, och prästerskapet med Khomeini i spetsen på andra. Efter en tid av uppror drev dock shahen Khomeini till exil och slog ned upproret med hjälp av SAVAK (säkerhetspolisen) och ett brutalt användande av våld som kom att 14 sluta i 86 döda och 200 skadade. Konflikten mellan shahen och mullorna slutade dock inte där och frågan om kvinnlig rösträtt och kvinnors rättigheter gjordes till en ännu större brytpunkt mellan shahen och mullorna än vad den kanske hade behövt vara från början. Detta då shahen istället för att 12 Cobb, Jeffrey Robert, " Modernization From Above: Social Mobilization, Political Institutionalization and Instability: A Case Study of Iran (1953-1979) " (2012). Graduate Theses and Dissertations. 13 Nejadmehr, Rasoul Kampen om det moderna i Iran (2010, Sverige) 14 Cobb, Jeffrey Robert, " Modernization From Above: Social Mobilization, Political Institutionalization and Instability: A Case Study of Iran (1953-1979) " (2012). Graduate Theses and Dissertations. 12

försöka möta mullorna i någon form av dialog började förolämpa dem och ska t.ex. ha sagt Vi är färdiga med sociala och politiska parasiter. Jag avskyr den svarta reaktionen (prästerskapet) ännu mer än den "röda förstörelsen" (marxisterna). 15 Khomeini slutade inte heller, trots hans landsförvisning, med att sätta upp motstånd mot shahen och hade under hela sin exil kontakt med sina forna studenter i Iran som organiserade sig mot shahen. Han spelade också på det allmänna missnöjet som uppstått mot shahens våldsamma och diktatoriska styre samt shahens nära kontakt med USA och snart anslöt sig även den i övrigt sekulariserade allmänheten bakom Khomeini i hopp om att han en gång för alla skulle kunna göra Iran demokratiskt. 16 Det ökade motståndet mot shahen fick honom att 1975 förbjuda alla politiska partier, vilket i sin tur såklart gjorde att det iranska folket vände honom ryggen desto mer och efter år av strejker, demonstrationer och blodiga upplopp var Mohammad Reza Shah den 16:onde Januari år 1979 tvungen att till slut fly landet. I och med det avsattes han ifrån tronen 17 och Pahlavi-dynastin samt irans tid som monarki fick ett slut. 2.1.3 1979-1989 Iranska revolutionen & Ayatollah Khomeini Två veckor efter Mohammad Reza Shahs flykt återvänder ayatollah Khomeini till Iran och i april röstar iranierna i ett demokratiskt val för att Iran i fortsättningen ska vara en islamisk republik och att ayatollah Khomeini ska bli deras fagih (högste ledare). Khomeini började processen med att ställa om Iran efter islamiska principer och han bildade Revolutionsrådet och Revolutionära gardet som skulle se till att de förändringar han gjorde följdes. 18 Khomeini antog statsskicket velâyate faqih ( guds stat ). I och med det fick folket behålla sin rösträtt (och där även kvinnorna) och det fanns en president- men den högsta 15 Cobb, Jeffrey Robert, " Modernization From Above: Social Mobilization, Political Institutionalization and Instability: A Case Study of Iran (1953-1979) " (2012). Graduate Theses and Dissertations. 16 Cartlidge, Cherese Iran: Modern nations of the world (2002, USA) 17 King, John Iran och den islamiska revolutionen (Ursprunglig titel: Iran and the Islamic revolution ) (2006, USA) 18 Cartlidge, Cherese Iran: Modern nations of the world (2002, USA) 13

makten låg hos Gud som ansågs förmedla sin vilja igenom ayatollah Khomeini och prästerskapet. Mestadels av makten och det allra viktigaste besluten låg alltså oavkortat hos Khomeini. Man kan förklara den iranska revolutionen som en kontrarevolution mot den konstitutionella revolutionen, målbilden var alltså på många sätt att efterlikna det styrande som fanns dessförinnan. Efter införandet av velâyate faqih implementerade Khomeini sin fullständiga statsteori som, utöver att landets principer skulle vara islamiska, i stora drag innebar att en stor del av kulturen (konst, musik och dans b.la.) förbjöds eller undertrycktes tillsammans med 19 politiska partier, den fria pressen och trossamfund. Landet ändrar också officiellt namn till Islamic republic of Iran. För kvinnorna innebar skiftet av ledare och styrelseskick till stor del att de förlorade majoriteten av de sociala och ekonomiska rättigheter de vunnit under pahlavidynastin. De fick inte längre klä sig på det fria, västerländska sätt som i princip varit ett krav under shahen utan istället lagförs att alla kvinnor ska bära slöja och passande muslimsk klädsel, i samma veva förbjöds också preventivmedel. Khomeini avskriver sedan FML (Family Protection Law), som shahen införde för att stärka kvinnans roll i den privata sfären, vilket innebär att polygamiska giftermål återinförs tillsammans med ensidig skilsmässa där mannen har beslutsrätt. Mannen gavs också full vårdnad av barnen vid när de uppnått en viss ålder och/eller vid skilsmässa. Utöver detta fick fadern rätten att bestämma vem hans döttrar ska gifta sig med och åldern för när flickor fick ingå giftermål (giftas bort) sänktes från 18 år till 9 år. Vissa av lagarna ändrades dock igen efter protester och t.ex. lagfördes det om ett undantag för omständigheten att mannen dött i krig då kunde istället barnets mamma få vårdnadsrätt istället för mannens familj. Lagarna om skilsmässa ändrades också på så 19 Nejadmehr, Rasoul Kampen om det moderna i Iran (2010, Sverige) 14

sätt att kvinnan gavs rätten till en större ekonomisk kompensation vid skilsmässor på initiativ från mannen. 20 Trots, eller just på grund av, det stora bakslaget som drabbade kvinnorna återuppstod kvinnorörelsen på nytt igen och intensifierades oerhört. Den fick en tydligare målbild och kampmetoder och fler och fler kvinnor organiserade sig för att kämpa för sina rättigheter och kampen fortsätter än idag och intensifieras för varje år. Något som måste nämnas då många har funderat och upprörts över det är faktumet att många kvinnor till en början deltog i den islamiska revolutionen fastän den så tydligt försämrade deras livsvillkor. Rasoul Nejadmehr (2010, sid 84) menar att det till stor del berodde på att de stora förändringar som den sista shahen genomförde skapade alltför stora glapp mellan shahen och den gemene iraniern, folket kunde inte längre identifiera sig med den livsstil som shahen förespråkade vilket gav upphov till alienation och ett minskat förtroende för shahen och hans styrande. I det fallet kunde istället religionen och det traditionella skapa en trygghet som attraherade enormt många människor, eftersom de var något som de kände igen sedan tidigare och kunde identifiera sig med. Specifikt i kvinnans fall poängterar han också att kvinnorna inte själva organiserade sig för att stödja den iranska revolutionen (på samma sätt som de gjorde under den konstitutionella revolutionen) och att det fanns andra delar i det Khomeini sa som prioriterades viktigare. Där menar han också på att kvinnorna litade på de löften som Khomeini gav om frihet och bättre villkor, även till dem. Hans egentliga kvinnosyn tillsammans med hela samhällssynen överlag uppdagades inte överhuvudtaget förrän efter att revolutionen slagit igenom och då var det redan för sent. 21 Tio år efter revolutionen (1989) dör Khomeini, udda nog fortfarande lika älskad av allmänheten som vid den iranska revolutionens början. Trots att oroligheterna över vad som kunde komma att hända med systemet efter en enligt många så betydelsefull 20 Martinez, Angelica R. & Beitler, Ruth Margolies Women s roles in the Middle East and North Africa (2010, USA) 21 Nejadmehr, Rasoul Kampen om det moderna i Iran (2010, Sverige) 15

persons död så hade irans nya system förankrats så starkt att det utan problem levde kvar efter hans bortgång. 22 Efter Khomeinis död tillsätts Khamenei (Irans president vid Khomeinis bortgång) som högste ledare och president blir Hojatulislam Rafsanjani. I och med maktskiftet och det faktum att Khamenei inte var en lika stor ikon som Khomeini varit gavs presidenten mer makt än tidigare och även om Rafsanjani var en trogen anhängare till den islamska publiken så använde han makten till att lösa upp lite av striktheten kring republikens regler. År 1997 avgick Rafsanjani och istället valdes Mohammad Khatami, en yngre president med en vision och löften om stora förändringar. Utifrån sågs reformerna som Khatami förespråkade inte på något vis revolutionerande men för de yngre medborgarna och kvinnorna sågs han åtminstone som ett steg i rätt riktning, även om hans plan inte på något sätt var att ändra den islamiska republikens grundprinciper. I slutändan lyckades Khatami dock inte få igenom några av de förslag som han la fram, istället ställde sig Väktarrådet (en organisation bestående av äldre konservativa mullor) emot förslagen och på grund av den vetorätt som Khomeini gett organisationen stoppades förslagen helt. Även när Khatami en andra gång väljs om år 2007 hoppas många på en förändring, men precis som vid alla tidigare försök till förändring i Iran möttes han av de konservativa religiösa medborgarna, prästerskapet och denna gång även av ayatollah Khamenei själv. 23 22 King, John Iran och den islamiska revolutionen (Ursprunglig titel: Iran and the Islamic revolution ) (2006, USA) 23 King, John Iran och den islamiska revolutionen (Ursprunglig titel: Iran and the Islamic revolution ) (2006, USA) 16

2.1.4 2000-talet Från 2007 går det inte att urskilja speciellt många faktorer som radikalt förändrat styret i 24 Iran i större grad än att striktheten har varierat beroende på president. In på 2000-talet och i Iran 2017 har fortfarande Iran i grunden ett islamskt och konservativt styre och folket (då specifikt kvinnor och barn), har inte de rättigheter som de enligt FN:s konvention ska erhålla. Sveriges regeringskansli har utifrån Utrikesdepartementets bedömningar sammanställt en rapport om läget för de mänskliga rättigheterna i Iran (2015-2016). I den beskrivs kvinnans rättigheter som eftersatta. Rapporten deklarerar att kvinnor diskrimineras i lag och praxis och att Iran inte har fastställt FN:s konvention mot diskriminering av kvinnor. De pekar t.ex. ut att kvinnors vittnesmål endast är värt hälften av en mans i domstol, att flickors straffbarhetsålder är lägre än pojkars (9 år kontra 15 år), att kvinnor normalt ärver hälften så mycket som männen och att mödrar normalt förlorar vårdnaden över sina barn när de nått en viss ålder (2 år för söner, 7 år för döttrar). Rapporten visar också på enorma brister i kvinnans rättigheter över sin egen kropp och liv då gifta kvinnor exempelvis inte kan resa utomlands utan sin mans tillåtelse, att de som inte följer islamisk klädkod ute i offentligheten riskerar böter, konfiskering av sin bil eller andra straff och att gifta kvinnor normalt inte har juridisk rätt till att ta ut skilsmässa eller neka sin man sexuellt umgänge. De har också svårt att driva fall i domstol angående sexualbrott då de riskerar att själva anklagas för att ha en utomäktenskaplig förbindelse och kvinnor får endast gifta sig med en man samtidigt medan men juridiskt sett får ingå giftermål med fyra kvinnor. Dessutom visar rapporten att kvinnor i Iran möter enorma svårigheter inom arbetslivet och i sin rätt till utbildning. Det fastställs att kvinnor är gravt underrepresenterade på arbetsmarknaden samt att deras löner generellt är lägre än männens och att kvinnorna 24 Cartlidge, Cherese Iran: Modern nations of the world (2002, USA) 17

dessutom inte har tillgång till alla jobb (t.ex. får de inte vara domare) eller universitetsutbildningar (t.ex. får de inte studera arkeologi eller matematik). Det förekommer även könsspecifika hinder för kvinnor inom kultur och idrott och t.ex. är kvinnlig solosång och dans inte tillåtet och de får inte heller utföra cykling, brottning och tyngdlyftning offentligt. Kvinnlig könsstympning förekommer även fortfarande i vissa minoritetsområden i Iran och även temporära äktenskap ( sigheh/mota ah ) är fortfarande juridiskt sett tillåtet trots att de kan utnyttjas som ett lagligt sätt att köpa sexuella tjänster av kvinnor. 25 2.2 Jämförelse av tidsperioderna I en jämförelse av 1900-talets olika perioder måste till en början nämnas att kvinnorna är och har alltid varit förtryckta i Iran, men i olika hög grad. När det gäller kvinnans rättigheter och friheter så går det ganska snabbt att i historien urskilja ett mönster där kvinnoförtrycket ökar vid perioder då Islam och prästerskapet har mycket makt. För även om kvinnorna under konstitutionella revolutionen och Pahlavi-dynastin på många sätt upplevde begränsningar och förtryck så är det inte lika många och strikta som efter den iranska revolutionen. Kvinnans plats i det offentliga rummet har på samma sätt aldrig varit självklar, men varit mer eller mindre begränsad. Sett till kvinnorörelsen och när denna har varit framträdande så menar Rasoul Nejad (2010, sid 39) att det där går att urskilja ett mönster. Han menar att det i huvudsak är under de perioder då den styrande makten varit i obalans. Vilket han bl.a. menar är under den konstitutionella revolutionen (1906-1911), en kort period efter Reza Shahs abdikering (1941) och en kort period direkt efter den iranska revolutionen (1979). När maktbalansen sen är återställd så har 25 http://www.regeringen.se/49df80/contentassets/f56966ed54374bdba4fc504b09534526/iran---manskligarattigheter-demokrati-och-rattsstatens-principer_2015-2016.pdf (Hämtad 2017-11-28) 18

den fria kvinnorörelsen tystas ner och kvinnorna getts minsta möjliga chans till att framföra sina åsikter eller påverka beslut. På grund av avbrotten och nedtystandet av deras rörelser har också kvinnoorganisationerna i princip behövt börja om ifrån noll vid varje ny chans till upprättelse och har därför haft svårt att nå längre än vid det tidigare tillfället. I nuläget går det dock att hävda att kvinnokampen och rörelserna ifrån 1979 och framåt inte haft några direkta avbrott. Detta, tillsammans med de möjligheter som internet och sociala medier ger, har exempelvis rörelser som My stealthy freedom (som jag nämner i min inledning) blivit större och större. 2.3 Tolkningar av Koranens texter om kvinnan Eftersom mycket i jämförelsen tyder på att kvinnan haft minst rättigheter och friheter när prästerskapet och Islam varit framträdande så känner jag ett behov av att åtminstone nämna att det inte på något sätt är självklart att det kvinnoförtrycket är hämtat i Koranen. Många hävdar istället att kvinnoförtryckets grund helt och hållet ligger i det traditionellt patriarkala system som är och har varit utbrett över hela jorden nu och i historien. T.ex. refererar Cherese Cartlidge (2002, sid 97) till ett uttalande av en kvinna och kvinnorättsaktivist vid namn Mahboobeh Abbas-Gholizadeh som säger angående att hon själv studerat islamisk lag i Qom: What I say about women s rights is based on what I studied of religious law and logic. And I can tell you from knowing the Koran and hadith that whatever the clerics are doing is not what s written in the Koran. It s only their interpretation- their male and sometimes chauvinistic interpretation. Här kan också Rasoul Nejadmehr stämma in helhjärtat (2010, sid 69). Han skriver att det inte heller finns någon enhetlig islamisk uppfattning om kvinnan och hävdar därmed att det är missvisande att prata som om det enbart finns en enda uppfattning om kvinnan att hämta i Koranen. Han skriver att han vill påminna om att uppfattningarna är 19

tolkningar av samma källor och att det är viktigt i den här frågan att kvinnorna och kvinnorörelsen att göra sin egen tolkning av källorna och föra in denna i det politiska samtalet. Som sammanfattning skriver Rasoul Nejadmehr (2010, sid 69) att kvinnofrågan kommer på så vis att handla om en kamp mellan två synsätt: det patriarkala ordningens försök att begränsa kvinnan till hemmet och den privata sfären kontra kvinnornas strävan efter delaktighet i det offentliga rummet. 3. Slutdiskussion Den första och enklaste slutsatsen som kan dras för att sammanfatta mitt arbete är att kvinnan i Iran inte på ett enda sätt varit likställd mannen i friheter och rättigheter, varken under 1900-talet eller i nuläget, men att detta i grund och botten inte är exklusivt för just Iran. Jag har också, medan jag skrivit, fått uppfattningen att den största anledningen till det specifika kvinnoförtryck som iranska kvinnor upplever och har upplevt genom tiderna går att basera på den stora påverkan Islam har i Irans nutid och historia. Samtidigt har jag också uppfattat att detta inte går att se som hela sanningen, eftersom en i detta antagande också måste ha i bakhuvudet att de som i Irans fall fått framföra och driva det islamiska tankesätten är och har alltid varit män. På grund av denna monotonitet går det att att starkt ifrågasätta de sanningar som prästerskapet framfört genom tiderna och hävda med belägg att dessa enbart är beskrivna ur en patriarkal synvinkel. På så sätt går det inte att säga att problemet i grunden går att finna i den islamska tron utan i hur delarna i den på grund av det patriarkala system vi lever i (och har gjort sedan urminnes tider) tolkats, framförts och getts legitimitet. Fenomenet går således att applicera på Irans (och övriga världens) allmänna historia där kvinnornas version sällan framförs eller lyfts fram i ljuset. Ett fenomen som gjorde att jag bl.a i början när jag skrev bakgrunden till denna studie många gånger kom på mig 20

själv med att ha vandrat bort ifrån frågeställningen och börjat beskriva den historia jag läste, den manliga, istället för att skriva om den som studien faktiskt berör, den kvinnliga. Detta är det jag i slutändan skulle, tillsammans med Mahboobeh Abbas-Gholizadeh och Rasoul Nejadmehr, hävda är orsaken till problematiken: Så länge en realitet rörande kvinnor enbart baseras på vad män genom tiderna sagt, tyckt och gjort går det omöjligt att hävda att det skulle vara hela sanningen. 4. Framtida forskning I en framtida forskning anser jag att ett större fokus måste läggas på Islam och Koranens skrifter då jag åtminstone ser ett intresse i att få ökad kunskap av vad som faktiskt står i Koranen specifikt angående kvinnor och vad som endast läses/har lästs in av prästerskapet. Detta för att lättare kunna resonera om varför det i Iran blivit sämre för kvinnor när Islam haft stor betydelse för den styrande makten. Jag tror också att det finns ett värde i att gå ännu längre bak i tiden än vad jag gjort och kolla mer ingående på hur den iransk-islamiska traditionen ser ut, kanske även också på hur den i Iran tidigare religionen Zoroastrism ser ut. Kanske går det där att hitta kopplingar till hur islam har tolkats och ge en medel till att kristallisera ut vad i den iranska synen på kvinnan och hennes roll som är islam och vad som är tradition, vilket skulle kunna ge en mer genomgående förklaring till varför situationen sett och ser ut som den gör. 5. Källförteckning 5.1 Tryckta källor Nejadmehr, Rasoul Kampen om det moderna i Iran (2010, Sverige) Cartlidge, Cherese Iran: Modern nations of the world (2002, USA) Keddie, Nikki R Modern Iran- Roots and results of revolution (2006, USA) King, John Iran och den islamiska revolutionen (Ursprunglig titel: Iran and the Islamic revolution ) (2006, USA) Eklind, Kent Iran- från dåtid till nutid (2010, Sverige) Martinez, Angelica R. & Beitler, Ruth Margolies Women s roles in the Middle East and North Africa (2010, USA) 21

5.2 Internetbaserade källor http://www.iranchamber.com/geography/articles/persia_became_iran.ph (Hämtad 2017-09-22) Cobb, Jeffrey Robert, " Modernization From Above: Social Mobilization, Political Institutionalization and Instability: A Case Study of Iran (1953-1979) " (2012). Graduate Theses and Dissertations. (Hämtad 2017-11-26) http://scholarcommons.usf.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=5496&context=etd 22