Världsnaturfonden WWF Ulriksdals Slott 170 81 Solna Tel: 08-624 74 00 Fax: 08-851329 Allmänt: info@wwf.se Hemsida: www.wwf.se Stockholm den 24 november, 2009 Näringsdepartementet Regeringskansliet Världsnaturfonden WWF:s synpunkter på Remiss av förslag till implementering av hållbarhetskriterier för biodrivmedel och andra flytande biobränslen - Övergripande om den aktuella politiken WWF är i grunden positiv till biodrivmedel och flytande biobränslen som är hållbart producerade. Att EU nu har tagit fram hållbarhetskriterier är ett steg i rätt riktning, men dessa i sig säkerställer inte en hållbar utveckling. De politiska mål för förnybar energi utgör en ny drivkraft att exploatera våra naturresurser som kan ge irreparabla skador på vår biosfär både direkt och indirekt genom förskjutningseffekter. Därför är det av vikt att Sverige driver frågan att EU ska ha höga krav på både energieffektivisering och biobränslen. Övergripande bör man i Sverige och EU även se frågan i ljuset av internationella överenskommelser såsom exempelvis konventionen om biologisk mångfald, men även nationella miljömål, såsom de svenska miljömålen. Dessa mål måste kombineras med ett hushållnings- och fördelningstänkande om vi även ska klara andra miljömål än endast klimatfrågan. Politiska mål om förnybar energi håller på att skapa nya globala handelströmmar av både fasta och flytande biobränslen. Därför måste kontrollsystem också vara anpassade till en ökad internationell handel om man menar allvar med sin strävan mot hållbara biobränslen. Kontrollsystem av biobränslens hållbarhet ska naturligtvis inte vara onödigt krångliga, men samtidigt måste man beakta komplexiteten i att säkerställa hållbarhet. En genväg kan te sig politiskt attraktivt, men det som måste överskugga utarbetningen av ett kontrollsystem är dess effektivitet att nå sitt syfte och inte att tillfredställa enskilda marknadsaktörer. Ovanstående ska ses som en respons från WWF på regeringens politik och uppdragsformulering angående hållbarhetskriterier inom ramen för EU:s direktiv om förnybar energi, Övergipande om process & förslag WWF tycker det är positivt att Energimyndigheten både har tillfrågat myndigheter men även företag och organisationer om synpunkter under processen. Detta har säkert bidragit till de förbättringar som vi kan se i nuvarande förslag jämfört med tidigare version. Rapporten innehåller också en bra sammanställning av bakgrundsinformation. Det finns dock fortfarande aspekter som kan ifrågasättas och formuleringar som ibland är felaktiga. Detta gäller speciellt delar av texten kring spårbarhet. Stiftelsens ordförande: Hans Majestät Konungen Registrerat som: Världsnaturfonden WWF Org. Nr 802005-9823 Postgiro 90 1974-6 Bankgiro 901-9746
Om Energimyndighetens förslag och bedömningar En särskild lag om hållbarhetskriterier införs WWF stödjer detta förslag och anser liksom Energimyndigheten att det ger en tydlighet och även förhindrar en tidsfördröjning i implementeringen av EU-direktivet. Ändringar i miljöbalken eller skogsvårdslagen behövs inte men bör utredas Eftersom Energimyndigheten föreslår en särskild lag om hållbarhetskriterier så ser WWF i det korta perspektivet inte något behov om ändringar i skogsvårdslagen eller miljöbalken. Däremot så bedömer också WWF att det finns anledning om att utreda framtida möjligheter att införliva hållbarhetskrav i skogsvårdslagen och miljöbalken. En sådan utredning bör dock också titta på hur efterlevnaden i skogssektorn kan stärkas. Innehåll i lag om hållbarhetskriterier I föreslagen lagtext återges kriterierna inom EU-direktivet. WWF har inte hunnit granska översättningen av denna lagtext, men erfarenhetsmässigt är det av vikt att sådana texter inte bara har gjorts av en auktoriserad översättare utan även av en med relevant teknisk bakgrund. Med respekt för språkskillnader bör lagtexten i sitt innehåll vara så korrekt som möjlig gentemot EU-direktivet. Rapporteringsskyldighet Spårbarheten ingår i detta och i förslaget nämns massbalanssystem som ett obligatorium. Det finns dock en rad andra system som har en högre grad av spårbarhet såsom Identity preserved/physical segregation eller bulk commodity system. 1 Därför bör kravet vara att gällande spårbarhet att krav på massbalanssystem ska ses som ett minimum. Det vill säga ett book and claim system skulle inte vara tillåtet. Undantag från rapporteringsskyldighet WWF anser att det finns ett tolkningsutrymme gällande små bränslemängder som måste förtydligas. Vidare måste det säkerställas att detta inte kan leda till kryphål i lagstiftningen. Gällande verifiering bör man införa ett risksystem som kräver högre grad av verifiering hos leverantörer som exempelvis saknar ledningssystem eller om biobränslet kommer från riskområden för markomvandling. 1 Se rapport Towards a harmonized sustainable biomass certification scheme, Ecofys, 2007 2
Bristen på godkända certifieringssystem WWF delar inte fullt ut analysen av Energimyndigheten att det inte skulle finnas frivilliga certifieringssystem som potentiellt kan uppfylla viktiga delar av EU:s hållbarhetskriterier. Vissa av dessa har också välutbyggda spårbarhetssystem vilket Energimyndigheten inte verkar ha kunskap om. Se exempelvis rapportens sid 58 andra stycket Avsaknaden av existerande certifieringssystem med spårbarhetsverifiering. Det som däremot är korrekt är att det idag saknas operativa standarder med kriterier för växthusgaser inom dessa system. Men även här sker en snabb utveckling inom så kallade meta-system såsom Roundtable on Sustainable Biofuel. Med andra ord kan utvecklingen ske betydligt snabbare än vad Energimyndigheten förutspår. Inte minst genom att det sannolikt kommer att finnas möjlighet att åberopa frivilliga certifieringssystem för delverifiering gentemot EU-direktivet även om inte exempelvis växthusgaskriterier är inkluderade i systemet. Samverkan mellan myndigheter och berörda aktörer under 2010 WWF hoppas att man även under denna process visar samma öppenhet gentemot övriga intressenter som man har gjort vid framtagandet av detta förslag. Energimyndigheten föreslås som tillsynsmyndighet WWF tycker fortfarande att det är tveksamt att Energimyndigheten ska ha uppgiften som tillsynsmyndighet. Om så sker, bör det upprättas en egen enhet inom Energimyndigheten med tydlig integritet gentemot Energimyndighetens roll att implementera regeringens energipolitik och med statistisksammanställande ansvar gällande energifrågor. Övriga kommentarer Avsnitt 3.1.1. Användning av biodrivmedel Här räknar man fram att summan av användningen av biodrivmedel i transportsektorn är 4,3 TWh och därmed andelen biodrivmedel totalt motsvarar 4,9 % av tranportsektorns totala användning av drivmedel. Vad som dock inte framgår är att el från förnybar energi i transportsektorn också kan inberäknas i målet på 10 % förnybar energi i transportsektorn och detta med en faktor på 2,5 för att gynna eldrift (se artikel 3.4.c). Om vi har räknat rätt så kan man anta att minst 50 % av all el i det svenska nätet kommer från förnybar energi (vatten- eller vindkraft alt biobränslen i kraftvärmeverk). 2 Detta skulle innebära att den totala förnybara energidelen i transportsektorn som kan tillgodoräknas mot direktivet blir 8 TWh (4,3 TWh + 3 TWh x 2,5 x 0,5) och ger en andel av förnybar energi i transportsektorn på nästan 9 % under 2008. WWF anser att elens betydelse i framtidens transportsektor måste lyftas fram. 2 Energiförsörjningen i Sverige, Kortsiktsprognos 2009-07-08, ER 2009:24 3
Avsnitt 3.2 Andra flytande biobränslen Här står Skogsindustrins avlutar bör inte omfattas av definitionen då dessa i fysikalisk bemärkelse inte torde kunna klassificeras som en biovätska (bio liquid) även om den har en flytande form WWF förstår inte denna tolkning eftersom definitionen för biovätskor enligt direktivet är: flytande biobränslen: vätskeformiga bränslen för andra energiändamål än för transportändamål, inbegripet el, uppvärmning och kylning, som framställs av biomassa. (art 2, h). WWF tolkar det som att avlutar utgör en biovätska men en restprodukt inom industrin och som därmed även måste uppfylla hållbarhetskriteriet om växthusgasbalanser (se art 17.1) om dessa används för energiproduktion. Detta krav bör dock inte vara svårt att uppfylla. Avsnitt 6.6.1 Principer och utgångspunkter Här står angående ett massbalanssystem att därmed avses ett system som säkerställer att vad som tas från en blandning har samma hållbarhetsegenskaper, i samma mängder, som vad som tillförts blandningen. Detta är korrekt om man bara avser bränslets fysiska egenskaper, men det är inte korrekt om man med hållbarhet menar hållbarhetskriterier enligt EU-direktivet. Ett massbalanssystem innebär endast att man kan åberopa motsvarande volym av ett bränsle som uppfyller hållbarhetskriterier men inte den fysiska kopplingen till dessa. Avsnitt 6.6.4 Rapporteringsskyldiges verifiering för granskare I detta avsnitt finns en sammanblandning mellan certifieringsstandarder och system. Exempelvis står på slutet av sid 57 Det bedöms dock i nuläget vara svårt att använda existerande certiferingsstandarder för verifiering. Här bör det stå certifieringssystem! Existerande certifieringssystem har en rad standarder för att styra kontroll och verifiering av spårbarhet och systemet trovärdighet. Slutsatserna 1 och 3 om brister på sid 58 anser WWF är felaktiga. Slutsats 2 är dock korrekt, det vill säga att befintliga certifieringssystem än så länge saknar verifiering av växthusgasbalanser. Avsnitt 6.7 Oberoende granskning Även på denna nivå bör det finnas ett risksystem (ledningssystem, ursprung, historik med mera) för hur noga man behöver granska rapporterna. Detta indikeras också genom att man föreslår att granskningen..bör vara stickprovsbaserad och behovsstyrd... 4
Avsnitt 6.9 Krav på massbalanssystem Det bör framgå att detta är ett minimikrav och inte ett absolut krav. Se tidigare kommentar. Avsnitt 7 Författningsförslag WWF har inte granskat översättningen av texter, men förutsätter att föreslagen lagtext innehåller översättningar från EU-direktivet som både är språkligt och tekniskt korrekta. Bilaga 1 Analys av kriterierna i artikel 17 i förhållande till befintlig svensk rätt Vi vill påpeka att det verkar finnas nationella anomalier, exempelvis omvandling av igenväxta kulturmarker och som med en strikt tolkning skulle kunna omöjliggöra att framtida uttag av biomassa, för att bibehålla hävdvunna värden, inte skulle kunna åberopas gentemot EU-direktivet. Men samtidigt måste EU-direktivet säkerställa oacceptabel markomvandling i andra delar av världen. WWF föreslår därför att Sverige bör verka för att EU tillåter nationella uttolkningar som säkerställer beaktandet av nationella anomalier förutsatt att man kan uppvisa ett brett samhällsstöd 3 för detta! WWF tycker också som Energimyndigheten att det är viktigt att Sverige verkar för att salixodling på jordbruksmark inte klassas som skogsmark. WWF delar dock inte Energimyndighetens tolkning att Miljöbalken utgör en garanti för att nyckelbiotoper inte avverkas. Ett sådant påstående förutsätter dels kunskap om att det rör sig om en nyckelbiotop och om markägaren inte frivilligt avsätter nyckelbiotopen att det betalas ut ersättning för att förhindra avverkning. Praktisk erfarenhet är att dessa förutsättningar inte alltid uppfylls och därmed utgör inte Miljöbalken en garanti för bevarande av nyckelbiotoper. Lasse Gustavsson Generalsekreterare Peter Roberntz Skog- och Bioenergiansvarig 3 Stöd bland nationella ekonomisk, miljö och sociala intressenter 5