Projekt Slussen - Dricksvatten Konsekvensbedömning ny reglering av Mälaren

Projekt Slussen - Konsekvensbedömning ny reglering av Mälaren Underlag till miljökonsekvensbeskrivning 2011-12-21 Version 4, Stockholms stad Ansvarig Lena Tilly Kvalitetsgranskare Johan Ekvall Medarbetare Susanna Bruzell Elin Forsberg Krister Törneke

2 (57) Sammanfattning Denna rapport är framtagen inom ramen för Projekt Slussen. Beställare av uppdraget är Exploateringskontoret, Stockholms stad. Inom Projekt Slussen utreds en ny reglering av Mälaren med ökad avtappningskapacitet. Rapporten redovisar förväntade konsekvenser på dricksvattenförsörjning och VA-system till följd av nollalternativet och förslag på ny reglering. Nollalternativet och förslag på ny reglering är framtagna av SMHI. Mälaren fyller en viktig samhällsfunktion som källa för dricksvattenförsörjning för mer än 2 miljoner invånare i Mälardalen och Stockholmsregionen. Det finns ingen alternativ vattenresurs av samma storleksordning i närområdet som kan ersätta Mälaren. Ett mycket högt värde, jämställt med riksintresse, kan därför sättas på Mälaren ur dricksvattensynpunkt. Mälarvattnet utnyttjas som råvattentäkt via ett flertal stora ytvattenverk. Det finns även grundvattentäkter som ligger strandnära, vissa av dessa är förstärkta genom infiltration av Mälarvatten. Med huvudalternativet sker inga översvämningar under normaldrift. Några bräddningar av orenat eller dåligt renat avloppsvatten sker då inte. Den uteblivna översvämningen av strandområden innebär att någon föroreningsspridning från dessa områden inte sker till ytvattnet eller inom vattenskyddsområde för yt- eller grundvattentäkter. För extrema händelser reduceras bräddning och översvämning betydligt med huvudalternativet. Säkerheten för dricksvattenförsörjningen ökar därmed avseende risken för utbrott av vattenburen smitta kopplade till utsläpp av avloppsvatten och gödsel från översvämmad jordbruksmark. Även avseende utsläpp av olika miljögifter och petroleumprodukter ökar säkerheten. Jämfört med nollalternativet bedöms förbättringar och måttliga till stora positiva konsekvenser erhållas. Den största förbättringen gäller för extrema händelser, alltså för de höga vattenstånd som inträffar vid extrema flöden (med 1000 och 10 000 års återkomsttid). Små negativa konsekvenser kvarstår dock för 10 000-årsvattenståndet. Förändringen av utläckage av humus (vilket kan medföra brunifiering) och näringsämnen (vilket kan medföra övergödning och algblomning) från översvämmad mark i samband med vårtoppen bedöms som marginell jämfört med de stora mängder näringsämnen och humus som tillförs Mälaren från avrinningsområdet vid hög avrinning, oavsett hur Mälaren regleras. Det höjda vårvattenståndet i huvudalternativet kan, om det sammanfaller med hög tillrinning, medföra ökade bräddningar av orenat eller dåligt renat avloppsvatten. Under sådana perioder kan en liten negativ konsekvens uppstå. Detta är dock en ovanlig situation som bedöms inträffa sällan. Då Mälarens nivå sjunker så lågt att utskoven stängs stoppas utflödet och därmed omsättningen av vatten. Detta innebär risk för försämrad vattenkvalitet med syrefria förhållanden och frigörelse av föroreningar, metaller och näringsämnen från bottensedimenten. I huvudalternativet minskar den längsta sammanhängande perioden med nolltappning med ungefär en månad jämfört med nollalternativet. På årsbasis minskas även antalet dagar med nolltappning från 57 till 36. I huvudalternativet tillkommer tappning med låga flöden vid lägre nivåer än i nollalternativet. Det lägsta vattenståndet är något högre i huvudalternativet vilket är

3 (57) en förbättring jämfört med nollalternativet. Vid låga vattenstånd innebär således huvudalternativet en måttlig positiv konsekvens. Vid situationer då Saltsjön ligger högre än Mälaren föreligger risk för saltvatteninträngning, vilket kan påverka dricksvattenförsörjningen. I huvudalternativet ökar antalet tillfällen då Saltsjön står högre än Mälaren. En anpassning av höjden för de nya utskoven i Söderström sker i förhållande till höjda havsvattennivåer och luckorna görs tätare. Detta innebär en förbättring jämfört med nollalternativet och en liten positiv konsekvens. Sammantaget medför huvudalternativet stora positiva konsekvenser för dricksvattenresursen Mälaren. Det medför positiva konsekvenser för vattenförsörjningen, främst gäller detta ytvattentäkter (stora positiva konsekvenser) men också grundvattentäkter (måttliga positiva konsekvenser). Jämfört med nollalternativet bedöms stora förbättringar erhållas, speciellt för ytvattentäkterna Västerås och Östra Mälaren. Den största förbättringen gäller för extrema händelser, alltså för de höga vattenstånd som inträffar vid extrema flöden (med 1000 och 10 000 års återkomsttid). Risken för utbrott av vattenburen smitta kopplade till utsläpp av avloppsvatten eller gödsel reduceras avsevärt. Smittspridning via utsläpp till ytvatten utgör generellt inte lika stort hot mot grundvattentäkter som mot ytvattentäkter eftersom grundvattenmagasinen täcks av skyddande marklager. Kommunalt avlopp Mälaren utgör den enda möjliga recipienten för renat avloppsvatten och dagvatten för ett stort antal tätorter som ligger runt sjön. Avloppssystemen som har utlopp i Mälaren har hydraulisk kontakt med sjön. I huvudalternativet minskas belastningen av övergödande ämnen vid bräddningar och den indirekta påverkan på dricksvattenförsörjningen (vattenburen smitta, algtoxiner med mera) betydligt. Vårtoppen i huvudalternativet kan i vissa fall (se under dricksvatten) medföra ökade bräddningar som innebär en liten negativ konsekvens. Den indirekta påverkan på bebyggelse genom mark- och källaröversvämningar minskas. Jämfört med nollalternativet bedöms förbättringar och måttliga till stora positiva konsekvenser erhållas. Den största förbättringen gäller för extrema händelser, alltså för de höga vattenstånd som inträffar vid extrema flöden (med 1000 och 10 000 års återkomsttid). Enskilda avlopp Huvudalternativet bedöms, trots ett något högre vårvattenstånd, ge bättre förutsättningar för rening i enskilda avloppsanläggningar som ligger inom det område som kan påverkas av Mälaren. Det något högre vårvattenståndet kompenseras av ett lägre vattenstånd vintertid. De höga nivåer (grund- och ytvatten) som kan uppkomma vid extrema händelser i nollalternativet uppkommer inte i huvudalternativet. Effekterna på näringsläckaget till Mälaren bedöms även i nollalternativets extremfall, då alla reningsanläggningar i influensområdet slås ut helt, bli obetydliga avseende kväve och små avseende fosfor. Främst beror detta på att enskilda avlopp inom strandzonen står för en obetydlig del av tillförseln av näringsämnen till Mälaren. Ur aspekten vattenburen smitta innebär huvudalternativet en förbättring och en liten positiv konsekvens.

4 (57) Sammanfattning... 2 1 Syfte... 6 2 Avgränsning... 6 2.1 Tid... 6 2.2 Geografi... 6 2.3 Aspekter och påverkansfaktorer... 6 3 Förslag till ny reglering samt nollalternativ... 7 4 Metodik för analyserna... 12 4.1 Geografiska analyser... 12 4.1.1 Höjdsystem... 12 4.1.2 Nationella höjddatabasen... 13 4.1.3 Geografiska analyser... 13 4.2... 14 4.3 VA-system... 15 5 Nulägesbeskrivning Mälaren... 16 5.1 Naturgeografi... 16 5.2 Vattenkvalitet... 18 5.3 Statusklassificering... 20 5.4 Förhållandet Mälaren Saltsjön... 21 5.5 Grundvatten och Mälaren... 22 5.6 Mälaren som dricksvattentäkt... 23 5.7 Grundvattentäkter i närområdet av Mälaren... 25 6 Faktorer som påverkar dricksvattenkvaliteten... 26 6.1 Avloppsvatten och dagvatten... 27 6.2 Avrinning från jordbruks- och skogsmark... 29 6.3 Strandbete... 31 6.4 Förorenade områden... 32 6.5 Sjöfart... 32 6.6 Skyddsområde för vattentäkter... 34 7 Bedömningsgrunder... 35 7.1 Övergripande bedömningsgrunder och miljömål... 35 7.2 Specifika bedömningsgrunder dricksvatten... 36 7.2.1 Värdeskala dricksvatten... 37 7.2.2 Mälarens värde som dricksvattentäkt... 38 8 Konsekvenser dricksvatten normaldrift... 38 8.1 Konsekvenser av nollalternativet... 38 8.2 Konsekvenser av huvudalternativet... 40 9 Konsekvenser dricksvatten extrema händelser... 42 9.1 Konsekvenser av nollalternativet... 42 9.2 Konsekvenser av huvudalternativet... 44 10 Konsekvenser avloppssystem normaldrift... 45 10.1 Konsekvenser av nollalternativet... 45 10.2 Konsekvenser av huvudalternativet... 46 11 Konsekvenser avloppssystem extrema händelser... 47 11.1 Konsekvenser av nollalternativet... 47

5 (57) 11.2 Konsekvenser av huvudalternativet... 48 12 Samlad bedömning... 49 13 Referenser... 52 Bilagor Bilaga 1 Bilaga 2 Karta med kommuner som helt eller delvis försörjs med dricksvatten från Mälaren Karta med lägen för ytvattenintag, vattentäkter samt vattenskyddsområden Karta med skyddsobjekt och påverkansfaktorer Bilaga 3 Bilaga 4 Karta med översvämning vid nivån 1,48 Bilaga 5 Karta med översvämning vid nivån 3,04 Foto Omslag: Lovö vattenverk, fotograf Kari Kohvakka, Stockholm Vatten

6 (57) 1 Syfte Föreliggande dokument är en underlagsrapport avseende dricksvatten. Rapporten ska användas som underlag till miljökonsekvensbeskrivning för tillståndsprövning av ny reglering av Mälaren. Syftet med denna rapport är primärt att beskriva hur föreslag till ny reglering och en ökad avtappning från Mälaren påverkar dess funktion som regional vattentäkt. Utöver påverkan på Mälaren belyses även konsekvenser för till Mälaren närbelägna grund- och ytvattentäkter som skulle kunna påverkas av nivåförändringar i Mälaren. Eftersom hanteringen av avloppsvatten både kan påverkas av förslag till ny och i sin tur kan påverka dricksvattenförsörjningen belyses VA-systemen i ett helhetsperspektiv. 2 Avgränsning 2.1 Tid Byggnadsarbetena har bedömts pågå under 6-7 år. Regleringen kommer att behöva justeras runt mitten på seklet. Avtappningskapaciteten i de nya vattenanläggningarna bedöms dock vara tillräcklig fram till slutet av seklet. Slussen med kajer, sluss, avtappningskanaler med mera dimensioneras för en teknisk livslängd på cirka 100 år. 2.2 Geografi Förändrade nivåförhållanden på grund av ändrad reglering påverkar strandzonen längs hela Mälaren. Påverkansområdet, och således det område som konsekvenserna beskrivs för, är det område påverkas av Mälarens vattenståndsfluktuationer under normaldrift eller vid extrema händelser. Det är stora områden som berörs varför analyser i huvudsak görs för Mälarskala. Alla höjdangivelser i denna rapport ges i meter i höjdsystem RH2000. 2.3 Aspekter och påverkansfaktorer För att få ett helhetsperspektiv i denna rapport hanteras både dricksvattenförsörjning och avloppssystemen runt Mälaren. produktionen från Mälaren kan påverkas avseende vattnets kvalitet och/eller kvantitet av förändringar i flöde, vattenstånd, näringsläckage och erosion. Enskilda objekt för dricksvattenförsörjning såsom råvattenintag kan påverkas av vattenstånd och flöden (genom erosion). Vattenförsörjning från brunnar lokaliserade i Mälarens närområde kan påverkas avseende vattnets kvalitet och/eller kvantitet av förändringar i vattenstånd.

7 (57) Avloppssystemen kan påverkas av förändrade vattenstånd. Effekten av dessa kan i sin tur få indirekta konsekvenser för dricksvattenförsörjningen (bräddning av orenat eller dåligt renat avloppsvatten) och bebyggelse (översvämmade källare med mera). Konsekvenserna av stora och snabba flöden orsakade av intensiva regn, som medför hydraulisk överbelastning på avloppssystemen, kan inte påverkas av regleringen och belyses därför inte i denna rapport. Tabell 2.1. Sammanställning av möjlig påverkan på dricksvatten kopplat till olika geografiska påverkansområden Påverkansområde/ Påverkas av Slussenområdet Lokalt Stockholm Regionalt Mälaren Regionalt Saltsjön / Vattenstånd Mälaren, direkt (kvalitet, kvantitet, ytvatten och grundvatten) Vattenstånd Saltsjön (kvalitet ytvatten) Vattenstånd Mälaren, indirekt (bräddning avloppsanläggningar, utläckage föroreningar, näringsämnen) Flöden (erosion vid råvattenintag) Östersjön - X X - - X - - - X X - - X X - Även enskild VA-försörjning (brunnar och avloppsanläggningar) runt Mälaren belyses. Påverkan på sjöförlagda ledningar och anläggningar avseende erosion med mera hanteras i separata rapporter (Sweco 2011-12-21a, b och c). Även konsekvenser med avseende på avlopp till följd av förändrade flöden nedströms Slussen hanteras i separat rapport (SMHI, 2011-12- 21c). 3 Förslag till ny reglering samt nollalternativ Nollalternativet definieras som dagens reglering med maximal tappningskapacitet om cirka 800 m 3 /s för Mälaren. Avtappningskapaciteteten är som idag i samtliga tappningsställen och regleringen av Mälaren följer dagens vattendom/miljödom. Nollalternativet beskriver en utveckling som innebär att den planerade utbyggnaden inte kommer till stånd och konsekvensbeskrivs som ett prognosticerat nuläge 2020. SMHI har tagit fram förslag på en ny reglering (SMHI, 2011-12-21a) i en iterativ arbetsprocess där flera avvägningar mellan intressen gjorts. Alla analyser genomförs med modellerade värden. Observerade värden är inte ändamålsenliga vid jämförelse mellan nollalternativet och den nya regleringen eftersom det genomförts bland annat tätningsåtgärder av luckor. Tätningsåtgärderna innebär att observerade värden innan tätningen utfördes, inte är relevanta längre.

8 (57) Syftet med den nya regleringen av Mälaren är att: Minska risken för översvämningar runt Mälaren (Mälarens vattenstånd ska vara < 1,39) Samhällsintressen: försörjning, bebyggelse och infrastruktur, sjöfart, jordbruk Minska risken för låga vattennivåer i Mälaren (Mälarens vattenstånd ska vara > 0,69) Samhällsintressen: försörjning och sjöfart Förhindra saltvatteninträngning (Mälarens vattenstånd Vattenståndet i Saltsjön). Samhällsintressen: försörjning, fiske och naturvärden I tillägg till dessa syften tas särskild hänsyn till värdefulla strandnära naturmiljöer och önskade flöden, enligt: Eftersträva årstidsvariationer i Mälarens vattenstånd som gynnar strandnära naturmiljöer. Detta önskemål avser att gynna naturvård och fiske. Om möjligt skapa längre perioder med strömmande vatten i Stockholms ström, vid Riksbron, särskilt under vår och höst. Detta önskemål avser att gynna naturvård, fiske, friluftsliv och kulturmiljö. Eftersträva att sänka vattenhastigheterna. Detta önskemål avser att begränsa erosion på bottnar och anläggningar samt påverkan på sjöfarten uppströms och nedströms Slussen. Regleringsförslaget förutsätter flödesreglering i Söderström och Norrström. Flödesreglering innebär att luckorna öppnas så mycket som krävs för att avbörda ett önskat flöde, vilket ger en mjukare reglering och lägre vattenhastigheter. I den nya regleringen har avtappningskapaciteten ur Mälaren ökats till omkring 2000 m 3 /s varav kapaciteten i Söderström ligger på 1400 m 3 /s. Kapaciteten i Hammarby har ökats från 70 m 3 /s till 140 m 3 /s. Statistik för Mälarens vattenstånd för nollalternativet respektive huvudalternativet redovisas i tabellerna 3.1-3.4. Data är hämtade från (SMHI, 2011-12-21a). Högsta högvattenstånd är den högsta modellerade vattennivån under den aktuella perioden, i detta fall 30 år mellan 1976 och 2005. Tabell 3.1. Statistik för de olika regleringsalternativen över medel-, hög och lågvattenstånd samt Q100. Statistiken avser perioden 1976-2005 (efter SMHI 2012-11-21a). Nivån avser meter i RH2000. Nollalternativ Huvudalternativ Högsta 1,47 1,24 högvattenstånd Medelvattenstånd 0,88 0,87 Lägsta 0,55 0,59 lågvattenstånd Q100 1,86 1,28 avser saltsjövattenstånd 0,77 meter samt maximal tappning 1400 m 3 /s genom Söderström. Q100 avser ett flöde som uppstår i genomsnitt vart 100:e år.

9 (57) Figur 3.1. Mälarens beräknade medel-, min- och maxvattenstånd under förutsättning av regleringsstrategi enligt Nollalternativet (svarta kurvor) respektive Huvudalternativet (röda kurvor). Den analyserade perioden är åren 1976-2005 och innehåller såväl det extremt torra året 1976 som det extremt blöta året 2000 (SMHI 2011-12-21a) För reglering under normaldrift sänks Mälarens medelvattenstånd något jämfört med dagens reglering enligt Nollalternativet (1 cm) liksom det högsta vattenståndet (23 cm) till 1,24. Den högsta nivån under perioden inträffar i huvudalternativet på våren till skillnad för nollalternativet då den inträffar på hösten. De lägsta nivåerna har höjts med 4 cm jämfört med nollalternativet och ligger i huvudalternativet på 0,59. Vattennivåerna under våren styrs av Mälarens tillrinning vilket ger mer naturliga vårvattenstånd under mars-april än i nollalternativet. Antalet dagar då vattenståndet i Saltsjön (Ws) är högre än vattenståndet i Mälaren (Wm) ökar från 0,1 i nollalternativet till 1 i huvudalternativet. Detta beror på att Mälarens vattenstånd hålls nere vintertid och det är då dessa situationer inträffar. Värden för medelvattenstånd vid olika årstider framgår av tabell 3.2. Det genomsnittliga vårvattenståndet höjs något medan vintervattenståndet sjunker.

10 (57) Tabell 3.2. Modellerat medelvattenstånd för de två alternativen perioden 1976-2005, vinter: 1/12-29/2, vår: 1/3-31/5, sommar: 1/6-31/8, höst: 1/9-30/11. Nivån avser meter i RH2000. Beräknat av Tyréns ur data från SMHI 2011-12-21a. Nollalternativ Huvudalternativ VINTER 0,90 0,86 VÅR 0,94 0,99 SOMMAR 0,83 0,83 HÖST 0,82 0,82 Statistik avseende nolltappning redovisas i tabell 3.3. Antalet dagar då ingen tappning sker reduceras betydligt jämfört med nollalternativet och den längsta perioden med nolltappning minskar med omkring en månad (från 185 dagar i nollalternativet till 154 dagar i huvudalternativet). På årsbasis inträffar nolltappning vid färre tillfällen i huvudalternativet (2 tillfällen/år) än i nollalternativet (4 tillfällen/år). Tabell 3.3. Statistik över nolltappningstillfällen i Söderström för huvudalternativet samt nollalternativet. Statistiken avser perioden 1976-2005 (efter SMHI 2011-12-21a). Nolltappning Nollalternativ Huvudalternativ Antal dagar per år 57 37 Antal år 27 21 Antal tillfällen per år 4 3 Längsta period 185 154 Vattenstånd beräknade för extrema tillrinningar, vilket innebär flöden med 1000 års återkomsttid (Q1000), med 10 000 års återkomsttid (Q10000) samt dimensionerande tillrinning enligt flödeskommitténs riktlinjer (FLK1) redovisas i tabell 3.4. Nivån för FLK1 återkommer ungefär vart 10 000:e år och är den som används i konsekvensbedömningen av extrema händelser. Av tabellen framgår att vattenstånden har sänkts betydligt i huvudalternativet för samtliga fall. Tabell 3.4. Statistik över Mälarens högsta vattenstånd vid extrema flöden för huvudalternativet samt nollalternativet. Resultaten gäller för ett statiskt Saltsjövattenstånd på 0,77 meter i RH2000 (efter SMHI 2011-12-21a). Nivån avser meter i RH2000. Maximalt flöde genom Söderström 1400 m 3 /s (efter SMHI 2011-12-21a). Nollalternativ Huvudalternativ Q1000 >2,7 1,33 Q10000 >2,7 1,47 FLK1 >2,7 1,48 Osäkerheten i nivåberäkningarna blir mycket stora då nivåerna överstiger 1,7 (för nollalternativet). Anledningen till detta är att det i modellen inte varit möjligt att ta hänsyn till, eller bestämma, vilka vägar vattnet tar vid dessa höga översvämningsnivåer. I tabell 3.4 anges därför att nivåerna hamnar över 2,7, men inte de exakta beräknade nivåerna. Nivåerna

11 (57) beräknade med dimensionerande flöde och 10 000 års flöde är dock större än nivån beräknad med 1 000-årsflödet, vilket inte framgår av tabellen. För nollalternativet resulterar 1 000-årsflödet i nivån 2,88 om Saltsjön samtidigt skulle stå högt (0,77). Det dimensionerande flödet resulterar i nivåer som ligger 16 cm högre (=3,04). Osäkerheten i dessa nivåer är större än för beräknade nivåer som ligger närmre upplevda vattenstånd, där vattenytans utbredning är mer känd (SMHI, 2011-12-21a). Tabell 3.5. Frekvens då tappningen vid Söderström överskrider värdena 1000, 750, 500, 290, 250, 200, 150, 100, 50 respektive 0 m3/s. Statistiken avser perioden 1976-2005 (efter SMHI 2011-12-21a). Tappning Söderström större än 1300 1000 750 500 290 250 200 150 100 50 0 = 0 Huvudalternativ Antal dagar/år 0 0 0 1,3 8,3 11,1 14,8 35,1 84,9 114,2 359,3 5,9 Antal år 0 0 0 5 17 18 20 29 30 30 30 9 Antal tillfällen/år 0 0 0 0,2 0,9 1,2 1,3 2,2 7,1 7,7 0,3 0,5 Längsta period 0 0 0 17 48 53 75 88 96 101 2964 90 Nollalternativ Antal dagar/år - - - - - 6,5 9 10 39 63 63 302 Antal år - - - - - 9.0 12 12 27 29 29 30 Antal tillfällen/år - - - - - 0,6 1 1 2 4 4 3 Längsta period - - - - - 44 49 49 112 127 127 614 Önskemålet om att eftersträva flöden lägre än 750 m 3 /s i Söderström uppnås under den beräknade perioden 1976-2005, då den maximala tappningen genom Söderström för tappning enligt Huvudalternativet är som mest 745 m 3 /s. I normaldrift inräknas även 100-årstillrinningen. Vid detta tillfälle uppgår tappningen genom Söderström till som mest drygt 900 m 3 /s. Tappningen överstiger då 750 m 3 /s under 11-12 dagar. Att tappningen under normaldrift överstiger 700 m 3 /s är dock ovanligt och sker endast vid två tillfällen under perioden 1976-2005. Tappningen i Söderström överstiger 500 m 3 /s under 5 av 30 år och den längsta sammansatta perioden, under hösten 2000, varar i 17 dygn. I nollalternativet används slussarna i Hammarby och Södertälje för att tappa vatten i genomsnitt 3 dygn per år, men i huvudalternativet behöver slussarna aldrig användas för tappning under normaldrift. Inte heller den nya slussen i Söderström som öppnas samtidigt som slussarna i Hammarby och Södertälje används under normaldrift. Tabell 3.6. Antal dagar per år för olika tappningar vid Riksbron. Statistiken avser perioden 1976-2005 (efter SMHI 2011-12-21a). Tappning Riksbron Dagar per år större än 100 m 3 /s 50 m 3 /s 33 m 3 /s 15 m 3 /s 10 m 3 /s 2 m 3 /s Huvudalternativ 102 215 269 319 321 362 Nollalternativ 119 120 307 308 308 365

12 (57) Den nya regleringen ger längre perioder med strömmande vatten vid Riksbron genom att tappningen under torrare perioder begränsas till omkring 20 m 3 /s. Man får en längre period med flöde. I tabell 3.6 ovan ses detta som tillfällen då tappningen varit > 15 m 3 /s. Huvudalternativet uppnår detta under 318 dagar/år jämfört med 308 för nollalternativet. Huvudalternativet innehåller förändringar i tappningsordningen som är viktigt ur dricksvattensynpunkt. Detta eftersom små tappningar görs vid låga nivåer vilket påverkar vattenomsättningen. Nedan beskrivs den lucköppningsordning som föreslås, det vill säga den ordning då de olika kanalerna öppnas för avbördning. Luckorna öppnas i följande ordning: 1. Vid vattenstånd > 0,69 Fiskluckan i Riksbron öppnas med ett flöde på ~0,3 m 3 /s Fiskvandringsvägen genom Nils-Ericson öppnas med ~1 m 3 /s Kulverten i Maren öppnas. 2. Vid ett vattenstånd > 0,74 Skönhetstappning i Stallkanalen (omkring 0,4 m 3 /s) Spegeltappning i Söderström (omkring 4 m 3 /s) Kulverten i Skanstull öppnas delvis till ett flöde på ~1,5 m 3 /s. Riksbron öppnas delvis till ett flöde upp till storleksordningen 37 m 3 /s 3. Vid ett vattenstånd > 0,79 varierar tappningen beroende på årstid. Luckorna öppnas enligt: Tappningen ökas stegvis i Norrström (Riksbron och Stallkanalen). Tappning tillkommer i Söderström upp till omkring 130 m 3 /s. Tappning sker i avtappningskanalerna, inte i slusskanalen. Tappning ökas i Söderström enligt avbördningskurva. Tappningen sker i avtappningskanalerna. Tappning tillkommer i Norrström (Riksbron och Stallkanalen) till maximal kapacitet. 4. Vid ett vattenstånd > 0,94 Kulverten i Skanstull öppnas fullt 5. Vid ett vattenstånd > 1,29 Slussarna i Hammarby, Södertälje och Söderström öppnas för avbördning 4 Metodik för analyserna 4.1 Geografiska analyser 4.1.1 Höjdsystem Runt Mälaren förekommer i första hand de fyra höjdsystemen RH00, RH70, RH2000 samt Mälarens höjdsystem. I vissa kommuner förekommer även lokala höjdsystem. Alla nivåer i detta dokument anges i meter i RH2000 där inte annat anges.

13 (57) Förhållandet mellan RH2000 och RH00 skiljer sig åt beroende på var man är i Sverige. Förhållandet för några orter runt Mälaren är enligt tabellen nedan: RH2000 RH00 Mälarens Södertälje 0-0,52 Västerås 0-0,58 3,263 Stockholm 0-0,525 Uppsala 0-0,62 Köping 0-0,573 Enköping 0-0,567 4.1.2 Nationella höjddatabasen Den höjdmodell som har använts bygger på höjdmätningar utförda under 2011. Höjdmodellen utgör ett regelbundet rutnät av punkter (celler) med 2 meter mellan varje punkt. Noggrannheten i höjdled kan variera på grund av olika omständigheter i terrängen men de vanligaste orsakerna till en försämrad noggrannhet är brant terräng samt låg och tät vegetation. Den beräknade noggrannheten på plana ytor med hård beläggning (till exempel asfalt) ligger på omkring 0,06 meter och mer varierad terräng kring 0,24 meter. 4.1.3 Geografiska analyser Geografiska analyser har genomförts för att beskriva konsekvenserna vid höga vattennivåer (översvämningsskikt). De dataskikt som använts är baserade på resultatet från SMHIs modellering (se kapitel 3). Dataskikten har tagits fram genom att välja ut de celler ur höjddatamodellen som har ett höjdvärde som är lägre än en viss nivå och slå ihop dessa till ett skikt. Ytor som har ett höjdvärde som är lägre än den aktuella nivån, men som inte ligger i anslutning till Mälaren betraktas som instängda och kan inte nås från Mälaren. De instängda ytorna har gallrats bort från dataskikten. Nedanstående värden används i analyserna av hur mycket som blir översvämmat vid olika nivåer. Modelleringsresultatet för vattennivåer högre än 2,7 är osäkert (se kapitel 3).

14 (57) Dataskikt Vattennivå (meter) Högsta högvatten för den modellerade 1,47 perioden 1976-2005 100-års nivå i nollalternativet 1,86 100-års nivå i ny reglering 1,28 1000-årsnivå i nollalternativ 2,88 1000-årsnivå i reglering 1,33 10000-årsnivå i nollalternativ 3,04 10000-årsnivå i ny reglering 1,48 100-årsnivåerna avser nivåer vid en ungefärlig 100-årstillrinning i kombination med Saltsjövattenståndet 0,77. 1 000-årsnivåerna avser nivåer vid en ungefärlig 1000-årstillrinning i kombination med Saltsjövattenståndet 0,77. 10 000-årsnivåerna avser dimensionerande nivå enligt Flödeskommitténs riktlinjer i kombination med Saltsjövattenståndet 0,77. 4.2 Exakta lägen för vattentäkter, både för direkta ytvattenintag och för uttag för konstgjord infiltration som stöd i grundvattentäkter, finns inte tillgängliga av sekretesskäl. SGU har databasen Vattentäktsarkiv (tidigare benämnd DGV) med information om Sveriges vattentäkter och vattenverk. Information om vattentäkternas läge är dock sekretessbelagd och inte allmänt tillgänglig, utan endast tillgänglig för kommunen som informationsägare och behörig personal vid myndigheter som har redovisat ett tydligt syfte med användningen (SGU 2011). Men på den Mälarskala som är aktuell här bedöms tillräckligt att redovisa ungefärliga lägen. Uppgifter om fastställda vattenskyddsområden har hämtats från projektets GIS-databas. Detta har kompletterats med det underlag som finns tillgängligt genom studier i samband med planerade skyddsområden inom den södra och östra delen av Mälaren (Tyréns 2010, Håbo kommun 2010). Från projektets GIS-databas har uppgifter om kända eller misstänkta platser med föroreningar hämtats (se vidare kapitel 6.4). Detta material har kompletterats med uppgifter avseende risker och potentiella föroreningskällor från Tyréns arbeten i Mälarens östra och mest urbaniserade område (Stockholm Vatten, Norrvatten och SLV, 2007 samt VAS-rådet, 2008) samt från uppdrag utfört för Vattenmyndigheten i Norra Östersjöns vattendistrikt (Tyréns 2008). Uppgifter om grundvattenförekomster i Mälaren närhet har hämtats från SGU och VISS (VattenInformations System i Sverige). Det underlag som Klimat- och sårbarhetsutredningen begärde från de större dricksvattenproducenterna har inhämtats. Materialet utgör av papperskopior av mailkonversationer och ifyllda tabeller där huvudmän för VA gjort speciella konsekvensanalyser avseende hur höga nivåer påverkar deras vattenförsörjning (Rosenqvist 2007). Dessa sårbarhetsanalyser avseende påverkan i samband med översvämningsscenarier har utnyttjats. Direkta kontakter har tagits med de stora dricksvattenproducenterna för analys av

15 (57) lågvattensituationer. För att kunna belysa främst riskscenarier med höga nivåer har underlag avseende riskobjekt såsom avloppsreningsverk, större bräddpunkter för avloppsvatten, större utsläpp av dagvatten med mera som finns i GIS-databasens samlingskartor använts. Enskild vattenförsörjning baseras främst på grundvatten från bergborrade eller grävda brunnar (brunnar nedförda i jordlagren). Bergborrade brunnar bör inte, under förutsättning att de är fackmannamässigt utförda, påverkas av de små förändringar i ytvatten som är aktuella. Brunnsborrare har en lagstadgad skyldighet att lämna uppgifter till SGU:s databas Brunnsarkivet (från år 1975). Precisionen i lägesangivelserna i denna databas är dock varierande, äldre uppgifter är oftast endast angivna som fastighet. Grävda brunnar är oftast äldre och det görs sällan någon rapportering till Brunnarkivet. Tyréns gör därför en samlad bedömning för grundvattentäkter där även enskild vattenförsörjning inbegrips. 4.3 VA-system För VA-anläggningar finns underlag från kommunerna Ekerö, Håbo, Strängnäs, Kungsör och Västerås inlagt i GIS-databasen. För övriga kommuner har inte uppgifter i GIS-format funnits tillgängligt. Som VA-anläggningar räknas här vattenverk, reningsverk, vattenintag, pumpstationer samt utsläppspunkter för dag- och spillvatten. I samband med Klimat- och sårbarhetsutredningen (SOU 2006) har vissa huvudmän för VA gjort speciella konsekvensanalyser avseende hur höga nivåer påverkar deras system (Rosenqvist 2007). För att bedöma hur omfattande översvämningsproblemen blir behövs detaljerad information avseende vilka bräddavlopp och nödavlopp som ligger under vissa kritiska nivåer samt inventering av nivån på källargolv och andra lågt belägna utrymmen. De ovan nämnda fall där huvudmännen gjort mer detaljerade analyser avseende hur avloppsreningsverk och inläckage till ledningssystem påverkas har använts för att exemplifiera påverkan. Men Tyréns bedömer att det inte genomgående krävs denna detaljeringsgrad som underlag för konsekvensanalyserna. Alla dagvattensystem med utlopp i Mälaren förutsätts ha utlopp under Mälarens nuvarande medelvattennivå och därmed även under medelvattennivån i förslaget till ny reglering. Tyréns bedömer därför inte att det är meningsfullt att detaljinventera samtliga dagvattenutlopp. I det befintliga underlaget finns uppgifter om VA-ledningar i Solna, Ekerö, Eskilstuna, Håbo, Köping, Södertälje och Upplands-Bro. I Stockholm finns uppgifter endast sydost om Slussen. Tyréns bedömer dock att ledningarnas nivåer i sig är ointressanta det är främst bräddavloppen som möjliggör kommunikation med Mälaren och som därför påverkar förloppet. Inläckage i ledningsnäten beror av ledningarnas läge, status, jordlager med mera. Av naturliga skäl ligger såväl vattenverk som avloppsreningsverk med tillhörande anläggningar (såsom pumpstationer) strandnära. Enligt utförd konsekvensanalys av översvämning i Mälaren (MSB 2012) är pumpstationer och transformatorstationer de objekt som drabbas först. Reningen av avloppsvatten är kritiskt beroende av dessa. Med hänsyn till sekretess är objekten avkodifierade i (MSB 2012). Fokus i Tyréns analys har lagts på vilken påverkan som erhålls på dricksvattenförsörjning (utsläpp av föroreningar) och på bebyggelse (översvämningar med avloppsvatten). En speciell studie har genomförts avseende utsläpp av kväve och fosfor från enskilda avloppsanläggningar (Tyréns 2011-12-21b). Fyra kommuner som bedömdes ha låglänta arealer med bebyggelse utan anslutning till kommunalt avloppssystem valdes ut och studerades (Ekerö,

16 (57) Köping, Strängnäs och Västerås). I dessa kommuner togs kontakt med Miljö- och hälsoskyddskontor för att klarlägga förekomsten av enskilda avlopp i berörda områden. Utifrån inkomna uppgifter skattades den totala förekomsten av enskilda avlopp i berört område. 5 Nulägesbeskrivning Mälaren 5.1 Naturgeografi Mälarens 22 650 km 2 stora avrinningsområde utgör cirka 5 % av Sveriges yta. Avrinningsområdet är ungefär rektangulärt till formen, med största delen av ytan norr och väster om Mälaren (se figur 5.1). I söder är vattendelaren belägen mindre än 30 kilometer från strandlinjen. Figur 5.1. Mälarens avrinningsområde samt utloppen. Illustrationen är framtagen utifrån underlagskarta enligt Lantmäteriverket S2011-08-24_1 Mälaren är en flikig sjö med ett stort antal öar vilket gör att sjön kan delas in i väl avgränsade bassänger. Den indelning i vattenförekomster som vattenmyndigheten för Norra Östersjön tillämpar, se figur 5.2, baseras på den indelning i bassänger som Mälarens vattenvårdsförbund tidigare gjort. Västra Mälaren med bassängerna Galten (vattenförekomsten SE659356-152200, bassäng A enligt Mälarens vattenvårdsförbund) och Blacken (SE659716-155074, bassäng B enligt Mälarens vattenvårdsförbund) är grunda och mellan dem finns en trång passage vid Kvicksund. Bassängen Gripsholmsviken (vattenförekomsten SE658594-159015, bassäng C enligt Mälarens vattenvårdsförbund) innefattar flera stora djupa fjärdar (Prästfjärden och

17 (57) Björkfjärdarna). Norra Mälaren med bassäng Lårstaviken (vattenförekomsten SE661828-160253, bassäng D enligt Mälarens vattenvårdsförbund) tar emot tillflödet från Fyrisån. Närmast utflödet ligger bassäng Görväln (vattenförekomsten SE659147-160765, bassäng E enligt Mälarens vattenvårdsförbund) samt den stockholmsnära bassängen Rödstensfjärden (vattenförekomsten SE657596-161702, bassäng F enligt Mälarens vattenvårdsförbund). Vattenmyndigheten har dessutom avgränsat Västerås hamnområde (vattenförekomsten SE660825-154247) och Köpingsviken (vattenförekomsten SE659631-151422) som separata vattenförekomster, beroende på lokal påverkan från hamnverksamhet, samt Stora Ullfjärden (vattenförekomsten SE661347-159570). Figur 5.2. Mälarens indelning i vattenförekomster. (Källa: Vattenmyndigheten). Nästan hälften av tillrinningen (46 %) förs med större åar till sjöns västligaste bassäng A- Galten, dessa är Arbogaån, Hedströmmen, Köpingsån och Kolbäcksån. Till den därpå följande bassängen B-Blacken förs ytterligare 24 % av tillrinningen med Eskilstunaån, Svartån och Sagån. Ytterligare 11 % tillförs den nordöstra bassängen D-Lårstaviken med Fyrisån och Örsundaån. Resten kommer med små tillflöden från närområdet runt sjön. Den ojämnt fördelade tillrinningen ger upphov till två huvudriktningar längs vilket vattnet transporteras genom sjöbäckenet. En öst-västlig längs Mälarens huvudriktning och en nord-sydlig från fjärdarna söder om Uppsala och vidare mot de stockholmsnära bassängerna där de två vattenmassorna möts och blandas. Mälarens vattenvårdsförbund har tagit fram en hydrodynamisk modellstudie

18 (57) av Mälaren (DHI, 2010). Studien visar på en komplex cirkulation och skiktning i sjön, några specifika uppgifter om förhållandena i östra delen av Mälaren redovisas inte. Sjön som helhet kan betraktas som relativt grund (medeldjup 12,8 meter) och med ett djup på mindre än tre meter i 20 % av sjön. Den teoretiska omsättningstiden för hela Mälaren är 2,8 år. Bassängernas olika volymer i kombination med tillrinningen avgör vilken uppehållstid vattnet får i respektive bassäng (se tabell 5.1). Den västra bassängen (A) som tar emot hälften av tillrinningen och som har minst volym har därför den snabbaste omsättningen tillsammans med bassäng F som mottar stora flöden från bassängerna C och E. Tabell 5.1. Arealer, volymer, djupförhållanden och omsättningstid i Mälaren. Vattenförekomst Bassäng Areal (km 2 ) Volym (km 3 ) Medeldjup (m) Maxdjup (m) Omsättningstid (år) SE659356-152200 61 0,21 3,4 19 0,07 Bassäng A SE659716-155074 306 2,57 8,4 35 0,6 Bassäng B SE658594-159015 512 8,57 16,9 60 1,8 Bassäng C SE661828-160253 94 1,08 11,5 50 1,2 bassäng D SE659147-160765 97 1,32 14 66 0,4 Bassäng E SE657596-161702 26 0,28 10,4 35 0,05 Bassäng F Mälaren totalt 1140 14,3 12,8 66 2,8 5.2 Vattenkvalitet Vattenkvaliteten i Mälaren skiljer sig mellan de olika delbassängerna (se figur 5.2). Markanta skillnader i tillrinningsområdets geologi, naturgeografi och markanvändning är en huvudorsak till dessa skillnader i vattenkemi. Markanvändning inom avrinningsområdet framgår av tabell 5.2. Tillrinningsområdet till nordöstra Mälaren utgörs av näringsrik morän och kalkhaltig lera. Utbredningen av torvmark i dessa områden är låg. Vattnet härifrån är näringsrikt med en svag vattenfärg. Förhållandena i de nordvästra delarna av tillrinningsområdet är helt annorlunda, med kalk- och näringsfattiga jordar men en hög andel torvmark. Vattnet härifrån är därför mindre näringsrikt men med en mörkare vattenfärg. Denna variation i vattenkemi förstärks ytterligare av skillnader i de olika bassängernas morfologi och vattenomsättning. Tabell 5.2. Ungefärlig fördelning av markanvändningen inom Mälarens avrinningsområde (SLU och Mälarens vattenvårdsförbund, 2000). Markanvändning Andel (%) Ungefärlig yta (km 2 ) Skogs- och myrmark 70 15800 Åker- och ängsmark 20 4500 Sjöar 11 2260 TOTALT 100 22603 Djupförhållandena har också stor betydelse. I de grunda bassängerna blir ämnesomsättningen intensivare än i de djupa. Vattenomsättningen är en nyckelfaktor för bassängernas självrenande

19 (57) förmåga, i bassänger med långsam omsättning fastläggs fosfor i sedimenten och kväve omvandlas av mikroorganismer till ofarlig kvävgas. Förmågan till självrening är mycket betydelsefull för vattenförsörjningen i Storstockholm. Innan vattnet når fram till vattenverken i Stockholm passerar det de största bassängerna i Mälaren och genomgår en betydande kvalitetsförbättring. Mälarens vattenkvalitet förändras generellt sett långsamt eftersom vattenmassan är stor och omsättningstiden är lång, speciellt i de östra delarna av sjön där det finns stora och djupa fjärdar. Med dagens reglering sammanfaller i de flesta fall hög tillförsel av vatten med höga vattennivåer i Mälaren. På samma sätt sammanfaller låga flöden med låga nivåer i Mälaren. Analyser av långsiktiga trender visar på samband mellan vattenkvalitet och nederbörd/flöden, men med olika variationsmönster och tidsförskjutningar för olika kvalitetsparametrar. En koppling mellan höga flöden (och höga nivåer) och sämre vattenkvalitet kan ses. Erfarenheter från högflödessituationen år 2000 visar försämrad vattenkvalitet under flera år därefter. Över de senaste åren har en tydlig förändring i ökat färgtal skett av Mälarens vatten. Vattenfärgen varierar naturligt mellan år och det finns långsiktiga variationer som beror på naturliga fluktuationer i nederbörd och avrinning liksom det finns en tydlig variation över året, med en högre vattenfärg i mars som sedan avtar fram till september. I likhet med andra vattenkvalitetsparametrar uppstod tydliga problem med brunifiering efter de höga nivåerna och flödena år 2000. Påverkan höll i sig i flera år. Brunifieringen beror på att halten löst organiskt material, humus, har ökat i vattnet. Högt humusinnehåll försvårar reningen av råvattnet med en kostnadskrävande ökad kemikalieförbrukning som följd och det finns risk för bakterietillväxt i ledningssystemet om inte humusämnena reduceras tillräckligt. Ett högt innehåll av humus leder ofta till lägre ph, lägre ljusgenomsläpplighet samt till lägre syreinnehåll i vattnet. Vattenfärg och humusinnehåll har en tydlig koppling till nederbörd, vilken infiltrerar den övre mineraljorden med organiskt innehåll och för med sig humussyrorna. Grundvattennivån i marken påverkar halterna då en högre nivå ger en högre avrinning genom de ytliga humusrika lagren. Humushalten i sjön är även beroende av vattnets omsättningstid då fotooxidation, sedimentation och mineralisering bryter ned humussyrorna. En lång omsättningstid ger således en lägre humushalt. I Mälarens bassänger samvarierar färgtalet väl, trots att omsättningstider och tillflöden skiljer markant mellan bassängerna. Detta kan bero antingen på att närområdets tillflöden har en stor betydelse eller att utbytet mellan bassängerna är högre än beräknat, åtminstone vid extrema flöden. Brunifiering kan orsaka dels biologiska problem i ekosystemet och dels tekniska problem för vattenförsörjningen. Frågan är komplex och ett 5-årigt forskningsprojekt, finansierat av FORMAS och initierat av dricksvattenproducenterna Norrvatten och Stockholm Vatten AB, påbörjades hösten 2010. Syftet med projektet, som bedrivs i samarbete med Statens Lantbruks Universitet och Uppsala Universitet, är att ta fram prognosmodeller för hur humushalten liksom dess sammansättning kommer att påverka Mälaren på kort och lång sikt, samt utveckling av effektiv reningsteknik vid vattenverken. En hög tillförsel av näringsämnena kväve och fosfor kan orsaka övergödning och algblomningar. För vattenförsörjningen är algblomningar med blågröna alger den mest kritiska genom att toxiska substanser kan bildas som är svåra att rena dricksvattnet från. Störst risk för

20 (57) dessa algblomningar föreligger särskilt när fosfortillförseln är hög, vilket ändrar kväve/fosforkvoten så att kväve blir begränsande. Detta gynnar de kvävefixerande algerna på bekostnad av andra alger. Vad gäller den mikrobiologiska vattenkvaliteteten har en kartläggning gjorts avseende mikroorganismer som kan orsaka vattenburna utbrott (Svenskt Vatten och Smittskyddsinstitutet 2011). Resultaten visar på förekomst av de sjukdomsframkallande mikroorganismerna Giardia och Cryptosporidium i Mälaren, liksom i övriga stora svenska ytvattentäkter. 5.3 Statusklassificering Vattenmyndigheten i Norra Östersjöns distrikt har kartlagt och statusklassificerat Mälarens bassänger (tabell 5.3). Fyra av Mälarens vattenförekomster uppnår inte god ekologisk status. Det är bland annat den västra delen av Mälaren och tarmen upp mot Uppsala som berörs och det är övergödning som är det största problemet (Vattenmyndigheten Norra Östersjön och Länsstyrelsen Västmanland län, 2008 och 2009b). Tre av Mälarens vattenförekomster uppnår inte god kemisk status. Det är hamnområdena i Västerås och Köping samt den stockholmnära Rödstensfjärden. Problemen gäller förekomst av tributyltennföreningar (TBT) samt polyaromatiska kolväten (PAH). Bedömningen av kemisk status omfattar inte kvicksilver och kvicksilverföreningar. Om dessa beaktas uppnås inte god kemisk vattenstatus i någon ytvattenförekomst i Norra Östersjöns vattendistrikt. Tabell 5.3. Ekologisk och kemisk status för Mälarens nio vattenförekomster samt miljökvalitetsnorm (MKN). Vattenförekomst Stora Ullfjärden SE661347-159570 Lårstaviken SE661828-160253 Rödstensfjärden SE657596-161702 Gripsholmsviken SE658594-159015 Blacken SE659716-155074 Galten SE659356-152200 Görväln SE659147-160765 Västerås hamnomr SE660825-154247 Köpingsviken SE659631-151422 Nuvarande Ekologisk status Måttlig status Otillfredställande status God Status Nuvarande Kemisk status God status God status Uppnår ej god status MKN Ekologiska Kvalitetskrav God status Tidsfrist 2021 God status Tidsfrist 2021 God Status MKN Kemiska Kvalitetskrav God status God status God status 2015 undantag för TBT (2021) God Status God status God status God status Måttlig status Måttlig status God status God status God status Tidsfrist 2021 God status Tidsfrist 2021 God status God status God status God status God status God status Måttlig potential Måttlig potential Uppnår ej god status Uppnår ej god status God potential Tidsfrist 2021 God potential Tidsfrist 2021 God status 2015 undantag för PAH (2021) God status 2015 undantag för TBT (2021) Risk att god status inte uppnås till 2015.

21 (57) 5.4 Förhållandet Mälaren Saltsjön Mälaren avsnördes från havet och blev gradvis en insjö under 1100 och 1200-talen då trösklarna vid Norrström genom landhöjningen kom allt närmare vattenytan. Vattenståndsskillnaden mellan Mälaren och Saltsjön har trots landhöjningen förblivit cirka 0,7 meter vid medelvattenstånd. Detta beror på att trösklarna i Stockholm består av löst sand och grus (Brunkebergsåsen) som successivt eroderats ner. Statistik för Mälarens vattenstånd för nollalternativet respektive huvudalternativet redovisas i tabell 3.1 (data från SMHI 2011a). Statistik för havsvattenstånd för dagens klimat samt för framtida klimat har tagits fram av SMHI (SMHI 2011b). Saltsjöns nivå kan variera snabbt beroende på vind- och tryckförhållanden. Mälarens utlopp sker i 9 punkter, se tabell 5.4 och figur 5.1. Vid de situationer då Saltsjön ligger högre än Mälaren finns risk för saltvatteninträngning. Då nivån i Saltsjön överstiger luckornas höjd (se tabell 5.4) kan saltvatten tränga in direkt i dessa lägen. Är den relativa skillnaden mellan Saltsjön och Mälaren stor så förvärras problematiken vid ett eventuellt inläckage (inflödet blir större). Dammarna vid Riksbron och i Stallkanalen är lägst, och där nivåerna överskrids först. Därefter kommer Karl Johan slussen. Som ett exempel på situation då Saltsjöns nivå låg högt kan januari 2007 nämnas. Den 21 januari var nivån samma som i Mälaren vid Hammarbyslussen (1,07). Något inläckage skedde dock inte eftersom luckhöjderna inte överskreds. Tabell 5.4. Luckhöjder med mera vid Mälarens utlopp. Information från Stockholms hamnar (Hans Bergström) samt Sjöfartsverket, Södertälje. Utlopp Luckhöjd / dammkrön (RH2000) Riksbro-dammen 1,09 Stallkanalen 1,09 Avtappningskanalen (Nils Ericson) 1,89 Karl Johan slussen 1,59 Hammarbyslussen 2,17 Kulvert Hammarby Södertälje slussen 1,89 Kulvert Maren (Södertälje) Kulvert Vettersgatan (Södertälje) Undervattenskulvert (stängningsbar) Undervattenskulvert (ej stängningsbar) Undervattenskulvert (ej stängningsbar) Dammen vid Riksbron har en fisklucka. Denna är utformad som ett urtag/jack i den stora luckan. Nivån är lägre här och ger således ett utflöde i normalläget. Enligt SMHI (SMHI 2011a) har detta utflöde negativ betydelse vid perioder då vattennivån i Mälaren är låg och vattenmagasinet i Mälaren är ansträngt. Fiskluckan utgör i dagsläget även ett riskmoment där ett inflöde av saltvatten kan ske vid höga havsnivåer. Enligt uppgift från Stockholms hamnar är luckan utformad så att den ska kunna stängas, denna funktion används dock inte i dagsläget. För att undvika direkt inströmning av saltvatten är luckornas höjd och täthet viktigast. Men vid situationer med havsvattenstånd högre än Mälarens med lång varaktighet kan inläckage ske via

22 (57) mark och grundvatten samt otätheter utanför luckorna. Detta bedöms dock inte ske i sådan omfattning att dricksvattenförsörjningen påverkas negativt. Tätning vid Helgeandsholmen har erhållits genom den spontning som genomförts för Riksdagshuset. Denna hade egentligen till syfte att hålla uppe grundvattennivån för att bevara grundläggningens träpålar. På Rosenbadsidan kan ett läckage via botten och mark iakttas, detta var tydligt i samband med den provtappning som utfördes 2008 (Stockholms stad, 2008). Då läckte Mälarvatten ut till Saltsjön, men läckage kan antagligen också ske den omvända vägen. Stockholm Vatten AB har i sina provtagningar i Östra Mälaren konstaterat förhöjda salthalter i samband med större inflöden av saltvatten (Stockholm Vatten AB 2010). Det tunga saltvattnet har vid dessa tillfällen inte nått längre in i Mälaren än till djupområdet vid Klubben. Tidigare skedde större saltvatteninbrott som nådde längre in, men justeringar i vattendomen har förbättrat situationen. Speciellt i Årstaviken har höga salthalter uppmätts. Direkt inträngning via Hammarby slusslucka kan inte ske i dagens högvattensituationer eftersom luckan är tillräckligt hög. Däremot sker ett litet vattenutbyte i samband med slussning. 5.5 Grundvatten och Mälaren De viktigaste grundvattenresurserna förekommer i åsformationer. Ett flertal sådana större grundvattenförande åsformationer löper genom området såsom Uppsalaåsen, Enköpingsåsen, Badelundaåsen och Malmsjöåsen (se figur 5.3). Samtliga åsformationer är identifierade av SGU som att de är av nationell betydelse för vattenförsörjning (SGU, 2004). Grundvattenmagasinen närmast Mälaren kan stå i hydraulisk kontakt med ytvattnet. Detta styrs av de lokala förhållandena (jordlager, topografi med mera). Grundvattennivåer styrs främst av grundvattenbildning från nederbörd. Där kontakt finns mellan grundvattenmagasin och ytvatten kan detta påverka grundvattennivåerna i närområdet. Några specifika nivåer är svårt att ange generellt då detta styrs av lokala förhållanden. Förändringar i Mälarens nivå utjämnas och fördröjs i angränsande grundvattenmagasin, vilket ger kortvariga förändringar med begränsad påverkan i grundvattenmagasinen. Oberoende av Mälarens vattenstånd sker en naturlig fluktuation i grundvattennivåer orsakade av mängd nederbörd och avdunstning. Det är inte ovanligt att denna variation uppgår till cirka 0,5 m under en årscykel. För att minimera påverkan på grundvattenkvaliteten bör Mälarens ytvatten ha små nivåvariationer och ett oförändrat medelvattenstånd. Generellt för vattenkvalitet gäller att vid höga grundvattennivåer tillförs mer organiskt material till Mälaren från omgivande mark. Vid låga grundvattennivåer oxideras sulfider i marken till sulfat. Vid låga nivåer kan grundvattentäkter drabbas, dels kvantitetsmässigt (av vattenbrist eller torrläggning), dels kvalitetsmässigt då tillflöden sker från djupare delar av grundvattenmagasinet. De naturliga variationerna i grundvattenmagasinen samt avsänkningar i samband med uttagen för dricksvattenproduktion bedöms dock påverka grundvattentäkterna mer än Mälarens nivå ur kvalitetsaspekt.

23 (57) Figur 5.3. Grundvattenförekomster i Mälarområdet. Ur SGU:s databaser, Sveriges Geologiska Undersökning (SGU). Relikt saltvatten (det vill säga saltvatten från de perioder då Mälardalen var täckt av hav) har konstaterats i åsarna vid Strängnäs (Gorsingeholm) och Enköping (Fagerudd). Detta saltvatten är instängt i hydrauliska fällor, och en försämring av grundvattenkvaliteten kan ske vid lägre nivåer i Mälaren eftersom marginalen till saltvattnet minskar. I dagsläget har endast större grundvattentillgångar statusklassificerats. Samtliga berörda grundvattenförekomster har klassificeringen god kvantitativ och kemisk status (Vattenmyndigheten Norra Östersjön och Länsstyrelsen Västmanland län, 2009b). 5.6 Mälaren som dricksvattentäkt Mälaren fyller en viktig samhällsfunktion som källa för dricksvattenförsörjning för mer än 2 miljoner invånare i Mälardalen och Stockholmsregionen. Att långsiktigt säkerställa denna funktion ingår i de grundläggande målen för regleringen av Mälaren (såväl dagens reglering som det nya förslaget till reglering). Av karta i bilaga 1 framgår vilka kommuner som försörjs helt eller delvis med vatten från Mälaren. Vatten från Mälaren används som råvatten för Stockholmsregionen (via vattenverken Lovö, Norsborg och Görväln) och för Håbo kommun (vattenverken i Bålsta och Skokloster). Mälarvatten används även indirekt för produktion av konstgjort grundvatten i Västerås och