Vindkraftspark Finngrunden Miljökonsekvensbeskrivning September 2009
INNEHÅLL Fö r o r d o c h l ä s a n v i s n i n g a r... 4 1 Ic k e-t e k n i s k s a m m a n f a t t n i n g... 8 1.1 Inledning...8 1.2 Omfattning och lokalisering...8 1.3 Alternativa lokaliseringar och utformningar...8 1.4 Teknisk beskrivning...10 1.4.1 Rotordiameter och höjd... 10 1.4.2 Fundament... 10 1.4.3 Elanslutning... 10 1.4.4 Livslängd... 10 1.4.5 Belysning... 10 1.4.6 Effekt... 10 1.5 Utförda undersökningar...10 1.6 Områdesbeskrivning...11 1.7 Förväntade miljöeffekter...13 1.7.1 Anläggningsskedet... 13 1.7.2 Driftskedet... 14 1.7.3 Avvecklingsskedet... 15 2. Ba k g r u n d... 18 2.1 Behov av ny elproduktion...18 2.2 Varför vindkraft...18 2.3 Varför detta projekt...19 2.4 Beskrivning av Finngrunden Offshore AB... 19 2.5 Beskrivning av utredningsgruppen...20 3. Be s k r i v n i n g a v v i n d k r a f t s p a r k e n s v e r k s a m h e t... 22 3.1 Omfattning...22 3.1.1 Rotordiameterns storlek... 22 3.1.2 Vattendjup... 22 3.1.3 Bottens geotekniska egenskaper... 22 3.1.4 Visuell påverkan... 22 3.1.5 Ljudutbredning... 22 3.2 Lokalisering...23 3.3 Utformning...24 3.3.1 Produktion av elektricitet och elanslutning... 24 3.3.2 Storskalighetsfördelar... 24 3.3.3 Vindkraftverk... 24 3.3.4 Fundament... 25 3.3.5 Mätmast... 27 3.3.6 Elsystem... 27 3.4 Projektskeden...29 3.4.1 Undersökningsskedet... 29 3.4.2 Anläggningsskedet... 29 3.4.3 Driftskedet... 35 3.4.4 Avecklingsskedet... 37 3.4.5 Mildrande åtgärder... 38 3.5 Tidplan...39 3.6 Projektkalkyl...39 3.6.1 Projektekonomi... 39 3.6.2 Investerings- och finansieringsbeslut... 41 4. Sa m r å d s r e d o g ö r e l s e v i n d k r a f t s p a r k Fi n n g r u n d e n... 44 4.1 Inbjudan till samråd...45 4.1.1 Myndigheter... 46 4.1.2 Allmänheten... 47 4.1.3 Annan verksamhet... 47 4.1.4 Fritidsboende och närboende... 47 4.1.5 Lokala naturskyddsföreningen Upplandsstiftelsen... 47 4.1.6 Sveriges Ornitologiska Förening... 47 4.1.7 Svenska Naturskyddsföreningen... 47 4.1.8 Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund... 47 4.1.9 Nätägare / Nätkoncessionär Vattenfall... 47 4.1.10 Yrkesfiskare... 47 4.2 Deltagare samt framförda synpunkter under samrådsprocessen...48 4.2.1 Allmänheten... 48 4.2.2 Annan verksamhet... 48 4.2.3 Banverket... 48 4.2.4 Boverket... 48 4.2.5 Energimyndigheten... 48 4.2.6 Finland... 48 4.2.7 Fiskeriverket... 49 4.2.8 Försvarsmakten... 49 4.2.9 Gästrike räddningstjänstförbund... 50 4.2.10 Hamnar... 50 4.2.11 Kammarkollegiet... 50 4.2.12 Kommuner... 50 4.2.13 Kustbevakningen... 50 4.2.14 Lokala naturskyddsföreningen Upplandsstiftelsen... 50 4.2.15 Länsstyrelsen Gävleborg och Länsstyrelsen Uppsala län... 51 4.2.16 Naturvårdsverket... 51
INNEHÅLL 4.2.17 Nätägare. Vattenfall, Gävle Energi, Korsnäs... 52 4.2.18 Post- och Telestyrelsen... 52 4.2.19 Riksantikvarieämbetet... 52 4.2.20 SGU... 52 4.2.21 Sjöfartsverket (Numera transportstyrelsen)... 52 4.2.22 Statens Maritima Museum... 52 4.2.23 Svenska Kraftnät... 53 4.2.24 Svenska Naturskyddsföreningen... 53 4.2.25 Sveriges Ornitologiska förening... 53 4.2.26 Transportstyrelsen (fd Luftfartsstyrelsen)... 54 4.2.27 Vägverket... 54 4.2.28 Yrkesfiskare och sportfiskare... 54 4.3 Sökandens bemötande av framförda synpunkter...54 4.3.1 Banverket... 54 4.3.2 Finland... 54 4.3.3 Fiskeriverket samt Yrkesfiskare i Sverige och Finland.55 4.3.4 Länsstyrelsen... 55 4.3.5 Kommuner... 55 4.3.6 Naturvårdsverket... 55 4.3.7 Sjöfartsverket och Räddningsmyndigheten... 55 4.3.8 Statens Maritima Museum... 55 4.3.9 Svenska Kraftnät... 55 4.3.10 Sveriges Ornitologiska förening mfl... 56 4.3.11 Vägverket... 56 4.3.12 Yrkesfiskare... 56 5.6.1 Strömming... 76 5.6.2 Tånglake... 77 5.6.3 Skarpsill... 78 5.6.4 Skrubbskädda... 78 5.6.5 Sik... 79 5.7 Fågel...79 5.7.1 Övervintrande och rastande fågel... 79 5.7.2 Flyttande fågel... 80 5.8 Fladdermöss...83 5.9 Havslevande däggdjur, säl...83 5.10 Fiskerinäring...85 5.10.1 Storskaligt yrkesfiske... 85 5.10.2 Småskaligt yrkesfiske... 85 5.11 Landskapsbild...87 5.12 Marinarkeologi...88 5.13 Riksintressen övriga skyddade områden...90 5.13.1 Riksintresse för naturvård... 90 5.13.2 Natura 2000 område... 90 5.13.3 Riksintresse för vindbruk... 91 5.13.4 Riksintresse för yrkesfiske... 91 5.14 Sjöfart...92 5.15 Rekreation och friluftsliv (inkl fritidsfiske).92 5.16 Totalförsvarets intresse...93 5.17 Naturresurser...93 5.18 Andra kablar och ledningar/konkurrerande verksamhet...93 5. Om r å d e s b e s k r i v n i n g... 58 5.1 Maringeologi...58 5.1.1 Batymetri... 58 5.1.2 Geologi... 60 5.1.3 Bottenytans sammansättning... 60 5.1.4 Miljökemi... 61 5.2 Oceanografi...61 5.2.1 Temperatur och salthalt... 61 5.2.2 Siktdjup... 62 5.2.3 Vattenstånd... 62 5.2.4 Strömmar... 62 5.2.5 Vågor... 64 5.2.6 Isförhållande... 65 5.3 Vindförhållanden...66 5.3.1 Vindobservationer... 66 5.3.2 Vindsimuleringar... 67 5.4 Växtlighet...68 5.5 Ryggradslösa bottenlevande djur...71 5.6 Fisk...73 6. Al t e r n a t i v... 96 6.1 Allmänt om lokalisering...96 6.1.1 Val av plats... 96 6.1.2 Viktiga kriterier för val av plats... 96 6.2 Studerade områden för lokalisering...97 6.2.1 Alternativ Finngrunden... 97 6.2.2 Alternativa lokaliseringar på land... 98 6.2.3 Alternativa lokaliseringar i havsmiljö... 98 6.2.4 Alternativa utformningar... 99 7. Konsekvenser av vindkraftsparken... 106 7.1 Allmänt...106 7.2 Marin geologi...106 7.2.1 Påverkan... 106 7.2.2 Skyddsåtgärder... 107 7.2.3 Bedömning... 107 7.3 Oceanografi...108 7.3.1 Påverkan... 108 7.3.2 Skyddsåtgärder... 108
INNEHÅLL 7.3.3 Bedömning... 108 7.4 Människor...109 7.4.1 Påverkan... 109 7.4.2 Skyddsåtgärder... 110 7.4.3 Bedömning... 110 7.5 Växtlighet...110 7.5.1 Påverkan... 110 7.5.2 Skyddsåtgärder... 112 7.5.3 Bedömning... 112 7.6 Ryggradslösa bottenlevande djur...113 7.6.1 Påverkan... 113 7.6.2 Skyddsåtgärder... 114 7.6.3 Bedömning... 114 7.7 Fisk...114 7.7.1 Påverkan... 114 7.7.2 Skyddsåtgärder... 118 7.7.3 Bedömning... 119 7.8 Fågel...120 7.8.1 Påverkan... 120 7.8.2 Skyddsåtgärder... 121 7.8.3 Bedömning... 122 7.9 Fladdermöss...122 7.9.1 Påverkan... 122 7.9.2 Skyddsåtgärder... 122 7.9.3 Bedömning... 122 7.10 Havslevande däggdjur...122 7.10.1 Påverkan... 122 7.10.2 Skyddsåtgärder... 123 7.10.3 Bedömning... 124 7.11 Fiskerinäring...124 7.11.1 Påverkan... 124 7.11.2 Skyddsåtgärder... 124 7.11.3 Bedömning... 124 7.12 Landskapsbild...125 7.12.1 Påverkan... 125 7.12.2 Skyddsåtgärder... 125 7.12.3 Bedömning... 125 7.13 Marinarkeologi...126 7.13.1 Påverkan... 126 7.13.2 Skyddsåtgärder... 126 7.13.3 Bedömning... 126 7.14 Riksintressen samt övriga skyddade områden...126 7.14.1 Riksintresse för naturvård... 126 7.14.2 Natura 2000-område... 126 7.14.3 Riksintresse för vindbruk... 127 7.14.4 Riksintresse för yrkesfiske... 128 7.15 Sjöfart...128 7.15.1 Påverkan... 128 7.15.2 Skyddsåtgärder... 129 7.15.3 Bedömning... 130 7.16 Rekreation och friluftsliv inklusive fritidsfiske...130 7.16.1 Påverkan... 130 7.16.2 Skyddsåtgärder... 130 7.16.3 Bedömning... 130 7.17 Totalförsvarets intresse...130 7.17.1 Påverkan... 130 7.17.2 Skyddsåtgärder... 130 7.17.3 Bedömning... 130 7.18 Andra kablar och ledningar/konkurrerande verksamhet...130 7.18.1 Påverkan... 130 7.18.2 Skyddsåtgärder... 130 7.18.3 Bedömning... 130 8. Ko n t r o l l p r o g r a m... 132 9. Fö r t e c k n i n g ö v e r b i l a g o r... 134 10. k ä l l f ö r t e c k n i n g... 138 11. f ö r k o r t n i n g a r... 142 12. k o n t a k t... 144
4 förord och läsanvisningar Förord Finngrunden Offshore AB planerar en vindkraftspark på Finngrundens Västra respektive Östra bank, ca 40 km Nordost om Gävle. Parken planeras få en sammanlagd effekt av maximalt 1 500 MW. Detta dokument utgör en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) i enlighet med 6 kapitlet miljöbalken (1998:808, MB). Enligt 6 kap 7 MB ska en MKB innehålla följande information: Beskrivning av verksamheten (lokalisering, utformning och omfattning). Beskrivning av åtgärder för att undvika, minska eller avhjälpa påverkan av verksamheten. Beskrivning av påverkan på människors hälsa, miljön och hushållningen med mark, vatten och andra naturresurser. Beskrivning av konsekvenserna om verksamheten inte kommer till stånd. Redovisning av alternativa platser och utformningar. Icke-teknisk sammanfattning. Syftet med en MKB är att identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter som en planerad verksamhet eller åtgärd kan medföra på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap och kulturmiljö. Indirekta och direkta effekter för hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt och på hushållningen med material, råvaror och energi ska också ingå. Vidare är syftet att möjliggöra en samlad bedömning av dessa effekter på människors hälsa och på miljön.
förord och läsanvisningar 5 Läsanvisningar ❶ ❷ ❸ ❹ ❺ I dokumentet förekommer ett antal faktarutor markerade med färgad bakgrund. Dessa är avsedda som fördjupningsinformation för de som finner ämnet särskilt intressant. Faktarutorna måste inte läsas för att man ska kunna förstå övrig text. Miljökonsekvensbeskrivningen är upplagd enligt följande: Kapitel 1 innehåller en icke-teknisk sammanfattning. Kapitlet läses med fördel innan resten av dokumentet för att underlätta en helhetssyn. Kapitel 2, Bakgrund, redogör för målet för Sveriges energipolitik samt för fördelarna med vindkraft och det planerade projektet. I detta kapitel presenteras även företaget Finngrunden Offshore AB och den utredningsgrupp som varit med och tagit fram detta dokument. Kapitel 3 innehåller en beskrivning av själva vindkraftsanläggningen (antal verk, positionering, teknik m.m.), projektets olika faser (undersökning, anläggning, drift och avveckling) samt dess fysiska påverkan på omgivningen (till exempel buller och skuggning). Detta kapitel undersöker dock inte konsekvenserna av den påverkan som kan uppkomma, utan innehåller endast en faktisk beskrivning. För en beskrivning av konsekvenser, se kapitel 7. Kapitel 4 innehåller en sammanfattande redogörelse för samrådsförfarandet och vad som framkommit under detta. Kapitel 5 omfattar en områdesbeskrivning. Här redogörs för förhållandena på den utsedda platsen. Redogörelsen behandlar batymetri, marin geologi, oceanografi, vindförhållanden och förekomsten av djur, växter samt vrak/fornlämningar. Även områdets betydelse för fiske, sjöfart, rekreation och utvinning av naturresurser behandlas. ❻ ❼ ❽ ❾ 10 11 12 Kapitel 6 beskriver de alternativa lokaliseringar som undersökts, och förklarar varför Finngrunden har ansetts vara det bästa alternativet. Även en beskrivning av alternativa utformningar och omfattning av verksamheten samt av det s.k. nollalternativet ingår i detta kapitel. I kapitel 7 beskrivs och bedöms de miljökonsekvenser som kan uppkomma på grund av vindkraftsparken. Kapitlet utgår från det som berörs (t.ex. människor, djur och sjöfart) och beskriver sedan på vilket sätt påverkan kan komma att ske (t.ex. genom buller och sedimentering). Efter detta görs för varje avsnitt en bedömning av graden av påverkan. För att bedömningarna ska bli konsekventa och för att läsaren ska förstå vad som föranlett bedömningarna, redovisas även de bedömningsgrunder som använts. I kapitel 8 föreslås vad kommande kontrollprogram bör innefatta. Dokumentet avslutas med en förteckning över bilagor (kapitel 9), en källförteckning (kapitel 10) samt förkortningar (kapitel 11). Kontaktuppgifter framgår i kapitel 12. De undersökningar och studier som bifogats som bilagor har allteftersom de blivit klara inarbetats i själva huvuddokumentet. Detta har gjorts med syfte att MKB:n ska kunna läsas som ett självständigt dokument. Det är Finngrunden Offshore AB:s uppfattning att denna MKB även utan bilagor uppfyller kraven i 6 kap MB. Bilagorna har dock bifogats för fullständighetens skull, och för att tillfredsställa de läsare som önskar eller har krav på sig att särskilt fördjupa sig i särskilda avsnitt av MKB:n.
1Icketeknisk Sammanfattning
8 icketeknisk sammanfattning 1. Icketeknisk sammanfattning 1.1 Inledning Sverige är i behov av ny elproduktion och denna ska enligt 1 kap. 1 och 2 kap. 5 miljöbalken (1998:808) i första hand baseras på förnybara energi källor. Vindkraft som energikälla stämmer även väl överens med många av de nationella miljömål som regeringen ställt upp. EU:s mål att till 2020 öka andelen förnybar energi till 20 % innebär för Sveriges del att vi ska uppnå 49 % år 2020. Detta framgår av direktivförslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om främjande av användningen av förnybar energi av den 23 januari 2008, som EU kommissionen lade fram i början på år 2009. Ökningen från 39,8 % till 49 % för Sveriges del kommer att ställa stora krav på utbyggnad av förnybar el främst vindkraft, inte minst havsbaserad vindkraft. Energimyndigheten har tagit fram ett förslag till ett nytt planeringsmål (nytt planeringsmål för vind kraften 2020, ER 2007:45) för vindkraftutbygganden i Sverige på 30 TWh till år 2020. Av detta mål anser myndigheten att 10 TWh bör vara havsbaserad vindkraft. För att dessa mål ska kunna uppnås är det viktigt att större havsbaserade vindkraftsanläggningar kommer till stånd. 1.2 Omfattning och lokalisering Finngrunden och dess grundområden ligger i södra Bottenhavet, utanför den svenska territorial gränsen och i den ekonomiska zonen. Projektområdet på Västra banken omfattar ca 70 km 2 och ligger ca 40 km nordost om Gävle. Området är mellan 2 och 43 meter djup. Projektområdet på Östra banken är ca 166 km 2 stort och beläget ca 70 km ostnordost om Gävle. Projekteringsområdet på Östra banken är 5 m som grundast och 20 m som djupast. Hela projektområdet rymmer ca 300 vindkraftverk med en total höjd på maximalt 250 m. Närmaste bebyggelse finns på fastlandet. Närmaste avståndet till fastlandet varierar mellan ca 32 och ca 42 km. Avståndet till vindkraftsparken medför att den inte förväntas störa visuellt. Den exakta placeringen av varje enskilt vindkraftverk kommer att avgöras vid detaljprojekteringen liksom detaljerade geologiska undersökningar. Detalj projekteringen syftar till att ta fram de konstruktions tekniska förutsättningarna som råder på platsen som påverkar vindkraftverkens placering. Vindkraftsparken ansluts mot land längs en kabelsträckning som omfattar såväl djupa som grunda områden till landföring. 1.3 Alternativa lokaliseringar och utformningar Det är svårt att hitta jämförbara alternativ till Vindkraftspark Finngrunden då grundens storlek är förhållandevis mycket stora. Sökanden har analyserat vad ett landbaserat alternativ skulle innebära och funnit det orealistiskt då den totala ytan som skulle täckas av vindkraftverk
icketeknisk sammanfattning 9 Foto: Dreamstime då skulle bli alltför stor. Fler vindkraftverk skulle behövas då anläggandet av verk med storleken 5 MW kommer att få en storlek som blir svår att transportera på land. Generellt sämre vindförutsättningar på land jämfört med öppet hav medför också att det krävs fler vindkraftverk för att nå samma produktion av elektricitet. På en plats som produktionsmässigt motsvarar genomsnittet på land behöver ca 830 vindkraftverk á 3 MW byggas för att nå samma produktion som på Finngrunden. Den sammanhängande yta som vindkraftverken bedöms uppta bli därmed knappt 240 km 2. Ingen sådan lokalisering har hittats på land. Ett havsbaserat alternativ som är någorlunda jämförbart är Södra Midsjöbanken. Kostnaden för kabeldragningen blir dock betydligt mer kostsam vid Södra Midsjöbanken, ca 200 km sjökabel (exkl internt elnät) jämfört med ca 40 km för Finngrunden. Biologiskt uppskattas bankarna ha jämförbart värde. Södra Midsjöbankens grundområde är större men avståndet påverkar investeringskostnaden och drift och underhållskostnaden vilket gör att Vindkraftspark Finngrunden framstår som ett bättre alternativ. Alternativa utformningar har diskuterats och analyserats utifrån miljö- och ekonomiskt perspektiv. Huvudalternativet innebär att biologiskt känsligare områden undviks och att ändå lan 5,5 TWh electrisitet produceras årligen. Olika typer av fundament har studerats ingående under flera års tid för att hitta kombinationer med vindkraftverk som klarar is-laster, ger ett bra utnyttjande av vindresursen samt använder beprövad teknik. Nollalternativet innebär att vattenområdet vid Finngrunden kommer att förbli öppet vatten fritt från vindkraftverk med tillhörande elkablar, transformator stationer och omriktarsrationer. Detta innebär bland annat att fiskebåtar kan tråla i större utsträckning än om vindkraftsparken anläggs. Trålningens konsekvenser för miljön är inte försumbara varför nollalternativet har negativa aspekter. Noll alternativet innebär att energi får produceras någon annanstans och förmodligen på något annat sätt. Många energiproduktionsmetoder innebär att noll alternativet inte är lika miljövänligt som energi producerad genom vindkraft.
10 icketeknisk sammanfattning 1.4 Teknisk beskrivning Den tekniska utvecklingen går snabbt och vindkraftverken utvecklas och blir större. Den teknik som idag har uppförts bland annat utanför Skottlands kust i det så kallade Beatrice-projektet kommer att vara tekniskt beprövad och förväntas vara kommersiellt tillänglig då projekt Vindkraftspark Finngrunden ska anläggas. På senare tid har även större verk med mer effekt än 5 MW, tagits fram. Sökanden avser använda beprövad teknik som också är bästa möjliga teknik vid anläggningstillfället. 1.4.1 Rotordiameter och höjd Varje vindkraftverk får en totalhöjd på upp till 250 m och rotordiametern kan vad vi vet idag bli så stor som 160 m. Planeringsexemplet, Repower 5 MW, har totalhöjd på cirka 180 meter och rotordiametern 126,5 m. Det är viktigt att kunna välja bästa möjliga teknik vid anläggningstillfället varför exakta uppgifter här inte kan anges. Här anges därför bedömda maximala nivåer. Eftersom avståndet till land är stort, oftast mer än 40 km, förväntas detta inte medföra några påtagliga problem visuellt. 1.4.2 Fundament Djup, bottenmaterial och isförhållandena varierar inom området och troligtvis kommer flera olika typer av fundament att användas. Val av fundamentstyp är också avhängigt vilken typ av vindkraftverk som kommer att byggas. FOAB kommer dock att använda bästa möjliga teknik i enlighet med 2 kap. 3 miljöbalken. Aktuella fundamentsalternativ är gravitationsfundament, monopile eller multipel pile konstruktioner. Gravitationsfundament gjuts antigen på pråmar eller på land nära havet och fraktas ut till plats varefter de sänks ned på en förberedd bottenyta. Monopilefundament eller multipel piles är typer av fundament som färdigställs på land och fraktas ut för slutmontering på plats. Dessa sitsnämnda typer av fundament måste på en hårdbotten såsom Finngrunden fästas i hål som är borrade i botten. FOAB bedömer att pålning inte är ett alternativ då botten har visat sig vara alltför hård i de undersökningar av botten som hittills genomförts. När valt fundament är på plats tar installation av ett vindkraftverk ca 1 2 dagar. 1.4.3 Elanslutning Elanslutningen kommer att genomföras med tre till fem transformatorplattformar på respektive Västra och Östra banken, det vill säga sex till åtta totalt i havet. Dessa förbinds via omriktarstationer och likströmskablar till det svenska stamnätet. På land omvandlas sedan spänningen till växelström med en spänning som passar anslutning till Svenska Kraftnäts elnät. Likströmskablarna är av typen VSC-HVDC (Voltage Source Converted High Voltage Direct Current) vilket är demonstrerad t.ex. på Gotland under namnet HVDC light. Bästa möjliga teknik kommer att användas. 1.4.4 Livslängd Beräknad livslängd för vindkraftsanläggningar till havs bedöms vara mellan 25 och 30 år. 1.4.5 Belysning Vindkraftverken kommer att utmärkas med belysning och reflexer i enlighet med Sjöfartsverkets och Transportstyrelsens anvisningar. 1.4.6 Effekt Normalt produceras elektricitet i vindhastigheter mellan 3 25 m/s. Vindkraftverken bedöms få en effekt på omkring 5 MW vardera. Antalet 5 MW vindkraftverk är 300 st vilket kan förväntas ge 1 500 MW. Vindberäkningar uppskattas till 8,2 m/sek på 100 m höjd över havet enligt de beräkningar som FOAB låtit göra. Vindkraftspark Finngrunden beräknas kunna producera uppemot 5,5 TWh. 1.5 Utförda undersökningar För att få så mycket information som möjligt om det utsedda området har olika undersökningar utförts. Med ett gediget faktaunderlag kan sedan verksamheten bättre planeras och mindre negativa effekter för miljön kan förväntas. De viktigaste undersökningar som sökanden låtit genomföra är de följande.
icketeknisk sammanfattning 11 Undersökning av havsbottenförhållanden och djup Bottenprovtagning Undersökning av siktförhållanden Undersökning av sedimentstruktur Undersökning av oceanografi/strömningsförhållanden Linjetaxering av bottenvegetation Förekomst av bottenlevande djur Förekomst av fiskarter Förekomst av yrkesfiske Förekomst av häckande och rastande fågelarter Förekomst av sträckande fågelarter Förekomst av havslevande däggdjur Förekomst av fladdermöss Marinarkeologiska undersökningar Undersökning om eventuellt förekomst av miljögifter Sjösäkerhetsutredning Fleråriga fundamentsstudier Studier i hantering av islaster Undersökningar av vindenergi Kartläggning av visuell påverkan Beräkning av ljudutbredning Utbredning av skuggor Modellanalyser av flora och fauna Sammantaget täcker samtliga kablar, fundament och transformatorstationer endast 0,09 % av grundområdet och verken har placerats med hänsyn till det skyddsvärda. Vindförhållandena på platsen är mycket goda. Medel vindhastigheten i området varierar, enligt modell beräkningar cirka 8,2 m/sek på 103 meters höjd över havet. En vindmätmast uppfördes på fyren vid Västra banken i slutet av juni 2009 och mätning av vinden och dess egenskaper pågår. (Figur 1.1). Trots att utförliga undersökningar redan har bedrivits behöver fler undersökningar genomföras för att få detaljkunskap om varje specifik plats där fundament placeras och där kabel ska dras. Vidare ska uppföljande undersökningar påvisa eventuella effekter på olika sätt i närmiljön till följd av bedriven verksamhet. En kontrollplan bör därför tas fram i samarbete med sakkunnig myndighet såsom länsstyrelsen. 1.6 Områdesbeskrivning Området där vindkraftanläggningen planeras utgör riksintresse för vindbruk. Det finns inga andra riksintressen som berörs av Vindkraftspark Finngrunden då de närmaste riksintressena ligger närmare kusten eller på land. Ett föreslaget skyddat område är Natura 2000 område som täcker Östra banken. FOAB bedömer att båda intressena kan samexistera på Östra banken då det man vill skydda inte har en betydande påverkan av Vindkraftspark Finngrunden. Figur 1.1 Vindmätning på Västra Bankens fyr. Källa: FOAB. Västra bankens batymetri (vattendjup) karakteriseras av stora variationer. Banken är som grundast (mindre än 2 m djupt) i områdets ostligaste delar och som djupast (över 43 m djupt) i områdets nordvästliga delar. Projekteringsområdet på Östra banken är 5 m som grundast och 20 m som djupast, och karakteriseras därför av mindre djupvariationer än Västra banken. Område är grundast i sin centrala del, medan de östra och västra delarna är djupare. Det största riktigt grunda området återfinns i norr. Västra banken domineras av stora ytor med stenig, grusig morän. I de djupaste områdena består ytsedimenten av sand och grus. Sedimentär bergrund
12 icketeknisk sammanfattning överlagrad av tunt moräntäcke återfinns i områdets östra del. I Västra bankens nordvästliga delar där moränen är mäktigare än i övriga delar av området, återfinns rikligt med dödisgropar. Även Östra banken domineras av svallad morän. Centralt och på bankens östra sida finns betydande inslag av sedimentär berggrund. Lokalt förekommer även sand, ibland som ett upp till metertjockt täcke, ibland som fläckar och fält på andra jordarter. I sydvästra delen av området finns sand- och grusavlagringar med delvis större mäktighet, mer än 15 m. Hela området bär spår av mycket kraftig ström- och vågpåverkan, vilket innebär erosion och transport av bottenmaterial, huvudsakligen mot nordväst. Figur 1.2 Översikt av geologin på projekteringsområdena på Västra och Östra banken samt referensområdet Mittbanken. Västra banken och Mittbanken är karterade av Marin Miljöanalys. Östra banken är karterad av SGU i den nationella utsjöbanksinventeringen. Källa: Aquabiota. Speciellt i de grundaste delarna finns mycket block och sten som utgör substrat för alger och fastsittande djur. Den goda förekomsten av hårdbotten gör att Finngrunden hyser en frodig algflora. Under inventeringen noterades totalt 18 taxa mellan 12 14 per grund. Antalet taxa var därmed i samma storleks ordning som vid en jämförbar dykinventering av kustnära hårdbottnar i Gävleborgs län där områden av liknande storlek hyste 13 16 taxa vid samma taxonomiska upplösning 1. Samtliga arter som hittades på Finngrunden återfanns även på de kustnära lokalerna. Algsamhället uppvisade en tydlig zonering i djupled. I grunda områden, ned till 10 m djup, var täckningsgraden hög och antalet arter stort. Här återfanns bälten av den habitatskapande smal- och blåstången (Fucus radicans/vesiculosus) med upp till 100 % täckningsgrad. Bältesbildande tång (25 % 1. Länsstyrelsen Gävleborg 2006: Marin hårdbotteninventering sommaren 2005 i Gävleborgs län. Rapport 2006:10. täckningsgrad eller mer) förekom allmänt ned till 5 m djup på Västra banken och drygt 6 m djup på Östra banken. Sammanlagt 11 olika fiskarter har vid provfiskning hittats i området. Av dessa är bara tånglake rödlistad som hotad art och klassificeras som missgynnad. De vanligaste förekommande arterna var strömming, tånglake och skarpsill. Huvuddelen av de totala landningarna av fisk utgörs av strömming. Sammantaget visar undersökningen att ett betydande fågelsträck passerar södra Bottenhavet och Finngrunden åtminstone under hösten. För fyra arter passerar sannolikt en stor del av populationerna förbi detta område; sädgås, sångsvan samt stor- och smålom. Tidigare studier har visat att merparten av det totala beståndet av formen taigasädgås (Anser fabalis fabalis) passerar södra Bottenhavet 2. I föreliggande studie observerades uppåt 1 000 sädgäss under höststräcket, de flesta på en kurs som innebär att de passerar över Finngrunden vilket innebär att omkring 1 % av den totala populationen kan ha passerat Finngrunden under höststräcket. Under våren sågs betydligt färre individer, men en stor andel av dessa sträckte mot nordöst och kan ha passerat Finngrunden. Eftersom beståndet av taigasädgås är minskande 2 är arten upptagen på den svenska rödlistan. När det gäller sångsvanen visar beräkningar utifrån fältobservationerna att så många som 1 000 individer kan ha passerat över Finngrunden på kurs mot Finland under vårsträcket vilket i så fall innebär att över 1 % av det totala beståndet av sångsvan som övervintrar i nordvästra Europas fastland passerar Finngrunden under våren. Sträckobservationerna under hösten avslutade alltför tidigt för att fånga upp sångsvanens höststräck men det mest sannolika är att arten uppvisar samma mönster som sädgåsen och passerar i stort antal över Finngrunden även under hösten. Vid de flyginventeringar som genomförts över Finngrunden konstaterades att området utnyttjas som en övervintringslokal för alfågel med ett totalt bestånd på ca 2 300 3 000 individer enligt inventeringarna under mars och april 2007. Det största antalet 2. Nilsson, L. 2007. Internationella sjöfågel- och gåsinventeringarna i Sverie. Årsrapport för 2006/2007. Rapport från Ekologiska Institutionen, Lunds Universitet. Lund.
icketeknisk sammanfattning 13 observerades på de djupaste delarna av grunden. De observerade tätheterna av alfågel är låga i jämförelse med bankar i egentliga Östersjön 3,4. Exempelvis konstaterades tätheter på över 100 alfåglar/km 2 på bankar som Hoburgs bank och stora delar av Gotlands och Ölands östra kust. För de kustnära områdena i sydligaste Sverige samt ytterskärgårdarna i Stockholms län noterades tätheter mellan 10 och 100 alfåglar/km 2. En viktig anledning till detta är antagligen att området runt Finngrunden, till skillnad från sydligare grundområden i Östersjön, oftare är isbelagt. En annan viktig anledning kan vara den låga förekomsten av blåmusslor, som är en viktig föda för övervintrande dykänder. De genomförda inventeringarna tyder inte på att andra sjöfåglar övervintrar i några betydande koncentrationer på Finngrunden. Vid marsinventeringen förekom visserligen betydande mängder gråtrut på bankarna, men gråtruten har en vid utbredning över Östersjön under vintern och på Finngrunden var tätheten i mars endast 7 individer/km 2. Vid Östra och Västra banken observerades inga fladder möss under de inventeringar som genomförts. Avståndet till land medför att det är tveksamt om det överhuvudtaget finns några fladdermöss så långt ut. I Östersjön lever fyra arter av marina däggdjur. Enbart gråsäl förkommer i området och därmed i denna MKB. Finngrunden befinner sig till stora delar inom det djupintervall där gråsälarna söker sin föda. Genomförda marinarkeologiska undersökningar visar på oidentifierade föremål på botten. Dessa befinner sig dock på platser där de kan undvikas av fundament och kablar. 1.7 Förväntade miljöeffekter Vindkraftsparken kan komma att medföra olika miljö effekter. Dessa effekter kan uppkomma under anläggningsskedet, driftskedet och avvecklingsskedet. Effekterna och påverkan skiljer sig något under de olika skedena. Effekter som kan uppstå är direkta effekter av buller, vibrationer, elektromagnetiska fält samt möjligen av ljus, skuggning och reflexer. Det finns även risk för lokalt (kring fundamenten) ändrade sedimentationsförhållanden, utsläpp och föroreningar, kollisioner med fåglar samt påverkan på säl. Många av de problem som identifierats bedöms vara begränsade, i vissa fall tack vare ny teknik, i andra fall pågrund av ny kunskap om effekter på djur och natur. De problem som återstår går i många fall att minimera genom att planera vindkraftsparken på ett ansvarsfullt sätt. Någon påverkan på utpekat Natura 2000-område och övrig skyddad natur bedöms inte uppkomma. Nedan sammanställs de miljöeffekter som förväntas uppkomma under anläggnings-, drifts- och avvecklings skedet. 1.7.1 Anläggningsskedet Buller och vibrationer från arbetsfartyg och från grundläggningsarbeten kan skrämma fisk, fåglar och däggdjur. Sälar håller sig normalt borta under arbetet. Då anläggningsskedet är begränsat i tiden bedöms påverkan vara liten. Grumling och förändrad sedimentation kan leda till att växter, bottenlevande djur, fiskrom och yngel i vissa fall blir övertäckta. Detta kan i sin tur tillfälligt leda till temporärt nedsatt tillväxt eller i värsta fall död. Grumling av vatten kan också leda till tillfälliga habitatförändringar för arter som kan förflytta sig i området, fiskar kan exempelvis undvika grumliga områden. Hur mycket sediment som rörs upp vid anläggningsarbetena beror på bottenförhållandena, störst påverkan förväntas därför vid nedläggning av kabel eftersom den passerar områden med mjuk botten. Det går att minimera de negativa effekterna vid konstruktionsarbetet, bland annat genom att välja årstid när arbetet ska utföras och välja bästa möjliga fundamentanläggningsteknik. Vid borrning kan borrkaxet samlas upp vid behov. Påverkan är begränsad i tiden i ringa omfattning och borrkaxet bedöms sedimentera i huvudsak i närheten av fundamentet. Erfarenheter från t.ex. det omfattande muddringsarbetena vid anläggandet av Öresundsbron visar inga 3. Nilsson, L. 1980. De övervintrande alfåglarnas Clangula hyemalis antal och utbredning längs den svenska kusten. Vår Fågelvärld 39:1-14. 4. Durinck, J, Skov, H., Jensen, F.P. & Pil, S. 1994. Important marine areas for wintering birds in the Baltic Sea. Rapport Ornis Consult, Köpenhamn, Danmark.
14 icketeknisk sammanfattning bestående effekter från material som sedimenterat. I projekteringsområdet saknas skyddsvärda arter eller biotoper i någon betydande omfattning. Påverkan genom grumling eller sedimentation bedöms därför som ringa. 1.7.2 Driftskedet Vindkraftverk i normal drift ger inte upphov till några utsläpp. Båtar som används vid servicearbeten använder sig av olika oljor som drivmedel och smörjmedel. Dessa oljor skulle teoretiskt sett kunna läcka ut. Särskilda föreskrifter kommer att utarbetas för hur dessa fartyg skall hantera miljöfarliga ämnen. Vindkraftanläggningen kommer, med utgångspunkt från hur många som kommer att se dem, knappt att påverka landskapsbilden. Vindkraftens påverkan på fåglar är tämligen väl studerad. De flesta studier pekar på att risken för kollisioner och övrig påverkan på fåglar är liten. Flyttande fåglar undviker vanligen vindkraftverk och justerar sina flygvägar. Att vissa fåglar därigenom ibland får flyga något längre sträcka har enligt studier liten betydelse. Finngrunden bedöms inte utgöra något födosöksområde fladdermöss. Vindkraftverk till havs kan vara bra för bottenlivet genom att de fungerar som konstgjorda rev där det hårda underlaget ger växtplats åt många arter, t.ex. blåmusslor. Blåmusslorna på svenska vindkraftsfundament har visat sig vara fler och större än musslor på andra jämförbara platser. Fundamenten är också en bra plats för alger och andra bottenväxter, samt därigenom även för de bottenlevande djur som lever bland dessa. Undersökningar visar att vindkraftfundament inte stör fisk, utan istället kan ha en positiv effekt även för fisk genom att de fungerar som konstgjorda rev. Då den planerade parken är belägen långt ifrån land begränsas ljudspridningen och ljudet bedöms inte hörbart till land. Ljud från vindkraftfundament skulle kunna leda till att fiskar undviker det direkta närområdet, men det har visat sig att fiskar störs endast i ringa eller ingen omfattning alls. Fiskeriverket bedömer att vindkraftverk möjligen kan skrämma bort fisk som kommer inom fyra meter från verken, men bara när det blåser hårt och vindkraftverken därmed går med hög effekt. Studier visar också att havets organismer snabbt vänjer sig vid de ljud och vibrationer som vindkraftverk ger upphov till. Med utgångspunkt från idag tillgänglig kunskap om fiskars reaktioner på undervattensljud från vindkraft bedöms påverkan bli ringa. Reflexer från vindkraftverkens rotorblad går att undvikas genom teknik såsom matta rotorblad. Skuggor bedöms inte vara ett problem för de organismer som lever i vattnet. De elektromagnetiska fält som sjökablarna mellan vindkraftverken och mellan vindkraftverken och land ger upphov till är mycket små. Det finns idag inga belägg för att de många kablar som ligger längs våra kuster har någon större påverkan på fisken. Ny kunskap från forskningsprogrammet Vindval indikerar att t.ex. ål kan notera dessa små fält. Finngrunden utgör inte identifierad vandringsled för ålar och elkablarna förväntas genom detta inte medföra några negativa effekter på fisk eller andra organismer. Om en fiskefri säkerhetszon inrättas inom området kan detta få mycket positiva effekter för fiskebeståndet. En avstängning skulle vidare ge negativa effekter för yrkesfisket på kort sikt, men troligen positiva effekter på lång sikt då vindkraftsparken kan bli en mer fredad zon för fisken. Vindkraftverk till havs verkar enligt studier inte heller ha någon märkbart negativ effekt på säl. Detta gäller både de ljud över och under vatten som vindkraftverken ger upphov till, och den eventuella störning som den fysiska närvaron av vindkraf t- verken skulle kunna medföra. Båtar som angör vindkraftverken för underhållsarbete kan dock störa exempelvis säl tillfälligt.
icketeknisk sammanfattning 15 Foto: Achim Berge, wpd. Risken för att fartyg kolliderar med vindkraftverk bedöms som liten. Den sammantagna returtiden för kollision (båda bankarna) är 200 230 år per kollision beroende av vald plats för bogseringsassistans. Vid en olycka skulle de negativa konsekvenserna dock kunna bli stora, beroende på fartygstyp, last etc. 1.7.3 Avvecklingsskedet Under avvecklingsskedet blir påverkan likartad den under anläggningsskedet. Det uppkommer dock mindre buller, vibrationer och sedimentering då den delen av fundamenten som befinner sig i botten kommer att lämnas kvar på platsen.
Foto: Bent Sørensen.
Bakgrund
18 bakgrund 2. Bakgrund 2.1 Behov av ny elproduktion Enligt prognoser från Statens Energimyndighet kommer efterfrågan på el på den svenska marknaden att fortsätta att öka. Energimyndigheten anger i sin långtidsprognos 2008 att mängden producerad elektricitet 2020 kommer att uppgå till drygt 174 TWh varav drygt 25 TWh går på export. Sverige bedöms i framtiden bli nettoexportör och om inte förutsättningar skapas för ny elproduktion kommer den ökade efterfrågan leda till att Sverige även fortsättningsvis tvingas vara nettoimportör av el. Enligt Energimyndigheten kommer el-exporten från Sverige att ge intäkter och minska koldioxidutsläppen i andra delar av EU. Möjligheten till export betyder att man betalar mer i andra länder än i Sverige och att svensk industri inte får sämre konkurrenskraft. 2.2 Varför vindkraft Elproduktion är en av de viktigaste orsakerna till världens klimat- och miljöproblem. Koldioxid är en växthusgas och människans utsläpp av växthusgaser medför att det blir varmare. Jordens medeltemperatur kommer att öka med närmare sex grader de närmaste 100 åren, enligt FN:s klimatexperter, om inget drastiskt görs. Enligt 2 kapitel 5 MB ska ny elproduktion i huvudsak baseras på förnybara energikällor. Vindkraft är en oändlig energikälla som är utsläppsfri och som inte kräver några bränsletransporter. Vindkraften är reversibel, dvs den kan lätt tas bort efter avslutad drift varpå miljön kan återställas. Då vindkraft används som energikälla uppfylls direkt eller indirekt många av de 16 nationella miljö kvalitetsmålen, till exempel Begränsad klimatpåverkan, Frisk luft, Bara naturlig försurning, God bebyggd miljö, Hav i balans samt Levande kust och skärgård. Livscykelanalyser visar att energianvändningen för tillverkning, transport, byggande, drift och rivning av ett vindkraftverk motsvarar ca 1 % av dess elenergiproduktion sett över dess livslängd. Detta innebär att ett modernt vindkraftverk placerat i ett bra vindläge har producerat lika mycket elenergi som det går åt för dess tillverkning redan efter 4 månaders drift (SOU 1999: 75, s 246). Utvecklingen av vindkraftverken har gått mycket snabbt, sedan mitten av 80-talet har vindkraft verken fördubblats i storlek ungefär vart fjärde år. De största vindkraftverk som är i drift i Sverige idag har en effekt på 3 MW och producerar ca 8 000 MWh el per år. Flera vindkraftstillverkare arbetar med att utveckla än större vindkraftverk. Utanför Skottlands kust har två stycken vindkraftverk med 5 MW:s effekt uppförts. Den tyska vindkraftleverantören Enercon har vindkraftverk med en effekt på 6 MW i drift och uppgifter gör gällande att vindkraftsverk med effektnivåer på ca 8 MW är på gång. Under år 2008 utfärdades totalt 1 995 222 stycken elcertficat dvs. en motsvarande produktion på ca 1 995 GWh. Sverige har lite vindkraft om man jämför med de stora vindkraftsländerna. I Tyskland finns närmare 24 000 MW vindkraft som ger ca 40 TWh och Dan-
bakgrund 19 mark producerar knappt 3 200 MW drygt 7 TWh vilket motsvarande ca 20 % av elproduktionen år 2007. Det beror dock inte på att Sverige har sämre förutsättningar för vindkraft, tvärtom finns här långa kuster och vindrika områden. Problemet har snarare varit de villkor som gäller för ny elproduktionskapacitet t.ex. för vindkraft i Sverige. I regeringens proposition Miljövänlig el med vindkraft åtgärder för ett livskraftigt vindbruk (prop 2005/06:143) sätts målet att den förnybara elproduktionen bör öka till 17 TWh per år från år 2016. Regeringen bedömer att detta förutsätter en omfattande utbyggnad av vindkraften och att utbyggnad skall ske på kommersiella grunder. I den tidigare propositionen Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning (prop 2001/02:143) angavs ett planeringsmål för vindkraft till 10 TWh el per år från år 2015. I energiöverenskommelsen anger Regeringen att planeringsmålet skall öka till 30 TWh år 2025 varav 10 TWh skall vara till havs. EU:s mål att till 2020 öka andelen förnybar energi till 20 % innebär för Sveriges del att vi ska uppnå 49 % år 2020. Detta framgår av det direktivförslag som EU kommissionen lade fram i början på året. Ökningen från 39,8 % till 49 % för Sveriges del kommer att ställa stora krav på utbyggnad av förnybar el främst vindkraft, inte minst havsbaserad vindkraft. Energimyndigheten har tagit fram ett förslag till ett nytt planeringsmål för vindkraftutbygganden i Sverige på 30 TWh till år 2020. Av detta mål anser myndigheten att 10 TWh bör vara havsbaserad vindkraft. För att underlätta för utbyggnaden av vindkraft har riksdagen antagit ny lag som träder i kraft den 1 augusti 2009 5. 2.3 Varför detta projekt Havsbaserad vindkraft, så kallad offshore vindkraft, är ett relativt nytt teknikområde. I Sverige restes den första havsbaserade vindkraftsparken år 1997. I dag finns offshoreanläggningar på fyra platser i Sverige. Det finns vid Yttre Stengrund, Bockstigen, Utgrunden I och nu senast också Lillgrund. Fördelen med att bygga vindkraft till havs är framförallt att det blåser mer till havs jämfört med på land. Havsbaserade vindkraftverk ger också mindre påverkan på landskapsbilden då de generellt kan placeras längre ifrån bebyggelse. Vindkraftsparker till havs medför även den fördelen att större anläggningar enklare kan byggas vilket bland annat beror på att transporten av till exempel stora rotorblad blir enklare sjövägen. Stora vindkraftsparker till havs kan dessutom lokaliseras relativt när stora förbrukningscentra. Nackdelen med att bygga vindkraft till havs är att det är dyrare till havs än att bygga på land. Den av Finngrunden Offshore AB planerade parken på Finngrunden ligger i ett område av riksintresse för vindbruk. Vindkraftsparken ligger lagom långt från land. Kabeln blir inte alltför lång samtidigt som det visuella intrycket blir litet då närmsta avstånd är drygt 32 km. En etablering av vindkraftsparken skulle kunna bidra till att uppfylla svensk energipolitiks mål. Med 300 st vindkraftverk på 5 MW kan ungefär 5,5 TWh elektricitet produceras. 2.4 Beskrivning av Finngrunden Offshore AB Projektet att etablera en havsbaserad vindkraftspark på Finngrunden utanför kusten vid Gävle kommun startade redan år 2001 med tidiga kontakter med myndigheter med mera. Då isbildningen på Finngrunden först såg problematisk ut för fundamenten så fördjupade sig sökanden i studier om hur isen skulle kunna hanteras. Efter att ha nått framgång i dessa studier om is och efter att ha funnit fundaments konstruktioner som kan stå emot is tog projekteringsarbetet fart år 2006 med samråd och olika platsundersökningar och studier. Teknikutvecklingen har varit mycket snabb de senaste åren och planerna för Finngrunden är baserade på ny teknik. Därmed har konfigureringen och produktions beräkningen modifierats och uppdaterats. 5. Regeringens prop 2008/09:146. Riksdagen antar lagen enligt betänkandet 2008/09:MJU27
20 bakgrund Under företagsnamnet Sweden Offshore Wind AB utvecklade wpd Sveriges hittills största tillståndsgivna vindkraftspark Kriegers flak. Projektet Kriegers flak och företaget Sweden Offshore Wind AB såldes år 2005 till Vattenfall. Företaget wpd har mångårig erfarenhet av utveckling, finansiering och byggande av vindkraft i Sverige och i Europa. Mer information finns på www.wpd.se. 2.5 Beskrivning av utredningsgruppen Finngrunden Offshore AB har konsulterat bland annat: AquaArkeologen Sverige AquaBiota Water Research AB Calluna AB Carl Bro Fiskeriverket Kustlaboratoriet Gothia Power AB Intellecta Tryckindustri AB Lunds Universitet, Fil Dr Leif Nilsson Länsmuseet Gävleborg Inventeringsteam med Martin Green (ansvarig för radaranalyser för fågel), Nils Kjellen (erfaren flygspanare på fågel) och Dr Leif Nilsson, Lunds Universitet. Foto: Sten Svensson. Marin Miljöanalys AB Marine Monitoring vid Kristineberg AB Niclas Nordin Fiske Firma Robert Ringström SMHI SSPA Statens Geologiska Undersökningar, SGU Statens Maritima Museer SWECO Energuide AB Foto: AquaBiota. Martin Isaeus och Anna Engdahl, AquaBiota Water Research AB på inventeringsarbete i Östersjön. Foto: Mattias Andersson.
3Beskrivning av vindkraftsparkens verksamhet
22 Beskrivning av vindkraftsparkens verksamhet 3 Beskrivning av vindkraftsparkens verksamhet 3.1 Omfattning Finngrunden Offshore AB (nedan kallat FOAB) planerar att bygga en vindkraftanläggning som omfattar vindkraftverk med en totalhöjd på maximalt 250 meter och en rotordiameter på maximalt 160 meter. Antalet vindkraftverk baseras på variabler såsom: Rotordiameterns storlek Vattendjup Bottnens geotekniska egenskaper Visuell påverkan Ljudutbredning 3.1.1 Rotordiameterns storlek Rotordiametern begränsar i praktiken hur många vindkraftverk som kan uppföras på en given yta. Vindkraftverk i parker bör placeras med ett visst antal rotordiameters avstånd mellan varandra för att de inte ska skall blockera vinden för varandra. En större rotor innebär därför att man behöver ett större avstånd och att färre vindkraftverk ryms på en given yta. Färre stora verk producerar dock som regel mera elektricitet än flera små verk, på samma yta. För att minimera vaken (område med lägre vindenergi bakom vindkraftverket) bakom vindkraftverken och bibehålla hög verkningsgrad utgår vi från ett avstånd mellan turbinerna på minst 1 000 meter. Tekniskt är det möjligt att placera vindkraftverken något tätare men då skulle produktionen per verk sjunka och turbulens som påverkar konstruktionen negativt öka. 3.1.2 Vattendjup Få typer av fundament för vindkraftverk är prövade på djupt vatten. Kostnaden för fundament ökar även med större vattendjup. På Finngrunden är djupförhållandena mycket goda varför vindkraftverken kan lokaliseras på djup som passar både installationsfartyg och olika typer av fundament dvs. mellan 5 och 20 meter. 3.1.3 Bottens geotekniska egenskaper Det finns möjligheter att etablera vindkraftverk på de flesta bottentyper. Alla fundament passar dock inte på alla bottentyper. Ett gravitationsfundament kräver t.ex. att det finns bottnar med god bärighet medans t.ex. en pile genom en väl avvägd längd kan passa bättre på mjukare bottnar. Generellt så betyder dock djupa lager löst material att det snabbt blir kostsamt att etablera vindkraftfundament. För att kunna anlägga olika typer fundament i ett och samma område krävs stora projekt för det skall vara lönsamt att använda olika anläggningstekniker. 3.1.4 Visuell påverkan Människors visuella intryck av vindkraftverk påverkas bl.a. av parkens totala yta, hur tätt vindkraftverken står, om de har två eller tre turbinblad, turbinbladens rotationshastighet och i vilka formationer de står. På Finngrunden är dock avståndet till land så stort att detta inte har någon betydelse. Under normala siktförhållanden kommer vindkraftparken inte att synas. 3.1.5 Ljudutbredning Ljudet från de enskilda vindkraftverken samverkar i en vindkraftspark varvid den totala ljudnivån blir högre än för enskilt lokaliserade vindkraftverk. En sammanvägning måste därför göras för att säkra att inte ljudnivåerna blir för höga. Avståndet till land medför för Finngrunden ljudspridningen över vatten inte kommer att påverka vindkraftsparkens utformning.
Beskrivning av vindkraftsparkens verksamhet 23 3.2 Lokalisering Det behövs många platser i Sverige där det kan byggas storskalig vindkraft om vi ska kunna nå myndigheternas uppsatta mål. Figur 3.1 Lokalisering av Finngrunden. Källa: wpd. 90 vindkraftverk utplacerade på max 20 meters djup på Västra banken 210 vindkraftverk utplacerade på max 20 meters djup på Östra banken Finngrunden består av två grundområden Västra respektive Östra banken. Området ligger mellan ca 32 km till 42 km utanför fastlandet i Gävleborgs län (Figur 3.1). Vindkraftverken kommer att placeras på Finngrundens västra respektive östra bank. Båda bankarna kännetecknas av stora grunda områden och totalt kan omkring 300 vindkraftverk placeras i området. På västra banken bedöms ca 90 vindkraftverk rymmas på djupen mellan 5 och 20 meter och på Östra banken är motsvarande antal ca 210 stycken. Av Figur 3.1 framgår hur vindkraftverken är placerade. Det går inte idag att exakt fastställa var vindkraftverken skall placeras eller var kabeln skall förläggas efter som detta beror på resultatet från de geotekniska undersökningar som föregår konstruktions- skedet. Av Figur 3.2 framgår som ett exempel att en flytt av vindkraftverk från en punkt till en annan t.ex. från ett område med grus till ett område med morän kan ge helt olika förutsättningar både geologiskt och djupmässigt. Ett relativt plant område kan därmed på en kort sträcka bli ganska kuperat. Figur 3.2 Backscatterdata draperat på batymetri från referensområdets sydvästra del. Djupet varierar mellan 18 och 30 meter. Källa: Marin Miljöanalys.
24 Beskrivning av vindkraftsparkens verksamhet 3.3 Utformning 3.3.1 Produktion av elektricitet och elanslutning Finngrunden har goda förutsättningar för storskalig etablering av vindkraft. Tack vare placeringen ute till havs råder bra vindförhållanden. Enligt beräkningar som FOAB låtit göra bedöms medelvindhastigheten på västra och östra Finngrunden vara minst 8,2 m/s på 103 meters höjd över havet, vilket för ca 300 st vindkraftverk ger en årsproduktion på omkring 5,5 TWh. Elproduktionen från vindkraftverken kommer att matas via kablar till en station i Ängsberg vilket är den plats som Svenska Kraftnät förordar för anslutning av projektet. Kraftöverföringen kan endera ske med högspänd likström, HVDC, (High Voltage Direct Current) eller en kombination av växelström (AC) och HVDC. Generellt kan sägas att överföring via kabelförband med hjälp av AC teknik är mindre kostsam för mindre effekter och kortare avstånd. Med ökande överföringseffekter och över längre sträckor är dock HVDC teknik effektivare. 3.3.2 Storskalighetsfördelar Etablering av storskalig elproduktion på Finngrundens båda grundområden ger unika förutsättningar att optimera vindkrafttekniken till havs och därmed sänka de totala investeringskostnaderna. Vid kraftöverföring från vindkraftparken med så kallad VSC- HVDC (Voltage Source Converted High Voltage Direct Current) kan vindkraftverken samt uppbyggnaden av uppsamlingsnätet (AC) ute till havs göras enklare. De krav på elkvalitet och frekvenshållning i leveranspunkten som ställs av Svenska Kraftnät kan hanteras med hjälp av VSC-HVDC systemet och de reglersystem som normalt finns i vindkraftverk för att hålla rätt frekvens och elkvalitet kan utformas enklare och vindkraftverken kan därmed göras billigare. Elkablar med lägre kostnad och kapacitet att överföra större effekter reducerar kostnaden per överförd kw. Det stora antalet vindkraftverk gör att effektiviseringar kan göras i tillverkning av fundament. Störst effektiviseringspotential har gravitations fundament. Sammantaget kan möjligheterna till effektiv produktion till havs maximeras och produktionen av elektricitet ske till lägre kostnad och med mindre förluster. 3.3.3 Vindkraftverk Ett vindkraftverk består av rotor, maskinhus och torn. Rotorn består av två eller tre blad. Då vinden passerar rotorn omvandlas luftens rörelseenergi till ett vridande moment på huvudaxeln. Genom att reglera bladvinkeln styrs eleffektuttaget. Maskinhuset är placerat högst upp på tornet och rymmer verkets delkomponenter och system, som till exempel rotoraxeln, generatorn samt eventuellt en växellåda. Tornet kan endera bestå av en rörkonstruktion i stål som skruvas samman eller alternativt av fackverk. Åskledare kommer att finnas på rotor bladen och vindkraftverken är konstruerade för att säkert kunna leda eventuella blixtnedslag ner i havsbotten utan att de ingående delarna eller människor tar skada. Under driften fungerar vindkraftverken helt automatiskt och producerar elektricitet i vindhastigheter mellan 3 m/s och 30 m/s beroende av vindkraftmodell. Vid hastigheter över 25 30 m/s justeras turbinens rotorblad och lyftkraften försvinner så att vindkraftverket stannar. När vinden sjunkit och ligger inom det intervall där elproduktion är möjlig startar vindkraftverket automatiskt. Planerade vindkraftverk bedöms ha en effekt av minst 5 MW vardera (Figur 3.3). Figur 3.3. En bild av planerings exemplet för vindkrafttyp, Repower 5 MW. I Sverige kommer de röda markeringarna inte att behövas. Bild: Repower.
Beskrivning av vindkraftsparkens verksamhet 25 Vanligtvis har vindkraftverken avancerad och dyr regler utrustning för att ge en frekvensstabil elproduktion med leverans av god elkvalitet till överliggande elnät. Det likströmssystem som planeras för elanslutningen av både Västra och Östra Finngrunden ger en möjlighet att använda vindkraftverk med enklare och billigare kraftelektronik vilket i den här skalan av projektstorlek medför reducerade kostnader. Utvecklingen har gått och går alltjämt snabbt. Det är idag omöjligt att säga exakt vilken typ/fabrikat av vindkraftverk som ska byggas flera år framåt. Idag pågår exempelvis forskning kring konstruktioner för vindkraftverk med 200 meters rotordiameter och 20 MW generatoreffekt. Ett sådant skulle sannolikt få en totalhöjd på omkring 250 meter. I nuläget kan man utgå ifrån att ca 5 MW kommer att vara den storlek på vindkraftverk som blivit beprövad då byggstart blir aktuellt för detta projekt. FOAB avser installera den vindkraftsmodell som ger störst produktion och som har hunnit bli beprövad då det blivit dags för byggnation. Jämfört med landbaserade vindkraftverk skiljer sig havsbaserade vindkraftverk åt på flera punkter. Detta beror framför allt på att de utsätts för hårdare driftförhållanden på grund av starkare och mera ihållande vind, fuktigare miljö, vågor etc. vilket också påverkar utformningen för att underlätta service etc. 3.3.4 Fundament Det finns flera olika typer av fundament (Figur 3.4). Hittills har huvudsakligen monopilefundament och gravitationsfundament använts vid anläggande av vindkraft till havs. På Finngrunden är det än så länge inte bestämt vilken typ av fundament som kan bli aktuellt. Djupet på platsen tillsammans med den hårda bottnen medför ingen självklar konstruktionslösning. De vanligaste fundamenttyperna är: Monopiles Gravitationsfundament Tripod, jacket (Multipel-piles) Att bygga fundament för vindkraftverk innebär många tekniska utmaningar. Att bygga fundament för havsbaserad vindkraft är i sig redan en svår uppgift. Is kan därutöver skada vindkraftverkens fundament och torn. I samrådsunderlagen har vi mot den bakgrunden också diskuterat två andra konstruktions lösningar: Konstgjord ö NewCast De studier av fundament i miljö med stora islaster som vi nyligen slutfört visar att traditionell teknik kan användas i ett område som Finngrunden. Det medför att det inte är aktuellt med nya fundament lösningar såsom konstgjord ö och NewCast fundament. Gravitationsfundament Betonggravitationsfundament kan användas på nästan alla typer av bottnar. Ett gravitationsfundament är en struktur som tack vare sin egen vikt är tillräckligt stabil för att motstå de olika laster som vind, vågor och is ger upphov till (Figur 3.5). Fundamenten är vanligtvis av betong men kan även byggas i stål. Figur 3.5 Bild från konstruktionsplatsen för fundament, projekt Thornton Källa: CarlBro. Figur 3.4 Olika typer av fundament Gravitationsfundament, Monopile och Tripod. Bild: Sydhavsvind, Länsstyrelserna 2006.
26 Beskrivning av vindkraftsparkens verksamhet Stålgravitationsfundament kan liksom betong motsvarigheten användas på nästan alla typer av botten. Fundamentet är dock mera lämpligt för större djup än motsvarigheten i betong. Stålgravitations fundament är lättare än motsvarande i betong och samtidigt enklare att transportera och installera. I områden med hög korrosion krävs dock dyrare skydd med katoder. På grundare vatten kan dock betongmotsvarigheten vara billigare. Gravitationsfundament är en beprövad teknik som t.ex. har använts vid Thornton i Belgien för vindkraftverk med effekten 5 MW. Djupförhållandena på platsen var liknande de som vid Finngrunden d.v.s. ned mot 25 meter. Monopile Monopiles är tillämpbara på de flesta platser. En monopile kan liknas vid ett rör som på olika sätt kan förankras i botten (Figur 3.6 och Figur 3.12) t.ex. i borrade hål eller genom att hamras ned med hydrauliska hammare. Det sist nämnda alternativet kommer dock inte att vara möjligt att använda på Finn grunden på grund av den hårda bottnen. Monopiles med en diameter på uppemot 6 meter byggs och planeras för närvarande i flera projekt t.ex. Baltic 1 6 som utvecklats av wpd. Konstruktionen är lätt och mångsidig och bedöms kunna användas på djup ned mot 35 meter. Installationen är dock dyr på grund av stora komponenter och behov av borrade hål. Multiple-piles (tripod eller jacket) Ett Multiple-Pile kan vara av en s.k. tripodstruktur dvs. ett fundament som står på tre ben, alternativt en jacket konstruktion med fyra ben förankrade i bottnen. Gemensamt för fundamenten är att de förankras på samma sätt som en monopile med den skillnaden att de ben som förankrar fundamentet i bottnen har en mindre diameter. Typen av fundament passar på de flesta platser med inte allt för mjuk botten. Konstruktionen är stabil, mångsidig och lämpar sig för större djup företrädesvis större än 30 meter t.ex. som vid Beatrice projektet i Skottland. Till fundamentets nackdel hör höga kostnader både för att bygga och installera. Storleken och konstruktionen gör den även svår att förflytta. Figur 3.6 Monopile fundament. Källa: Ramböll. Figur 3.7 Illustration av ett jacket fundament Källa: Ramböll. 6. Baltic 1 är beläget i södra Bottenhavet på den Tyska sidan. Projektet är i tillverkningsskedet för närvarande.
Beskrivning av vindkraftsparkens verksamhet 27 3.3.5 Mätmast För att verifiera vindenergi, turbulens och huvudsaklig vindriktning har dels en mätmast att uppförts på ön Storjungfrun sydöst om Söderhamn dels på Västra Bankens fyr (sydväst om Västra banken). 3.3.6 Elsystem Alla vindkraftverk kommer att vara förbundna till det svenska elsystemet med olika typer av kabelförband. Elsystemet kan delas in i tre olika kategorier: Sjökablar inom vindkraftområdet Sjökablar som förbinder vindkraftsparken med land Landöverföring från sjökabelns landtagningspunkt till Svenska Kraftnäts inmatningspunkt. Sjökablarna inom projektområdet är växelströmskablar och dessa utförs i enkel eller 3-ledar utförande. I det senare fallet kan en optisk fiberkabel för kommunikation endera ligga i mitten av kabeln annars förläggs den bredvid kabeln. Strömledarna i kabeln är tillverkade av koppar eller aluminium. Isolations materialet är av plast och kabeln är mekaniskt skyddad genom en yttre armering av stål, se Figur 3.9 Vanligtvis ligger spänningsnivån mellan 30 och 36 kv. Elsystemet ute till havs kommer att byggas upp i form av radialer, d.v.s. ett antal vindkraftverk kopplas samman på en kabel som sedan samlas upp vid en uppsamlingstation (Figur 3.8). Hur många kraftverk som kopplas på varje radial är beroende på vindkraftverkens märkeffekt. För 5 MW vindkraftverk är det optimala att koppla ca 5 verk per radial. Kablarna dras därefter in till ett antal uppsamlingspunkter. Vid dessa uppsamlingspunkter transformeras spänningen till en anpassad nivå för överföringssystemet till land. Antal uppsamlingspunkter optimeras för att minimera kabelängder och förluster i systemet. Sjökablarna kan plöjas, spolas, eller grävas ned i havsbotten om det bedöms nödvändigt för att skydda dem från påverkan av starka strömmar eller is. På platser där kabeln inte kan förläggas under bottnen kommer den att förankras eller täckas över t.ex. med betongelement. Av Bilaga 2 framgår möjlig kabelsträckning mellan vindkraftverken och land för fyra olika landningspunkter. Från landtagninspunkten till anslutningspunkten i Svenska Kraftnäts elnät kan både luftledning och kabel utgöra alternativ. Figur 3.8 Exempel på uppsamlingsnät och omriktarstationer i projektområdet. Källa: wpd.
28 Beskrivning av vindkraftsparkens verksamhet För att överföra elektriciteten som produceras i vindkraftparkerna kan man använda antingen växelströmsteknik eller likströmsteknik, vilket diskuterades i avsnittet 3.3.1. I fallet med växelström är det tekniskt möjligt att ansluta Västra Finngrunden via transformatorplattform i parkområdet och vidare kabelförbindelser till land och anslutningspunkten i Ängsberg. Att ansluta Östra Finngrundet med hjälp av växelström skulle bli väldigt ineffektivt på grund av de ökade kabel längderna och den stora effekten som ska överföras vilket skulle innebära ett antal parallella kabel förband. Används likströmsteknik så kan all produktion, från både Västra och Östra Finngrunden, överföras via växelström från vindkraftverken till omriktarstationer som omvandlar växelström till likström för vidare transport till Ängsberg. Likströmsalternativet ger minst förluster och störst möjlighet till kostnadsreduktioner för det totala systemet (elutrustning i vindkraftverken, utformning av uppsamlingsnät och överföring till stamnätet). Detta leder i slutändan till en lägre produktionskostnad än för ett växelströmsalternativ. På Västra banken bedöms ca 3 st transformatorplattformar behöva byggas. Transformatorplattformen placeras i vindkraftområdet på fundament av samma typ och storlek som för vindkraftverken (Figur 3.19). Genom omvandlingen kan antalet kablar till omriktarstationen reduceras. Östra bankens växelströmsnät kommer liksom för Västra banken att sammankopplas via transformatorstationer till en eller två omriktarstationer, beroende på vald systemlösning. Det kan finnas anledning att dela upp överföringen på två parallella system. Vid Ängsberg där inmatning sker till Svenska Kraftnäts stamledning omvandlas därefter levererad likström tillbaka till växelström för att passa det svenska elsystemet. Figur 3.9. Principuppbyggnad av både 1 fas och 3 fas sjökabel. Källa: ABB.
Beskrivning av vindkraftsparkens verksamhet 29 3.4 Projektskeden Vilken påverkan vindkraftprojektet Finngrunden har på omgivningen beror till stor det på val av konstruktionslösning. Valet av konstruktionslösning bestäms av yttre parametrar som geologi, vind-, vågoch islaster samt det sätt som konstruktionens olika delar hanterar dessa laster. Ur det senare perspektivet så är alla typer av vindkraftverk olika. Vindkraftverkets tekniska uppbyggnad gör att krafter tas upp av konstruktionen på olika sätt vilket påverkar dimensionering och utformning av fundamentet. Därav är det viktigt för att optimera konstruktionen från miljö-, teknik- och ekonomiskt perspektiv att vindkraftverkets egenskaper kan bestämmas innan fundamentet börjar konstrueras. 3.4.1 Undersökningsskedet I detta skede samlas information från tidigare gjorda undersökningar, myndigheters utredningar, politiska viljeyttringar, formella förutsättningar enligt gällande regelverk med mera. Vidare utförs undersökningar, framförallt av områdets marina flora och fauna respektive terresta flora och fauna (kabeldragningen). Ytterligare undersökningar av betydelsen för området är fågelstudier. Vidare bedrivs elstudier där bland annat olika anslutningspunkter, typer av kablar och frågan om växelström eller likström utreds djupare. Utredningar om buller och andra störningar studeras. En stor och mycket viktig undersökning är hanteringen av isens påverkan på fundamenten. Under undersökningsskedet mäts också området in noga. 3.4.2 Anläggningsskedet Anläggningsskedet inleds med att detaljerade geotekniska undersökningar genomförs på varje turbinlokalisering samt kabelvägarna (Figur 3.10). Alla positioner märks ut av dykare med bojar på botten för att man hela tiden skall vara säker på exakt var placeringarna är. Dykarna kontrollerar också att det inte finns något på botten av arkeologisk art som undersökningarna inte lokaliserat och som kan riskeras att bli skadat. Undersökningarna bildar grunden för konstruktion och dimensionering av vindkraftsanläggningen. Figur 3.10. Process flöde för design av fundament och vindkraftverk Källa: wpd. Byggnationen av vindkraftsparken måste genomföras i tre steg: Anläggande av fundament Anslutning av elkablar Montering av torn, maskinhus och turbin I följande avsnitt kommer dessa tre steg att beskrivas närmre. Fundament I följande beskrivning utvecklas anläggningsförfarandet för två typer av fundament, gravitationsfundament och monopile fundament. Monopile fundamentet får i beskrivningen av anläggningsskedet representera övriga typer av s.k. mutipel piles (inkl jackets och tripods) eftersom det i huvudsak är storleken som särskiljer anläggningsförfarandet. En monopile kan ha en diameter på upp till 6 eller 7 meter medan t.ex. en tripod kan använda sig av tre stycken mindre piles med en diameter på upp till 2 meter. Installationen av ett gravitationsfundament är relativt enkel genom att de prefabricerade fundamenten kan bogseras till vald plats och sänkas ned på den förberedda bottenytan. Nackdelen är den tar relativt längre tid att installera och kräver stora kranfartyg p.g.a. den stora tyngden. Den här typen av fundament passar därför bäst på relativt grunt vatten.
30 Beskrivning av vindkraftsparkens verksamhet Gravitationsfundament Ett gravitationsfundament står på botten på en bädd av tvättade krossmassor/ballast material. Innan krossmassorna läggs så förbereds botten så att den är jämn och fast, för detta kan viss grävning krävas för jämna ut och flytta bottenmaterial från platsen för fundamentet. Helst vill man att fundamentet står ca 0,5 till 1 meter under intilliggande botten för få tryck på fundamentet. Av logistikskäl måste gravitationsfundament prefabriceras på land. Tillverkning av gravitationsfundament sker generellt enligt två principer; endera i en torrdocka eller på land. Gjutning av fundament kan också ske direkt på en pråm som ett alternativ till en plats på land. De färdiga fundamenten transporteras sedan till platsen delvis flytande eller på pråmar. När fundamenten kommit på plats fylls de med ballast t.ex. olivsten för att nå önskad vikt. För Finngrunden kan det betyda ett fundament med en total vikt på drygt 7 000 ton. Ballasten kan endera bestå av muddringsmassor eller material från något stenbrott medels bogserade pråmar t.ex. olivsten. Vi bedömer att ett fundament maximalt kommer att få en diameter på 30 meter vilket ger en volym på ca 700 m 3 per fundament om det krävs 1 meter för att nå tillräckligt jämn och fast botten. Med 301 st. vindkraftverk betyder det att en volym på 63 000 m 3 på Västra banken respektive 148 000 m 3 på Östra banken. Materialet läggs endera på sidan av fundamentet eller på annan avsedd plats. Figur 3.12 visar på möjlig fundament utformning för vindkraftverk med effekten 5 MW konstruerade för att klara islaster. Ett alternativ till att gräva till en nivå där en fast och jämn yta nås kan vara att anlägga ett tjockare bärlager med krossmassor/ballast som fyller ut ojämnheterna på botten. Vilket alternativ som utgör den bästa lösningen avgörs efter en detaljerad geoteknisk undersökning med t.ex. borrprover genomförts i området. Sammanfattningsvis sker installationen av gravitations fundament i följande sekvenser: För att ett gravitationsfundament skall kunna placeras på en plats måste en jämn och fast yta erhållas. Vanligtvis måste därför ytan prepareras innan fundamentet kan sättas på plats. Detta kan innebära att bottenmaterial kan behöva grävas bort eller fyllas ut för att få ytan fast och jämn. Figur 3.11. Exempel på ett monopilefundament. Källa: CarlBro.
Beskrivning av vindkraftsparkens verksamhet 31 När ytan är förberedd jämnas den ut med krossmassor för att hamna inom bestämda toleransnivåer. När ytan är klar förflyttas fundamentet till den valda platsen endera flytandes eller lastade på en pråm. På platsen justeras och monteras slutligen fundamentet med hjälp av en kran. Om behov finns så anlägger man skydd mot påverkan från undervattensströmmar och vågor runt fundamentet Borrningen kan t.ex. ske i ett foderrör (i vissa fall kan monopilen fungera som foderrör). Foderröret är en metallisk struktur med en diameter något större än borren. Dess uppgift är att vägleda borren och borrkronan genom luft, vatten och mjuka material. Det har även som funktion att förhindra att material från borrningen sprids okontrollerat samt att förhindra att material utanför foderröret kan tränga in och påverka borrningen. Foderröret hålls på plats med en ram som sitter monterad på den pråm eller det fartyg som används. Sammantaget har de projekt som hittills uppförts, byggt ca 3 gravitationsfundament och vindkraftverk per vecka. Med tanke på Finngrundens storlek samt med god planering och framförhållning bör hastigheten kunna öka främst på grund av att storleken möjliggör användandet av flera installationsfartyg. Gravitationsfundaments påverkan på omgivningen Den huvudsakliga påverkan på omgivningen som ett gravitationsfundament ger upphov till sker när botten förbereds och planeras för fundamentet. Arbetet med att jämna till eller utjämna botten kan t.ex. ske med utfyllnadsmassor, genom grävning eller med sugteknik. Den sistnämnda tekniken innebär att bottenmaterialet sugs upp varvid grumling i stort kan undvikas. Om grävande metoder används så blir grumlingspåverkan begränsad. I första hand kommer materialet att skyfflas till sidan av platsen för fundamentet alternativt grävas varvid det mesta av materialet ligger fast i en skopa medans det flyttas. Om det bedöms att de material som omger fundamenten kan påverkas av vattenströmmar längs botten negativt (Figur 3.16) så behöver ett skydd t.ex. av sten läggas runt fundamentet. Figur 3.12. Exempel på ett monopile fundament. Källa: CarlBro. Figur 3.13. Exempel på ett rotations bord Källa: Saipim s.a. Monopile fundament Den vanligaste metoden är genom borrning från en borrplattform på ytan. Borriggen har ett rotationsbord (Figur 3.13) i den övre delen och i förlängningen av borren en borrkrona med bergborrstift i hårdmetall (Figur 3.14). Vilket antal och vilken typ av stift som används beror på det material som borren skall gå igenom. Figur 3.14. Exempel på borrkrona med bergborrstift Källa: Saipim s.a.
32 Beskrivning av vindkraftsparkens verksamhet Det borrkax som bildas skickas upp genom foderröret med den vatten- och luftblandning som cirkuleras under borrningen. När borrningen är slutförd installeras monopilen och utrymmet mellan pilen och intilliggande berg/hårt material tätas med murbruk. Borrning av en pile på 6 meter i diameter, 30 meter ner i botten, bedöms ge upphov till totalt ca 850 m 3 material (borrkax) vilket ger en samlad volym på 76 500 m 3 för Västra banken och 179 500 m 3 på Östra banken. I beräkningen av den sist nämnda volymen har vi inte tagit hänsyn till att mindre vindkraftverk får ett mindre fundament. Borrkaxet kan endera, såsom fallet vid byggnationen av vindkraftsparken Yttre Stengrund, släppas ut i havet eller så kan det huvudsakliga materialet samlas upp t.ex. på pråmar eller i s.k. Géotubes. Geotubes består av ett membran som släpper igenom vatten men bibehåller borrkaxet (Figur 3.15). Tekniken används bland annat av industrier och i jordbruk. När tuberna är fulla kan materialet tömmas antingen tillbaka i fundamenten eller på annan avsedd plats. Utgår man från att källan är en punktkälla belägen vid ytan och att allt sediment blir suspenderat i det välblandade ytlagret, vilket motsvarar borrning i silt eller lera. Vi bedömer att sedimentplymen maximalt kan bli 1 100 meter i extremfallet (25 mg/l) och 250 meter i normalfallet (25 mg/l). Borrning i berg och grövre material går långsammare och ger nor- malt en ganska stor spridning i kornstorlekar, och det troliga är att större delen sedimenterar snabbt (inom 100 m från borrplatsen). Vid Finngrunden kommer måtten på en monopile att bestämmas efter att platsens geotekniska egenskaper fastställts. Med den kunskap vi har om området förväntar vi oss att fundamentet kommer att behöva förankras på ett djup av ca 30 m. När det gäller borrningsarbeten är det inte klarlagt vilka emissionsspektra och utgångsljudnivåer som kan uppstå. Richardson et al. (1995) har uppmätt bredbandsemissioner när man borrat ett tunnelrör med en diameter på 8 m. De lämnar emellertid varken exakta uppgifter angående tekniken, underlaget eller vattendjupet. Den huvudsakliga bullerenergin låg för de arbeten med tunnelborrning som har undersökts under 10 Hz, förmodligen beroende av borrningshastigheten. Man har även konstaterat bullerkomponenter inom området 30 till 100 Hz på grund av resonanseffekter i det grunda vattnet. Bulleremissioner från oljeborrningsarbeten är med säkerhet inte jämförbara på grund av avvikande borrnings kaliber och en annan teknik. Även båttrafik som används för frakt och montering avger ljud. Det frekvensspektrum och den ljudstyrka som utgår från båtar och fartyg beror på dessas storlek, driftsätt och drift. De frekvenser som utsänds når troligtvis från 20 Hz 10 khz och ljudet uppnår styrkor vid källan som ligger mellan 130 > 150 db re 1μPa på ett avstånd av en meter från ljudkällan (Richardson et al. 1995). Figur 3.15. Exempel på Geotube. Källa: Saipim s.a. Monopile fundaments påverkan på omgivningen All utrustning som används uppfyller internationella krav på utformning för att minimera och förhindra oljespill. De aktiviteter som främst påverkar omgivning är borrningen och gjutning/tätningen med murbruk. På platsen för vindkraftverken och kabel har bottenprover tagits och analyserats utifrån deras kemi. I vindkraftsområdet har inga föroreningar identifierats varvid man kan utgå från att spridning av föroreningar från mänskliga aktiviteter inte kommer att förekomma från den platsen.
Beskrivning av vindkraftsparkens verksamhet 33 De föroreningar som hittats har återfunnits i de partier längs kabelsträckningen som innehåller mjukbotten, främst på större djup som inte är påverkade av is. I den miljökemiska analysen har inte halten dioxin i det orörda materialet undersökts. Lokala strömningsförhållanden som medför en risk att elkabeln blir hängande mellan två höjder (Figur 3.17) Det material som transporteras upp från borrhålet kommer att medföra att vattnet grumlas. Det tyngre materialet såsom sten, sand och grus sedimenterar relativt snabbt i närheten av platsen och finare material kan föras längre beroende av de lokala strömningsförhållandena vid tillfället för borrningen. Om det bedöms att de material som omger fundamenten kan påverkas av vattenströmmar längs botten negativt (Figur 3.16) så behöver ett skydd t.ex. av sten läggas runt fundamentet. Figur 3.17. Exempel på skäl att gräva ned en elkabel. Källa: ABB. Figur 3.16. Schematisk bild över virvelbildning runt ett fundament. Källa: Offshore Osteende Wind. Elanslutning Sjökablarna kommer till platsen på specialgjorda fartyg. Kablarna kommer att förläggas djupare i botten närmast land för att klara påverkan från is och vågor. För övriga delar från land till vindkraftparken kommer kabelsträckningen att planeras så att den i minsta möjliga mån kommer att behöva förläggas under botten. Exempel på faktorer som påverkar om kabeln måste grävas, plöjas, spolas eller täckas över är: Figur 3.18. Exempel på erosionsskydd för elkabel. Stor riskför skador från fartyg eller fiske (Figur 3.17) Djupt gående is (upp till 15m) som kan dra med sig kabeln (Figur 3.17) Figur 3.19. Exempel från på transformatorstation (Nystedt, Danmark). Källa: FOAB.
34 Beskrivning av vindkraftsparkens verksamhet De tekniker som kan användas för att förlägga kabeln ned i bottenmaterialet är plogning, grävning (Figur 3.20 och Figur 3.21) eller spolning. Figur 3.20. Plog för kabelnedläggning. Källa: Oceanteam. Figur 3.22. Vattenjet för kabelnedläggning. Källa: Oceanteam. Elanslutningens påverkan på omgivningen Under anläggningsskedet påverkas omgivningen mest av båttrafik och att aktiviteterna på botten kan frigöra material som sedimenterar i närheten av kabeln. Figur 3.21. Utrustning för nedgrävning av kabeln (trencher). Källa: Oceanteam. Vindkraftverk Efter det att fundamentet kommit på plats och elkablar är dragna upp genom fundamentet påbörjas installationen av vindkraftverken. Med det förslag till utformning som idag finns bedöms den totala längden kabel som ligger på djup mindre än 15 meter vara omkring 96 km. d.v.s. djup där kabeln potentiellt kan behöva grävas ned helt eller delvis. Används plog så är problem med grumlig mindre än om grävande- eller jettekniker används. I båda fallen strävar man dock efter att så stor mängd som möjligt av bottenmaterialet återförs och läggs över kabeln. På platser där det kan vara svårt att gräva kan kabeln också täckas på olika sätt t.ex. genom betongblock. Installationen kan ske i princip på tre sätt: 1. Rotorn monteras på land, transporteras till platsen och monteras på uppfört torn och maskinhus (Figur 3.23). 2. Rotor, maskinhus och torn monteras ihop på land och transporteras sedan som sammansatt konstruktion till platsen för montage på fundamentet (Figur 3.24). 3. Bladen monteras, ett och ett, på uppfört maskin hus på platsen, vilket är mera komplicerat till havs än på land.
Beskrivning av vindkraftsparkens verksamhet 35 Vindkraftverekens påverkan på omgivningen Båtar och olika anläggningsfartyg som används vid uppförandet av vindkraftverken använder sig av olika oljor som drivmedel och smörjmedel och dessa oljor skulle teoretiskt sett kunna läcka ut. Särskilda föreskrifter och villkor som ska uppfyllas av de olika entreprenörerna, kommer att inarbetas redan i kravspecifikationen. En särskild trafik- och säkerhetscentral kommer att finnas under hela anläggningsskedet som kontrollerar att föreskrifterna följs. 3.4.3 Driftskedet Under driftskedet begränsas verksamhet vid vindkraftverken till schemalagd service och underhåll samt oplanerade reparationer. I huvudsak skiljer sig drift av vindkraftverk till havs från vindkraftverk på land på två punkter: Figur 3.23. Montage av sammansatt rotor till havs.källa: FOAB. Arbete till havs begränsas av väderförhållandena som kan omöjliggöra åtkomst till vindkraftverken. Verksamhet till havs är mycket kostsammare så att planering och dimensionering av komponenter som kan minimera behovet av service blir viktigare. Vindkraftverken kommer att vara utrustade med avancerade övervakningssystem för att så effektivt förebyggande underhåll som möjligt skall kunna genomföras. Figur 3.24. Montage av vindkraftverk sammansatt på land Källa: FOAB. Montagen kan ske med olika pråmlösningar eller fartyg varav de flesta använder stödben för att kunna genomföra säkra lyft. De viktigaste begränsningsparametrarna för att kunna genomföra montagen är vindriktningsförändringar och våghöjd. Transporter till och från vindkraftsparken kommer att i huvudsak ske med båt. Under förhållanden som gör det svårt att angöra vindkraftverken med båt kan helikopter användas. På alla vindkraftverk finns livräddningsflottar och utrustning för att personal, om det behövs, t.ex. om väderförhållning omöjliggör hämtning, skall kunna vara kvar ett par dygn. På de större plattformarna kommer det också att finnas möjligheter att stanna på platsen under längre perioder för att minimera transporter till och från land.
36 Beskrivning av vindkraftsparkens verksamhet Magnetfält Magnetfälten är mycket låga och betydligt mindre än det naturliga gravitationsfältet. Magnetfältets storlek beror på strömstyrkan som är högst vid maximal produktion. Vindkraftverken producerar elektricitet i olika mängd under mer än 80 % av tiden. Under den drifttiden är det störst sannolikhet maxeffekt uppnås under vinterhalvåret d.v.s. vid vindhastigheter som överstiger 12 m/s vilket uppstår ca 17 % av tiden. Merparten av tiden ger vindkraftverken lägre effekt, varvid också magnetfälten runt kablarna därmed blir lägre. Mot bakgrund av att det kommer att finnas både likströmskablar och växelströmskablar i området så uppstår magnetfält med olika karaktär. I växelströmskablarna kommer magnetfältet att ändra riktning beroende av frekvensen i kabeln till skillnad från likströmsfält som är statiska. Detta innebär att strömmen i en växelströmskabel ändrar riktning och att summan av fasströmmarna i det ideala fallet i varje ögonblick är noll. Det senare då de tre fasernas spänning och strömnivå är tidsförskjutna i förhållande till varandra. I praktiken ligger en svag ström kvar, vilken ger upphov till ett pulserande magnetfält med varierande fältstyrka, då denna är direkt proportionell mot vindkraftverkens momentant avgivna effekt. Vidare är fältstyrkan exponentiellt omvänt proportionell mot avståndet till kabeln, d.v.s. fältstyrkan sjunker snabbt med ökat avstånd från kabeln. Den likströmsteknik som är aktuell kommer att bestå av två ledare där strömmen går i olika riktning vilket släcker ut kablarnas statiska magnetfält och där igenom blir de under ideala förhållanden i princip noll. Ett visst magnetfält kommer dock att uppstå beroende på att kablarna förläggs med ett visst avstånd sinsemellan. Buller och vibrationer Vindkraftverken alstrar både aerodynamiskt ljud (från turbinbladen) och mekaniskt ljud (från växellåda och generator). Det aerodynamiska ljudet är ett svischande ljud medan det mekaniska ljudet är mera skorrande. Det är även det mekaniska ljudet som fortplantar sig igenom konstruktionen och ut i vattnet. Ljudet från vindkraftverk under vatten är inte högre än bakgrundsljudet i frekvensområdet över 1 khz. Ljud alstras även under servicearbetena. Karaktären på ljudet beror dels på typen av vindkraftverk, dels på typ av fundament. Betong fundament alstrar mer ljud än stålfundament i frekvenser under 50 Hz och mindre ljud i frekvensområdet 50 Hz till 500 Hz. Inga studier tyder ännu på att ljud under vatten är ett problem. Det aerodynamiska ljudet från bladen kommer på grund av avståndet till land inte att vara i närheten av de nivåer som regleras med lagstiftningen (35 40 db (A)). Grumling och förändrad sedimentation Ändrade lokala sedimentationsförhållanden kan uppkomma som en följd av att strömmarna förändras på grund av vindkraftverkens fundament. Beräkningar vid projekteringen av andra havsbaserade vindkraftsparker visar dock att vindkraftverks påverkan på strömmarna är ringa. Ingen påverkan av betydelse väntas på grund av ändrade strömningar. Den virvel som uppkommer bakom fundamentet kan medföra en lätt ökad sedimentspridning vid vindkraftverkets fot. Sedimentspridningen upphör då jämvikt uppnåtts mellan partiklar som sedimenterar i området och partiklar som tillförs. Denna sedimentspridning är därför begränsad i tiden. På platser där strömmingen kring fundamentet blir så stor att de konstruktionsmässiga förutsättningarna bedöms bli påverkade anlägger man s.k. scoure skydd närmast vindkraftverken. Skyddet kan t.ex. utgöras av sten som förhindrar att sedimentspridning uppstår. Utsläpp och föroreningar Vindkraftverk i normal drift ger inte upphov till några utsläpp. Verkens växellåda innehåller smörjolja, vars kemiska sammansättning och kvalitet undersöks årligen. Oljan byts normalt ut med 2 3 års intervall och oljan pumpas då till och från servicefartyget och vindkraftverket. Det finns även olja i hydraulsystemet för skivbroms. Bladvinkelregleringen kommer sannolikt att vara i elektriskt utförande och därmed utan olja. Växellådan och de andra delarna som inrymmer
Beskrivning av vindkraftsparkens verksamhet 37 olja är helt slutna system. Detta gör att olja inte kan läcka ut i havet på grund av inre läckage. Om det uppstår en skada i maskindelarna så att olja rinner ut fångas den upp av ett extra oljetråg. I oljetråget finns det detektorer som registrerar läckaget och som via vindkraftverkets styrsystem stoppar verket. Det finns även tryckvakter i oljecirkulationssystemet som stoppar vindkraftverket vid plötsligt tryckfall på grund av till exempel slangbrott. Transformatorn som är placerad i vindkraftverket kan endera vara konstruerad för att innehålla transformatorolja och är då försedd med ett extra oljetråg med nivåvakt eller såsom en torrtransformator utan olja. Båtar som används vid servicearbeten använder sig av olika oljor som drivmedel och smörjmedel. Dessa oljor skulle teoretiskt sett kunna läcka ut. Särskilda föreskrifter kommer att utarbetas för hur dessa fartyg skall hantera miljöfarliga ämnen, däribland oljor. Det skall finnas rutiner för omhändertagande av mindre läckage på plattform och båtar samt en handlingsplan för kontakt med Kustbevakningen i händelse av utsläpp av olja eller andra kemikalier i vattnet. Vid haveri på grund av kollisioner med båtar och större fartyg kan utsläpp inträffa. Risken för kollision finns närmare beskriven i avsnitt 7.10 och 7.12 samt i Bilaga 1. Ljus, skuggning och reflexer Belysning kommer att finnas på vindkraftverken. Den exakta utformningen avgörs av Sjöfartsverket i samarbete med Luftfartsverket. Vindkraftverken kommer att ge upphov till fasta och rörliga skuggor. Hastig överskuggning och reflexer uppkommer genom att rotorbladen antingen bryter eller reflekterar en ljuskällas strålar. Vid solsken eller artificiell belysning medför detta att rotorbladen kastar frekventa skuggbilder och ljusreflektioner i närområdet. Kastskuggor från rotorbladen kan bli upp till 1 500 meter långa. Längden varierar beroende på solens höjd över horisonten. Skuggorna tränger maximalt ner till 20 m djup, på större djup finns inget ljus i Östersjön. Fysiskt hinder Vindkraftverken och deras fundament utgör ett fysiskt hinder för: Vattenströmning Sjöfart Fiske Civilt och militärt flyg. Radiovågor. Flyttfåglar. Vattenlevande organismer på den yta som fundamenten upptar. Reveffekt Den delen av vindkraftverket som är under vattnet, d.v.s. en del av tornet och fundamentet, kan fungera som artificiella rev för fisk och andra marina organismer. Fredat område Om området stängs av kan det inte längre fungera som fiskeområde och det blir då indirekt ett fredat område för fisk. Påverkan på hydrografin Fundamentens påverkan på hydrografin framgår av avsnitt 7.3. Inom vindkraftsområdet väntas en marginell minskning av våghöjden och en marginell förändring av vågkaraktären i direkt anslutning till vindkraftverken. Påverkan på horisonten Vindkraftsparkens fysiska närvaro bedöms inte förändra horisonten under normala siktförhållanden. 3.4.4 Avecklingsskedet Avvecklingskostnaden för Finngrunden är av förståeliga skäl svår att uppskatta. Hur stor kostnaden blir varierar stort med de antaganden man gör om fundament och vindkraftverk men också av metallpris och andra priser på återvunnet materialet vid nedmonteringstillfället. Med utgångspunkt från den rapport som Svensk Vindenergi, Energimyndigheten och Consortis presenterade 2008-11-28 bedömer vi att avvecklingskostnaden kommer att uppgå till uppe mot 500 MSEK.
38 Beskrivning av vindkraftsparkens verksamhet Att avveckla ett vindkraftverk till havs är mera komplicerat än på land. Kostnaden är starkt beroende på vilken typ av fundament som väljs, avstånd till land och kabelsort. Hänsyn måste också tas till den kringliggande marina miljön och den kunskap som finns vid avvecklingstillfället. För monopilefundament antas att fundamentet kommer att kapas av någon eller några meter under bottenytan. Pelaren kan sedan lyftas upp hel på en transportbåt. En bedömning som gjorts är att bortskaffandet kan ta en och en halv dag per vindkraftverk. För gravitationsbaserade fundament är vikten av stor betydelse. Det finns tre möjliga metoder för bortskaffande. Ett alternativ är att använda sig av undervattensskärverktyg för att fördela konstruktionen till mer lätthanterliga delar och därefter förflytta dessa från platsen. De kan bearbetas med hydraulhammare eller betongsax. Ett annat alternativ är medels sprängning erhålla mindre delar som sedan tas bort. Ett tredje alternativ är att ta bort ballasten och sedan använda en pump för att ersätta vattnet på insidan av fundamentet med luft. Fundamentet kan sedan bogseras till land. Kostnaden för denna delaktivitet beror framförallt på vilken båt som behövs och varaktigheten av operationen. Troligtvis kommer samma båttyp som när fundamentet sattes på plats att användas. Dessa båtar har för närvarande etableringskostnader som uppgår till mellan 6 MSEK och 13 MSEK. Dagskostnaden kan uppgå till mellan 100 000 och 200 000 SEK. Det är också viktigt att ta hänsyn till dåliga väderförhållanden vilket medför kostnader för ökad tidsåtgång. Påslag på mellan 30 % och 50 %. Buller och vibrationer I avvecklingsfasen kommer ljud att uppstå i samband med demontering av verken. Även trafiken med arbetsfartyg kommer tillfälligt att öka, vilket medför ökade ljudnivåer. Grumling och sedimentspridning Hur mycket grumling och sedimentspridning som uppkommer under detta skede beror på bottenförhållanden och på vilken typ av fundament som använts. Utsläpp och föroreningar Båtar som används vid avvecklingsarbeten använder sig av olika oljor som drivmedel och smörjmedel och dessa oljor skulle teoretiskt sett kunna läcka ut. 3.4.5 Mildrande åtgärder Vilka mildrande åtgärder som kan vidtas varierar något mellan de olika typerna av fundament. Buller Om ett anläggningsförfarande behöver vidtas som bedöms orsaka höga ljudnivåer kan fåglar, däggdjur och fisk tillfälligt skrämmas iväg från området med akustiska signaler. Anläggningsskedet planeras så att bullrande verksamhet minimeras i tid exempelvis genom att minimera antalet transporter. Närboende informeras om tidschemat av verksamheten för att undvika överraskningar Båttransporterna som passerar känsliga områden minimeras, planeras till mindre känslig tidsperiod och hastighetsbegränsas. Tidpunkter för anläggningsarbete planeras för att minimera negativ påverkan på fåglar, fiskar etc. Utsläpp av olja mm Regler för att alla fartyg ska ha så kallade länsar ombord, för att kunna minimera spridning av olja vid eventuella utsläpp av olja. Färdiga rutiner för att minimera skador vid eventuella utsläpp av olja. Stabilisering av båtar vid arbete så att risk för olyckor och utsläpp minskar. Sedimentspridning Noggranna analyser av bottnens beskaffenhet och miljökemi för att minimera behovet av att ta bort eller sprida material som kan sedimentera Om behov föreligger, se till att metoder finns för att samla in material som kan sedimentera och därmed minimera grumling t.ex. till följd av borrning. Planeringen av fundamentarbetet görs med hänsyn till de vindar och de vattenströmmar som råder vid anläggningstillfället för att minimera ackumulationseffekter från arbete på olika
Beskrivning av vindkraftsparkens verksamhet 39 platser i området. Det finns goda möjligheter att planera installationen vid de olika platserna så att de sammantaget ger så liten och kortvarig påverkan av sediment som möjligt. Exempelvis kan anläggningsarbete i ett område i de södra delarna av området följas av anläggningsarbete mera österut för att minimera risken att sediment från olika lokaliseringar ackumuleras. 3.5 Tidplan Tidpunkten för byggstart beslutas efter det att alla tillstånd har erhållits. Tidpunkten för tillstånd och beställningar är avgörande för vad man hinner med under ett år eftersom flera aktiviteter såsom undersökningar och installation är säsongs beroende. Anläggningsskedet som föregås av flera års förberedelser kan t.ex. tidigareläggas om tillstånd erhålls snabbt och undersökningar kan genomföras under 2010. Material ska upphandlas, logistik utformas och detaljerade undersökningar ska utföras. Tidpunkten för anläggningsskedet är viktigt och kan komma att justeras för att undvika installationer eller undersökningar under vinterhalvåret, då anläggnings arbeten till havs är mycket svåra. Chanserna för bra väder är som bäst under perioden april september. En översiktlig tidplan framgår av Figur 3.25. 3.6 Projektkalkyl 3.6.1 Projektekonomi Ekonomisk bedömning av ett vindkraftprojekt är förenat med ett antal bedömningsosäkerheter, speciellt innan upphandling av utrustning och vindmätning inletts. Många ekonomiska parametrar kan också förändras snabbt, vilket är speciellt sant i de fall detaljnivåer betraktas, i mer aggregerad form tar variationer däremot i viss mån ofta ut varandra. Informationsinsamlingen för ekonomisk bedömning av ett vindkraftprojekt kan delas in i fyra fundamentala delar. Produktionsberäkning Bedömning av vindkraftsparkens produktion blir säkrare allt eftersom mera mät- och modelldata erhålls. För Finngrunden pågår sedan juni månad mätningar på Västra bankens fyr samt ön Storjungfrun utanför Söderhamn. Befintliga produktionsberäkningar är hitintills baserade på simuleringar i den så kallade MIUU-modellen. Den förväntade elenergiproduktionen för hela vindkraftsparken är ca 5,5 TWh. Intäkter per producerad kwh Intäkter per producerad kwh i svenska vindkraftsparker kommer från försäljning av elektricitet och från försålda elcertifikat. Det är vanskligt att göra en exakt kostnadsberäkning innan upphandlingsprocessen har genomförts. Det råder dessutom viss osäkerhet beträffande framtida priser på el och elcertifikat. Figur 3.25. Tidplan för Vindkraftspark Finngrunden. Källa: wpd.
40 Beskrivning av vindkraftsparkens verksamhet Prisöverenskommelser för el producerad under 2009 på den nordiska elbörsen NordPool ligger på ca 48 öre/kwh och el-certifikaten på ca 27 öre/kwh. Den totala intäkten blir därmed ca 75 öre/kwh. Intäkten med år 2009 som beräkningsgrund, kan därför beräknas till 5 500 000 000 x 75 öre/kwh = 4 125 000 000kr. Investeringsvolym Generellt kan sägas att investeringskostnaden för havsbaserad vindkraft till stor del beror på väder-, våg- och isförhållanden, vattendjup samt avstånd från kusten. Den mest detaljerade informationen om kostnader för att etablera vindkraft till havs har publicerats av EWEA 7. I rapporten redovisas kostnader för några av de på senast byggda vindkraftsparkerna till havs inklusive Lillgrund 2007 (Tabell 3.1). Exempelvis kan nämnas att till havs är vindkraftverken ca 20 % dyrare och fundamenten uppemot 2,5 gånger dyrare. I medeltal bedöms en ny havsbaserad vindkraftspark för närvarande kosta mellan 2 och 2,2 miljoner per MW vilket motsvarar 22 000 kr/kw till 24 200 kr/kw vid en kronkurs på 11 kr. EWEA bedömer att den kostnaden kommer att sjunka till mellan 1,55 M /MW och 2,06 M /MW med ett medeltal kring 1,81 M /MW. I kronor betyder det en variation på mellan 17 000 kr/kw och 22 700 kr/kw med ett medeltal på 19 900 kr/ kw om kronkursen är 11 kr/. I de danska projekten Nysted och Honrns Rev utgjorde de tyngsta investeringskostnaderna fundament och vindkraftverk (Figur 3.26). De högre investeringskostnaderna för vindkraftsparker till havs i jämförelse med vindkraftverk lokaliserade på land beror till stor del på större och mera komplex logistik och större strukturer främst fundament och vindkraftverk. Figur 3.26. Fördelning av investeringskostnader för Horns Rev och Nysted vindkraftsparker. Källa EWEA. Installa- Projekt MW tionsår Effekt per vindkraftverk (MW) Totalt installerad effekt (MW) Investering (M ) Investering (M SEK) Middelgrunden (DK) 2001 20 2 40 47 517 Horns Rev (DK) 2002 80 2 160 272 2 992 Samsø (DK) 2003 10 2,3 23 30 330 North Hoyle (UK) 2003 30 2 60 121 1 331 Nysted (DK) 2004 72 2,3 165 248 2 728 Scroby Sands (UK) 2004 30 2 60 121 1 331 Kentish Flats(UK) 2005 30 3 90 159 1 749 Barrows (UK) 2006 30 3 90 - - Burbo Bank (UK) 2007 24 3,6 90 181 1 991 Lillgrunden (S) 2007 48 2,3 110 197 2 167 Robin Rigg (UK) 2008 60 3 180 492 5 412 7. The Economics of Wind Energy, European Wind Energy Association, March 2009. Tabell 3.1. Investeringskostnader för byggda havsbaserade vindkraftverk (kurs 11sek/ ). Källa: EWEA.
Beskrivning av vindkraftsparkens verksamhet 41 Med utgångspunkt från de bedömningar som EWEA gör kommer projekt Finngrunden att få en total investeringskostnad på mellan 25,5 och 33,9 miljarder kronor år 2015 vilket motsvarar 4,6 till 6,2 kr/årskwh. Med årskwh avses vindkraftsparkens totala produktion per år. I denna kalkyl ingår inte de storskalighetsfördelar som dels en stor vindkraftspark får per MW dels det faktum att enklare och billigare vindkraftverk kommer att kunna användas eftersom frekvenshållning och elkvalitet regleras i projektets omriktarstationer. Bolagets bedömning är mot den bakgrunden att Finngrundens samlade kostnader kommer att ligga i det lägre intervallet eller ännu lägre. Drift och underhållskostnader Drift- och underhållskostnader utgör den största delen av rörelsekostnaderna. Det lokalt anpassade drift och underhållskonceptet är av avgörande betydelse för att minimera oplanerade driftstopp. Eftersom vindkraft inte har några bränslekostnader till skillnad från t.ex. fossila kraftslag och en betydligt mindre avancerad drift än t.ex. kärnkraft är de årliga rörelsevinsterna goda. Den totala drift- och underhållskostnaden bedöms vara omkring 18 öre/ kwh 8. 3.6.2 Investerings- och finansieringsbeslut Sammantaget kan sägas att ett vindkraftprojekt, relativt många andra investeringsobjekt, är en framtung investering, det vill säga en stor initial investering följs av en lång serie av år med intäkter. Nuvarande villkor ger en årlig avkastning som i kombination med stabila kassaflöden, resulterar i ett starkt intresse för att investera i vindkraft, inte bara från kraftbolag och privatpersoner utan även från finansiella aktörer. Allt eftersom vindkraftprojektering och drift blir mer industrialiserat eftersom efterfrågan på el anses säker, eftersom det inte finns någon bränsleprisrisk och eftersom de flesta existerande risker kan kvantifieras och hanteras, finns goda möjligheter till omfattande lånefinansiering till moderata räntor, långa löptider och begränsade krav på säkerheter. 8. Vindkraft i framtiden. Elforsk rapport 07:50.
Foto: Gunnar Britse.
4Samrådsredogörelse vindkraftspark finngrunden
44 Samrådsredogörelse vindkraftspark finngrunden 4. Samrådsredogörelse Vindkraftspark Finngrunden Området för anläggandet av Vindkraftspark Finngrunden och del av kabeldragningen ligger i området utanför territorialgränsen och i den Ekonomiska zonen. Lag om ekonomisk zon och kontinentalsockellagen gäller för anläggningar i den ekonomiska zonen. Att anlägga en vindkraftspark till havs inklusive att dra kabel från parken vidare upp på land anses medföra betydande miljöpåverkan enligt miljö balken. 9 Detta innebär att samråd dels ska ske med fler parter än om verksamheten inte hade ansetts medföra betydande miljöpåverkan och dels med Finland enligt Esbokonventionen 10. Sökanden har därför haft samråd med Finska staten (via Naturvårdsverket), berörda länsstyrelser, enskilda som kan antas bli särskilt berörda, övriga statliga myndigheter, de kommuner, den allmänhet och de organisationer som kan antas bli berörda i enlighet med 6 kap 4 miljöbalken. Samråden har genomförts i god tid och i behövlig omfattning innan ansökan om tillstånd gjorts och miljökonsekvensbeskrivningen upprättats. Samråden har avsett verksamhetens lokalisering, omfattning, utformning och miljöpåverkan. På samråden har sökanden redovisat den planerade miljökonsekvensbeskrivningens översiktliga innehåll och utformning. Före samråden inleddes skickades information om Vindkraftspark Finngrunden, ett samrådsunderlag, till Finland, länsstyrelserna, kommunerna, berörda statliga myndigheter, de enskilda som särskilt berörs och annan verksamhet som planeras i närområdet. Samrådsunderlaget innehöll den planerade verksamhetens lokalisering, omfattning och utformning samt hur sökanden planerat redovisa miljöpåverkan i en kommande miljökonsekvensbeskrivning. I detta avsnitt om samrådsredogörelse redogör sökanden för (a) inbjudan till samråd det vill säga vilka som har blivit inbjudna, när inbjudningarna har skickats, hur inbjudningarna har utformats (b) vilka som har deltagit på samråden, vilka som har avböjt, vilka synpunkter som har framkommit under samråden både på samrådsmöten och i skriftligt förfarande och av vem synpunkterna har framförts. Vidare kommer sökanden att ange (c) på vilket sätt framförda synpunkter har bemötts av sökanden. I några fall har sökanden ansett att synpunkterna har haft sådant värde som får påverka projektets fortsättning. Vad som sägs i första tredje styckena gäller också ärenden för vilka en miljökonsekvensbeskrivning krävs enligt1 andra stycket Lag (2005:571). För samordning mellan myndigheter har samtliga myndigheter inbjudits på ett första samråd där myndigheterna har getts möjlighet att ta del av varandras huvudsakliga inställningar. Detta förfarande överensstämmer med lagstiftarens intention i 6 kap 22 miljöbalken och initierades av länsstyrelse. Därefter har ytterligare samråd, både skriftligt och via möten, skett med de myndigheter som har tackat ja till sökandens inbjudan om ytterligare samråd. Samrådsprocessen liksom andra verksamhetsutövares och egna erfarenheter påverkade verksamhetens utformning och omfattningen till att gälla fler verk 9. Enligt 3 a in fine i Lag (1966:314) om kontinentalsockeln och 6 in fine i Lag (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon, gäller 6 kap miljöbalken för kraven på miljökonsekvensbeskrivningar. Verksamheten anses medföra betydande miljöpåverkan enligt miljöbalken 6 kap 4a och förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar (SFS 1998:905), 3, 1 st och bilaga 1 till samma förordning; gruppstation för vindkraft i vattenområde se SNI kod 40.1-5. 10. Enligt Esbonkonventionen artikel 2 punkt 6 anges att upphovsparten (det vill säga här Sverige) ska sörja för att berörda i annat land ges möjlighet att delta i samrådsprocessen. Kontakten med Finland sker via Naturvårdsverket enligt 9-10 i förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar.
Samrådsredogörelse vindkraftspark finngrunden 45 Foto: Anna Nikolopoulos, AquaBiota. på större yta. Ett kompletterande samrådsförfarande genomfördes därför. Särskilda fördjupade samråd avseende kabeldragningen kommer att hållas vid senare tillfälle med berörda myndigheter och enskilda då dessa frågor dels gäller verksamhet innanför territorialgränsen (sjö- och landkabel) och dels berör andra parter än vindkraftsanläggningen ute till havs. Detta förfarande, att först ha en prövning för verksamhet utanför territorialgränsen och sedan en prövning för verksamhet innanför denna gräns, användes då bolaget utvecklade projektet Kriegers Flak. Detta projekt såldes sedan till Vattenfall som sedermera erhållit tillstånd av Regeringen i enlighet med denna ordning. Sökanden genomför nu detta projekt med samma förfarande. Samrådet i detta skede har därför avsett verksamheten i den ekonomiska zonen även om viss information och undersökning också har berört dragningen av kabel in mot land och vidare till anslutningspunkt i elnätet. 4.1 Inbjudan till samråd I detta avsnitt redovisas vilka som har bjudits in till samråd samt hur och när inbjudan har skett. Inbjudan har utformats så att det tydligt framgår att det är fråga om samråd inför ansökan om tillstånd att anlägga vindkraftspark på Östra och Västra banken, på Finngrunden samt kabeldragning. Vidare har det framgått av inbjudningar till samråd att Vindkraftspark Finngrunden planeras i den ekonomiska zonen utanför Uppland och Gävleborgs kust enligt miljöbalkens och ellagens regler. Cirka två veckor innan mötena skickades information om Vindkraftspark Finngrunden i ett särskilt samrådsunderlag ut. Samrådsunderlaget har också tillhandahållits dels via sökandens hemsida och dels har tryckta exemplar funnits att tillgå på Länsstyrelserna i Gävle och Uppsala samt på Gävle stadsbibliotek.
46 Samrådsredogörelse vindkraftspark finngrunden Detta har framgått av annonser och inbjudningar. Inbjudningar och samrådsunderlaget finns bilagt. Enligt Esbokonventionen ska berörda myndigheter och enskilda i grannlandet Finland ges möjlighet att deltaga på samråd. Naturvårdsverket har därför vidarebefordrat samrådshandlingar från sökanden till Finska myndigheter. Samrådsunderlaget översattes till finska 11. Under arbetet har erfarenheter från egna och andras arbeten med pågående och planerade vindkraftsprojekt medfört att sökanden valt att öka antalet verk på Finngrundens Östra bank så att området omfattar områden mellan djupen 5 och 20 meter. Totalt kan projektet få en kapacitet på 1 500 MW Miljöbalken 6 kapitlet 4 Den som avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd som kräver tillstånd eller beslut om tillåtlighet enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken skall samråda med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda. Om en verksamhet eller åtgärd till följd av föreskrifter som meddelats med stöd av 4 a eller till följd av länsstyrelsens beslut enligt 5 andra stycket skall antas medföra en betydande miljöpåverkan, skall samråd ske även med övriga statliga myndigheter, de kommuner, den allmänhet och de organisationer som kan antas bli berörda. Samrådet skall genomföras i god tid och i behövlig omfattning innan en ansökan om tillstånd görs och den miljökonsekvensbeskrivning som krävs enligt 1 upprättas. Samrådet skall avse verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, omfattning, utformning och miljöpåverkan samt miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och utformning. Före samrådet skall den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden lämna uppgifter om den planerade verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, omfattning och utformning samt dess förutsedda miljöpåverkan. Uppgifterna skall lämnas till länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som särskilt berörs. vilket är en ökning med knappt 500 MW jämfört med den ursprungliga konfigureringen. På båda grunden kommer de ca 300 vindkraftverken att kunna producera totalt ca 5,5 TWh. Kompletterande samråd har därför hållits under januari och februari 2009. Ytterligare fördjupade samråd om kabeldragning med berörda myndigheter och enskilda planeras i en separat prövning senare 12. Information till allmänheten har också getts i lokaltidningarna Arbetarbladet, Gefle Dagblad och Uppsala Nya Tidning fortlöpande under 2006 och 2007 via olika reportage med information om projektet. 4.1.1 Myndigheter För samråd med myndigheter, ordnades ett samlat samrådsmöte den 12 juni 2006, på Länsstyrelsen i Uppsala. Inbjudan skickades ut ca en månad innan mötet, den 15 maj 2006, med påminnelser den 2 och 3 juni 2006. Inbjudan skickades dels elektroniskt och dels per post. Uppföljande samråd genomfördes med de myndigheter som svarat ja på sökandens inbjudan även till sådant möte. Inbjudan till kompletterande samråd skickades den 18 december 2008 via post. Detta sedan projektet ändrat konfigurering och fler verk planeras. Kompletterande skriftligt samråd genomfördes under januari och februari 2009. Se förteckning nedan över deltagare på samråd där antalet möten framgår inte bara antalet intressenter. Följande myndigheter inbjöds till samrådsmöten. Banverket Boverket Energimyndigheten Fiskeriverket Finland, Finska myndigheter och enskilda Försvarsmakten Gästrike räddningstjänstförbund 11. Det finska samrådsunderlaget finns med i bilagor till denna MKB. 12. Denna verksamhet med kabeldragning innanför territorialgränsen till havs och vidare upp på land har till stor del andra aktörer att samråda med än själva vindkraftsparken, varför delad prövning får anses lämpligare.
Samrådsredogörelse vindkraftspark finngrunden 47 Hamnar; Hargshamn, Korsnäs hamn, Stora Enso Hamn, Gävle hamn Kammarkollegiet Kommuner; Gävle kommun, Tierp kommun, Älvkarleby kommun, Östhammar kommun Kustbevakningen Länsstyrelsen i Uppsala Länsstyrelsen Gävleborg Naturvårdsverket Post- och telestyrelsen Riksantikvarieämbetet SGU Sjöfartsverket Statens Maritima Museum Svenska Kraftnät Transportstyrelsen (Luftfartsstyrelsen) Vägverket Vindkraftssamordnare 4.1.2 Allmänheten Allmänheten i Gävleborg har inbjudits till samrådsmöte i centrala Gävle den 19 juni 2006 via halvsidas annons i Gefle Dagblad och Arbetarbladet den 10 juni 2006. Allmänheten i Uppsala län har inbjudits till samrådsmöte i centrala Uppsala den 20 juni 2006 via halvsidas annons i Upsala Nya Tidning den 10 juni 2006. 4.1.3 Annan verksamhet Den 30 augusti 2006 gavs ansvarig för kabeldragningen Fenno-Skan 2 tillfälle att yttra sig över projekt Vindkraftspark Fingrunden. Fenno-Skan 2 är ett projekt av bland annat Svenska Kraftnät där ledning planeras att dras i Östersjön från Rauma i Finland till Dannebo i Sverige. Fenno-Skan 2 är planerad till år 2011. 4.1.4 Fritidsboende och närboende Då Vindkraftspark Finngrunden planeras anläggas mer än ca 4 mil ute till havs så förväntas inga närboende kunna bli störda av att se vindkraft verken från land. Av denna anledning skickades ingen särskild inbjudan ut till fritidsboende vid kusten utan de får anses inbjudna till allmänhetens möten i Uppsala och i Gävle. 4.1.5 Lokala naturskyddsföreningen Upplandsstiftelsen Lokala naturskyddsföreningen Upplandsstiftelsen har inbjudits till samrådsmöte den 12 juni 2006. Inbjudan till kompletterande samråd skickades den 19 december 2008 via vanlig post. 4.1.6 Sveriges Ornitologiska Förening Sveriges Ornitologiska Förening har inbjudits till samrådsmöte den 6 september 2006 i Uppsala. Inbjudan skickades dels till ornitologer centralt och dels till ornitologer i Gävleområdet och i Uppsalaområdet den 16 maj 2006 och den 3 juni 2006 med påminnelser senare inför mötet. Inbjudan till kompletterande samråd skickades den 19 december 2008 via vanlig post. 4.1.7 Svenska Naturskyddsföreningen Svenska Naturskyddsföreningen har inbjudits till samrådsmöte den 12 juni 2006. Inbjudan har skickats den 15 maj 2006 med påminnelse den 2 juni 2006. Inbjudan till kompletterande samråd skickades den 19 december 2008 via vanlig post. 4.1.8 Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund har inbjudits till samrådsmöte den 16 juni 2006. Inbjudan skickades den 18 maj 2006. 4.1.9 Nätägare / Nätkoncessionär Vattenfall Nätägaren har inbjudits till samrådsmöte den 5 mars 2007. 4.1.10 Yrkesfiskare Yrkesfiskare och Sveriges Yrkesfiskares Riksförbund har inbjudits till samrådsmöte den 29 juni 2006. Inbjudan har skickats dels via e-post den 3 juni 2006 och dels via brev med samrådsunderlag den 21 juni 2006. Inbjudan till yrkesfiskare kompletterades med särskilda inbjudningar via e-post, telefonsamtal, utskick av samrådsunderlag med inbjudningar via brev hem till respektive yrkesfiskare. Inför nytt möte den 14 februari 2007 med yrkesfiskare via Sveriges Yrkesfiskare Riksförbund, skickades inbjudan via e-post och telefonsamtal till deltagare. Inbjudan till kompletterande samråd skickades den 19 december 2008 via vanlig post.
48 Samrådsredogörelse vindkraftspark finngrunden 4.2 Deltagare samt framförda synpunkter under samrådsprocessen I detta avsnitt redogör sökanden för vilka som har deltagit på samråden och vilka som har avböjt. Vidare framgår synpunkter som framkommit under samrådsprocessen i detta avsnitt. Inkomna yttranden och justerade protokoll med deltagarförteckning där det varit frivilligt att skriva upp sig, bifogas. Yttranden samt protokoll med närvarolistor finns bilagt. Följande myndigheter, organisationer och enskilda har deltagit på samråd vid följande tillfällen och på följande sätt. Vad som huvudsakligen har framförts framgår vid respektive remissinstans. 4.2.1 Allmänheten Allmänheten har deltagit på samrådsmöten den 19 juni 2006 i Gävle respektive den 20 juni 2006 i Uppsala. På mötena framfördes i huvudsak frågor om isbildning, underhållsarbeten av vindkraftverken, kabeln, kostnader, projektören, buller, visuell påverkan och fåglar. Förslag lämnades att mata in elen direkt till Forsmark. 4.2.2 Annan verksamhet Information om projekt Vindkraftspark Finngrunden och Fenno-Skan 2 har bytts den 16 maj 2006. Samrådsmöten med Svenska Kraftnät har återkommande genomförts där tillfälle att diskutera projekten har givits. 4.2.3 Banverket Banverket har deltagit skriftligt via yttrande daterat den 13 november 2006, dnr 06-1419/SA60. Banverket bekräftar den 5 februari 2008 att yttrandet gäller också för Vindkraftspark Finngrunden. I huvudsak har framförts att en detaljerad tidsplan bör tas fram och presenteras för Banverket i god tid, helst två år, före byggstart. Ett ledningskorsningsavtal ska upprättas om ledning korsar järnväg. 4.2.4 Boverket Boverket har mottagit samrådsunderlag men avböjt deltagande på samrådsmötet via skrivelse inkommen till sökanden den 30 maj 2006. Den 17 februari 2009 inkom yttrande i samband med det kompletterande samrådsförfarandet från Boverket. Boverket konstaterar att Finngrunden är utpekat som område med Riksintresse för vindkraft av Energimyndigheten i enlighet med miljöbalken 3 kap 8. Boverket har också utsett området som lämpligt för vindkraft i sin rapport Förutsättningar för storskalig utbyggnad av vindkraft i havet, Vänern och Fjällen. Möjligheten att bygga inom Natura 2000-område ska utredas under 2009 av Naturvårdsverket med bland annat Boverket. 4.2.5 Energimyndigheten Energimyndigheten har inte svarat på inbjudan till samrådsmöte den 12 juni 2006 men uttryckt sig i mycket positiva ordalag i ett senare skede av processen. Vidare har myndigheten den 12 september 2006 uppgivit vilka nätområden och nätkoncessionärer som är berörda. Vid det kompletterande samrådsförfarandet inkom Energimyndigheten med yttrande den 15 januari 2009. Myndigheten är positiv till omlokalisering och effektivisering av projektets omfattning. Energimyndigheten avstyrkte förslaget om att utse området vid Östra banken till Natura 2000- område då området är mycket väl lämpat för vindbruk. Energimyndigheten anser att det faktum att området redan var utsett som område med riksintresse för vindkraft när det utsågs till Natura 2000-område innebär att Natura 2000 intressen inte kan få hindra en effektiv utbyggnad av vindbruk. 4.2.6 Finland Finlands miljöministerium har den 29 juni 2007, dnr YM4/5521/2006 (inkom till Naturvårdsverket den 2 juli 2007, löpnr 68-39-06) yttrat sig över Vindkraftspark Finngrunden. Miljöministeriet har begärt utlåtanden av myndigheter och medborgarorganisationer och fått svar från Handels- och Industriministeriet, Havsforskningsinstitutet, Museiverket, Ålands landskapsregering, Finlands Naturskyddsförbund och Finlands Yrkesfiskarförbund. Särskilt betonar Miljöministeriet betydelse av området vid Finngrunden för fisket då Finländska fisket i Bottenhavet är större än det svenska fisket. Ministeriet uttrycker oro för att näringsämnen och
Samrådsredogörelse vindkraftspark finngrunden 49 skadliga ämnen kan frigöras vid anläggnings skedet av vindkraftsparken. För att minska eventuella negativa konsekvenser av detta bör det undersökas genom kemiska och biologiska observationer anför ministeriet. Studier av fågel och fladdermöss bör genomföras för att utröna områdets betydelse vid flytt för fladdermöss och fågel. Ministeriet uppger att Finlands Naturskyddsförbund är möjlig att samråda med vid MKB-förfarandet gällande fågel liksom Finlands Yrkesfiskarförbund är möjliga att samråda med gällande fiske. Finlands Naturskyddsförbund framställde frågor i sitt yttrande och en dialog har därför skett särskilt med dem den 3 oktober 2007. 4.2.7 Fiskeriverket Fiskeriverket har deltagit på flera samrådsmöten, bland annat den 12 juni 2006, 31 augusti 2006 och telefonmöte 13 februari 2007 samt ett längre möte med fördjupad diskussion den 23 februari 2007. Fiskeriverket har inkommit med ett undersökningsprogram inför fiskeundersökningarna samt i övrigt framfört synpunkter i olika yttranden. Undersökningsprogrammet för provfiske inkom till sökanden dels som preliminär version den 16 oktober 2006 och dels som slutversion den 5 april 2007. Den 5 april 2007 inkom också ett yttrande från Fiskeriverket med dnr 3368/21-217-06 där myndigheten i huvudsak dels hänvisar till bifogat undersökningsprogram och dels betonar att sökanden i en kommande miljökonsekvensbeskrivning bör presentera alternativa utformningar av den planerade verksamheten och miljöeffekterna av dessa. De alternativa utformningarna kan gälla såväl vindkraftsparkens omfattning som placeringen av aggregaten menar Fiskeriverket. Fiskeriverket har den 9 maj 2007 svarat på frågor och kommit med synpunkter angående i huvudsak provfiske och referensområde, dnr 3368/21-217-06. Vidare inkom svar på fråga angående detalj i fiskeundersökning enligt undersökningsprogrammet. Svaret var daterat den 25 maj 2007, dnr 3368/21-217-06. Den 12 februari 2009 inkom yttrande från Fiskeriverket i det kompletterande samrådsförfarandet. Förutom tidigare framförda synpunkter anförs att Foto: Anna Nikolopoulos, AquaBiota. sökanden bör redogöra för vindkraftsetableringen på Östra banken tydligare, för försiktighetsåtgärder för att minska negativ påverkan för fisket och fisken liksom för påverkan inom Natura 2000 området. Redogörelse över hur vindkraftfundamenten och ökad båttrafik påverkar Östra bankens naturvärden efterfrågas av Fiskeriverket. 4.2.8 Försvarsmakten Försvarsmakten har deltagit på två samrådsmöten, den 12 juni 2006 och den 13 september 2006. Den 12 juni 2006 framförde representant för Försvarsmakten att radarbevakningen kan medföra problem men dessa är mindre här än på Kriegers Flak. Den 13 september 2006 diskuterades radarfrågan och Försvarsmakten bad att få återkomma i sak.
50 Samrådsredogörelse vindkraftspark finngrunden Försvarsmakten yttrade sig den 25 september 2006, dnr 13920:74150. Försvarsmakten har inga invändningar utom att vindkraftsverksamhet i området kan störa radarsystem för försvaret. Försvarsmakten avser göra en ny hinderprövning sedan ny prövningsmodell tagits i bruk. Om vindkraftsparken visar sig störa radar så kan myndigheten ändå acceptera en utbyggnad om exploatören bekostar anskaffning och installation av radarstation(er) i anslutning till vindkraftsparken enligt försvarsmaktens anvisningar. Den 14 februari 2009 inkom yttrande från Försvarsmakten där sökanden ombedes bekosta och uppföra två radarutrustningar. 4.2.9 Gästrike räddningstjänstförbund Gästrike räddningstjänstförbund har i skriftligt yttrande den 7 juni 2006, dnr 350.2006.00609.7702, uppgett att förberedelser inför anläggningsskedet bör innehålla riskinventering samt handlingsplan för att hantera risker. Vidare anser förbundet att det juridiska ansvaret bör utredas närmare. Vid det kompletterande samrådsförfarandet inkom räddningsförbundet med yttrande den 8 januari 2009. Där betonas att riskbedömningen hålls aktuell och att de säkerhetshöjande aspekterna tas i beaktande. 4.2.10 Hamnar Fyra hamnar har inbjudits till samrådsförfarandet för Vindkraftspark Finngrunden. Hargshamn och Stora Enso Pulp AB (Skutskärs Bruks verksamhet i Skutskär) i Uppsala län respektive Korsnäs hamn och Gävle hamn i Gävleborg har kontaktats för samråd. Samtliga har fått del av samrådsunderlaget och givits möjlighet att yttra sig under samrådet. Hargshamn uppgav den 8 juni 2006 att de gärna står till tjänst med lagring, sjötransporter mm men att de inte avser att yttra sig i samrådet i övrigt. Stora Enso Pulp AB uppgav den 12 juni 2006 att de inte har några invändningar. Vidare samtycker de till att sökanden utreder landanslutningspunkterna vidare. Korsnäs hamn har den 19 maj 2006 meddelat att de är intresserade av vidare information men inte i övrigt yttrat sig under samrådsprocessen. Gävle hamn har den 19 maj 2006 deltagit i diskussion via telefon angående samråd. 4.2.11 Kammarkollegiet Kammarkollegiet har i yttrande inkommet den 12 februari 2009 med anledning av det kompletterande samrådsförfarandet. I korthet bör följande uppges i miljökonsekvensbeskrivningen; alternativa utformningar, typer av fundament, bästa möjliga teknik liksom planerade skyddsåtgärder, yta av havsbotten som tas i anspråk, nollalternativet, avvecklande och eventuellt återställande, miljöpåverkan av följdverksamheter, kontrollprogram, osäkerhetsparameterar samt författare till miljökonsekvensbeskrivningen. 4.2.12 Kommuner Gävle kommun deltog på samråd den 28 augusti 2006. Kommunen framställer frågor gällande fågel, fladdermöss, kabel, transformatorstation, underhållsarbete, fundament, jämförande verksamhet och anslutning till stamnätet. Tierps kommun deltog på samråd den 12 juni 2006 och erhöll då information samt gavs tillfälle att yttra sig. Älvkarleby kommun deltog på samråd den 12 juni 2006 och erhöll då information samt gavs tillfälle att yttra sig. Östhammars kommun har inkommit med yttrande daterat den 26 juni 2006 där kommunen i huvudsak uppger att den är positiv till projektet samtidigt som kommunen anser att olika frågor behöver utredas vidare inför en miljökonsekvensbeskrivning. 4.2.13 Kustbevakningen Kustbevakningen har tagit emot information och avser inte lämna synpunkter på uppförande av vindkraftspark Finngrunden enligt yttrande daterat den 8 maj 2007, dnr 35-461/06:3. 4.2.14 Lokala naturskyddsföreningen Upplandsstiftelsen Den 12 juni avböjde Upplandsstiftelsen att delta på samrådsmöte då vindkraftsparken kommer att anläggas långt ute till havs och föreningens verksamhet huvudsakligen gäller land och de närliggande kust-
51 Foto: Katarina Borg. områdena. De tog emot information om projektet. Den 27 januari 2009 inkom yttrande från föreningen i samband med det kompletterande samrådet där föreningen betonar vikten av att miljökonsekvensbeskrivningen innehåller påverkan på flora, fauna och fågel vid grunden. Upplandsstiftelsen uppger att de vill kvarstå som remissinstans i prövningsförfarandet. 4.2.15 Länsstyrelsen Gävleborg och Läns styrelsen Uppsala län Länsstyrelsen Gävleborg och Länsstyrelsen i Uppsala har båda deltagit på förberedande möte inför samråd den 25 april 2006 och på samrådsmöte den 12 juni 2006. Vidare har båda myndigheterna också deltagit på samrådsmöte den 14 september 2006 gällande kulturmiljö och hantering av fornlämningar som kan finnas vid Finngrunden. Den 12 februari 2009 inkom yttrande från Länsstyrelsen i Uppsala län med anledning av det kompletterande samrådsförfarandet. Bolaget anmodas att visa hur det skyddade Natura 2000 området för naturtyperna sublittorala sandbankar och rev på Östra banken bevaras. Vidare diskuteras lokaliseringsalternativ, kumulativa effekter, tid för prövning av kabel, effekter av olika fundamentstyper, fågelundersökningar, fladdermössundersökningar liksom magnetfälts- och grumlingspåverkan på fisk och bottenfauna, tumlare och säl, fiske samt buller och skuggeffekter, fornlämningar och sidoverksamheter på land. 4.2.16 Naturvårdsverket Naturvårdsverket deltog på samrådsmöte den 24 maj 2006. Information om projektet gavs och Naturvårdsverkets utsjöbanksinventering, Rapport 5567 maj 2006, diskuterades bland annat. Representant för myndigheten uppgav att effekterna av vindkraft till havs inte förefaller vara allvarliga enligt de studier som gjorts. Myndigheten uppgav vidare att det kan finnas andra grund som kan användas som referensområde istället för Östra banken vilken föreslagits i aktuell rapport. Anledning till att Östra banken föreslagits var att grundet var mest undersökta dittills. Naturvårdsverket har också haft till uppgift i samrådsprocessen enligt Esbokonventionen att delge Finland och de Finska myndigheterna för samrådsförfarandet där. Se under rubriken Finland för detta samrådsförfarande.
52 Samrådsredogörelse vindkraftspark finngrunden 4.2.17 Nätägare. Vattenfall, Gävle Energi, Korsnäs Gävle Energi deltog på samråd den 28 augusti 2006. Vattenfall deltog på samråd den 5 mars 2007. Korsnäs har deltagit på samrådsmöte den 18 oktober 2006 och den 13 december 2006. I huvudsak utbyttes information om nätanslutning. 4.2.18 Post- och Telestyrelsen Post- och telestyrelsen har i yttrande inkommet vid det kompletterande samrådsförfarandet den 7 januari 2009, uppgivit att de för närvarande inte har några synpunkter på uppförandet av vindkraftanläggningen då det i området inte finns några radiolänkoperatörer med frekvenstillstånd från PTS. 4.2.19 Riksantikvarieämbetet Riksantikvarieämbetet har den 27 september 2006, dnr 03609-2006 svarat på frågor angående kulturmiljön vid Finngrunden. Som det får förstås av skrivelsen hänvisas till Länsstyrelserna i samrådsprocessen. Vid bolagets ansökan om tillstånd att utforska havsbotten vid Finngrunden yttrade sig Riksantikvarieämbetet den 28 maj 2007 och anförde att sökanden på ett godtagbart sätt tagit hänsyn till kulturmiljöaspekterna och vad ämbetet tidigare anfört. I samband med kompletterande samråds förfarandet har Riksantikvarieämbetet den 6 februari 2009 inkommit med ytterligare yttrande. Det anses att vrak äldre än 100 år som eventuellt påträffas bör behandlas på samma sätt som kulturminneslagen föreskriver för vrak på svenskt vatten. Vidare anförs att bottenundersökningar redovisas och granskas av marinarkeologisk expert. Försiktighetsåtgärder för att undvika skador på marinarkeologiska lämningar bör redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen anför ämbetet. 4.2.20 SGU SGU har deltagit på större samrådsmöte den 12 juni 2006. Vidare har SGU deltagit på möten med sökanden den 4 april 2007 och den 12 juni 2007. SGU har uttryckt sig positivt till en vindkraftsetablering vid grunden. SGU har också uppgivit att Finngrunden måste bedömas som mycket lämpligt för att inte säga ett av landets bästa område för havsbaserad vindkraft 13. I yttrande inkommit från SGU den 12 februari 2009 under det kompletterande samrådet uppger SGU att det faktiska markutnyttjande inom en vindkraftspark är mycket lågt och att påverkan på de geologiska förhållandena inom parken därför endast är liten. SGU förordar en skyddad förläggning för kablar mot is- och vågpåverkan. 4.2.21 Sjöfartsverket Sjöfartsverket har deltagit på samrådsmöte den 12 juni 2006 där radiokommunikation samt utmärkande av fyrar diskuterades. Sjöfartsverket har också deltagit på samrådsmöte med sökanden den 1 september 2006. Myndigheten uppger att fundamenten som väljs bör klara eventuell kollision. Vidare diskuterades undersökningar av sjösäkerhet med mera. Vid det kompletterande samrådsförfarandet inkom Sjöfartsverket med yttrande den 10 februari 2009 där utmärkning enligt IALA:s 14 rekommendationer av hörnpunkt mot fartygstrafiken vid den befintliga lysbojen V Finngrundsbanken efter frågades liksom en ny lysboj på östra sidan av rännan mellan Östra och Västra banken. Sjöfartsverket Det upplyses om att ansöka hos länsstyrelsen om att få området avlyst för sjöfart under anläggningsoch driftsfasen. Vidare uppges att vindkraftverk till sjöss ska förses med hinderljus för sjöfarande i enlighet med rekommendationer från sjöfartsorganisationen IALA. Indirekt fasadbelysning rekommenderas på verk närmast sjöfartsstråk. Detaljerad sjökortsbild efterfrågas där verken är utmarkerade. Anläggningsarbeten ska meddelas i god tid innan till bland annat Sjöfartsverket. I övrigt har Sjöfartsverket inget att erinra mot den nu föreslagna etableringen av vindkraftverk då den inte bedöms påverka framkomlighet eller säkerhet av sjöfarten negativt. 4.2.22 Statens Maritima Museum Sökanden har diskuterat upplägg inför arkeologiundersökningar i samråd med Statens Maritima Museer vid olika tillfällen bland annat på samrådsmöte den 14 september 2006 där också Länsstyrelserepresentanter och representant för Länsmuseet i Gävle deltog. Statens Maritima Museum har den 13. Se yttrande av SGU daterat 2007-08-22, dnr 01-1087/2007. 14. IALA står för The International Association of Marine Aids to Navigation and Lighthouse Authorities.
Samrådsredogörelse vindkraftspark finngrunden 53 18 mars 2007 som en del av samrådsförfarandet deltagit på så kallat kick off möte inför bland annat de marinarkeologiska undersökningarnas genomförande vid Finngrunden. På möten den 12 mars 2007 och den 8 oktober 2007 mellan sökanden och Statens Maritima Museum har diskussioner förts om marinarkeologiska undersökningar. 4.2.23 Svenska Kraftnät Svenska Kraftnät har yttrat sig skriftligen om anslutningsfrågan från Vindkraftsparken den 7 juni 2006 dnr 194/2001/PL10 och den 23 februari 2007. Myndigheten har också deltagit på samrådsmöte med sökanden den 25 september 2006 och den 15 mars 2007. Den 10 februari 2009 inkom yttrande från Svenska Kraftnät i samband med det kompletterande samrådet. Vidare har fördjupade möten om kabelanslutningen ägt rum den 26 maj 2009. Myndigheten anser att nätanslutning möjligen kan ske genom två helt oberoende förbindelser till två anslutningspunkter/samlingskenor. Vidare anförs Stackbo/Ängsberg som anslutningspunkt och att en ny kraftledning på 400 kv från denna anslutningspunkt är en förutsättning. I huvudsak har myndigheten framfört att den planerar flera olika aktiviteter för nät och produktion i området. Vidare har myndigheten mycket kortfattat kommenterat alternativa anslutningsmöjligheter som sökanden har föreslagit. Myndigheten har förordat anslutningspunkten vid Stackbo där det 2010 planeras ett nytt 400 kv ställverk kallat Ängsberg 15. Ledning från Stackbo måste ändå anpassas för effektökning från Forsmark och Fenno-Skan 2 enligt myndigheten. 4.2.24 Svenska Naturskyddsföreningen Svenska Naturskyddsföreningen har under det kompletterande samrådet i yttrande inkommet den 10 februari 2009 anfört följande. Föreningen är i grunden positiv till vindkraftsutbyggnad. Östra banken är Natura 2000 område och sådana områden bör i huvudsak helt undantas från utbyggnad. Västra banken kan bebyggas om mer kunskap om fågelstråk liksom uppföljande kontrollprogram tas fram. 4.2.25 Sveriges Ornitologiska förening Sveriges Ornitologiska Förening (SOF) och dess lokalföreningar i Gävle samt Uppsala har deltagit på Foto: wpd. Finngrundet är ett fyrskepp, byggt 1903 i Gävle. Tidigare låg hon för ankar för att markera just Finngrundet. År 1969 togs fartyget ur tjänst och ägs numera av Statens sjöhistoriska museer som museifartyg. 15. Svenska Kraftnät uppger i yttrande från februari 2007, att utformningen av det framtida 220 kv-nätet är oklart i området varför anslutning i Valbo och Untra just nu inte är lämplig.
54 Samrådsredogörelse vindkraftspark finngrunden samrådsmöte den 5 september 2006. Undersökning av fågel diskuterades. Skriftligt yttrande har inkommit den 6 september 2006 från Artdatabanken, SLU där sökanden uppmanades att särskilt undersöka om flyttande sångsvan och sädgås som kan förväntas flytta över projekteringsområdet. Yttrande har också inkommit från SOF den 14 juni 2006 där sökanden bland annat uppmanas att undersöka om eventuella barriäreffekter för fågel och om sjöfågel vintertid. 4.2.26 Transportstyrelsen (fd Luftfartsstyrelsen) Luftfartsstyrelsen (numera under Transportstyrelsen) har i skriftligt yttrande daterat den 29 juni 2006, dnr LS 2006-3697, anfört att myndigheten inget har att erinra mot uppförandet av Vindkraftspark Finngrunden och ger samtidigt information om hindersbelysning av vindkraftverk över respektive under 150 meters höjd. 4.2.27 Vägverket Vägverket har deltagit skriftligen angående ett annat havsbaserat projekt hos sökanden i närområdet och inkom då med yttrande den 20 november 2006. Vägverket hänvisar där till publikationen 2005:14 Ledningsarbeten inom vägområde för ledningsdragning på land samt upplyser om att tillstånd krävs för anslutningsvägar till allmänna vägnätet. 4.2.28 Yrkesfiskare och sportfiskare Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund har via Generalsekreteraren den 18 maj 2006 yttrat sig och uppgivit att de avböjer att delta i samrådsprocessen. Samtidigt menar förbundet att de anser att lokala möten som planerats med allmänheten i samrådsprocessen bör vara tillfyllest för att lyssna in även sportfiskares intressen. Yrkesfiskare har deltagit på samrådsmöte den 29 juni 2006. Diskussioner om undersökningar av fiske fördes och sökanden uppmanades att utreda ljudpåverkan på strömming som är den viktigaste fisken för yrkesfiskarna i området. Nytt samrådsmöte hölls den 7 februari 2007. Där diskuterades vad som fiskas, i vilka mängder och på vilket sätt. 4.3 Sökandens bemötande av framförda synpunkter I detta avsnitt redogörs för på vilket sätt framförda synpunkter har bemötts av sökanden och vilka eventuella åtgärder som sökanden har vidtagit för att tillmötesgå olika ståndpunkter. Som ett allmänt bemötande i samrådsprocessen gäller att möten har hållits om någon har framfört önskemål om detta. Sökanden har funnits tillgängliga för att besvara frågor och ge information om sådan har efterfrågats. Undersökningar av området har utformats efter att framkomna synpunkter i samråden har beaktats av sökanden. Följande undersökningar har utformats i enlighet med vad som framkommit i samråden; batymetri, sediment, geologi, oceanografi, hydrografi inklusive isfrågan, vindförhållanden, fågel, fisk, fiske, marinarkeologi, fladdermöss, bentisk flora och fauna, däggdjur, riskanalys utifrån sjösäkerhet och undersökning om fundament. I vissa fall har särskild hänsyn tagits där synpunkter direkt påverkat utformningen av undersökningar såsom exempelvis vid den marinarkeologiska undersökningen, vid fiskeundersökningen och vid fågelundersökningen. 4.3.1 Banverket Sökanden planerar att ta fram en detaljerad tidsplan och presentera denna för Banverket i god tid före byggstart. Ett ledningskorsningsavtal ska upprättas om ledning korsar järnväg. 4.3.2 Finland Det finska Havsforskningsinstitutet har i samrådet framfört oro över bland annat vad som kan röras upp från botten under anläggningsskedet och påverka havsmiljön. Sökanden har låtit genomföra en undersökning av detta. SGU har på sökandens uppdrag gjort en inventering av miljögifter på botten för att minska risker för negativ påverkan vid anläggningsskedet.
Samrådsredogörelse vindkraftspark finngrunden 55 4.3.3 Fiskeriverket samt Yrkesfiskare i Sverige och Finland Yrkesfiskare både i Sverige och i Finland har uttryckt oro för negativ påverkan på fiskebeståndet. Fiskeri verket har tagit fram ett mycket omfattande undersökningsprogram inför fiskeundersökningen. Sökanden har låtit göra en mycket omfattande fiskeundersökning efter samråd och anvisningar från Fiskeriverket. Den noggranna fiskeundersökningen genomfördes 2007 på uppdrag av sökanden, både i maj och i augusti och 180 st stationer provfiskades av sakkunniga. Denna undersökning ligger till grund för att kunna bedöma eventuell påverkan på fisk och fisket. 4.3.4 Länsstyrelsen Länsstyrelsen har framfört önskemål om undersökning av kulturmiljö på området varför sökanden låtit undersökningar utformas i samråd med de mest sakkunniga på området, bland annat med Länsmuseet i Gävleborg och med Statens Maritima Museer. 4.3.5 Kommuner Gävle kommun och Östhammars kommun har i sina respektive yttranden framfört bland annat att olika undersökningar bör genomföras av exempelvis fågel och fladdermöss. Sökanden har låtit genomföra noggranna undersökningar av bland annat fågel och fladdermöss. 4.3.6 Naturvårdsverket Naturvårdsverket har framfört önskemål om att skydda rikliga bestånd av blåstång på framförallt östra delen av Östra banken. Sökanden hade därför tagit fram en alternativ konfigurering där östra delen av Östra banken görs till referensområde och vindkraftverk endast placeras på västra delen av Östra banken. Sedermera har framkommit att utbredningen av blåstång inte alls är lika omfattande som förväntat på östra delen av Östra banken 16. Skälet till att framhålla den alternativa lokaliseringen framstår därför som mindre betydelsefullt och de merkostnader som den alternativa etableringen skulle medföra 17 framstår som orimliga. Sökanden har därför återgått till sin ursprungliga konfigurering på Östra banken. För att ändå bemöta oro för blåstångens utbredning kommer sökanden att ta bort vindkraftsverk på grundare 16. Se Utbredning av arter och naturtyper på utsjögrund i Östersjön, Naturvårdsverkets Rapport 5817, maj 2008 där noggrannare undersökning av Östra banken gjorts och där det framgår att utbredningen av blåstång inte följer de förväntningar som framgått i Rapport 5567. områden än fem meter. Vidare kommer vindkraftverk tas bort där utbredningen av blåstång är kraftig. Vidare har sökanden kontaktat expertis, en professor i marinekologisk botanik, föreståndare vid Stockholms Marina Forskningscentrum och chef över Askölaboratoriet 18, för att ytterligare få information om påverkan på blåstång. Diskussionen resulterade i att sökanden stärkts i sin uppfattning att behålla den ursprungliga och mer omfattande konfigureringen på Östra banken. För att ändå bemöta oro för blåstångens utbredning kommer sökanden att undvika att placera vindkraftverk på grundare områden än fem meter. Vidare kommer vindkraftverk att undvikas där utbredningen av blåstång är kraftig. 4.3.7 Sjöfartsverket och Räddningsmyndigheten Sökanden har låtit göra en riskanalys i enlighet med rekommendationer från Sjöfartsverket och Räddnings myndigheten. Sökanden planerar att genomföra en beredskapsplan för att visa hur dessa risker ska hanteras i de olika skedena av verksamheten. 4.3.8 Statens Maritima Museum Efter diskussioner om upplägg av arkeologiundersökningar i samråd med Statens Maritima Museer med flera har undersökningar av det aktuella grundområdet samt marinarkeologisk analys genomförts i enlighet med givna rekommendationer. 4.3.9 Svenska Kraftnät Sökanden har inlett diskussioner med större elförbrukare i närområdet och planerar ytterligare diskussioner för att söka möjligheter om förbrukning av producerad el i närområdet. Det finns många stora elförbrukare i närområdet då både massa- och stålindustri är lokaliserade i regionen. Sökanden utreder anslutningsalternativ och återkommer med fördjupade samråd om anslutningspunkter och alternativa dragningar. Sökanden fortsätter att utbyta information med Svenska Kraftnät och kommer att iaktta givna rekommendationer. 17. Den alternativa konfigureringen medförde kraftig fördyring för etableringen vid Östra banken då många vindkraftverk skulle ha placerats på djupare områden. 18. Ett möte om blåstång med Lena Kautsky, professor i Marinekologisk botanik den 18 oktober 2007.
56 Samrådsredogörelse vindkraftspark finngrunden 4.3.10 Sveriges Ornitologiska förening m.fl. Representant för Sveriges Ornitologiska förening (SOF) och dess riksnivå, representant för Artdatabanken, SLU och lokala företrädare för fågelklubbar i Gävle och Uppsala har framfört önskemål om vad som bör utredas gällande fågel. Sökanden har låtit genomföra omfattande fågelundersökning med hjälp av en av Sveriges främsta och mest erfarne sakkunniga på fågel. Undersökningen har skett från flygplan, via tolkning av radarbilder och via lokala ornitologers medverkan samt i enlighet med framförda synpunkter. 4.3.12 Yrkesfiskare Diskussioner har genomförts med företrädare för yrkesfiskare om eventuella uteblivna inkomster till följd av den planerade verksamheten. Sökanden har ombesörjt ombud för yrkesfiskare för att underlätta dialog. Vidare har sökanden initierat möten med ombud och representant som yrkesfiskare har utsett. 4.3.11 Vägverket Sökanden avser följa gällande riktlinjer från Vägverket och har mottagit deras publikation 2005:14 Ledningsarbeten inom vägområde. Vidare avser sökanden uppdatera vägverket med relevant information. Foto: Stig Eldh.
Samrådsredogörelse vindkraftspark finngrunden 57 5 Områdesbeskrivning
58 områdesbeskrivning 5. Områdesbeskrivning Finngrunden och dess grundområden ligger i södra Bottenhavet, utanför den svenska territorial gränsen men inom Sveriges ekonomiska zon. Projektområdet på Västra banken omfattar ca 70 km 2 och ligger ca 40 km nordost om Gävle. Projektområdet på Östra banken är ca 166 km 2 stort och beläget ca 70 km ostnordost om Gävle. Ett namnlöst utsjögrund (här kallat Mittbanken) ligger strax norr om Östra och Västra banken och omfattar ca 14 km 2. Detta grund har använts som referensområde i flera av de biologiska undersökningarna. En undersökt kabelsträckning mellan det planerade vindparksområdet och land är en ca 82 km lång och 250 m bred korridor som sträcker sig från Östra banken till Västra banken och vidare sydväst till två alternativa anslutningar till land, vid Gårdsskär respektive öster om Gävle stad. 5.1 Maringeologi Högupplösta geofysiska och batymetriska karteringar genomfördes av Marin Miljöanalys under sommaren 2007 på projekteringsområdet på Västra banken och referensområdet på Mittbanken, samt på delar av Östra banken. Undersökningarna utfördes bland annat med flerstråligt ekolod (multibeam), sidotittande sonar (side-scan sonar), sedimentekolod (sub- bottom profiler) samt magnetometer. Undersökningar av hela Östra banken med avseende på geologiska förhållanden har tidigare redovisats av Sveriges geologiska undersökning (SGU) inom den nationella utsjöbanksinventeringen. Undersökningarna omfattade hydroakustiska mätningar (seismik, sedimentekolod och sidotittande sonar) samt sediment provtagningar. 5.1.1 Batymetri Västra bankens batymetri (vattendjup) karakteriseras av stora variationer. Banken är som grundast (mindre än 2 m djupt) i områdets ostligaste delar och som djupast (över 43 m djupt) i områdets nordvästliga delar. I väst skär ett par anmärkningsvärda djuprännor genom mätområdet i nordsydlig riktning. I övrigt består Västra banken till stor del av grunda och topografiskt ojämna ytor på mindre än 16 m djup. Mellan dessa grundare områden finns mindre, djupare partier med jämn botten. Projekteringsområdet på Östra banken är 5 m som grundast och 20 m som djupast, och karakteriseras därför av mindre djupvariationer än Västra banken. Område är grundast i sin centrala del, medan de östra och västra delarna är djupare. Det största riktigt grunda området återfinns i norr. Liksom på Västra banken uppvisar grundare områden generellt topografiskt ojämna ytor, medan djupare delar karaktäriseras av jämnare botten. Mittbanken är som grundast i sina centrala delar (mindre än 8 m djup). Ytan är ojämn med ryggar i nordnordostlig riktning. I områdets utkanter går djupet ner till över 36 m. Inom området finns påfallande många djupa hålor i moränen, så kallade dödisgropar, varav några är över 15 m djupare än omkringliggande botten. Det grundaste partiet av kabelkorridoren till havs uppmättes till ca 7 m och sammanföll med de nordostliga delarna av Västra banken. Undersökt kabelsträckning går relativt grunt även i närheten av Eggegrund, där djupet är 12 m. De djupaste delarna av kabelkorridoren uppmättes till 46 m mellan
områdesbeskrivning 59 Foto: Anna Nikolopoulos, AquaBiota.
60 områdesbeskrivning Västra och Östra banken, respektive till 64 m mellan Västra banken och fastlandet. 2 m 5 m 10 m 15 m 20 m 25 m 30 m 35 m 40 m 45 m Figur 5.1. Batymetrin för projekteringsområdena på Västra och Östra banken samt referensområdet Mittbanken. Även Östra banken domineras av svallad morän. Centralt och på bankens östra sida finns betydande inslag av sedimentär berggrund. Lokalt förekommer även sand, ibland som ett upp till metertjockt täcke, ibland som fläckar och fält på andra jordarter. I sydvästra delen av området finns sand- och grusavlagringar med delvis större mäktighet, mer än 15 m. SGU har tidigare rapporterat att sand och grus längs södra randen av området främst förekommer i form av en avlastningsbrant, där mäktigheten överstiger sex meter. Hela området bär spår av mycket kraftig ström- och vågpåverkan, vilket innebär erosion och transport av bottenmaterial, huvudsakligen mot nordväst. 5.1.2 Geologi Finngrunden är belägna på södra randen av en vidsträckt formation av sedimentär berggrund som huvudsakligen består av olika typer av skiffer, silt-, sand- och kalkstenar av kambrisk ordovicisk ålder 19. Inom det vatten djupsintervall som här är aktuellt utgörs berggrunden på bankarna av horisontellt skiktad Ordovicisk kalksten. Generellt är moräntäcket tunt och bergrundens närvaro syns på flera ställen i mätunderlaget som ett skivigt mönster, vilket är typiskt för sedimentär bergrund. De glaciala sedimenten som överlagrar berggrunden uppvisar, på grunda djup, tydliga tecken på kraftig erosion, och domineras av sten, grus och sand. Stora delar av bankarna ligger så grunt att ytsedimenten påverkas av vågor vid hårt väder och om vintern av packis. Detta gör att de lösa sedimentlagrens struktur kan skifta från år till år. Västra banken domineras av stora ytor med stenig, grusig morän (Figur 5.2). I de djupaste områdena består ytsedimenten av sand och grus. Sedimentär bergrund överlagrad av tunt moräntäcke återfinns i områdets östra del. I Västra bankens nordvästliga delar där moränen är mäktigare än i övriga delar av området, återfinns rikligt med dödisgropar. Dessa hålor i moränen skapades av isberg under den senaste istidens avsmältning. Isbergen överlagras av sediment och när de senare smälter bildas en grop. Dödisgropar finns även rikligt på Mittbanken. Figur 5.2. Översikt av geologin på projekteringsområdena på Västra och Östra banken samt referensområdet Mittbanken. Västra banken och Mittbanken är karterade av Marin Miljöanalys. Östra banken är karterad av SGU i den nationella utsjöbanksinventeringen 9 och de ursprungligen mer detaljerade sedimentklasserna har förts samman för att ge en enhetlig klassificering över hela området. Källa: Aquabiota. 5.1.3 Bottenytans sammansättning Bottenytans sammansättning i de övre 1 2 cm klassificerades i de fem förekommande geologiska klasserna: Eroderat berg och morän, Grus, Sand, Silt och lera samt Gyttjelera och okonsoliderat sediment. Stora delar av Finngrunden består av hårda erosionsbottnar där morän och grus dominerar. I de djupaste delarna av kabelkorridoren mellan Västra banken och fastlandet hittades mätområdets enda större mjukbotten, som främst bestod av sandig, lerig silt. Figur 5.3. Resultat från penetrationsmätningar längs kabelkorridoren. Penetration kunde urskiljas i korridorens djupare delar, vilket indikerar förekomst av mjukare bottenmaterial än på övriga delar av bankarna. 19. Sveriges Geologiska Undersökning 2007: Förslag till område för EU:s nätverk Natura 2000. Yttrande till Länsstyrelsen i Gävleborgs län 2007-08-22, SGU, Beteckning 01-1087/2007.
områdesbeskrivning 61 5.1.4 Miljökemi Under våren 2007 sammanställde Sveriges geologiska undersökning (SGU) information från tidigare undersökningar längs södra Bottenhavskusten i syfte att ange förekomst av sedimentationsbottnar och deras miljögiftstatus i projektområdet med omnejd (Bilaga 15). Granskningen av miljökvaliteten gjordes för bottnar belägna mellan fastlandet och Finngrunden utifrån Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 20 och baserades på SGU:s miljö kemiska data över dessa områden. Den samlade bedömningen av den kemiska statusen hos ytsedimenten visade att områden med nutida sedimentation förekommer. Med andra ord kan platser förväntas där metaller och organiska miljögifter tillförs genom mänsklig aktivitet. Sedimentationsbottnarna som finns i Öregrundsgrepen söder om Finngrunden och bottnarna utanför Norrsundet, väst om Finngrunden, är de bottnar som visade sig vara minst belastade med avseende på sådana antropogena ämnen. I inre delen av Gävlebukten ökar belastningen avsevärt och i Yttre Fjärden utanför Gävle är sedimenten starkt kontaminerade med avseende på kvicksilver (Hg), bly (Pb), hexaklorbensen (HCB), PCB och bekämpningsmedlen klordan och DDT. Däremot är utsjömiljöerna, som förväntat, relativt lågt belastade med avseende på metaller och miljögifter medan områden i närheten av bruk, hamnar och farleder är tyngre belastade. Materialet från SGU kompletterades med ytterligare miljöprovtagning inom kabelkorridoren i samband med den maringeologiska undersökningen sommaren 2007. Lämpliga provtagningsplatser utsågs i fält med hjälp av de penetrerande mätningarna. Prov säkrades från olika punkter inom kabelsträckningen och togs för analys på nivå 0 5 cm och för frysning på nivå 20 25 cm. För varje provpunkt noterades typ av bottenmaterial, färg, provtagningsdjup och sedimentproppens längd. 20. Naturvårdsverket 1999: Bedömningsgrunder för miljökvalitet Kust och hav. Rapport 4914. Proverna analyserades hos ALS Analytica AB med avseende på torrsubstans, metaller, tennorganiska föreningar, PCB, PAH och klorerade pesticider. Analysresultatet för ytproverna bedömdes utifrån Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 20 och klassning av halterna gjordes för ämnen där jämförelsevärden finns. Halterna av tungmetaller återfanns, med endast ett undantag, inom klasserna 1 och 2, vilket innebär ingen/obetydlig avvikelse respektive liten avvikelse från jämförelsevärdena. Inga av punkterna innehöll halter av klasserna 4 och 5 (stor avvikelse respektive mycket stor avvikelse). Halterna av organiska miljögifter i sedimenten var generellt under detektionsgränsen. Provresultaten visar därmed att halterna av de analyserade ämnena faller helt inom ramen för vad som förväntas i detta område av Södra Bottenhavet. 5.2 Oceanografi 5.2.1 Temperatur och salthalt En sammanställning av temperatur och salthalt för Finngrunden gjordes av SMHI baserat på resultat från den operationella havsmodellen HIROMB för 2002 2007 (Bilaga 16). Temperatur- och salthaltsvärdena avlästes ur modellen i position N 60 57,5, E 18 12,5 som ligger i sundet mellan Västra och Östra banken. Den valda punkten är representativ för förhållanden på båda grunden. Enstaka mätningar av salthalt och temperatur gjordes även i samband med utsättning och upptagning av en ström- och vågmätare på Västra banken (se avsnitt 5.2.4 och 5.2.5), samt under de företagna provfiskena (Bilaga 7). Underlag är också hämtat från Umeå Marina Forskningscentrum 21. Liksom i resten av Bottenhavet är salthalten vid Finngrunden låg omkring 5 psu, från ytan till ca 40 m djup (Figur 5.4 och Figur 5.5). Salt halten är något lägre på Västra banken än på övriga bankar men i allmänhet är Finngrunden belägen så pass långt ut till havs att de är minimalt påverkade av färskvattenutflöden från kusten 21. Medan salthalten i regel är vertikalt omblandad hela året, varierar temperaturen efter säsong (Figur 5.4). Vintertid ligger temperaturen nära 0 C i hela vattenkolumnen, tills ett varmare ytskikt börjar byggas upp under vår och sommar (Figur 5.4 och Figur 5.5). Yttemperaturen stiger då till över 15 C medan temperaturen på djupare nivåer är 5 10 C. Temperatursprångskiktet ligger i regel på 10 20 meters djup. 21. Lindberg, A. 2005: Hydrografisk kartering av utsjöbankar i Bottniska Viken, Umeå Marina Forskningscentrum, Rapport, 20s+.
62 områdesbeskrivning Figur 5.4. Modellerad temperatur, salthalt och densitet i sundet mellan Västra och Östra banken, januari 2005 juni 2007 (Bilaga 16). Under vintern är vattenmassorna välblandade så att temperatur och salthalt är densamma från botten och upp. Under senvåren börjar vattnet värmas upp vid ytan, och värmen blandas successivt ner till djupare nivåer. Källa: Marin Miljöanalys. 5.2.2 Siktdjup Siktdjupet mättes vid flera tillfällen under de provfisken som genomfördes vid Finngrunden under 2007 (Bilaga 7.1). Siktdjupet i maj uppskattades till som minst 6 m och som mest drygt 8 m. I augusti varierade siktdjupet mellan 4 och knappt 7 m. 5.2.3 Vattenstånd Variationerna av vattenståndet i Bottenhavet såväl som i resten av Östersjön styrs främst av lufttryck, vindar och vattenpendling (så kallad seicher) men påverkas även av isläget. Förstärkning fås då en eller flera faktorer samverkar. Tidvatten har liten betydelse längs den svenska ostkusten och orsakar variationer på som mest ett par centimeter. Tillförseln från vattendrag kan tidvis tillföra avsevärda vattenvolymer men har liten betydelse jämfört med vattenutbytet via Öresund och Bälten (nämnvärt är dock att den tillförda årsvolymen från vattendragen skulle motsvara 100 cm nivåhöjning av Östersjön om det inte fanns något utlopp genom dessa sund). Havsvattenståndet längs den svenska Bottenhavskusten varierar i regel mellan +/-40 cm vintertid och mellan +/-20 cm, relativt det beräknade medelvattenståndet (SMHI, 2007). Varje år förekommer det dock tillfällen med större avvikelser än så. Under åren 2002 2006 observerades utmed kusten nivåer på som lägst -50 cm (april 2003) respektive +80 Figur 5.5. (a) Djupprofiler av temperatur och salthalt uppmätt av SMHI i april resp. juli 2007, vid strömbojen på Västra banken (13 m djup) samt vid en punkt drygt 3 km rakt västerut från denna (46 m djup). Salthalten är i stort sett densamma i både vår- och sommarprofilerna (5.1 5.3 psu). För temperaturen syns den karakteristiska uppvärmningen i de övre 10 15 m från strax över 2 C i april till 10 16 C i juli. (b) Temperaturen nära botten (ca 13.5 m djup) vid strömbojen i april juli 2007. 100 cm (feb 2002, jan 2005) relativt medelvattenståndet. Vattennivån över Finngrunden följer de av storskaliga variationerna som uppmätts vid kuststationerna men i och med det öppna geografiska läget sker inte några lokala ansamlingar på samma sätt som i landbegränsade områden. 5.2.4 Strömmar Den övergripande cirkulationen i Bottenhavet är svag och riktad moturs med norrgående strömmar längs Finlands kust och sydgående strömmar längs
områdesbeskrivning 63 den svenska kusten. Strömmarna styrs till stor del av vinden och varierar därför lokalt både i storlek och i riktning efter rådande vind förhållanden. Strömmar på grund av vattenståndsskillnader kan också uppstå. De angivna modellerade maxhastigheterna kan därför tolkas som en övre gräns för strömmarna i området. En analys av strömmarna kring Finngrunden har utförts av SMHI baserat på resultat från den operationella havsmodellen HIROMB för åren 2002 2007 i position N 60 57,5, E 18 12,5 mellan Västra och Östra banken (Bilaga 16). Under våren och sommaren 2007 gjordes även fältmätningar av strömmar och vågor med en bottenplacerad mätare (AWAC) i en punkt nordost om Västra banken (Bilaga 16). Instrumentet placerades på drygt 13 m djup i Västra Bankens projekteringsområde, position N 60 58,5 E 17 59,0. Modellanalysen visar att de oftast förekommande ytströmmarna är riktade mot ost/nordost respektive mot syd/sydväst (Figur 5.6). På djup mellan 12 18 m är strömmarna påverkade av topografins sträckning i den analyserade punkten och riktade mer utpräglat mot nordost respektive sydväst. Nordgående strömmar är vanligare under våren och sydgående strömmar är mer förekommande under vintern i enlighet med rådande vindar under dessa årstider. Starkare vindar under vinterhalvåret ger upphov till generellt högre strömhastigheter under vintern än under sommaren förutsatt att det råder isfria förhållanden. Vid ytan varierar månadsmedelvärdet på de modellerade strömmarna mellan 5 cm/s (sommartid) och 25 cm/s (vintertid). På 12 18 meters djup är medelhastigheten lägre och varierar i regel mellan ca 2 12 cm/s. Den maximala modellerade strömmen för den analyserade perioden uppgick vid ytan till 102 cm/s (60 cm/s på 12 18 m djup) vilket inföll under de stormiga dagarna i början på november 2006 (Figur 5.7). Under fältmätningsperioden uppmättes de starkaste ytströmmarna till 35 cm/s medan mer typiska värden var 5 15 cm/s (Figur 5.8). Närmare botten observerades hastigheter på som mest drygt 11 cm/s men vanligtvis var hastigheterna lägre och varierade mellan 1 6 cm/s. Jämförelser med dessa och tidigare observationer har visat att de modellerade hastigheterna ibland är högre än de uppmätta. Figur 5.6. Modellerad strömriktning vid Finngrunden, vid ytan (0 4 m djup) samt lite djupare ned (12 18 m djup) Medelvärden visas för årets alla månader. Kompassriktningarna anger det väderstreck som strömmarna är riktade mot (Bilaga 16). Källa: SMHI. Figur 5.7. Modellerade maximala strömhastigheter på Finngrunden under 2002 2007 (Bilaga 16). Fram till november 2005 tillämpades en skalningsfaktor på modellhastigheterna, vilka tenderade att underskattas. De skalade värdena visas i ljusblått. Källa: SMHI. Figur 5.8. Strömhastighet vid ytan och på ca 12 m djup uppmätt av strömmätaren på Västra banken (position N 60 58,5 E 17 59,0 ) i april juli 2007. Källa: SMHI.
64 områdesbeskrivning 5.2.5 Vågor Rekordvågen för södra Bottenhavet registrerades på 1970-talet 22 under ett tillfälle då högsta vågen uppmättes till 10 m och den signifikanta våghöjden till 5.5 m. Signifikant våghöjd beräknas som medelvärdet av den högsta tredjedelen av vågorna vid ett visst tillfälle och brukar även beskrivas som den upplevda våghöjden. Långtida och kontinuerliga vågmätningar är sällsynta i Bottenhavet men SMHI har en av sina operationella vågbojar utsatt just sydväst om Östra banken sedan juni 2006. Nästan lika höga vågor registrerades senast i månadsskiftet oktober november 2006 i samband med en nordostlig storm som drabbade området. Vid detta tillfälle uppmättes en maximal våghöjd på närmare 9 m och en signifikant våghöjd på nästan 6 m (Figur 5.9). De näst högsta vågorna som registrerades av vågbojen från dess utsättning i juni 2006 t.o.m. september 2007 kom från nord respektive ost och var ca 7 resp. 6 m med en period omkring 10 s. De högsta signifikanta våghöjderna var vid samma tillfällen ca 5 resp. 4 m. I medeltal var den signifikanta våghöjden under denna tidsperiod 0,5 1 m. I syfte att undersöka den rumsliga vågutbredningen över Finngrunden gjordes simuleringar med vågmodellen STWAVE 23. Utgångsläget för modellen bestämdes utifrån max- och medelförhållanden uppmätta under juni 2006 september 2007 vid SMHI:s vågboj. Trots att dessa observationer är gjorda under en relativt kort tidsperiod betraktas de som representativa för typiska förhållanden i området och överensstämmer även med tidigare modelleringsstudier 24. Fortplantningen av vågorna över området gjordes sedan under vindförhållanden som baserades på observationer från SMHI:s kustväderstation vid Örskär (se avsnitt 3). Simuleringarna utfördes för vind- och vågpåverkan från åtta riktningar; nord, nordost, ost, sydost o.s.v., se Figur 5.10. Resultatet uttrycks i signifikant våghöjd. De högsta modellerade våghöjderna uppstod för vind- och vågpåverkan från nordväst nordostsektorn (N, NW respektive NE). Över de grundaste partierna av Östra banken varierade då den signifikanta 22. FIMR, 2007: Information från Finska Havsforskningsinstitutet, www.fimr.fi. 23. Smith, J.M., Sherlock, A.R., Resio,D.T. 2001: STWAVE: Steady-state spectral wave model, user s guide for STWAVE version 3.0, ERDC/CHL SR-01-01, U.S. Army Engineer Research and Development Center, Vicksburg, MS. våghöjden mellan 3,1 4,2 m och på Västra banken mellan 2,7 3,4 m. De motsvarande största våghöjderna uppskattades då till 4,8 6,4 m på Östra banken respektive 4,0 5,1 m på Västra banken. Att den kraftigaste påverkan sker från dessa riktningar hänger främst samman med att sträckan som vinden har fått verka över öppet hav (stryklängden) är som längst i dessa väderstreck. Potentialen att bygga upp stora vågor är särskilt stor från nordost eftersom riktningen ligger i linje med praktiskt taget hela Bottniska Viken. De höga våghöjderna beror dock även på att vindhastigheten vid dessa utplockade extremtillfällen var särskilt hög. Vågklimatet under vindpåverkan från övriga riktningar var något mildare. I regel var de modellerade vågorna högre på Östra banken än på Västra vilket delvis beror på att Östra banken är den grundaste av de två. Det mildaste maxtillståndet uppstod för vindpåverkan från sydost vilket gav upphov en signifikant våghöjd på drygt 1,3 m på båda bankarnas grundaste partier. Enligt vindobservationerna på Örskär var sydostliga vindar de minst frekventa och generellt även de svagaste vindarna. Under mer normala våg- och vindförhållanden över Finngrunden simulerades medelvåghöjder mellan 0,3 och 0,8 m över de båda grunden. I medelfallet för den mest frekventa vindriktningen, SW, blev våghöjden 0,3 0,5 m på Västra banken och 0,5 0,7 m på Östra banken. I många av de undersökta medelfallen bestämdes våghöjden främst av stryklängden. Figur 5.9. Uppmätt våghöjd och vågperiod av SMHI:s operationella vågboj sydväst om Östra banken (65 m djup) under den isfria säsongen i 2006 och delar av 2007. Signifikant våghöjd anger medelvärdet av den högsta tredjedelen av vågorna vid varje mättillfälle. 24. Jönsson, A. 2005: Model studies of surface waves and sediment resuspension in the Baltic Sea, Ph. D. Thesis, Linköping University, ISBN 91-85299-94-4, p49+.
områdesbeskrivning 65 (a) (b) Figur 5.10. Uppmätt (a) våghöjd respektive (b) vågperiod från SMHI:s operationella vågboj sydväst om Östra banken för de medel- och maxförhållanden som observerades under perioden juni 2006 september 2007, och som användes som utgångsfält i simuleringarna av Finngrundens vågförhållanden. De högsta registrerade vågorna (Hmax) kom från nord och nordost (ca 7 resp. 9 m). De högsta signifikanta våghöjderna (Hs max) uppmättes vid samma tillfällen till ca 5 resp. 6 m. I medeltal var den signifikanta våghöjden (Hs medel) 0,5 1 m. Perioderna för de högsta vågorna (Tp max) uppmättes till ca 10 s medan mer typiska värden för vågperioder (Tp medel) var 4 5 s. 5.2.6 Isförhållande Statistik för isförhållandena över området har samman ställts av SMHI utifrån data från den så kallade meteorologiska normalperioden 1961 1990 samt perioden 1991 2007 (Bilaga 16). Den årliga maximala istjockleken är i medeltal 10 25 cm, och inträffar under perioden slutet av februari till början av april. Den angivna tjockleken avser jämn is när vallbildning uppstår är tjockleken betydligt större. Vallbildningen sker huvudsakligen i samband med sydlig sydvästlig isdrift. Vid svåra isvintrar såsom vintern 1986/87 uppmättes 50 60 cm tjock och tät drivis med kraftiga vallar i området. Kölis bedöms kunna uppkomma ned mot ett djup på 15 meter 25. Figur 5.11. Simulerade våghöjder över projekteringsområdena resp referensområdet Mittbanken (avgränsat med vit linje). Utgångsläget bestämdes utifrån verkliga mätningar från SMHI:s vågboj, placerad sydväst om Östra Banken (markerad med röd flagga). Här visas (a) maxpåverkan från nordost med värden från den 1 nov 2006 (max våghöjd 8,9 m, vågperiod 10,6, s, signifikant våghöjd 5,8 m och vindhastighet 29 m/s), samt (b) maxpåverkan från sydväst, som är den mest frekventa vindriktningen, med värden från den 12 dec 2006 (max våghöjd 3,1m, vågperiod 5,4 s, signifikant våghöjd 1,9 m och vindhastighet 16 m/s) (Bilaga 6). Andelen år för vilka det förekommer is under en given tidsperiod kallas isfrekvens. Under de analyserade tidsperioderna angavs som mest 65 67 % i isfrekvens (se Tabell 5.1). Noteringen för dessa maxvärden gjordes under de två första veckorna i mars som därmed kan tolkas som den hittills mest issäkra perioden vid Finngrunden. För samtliga år har isfrekvensen varit hög (> 50 %) även under perioden 1 februari 31 mars. Under den analyserade perioden var ungefär var tredje vinter helt isfri. Under övriga vintrar varierar isläget mellan relativt normala isförhållanden med tunn jämn is/nyis och, vid enstaka tillfällen, svårare isförhållanden med tjock is och kraftiga vallar. 25. Wind Farm Finngrunden, Determination of ice loads, 2009-04-08, Grontmij/Carlbro, Denmark
66 områdesbeskrivning Vindarna som är relevanta för själva vindpotentialen vid turbinernas läge på högre höjd har tidigare simulerats av Uppsala Universitet med MIUU-modellen (se resultat nedan). För att öka detaljeringsgraden och noggrannheten pågår mätningar på ön Storjungfrun och sedan juni år 2009 Västra bankens fyr upp till en höjd av 50 meter. 5.3.1 Vindobservationer Uppmätta vindar (hastighet och riktning) analyserades för femårsperioden 2002 2006. Under denna period observerades de vanligaste vindarna från sydväst (21 % av tiden), syd (18 %) samt nord (13 %), se 5.13a. Ostliga vindar förekom mest sällan (7 % av tiden). Figur 5.12. Exempel på isutbredning under en normal till svår isvinter i södra Bottenhavet. Det inringade området visar Finngrunden. Isen i området klassificerades vid denna tidpunkt som mycket tät drivis med upp till 35 cm tjocklek samt spridd drivis/ jämn is med upp till 20 cm tjocklek (Bilaga 16). Källa: SMHI. Period Isläggning Islossning Maximal isfrekvens 1961 1990 28 januari 8 april 67% (första 2v i mars) 1991 2007 25 januari 8 mars 65% (första 2v i mars) Tabell 5.1. Mediandatum för isläggning och islossning samt isfrekvens (d v s andelen år då is förekommit under en given tids period) baserat på observationer under den så kallade meteorologiska normalperioden 1961 1990 respektive perioden 1991 2007. Källa: SMHI. De allra flesta tillfällena med vindhastigheter över 20 m/s uppmättes för den nordliga sektorn (45 %), Figur 3. Vindhastigheter över 20 m/s förekom relativt ofta även för sydvästliga respektive nordostliga vindar (16 % av tillfällena i vardera riktningen). Extremvärdena noterades för den nordliga sektorn (29,5 m/s) respektive nordostliga sektorn (27,2 m/s). Det överlag mildaste vindklimatet observerades för den sydostliga sektorn, för vilken såväl medelvinden som maxvinden under observationsperioden var som lägst (5,4 resp. 15,1 m/s), se Figur 13. 5.3 Vindförhållanden Kontinuerliga vindmätningarna görs vid SMHI:s väderstation på Örskär som är belägen på Gräsös nordspets sydost om Finngrunden. Mätningarna är gjorda på ett sådant avstånd från projektområdet och i ett så pass öppet geografiskt läge att de bedöms vara representativa även för förhållandena ute vid utsjögrunden. Vindarna ute till havs vid Finngrunden är troligen till och med något starkare. (a) (b) Mätningarna görs på 8 m höjd (men är här omräknade till den standardiserade observationshöjden 10 m) och har använts för att beskriva vindförhållandena närmast havsytan samt som underlag till vågsimuleringarna och i den biologiska modelleringen Figur 13. Vindobservationer från SMHI:s station Örskär under 2002 2006. (a) Förekomst m a p vindhastighet (10 m höjd), i åtta riktningssektorer (N, NE, E, o.s.v.) (b) Vindhastighet för medel respektive maxvinden inom varje riktningssektor.
områdesbeskrivning 67 5.3.2 Vindsimuleringar Simuleringar av de vindklimatologiska förhållandena vid Finngrunden har gjorts med MIUU-modellen för alla fyra årstider. 26 Från dessa beräkningar uppskattades årsmedelvärdet för vindhastigheten på 100 m höjd till 8.84 m/s. På denna höjd råder det medel vindar inom den sydvästliga nordvästliga sektorn, se Figur 5.15 Den uppskattade medelvinden inom denna sektor är något starkare än i övriga riktningar, se Figur 5.14. Uppdaterade bedömningar år 2008 har medfört att vindhastigheten i området reducerats till 8,24 m/s på 100 meters höjd, se Figur 5.14 27. (a) (b) Figur 14. Höjdprofil av vindhastigheten för den klimatologiska medelvinden vid Finngrunden. Vindarna är beräknade med MIUU-modellen. Källa: Hans Bergström. Figur 15. Resultat för den uppskattade klimatologiska medelvinden på 100 m höjd, för 12 olika vindriktningar (a) Förekomst (%) och (b) Vindhastighet (m/s). Källa: Hans Bergström. Rumslig Modellering Resultaten från inventeringarna av vegetation och bottenlevande ryggradslösa djur samt från provfisket har använts för att, med hjälp av rumslig modellering, ta fram yttäckande kartor av växt- och djursamhället på Storgrundet. Detta är en vedertagen metod för att ge en helhetsbild av livsmiljöer och utbredningen av dominerande arter och habitat, som ska kunna ligga till underlag för planering av bevarandearbete och exploatering. Metoden har tidigare använts för kartläggning och beskrivning av utsjöbankar i Östersjön (Naturvårdsverket 2008). Metoden innebär i korthet att man hittar ett statistiskt samband mellan en responsvariabel (förekomst eller täckningsgrad av en art eller ett habitat) och FAKTA ett antal prediktorvariabler (exempelvis djup, vågexponering och bottensubstrat). Modellen används sedan för att göra en prediktion av responsvariabelns utbredning, vilket resulterar i en heltäckande karta. En sådan karta ger en översiktlig bild av den rumsliga utbredningen av olika arter och är därför ett mycket värdefullt komplement till det inventeringsdata som samlas in direkt (från exempelvis videotransekter eller fiskestationer) vilket bara täcker in en bråkdel av grundens hela yta. Framtagandet av de heltäckande kartorna av biologiska samhällen och arter bygger på de detaljerade och högupplösta kartorna över batymetri och bottensubstrat som tagits fram under denna förundersökning. 26. Referens: Bergström H. 2006: Estimates of the wind potential at Finngrunden using the MIUU-model. Report 2006-11-08 27. Bergström H. 2008: Estimates of the wind potential at Finngrunden using the MIUU-model. Uppsala 2008.
68 områdesbeskrivning 5.4 Växtlighet Bottenfloran på Finngrundens östra bank inventerades av Umeå Marina Forskningscentrum (UMF) i augusti 2005 i samband med den nationella utsjöbanksinventeringen. Västra banken och referensområdet Mittbanken samt den planerade kabelkorridoren undersöktes med samma metod i juli 2007 av Marine Monitoring AB. Inventeringen av Finngrundens östra bank beskrivs i två rapporter från Naturvårdsverket 28,29, medan den fullständiga rapporten från inventeringen av Västra banken, Mittbanken och kabelkorridoren är bilagd denna MKB (Bilaga 8.1). Inventeringarna genomfördes med en kombination av översiktlig videoinventering och detaljerade dykinventeringar. På alla de undersökta bankarna utgörs botten av en mosaik av berghällar, block, sten och grus, med ökande inslag av sandbotten i djupare områden. Speciellt i de grundaste delarna finns mycket block och sten som utgör substrat för alger och fastsittande djur. Den goda förekomsten av hårdbotten gör att Finngrunden hyser en frodig algflora. Under inventeringen noterades totalt 18 taxa mellan 12 14 per grund (Tabell 5.2). Antalet taxa var därmed i samma storleksordning som vid en jämförbar dykinventering av kustnära hårdbottnar i Gävleborgs län där områden av liknande storlek hyste 13 16 taxa vid samma taxonomiska upplösning 30. Samtliga arter som hittades på Finngrunden återfanns även på de kustnära lokalerna. 28. Naturvårdsverket 2006: Inventering av marina naturtyper på utsjöbankar. Rapport 5576. 29. Naturvårdsverket 2008: Utbredning av arter och naturtyper på utsjögrund i Östersjön. Algsamhället uppvisade en tydlig zonering i djupled. I grunda områden, ned till 10 m djup, var täckningsgraden hög och antalet arter stort. Här återfanns bälten av den habitatskapande och ekologiskt viktiga smal- och blåstången (Fucus radicans/vesiculosus) med upp till 100 % täckningsgrad. Bältesbildande tång (25 % täckningsgrad eller mer) förekom allmänt ned till 5 m djup på Västra banken och drygt 6 m djup på Östra banken. Lokalt förekom bältesbildande tång ända ned till 10 m djup. Också de trådformiga brunalgerna trådslick (Pylaiella littoralis) och molnslick (Ectocarpus siliculosus) hade en hög täckningsgrad i områdena ned till 10 m djup. Något djupare (10 15 m djup) dominerade istället fintrådiga rödalger främst ullsleke (Ceramium tenuicorne) och fjäderslick (Polysiphonia fucoides) tillsammans med brunalgen ishavstofs (Sphacellaria arctica). Den senare arten ökade med djupet och dominerade kraftigt i det djupaste intervallet (15 20 m). Tångplantor hittades ned till 11 m djup på Östra banken och 10 m djup på Västra banken. I en jämförbar inventering av blåstång på kustnära lokaler i området var tångens djuputbredning mellan 6 9 m 31. De djupast växande algerna hittades på drygt 21 m djup, vilket är djupt i jämförelse med lokaler i det yttre kustbandet i regionen 31. Den stora djuputbredningen av alger visar att vattnet är klart och sikt djupet jämförelsevis stort. Resultaten av videoinventeringarna har använts för att bygga rumsliga modeller och ta fram heltäckande kartor för de vanligaste växtarterna samt den totala täckningsgraden av arter som är knutna till hårda bottnar (Faktaruta Rumslig modellering). Modellerings arbetet har genomförts av AquaBiota Water Research och redovisas i sin helhet i Bilaga 6. Kartorna visar att hård bottenarter förekommer på stora delar av revet men att bara små områden har en hög täckningsgrad (Figur 5.16 a). Områden med hög täckningsgrad av tång förekommer bara på några små ytor (Figur 5.16 b). Stora delar av grunden har istället en algflora som karaktäriseras av trådformiga alger (fintrådiga röd- och grönalger samt ishavstofs; Figur 5.16 d f). En jämförelse mellan de olika områdena (projekterings områdena på Östra och Västra banken samt referensområdet på Mittbanken) visar att områdena generellt är mycket lika. En stor del av de skillnader som finns kan förklaras av skillnader i djup förhållanden. Referensområdet Mittbanken saknar riktigt grunda partier vilket kan förklara att vissa arter var betydligt mindre vanliga här exempelvis blås- och smaltång. Om man jämför områden på samma djup är Mittbanken däremot mycket lik de andra grundområdena. I större delen av kabelkorridoren är djupet för stort för att alger ska kunna växa där. Vid kabelkorridorens landfäste hittades sju algarter på klippbotten strax 30. Länsstyrelsen Gävleborg 2006: Marin hårdbotteninventering sommaren 2005 i Gävleborgs län. Rapport 2006:10. 31. Länsstyrelsen Gävleborg 2005: Blåstång vid Gävleborgskusten 2004. Rapport 2005:3.
områdesbeskrivning 69 utanför strandlinjen. Algfloran dominerades kraftigt av grönslick, med inslag av bland annat trådslick och ullsleke samt enstaka plantor av smaltång. Ingenting tyder på att landfästet eller övriga delar av kabelkorridoren hyser några betydande naturvärden med avseende på bottenflora. Figur 5.16. Den modellerade täckningsgraden av hårdbottenarter (a) och tång (b) samt sannolikheten för förekomst av trådslick (c). Källa: Aguabiota.
70 områdesbeskrivning Figur 5.16 forts. Den modellerade sannolikheten för förekomst av fintrådiga grönalger (d), fintrådiga rödalger (e) och ishavstofs (f) enligt rumslig modellering. Källa: Aguabiota.
områdesbeskrivning 71 ÖB VB MB Kabel landfäste Rödalger Rhodophyceae Rosendun Aglaothamnion roseum x Ullsleke Ceramium tenuicorne x x x x Kräkel Furcellaria lumbricalis x x Fjäderslick Polysiphonia fucoides x x Rödplysch Rhodochorton purpureum x x x Rhodomela confervoides x x x Brunalger Phaeophyceae Snärjtång Chorda filum x Dictyosiphon foeniculaceus x x Molnslick Ectocarpus siliculosus x x Tångludd Elachista fucicola x x Smaltång/blåstång Fucus radicans/vesiculosus x x x x Trådslick Pylaiella littoralis x x x x Ishavstofs Sphacellaria arctica x x x Krulltrassel Stichtyosiphon tortilis x Röd/brunalger Skorpalger Hildenbrandia/Pseudolithoderma x x x Grönalger Chlorophyceae Grönslick Cladophora glomerata x x x x Bergborsting Cladophora rupestris x x x Tarmalg Ulva intestinalis x Antal arter 12 14 12 7 Tabell 5.2. Alger noterade vid dyk- och videoinventeringarna på Östra banken (ÖB), Västra banken (VB), referensområdet Mittbanken (MB) och vid kabelkorridorens landfäste. Östra banken inventerades av en annan utförare än de andra områdena, med en delvis grövre taxonomisk upplösning, så antalet arter i detta område är inte fullständigt jämförbart med övriga områden. 5.5 Ryggradslösa bottenlevande djur Förekomsten av ryggradslösa bottenlevande djur på Finngrundens Östra bank inventerades av Umeå Marina Forskningscentrum (UMF) i augusti september 2005, i samband med den nationella utsjöbanksinventeringen. Västra banken och referens området Mittbanken samt den planerade kabelkorridoren undersöktes i juli 2007 av Marine Monitoring AB. Inventeringen av Finngrundens östra bank beskrivs i två rapporter från Naturvårdsverket 28,29 medan den fullständiga rapporten från inventeringen av Västra banken, Mittbanken och kabelkorridoren är bilagd denna MKB (Bilaga 8.1). Grundområdena inventerades med en kombination av översiktlig videoinventering och detaljerade dykinventeringar. Inom kabelkorridoren genomfördes dykinventeringar i det grunda området vid landfästet samt videoinventeringar och provtagning med en bottenhuggare i djupare områden. På alla de undersökta bankarna utgörs botten av en mosaik av berghällar, block, sten och grus, med
72 områdesbeskrivning Foto: Dan Willhelmsson. ökande inslag av sandbotten i djupare områden. Speciellt i de grundaste delarna finns mycket häll och block som utgör substrat för alger som i sin tur skapar föda och habitat för ryggradslösa djur. En stor del av de djur som hittades på grunden (Tabell 5.3) är också direkt knutna till förekomsten av alger. Detta gäller tångmärlor (Gammarus sp.) som dominerade antalsmässigt liksom tånggråsugga (Idotea baltica), schackmönstrad snäcka (Theodoxus fluviatilis), oval dammsnäcka (Radix balthica), strandvattengråsugga (Jaera sp.) och fjäder mygglarver (Chironomidae). Block och stenar utgör dessutom substrat för fastsittande djur. Fem fastsittande djurarter hittades på Finngrunden: blåmussla (Mytilus edulis), tångbark (Electra crustulenta), slät havstulpan (Balanus improvisus) och brackvattenhydroiderna Laomedea laveni och Cordylophora caspia. Ingen av arterna förekom i några större mängder och den maximala täckningsgraden var 1 5 %. En jämförelse mellan de olika områdena (projekteringsområdena på Östra och Västra banken samt referensområdet på Mittbanken) visar att områdena generellt är mycket lika. Valet av referensområde för ryggradslösa bottenlevande djur är därför bra. Samtliga arter av ryggradslösa djur som hittades på Finngrunden är även vanliga i liknande hårdbottenmiljöer i regionen. Den ekologiskt viktiga blåmusslan, som dels utgör en viktig föda fågel och fisk och dels utgör habitat för många andra bottenlevande djur, förekom på Finngrunden men i låga tätheter. Täta samhällen av blåmusslor (blåmusselbankar) är klassade som en ekologiskt mycket viktig naturtyp 32, men inga sådana bankar hittades på Finngrunden. En undersökt kabelkorridor hade i stora drag liknande bottensubstrat som grundområdena det vill säga en blandning av sand, grus, sten och block. I några områden förekom även mindre partier med ler botten. Trots att det förekom en hel del hårt substrat var förekomsten av typiska hårdbottenarter mycket låg (Tabell 5.3) säkert till stor del därför att många arter är knutna till alger som saknas helt på dessa djup. Vid kabelkorridorens landfäste förekom dock ett par hårdbottenarter i anslutning till algsamhällena där. Bottenhuggen visade att mjukbottnarna i kabelkorridoren hyser ett för regionen typiskt mjukbottendjursamhälle. Totalt hittades fem makroskopiska arter (Tabell 5.3) vilka alla är vanliga på denna typ av bottnar i Bottenhavet. Djursamhället dominerades starkt av två arter: vitmärla (Monoporeia affinis) och den introducerade havsborstmasken Marenzelleria sp. Båda dessa taxa dominerar ofta antalsmässigt på mjukbottnar i Bottenhavet och de tätheter som registrerades i kabelkorridoren var i samma storleksordning som i andra undersökningar 33. Även östersjömussla (Macoma baltica) och skorv (Mesidothea entomon) förekom i relativt höga antal i de flesta prov. Det finns inget som tyder på att kabelkorridoren hyser några särskilda naturvärden med avseende på bottenlevande djur. 32. Naturvårdsverket 2007: Skydd av marina miljöer med höga naturvärden. Rapport 5739. 33. Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund 2003-2006: Årsrapporter från recipientkontroll. www.lvvf.se/vvwpubl
områdesbeskrivning 73 ÖB VB MB Kabel landfäste Kabel djupbotten Nässeldjur Cnidaria Brackvattensklubbpolyp Cordylophora caspia x x Brackvattensklockpolyp Laomedea laveni x x Ringmaskar Annelida Havsborstmask Marenzelleria sp. x Kräftdjur Crustacea Slät havstulpan Balanus improvisus x x x x Tångmärla Gammarus sp. x x x x Tånggråsugga Idotea balthica x Strandvattengråsugga Jaera sp. x Vitmärla Monoporeia affinis x Pungräka Mysidacea x x x x Skorv Saduria entomon x x x Insekter Insecta Fjädermygglarv Chironomidae x x Blötdjur Mollusca Östersjömusla Macoma baltica x Blåmussla Mytilus edulis x x x Oval dammsnäcka Radix baltica x x x x Schackmönstrad snäcka Theodoxus fluviatilis x x x Mossdjur Bryozoa Tångbark Electra crustulenta x x x x Tabell 5.3. Makroskopiska ryggradslösa djur noterade vid dyk- och videoinventeringarna på östra banken (öb), västra banken (vb), referensområdet mittbanken (mb) och vid en undersökt kabelkorridors landfäste, samt vid provtagning med bottenhuggare på djupa bottnar i kabelkorridoren. 5.6 Fisk Fiskfaunan beskrivs här utifrån resultat från två provfisken vid Finngrunden utförda av AquaBiota Water Research (Bilaga 7.1). Material har också hämtats från den bentiska inventeringen utförd av Marin Monitoring vid Kristineberg (Bilaga 8.1) samt från två rapporter från Fiskeriverket 34,35. Finngrunden undersöktes i maj och augusti 2007 med avseende på demersal (bottennära) fisk enligt anvisningar från Fiskeriverket 35. De två perioderna valdes i syfte att representera kallvatten- respektive varmvattenförhållandena i området. Eftersom jämförelse data saknades från liknande utsjögrund undersöktes även ett närliggande grund norr om de båda bankarna (här kallad Mittbanken) i syfte att fungera som referensområde. I maj provfiskades sammanlagt 143 stationer vid förbestämda positioner inom olika djupintervall (45 stationer inom projekteringsområdet på Västra banken, 78 provstationer på projekteringsområdet på Östra banken och resterande stationer på referensområdet Mittbanken). I augusti provfiskades totalt 180 stationer då vädret tillät en mer omfattande ansträngning denna gång. 34. Bergström, L., Karås, P., Modin, J. 2006: Biologiska förändringar hos strömming vid Forsmark och i Bottenhavet, PM 267, Fiskeriverkets Kustlaboratorium, Öregrund, 25 s. 35. Bergström, L. och Olofsson H. 2007: Vindkraftspark Finngrunden Förslag till undersökningsprogram för att bedöma verksamhetens inverkan på allmänt fiskintresse, Dnr 3368/21-217-06.
74 områdesbeskrivning På varje station användes tre redskap; ett så kallat Nordiskt nät (maskstorlek 10 60 mm), ett flund regarn (maskstolpe 110 mm) samt en dubbelryssja 36. Genom kombinationen av dessa redskap fångas både rörliga och mer stationära bottennära arter, samt plattfisk. För all fisk registrerades antal, vikt och längd. För all strömming och för övriga arter då de förekom i höga antal, registrerades också kön och grad av könsmognad. Därmed ger analysen en bild av vilka fiskarter som förekommer och hur vanliga dessa är på utsjögrunden under de två tids perioderna. Det ger insikt i fördelningen mellan unga och vuxna individer samt om fiskarna är redo för lek eller inte vilket ger en indikation på betydelsen av grunden som lekplatser. Resultaten av provfisket har även använts för att bygga rumsliga modeller, där utbredningen av de vanligaste arterna förutsägs med hjälp av en rad faktorer som beskriver djup och lutningsförhållanden, bottensubstrat samt vågexponering. Utifrån dessa modeller har sedan heltäckande kartor av arternas utbredning tagits fram. Fiskeriverket definierar strömming, sik, skrubbskädda, tånglake och ål som arter av intresse vid Finngrunden 35. Urvalet baseras på att dessa arter generellt innehar en viktig ekologisk roll i de typer av livsmiljöer som förväntas förekomma vid Finngrunden och på att dessa arter sannolikt är de mest hänsynskrävande arterna i området. Tånglake är rödlistad och klassad som missgynnad enligt Artdatabanken. Sammanlagt påträffades 13 arter vid Finngrunden och fångsten utgjordes i huvudsak av strömming, tånglake och skarpsill (Tabell 5.4). I maj utgjorde även skrubbskädda en väsentlig del av fångsten. Ofta förekommande var rötsimpa och hornsimpa. Enstaka individer av sik påträffades vid några tillfällen. Med ett fåtal (mindre) individer per art förekom abborre, mindre havsnål, nors, näbbgädda, storspigg samt torsk. Något anmärkningsvärt återfanns ingen av de förväntade, vandrande fiskarterna ål, lax eller öring vid dessa provfisken. Antalet fångade arter var jämförbart på de olika områdena, både i maj och i augusti. I jämförelse med närliggande kustområden är artantalet dock mycket lågt. Den stora skillnaden i artmångfald beror till största delen på avsaknaden av sötvattenfisk på Finngrunden. De olika undersökta grunden uppvisade generellt stora likheter med varandra vad gäller artsammansättning. För fångst per ansträngning sågs dock en del skillnader mellan områdena särskilt i augusti då fångsten var större på Västra banken och Mittbanken jämfört med Östra banken. I flera fall visade analyserna att djup var en bidragande förklaringsfaktor till både likheter och skillnader i fångst både mellan de separata bankarna men även inom ett och samma grund. Analysen inriktades särskilt mot arterna av intresse nämnda ovan men resultat ges även för skarpsill som utgjorde en relativt stor andel av fångsten. Resultaten för dessa arter sammanfattas i avsnitt 5.4.3. En detaljerad beskrivning av provfiskeresultaten ges i Bilaga 7.1. Som komplement till provfiskeresultaten har ytterligare observationer tillförts från den bentiska inventeringen, som företogs i augusti (bilaga 8.1). Linjetaxering (dykinventering) av fisk omfattar främst bottenstationära och mindre fiskarter. I de djupare (10 20 m) delarna av Västra banken och Mittbanken observerades uteslutande tånglake och stubb (sandstubb/lerstubb). Tätheten av tånglake var stor, med alla storleksklasser representerade. Även döda individer av tånglake och stubb observerades frekvent. Vid den grunda stationen (6 m) på Västra banken återfanns arterna stensimpa och sjustrålig smörbult. Stim av icke artbestämda yngel (5 10 mm) påträffades i samma grunda område liksom vid en station i referens området. Längs en undersökt kabelkorridor (22 m djup) förekom tånglake och stubb. Vid kabelkorridorens landanslutning (medeldjup 1 m) påträffades enbart stim av stor spigg. Resultaten från dykinventeringen visar på en låg artdiversitet av mindre bentisk fisk vid Finn grunden under provtagningsperioden. De dominerande fiskarna tånglake och stubb förekom dock rikligt. 36. Naturvårdsverket 2006: Provfiske i Östersjöns kustområden Djupstratifierat provfiske med Nordiska kustöversiktsnät.
områdesbeskrivning 75 Västra Banken Östra Banken Mittbanken Referens Svenskt Namn Latinskt namn F/A antal F/A vikt (kg) F/A antal F/A vikt (kg) F/A antal F/A vikt (kg) Abborre Perca fluviatilis - - 0.01 < 0.01 - - Hornsimpa Triglopsis quadricornis 0.31 0.049 0.000 0.05 0.019 Nors Osmerus eperlanus 0.02 < 0.01 0.05 < 0.01 - - Näbbgädda Belone belone 0.16 < 0.01 0.06 < 0.03 - - Rötsimpa Myoxocephalus scorpius 0.49 0.109 0.14 0.042 1.10 0.234 Sik Coregonus lavaretus 0.02 < 0.01 0.04 0.030 - - Skarpsill Sprattus sprattus 14.4 0.197 8.97 0.123 19.8 0.247 Skrubbskädda Platichthys flesus 0.67 0.171 0.97 0.263 0.60 0.155 Storspigg Gasterosteus aculeatus 0.04 < 0.01 - - - - Strömming Clupea harengus 23.4 0.858 18.5 0.828 24.3 0.794 Torsk Gadus morhua - - 0.03 < 0.01 - - Tånglake Zoarces viviparus 19.1 0.330 9.8 0.102 19.6 0.524 Totalt 58.6 1.733 38.6 1.397 65.5 1.950 Antal arter 10 10 6 Västra Banken Östra Banken Mittbanken Referens Svenskt Namn Latinskt namn F/A antal F/A vikt (kg) F/A antal F/A vikt (kg) F/A antal F/A vikt (kg) Abborre Perca fluviatilis - - 0.11 < 0.01 - - Hornsimpa Triglopsis quadricornis 0.27 0.027 0.18 < 0.01 0.07 < 0.01 Mindre havsnål Nerophis ophidion - - 0.01 < 0.01 - - Nors Osmerus eperlanus 0.02 < 0.01 0.04 < 0.01 0.04 < 0.01 Näbbgädda Belone belone 0.11 < 0.01 0.02 < 0.01 0.02 < 0.01 Rötsimpa Myoxocephalus scorpius 0.09 0.016 - - 0.20 0.053 Sik Coregonus lavaretus 0.02 0.020 - - - - Skarpsill Sprattus sprattus 4.40 0.053 12.1 0.132 6.98 0.076 Skrubbskädda Platichthys flesus 0.02 0.018 0.01 < 0.01 0.07 0.016 Storspigg Gasterosteus aculeatus 0.04 < 0.01 0.06 < 0.01 - - Strömming Clupea harengus 37.3 0.900 6.2 0.136 41.4 0.845 Torsk Gadus morhua 0.04 < 0.01 0.02 < 0.01 0.09 < 0.01 Tånglake Zoarces viviparus 5.40 0.159 3.92 0.097 6.51 0.173 Totalt 47.8 1.200 22.7 0.378 55.4 1.178 Antal arter 11 11 9 Tabell 5.4. Fångst per station och natt (så kallad fångst per ansträngning, F/A) för provfisket i (a) maj 2007 (b) augusti 2007. Resultatet har sammanräknats för alla redskap (Nordiska nät, ryssjor samt flundregarn), för samtliga djupintervall (0 30 m) och visas uppdelat på respektive undersökningsområde (Bilaga 7.1).
76 områdesbeskrivning 5.6.1 Strömming Strömming är en pelagial fiskart som främst lever i den fria vattenmassan men som är beroende av grunda områden som unga individer och under lek. Strömming är den främsta målarten inom yrkesfisket i området. I augusti blev fångsten av strömming, med avseende både på vikt och på antal, betydligt större på Västra banken och Mittbanken än på Östra banken (Bilaga 7.1). Det tydliga utbredningsmönstret återges även av den rumsliga modelleringen (Figur 5.17). Både i maj och i augusti finns det en tendens att de modellerade fångsterna ökar med djupet men mönstret är inte helt entydigt. Strömming i Bottenhavet är antingen vårlekande eller höstlekande. Under 1950- och 1960-talen minskade förekomsten av höstlek kraftigt i både Botten havet och Östersjön och fångsterna idag består i huvudsak av vårlekande strömming. I maj hade de allra flesta individmätta strömmingarna (90 %) välutvecklade gonader och kunde könsbestämmas med säkerhet. Könskvoten var jämn med något fler hanar (54 57 %) än honor. Köns fördelningen skiljde sig inte statistiskt mellan grundområdena. Både vad gäller honor och hanar var majoriteten (77 93 %) av individerna lekmogna (klass 3). Andelen lekmogna fiskar skiljde sig dock något mellan grunden och var som lägst på Mittbanken och Östra banken. I augusti kunde endast ett fåtal individer könsbestämmas med säkerhet. Det var därför inte möjligt att statistiskt testa eventuella skillnader mellan grunden. Könsfördelningen var dock relativt jämn med en liten övervikt för hanar (56 62 %). Andelen lekmogna individer varierade mellan 25 59 %, men värdena är något osäkra. Den stora andelen liten icke könsmogen strömming i augusti skulle kunna innebära att Finngrunden, speciellt Västra Banken och Mittbanken, utgör uppväxtområde för denna art. Det saknas dock referens data från andra områden för att utvärdera den regionala betydelsen av Finngrunden som uppväxtområde. I maj fångades mycket könsmogen fisk på alla tre grundområden vilket skulle kunna betyda att strömmingen leker här men utifrån de företagna provfiskena går det inte att fastställa grundets betydelse som lekområde för strömming. Faktaruta Strömming FAKTA Beteckningen strömming används för sill som fångas i Östersjön norr om Kalmar. Strömmingen kan bli upp till 25 år men blir vanligen under 10 år. Östersjöströmming brukar bli 15 24 centimeter lång. Figur 5.17. Modellerad fångst per ansträngning (antal) av strömming baserat på fångsten i de Nordiska näten under provfisket i augusti 2007 (Faktaruta modellering, Bilaga Modellering 6). Källa: Aquabiota. Strömmingen vandrar i stim längs kuster och ute till havs på varierande djup mellan ytan och 200 meter. På dagen går den ofta närmare bottnen medan den under natten stiger upp närmare ytan. Den följer planktonets rörelser under dygnet och dess huvudföda består av små kräftdjur och fisklarver. Förutom förflyttning mellan olika vattenlager sker vandringar i samband med leken. I dessa sammanhang kan strömming röra sig över stora vattenområden. I Östersjön är strömmingen könsmogen vid 2 3 års ålder. Såväl i Västerhavet som i Östersjön finns både vår- och höstlekande former. Under leken samlas den i stora stim vid kusternas grundvatten eller på bankar i havet. Leken sker ovanför sand-, grus- eller stenbottnar på varierande djup mellan 1 100 meter. Strömmingens ägg sjunker till botten där de bildar stora aggregat men när larverna kläckts lever de pelagiskt. Sill och strömming i Östersjön fångas till stor del med trål, både parflyttrål och bottentrål, samt under lektiden med fasta redskap utmed kusterna. För Bottenhavet bedömer ICES att beståndet är inom säkra biologiska gränser. Fiskeridödligheten har minskat sedan 2000 och varit under tröskelnivån sedan 2001. Rekryteringen har varit god det senaste decenniet. (Information hämtad från Fiskeriverket)
områdesbeskrivning 77 5.6.2 Tånglake Tånglake fångades rikligt både i de Nordiska näten och i ryssjorna. Såväl i maj som i augusti var fångsten genomgående större på Västra Banken och Mittbanken jämfört med områdena på Östra Banken (både med avseende på vikt och på antal). I maj gav två stationer (en på Västra Banken och en på Mittbanken) särskilt stora fångster (7.6 och 5.7 kg), och generellt gjordes de största fångsterna i de grundare områdena. Det framkom dock ingen uppen bar relation mellan fångststorlek och djup. I augusti tenderade fångsten i de Nordiska näten att öka mot medelstora djup (12 20 m). Detta mönster syns tydligt i resultatet från den rumsliga modelleringen där antalet tånglakar främst återfinns i medeldjupa områden; fångsterna minskar framförallt mot de djupaste områdena men även mot bankarnas grundaste partier (Figur 5.18). För maj månad fås liknande resultat men mindre tydliga mönster. Det råder dock osäkerhet om hur stora bestånden varit tidigare och om den observerade minskningen är en naturlig variation eller om den kan vara klimatrelaterad. Trots den generella nedgången tyder det höga antalet fångade tånglakar att arten för närvarande är vanlig på Finngrunden. Faktaruta Tånglake Foto: AquaBiota. FAKTA Tånglaken (även kallad ålkusa) är en stationär, vanligt vis kustbunden art som finns i algbältet på 2 20 meters djup. Den lever på insektslarver, blötdjur, kräftdjur, maskar, fiskrom och t.o.m. små fiskar. Figur 5.18. Modellerad fångst per ansträngning (antal) av tånglake baserat på fångsten i de Nordiska näten under provfisket i augusti 2007 (Bilaga 6). Källa: Aquabiota. Individanalysen i maj visade på en dominerande andel honor (61 62 %) på alla grunden utom Östra Banken som hade en jämn könskvot (53 % honor). Andelen lekmogna individer var låg (13 29 %). I augusti baserades könskvoten på prover från en station på vilken andelen hanar dominerade starkt (89 %). Andelen lekmogna individer räknades då till 93 %. Tånglake finns med på Artdatabankens rödlista över hotade arter och arten klassificeras som missgynnad (hänsynskrävande, NT). Denna indelning gjordes efter en standardisering och sammanvägning av Fiskeri verkets undersökningar som visat på en minskning av arten under perioden 1998 2003. Tånglaken blir könsmogen redan under sin andra sommar och har en maximal livslängd på ca 10 år. Leken sker i augusti september med en inre befruktning, och ett par veckor senare kläcks äggen inuti moderns kropp. Fostren fortsätter växa i ytterligare tre fyra månader innan de föds som små kopior av de vuxna. Då tånglaken både är stationär och finns nära kusten är den känslig för lokala föroreningar och utsläpp. Den för fiskar ovanliga strategin att föda levande ungar begränsar dess reproduktionstakt och bidrar till dess känslighet för störningar. Tånglaken är en ishavsrelikt och missgynnas därför av höga temperaturer vilket medför att global uppvärmning är ett påtagligt hot. Bifångst i ålryssjor samt skarvpredation kan också ha en negativ inverkan på tånglaken. Tånglaken används som indikator på vattenkvalitet i både nationell och internationell miljöövervakning. Detta genom att man kan följa miljöpåverkan på den gravida honan till direkta missbildningar hos avkomman, t.ex. krökta ryggrader hos ynglen som indikerar påverkan av miljögifter. (Information hämtad från Artdatabanken)
78 områdesbeskrivning 5.6.3 Skarpsill Skarpsill var den tredje mest förekommande arten på Finngrunden. I maj var fångsterna av relativt jämnstora på alla grunden, och utgjorde ca 10 % av fångsten med avseende på vikt resp. ca 30 % med avseende på antal. I augusti var däremot inslaget av skarpsill betydligt större på Östra banken. På området utgjorde arten ca 45 % av den totala fångsten med avseende på vikt (och därmed lika stor andel som strömming), och hela 60 % av det totala antalet fångade individer. I maj uppgick andelen lekmogna individer till 36 48 % av de fiskar som könsbestämdes (302 st). I augusti återfanns inga lekmogna fiskar bland de könsbestämda individerna (61 st). 5.6.4 Skrubbskädda Skrubbskädda fångades på samtliga grund i maj men i låga antal. Fångsten var som störst på Västra Banken och Mittbanken både med avseende på vikt och på antal. På alla bankar minskade fångsten med djupet vilket även syns tydligt i resultatet från den rumsliga modelleringen (Figur 5.19). I augusti fångades bara totalt fem individer. Då skrubbskäddan är förhållandevis rörlig är det svårt att uttala sig om huruvida fångsten representerar ett lekande bestånd eller enstaka rörliga individer. Faktaruta Skarpsill FAKTA Skarpsill lever i stim och finns både i Västerhavet och i Östersjön. Nattetid söker den sig mot ytan men på dagen står den närmare botten. Födan består av hopp- och hinnkräftor samt små fisklarver. Skarpsillen flyttar sig periodiskt beroende av ålder och hydrografiska förhållanden. Arten blir minst 10 år och 14 20 centimeter lång. Könsmognad inträffar vid 1 3 års ålder, och leken sker ute till havs eller invid kusten på djup mellan 10 40 meter. I Östersjön sker leken i mars augusti. Både ägg och larver är pelagiska och flyter därmed omkring i den fria vattenmassan (i motsats till strömmingens ägg som är tyngre och sjunker till botten). Figur 5.19. Modellerad fångst per ansträngning (antal) av skrubbskädda baserat på fångsten i de Nordiska näten under provfisket i maj 2007 (Bilaga 6). Källa: Aquabiota. Det främsta fångstområdet utgörs i huvudsak av egentliga Östersjön. Skarpsill fångas huvudsakligen med parflyttrål tillsammans med sill/strömming och används i stor utsträckning för fiskmjöl och olja. Foto: AquaBiota. ICES har bedömt att beståndet är inom säkra biologiska gränser. Lekbeståndet har visserligen minskat sedan 1997, men är över långtidsmedelvärdet. Fiskeridödligheten har fördubblats under senare år och är nära tröskelvärdet. Sedan 1994 har ett antal stora årsklasser bidragit till en beståndsutveckling. (Information hämtad från Fiskeriverket)
områdesbeskrivning 79 5.6.5 Sik I maj fångades totalt fyra individer och i hela augustifisket fångades en enda sik (på Västra Banken). Det finns därmed inga indikationer på att Finngrunden är ett viktig uppväxt- eller födosöksområde för sik. Det är möjligt att arten begränsas av brist på lämpligt habitat. Sik är generellt knuten till sand och mjuka bottnar medan särskilt de grunda delarna av Finngrunden domineras av sten- och blockbottnar. Den låga förekomsten kan även hänga ihop med den generella minskningen av sikbeståndet i Bottenhavet under 1990-talet. 5.7 Fågel Undersökningarna av fågelförekomst på Finngrunden inriktades på både rastande/övervintrande och flyttande fåglar. Samtliga undersökningar har genomförts av Lunds universitet med hjälp av lokala ornitologer. 5.7.1 Övervintrande och rastande fågel Förekomsten av övervintrande och rastande fåglar undersöktes med flyginventeringar genomförda under mars maj 2007. Detta ger dels en bild av före komsten av övervintrande fåglar under vårvintern, dels en bild av förekomsten av rastande fåglar under vårsträcket. Vid varje tillfälle inventerades fågel förekomsten från 70 m flyghöjd i öst västliga transekter över Finngrunden samt över de grunda bankarna sydväst om Finngrundens västra bank. De 320 m breda transekterna flögs med två km avstånd. Vid de flyginventeringar som genomförts över Finngrunden konstaterades att området utnyttjas som en övervintringslokal för alfågel med ett totalt bestånd på ca 2 300 3 000 individer enligt inventeringarna under mars och april 2007 (Figur 5.20). Det största antalet observerades på de djupaste delarna av grunden, där vattendjupet var omkring 20 m. Antalet individer var högst på Östra banken som också har den största ytan av grundområde. Men även med hänsyn tagen till ytan var fågeltätheten högre på Östra banken: tätheten av alfågel beräknad på djupintervallet ned till 20 m uppgick till 11 14 alfåglar/km 2 för Östra banken och 4 7 alfåglar/km 2 för Västra banken. De observerade tätheterna av alfågel är låga i jämförelse med bankar i egentliga Östersjön 37,38. Exempelvis konstaterades tätheter på över 100 alfåglar/ km 2 på bankar som Hoburgs bank och stora delar av Gotlands och Ölands östra kust 38. För de kustnära områdena i sydligaste Sverige samt ytterskärgårdarna i Stockholms län noterades tätheter mellan 10 och 100 alfåglar/km 2. En viktig anledning till detta är antagligen att området runt Finngrunden, till skillnad från sydligare grundområden i Östersjön, oftare är isbelagt. En annan viktig anledning kan vara den låga förekomsten av blåmusslor, som är en viktig föda för övervintrande dykänder. De genomförda inventeringarna tyder inte på att andra sjöfåglar övervintrar i några betydande koncentrationer på Finngrunden. Vid marsinventeringen förekom visserligen betydande mängder gråtrut på bankarna, men gråtruten har en vid utbredning över Östersjön under vintern och på Finngrunden var tätheten i mars endast 7 individer/ km 2. Under flyttperioden rastade en del sjöfågel i det inventerade området. Antalet rastande lommar var högst vid aprilinventeringen då ca 200 individer (varav ca 180 smålommar) beräknas ha rastat på Finngrunden och bankarna SV om Västra banken, ganska jämnt utspridda över grunden. I maj var motsvarande siffra 75 90 individer. I övrigt utnyttjades bankarna av rastande tobisgrisslor i april (beräknat totalantal 175 individer) samt av mindre mängder av ejder och småskrake samt olika måsfåglar. Både ejder och småskrake rastade huvudsakligen på de inre bankarna (Västra banken samt bankarna väster om denna). 37. Nilsson, L. 1980. De övervintrande alfåglarnas Clangula hyemalis antal och utbredning längs den svenska kusten. Vår Fågelvärld 39:1-14. 38. Durinck, J, Skov, H., Jensen, F.P. & Pil, S. 1994. Important marine areas for wintering birds in the Baltic Sea. Rapport Ornis Consult, Köpenhamn, Danmark.
80 områdesbeskrivning Foto: Ville Suorsa. 5.7.2 Flyttande fågel Flyttfågelsträcket i området vid Finngrunden har följts genom fältobservationer dagtid under vår och höst, vilket under hösten kompletterades med radarstudier. De senare ger en mer översiktlig bild av sträcket i området och beskriver även flyttrörelser under natten. På grund av Finngrundens läge långt ute till havs finns inga lämpliga observationsplatser i områdets omedelbara närhet. Vårobservationerna förlades till Dalälvens mynning (Figur 5.21) eftersom den platsen bedömdes ge bäst möjligheter att följa utsträcket av särskilt sädgås och sångsvan och samtidigt ge en allmän karakterisering av vårflyttningen i regionen. Höstens observationer förlades till Eggegrund i Gävlebukten. Under våren omfattade observationerna 255 observations timmar mellan den 24 mars och 16 maj fördelade för att uppnå en så representativ täckning som möjligt av den aktuella perioden. Under hösten genomfördes räkningarna dagligen under perioden mellan den 1 september och 6 oktober, totalt 276 timmar. Dessutom analyserades radardata från 13 dygn (totalt 304 timmar) under denna tidsperiod. Det observerade vårsträcket var relativt begränsat. Totalt observerades 9 535 individer av 68 olika arter men bara ett fåtal arter representerades av ett större antal individer (Tabell 5.5). Det var också få arter som uppvisade en tydlig sträckriktning vilket tyder på att många av de observerade individerna inte var flyttare utan fåglar som rör sig i området. De enda arter som tydligt sträckte förbi Dalälvens mynning i betydande antal var sångsvan, sädgås, vitkindad gås, kanadagås, trana och ringduva. De fyra senare arterna flög huvudsakligen i riktningar mellan väst och nord vilket tyder på att de följer kusten norrut på väg mot norra Skandinavien. Sångsvan och sädgås sträckte däremot huvudsakligen i nordostlig riktning,
områdesbeskrivning 81 det vill säga rakt ut över havet mot Finland. Delar av detta sträck kan förväntas passera rakt över Finngrunden. Höststräcket var däremot omfattande, både vad gäller arter och individer. Under hösten observerades totalt 18 210 individer av 115 olika arter varav ett drygt 40-tal arter observerades med mer än 50 individer (Tabell 5.5). Huvuddelen av de observerade fåglarna var också med största sannolikhet flyttare. Nästan två tredjedelar av fåglarna passerade med riktning mot sydväst eller väst vilket visar att de troligen har sitt ursprung på östra sidan av Bottenhavet (Finland och Ryssland) och har passerat över Finngrunden. Den sista tredjedelen passerade mot syd eller sydost vilket sannolikt betyder att de följer svenska kusten norrifrån. Över hälften av de sträckande fåglarna var sjöfåglar men även sträcket av småfåglar var omfattande. Dessutom passerade ett betydande antal vadare samt ett antal rovfåglar av totalt elva arter. Radarmätningarna stämmer väl överens med bilden från fältobservationerna och visar att ett betydande sträck passerar rakt över Finngrunden under hösten. En försiktig beräkning utifrån de gjorda mätningarna visar att över 1 miljon flyttande större fåglar troligen passerar över Finngrunden på hösten. Till detta ska sedan läggas alla de småfåglar som normalt inte registreras av radarn. Detta motsvarar ungefär en tredjedel av den flyttningsintensitet som noterats i Öresundsområdet i Skåne. Öresundsområdet är troligen det område som uppvisar den absolut högsta tätheten av flyttande fåglar i Norden. Finngrunden under höststräcket. Under våren sågs betydligt färre individer, men en stor andel av dessa sträckte mot nordöst och kan ha passerat Finngrunden. Eftersom beståndet av taigasädgås är minskande är arten upptagen på den svenska rödlistan. När det gäller sångsvanen visar beräkningar utifrån fältobservationerna att så många som 1 000 individer kan ha passerat över Finngrunden på kurs mot Finland under vårsträcket vilket i så fall innebär att över 1 % av det totala beståndet av sångsvan som övervintrar i nordvästra Europas fastland passerar Finngrunden under våren. Sträckobservationerna under hösten avslutade alltför tidigt för att fånga upp sångsvanens höststräck men det mest sannolika är att arten uppvisar samma mönster som sädgåsen och passerar i stort antal över Finngrunden även under hösten. Även stor- och smålom observerades i betydande antal under hösten och dessutom noterades många rastande individer på Finngrunden i april. Beståndet av lommar i Sverige och Finland är inte speciellt stort och en relativt stor andel passerar sannolikt södra Bottenviken under flyttperioden. I föreliggande studie noterades inte flyghöjderna för flyttande fågel. Generellt kan dock sägas att huvuddelen av de fåglar som observerades dagtid befann sig inom det intervall som kan innebära en kollisions risk med vindkraftverk eftersom högre flygande fåglar är svåra att upptäcka från marken. Sammantaget visar undersökningen att ett betydande sträck passerar södra Bottenhavet och Finngrunden åtminstone under hösten. För fyra arter passerar sannolikt en stor del av populationerna förbi detta område; sädgås, sångsvan samt stor- och smålom. Tidigare studier har visat att merparten av det totala beståndet av formen taigasädgås (Anser fabalis fabalis) passerar södra Bottenhavet 39. I föreliggande studie observerades uppåt 1 000 sädgäss under höststräcket, de flesta på en kurs som innebär att de passerar över Finngrunden vilket innebär att omkring 1 % av den totala populationen kan ha passerat 39. Nilsson, L. 2007. Internationella sjöfågel- och gåsinventeringarna i Sverie. Årsrapport för 2006/2007. Rapport från Ekologiska Institutionen, Lunds Universitet. Lund.
82 områdesbeskrivning Figur 5.20. Observationer av alfågel Clangula hyemalis vid flyginventeringarna 2007. Källa: Lunds Universitet Nilsson och Green. Figur 5.21. Översiktsjökort över Gävlebukten och Finngrunden med läget för observationspunkterna för sträckräkningarna vår (Dalälven) och höst (Eggegrund) markerade. Källa: Lunds Universitet Nilsson och Green. Tabell 5.5. Antal inräknade individer av de vanligaste arterna vid sträckräkningarna i Gävlebukten vår och höst 2007. Endast arter sedda med minst 50 individer under en av perioderna (vår eller höst) är medtagna. ART 24 mars - 8 maj 1 sept 6 okt Storlom Gavia arctica 19 188 Smålom Gavia stellata 1 74 Storskarv Phalacrocoax carbo 5807 772 Bläsand Anas penelope 0 1210 Kricka Anas crecca 2 104 Gräsand Anas platyrhynchos 6 108 Obest. simand Anas sp. 0 665 Svärta Melanitta fusca 2 187 Sjöorre Melanitta nigra 0 3809 Alfågel Clangula hyemalis 0 83 Ejder Somateria mollissima 18 384 Storskrake Mergus merganser 365 181 Småskrake Mergus serrator 15 311 Grågås Anser anser 100 104 Sädgås Anser fabalis 155 761 Vitkindad gås Branta leucopsis 202 19 Gäss obest Anser sp. 48 472 Sångsvan Cygnus cygnus 312 2 Trana Grus grus 577 49 Större strandpipare Charadrius hiaticula 11 158 Ljungpipare Pluvialis apricaria 0 100 Kustpipare Pluvialis squatarola 0 97 Kärrsnäppa Calidris alpina 0 488 Obest småvadare Calidris sp. 0 58 Myrspov Limosa lapponica 0 452 Kustlabb Stercorarius parasiticus 0 112 Fiskmås Larus canus 10 286 Skrattmås Larus ridibundus 48 46 Silltrut Larus fuscus 0 143 Silvertärna Sterna paradisaea 0 79 Ringduva Columba palumbus 1008 24 Ladusvala Hirundo rustica 0 158 Sädesärla Motacilla alba 8 279 Gulärla Motacilla flava 4 94 Trädpiplärka Anthus trivialis 0 442 Ängpiplärla Anthus pratensis 10 850 Björktrast Turdus pilaris 1 189 Rödvingetrast Turdus iliacus 0 175 Dubbeltrast Turdus viscivorus 0 91 Stare Sturnus vulgaris 0 157 Bofink Fringilla coelebs 337 792 Bergfink Fringilla montefringilla 0 1265 Grönsiska Carduelis spinus 13 349 Gråsiska Carduelis flammea 159 569 Grönfink Carduelis chloris 5 85 Större korsnäbb Loxia pytyopsittacus 0 134 Mindre korsnäbb Loxia curvirostra 0 57 Sävsparv Emberiza schoeniclus 2 153 Lappsparv Calcarius lapponicus 0 57
områdesbeskrivning 83 5.8 Fladdermöss Under sommaren 2007 genomförde Calluna AB en undersökning av fladdermusförekomsten på Finngrundens östra och västra bankar samt referensområdet Mittbanken (Bilaga 11.1). Förekomsten av fladdermöss undersöktes med hjälp av ultraljudsdetektorer, strålkastare och kikare. Dessutom undersöktes tätheten av insekter i luften med strålkastare och kikare. Vid Östra banken och referensområdet observerades inga fladdermöss och inte heller några insekter. På Västra banken observerades enstaka insekter vid ett par tillfällen. Här gjordes också ett par möjliga observationer av flygande fladdermöss som dock bedöms som ytterst tveksamma eftersom inget ultraljud kunde registreras. Detta indikerar att grundområdena förmodligen inte är någon födosöksplats för fladdermöss. Detta styrks av avståndet från land ut till grunden. Tidigare observationer av fladdermusförekomst vid havsbaserade vindkraftverk kommer från Kalmarsund där vindkraftverken är placerade mindre än 10 km från land. Detta kan jämföras med Finngrunden där Östra banken är belägen mer än 60 km från land. Avståndet från land gör det sannolikt svårt för fladdermössen att hinna tillbringa någon lång tid vid Finngrunden. Inventeringar över land innanför grunden under samma tidsperiod visade att vid denna tid på året är fladdermössens aktiva tid under natten omkring 3 timmar och det tar rimligen en timme för en fladdermus att nå ända ut till Östra banken. Det är möjligt att fladdermöss passerar Finn grunden vid mycket lugnt väder under de begränsade sträckperioderna (slutet av april början av maj och augusti september) men det finns inga observationer som stödjer att området ligger i en viktig sträckled för fladdermöss. Migrerande fladdermöss lämnar i regel land för sin flykt över vatten från bestämda platser. Det finns idag ingen kunskap om sådana platser i området. 5.9 Havslevande däggdjur, säl I Östersjön lever fyra arter av marina däggdjur; knubbsäl (Phoca vitulina), vikare (Phoca hispida baltica) och gråsäl (Halicoerus grypus) samt tumlare (Phocoena phocoena). Knubbsäl förekommer endast i de södra delarna av Östersjön och den nordligaste kolonin finns i Kalmarsund. Knubbsäl förekommer inte i området kring Finngrunden och kommer därför inte att behandlas här. Vikaren finns främst i Bottniska viken, Finska viken och Rigabukten och endast sparsamt i området kring Finngrunden dit sälar norrifrån ibland simmar men sällan uppehåller sig under längre perioder. Vikare kommer därför inte heller att tas upp här. Gråsäl är den vanligaste förekommande sälarten i Bottenhavet och förekommer årligen på återkommande lokaler i området runt Finngrunden. Tumlare finns främst i de södra och östra delarna av Östersjön men observationer av tumlare förekommer så långt norrut som i Bottenviken i både Sverige och Finland 40,41. Antalet tumlare i dessa områden är dock så låga att arten inte kommer att behandlas här. Gråsäl är alltså den art av marina däggdjur som är aktuell för denna MKB. Analyser av säl i området har genomförts av Marine Monitoring AB, utifrån tillgängliga inventeringsdata från 1990 2004 ur SMHI:s databas över marina däggdjur. En fullständig rapport för analyserna finns i Bilaga 9.1. För bedömningen av eventuella effekter på säl har vi utnyttjat resultaten från omfattande studier av säl i anslutning till vindkraftsparkerna vid Horns Rev och Nysted i Danmark 42. Figur 5.22. Översiktlig karta över undersöknings området. Cirklarna beskriver sällokalerna i förhållande till Finngrunden. Källa: Marin Monitoring. 40. Naturhistoriska riksmuseet, Sverige, 2007. http://artedi.nrm. se/tumlare/tumlaredata.php 41. Miljöministeriet, Finland, 2007. http://www.ymparisto.fi/ default.asp?node=9056&lan=sv 42. Teilmann, J., Tougaard, J., Carstensen, J., Dietz, R. & Tougaard, S., 2006. Marine mammals Seals and porpoises react differently, in: Danish Offshore Wind: Key Environmental Issues. DONG Energy, Vattenfall, The Danish Energy Authority and the Danish Forest and Nature Agency.
84 områdesbeskrivning Inventeringsdata från åren 1990 till 2004 från 6 kända sällokaler inom en radie av 100 km kring Finngrunden (benämns nedan som undersökningsområdet) har använts för att analysera den rumsliga och tidsmässiga variationen av antalet gråsälsindivider i området. Undersökningen genomfördes från maj till november men endast data från maj och juni används i denna studie, eftersom det högsta antalet synliga sälar förväntas finnas i maj och juni då sälarna ligger på land för att byta päls. Alla lokaler inventerades under samma tvåveckors period för att minimera att individer som rör sig mellan lokaler dubbelräknades. De lokaler som ingår i studien är Bondgrund, Tihällan, St: Olofshällan, Lövgrundsrabbar, Gräsö skärgård och Märket, se Figur 5.22. anta att sälstammen på Märket är större än vad som redovisats i denna studie. Flera stora sälkolonier bland annat de två sälrikaste i undersökningsområdet (Märket och Tihällan) ligger inom 80 km från Finngrunden. Detta är ett rimligt avstånd för sälarnas födosöks vandring. Finngrunden befinner sig också till stora delar inom det djupintervall där gråsälarna söker sin föda (10 40 m). Gråsäl och sälskador på nät och fångst observerades dessutom vid ett flertal tillfällen vid de provfisken som utfördes på Finngrunden i maj och augusti 2007. Totalt sett har det räknade antalet gråsälar i undersöknings området ökat från 620 individer 1990 till 1 783 individer år 2004 (Figur 2), vilket innebär en procentuell ökning med 188 %. Märket i Ålands hav (502 individer i medeltal per år) och Tihällan (495 individer i medeltal per år) var de sälrikaste lokalerna i undersökningsområdet. Totalt sett observerades i medeltal cirka 1 156 sälar per år i undersökningsområdet. År 2004 fann man 1 783 sälar, vilket motsvarar cirka 33 % av totalantalet sälar som räknades i hela Östersjön (5500 individer) under detta år 52. Den årliga ökningstakten för gråsälsstammen i Finngrundsområdet var 7,5 % per år mellan 1990 2004 (Figur 5.23). Detta är samma ökningstakt som hela gråsälsstammen i Östersjön uppvisar vilken också ökar med 7,5 % baserat på perioden 1990 2004 48. Data över det aktuella området innehåller inte någon information från den finländska sidan av Bottenhavet vilket sannolikt är en begränsning då där finns en stor mängd säl som skulle kunna förflytta sig över till den svenska sidan och söka föda i området (Karlsson, O. muntlig uppgift) Finländska inventeringar från 2007 har beräknat att det finns cirka 2 350 gråsälar på södra Åland och 1 420 gråsälar på nordvästra Åland 43. Sälarna som räknades vid nordvästra Åland håller till stora delar till vid Märkets Fyr varierande på finskt och svenskt vatten. Enligt överenskommelse är det Finland som gör räkningar där och det finns därför anledning att Figur 5.23. Totalt antal räknade sälar inom undersökningsområdet i maj och juni åren 1990 2004. Källa: Marin Monitoring. Faktaruta gråsäl FAKTA Gråsäl är den största av de svenska sälarterna. H anarna kan bli 2,5 3 meter långa och väga 300 kg, honorna är något mindre. Levnadslängden är cirka 30 40 år. Honan blir, beroende på individens kondition, könsmogen vid 4 7 års ålder och föder i genomsnitt mindre än en kut per år. Kutarna föds på drivisen eller på kobbar och skär i februari mars. Strömming är den vanligaste födoor ganismen men sik, lax och öring är också vanlig föda (Karl Lundström, pers. kom.). Huvuddelen av födan söks i djupintervallet 10 40 m 44. Undersökningar av gråsälars aktionsradie 44 och förflyttning 45 i Östersjön har visat att sälar na har kapacitet att röra sig inom stora områden (1 088 till 6 400 km 2 ) och över långa sträckor (730 km), men att de normalt söker föda upp till 100 km från sina vi loställen. De flesta gråsälar har också en stark plats preferens och stannar oftast inom ett givet område 44,46. En positiv korrelation har även observerats mellan om givande födotillgång och sälkoloniernas storlek. Det finns cirka 30 gråsälslokaler längs Östersjö kus ten 47. Spridningen är dock något ojämn med få individer i Sydsverige, fler i Sörmland, Östergötland och Bottenviken, samt allra flest i Stockholms skärgård 48. 43. Vilt- och fiskeriforskningen, Finland, 2007. http://www.rktl.fi/ svenska/vilt/overvakning/grasalsstammen_vaxer_snabbt.html 44. Sjöberg, M. & Ball, J.P. 2000. Grey seal, Halichoerus grypus, habitat selection around halout sites in the Baltic Sea: bathymetry or central-place foraging? Canadian Journal of Zoology 78: 1661-1667. 45. Sjöberg, M., Fedak, M.A., McConnell, B.J. 1995. Movements and diurnal behaviour patterns in a Baltic grey seal (Halichoerus grypus). Polar Biology 15: 593-595. 46. Karlsson, O., Hiby, L., Lundberg, T., Jüssi, M., Jüssi, I., Helander, B. 2005. Photo-identification, site fidelity, and movement of female grey seals (Halichoerus grypus) between haul-outs in the Baltic Sea. Ambio Vol. 34, No. 8: 628-634.
områdesbeskrivning 85 5.10 Fiskerinäring Omfattningen av det svenska yrkesfisket vid Finngrunden har beskrivits av Marine Monitoring vid Kristineberg (Bilaga 13.1) med avseende på totalvikt landad fångst, fångstsammansättning, redskapsanvändning samt utövare (fiskeridistrikt). Analysen baserades på officiell landningsstatistik från Fiskeriverket (loggboksdata från fiskefartyg över 10 m och journalfångster från fiskefartyg upp till 10 m) under tidsperioden 1999 2006. Uppgifter hämtades även genom kontakt med Fiskeriverket, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Sveriges Fiskares Riksförbund, Gävle fisk samt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Landningsstatistik följer en standard framtagen av Internationella Havsforskningsrådet (ICES) och är strukturerad i ett rutnät som följer latitud och longitud. Finngrunden och referensområdet Mittbanken är belägna inom ICES-rutorna 5062, 5063, 5162 och 5163 (Figur 5.24). I studien analyserades område A som utgörs av de planerade vindparksområdena på Västra respektive Östra banken, område B som omfattar en zon på 0 5 km avstånd från dessa (ca 524 km 2 ), område C som omfattar en zon på 5 10 km avstånd från vindkraftsområdet (ca 741 km 2 ) och område D som utgörs av den resterande delen inom de fyra angivna ICES-rutorna. 5.10.1 Storskaligt yrkesfiske Inom det svenska storskaliga fisket landades under perioden 1999 2006 årligen 20 210 ton fisk från område A, B och C (Figur 5.25). Inom regionen som helhet (område A D) landades 415 1440 ton fisk under samma period. Fångsterna var som högst under 2002 2004. I regionen som helhet kom huvuddelen av de rapporterade landningarna från de sydliga ICES-rutorna 5062 och 5063 (ca 693 ton/år) medan en mindre del kom från de nordliga rutorna 5162 och 5163 (ca 230 ton/år). Strömming var den enda arten som landades från område A och B. Från område C rapporterades tidvis även fångster av lax (27 kg år 2001 och 927 kg år 2002). Inom regionen förekom dock totalt 14 olika arter i de rapporterade landningarna; abborre, braxen, gädda, gös, lake, lax, mört, nors, sik, skarpsill, skrubbskädda, torsk, ål samt öring. Under perioden 1999 2006 stod trål för samtliga rapporterade landningar från område A och B samt 99 % av landningarna från område C. I regionen som helhet stod trålfisket för huvuddelen (i genomsnitt 66,7 %) av de årliga landningarna följt av garn (33,1 %), fällor och ryssjor (0,2 %). Dock råder omvända proportioner mellan trålfiske (35 % av de årliga landningarna) och garnfiske (65 %) i ICESruta 5062, som upptar det kustnära fisket runt Gävle med omnejd. Samtliga rapporterade fångster från område A och B landades av Gävle fiskeridistrikt. Från område C r apporterades 63 % av fångsterna av Gävle fiskeridistrikt och resterande del av Stockholms fiskeridistrikt. Inom regionen bedrevs annars storskaligt fiske av sammanlagt åtta svenska fiskeridistrikt under åren 1999 2006; Gävle (64,1 %), Stockholm (21,4 %), Söderhamn (4,6 %), Göteborg (4,1 %), Hudiksvall (1,4 %), Haparanda (1,8 %), Luleå (1,5 %), samt Piteå (1,2 %). Det finska yrkesfisket står för en större andel än det svenska och 80 90 % av de rapporterade fångsterna från regionen landas av finska trålfartyg. Det finska trålfisket på svenska sidan av Bottenhavet är framförallt riktat mot stor fisk på större djup. Som jämförelse kan nämnas att de totala landningarna av strömming från hela Bottenhavet (ICES-område 30) de senaste åtta åren har varit 49 68 000 ton, varav de finska landningarna i genomsnitt utgjort 95 % per år. ICESruta 5163 rapporterades som det näst viktigaste området i det finska höstfisket (sep nov) 2006. 5.10.2 Småskaligt yrkesfiske För det småskaliga svenska fisket rapporterades journalfångster från tre av de aktuella ICES-rutorna (5062, 5063 samt 5162) och dessa utgör regionen för denna del av analysen. Under perioden 1999 2006 landades i genomsnitt 279 ton fisk per år i regionen, varav merparten (75 %) kom från ICES-ruta 5062. De totala årliga landningarna halverades från 1999 (395 ton) till 2006 (190 ton). 47. Karlsson, O., och Helander B. 2005. Miljöövervakningsmetod: Gråsälbestånd. Programområde: Kust och Hav. Version 1:3 : 2005-12-12. 48. Karlsson, O. och Helander, B. 2005. Gråsäl - bestånden ökar. Östersjö 2005. Miljötillståndet i Egentliga Östersjön. Årsrapport 2005. Stockholms Marina Forskningscentrum. pp 30-31.
86 områdesbeskrivning Det småskaliga fisket är i hög utsträckning ett kustnära blandfiske, traditionellt sett riktat mot strömming, sik, lax och ål. På senare år har gös, abborre och gädda ökat i betydelse. Sett över hela perioden 1999 2006 utgjorde strömming, liksom i det storskaliga fisket, huvuddelen av de årliga landningarna (192 ton/år, 67,7 %), se Figur 5.26. Andelen strömming minskade dock under 2005 2006 då det i genom snitt 113 ton/år (58,3 %) strömming. I övrigt rapporterades under perioden störst landningar av sik (12,4 %) följt av abborre (7,8 %), lax (7,0 %), öring (2,0 %), gädda (1,1 %) samt ål (0,8 %). De rapporterade fångstmängderna av dessa arter förändras relativt lite över perioden. Övriga förekommande arter utgjorde tillsammans i genomsnitt mindre än 2 % av de rapporterade årliga landningarna och omfattar följande arter; braxen, gös, hornsimpa, id, lake, mört, nors, näbb/horngädda, regnbåge, siklöja, skrubbskädda, sutare och torsk. Även om strömming utgör huvuddelen av de totala landningarna med avseende på vikt är de övriga fångstarterna betydelsefulla för det småskaliga fisket eftersom de betingar ett högre kilopris och fiskas under andra tider på året. Omfattande självförädling, som rökning och inläggning, ökar också det ekonomiska värdet av fångsten. Figur 5.24. Karta över ICES-rutorna 5062, 5063, 5162 och 5163 (område D) med det planerade vindparksområdet på Finngrunden (område A), jämförelseområdena B och C, samt positionerad loggboksdata. Observera att enskilda positioner kan representera flera rapporterade landningar. Enligt preliminärdata från utförda redskapsinventeringar år 2003 och 2007 förekom inga positioner för fasta redskap inom område A, B eller C (Bilaga 13.1). Källa: Marin Monitoring. För huvuddelen (drygt 80 %) av de årliga landningarna inom det småskaliga fisket användes garn. Garnfisket efter strömming är framförallt viktigt under våren då en stor del av den landade fångsten går till surströmmingsproduktion. Fällor och ryssjor bidrog med i genomsnitt 14,6 % respektive 18,3 % medan fångsten från andra redskap (burar och tinor, krokredskap samt övrigt) utgjorde i genomsnitt 1 %. Under perioden 1996 2006 bedrevs småskaligt fiske i regionen av totalt 10 svenska fiskeridistrikt. Gävle fiskeridistrikt rapporterade landningar från hela regionen (80 %) medan Söderhamns fiskeridistrikt rapporterade landningar från ICES-ruta 5162 (18,6 %). Resterande landningar var fördelade på Stockholm (0,7 %), Sundsvall (0,3 %), Luleå (0,1 %), samt Hudiksvall, Piteå, Simrishamn, Västervik och Örnsköldsvik. Figur 5.24. Storskaligt fiske: a) Totalvikt landad fångst av sill/strömming (i ton) samt b) landad fångst av sill/strömming per ytenhet (kg/ km 2 ) från de aktuella områdena under åren 1999 2006. Uppgifterna är baserade på yrkesfiskets loggboksrapportering från ICES-ruta 5062, 5063, 5162 samt 5163 (Bilaga 13.1). Källa: Marin Monitoring.
områdesbeskrivning 87 5.11 Landskapsbild Begreppet landskapsbild (eller havsbild som i det här fallet kan vara ett bättre ord) kan sägas vara sammansatt av landskapets utseende och upplevelsemässiga aspekter (SOU 1999:75). Formen på landskapet till havs vid Finngrunden är plan/horisontell och texturen utgörs av vågorna. Vid det grundaste området på Västra Bankens nordöstra del syns inte land över ytan men det mycket grunda partiet däromkring kan anas som ringar på vattnet. Vid mycket klart väder utan dis bör dock vindkraftverken kunna skönjas vid horisonten. Utmärkande för havet är vidare att färgerna är få och att det är ett öppet, storskaligt landskap som inte växlar. Avståndet till land gör att inga konturer syns från kusten. Foto: MMA Geologi.
88 områdesbeskrivning 5.12 Marinarkeologi I projekteringsområdena har marinarkeologisk undersökning och granskning genomförts av Marin Miljöanalys (MMA) efter samråd med Statens Maritima Museer samt i samarbete med erfaren och sakkunnig marinarkeolog från AquaArkeologen Sverige. De marinarkeologiska undersökningarna har utgått från de geotekniska undersökningar som genomförts vid grunden samt i tilltänkt kabelkorridor mellan grunden och mot land. Granskat underlag är Side scan sonar kartering och multibeam kartering. I den marinarkeologiska undersökningen har objekt lokaliserats och identifierats. Både naturliga objekt och objekt med antropogent ursprung har noterats. Områden grundare än 5 meter exkluderades i undersökningen, eftersom dessa områden har en stark våg- och ispåverkan som sannolikt har förstört eventuella lämningar där. Figur 5.27. Noterade objekt inom projekteringsområdet och kabelsträckningens området. Källa: Marin Miljöanalys.
områdesbeskrivning 89 Idnr Längd (m) Bredd (m) Höjd (m) Klass Beskrivning Obj 1 7,6 1,4 1,3 1 Block Obj 2 10,7 3,5 3,6 2 Avlångt objekt Obj 3 3,6 1,9 1,3 1 Block Obj 4 2,9 2,4 1,8 2 Avlångt objekt Obj 5 5,9 4,7 2,2 2 Avlångt objekt Obj 6 6,8 3 0 2 Avlångt objekt Obj 7 5 3,9 4,2 1 Block Obj 8 1,7 1,1 0,2 1 Block Obj 9 8 2,7 0,5 1 Ev block Obj 10 6,8 3,4 1,9 2 Två objekt Obj 11 3 2 0,3 1 Avlångt objekt Obj 12 6 3 0,4 2 Ev. stora block Obj 13 7,1 3 0,4 1 Block Obj 14 4,3 3,8 0,5 2 Formation Obj 15 1 1 0,4 2 Ev. block i rad Obj 16 ej mätbart ej mätbart 0,8 1 Ev. block Obj 17 3,1 1,8 1,2 2 Ev. stort block Obj 18 2-3 ca 1 0,6 2 Ev block i rad Obj 19 15,7 0,5 2,1 1 Ev. bergklack Obj 20 23 2,3 0,9 1 Ev. bergklack Obj 21 ej mätbart ej mätbart ej mätbart 1 Ev bergklack. Obj 22 ca 40 ej mätbart ej mätbart 3 Spår i botten Obj 23 28,3 2,7 0,8 2 Ev block Obj 24 ej mätbart ej mätbart 0,8 2 Möjligt objekt Obj 25 10 1 0,5 1 Avlångt objekt Obj 26 4,5 1,4 0,7 2 Möjligt objekt Obj 27 1,7 1,4 1,2 1 Litet block Obj 28 22,5 15,8 ca 1 3 Ev. vrakrester Obj 29 11 1,3 ca 1,5 1 Ev.block Obj 30 10 5 1,4 3 Möjligt vrak Obj 31 4,5 1,2 2 1 Block Obj 32 9,9 1,7 1,8 1 Block Obj 33 3,5 2,3 1,6 1 Block Obj 34 17 4 1,9 2 Ev. antrogogent Obj 35 2-3 ej mätbart ej mätbart 3 Ev. stockar Tabell 5.6. Objekt som identifierats och lokaliserats på Finngrunden och dess tillhörande kabelkorridor. Källa: Marin Miljöanalys.
90 områdesbeskrivning Figur 5.28 Karta från Länsstyrelsen Gävleborg maj 2009 med angivna skyddade områden för Riksintressen för kulturvård, naturvård, yrkesfiske och friluftsliv liksom Naturreservat och Natura 2000-område (Bilaga 14). 5.13 Riksintressen samt övriga skyddade områden 5.13.1 Riksintresse för naturvård Invid kusten i Gävleborg finns riksintresse för Naturvård. Området vid Finngrunden ligger ca 3 mil och mer från detta område. 5.13.2 Natura 2000 område Regeringen har den 17 juli 2008 föreslagit bland annat del av Finngrundens Östra Bank som Natura 2000-område till EU. Anledningen till förslaget är att värna om Sublittorala sandbankar och Rev i enlighet med Art- och Habitatdirektivet 92/43/EEG. Den största ytan på Östra banken upptas av naturtypen Sublittorala sandbankar medan naturtypen Rev förekommer i områdets grundaste delar, ned till omkring 10 m djup. Båda naturtyperna utgörs av en mosaik av block, sten och grova sediment (sand och grus). Skillnaden är att hårt substrat (block och stora stenar) dominerar ytmässigt i naturtypen Rev men utgör mindre än 50 % av ytan i naturtypen Sublittorala sandbankar 49. Dominansen av hårt substrat är generellt högst i de grundaste delarna som påverkas mest av vågsvall och is och inslaget av sand och grus ökar med djupet och i naturliga svackor i botten. De naturvärden som har identifierats inom Natura 2000-området på Finngrundens Östra bank är till stor del kopplade till algfloran med ett för regionen stort inslag av arter som normalt har sin huvudutbredning längre söderut i Östersjön 50. På området finns blås-/smaltången (Fucus vesiculosus/f. radicans) och en tydlig zonering av algsamhällena som sträcker ned till större djup jämfört med på närliggande kustlokaler. Av de arter som nämns i Habitatdirektivets bilaga 18, det vill säga arter i marin miljö utpekade av svensk förvaltning som skall tas speciell hänsyn till inom Natura 2000 nätet, berörs endast gråsäl i någon omfattning av en kommande vindkraftspark vid Finngrunden (Tabell 5.7). 49. Naturvårdsverket 2008: Utbredning av arter och naturtyper på utsjögrund i Östersjön. Rapport 5817. 50. Naturvårdsverket 2006: Inventering av marina naturtyper på utsjöbankar. Rapport 5576.
områdesbeskrivning 91 Arter i habitatdirektivet bilaga II (arter av gemenskapsintresse) som är listade av svenska myndigheter att ta hänsyn till Flasknosdelfin Tursiops truncatus Tumlare Phocoena phocoena Gråsäl Halichoerus grypus Knubbsäl Phoca vitulina Vikare Phoca hispida bottnica Havsnejonöga Petromyzon marinus Flodnejonöga Lampetra fluviatilis Europeisk stör Acipenser sturio Majfisk Alosa alosa Förekommer inte i området. Förekommer sällsynt, om knappt alls, i området. Födosöker i området. Reproduktion sker däremot inte då kutning sker uppe på land. Förekommer inte i området. Kan tillfälligt förekomma i området. Reproduktion och huvudsakligt förekommande längre norrut och på östra sidan av Bottenhavet samt Rigabukten. Huvudsakligen på västkusten samt vandrande upp i vattendrag. Hotas främst av vattenkraftsutbyggnad. Den svenska populationen undantagen från habitatdirektivet. Inte påträffad i Finngrundsområdet. Förekommer kustnära, ofta i flodmynningar, i Sverige främst i Bottniska viken. Den svenska populationen undantagen från habitatdirektivet. Inte påträffad i Finngrundsområdet. Har i praktiken utrotats från nordiska vatten. Enstaka fynd i svenska vatten, troligen en effekt av utsättningsprogram i andra östersjöländer. 5 fynd rapporterade från svenska vatten, senast 1959. Tabell 5.7. Arter i habitatdirektivet bilaga 18 (arter av gemenskapsintresse) som är listade av svenska myndigheter att ta hänsyn till. 5.13.3 Riksintresse för eneriproduktionsyta Området vid Finngrunden är utpekat som riksintresse för vindbruk. Att ett område är angivet som riksintresse för vindbruk, innebär att Energimyndigheten bedömer området som särskilt lämpligt för elproduktion från vindkraft. Bedömningen av riks intresse för vindbruk görs med hänsyn till bland annat medelvinden i området som inte skall understiga 6,5 m/s på 71 meters höjd (över nollplansförskjutningen) över land och hav ut till territorialgräns, samt i ekonomisk zon. Vid bedömningen tas också hänsyn till andra myndigheters och remissinstansers yttranden och synpunkter. Avvägningar mot andra intresseområden är därför redan gjorda när ett område utses till riksintresse för vindbruk. Till havs identifierade Länsstyrelsen redan år 2003 havsgrund med goda vindförhållanden och pekat ut 6 områden av riksintresse för vindbruk inom länet som sedan beslutats av Energimyndigheten. I översynen år 2006 konstaterades att den nya vindkarteringen inte gav information till havs annat än att de utpekade grundområdenas goda vindförhållanden verifierats. Vid genomgången år 2007 fann inte Länsstyrelsen några skäl att omvärdera tidigare bedömningar av riksintresse för vindkraft till havs. 5.13.4 Riksintresse för yrkesfiske Invid kusten finns markerade områden där det råder riksintresse för yrkesfiske. Ute vid Finngrunden finns inget riksintresseområde för yrkesfiske angivet. Omfattningen av det svenska yrkesfisket vid Finngrunden har beskrivits av Marine Monitoring vid Kristineberg med avseende på totalvikt landad fångst, fångstsammansättning, redskapsanvändning samt utövare 51. 51. Se avsnittet om Fiskenäring i detta kapitel där mer information om yrkesfiske finns angivet.
92 områdesbeskrivning 5.14 Sjöfart Fartygstrafikens huvudstråk har identifierats med hjälp av AIS-data 52 och sjökort. För fiske- och fritidsbåtstrafik har inga speciella stråk identifierats. Istället har statistik från hamnar i Gävleborg respektive Uppsala län använts. Utifrån AIS-data identifieras trafikstråken i Figur 5.29. Stråk a b c d e f g Fartygstrafikflöde (passagerare/år) 2 200 300 500 400 1 600 resp 1 200 1 1 300 7 300 Tabell 5.8. Fartygstrafikflöde (passager/år) för stråk a g. Utifrån AISdata 2006 (Sjöfartsverket 2007). 1. Flödet är 1 600 passager/år på den södra delen av stråket och 1 200 passager/år på den norra. Brytpunkten ligger där stråk d länkas av från stråk e. Tabell 5.8 nedan visar antalet passager på de olika stråken. Dessa har uppskattats utifrån AIS-data (1 januari 31 december 2006) sammanställda utifrån Sjöfartsverket (2007). Figur 5.29. Illustration av stråk a g. Källa: SSPA. Vad gäller fiskebåtstrafik så finns det riksintressanta områden för yrkesfisket längs med kusten öster om Finngrunden. Som exempel på dessa framförallt fem områdens betydelse kan nämnas att de stod för ungefär 1 % av Sveriges alla riksintresseområdens totala förstahandsvärde (kr) 1999 2003, alla arter inkluderade 53. 5.15 Rekreation och friluftsliv (inkl fritidsfiske) Figur 5.30. Density Plot: Finngrunden, baserad på AIS-data från tidsperioden 1-7 november 2006 (Sjöfartsverket 2007). Rekreation och friluftsliv i anslutning till vindkraftsparken är endast ett fåtal passerande fritidsbåtar. Inga uppgifter har framkommit om att sportfiske förekommer vid Finngrunden. Då de grundaste delarna av området utgör fara för att grundstöta även med mindre båtar så undviks dessa delar även av fritidsbåtar. 52. AIS (Automatic Identification System) är namnet på ett system som gör det möjligt att från ett fartyg identifiera och följa andra fartygs rörelser. 53. Uppgiften är beräknad utifrån data presenterade av Thörnqvist (2006) se Sjösäkerhetsrapport från SSPA). I området bedrivs det i huvudsak fiske med passiva redskap av fartyg som är mindre än 12 m. Nät, ryssjor, burar och långrev betecknas som passiva redskap, till skillnad från trål eller not (Fiskeriverket 2007). 54. Se yttrande av SGU daterat 2007-08-22, dnr 01-1087/2007.
områdesbeskrivning 93 5.16 Totalförsvarets intresse Försvarsmakten har framhållit att vindkraftsparken kan störa försvarets radarsystem. Försvarsmakten har därför föreslagit att två nya radarsystem bör bekostas och uppföras av den som anlägger en vindkraftspark vid Finngrunden. 5.17 Naturresurser Finngrunden anses av flera myndigheter vara en viktig naturresurs för energiproduktion. Finngrunden kan vara landets viktigaste område för havsbaserad vindkraft då det vindrika området är mycket om fattande till ytan och har lämpligt avstånd från land 54. Det faktiska markutnyttjande inom en vindkraftspark är mycket lågt och att påverkan på de geologiska förhållandena inom parken därför är liten. Det kan finnas exploaterbara sand eller grusförekomster på Västra banken. I övrigt finns inga naturresurser i området. 5.18 Andra kablar och ledningar/ konkurrerande verksamhet I Östersjön pågår planering och arbete med dragningar av andra kablar och ledningar. Främst är det planer på en gasledning och en elkabelledning. Gasledningen planeras av företaget Nord Stream AG. Den planerade dragningen går från Vyborg i Ryssland in i svensk ekonomisk zon strax nordöst om Gotland, och vidare söderut till Greifswald i Tyskland. Elledningen Fenno-Skan 2 dras från Rauma i Finland till Dannebo i Sverige. Fenno- Skan 2 är planerad till år 2011.
Foto: Fotomedia.
6Alternativ
96 alternativ 6. Alternativ Havet runt Sveriges kust är känsligt och vissa områden är särskilt känsliga och extra skyddsvärda. Välja plats för en havsbaserad vindkraftsanläggning är ur den synvinkeln svårt och en jämförelse med alternativa platser är av stor vikt för att välja det område som har de bästa förutsättningarna men samtidigt orsakar minsta intrång och olägenhet. I 6 kapitlet 7 MB ställs kravet att en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, samt alternativa utformningar tillsammans med en motivering varför ett visst alternativ har valts. Med anledning av detta har en lokaliseringsutredning gjorts, vilken presenteras nedan. 6.1 Allmänt om lokalisering 6.1.1 Val av plats Enligt 2 kap 6 MB ska en plats för verksamheten väljas som är lämplig med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljö. Ändamålet med den planerade vindkraftsparken är att kunna producera så mycket el som möjligt med små eller utan negativa miljöeffekter. Fördelen med att bygga vindkraft till havs är att det blåser mycket mer jämfört med på land. Vindenergin per kvadratmeter kan till havs vara upp till 40 % högre än på land. Havsbaserade vindkraftverk ger också i regel mindre påverkan på landskapsbilden då de vanligtvis kan placeras längre från närmaste bebyggelse. Vindkraftparker till havs har också fördelen av att stora vindkraftverk i större grupper enklare kan uppföras. Till havs kan betydligt mer energi utvinnas än på land. Området bör helst vara utpekat som riksintresse för vindbruk. Energimyndigheten har utpekat det ansökta alternativet som ett riksintresse för vindbruk. SGU har pekat ut området som naturresurs för vindbruk. Finngrunden inklusive Östra banken har ett läge i förhållande till vind, bebyggelse och stamnät som tillsammans med grundens utformning gör att området måste bedömas som mycket lämpligt för att inte säga ett av landets bästa område för havsbaserad vindkraft 55. 6.1.2 Viktiga kriterier för val av plats De kriterier som är viktiga vid valet av lokalisering presenteras nedan. Dessa är bland annat: Vindförhållanden Bottenförhållanden Vattendjup Avstånd till kust Avstånd till befintligt elnät Påverkan på natur- och kulturmiljö Påverkan på andra intressen Vindförhållanden För etablering av vindkraftsanläggningar krävs att vindförhållanden är goda. Tillgängliga underlag från SMHI och mätningar utförda i området används. Bottenförhållanden Bottenförhållandena är av betydelse för konstruktion och val av fundamentstyp. Ur anläggningsteknisk synpunkt är en hård slät botten att föredra. På grundare områden är ofta löst material bortspolat och botten är ofta hård. 55. Se yttrande av SGU2007-08-22, dnr 01-1087/2007
alternativ 97 Vattendjup Vattendjupet är också avgörande för konstruktion och montering av fundament. Grundare vattendjup är enklare att utnyttja och möjliggör användandet av flera olika konstruktionslösningar vilket innebär att byggnation kan ske till lägre kostnad än motsvarande vindkraftanläggning uppförd på större djup. Avstånd till kust Avståndet från vindkraftsanläggningen till kusten påverkar det visuella intrycket av vindkraftverken. Ett kort avstånd innebär kortare transportsträckor vilket gör att service och underhåll av vindkraftanläggningen förenklas och blir mindre kostsam. Sjökabel är mycket kostsam varför kortare avstånd till land är att föredra ur denna synvinkel. Avstånd till befintligt elnät För anslutning av producerad energi till befintligt elnät är det av vikt att detta kan ske på ett så kostnads effektivt sätt som möjligt. Korta avstånd till befintligt elnät med kapacitet att kunna ta emot producerad energi är av stor betydelse. Kortare avstånd mellan vindkraftverk och kust respektive kust och transformatorstation ger mindre förluster av elektricitet i kablarna. Påverkan på natur- och kulturmiljö Vid val av lokalisering är vindkraftverkens förväntade påverkan på natur- och kulturmiljön av betydelse. Härvid beaktas inte enbart påverkan från vindkraftanläggningen i driftskedet, utan även under dess uppbyggnad och avveckling. I valet av alternativa lokaliseringar väger de lokala miljöförhållandena tungt. Vindkraftparker bör inte påverka eller göra intrång i områden som är formellt skyddade eller ekologiskt känsliga om det skyddsvärda uppenbart påverkas negativt. Även påverkan från sjö- och landkabelanslutning vägs in. Påverkan kan avse visuell påverkan, liksom direkt påverkan på fauna och flora. Påverkan på andra intressen Andra intressen som skall beaktas är bland annat påverkan på sjötrafik, yrkes- och fritidsfiske, båtliv och försvarets intressen. 6.2 Studerade områden för lokalisering Flera andra områden tills havs har studerats innan Finngrunden valdes som projekteringsområde. I samtliga övriga områden är vindförhållandena goda medan bottenförhållanden, vattendjup, elanslutning och avståndet till kusten varierar till det sämre jämfört med alternativet Finngrunden. De övriga grunden är alla mindre än Finngrunden. Påverkan på natur- och kulturmiljöintressen är olika liksom påverkan på allmänna intressen såsom sjötrafik, yrkesfiske och militära intressen. Av förarbetena till miljöbalken följer Alternativ lokaliseringsplats behöver dock inte anges, om det på grund av verksamhetens särskilda karaktär inte finns annan lämplig plats. Det kan exempelvis endast finnas en plats att lokalisera verksamheten på, om ansökan avser en speciell fyndighet på en viss plats eller en speciell fors i vilken sökanden vill bygga ett kraftverk. Liknande stora sammanhängande grundområde såsom Finngrunden med lämpligt avstånd till land och samtidigt nära område med stor elkonsumtion, har inte hittats. 6.2.1 Alternativ Finngrunden Vindförhållanden Vindförhållandena på platsen bedöms som mycket goda. Vindmätningar har påbörjats för att komplettera den modellberäkning som gjorts av Uppsala Universitet. Bottenförhållanden Stora delar av Finngrunden består av hårda erosionsbottnar där morän och grus dominerar. I de djupaste delarna av kabelkorridoren mellan Västra banken och fastlandet hittades mätområdets enda större mjukbotten, som främst bestod av sandig, lerig silt. Vattendjup Västra bankens batymetri (vattendjup) karakteriseras av stora variationer. Banken är som grundast (mindre än 2 m djupt) i områdets ostligaste delar och som djupast (över 43 m djupt) i områdets nordvästliga delar. Östra banken är 3 m som grundast och 20 m som djupast. Området är grundast i
98 alternativ sin centrala del, medan de östra och västra delarna är djupare. Det största riktigt grunda området återfinns i norr. Avstånd till kust Finngrunden är lokaliserade 40 km nordost om Gävle och vidare österut. Avståndet är mycket lämpligt då det är tillräckligt långt för att inte störa visuellt från land samtidigt som det är relativt nära för att dra in kabeln till land. Avstånd till befintligt elnät Olika dragningar till befintligt elnät har studerats. Fortsatt utredning pågår om landanslutningspunkt för elkabel från vindkraftsparken på Finngrunden. Påverkan på natur- och kulturmiljö Vindkraftspark Finngrunden påverkar knappt den visuella bilden från land. Den påverkan som kan förväntas på naturvärden bedöms som små. Påverkan på andra intressen Vindkraftsparken kan påverka försvarets radarsystem negativt men detta går att åtgärda. Del av anläggningen kommer att finnas inom Natura 2000 område men inga konflikter med det skyddsvärda kan förutses. 6.2.2 Alternativa lokaliseringar på land För att kunna jämföra en lokalisering på land med en havsbaserad lokalisering såsom vid Finngrunden behöver vissa justeringar göras enligt följande. Vi utgår från att storleken på Vindkraftspark Finngrunden kan uppskattas till 300 turbiner á 5 MW styck. Det kan beräknas ge upp till 1500 MW. För att få fram samma summa från en landplacerad anläggning beräknas antalet turbiner på land utifrån att det dels blåser mindre på land och att det dels inte går ett anlägga lika stora verk på land som till havs. Bara turbinbladen är ca 63 m långa och otympliga att transportera även om de möjligen går att transportera i delar. För att ändra till mer beprövade landbaserade vindkraftverk kan man utgå från att 3MW vilket är en storlek som kan transporteras och som idag används på land. För att kompensera för sämre vindförhållanden på land måste flera vindkraftverk byggas. En jämförelse mellan Finngrunden och en plats med för Sverige genomsnittlig vindhastighet visar att elproduktionen blir ca 39 % 56 mindre på land än till havs. Skillnaden blir mindre om en plats med högre produktion än snittet väljs. Om det går att hitta en plats på land för vindkraftverk med en storlek på 5 MW så behöver totalt 500 st vindkraftverk byggas (att jämföra mot Finngrundens 300 st.) för att nå 5,5 TWh. Om motsvarande energimängd skall framställas med vindkraftverk som har effekten 3 MW ökar antalet till drygt 830 st. Totalt skulle således mellan 500 och drygt 800 vindkraftverk behöva uppföras på land för att nå samma resultat i produktion som 300 st. vindkraftverk med effekten 5MW placerade i havet. För att kunna placera ut upp till 800 st. vindkraftverk krävs en yta motsvarande på knappt 240 km 2. Sökanden har inte funnit ett realistiskt landbaserat alternativ med tillräckligt goda vindförhållanden där upp till 800 st. vindkraftverk kan placeras sammanhängande utan betydande konflikter med närboende med mera. 6.2.3 Alternativa lokaliseringar i havsmiljö Det råder brist på stora havsbaserade sammanhängande grundområden med närhet till land som samtidigt ligger i närheten av områden med större elkonsumtion såsom i Stockholmsregionen. Sökanden har inte funnit någon alternativ lämplig plats förutom Södra Midsjöbanken som dock har längre avstånd till lämplig elanslutningspunkt. Jämfört med Södra Midsjöbanken är Finngrunden ett bättre alternativ sett både ur ett ekonomiskt och ett miljökonsekvensperspektiv. Ekonomiskt råder bättre förutsättningar för Finngrunden än vid Södra Midsjöbanken på grund av betydligt kortare sjökabel och fler verk på Finngrunden. Miljökonsekvenserna för fåglar (bland annat Alfågel), fisk (särskilt Piggvar) och blåmusslor framstår som sämre på Södra Midsjöbanken. Miljökonsekvenserna för blåstång är något sämre vid Finngrunden än vid Södra Midsjöbanken. 56. Medelvärdet av produktionen omräknat till fullast timmar av de vindkraftverk som finns i den svenska driftstatistiken är ca 2200 timmar per år vilket jämförs med ca 2600 timmar för Finngrunden.
alternativ 99 Yta/Omfattning Södra Midsjöbanken är något mindre till ytan än Finngrunden men har ungefär samma djupförhållanden som Finngrunden. Finngrunden medger 300 st verk á 5 MW jämfört med 200 st på Södra Midsjöbanken. Biologi Fler fåglar både till antal individer och till antal arter födosöker och passerar Södra Midsjöbanken jämfört med Finngrunden. Generellt gäller också att fisk finns med både fler arter och i större omfattning söderöver än i norröver i Bottenviken. Jämfört med Finngrunden finns det därför fler fiskarter på Södra Midsjöbanken, bland annat piggvar som är en hotad art. Vid Södra Midsjöbanken finns blåmusslor. Alfågel övervintrar på Södra Midsjöbanken i mycket större utsträckning än på Finngrunden. Finngrunden har bestånd av blåstång som inte återfinns på Södra Midsjöbanken 57. Is En skillnad mellan de båda grunden är att Södra Midsjöbanken inte är islagt lika frekvent som Finngrunden. Avstånd till land Avståndet från land till Södra Midsjöbanken är betydligt längre än avståndet från land till Finngrunden. Mellan 10 mil och förmodligen närmare 20 mil behöver sjökabel dras från Södra Midsjöbanken. Dragningen av sjökabel fördyrar projektet därför framstår Finngrunden som ett betydligt bättre alternativ ur ekonomisk synvinkel. Finngrundens kabel dras ca fyra mil. 6.2.4 Alternativa utformningar Möjligheter med alternativa utformningar finns i många varianter. Exempel på alternativa utformningar är färre verk, större eller mindre. Sökanden har vägt olika alternativa utformningar mot varandra för att väga miljömässiga, ekonomiska och tekniska aspekter mot varandra. Att använda grunden som den naturresurs för vindenergi den är, har varit vägledande för sökanden vid utformningen. I den tekniska beskrivningen och i detta avsnitt har vi gått igenom olika faktorer som är viktiga för val av lokalisering och teknisk lösning. Faktorer som normalt begränsar val av utformning är bland annat visuell påverkan, ljudutbredning, bottenmiljö, hur vindkraftverken tekniskt påverkar varandra och ekonomi Finngrunden har med sitt långa avstånd till land fördelen av att visuellpåverkan och ljudutbredning blir försumbara. Utformningen kan därför inrikta sig på övriga faktorer. Teknik och ekonomi Från ett ekonomi perspektiv vet vi att det idag är dyrare att anlägga vindkraftverk i havet än på land men att detta kan kompenseras på olika sätt. Faktorer som påverkar ekonomin utöver vind och bottenförhållanden är bland annat kostnaden för elanslutning och val av vindkraftverk. Om både Östra och Västra banken ses var för sig så kan man konstatera att den Västra banken kan byggas med traditionell elanslutning det vill säga växelström, transformatorplattformar och avancerad elektrisk styrning i vindkraftverken för reglering av elkvalitet, spänning och frekvens. Västra banken kan rymma upp till 90 st vindkraftverk vilket är i samma storleksordning som Rödsand II som för närvarande är under byggnation strax utanför Danmarks kust. För en traditionell lösning har inte någon potential till kostnadsreduktion identifierats. Vindkraftverken blir standardiserade och antal fundament blir inte så många att omfattande skalfördelar kan uppnås. En jämförelse av olika investeringsalternativ kan göras med Elforsk modell EPK 3 (www.elforsk.se) och de kostnadsuppgifter som presenterats av EWEA (se avsnitt 3). Modellen använder annuitetsmetoden för att jämföra investeringar med olika kraftslag. Resultatet visar att vindkraftverk på en genomsnittlig plats på land med en beräknad fullast tid på 2 200 timmar har en produktions kostnad som är 20 35 % lägre än för vindkraftverk till havs. En investering som omfattar bara Västra banken kan därför, med den teknik och det kostnadsläge som finns idag, inte konkurrera med vindkraft på land och därmed inte heller med övriga produktionsslag på den nordiska elmarknaden. 57. Naturvårdsverket 2007: Skydd av marina miljöer med höga naturvärden samt Naturvårdsverket 2008: Utbredning av arter och naturtyper på utsjögrund i Östersjön.
100 alternativ Östra banken får en för stor mängd installerad effekt, med upp till 200 st vindkraftverk, i förhållande till avståndet till anslutningspunkten för att växelströmsteknik skall vara ekonomiskt rimlig, anslutning av Östra banken måste därför ske med likströmsteknik. Likströmsteknik medför lägre förluster och nya möjlig heter att bygga kostnadseffektiva vindkraftverk. Det pågår utveckling av vindkraftverk till havs som med likströmsteknik och en samlad effekt på drygt 320 MW bedöms kunna sänka produktionskostnaden med mellan 25 och 50 %. En optimering av området med en koordinerad etablering på båda bankarna ger stora möjligheter att utnyttja den havsbaserade vindkraftens fördelar som utöver tekniska förbättringar såsom vindkraftverk utan avancerad reglerutrustning möjliggör att kostnader för fundament och infrastruktur per kwh kan reduceras och bli konkurrenskraftig. Figur 6.1. Ursprunglig konfiguration med 130 vindkraftverk på Finngrundens västra bank. Källa: FOAB. Miljö Utformningsalternativen på Västra respektive Östra Banken begränsas i huvudsak av hur vindkraftverken påverkar omgivningen lokalt. I avsnitt 5 finns en detaljerad beskrivning av de lokala förutsättningarna på både Västra och Östra banken. Sannolik förekomst av grönalger, ishavstofs, rödalger, hårdbottenarter och trådslick redovisas för båda grundområdena samt trolig förekomst av blåstång. Några grundläggande skillnader har inte hittats med undantag av förekomst av blåstång som är mera omfattande och koncentrerad på den Östra banken. Blåstången utgör en speciell miljö och återfinns främst på Östra bankens grundområde och betraktas som skyddsvärd. Tre olika utformningsalternativ har diskuterats. I de första samrådunderlagen redovisas den första konfigurationen med en relativt tät konfiguration (500*900 meter) på totalt 1000 MW (Figur 6.1 och Figur 6.2). Vindkraftverkens fördelas med 130 st på västra banken (ned till 15 meters djup) och 80 st på östra banken (ned till 10 meters djup). Figur 6.2. Ursprunglig konfiguration med 80 vindkraftverk på Finngrundens östra bank. Källa: FOAB.
alternativ 101 I den andra konfigurationen (Figur 6.3) undviks de grundaste delarna och ett längre avstånd mellan vindkraftverken sätts. De grundområden som har vattendjup mindre än fem meter undantas och den goda kunskap som finns om både Västra och Östra banken gör att ett område ned till 20 meter kan utnyttjas. Genom förändringen kan en effektivare produktion av elektricitet göras och en tät utform- ning som bedöms påverka vindkraftverken negativt, vilket kommer att medföra större slitage med mera reparationer och därmed båttrafik, kan undvikas. Genom att ett större avstånd mellan vindkraftverken och i anspråkstagande av ett djup mellan 5 och 20 meter bedöms den samlande effekten på miljön bli mindre bland annat på blåstång. Figur 6.3. Konfiguration två av Finngrundens västra och östra bank med 90 respektive 211 vindkraftverk. Källa: FOAB. I den tredje konfigurationen (Figur 6.4) undantas även den centrala del som identifierats som rik på sammanhängande blåstångsbälte. Figur 6.4 Konfiguration tre av Finngrundens västra och östra bank 90 respektive 210 vindkraftverk. Källa: FOAB.
102 alternativ För att tydliggöra hur vindkraftverken är placerade i förhållande till den bedömda utbredning av ovan nämnda arter har i Figur 7.3 en kombination gjorts vindkraftverkens placering på och de studier som redovisas i avsnitt 5. För att tydliggöra vindkraftverken i figuren så har varje vindkraftverk markerats med en prick som har en diameter på 400 meter. Genom konfigurationsalternativ tre möjliggörs en etablering på Västra och Östra banken med minsta möjliga påverkan på omgivningen och en kostnadseffektiv elproduktion med vindkraft.
alternativ 103
104 Konsekvenser av vindkraftsparken Foto: Gunnar Britse.
7
106 Konsekvenser av vindkraftsparken 7. Konsekvenser av vindkraftsparken 7.1 Allmänt Ett grundläggande syfte med en MKB är att beskriva miljöeffekterna av ett planerat projekt. Detta framgår av 6 kap 3 och 6 kap 7 MB, samt av EU:s MKB-direktiv (Rådets direktiv 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt). MKB:n bör även innehålla en redovisning av de eventuella svårigheter (tekniska brister eller avsaknad av kunskap) som sökanden stött på i samband med att uppgifterna har sammanställts. 7.2 Marin geologi 7.2.1 Påverkan Botten Den direkta påverkan på havsbotten av ett vindkraftsverk begränsar sig till anläggningen av fundament och kabel mellan verken, transformator stationer, omriktarstationer och landsanslutningspunkten. Beroende på vilka fundament som används görs olika anspråk av bottenytan. Den sammanlagda ytan som berörs direkt är mycket liten även om det största fundamentet väljs. Påverkan på botten beror på om gravitationsfundament väljs eller om så kallade monopilefundament väljs. Gravitationsfundament ställs på botten och påverkan blir störst vid anläggningsskedet då fundamenten kräver en jämn botten (anläggningsyta) som antingen först jämnas till eller fylls upp. Vid avvecklingen kan fundamentet antingen stå kvar eller tas bort varvid bottenytan kan förväntas återgå till sitt ursprungliga skick. Vid Monopiles borras fundamentet ner i botten och endast en liten del av bottenytan berörs. Vid driftskedet påverkas inte botten nämnvärt med monopilefundamentet. Under avvecklingsskedet kapas pelaren under bottenytan och den del som finns i bottnen lämnas därefter kvar Naturresurser En vindkraftsanläggning skulle lokalt under driftskedet delvis blockera utvinning av eventuella naturresurser i form grus- eller sandförekomster. Sådana naturresurser skulle dock åter tillgängliggöras för exploatering delvis vid drift och dels efter avveckling av vindkraftsanläggningen. På Finngrundet sker idag ingen utvinning av naturresurser. Finngrunden i sig utgör en viktig resurs för vindkraft. Dess naturresurs i form av vindenergi tillvaratas vid en vindkraftsparks verksamhet där. Sediment Anläggningsarbetet med fundament och kabel ger upphov till en tillfälligt ökad uppgrumling av vattnet vilket leder till en temporärt ökad sedimentation i området. Förhöjda sedimenttransporter kan bestå även under en kort tid efter installationen, innan sedimenten hunnit sätta sig ordentligt. Påverkan är begränsad till anläggningsskedet. Påverkan är dessutom begränsad till det lokala område där arbetet för tillfället sker och bedöms i normalfallet vid borrning uppgå till omkring 250 meter. Grumlingen sker i störst utsträckning över mjuka bottnar där sedimenten består av små och lätta partiklar vilka inte sjunker undan lika fort som tunga partiklar. Under driftskedet förväntas ingen ökad sedimentation till följd av vindkraftsparkens verksamhet. Vid avvecklingsskedet uppkommer ökad sedimentation då gravitationsfundamenten tas bort respektive vid arbete med kapning av monopilefundament. Projekt såsom konstruktionen av Öresundsförbindelsen (muddring av 8 000 000 m 3 kalksten/lera)
Konsekvenser av vindkraftsparken 107 åren 1995 1998 samt muddringsprojektet Säkrare farleder i Göteborgs hamninlopp (muddring av 11 800 000 m 3 lera) år 2003 2004 med flera visar via kontrollprogram att det även i områden med mycket lösa sediment kan effekterna hanteras. Från dessa projekt har inga bestående miljöeffekter registrerats (Valeur & Jensen 2001; Anon. 2001; Eriksson m.fl. 2004). Vid infästning av ett gravitationsfundament (betong kassun) på 5 10 m djup muddras i storleksordningen 1 000 m 3 (Lillgrund). Den hårda botten som finns vid Finngrunden gör att begränsade mängder bottenmaterial behöver flyttas. I de flesta fall bedöms planeringen av bottnen att kunna ske med utfyllnadsmassor. Om en meter behöver avlägsnas så betyder det upp till 700 m 3 per fundament dvs. totalt 210 000m 3 i huvudsak grövre material (sand grus,sten). Långtidsverkande miljöförändringar av bottenmiljön efter muddring har studerats för gravitationsfundament vid Middelgrunden (Öresund). Utbredningen av blåmussla minskade signifikant medan utbredning av ålgräs ökade (Hedeselskabet 2004). Samma förändring skedde dock både vid vindkraftsparken och vid det närbelägna referensområdet (ca 200 1 000 m från muddrat område). Huruvida förändringen är en effekt av den sedimentspridande verksamheten kan inte bedömas, däremot kan det konstateras att någon minskning av ålgräs inte ägt rum. Miljögifter I samband med den temporära grumlingen av sediment under konstruktionsarbetet kan miljö gifter som eventuellt har lagrats i sedimenten frigöras. Eventuella miljögifter är knutna till sedimentationsbottnar. Vid Finngrunden påträffades inga sådana bottentyper och inom kabelkorridoren påträffades mjukbotten endast i mycket begränsad omfattning. Sedimentprover som togs inom detta område visade på generellt låga halter av tungmetaller (ingen/ obetydlig avvikelse från jämförelsevärdena) och halterna av organiska miljögifter var i allmänhet under detektionsgränsen. Miljögifter förväntas inte frigöras under driftskedet och under avvecklingsskedet då botten inte bearbetas i detta skede. 7.2.2 Skyddsåtgärder För att minimera spridning av sediment används muddringsteknik som minskar uppslamning. Miljökemiska prover av botten har tagits för att ge vägledning inför planeringen av arbetet under anläggningsskedet. På detta sätt minskar risken att frigöra oönskade ämnen vid anläggningsarbetet. Erfarenheter från andra havsbaserade verksamheter såsom de i Östersjön och den vid tillfället bästa möjliga tekniken kommer att studeras noga inför anläggnings skedet. Detta för att ge minsta möjliga påverkan. 7.2.3 Bedömning Vindkraftsparken på Finngrunden medför ringa konsekvenser för den marina geologin enligt en samlad bedömning av påverkan på botten, naturresurser, sediment och eventuella miljögifter. Botten Den sammanlagda ytan som berörs direkt är liten jämfört med Finngrundens totala yta. Vid användning av den isanpassade typen av gravitationsfundament som har den största bottenplattan upptas mindre än 0,1 % 58 av grundens yta. Förändringen av bottenförhållandena som vindkraftsparken medför bedöms därför som ringa. Naturresurser Myndighet har förordat Finngrunden för etablering av vindkraft med hänsyn till riksbehovet av etablering av förnyelsebara energikällor. Sand/grusfyndigheten som finns på banken kan samtidigt reserveras för framtida exploateringsbehov. Vindkraftsparken bedöms därför inte medföra någon negativ påverkan med avseende på naturresurser utan tvärtom, naturresurs tillvaratas. Positiv påverkan är således bedömningen av konsekvenser för naturresurser. Sediment Påverkan är i detta sammanhang relativt lokal och temporär. Påverkan är aktuell främst i de djupaste och i de mest landnära delarna av kabelsträckningen där mjukbotten konstaterats. Totalt tas ett mycket litet kabelstråk i anspråk. Verksamheten bedöms inte medföra någon långvarig risk utan den bedöms som måttlig för den marina miljön. 58. Fundament: pi*d^2 /4 d=30 m => 0,0007065 km 2 per verk, ÖB: 211*0,0007065/165,55 = 0,090%, VB: 90*0,0007065/69,52 = 0,091%
108 Konsekvenser av vindkraftsparken Miljögifter Det har inte framkommit anledning att befara spridning av miljögifter i området vid något skede i verksamheten utifrån resultaten från miljöprovtagningen. Påverkan av eventuella miljögifter bedöms därför inte medföra någon betydande risk för den marina miljön. Påverkan av miljögifter bedöms som måttlig. 7.3 Oceanografi 7.3.1 Påverkan Ett vindkraftverk påverkar omgivande vatten såsom ett fysiskt föremål i vattenpelaren och påverkan kan leda till lokalt förändrad cirkulation och vattenkarakteristik och annorlunda ström- och vågförhållanden. Omfattningen av denna typ av påverkan är mycket lokal och begränsas av att vindkraftverken är relativt smäckra strukturer belägna på kilometerlångt avstånd från varandra. Hydrografi Vindkraftverkens existens ger upphov till förändrade cirkulationsmönster, med reducerad strömhastighet på läsidan av fundamenten samt virvelbildning omkring fundamenten. Effekten är märkbar inom ett avstånd motsvarande fundamentens diameter och därmed begränsad till vindkraftverkens omedelbara närhet. Cirkulationen som uppkommer vid vindkraftverket kan liknas förhållandena som råder i naturligt kuperad eller brant terräng. Totalt sett förväntas något reducerade strömhastigheter inom en vindkraftspark, bland annat på grund av större friktion mot vindkraftverken och reducerade vindar i området. Beräkningar som gjordes för Nystedts vindkraftspark i Danmark, som har en tätare konfiguration, visade på bara en liten procentuell minskning av strömhastigheten 59. Vågförhållanden Samverkan mellan ett vindkraftverk och vågor beror på vågornas karaktär och deras storlek i förhållande till strukturen 60. Fundament av dessa typer har i regel försumbar inverkan på vågorna. Genom interaktion med verken kan vågorna från ett teoretiskt perspektiv spridas mer oregelbundet än på öppet 59. DHI, 2000: Rødsand, VVM-redegørelse for havmøllepark. Vurdering af virkningen på hydrografi, vandkvalitet og morfologi. DHI, Institut for Vand og Miljø. www.nystedwindfarm.com. hav med följden att vågfältet kan bli något brokigare över grundet. Vågorna påverkas på liknande sätt av att Finngrunden är ett grundområde. På läsidan om vindkraftsparken uppstår en vak med reducerade vindar genom den sammanlagda påverkan av alla vindkraftverk. Inom detta område avtar därför våghöjden något. I tidigare studier har effekten uppskattats till omkring 10 % dämpning av våghöjden vilket för typiska förhållanden innebär några centimeters skillnad i våghöjd. Denna effekt uppstår utanför vindkraftsparkområdet, och därmed på så pass stora djup att vågornas betydelse för botten miljön redan är liten. Isförhållanden Isförhållandena över grundet förväntas påverkas då drivande is bryts sönder mot de enskilda vindkraftverken och ansamlas i större utsträckning kring dessa än det normalt gör över Finngrunden idag. Påverkan av denna typ förväntas vara koncentrerad till verkens omedelbara närhet samt begränsas till de grundaste partierna av bankarna. Därmed berörs endast en liten, och redan välexponerad, andel av utsjögrundets totala yta. 7.3.2 Skyddsåtgärder Vindkraftverkens konstruktion oavsett fundamentstyp och avståndet mellan de enskilda verken bedöms vara tillräckligt för att minimera risken för förändringar av cirkulation och vågförhållanden. Några ytterligare skyddsåtgärder på detta område planeras således inte. Vindkraftverken kommer att utrustas/konstrueras med isbrytande konstruktioner som minskar islasterna på konstruktionen och därmed undviker stor ansamling av is 61. 7.3.3 Bedömning Vindkraftsparken på Finngrunden medför ringa konsekvenser för oceanografin enligt en samlad bedömning av påverkan på hydrografin, vågförhållanden och isförhållanden. Hydrografi Vattenmassorna över Finngrunden är i allmänhet 60. Bergdahl, L., Ganander, H., Trumars, J., Lindström, R. 2004: Våglaster och vindkraftverk till havs, Chalmers Tekniska Högskola/ Vatten Miljö Transport, Rapport, 37s. 61. Se tidigare kapitel med beskrivning av fundamentstyper för mer information.
Konsekvenser av vindkraftsparken 109 naturligt välblandade (homogena) och en eventuell lokal ökning av virvelbildning bedöms inte ha någon märkbar inverkan på de hydrografiska förhållandena i området. För de typiska hastigheterna som angivits för strömmar vid Finngrunden är vindkraftverken små förändringar på gränsen till mätbara med dagens reguljära strömmätare. Utifrån de strömningsförhållanden som råder vid Finngrunden och de stora avstånd som planeras mellan vindkraftverken är bedömningen att områdets strömförhållanden inte påverkas i någon betydande omfattning. Påverkan anses därmed i praktiken vara försumbar. Vågförhållanden Vindkraftverken bedöms inte medföra någon påverkan av betydelse på vågförhållandena i området. Isförhållanden Packis som byggs upp på grundet kan till en viss del bromsas och delas av enskilda vindkraftverk på samma sätt som vid fyrar. Isens påverkan på grundet bedöms inte bli större efter etableringen av vindkraft på Finngrunden. 7.4 Människor 7.4.1 Påverkan Människor skulle kunna påverkas av vindkraftsparken av ljud, skuggor och olyckor. Om människor vistas nära kabeln eller transformatorstationen skulle magnetfält också kunna påverka dem. Eftersom få människor vistas i närheten av vindkraftsparken och aldrig under någon längre tid, bedöms hälso riskerna som ringa och denna aspekt tas inte upp här 62. Den visuella påverkan diskuteras under avsnittet Landskaps bild. Ljud En fråga som uppkommer under samråd med allmänheten är huruvida ljud från vindkraftsverken under driftskedet kan höras från land. Vindkraftverken alstrar både aerodynamiskt ljud (från vingarna) och mekaniskt ljud (från växellåda och generator). Det aerodynamiska ljudet är ett svischande ljud 62. Se kapitel Beskrivning av vindkraftsparkens verksamhet för mer information om magnetfälts effekter. medan det mekaniska ljudet är skorrande. Olika beräkningsmodeller finns för att beräkna ljud såsom den nordiska beräkningsmodellen Nord 2000 63 samt beräkningsmodell som föreskrivs av Naturvårdsverket och Boverket. Oavsett vilken modell som används kan inte ljudet under driftskedet anses vara ett problem för människor vid Finngrunden då vindkraftsparken planeras långt ut till havs. Ljudet kommer inte att nå land. Arbeten under anläggnings- och avvecklingsskedet kommer att medföra buller och vibrationer ute vid grunden. På grund av att vattnet är synnerligen hårt ur akustisk synvinkel reflekteras ljud som faller in mot en vattenyta mycket effektivt. Ljudutbredningen från anläggningsskedet blir därför hörbart betydligt längre än om verksamheten bedrivits på land. Vid medvind kommer ljudet att böjas av ned mot vattenytan och reflekteras upprepade gånger, vilket leder till en betydligt längre utbredning än över land. Över vatten bör man därför räkna med en dämpning av 3 db per avståndsfördubbling till skillnad från de 6 db som används över land. Ljudutbredningen påverkas även av vilken temperatur vattnet och luften har. Under hösten blir ljudutbredningen mindre på grund av att ljudvågorna böjs av uppåt när de rör sig i kall luft över en varm vattenyta. Under vår och försommar kommer ljudet istället att böjas ned, på grund av att vattnet är kallare än luften, och fångas i ett mycket grunt skikt närmast vattenytan, vilket orsakar större ljudutbredning. Det ökade bullret i området på grund av båtar som används under anläggnings- och avvecklingsskedet kommer sannolikt inte att medföra några större olägenheter med tanke på den begränsade tid under vilken arbetet kommer att utföras. I områdets närhet kommer dock anläggnings- och avvecklingsarbetena och den ökade trafiken i samband med dessa under en tid att medföra en höjning av bullernivån ute till havs. Under anläggningsskedet och avvecklingsskedet kan ljud möjligen höras till land men då ytterst tillfälligt. Under driftskedet kommer inte ljud från verken eller från båtar att kunna uppfattas på land. 63. Nord 2000 är en beräkningsmodell som är gemensamt framtagen av de nordiska länderna för att beräkna ljudutbredning med inverkan av vind, temperatur, markegenskaper och skärmning. Olika vindhastighets- och temperaturgradienter kan väljas. Nord 2000 är lämplig för beräkning av ljudutbredning över kuperad terräng då den tar hänsyn till varierande topografi samt även för ljudutbredning över vatten då vattenytans akustiska egenskaper kan anges.
110 Konsekvenser av vindkraftsparken Skuggor De skuggor som uppkommer på grund av vindkraftsparken kommer att sträcka sig maximalt 2000 m från verken och kommer således inte att påverka människor på land. Påverkan av skuggor för människor i förbipasserande båtar blir liten med hänsyn till skuggningens temporära karaktär. Olyckor Det har förekommit att blad/delar av blad från verk har lossnat, att torn har kollapsat och att brand har utbrutit i vindkraftverk. Detta är dock mycket ovanligt. Erfarenheter från befintliga verk visar att främst brister i styrning och övervakning kan orsaka haverier. Erfarenheter från liknande verksamhet till havs ökar och vid tiden för anläggandet vid Finngrunden förväntas fler typer av verk ha hunnit bli beprövade. Vistelserestriktioner inom vindkraftsparken vid risk för is-olyckor kan införas men vid isförhållanden förväntas få båtar gå igenom vindkraftsparken varför restriktioner möjligen kan diskuteras. En sjösäkerhets utredning 64 har gjorts där en kollisionsrisk bedömning (båt kolliderar med verk) visar att denna risk i princip är obefintlig. Säkerhetshöjande åtgärder kan ändå vidtas för att minimera risken för fartygskollisioner. En säkerhetszon skulle kunna inrättas runt vindkraftsparken. 7.4.3 Bedömning Vindkraftsparken på Finngrunden medför ringa konsekvenser till inga negativa konsekvenser för människor enligt en samlad bedömning av påverkan från ljud, skuggor och olycksrisker. Ljud Ljudet bedöms orsaka ringa påverkan för människor då ljudet från vindkraftsparken inte kommer kunna uppfattas från land under driftskedet. Det föranleder ingen annan bedömning trots att ljudet tillfälligt möjligen förväntas kunna höras på land under anläggningsskedet och avvecklingsskedet. Risken för nedisning kan inte uteslutas. När verk tas i drift efter stillestånd skakas isbarken normalt av och faller rakt ned längs tornet. I undantagsfall kan dock isflak slungas iväg. Detta medför risk för förbipasserande. Risken för att verk kollapsar, att delar av verken lossnar eller att is slungas iväg är mycket liten. Då vindkraftsparken ligger långt ut till havs innebär detta ingen fara för människor som uppehåller sig på land. 7.4.2 Skyddsåtgärder För att minska ljudnivån vid anläggningsskedet liksom senare vid avvecklingsskedet kommer arbetsmetoder att väljas så att störande ljud undviks. Eventuella sprängningsarbeten under anläggningsskedet planeras väl liksom transporter till och från arbetena för att minska störande ljud. Skuggor Skuggor bedöms inte medföra någon påverkan för människor. Olyckor Verken kommer att markeras så att de syns väl för förbipasserande båtar. Det kan utredas huruvida en säkerhetszon för båtar vid vindkraftsparken bör införas vintertid för att minska risk för is-olyckor. 7.5. Växtlighet 7.5.1 Påverkan De möjliga effekter av vindkraftverk som diskuterats inkluderar förlust av habitat, reveffekter, effekter av förändrad hydrografi och sedimentation samt fysisk störning 65,66. Inga åtgärder behöver vidtas för att minska störningar från skuggreflexer. Habitat Anläggningen av fundament på botten gör att en del av den befintliga bottenytan blir otillgänglig som substrat för bottenflora. Denna habitatförlust uppkommer under den tid då fundamenten är på plats, det vill säga under driftskedet och delar av anläggnings- och avvecklingsskedena. Hur stor yta som försvinner på detta sätt beror på vilken typ av fundament som anläggs. Av de fundamentstyper som är vanligast (och aktuella här) vid anläggning 64. Sjösäkerhetsrapport av SSPA. 65. Naturvårdsverket 2006: Hur vindkraft påverkar livet på botten en studie före etablering. Rapport 5570. 66. Peterson & Malm 2006: Offshore windmill farms: threats to or possibilities for the marine environment. Ambio 35: 75-80.
Konsekvenser av vindkraftsparken 111 Foto: Dan Willhelmsson. av vindkraftverk till havs upptar monopilefundament minst bottenyta (några tiotals m 2 /verk) medan gravitationsfundament tar upp något större yta (upp till 700 m 2 /verk). Även med gravitationsfundament upptar den berörda ytan bara 0,09 % av hela ytan i projekteringsområdet 67. Reveffekter Reveffekter (tillkomst av nytt hårt substrat) bedöms vara den mest omfattande påverkan av havsbaserade vindkraftanläggningar på bottenflora 66. Reveffekter förekommer under den tid då fundamenten är på plats, det vill säga under driftskedet och delar av anläggnings- och avvecklingsskedena. Reveffekter innebär störst påverkan när vindkraftverk anläggs i områden med mjukbotten, eftersom de då inför en helt ny typ av substrat och ger livsmiljö för arter som inte funnits där innan anläggningen. Finngrunden består naturligt av en mosaik av bottentyper med en dominans av hårdbotten. Vindkraftfundamenten kommer därför inte att tillföra en ny substrattyp utan bara öka tillgången på hårt substrat, vilket helt eller delvis kompenserar för habitatförlusten. Hur väl dessa nya ytor kompenserar för habitatförlusten beror på ett antal faktorer, exempelvis de nya ytornas struktur, kemi och lutning. Studier av andra artificiella revstrukturer i Östersjön och andra havsområden har visat att släta, vertikala ytor huvud sakligen koloniseras av små, opportunistiska och kortlivade alger och filtrerande djur 66. Exempelvis visade en undersökning av Ölandsbrons bropelare att algfloran nästan uteslutande utgjordes av annuella fintrådiga arter, till skillnad från närliggande naturliga rev som hyste en varierad flora med ett stort inslag av fleråriga arter 68. Reveffekter kan även verka på en större geografisk skala, om den nya ytan minskar avståndet mellan hårdbottenhabitat och ökar spridningen av hårdbottenarter mellan områden (så kallade språngbrädeeller stepping-stone-effekter). Detta kan vara positivt för hotade populationer men innebär också en ökad risk för spridning av oönskade främmande arter. Denna risk är liten för Finngrunden eftersom området redan idag har mycket hårda bottnar. Grundet ligger dessutom, i det här sammanhanget, nära kusten som redan idag kan utgöra en spridningsväg för arter knutna till grunda hårdbottenmiljöer. 67. Fundament: pi*r2 /4 d=30 m => 0,0007065 km2 per verk, ÖB: 211*0,0007065/165,55 = 0,090%, VB: 90*0,0007065/69,52 = 0,091%. 68. Qvarfordt, S., Kautsky, H. & Malm, T. 2006: Development of fouling communities on vertical structures in the Baltic Sea. Esturaine, Coastal and Shelf Science 67: 618-628.
112 Konsekvenser av vindkraftsparken Hydrografi och sedimentation Under anläggningsskedet kan mängden suspenderat material i vattnet öka på grund av arbetet med att konstruera fundamenten och lägga ut kabel. En ökad sedimentsuspension kan ha en negativ inverkan på alger 69 men det är framförallt arbete på bottnar med mjuka sediment som ger upphov till mycket suspenderat material. Effekterna kan förväntas vara små, lokala och kortvariga på de grunda, algdominerade delarna av Finngrunden där botten huvudsakligen består av sten, block och grus. Till skillnad från själva vindkraftverken kommer kabeldragningen till en del att beröra djupa bottnar med finsediment. I dessa djupa områden finns dock ingen bottenvegetation. I de områden där kabelsträckningen berör områden med bottenvegetation domineras botten av sten och block och effekterna av ökad sedimentsuspension kommer även här att vara små, lokala och kortvariga. Under driftskedet kan vindkraftverken ha en viss påverkan på lokala strömförhållanden, vilket exempelvis kan påverka rörelser och suspension av bottensediment. Denna effekt förväntas bara i verkens omedelbara närhet och förväntas inte utgöra någon stor förändring jämfört med effekterna av den befintligt varierade bottentopografin (Avsnitt 16). Påverkan under avvecklingsskedet är jämförbar med den påverkan som sker under anläggningsskedet. Fysisk störning Under anläggningsskedet kan arbetet med konstruktion av fundamenten och kabelläggning göra att vegetationen utsätts för en fysisk störning i ett område som är något större än själva fundamenten och kabelkorridoren. Omfattningen av denna påverkan beror bland annat på om botten jämnas ut innan anläggningen av vindkraftverken och om bottenmaterial används som fyllnadsmaterial till fundamenten. Ytor som störs under anläggningsskedet förväntas återkoloniseras relativt snabbt. En studie av kabeldragning över sten- och blockbotten vid Yttre Stengrunds vindkraftspark i Kalmarsund visar att två och ett halvt år efter att kabeln lagts ut hade det berörda området, inklusive delar av den 69. Eriksson, B. K. & Johansson, G. 2005: Effects of sedimentation on macroalgae: species-specific responses are related to reproductive traits. Oecologia 143:438-448. utlagda kabeln, återkoloniserats 70. De nya algsamhällena dominerades av snabbväxande trådformiga alger, de arter som uppträder först i successionen av störda ytor. Etableringen av större, mer långsamtväxande arter, exempelvis blås- och smaltång, kan förväntas ta upp till 10 år i anspråk. Dessa arter förekommer dock bara på några begränsade delar av grunden. Redan idag påverkas de grundare delarna av Finngrunden av is. Ismassorna under svåra vintrar nöter bort tångbestånd och annan växtlighet från grunda delar 71. Påverkan under avvecklingsskedet är jämförbar med påverkan under anläggningsskedet. 7.5.2 Skyddsåtgärder Fundamenten gynnar i sig ett artrikt algsamhälle (se ovan). Genom att skapa även mindre släta ytor med svagare lutning vid fundamenten ökar antagligen sannolikheten för att få välutvecklade och varierade algsamhällen. Genom att inte placera verk i områden grundare än 5 meter begränsas påverkan på det ekologiskt viktiga tångbältet, som i huvudsak återfinns i de allra grundaste områdena. 7.5.3 Bedömning Vindkraftspark Finngrunden medför endast ringa konsekvenser för växtligheten där. Konsekvenserna är ringa också för blåstång. Enligt en samlad bedömning av påverkan på habitat, reveffekter, hydrografi och sedimentation samt fysisk störning är konsekvenserna ringa. Habitat En ytterst liten procentuell förlust av substrat kan förväntas. Det bedöms ha ringa effekt på algsamhällena. Reveffekter Även om fundamenten bildar kostgjorda rev bedöms den ekologiska effekten bli ringa eftersom området redan består av en mosaik av bottentyper med ett stort inslag av hårdbotten. 70. Malm, T. 2005: Kraftverkskonstruktioner i havet en metod för att lokalt öka den biologiska mångfalden i Östersjön? Rapport till Statens Energimyndighet, Vindforskprogrammet, februari 2005. 71. Enligt muntlig uppgift av Professor Lena Kautsky, Stockholms Universitet, Expert på blåstång i Östersjön.
Konsekvenser av vindkraftsparken 113 Hydrografi och sedimentation Förändringar av hydrografi bedöms i området bli försumbara. Lokalt kan viss påverkan ske. Sedimentation sker under en begränsad tid i samband med anläggnings- och avvecklingsskedet. Den korta och lokalt begränsade effekten bedöms inte medföra någon betydande påverkan på den omgivande miljön. Fysisk störning Den fysiska störningen är begränsad till anläggningsoch avvecklingsskedet och förväntas ge begränsade och kortvariga effekter. Den fysiska störningen sker redan idag av ismassor som nöter på botten och en liknande påverkan förväntas ske då botten jämnas ut lokalt där fundament ska placeras. 7.6 Ryggradslösa bottenlevande djur 7.6.1 Påverkan Precis som bottenfloran kan ryggradslösa bottenlevande djur påverkas av habitatförlust och reveffekter samt förändringar i hydrologi och sedimentation 65,66. Det har även förts fram att djur kan påverkas av buller vid anläggning och drift. Befintliga studier av påverkan av ljud på bottenlevande ryggradslösa djur har dock inte påvisat några effekter, varken på djurens fysiologi eller beteende, om djuren inte befinner sig precis intill en mycket kraftig ljudkälla 72. På samma sätt visar studier från etablerade vindkraftverk att det inte finns något som tyder på att vibrationer skulle kunna påverka fastsittande organismer på vindkraftfundamenten 73. Habitat Anläggningen av fundament på botten gör att en del av den befintliga bottenytan blir otillgänglig som substrat för fastsittande djur. Denna habitatförlust uppkommer under den tid då fundamenten är på plats, det vill säga under driftskedet och delar av anläggnings- och avvecklingsskedena. Hur stor yta som försvinner på detta sätt beror på vilken typ av fundament som anläggs. Av de fundamentstyper som är vanligast vid anläggning av vindkraftverk till havs upptar monopilefundament minst bottenyta (några tiotals m 2 /verk) medan gravitationsfundament tar upp något större yta (200 300 m 2 /verk). 72. Vella, G., Rushforth, I., Mason, E., Hough, A., England, R., Styles, P., Holt, T. and Throne, P. 2001: Assessment of the Effects of Noise and Vibration from Offshore Wind farms on Marine Wildlife. Report to the Department of Trade and Industry (DTI), UK, URN 01/1341. För Finngrunden utreds alternativa fundamentstyper som klarar isförhållandena i detta område, vilket kan innebära att en uppemot 500 m 2 tas i anspråk för varje vindkraftverk. Även i detta senaste exempel utgör den berörda ytan bara 0.1% av hela ytan i projekteringsområdet. Under anläggningsskedet kan en eventuell påverkan på bottenvegetationen innebära en lokal och temporär habitatförlust för de djur som är knutna till vegetationen. Reveffekter Reveffekter (tillkomst av nytt hårt substrat) bedöms vara den mest omfattande påverkan av havsbaserade vindkraftanläggningar på bottenlevande ryggradslösa djur 66. Reveffekter förekommer under den tid då fundamenten är på plats, det vill säga under driftskedet och delar av anläggnings- och avvecklingsskedena. Reveffekter innebär störst påverkan när vindkraftverk anläggs i områden med mjukbotten, eftersom de då inför en helt ny typ av substrat och ger livsmiljö för arter som inte funnits där innan anläggningen. Finngrunden består naturligt av en mosaik av bottentyper med en dominans av hårdbotten. Vindkraftfundamenten kommer därför inte att tillföra en ny substrattyp utan bara öka tillgången på hårt substrat, vilket helt eller delvis kompenserar för habitatförlusten. Beroende på konstruktionen kan de nyskapade hårda ytorna skilja sig mer eller mindre från naturliga hårdbottnar, vilket i sin tur kan påverka vilka djur som koloniserar och kan leva på ytorna. Det finns en rad studier som visar att djursamhällena på artificiella hårda ytor ofta skiljer sig från närliggande naturliga hårdbottenytor 68,74. Detta gör att vissa arter kan förväntas gynnas av uppförandet av vindkraftverk, medan andra gynnas mindre eller till och med missgynnas. En art som tycks gynnas av vindkraftetablering i Östersjön är blåmusslan (Mytilus edulis). I de vindkraftsparker som redan etablerats i Östersjön domineras vindkraftverkens släta, ofta vertikala väggar nästan helt av blåmusslor 68,74. Detta överensstämmer med iakttagelser från andra artificiella ytor, både i Östersjön och i andra havsområden, som visar att branta, släta ytor huvudsakligen koloniseras 73. Leonhard, S. & Birklund, J. 2006: Infauna, epifauna and vegetation change in diversity and higher biomass. In: Danish Offshore Wind Key Environmental Issues. DONG Energy, Vattenfall, The Danish Energy Authority & the The Danish Forest and Nature Agency, pp. 94-111. 74. Glasby, T.M. & Connell, S.D. 1999: Urban structures as marine habitats. Ambio 28: 595-598.
114 Konsekvenser av vindkraftsparken av filtrerande djur och små, fintrådiga alger 66. På Utgrundens och Yttre Stengrunds vindkraftverk i Kalmarsund var tätheten av blåmusslor flera gånger högre på fundamenten än på omkringliggande hårdbotten, musslorna på fundamenten var dessutom större. En sådan ökning av blåmusselpopulationerna kan även tänkas gynna fisk- och fågelarter för vilka blåmusslor utgör en viktig föda. Medan blåmusslan tycks gynnas av vindkraftetablering är det troligt att andra arter inte koloniserar vindkraftverken i lika hög utsträckning. Detta gäller exempelvis arter som är knutna till algvegetation, eftersom både mängden alger och antalet algarter generellt visat sig lågt på branta och släta vindkraftverk, både i Östersjön och i andra områden 66,70,73. Reveffekter kan även verka på en större geografisk skala, om den nya ytan minskar avståndet mellan hårdbottenhabitat och ökar spridningen av hårdbottenarter mellan områden (så kallade språngbräde- eller stepping-stone-effekter). Detta kan vara positivt för hotade populationer men innebär också en ökad risk för spridning av oönskade främmande arter. Denna risk är liten för Finngrunden eftersom området redan idag har mycket hårda bottnar. Hydrografi och sedimentation Under anläggningsskedet kan mängden suspenderat material i vattnet öka på grund av arbetet med att konstruera fundamenten och förlägga elkabel. Detta kan påverka bottenlevande djur direkt, exempelvis genom att täcka och kväva fastsittande arter, eller indirekt, genom att försämra överlevnaden för alger vilka i sin tur är viktiga för många djur. Problemen kan förväntas vara störst i de djupa delarna av kabelkorridoren och mindre och mer lokala på de grunda delarna av Finngrunden där botten huvudsakligen består av sten, block och grus. Risken reduceras därmed genom att de mjukbottnar som i huvudsak identifierats ligger på djupt vatten med ringa eller ingen växtlighet. Under driftskedet kan vindkraftverken ha en viss påverkan på lokala strömförhållanden, vilket exempelvis kan påverka rörelser och suspension av bottensediment. Denna effekt förväntas bara i verkens omedelbara närhet och förväntas inte utgöra någon stor förändring jämfört med effekterna av den varierade bottentopografin. Påverkan under avvecklingsskedet är jämförbar med påverkan under anläggningsskedet. 7.6.2 Skyddsåtgärder För att minimera påverkan kommer teknik att väljas under anläggningsskedet som ger så liten påverkan på omgivningen som möjligt. Den tekniska utvecklingen går hela tiden framåt och vid tillfället för anläggningsskedet kommer den bästa möjliga tekniken att användas för att undvika sedimentation. 7.6.3 Bedömning Påverkan på de hydrografiska förhållandena i området bedöms vara obefintliga. Effekter från verksamheten under anläggningsskedet bedöms temporärt och lokalt kunna medföra en viss måttlig påverkan. Erfarenheter från andra redan uppförda vindkraftsparker visar att den lokala miljön återhämtar sig snabbt varför konsekvenserna för ryggradslösa botten levande djur får bedömas vara ringa. 7.7 Fisk 7.7.1 Påverkan Kunskapsläget för vindkraftens effekter på fisket och fiskebestånden sammanfattades av Fiskeriverket våren 2007 75. Material till denna miljökonsekvensbeskrivning är också hämtat från studierna som utförts vid de danska vindkraftsparkerna vid Nystedt och Horns rev 76. Påverkan under anläggningen av en vindkraftspark innebär en allmänt förhöjd risk för skada på fisk, i synnerhet för arter och livsstadier som inte kan eller hinner flytta sig från området. Den främsta påverkan under detta skede bedöms vara ökad sedimentspridning och buller. Påverkan under avvecklingsskedet bedöms medföra liknande störningsmoment som under anläggningsskedet 75. Under vindkraftsparkens driftskede förväntas påverkan på fisk ske främst genom effekterna av tillkomst eller förlust av habitat, förändrade förhållanden med avseende på främst ljud samt ändrade fiske- 75. Bergström, L., Westerberg, H., Olofsson, H., Axenrot, T. och Sköld, M. 2007: Revidering av kunskapsläget för vindkraftens effekter på fisket och fiskebestånden, Finfo 2007:6. 76. Klaustrup, M. (2006): Few effects on the fish communities so far i boken Danish offshore wind, key environmental issues, DONG Energy/Vattenfall/Danska Energistyrelsen/Danska Skogs och Naturstyrelsen, ISBN 87-7844-625-2, 29 s.
Konsekvenser av vindkraftsparken 115 restriktioner och upprättning av fredade zoner. Sedimentationsförhållanden Uppgrumling av löst material och lokalt ökad sedimentation i samband med t ex muddring och borrning är förenat med förhöjda risker hos framförallt rom, yngel och fisk i larvstadiet, som har liten eller ingen förmåga att undvika uppgrumlade områden. Påverkan är aktuell under anläggningsskedet då fundament och kablar installeras samt under avvecklings skedet. Effekten beror på påverkans varaktighet såväl som på bottentyp och sedimentkoncentration, på anläggningstekniken samt tiden på året när aktiviteten genomförs. Flera fiskarter har registrerats vara lekmogna i området under både vår och höst men Finngrundens betydelse som lekplats särskilt i relation till omgivande lokaler är svår att klarlägga. De bottentyper som förekommer på Finngrunden (sten, grus och sand) innehåller mest tunga partiklar som snabbt sjunker till botten igen och som därmed orsakar en mycket lokal uppgrumling av vattnet. Påverkan på eventuellt förekommande rom, yngel och fisklarver förväntas därför bli begränsad till en liten yta i direkt anslutning till det enskilda anlagda fundamentet och kabeln. Längs med kabelsträckningen mot land förväntas en något mer utbredd sedimentpåverkan eftersom även mjukare bottentyper påträffats på djupare delar. Strömhastigheterna i området är dock så pass låga att påverkan förblir relativt lokal omkring kabelarbetet, särskilt som arbetet av praktiska skäl sannolikt kommer att bedrivas under lugna väderförhållanden. Påverkan på eventuella ägg och larver av uppgrumlade sediment begränsas därför lokalt till de enskilda konstruktionsplatserna. Ljudmiljö Havet är en livsmiljö rik på bakgrundsljud från vind, vattenrörelser, djur och inte minst antropogena källor. Särskilt i kustnära vatten kan dygnsvariationerna av lågfrekvent ljud vara mycket höga till följd av fartygstrafik 77. Båtar såsom färjor, fartyg och trålare avger undervattensljud inom samma frekvensintervall och av högre ljudnivåer än vindkraftverk 78. Skillnaden består i att vindkraftverk avger ljud från en fast källa som varierar i styrka och frekvensfördelning 77. Westerberg 1996; Nedwell m.fl. 2003 78. Ingemansson 2002; Ingemansson 2003; Madsen m.fl. 2006; Thomsen m.fl. 2006 med vindhastigheten. Detta är mer varaktigt än t.ex. ljud från passerande fartyg och järnväg, åtminstone i mindre trafikerade havsområden. Exempelvis avger moderna lastfartyg lågfrekvent ljud (30 300 Hz) med en ljudstyrka av 175 db re 1 µpa (RMS) vid källan, vilket är 30 db (30 gånger) mer än det högsta ljud som utifrån mätvärden beräknats vid vindkraftverk 79. Fartygen överröstar således vindkraftverk i drift över stora avstånd och frågan om långväga störning från vindkraftverk är bara teoretiskt relevant i havsområden med liten fartygstrafik 80. Under anläggningsskedet av vindkraftsparken sker olika sorters arbeten som är förknippade med buller såsom borrning, sprängning, isättning av fundament, utjämning av botten, stödbensisättning med mera. Under anläggningen av vindkraftsparken sker också en ökning av båttrafik, som till viss del består även under driftskedet. Under driftskedet uppstår en allmänt förändrad ljudmiljö vid vindkraftverken på grund av vibrationer och ljud vid varje verk lokalt, men även i vindkraftsparken i sin helhet, på grund av att vibrationer från turbinen fortplantas via tornet och ljudvågor i vattnet. Stomljudets frekvens och intensitet påverkas av vindhastighet, fundamentens egenskaper samt antalet turbiner och deras effekt. Den naturliga botten typen har också en inverkan på ljudets spridning, eftersom ljud dämpas bättre av mjuka bottnar än av hårda. Fiskar som simmar i närheten av havsbaserade vindkraftverk störs inte av ljudet från anläggningen om de befinner sig mer än en meter från verken 81. Detta har framkommit i en studie som har genomförts på uppdrag av Energimyndigheten och Naturvårdsverket. I fält har förekomst och aggregering av fiskarter konstaterats invid vindkraftsfundament bland annat Utgrunden I och Yttre Stengrund. Inom kontrollprogrammet för vindkraftsparken Kentish Flats studerades förekomst av fisk i vindkraftsparkområdet mellan fundamenten. Trots bristfällig uppställning och avsaknad av statistiska analyser visar dessa studier på en lika stor eller högre förekomst av fisk inom vindkraftsparken jämfört med kontrollområdena 79,80. Madsen m.fl. 2006 81. Det visar undersökningar som utförts vid Utgrundet i Kalmarsund enligt professor Peter Sigray vid Meteorologiska institutionen på Stockholms Universitet. Se reportage i tidningen MiljöAktuellt 2009-03-17. Vindval rapport 5924 82. Emu 2006
116 Konsekvenser av vindkraftsparken utanför vindkraftsparken. De flesta av de redovisade fiskarterna förekom i ett högre antal inom vindkraftsparken, däribland sandskädda, rödspotta och knaggrocka 82. I allmänhet är fiskars tillvänjning för ljud snabb, emellertid kan känsligheten för mycket lågfrekvent ljud (partikelrörelser) vara hög med en mycket långsam tillvänjning 83. Att fiskar kan störas av särskilt högt ljud inom dess hörbara frekvensområde torde vara givet; vilka ljudnivåer som krävs för störning är emellertid inte klarlagt från art till art. Förmågan att uppfatta ljud hos fisk är delvis artspecifik men kan också variera beroende på livsmiljön och normala bakgrundsljud. Fisk uppfattar även små tryckförändringar med hjälp av sitt sidolinjeorgan. Den sammansatta ljudbilden hjälper fisken att bedöma avstånd, orientera sig och kommunicera. En allmänt ökad nivå av bakgrundsljud kan därför påverka fiskars beteende och födosök samt förmågan att upptäcka predatorer 84. Påverkan blir som störst när driftljudet ligger inom detsamma lågfrekventa intervall som flera fiskar kommunicerar inom, särskilt inför och under lek. Studier har visat att ljud med varierande intensitet och frekvens medför starkare stressreaktioner än kontinuerligt ljud. Plötsliga ljud med hög intensitet kan allvarligt skada, eller helt förstöra, fiskars hörselorgan, simblåsa eller blodkärl. Gradvis uppkomna ljud innebär inte lika stor risk eftersom en viss anpassning, eller en flyktreaktion, möjliggörs. Det finns dock inga generella tecken på att fisk skulle undvika ljud från vindkraftsparker under drift. Några absoluta gränsvärden för skaderisk har ännu inte fastställts men studier visar att ljud som överstiger detektionsnivån med över 90 db kan orsaka flyktreaktion. För de fiskarter som undersöktes av Nedwell m.fl. (2007) konstaterades en lägsta hörseltröskel på 97 101 db re 1 µpa vid 200 Hz. För den förstnämnda nivån av störning skulle således en ljudnivå på omkring 150 db re 1 µpa vid 200 Hz krävas beträffande dessa fiskarter. Någon sådan hög ljudnivå har inte uppnåtts intill vindkraftverken i någon av de studerade vindkraftsparkerna Nogersund (vid 6 m/s), Vindeby (vid 13 m/s), Bockstigen (vid 8 m/s), Lelystad (vid 7 m/s), Middelgrunden (vid 6 och 13 m/s), Utgrunden I (vid 14 m/s), Horns rev (vid 16 m/s), samt Nysted. Uppmätta ljudnivåer 83. Westerberg 1996 84. Predatorer betyder rovdjur. 85. Thomsen, F., Lüdemann K., Kafemann R. och Piper W. (2006): Effects of off-shore wind-farm noise on marine mammals and fish, Hamburg, Germany för COWRIE Ltd., 62 s. från ovanstående vindkraftsparker omräknades här till 1 m avstånd från fundamentet antagande en ljudförlust på 4 db per avståndsdubbling, grundat på mätningar av Ingemansson (2003) vid Utgrunden I Östersjön. Sammantaget anges i vindval rapport nr 5828 Miljömässig optimering av fundament för havsbaserad vindkraft att det förefaller det högst antagbart att eventuella störningar av fisk begränsas till höga vindstyrkor och korta avstånd (meterskala) från fundamentet. Storleken på påverkansområdet varierar för olika fiskarter. Strömming och torsk som är att betrakta som hörselspecialister har till exempel bedömts uppfatta ljud från pålning på längre avstånd än t.ex. plattfisk 85. Bedömningar för vindkraftsparken Utgrunden I i Kalmarsund anger att vissa fiskarter (hörselspecialister) kan förväntas uppfatta ljud från en vindkraftspark på upp till 25 kilometers avstånd 86. Den faktiska detektionsradien beror på de topografiska förhållandena och i hög grad på den befintliga nivån av bakgrundsljud och även på tekniska lösningar. Reveffekter Om mängden fisk ökar vid de nytillförda fundamenten uppstår en så kallad reveffekt. Den vertikalt utsträckta formen på fundamenten har visat sig vara attraktiv för planktonätande fisk som rör sig genom hela vattenkolumnen i sitt födosök 87. Om fundamenten erbjuder en fortsatt lämplig livsmiljö med god tillgång på föda kan det på längre sikt även uppstå en ökad lokal produktivitet. Påverkan av nytillförda hårdsubstrat är störst när vindkraftverken anläggs i områden med mjukbotten eftersom de då inför en helt ny typ av yta och erbjuder livsmiljö för arter som inte funnits där innan anläggningen. Finngrunden består till stor del av en mosaik av bottentyper med en dominans av hårdbotten. Vindkraftfundamenten kommer därför inte att tillföra en ny substrattyp utan bara öka tillgången på hårt substrat vilket helt eller delvis kompenserar för habitatförlusten. Habitat Anläggningen av fundament på botten gör att en del av den befintliga bottenytan blir otillgänglig som 86. Wahlberg, M. & Westerberg H. 2005: Hearing in fish and their reactions to sound from offshore wind farms, Marine Ecology Progress Series 288: 295 309. 87. Wilhelmsson, D., Yahya S.A.S. och Öhman, M.C. 2006: Effects of high-relief structures on cold-temperature fish assemblages: A field experiment. Marine Biology Research 2(2): 136-147.
Konsekvenser av vindkraftsparken 117 substrat under driftskedet. Hur stor yta som försvinner på detta sätt beror på vilken typ av fundament som används men ytan uppgår likväl till mindre än en procent av den totala ytan för vindkraftsparken. Ny hård yta tillförs genom etableringen av fundamenten. Den direkta habitatförlusten på grund av etableringen av vindkraftverken är därför liten. Magnetiska fält Kablarna som förbinder vindkraftsverken med varandra och med fastlandet är omgivna av magnetiska fält. Starka magnetiska fält kan påverka fiskars orienteringsförmåga eller simaktivitet. Styrkan på det magnetiska fältet och därmed omfattningen av påverkan, beror på vilken typ av ström som används och på kabelns utformning. Ål är den art som främst uppmärksammats för att orientera sig med ledning av jordmagnetism under sin lekvandring. Ål återfanns inte på Finngrunden under provfiskena men arten kan möjligen tänkas behöva korsa kabeln som förbinder vindkraftsparken med fastlandet under sin vandring längs Bottenhavskusten. Tidigare studier har visat att en liten och lokal kursavvikelse kan förekomma hos ål på nära avstånd från en likströmskabel 88 och att simhastigheten är något lägre i närheten av växelströmskablar 89. Magnetiska fält kan därmed påverka ålens vandring men ålen hindras inte. Utveckling av nya tekniker med svagare elektromagnetiska fält har lett till ständigt minskad påverkan av detta slag, både hos ål och hos andra vandrade fiskarter såsom laxfiskar 90. Vattenförhållanden Ett enskilt vindkraftverk är av relativt liten rumslig skala men utgör likväl ett fysiskt föremål genom vattenpelaren. Lokalt kring vindkraftverken kan den tillförda strukturen leda till förändrad vattencirkulation och omblandning men förändringarna kan liknas vid variationer som uppstår i den redan kuperade terrängen samt under väder- och säsongsomväxlingar. Vid studier på lokal skala vid Nystedt och Horns revs vindkraftsparker 76 har ökad omblandning genom virvelbildning bakomvindkraftverken observerats ha en attraherande påverkan på fisk som utnyttjar gränsen mellan olika vattenströmmar i sitt födosök. Ljusförhållanden En vindkraftspark innebär nytillförda ljuskällor och skuggor i ett annars naturligt enhetligt område där ljusflödet följer tid på dygnet, väder och säsong. Rörliga skuggor från rotorbladen har befarats framkalla flyktreaktioner hos fisk, i likhet med skuggor från jagande fågel. Risken för att sådana eventuella reaktioner skulle leda till signifikanta effekter är dock liten, främst utifrån faktum att svenska kustvatten oftast har ett begränsat siktdjup vilket minskar omfattningen av ljusintrycken uppifrån. Krusningar och vågor på vattenytan tros också mildra olika ljuseffekter. Navigationsbelysning bedöms inte ha någon större inverkan på fisk så länge belysningen är uppåt riktad. Vid nedåtriktade ljuskällor kan dock dygnsvisa förflyttningar hos zooplankton störas vilket även kan påverka fiskens dygnsrytm och rörelser. Fiskerestriktioner och reservatseffekt Det finns inga generella regler för tillträde eller fiske inom vindkraftsparker. Förbud att bottentråla över kabel utfärdas dock för att hindra skador på kabeln. Fiskerestriktioner inom större vindkraftsparker bör därmed på längre sikt medföra en positiv utveckling av bestånden under driftskedet, förutsatt att den inte störs av annan påverkan från vindkraftsparken. En sådan effekt brukar kallas reservatseffekt. Den största reservatseffekten förväntas generellt på fiskarter med låg grad av rörlighet som är föremål för högt fisketryck, eftersom rörliga arter vanligtvis förflyttar sig in och ut ur området. Av mindre rörliga arter återfanns vid Finngrunden främst tånglake och skrubbskädda. Ingen av dessa arter befinner sig emellertid under något fisketryck. Enligt fiskeriverkets statistik bedrivs yrkesfiske rent allmänt i mycket liten utsträckning inom själva projekteringsområdet (Bilaga 7.1). Införsel av fiskerestriktioner bör därför inte medföra särskilt annorlunda betingelser för grundets fiskebestånd jämfört med rådande förhållanden idag. 88. Westerberg, H. och Begout-Anras M-L. 2000: Orientation of silver eel in a disturbed geomagnetic field. Proc. 3rd conference on fish telemetry in Europe. Norwich 20-25 juni, 1999. 89. Westerberg, H. och Lagenfelt I. 2007: Åltelemetri, Vandrande ål och växelströmskablar på havsbotten, Rapport, Fiskeriverket, 14 s. 90. Westerberg, H., Lagenfelt I, Andersson I., Wahlberg M., och Sparrevik E. 2006: Inverkan på fisk och fiske av SwePol Link.
118 Konsekvenser av vindkraftsparken Ljudmiljö En tidig flyktreaktion kan vara positiv om det innebär att arter i förväg kan undvika att utsättas för skadliga ljudnivåer. En försiktighetsåtgärd under anläggningsskedet kan därför vara att skrämma iväg fisk med hjälp av akustiska signaler innan aktiviteter med höga ljudnivåer påbörjas. Anläggningsskedet ska planeras så att bullrande verksamhet minimeras exempelvis genom att minimera antalet transporter och genom att undvika eller helt enkelt utesluta pålning som orsakar mycket buller. Reveffekt Inga speciella åtgärder kommer att vidtas med avseende på den reveffekt som kan komma att uppstå. Foto: Mathias Andersson. 7.7.2 Skyddsåtgärder Sedimentationsförhållanden Sedimentering kan minimeras genom att aktiviteter som påverkar sedimentationen sker vid lugna förhållanden och med teknikval som minimerar negativ effekt. Utprövade särskilda metod finns för att samla in borrkax som uppstår vid borrning där särskilda silar fångar in grus, stenar och partiklar från borrning medan vatten går igenom. För att undvika negativa effekter på rom kan anläggningsskedet tidläggas på annan tid än under reproduktionssäsongen. Denna skyddsåtgärd kan dock ifrågasättas då anläggningsskedet dels är begränsat i tiden (under varmare årstiden av året) och dels har begränsad påverkan ytterst lokalt där arbetet för tillfället sker. Alla verken liksom fundamenten kommer inte att anläggas samtidigt varför restriktion av anläggningstiden ter sig mindre nödvändig för att värna om fiskreproduktionen. Under anläggningsskedet föreslås därför skyddsåtgärder utformas tillsammans med tillsynsmyndigheten där fokus ligger på att finna lämpliga metoder, teknikval och planera arbetet väl. Genom att planera arbetet väl kan man exempelvis anlägga på de djupare delarna under den tiden som fisk kan förväntas på de grundare delarna. Hänsyn kan då tas till aktuella vattentemperaturer och liknande som påverkar strömmingens lek. Habitat Eftersom Finngrunden utgörs av en mosaik där morän och grus dominerar finns områden med hårdbotten över hela grunden. Med fundamenten som ny hård yta tillkommer inte någon ny miljö. Den direkta habitatförlusten på grund av etableringen av vindkraftverken är liten varför inga särskilda skyddsåtgärder planeras. Magnetiska fält Förläggningsdjup/metodik och teknikval är två möjligheter som reducerar påverkan från magnetiska fält. Den vid anläggningsskedet bästa möjliga tekniken kommer att användas. Detta anses inte vara ett problem eftersom studier har visat att magnetfält inte i någon större omfattning påverkar ens de mest känsliga fiskarna i detta sammanhang såsom ål. Vattenförhållanden Finngrunden är naturligt väl exponerat av vågor och strömmar som särskilt vid blåsiga förhållanden bidrar till naturligt välblandade och turbulenta vatten. Fisk har ett naturligt beteende att antingen undvika eller utnyttja sådana vattenmassor/områden och kommer troligen att reagera på liknande sätt i samband med eventuella turbulenta flöden vid verken. Inga skyddsåtgärder bedöms därför som nödvändiga utifrån detta perspektiv. Ljusförhållanden Risken för att reaktioner mot annorlunda ljusintryck
Konsekvenser av vindkraftsparken 119 skulle leda till signifikanta effekter bedöms som liten. Detta främst utifrån det faktum att svenska kustvatten oftast har ett begränsat siktdjup vilket minskar ljusintrycken uppifrån. Naturliga krusningar och vågor på vattenytan tros också mildra olika ljus effekter. Inga särskilda skyddsåtgärder planeras i detta sammanhang. Fiskerestriktioner och reservatseffekt Förbud att bottentråla i vindkraftsparkområdet och över kabeln förväntas endast ha positiva effekter för fisk varför inga skyddsåtgärder kommer vidtas för att minska effekter från reservatseffekter. 7.7.3 Bedömning Anläggningsskedet för Vindkraftsparken på Finngrunden medför ringa konsekvenser för fisk enligt en samlad bedömning. Påverkan är dels begränsad lokalt till området för anläggandet av respektive vindkraftverk med fundament och påverkan är dels begränsat i tiden. Under driftskedet bedöms påverkan vara ringa utifrån jämförande studier som gjorts vid andra havsbaserade anläggningar. Under avvecklings skedet bedöms liknande påverkan som under anläggningsskedet, det vill säga ringa konsekvenser. Sedimentationsförhållanden Påverkan genom förändrade sedimentationsförhållanden sker naturligt när sediment sprids genom vågor och vind. En kraftigt utökad uppgrumling förväntas uppstå lokalt under själva anläggningsskedet av varje fundament respektive vindkraftverk. Påverkan på ägg och larver genom uppgrumlade sediment bedöms som lokalt och tidsmässigt begränsad till de enskilda konstruktionsplatserna. Spridning torde inte ske i någon större utsträckning då anläggandet sker då det är lugnt väder. Skador kan ändå förekomma på ägg och larver lokalt omkring anläggningsplatserna. Den totala ytan av det berörda området bedöms som liten jämfört med Finngrundens totala yta. Eventuella skador under anläggningstiden förväntas därför rimligen drabba en mindre andel av det bestånd som kan tänkas utnyttja Finngrunden för lek. Ljudmiljö Genom att studera den mest ljudkänsliga fiskarten, strömming, kan man förutspå hur fisk reagerar på en förändrad ljudbild. Många studier har gjorts och det finns inga generella tecken på att fisk särskilt skulle undvika ljud från vindkraftsparker. En förutsättning för en undvikandereaktion är att fisken har negativ association till ljudet och en tillvänjning kan även vara möjlig om ingen fara kan associeras med ljudet på längre sikt. Anläggningen bedöms inte medföra någon mätbar negativ påverkan för fisk. Reveffekter Vindkraftfundamenten kommer inte att tillföra en ny substrattyp utan bara öka tillgången på hårt substrat, vilket helt eller delvis bedöms kompensera för habitatförlusten. Påverkan gällande reveffekter bedöms därför som ringa för fisk. Habitat Ytan som upptas av vindkraftverkens fundament uppgår till bara någon procent av den totala ytan för vindkraftsparken. Ny hård yta, om än konstgjord, tillförs dessutom genom etableringen av fundamenten. Den direkta (netto) habitatförlusten på grund av etableringen av vindkraftverken är därför liten. Det blir ringa påverkan för fisk också utifrån detta perspektiv. Magnetiska fält Befintliga tekniska alternativ för minsta möjliga påverkan bedöms har goda förutsättningar att minimera negativa effekter på fisk. Dagens teknik får även den bedömas ge ringa påverkan på fisk enligt de studier som gjorts på ål. Vattenförhållanden Ingen negativ påverkan blir bedömningen för fisk gällande förändrade vattenförhållanden. Ljusförhållanden Risken för att reaktioner mot annorlunda ljusintryck skulle leda till signifikanta effekter för fisk bedöms som ringa. Detta gäller särskilt då svenska kustvatten oftast har ett begränsat siktdjup vilket minskar omfattningen av ljusintrycken uppifrån. Fiskerestriktioner eller reservatseffekt Om uppgifter från fiskeriverket stämmer så sker inte
120 Konsekvenser av vindkraftsparken fiske på grunden i någon större omfattning. Då bedöms inte reservatseffekter ge någon större effekt. Om fiske med bottentrålning sker inom det planerade vindkraftsparkområdet så kommer fisker estriktionerna i området över kabel att medföra positiv effekt för fiskebeståndet. Fiskarna får en fredad zon inom vindkraftsparken och kan förväntas öka i antal. 7.8 Fågel 7.8.1 Påverkan Utifrån studier av land- och havsbaserad vindkraft framgår att de potentiella effekterna av vindkraft på fåglar kan delas in i tre kategorier: Risk för kollisioner, barriäreffekter för flyttande och födosökande fåglar samt förlust eller tillkomst av habitat 91. Kollisionsrisk Risken för kollisioner är aktuell under driftskedet. Forskning om vindkraftseffekter på fåglar har till stor del fokuserat på risk för kollisioner och man har idag en ganska bra bild av denna risk, åtminstone för sjöfåglar. Teoretiskt sett är alla fåglar som flyttar på lägre höjd än 200 m över havet i riskzonen för en kollision. I en studie i Kalmarsund sträcker huvuddelen av alla sjöfåglar inom detta höjdintervall 92. Även småfåglar som sträcker på dagen befinner sig i detta intervall, medan huvuddelen av nattsträckande småfåglar passerar på högre höjd. Studier från vindkraftsparkerna i Kalmarsund i centrala Östersjön, Nysted i sydvästra Östersjön samt Horns rev utanför Danmarks kust i Nordsjön visar att sjöfåglar till allra största del undviker att komma i närheten av etablerade vindkraftverk 91 94. Jämförelse av sjöfågelsträcket före och efter etableringen vid Nysted och Kalmarsund visar att flyttvägen förbi vindkraftverken har förskjutits så att huvuddelen av fåglarna undviker att passera genom anläggningarna. Även vid Horns rev undvek huvuddelen av sjöfåglarna att flyga genom vindkraftsparken men här saknas jämförande data från tiden före utbyggnaden. Även i mörker samt under dagar med dis och dimma ändrade största delen av fåglarna kurs för att undvika vindkraftverken även om kursändringen skedde närmare inpå verken. 91. Fox, T., Christensen, T.K., Desholm, M., Kahlert, J., Petersen, I.K. 2006: Birds Avoidance responses and displacement. In: Danish Offshore Wind Key Environmental Issues. DONG Energy, Vattenfall, The Danish Energy Authority & the The Danish Forest and Nature Agency, pp. 94-111. 92. Petterson J. 2006: Flyttande små- och sjöfåglar en förstudie med lokalradar i Kalmarsund. Naturvårdsverket Rapport 5568. Vad gäller de fyra arter vars flyttning berörs speciellt av vindkraftsetablering på Finngrunden (sädgås, sångsvan, stor- och smålom) visar studierna från Kalmarsund att lommarna väjer kraftigt för vindkraftverken, i synnerhet de som flyger på låg höjd 95. Studierna vid Horns rev visar även att lommar tillhörde de arter som starkast undvek vindkraftsparken och i princip aldrig sågs flyga mellan vindkraftverken. Sädgås och sångsvan sträcker i alltför låga antal genom Kalmarsund för att kunna analyseras på artnivå, men om man tittar på hela gruppen gäss och svanar undviker den största andelen att flyga i närheten av vindkraftverken 94. Sammantaget visar dessa resultat att riskerna för sjöfågel att kollidera med havsbaserade vindkraftverk är ytterst låg. Riskberäkningar från Kalmarsund visar på en kollision per vindkraftverk och år, trots att Kalmarsund är en viktig sträckled där ca 500 000 sjöfåglar beräknas passera varje vår och upp till 800 000 varje höst 93. Den låga risken för kollisioner bekräftas också av att en enda kollision observerats under fyra års studier. En liknande uppskattning gjordes för Nysted, där knappt 41 48 fåglar beräknades kollidera med de 72 vindkraftverken under en höst, det vill säga ca 0.018 0.020 % av de passerande fåglarna 94. Barriäreffekter Att sjöfågel undviker vindkraftverken i hög grad innebär att anläggningen av en vindkraftspark i viss mån kan förväntas utgöra en barriär för fågelrörelser i området. Barriäreffekter kan uppkomma redan under anläggningsskedet, om fåglarna störs av buller och ökad fartygsnärvaro. Även avvecklingsskedet kan möjligen innebära störningar för sträckande fågel. Effekten bedöms dock vara störst under driftskedet då vindkraftverken är på plats som ett fysiskt hinder. Studierna i Kalmarsund, Nysted och Horns rev visar att fåglar som sträcker på en kurs som skär genom en vindkraftspark väljer att vika av och flyga i en båge runt vindkraftverken 91,93. Detta förlänger flygvägen, vilket ger en ökad flygtid och en ökad energikostnad för flyttningen. Den exakta effekten av en vindkraftspark på Finngrunden är svår att beräkna eftersom det inte går att förutse hur fåglarna kommer att ändra sin rutt. Om man räknar med 93. Petterson, J. 2005: Havsbaserade vindkraftverks inverkan på fågellivet i södra Kalmarsund. Statens Energimyndighet och Lunds universitet. 94. Petersen, I.K., Christensen, T.K., Kahlert, J., Desholm, M. & Fox, A.D. 2006: Final results of bird studies at the offshore wind farms at Nysted and Horns Reef, Denmark. National Environmental Research Institute, Ronde. Enligt Jan Pettersson, muntligen, hösten 2007.
Konsekvenser av vindkraftsparken 121 att fåglar som närmar sig området flyger i en båge runt projekterings området blir omvägen maximalt ett par kilometer. Detta är runt 1 % av sträckan över Östersjön och en betydligt mindre del av den totala flyttvägen för dessa arter. Varken i Kalmarsund eller vid de danska vindkraftsparkerna bedömdes en förlängning av flyttvägen i denna storleksordning ha någon signifikant betydelse på fågelpopulationerna. Habitat Att fåglarna undviker vindkraftverk till havs innebär att färre fåglar kan förväntas utnyttja området för födosök vilket innebär en förlust av habitat för födosökande fåglar. Denna effekt kan uppkomma redan under anläggningsskedet om fåglarna störs av buller och ökad fartygsnärvaro. Under driftskedet kan fåglarna dels undvika vindkraftverken och dels störas av servicetrafik till verken. Även avvecklingsskedet kan innebära störningar. Omvänt kan områdets betydelse som födosökshabitat öka under driftsskedet om anläggningen av vindkraftfundament ökar förekomsten av blåmusslor, vilket utgör basföda för exempelvis övervintrande alfågel. I anslutning till vindkraftsparkerna vid Nysted och Horns rev minskade förekomsten av vissa arter i området närmast verken efter etableringen, medan andra arter inte verkade påverkas av utbyggnaden 91. En av de arter som tydligast minskade i förekomst efter att vindkraftverken etablerats var alfågeln. Även i vindkraftsparksområdet i Kalmarsund minskade antalet rastande alfåglar efter byggnationen 93. Samtidigt noterades dock en liknande nedgång i referensområdet, varför det inte går att säga säkert att förändringen beror på anläggningen och inte på naturliga fluktuationer i antalet rastande fåglar. Observationer i Kalmarsund tyder ändå på att alfåglarna störs av servicetrafik till verken, även om denna effekt tycks vara begränsad till närområdet där båtarna rör sig. Studierna på Finngrunden visar att grunden åtminstone i viss utsträckning utnyttjas av övervintrande alfåglar. Studierna gav ingen indikation på att Finngrunden är av nationell betydelse som övervintringsplats för alfågel eftersom fågeltätheten var betydligt lägre än på utsjögrunden i Egentliga Östersjön. 95. Enligt Jan Pettersson, muntligen, hösten 2007. Även lommarna tillhörde de arter som minskade i förekomst efter anläggningen av vindkraftsparkerna vid Nysted och Horns rev. I detta sammanhang är det intressant att notera att ett avsevärt antal smålommar observerades rasta på Finngrundens östra och västra bank under våren. Eftersom Finngrunden ligger i en viktig sträckled för en stor del av de svenska och finska lompopulationerna är det viktigt att ta hänsyn till dessa arter vid planeringen av vindkraftverk i området. 7.8.2 Skyddsåtgärder Förutom de skyddsåtgärder som nämns i detta avsnitt bedöms inga andra mildrande åtgärder vara nödvändiga för att värna om fåglar. Möjligen kan pågående forskning visa om färgval kan bidra till att reducera den redan låga kollisionsrisken. Det kan diskuteras om anläggningsskedet kan förläggas vid annan tid än då fåglar sträcker förbi Finngrunden. Det ska utredas om det kan ge effekt att innan anläggningsskedet skrämma iväg fåglar med ljud. Anläggningsskedet ska planeras så att bullrande verksamhet minimeras exempelvis genom att minimera antalet transporter och genom att undvika eller helt enkelt utesluta pålning som orsakar mycket buller. Båttransporterna ska fartbegränsas då de passerar eventuella känsliga områden för fågel. Vid arbetet under anläggningsskedet ska rutiner finnas för att minska risk för utsläpp av olja såsom att alla fartyg ska ha länsar ombord vilket minimerar skada vid eventuella utsläpp liksom att båtar stabiliseras vid grundet så att risk för olyckor och utsläpp minskar. I upphandling av anläggningsarbetare ska kunskap Figur 7.1. Radarföljda sjöfågelflockar i Kalmarsund (ejdern dominerande art) våren 2001. Flockarna undviker tydligt att flyga in mellan vindkraftverken, markerade med grå prickar. Från Pettersson 2005 93.
122 Konsekvenser av vindkraftsparken om försiktighetsåtgärder för att minska negativa konsekvenser för fågel säkerställas. 7.8.3 Bedömning Flyttande sjöfågel bedöms inte påverkas mot bakgrund av erfarenheterna från både Danmark och Sverige. Födosökande fågel kan till viss del påverkas genom att mängden habitat minskar. I området kring Finngrunden finns även andra grundområden, t.ex. mellan Östra och Västra banken och Sydväst om Västra banken, varför detta inte kan anses vara en allvarlig effekt på dessa fågelpopulationer. Vindkraftsparken bedöms inte påverka fågelarter enligt fågeldirektivet. Den samlade bedömning är att vindkraftsparken medför små konsekvenser för fåglar. 7.9 Fladdermöss 7.9.1 Påverkan Risken för fladdermuskollisioner är aktuell under driftskedet då fladdermöss kan kollidera med roterande rotorblad. Eftersom fladdermöss reproducerar sig långsamt (honorna får oftast bara en unge per år) och har en mycket lång livslängd (över 30 år) kan även en svag ökning av dödlighet få en negativ effekt på fladdermuspopulationer. Fladdermöss är därmed betydligt känsligare än fåglar för ökad dödlighet vid uppförande av vindkraftverk. Kunskapen om fladdermuskollisioner med vindkraftverk kommer uteslutande från landbaserad vindkraft, men nya svenska studier visar att fladdermöss även återfinns till havs åtminstone 3 10 km från kusten 96. Dessa studier visar att många fladdermöss passerar eller uppehåller sig över havet, men nästan uteslutande vid ytterst låga vindhastigheter (0 1 m/s), vilket innebär att vindkraftverken inte producerar och står stilla eller rör sig mycket långsamt. Aktivitetssäsongen till havs var även relativt kortvarig med mest fladdermöss observerade till havs under sensommaren och under flyttsäsongen på hösten. Fladdermusinventeringarna vid Finngrunden gav inga tecken på att fladdermöss förekommer så långt ut från Gästriklandskusten under sommaren. Det kan dock inte uteslutas att fladdermöss passerar över grundet under flyttsäsongen. 96. Ahlén, I., Bach, L., Baagøe, H.J och Pettersson, J. 2007: Fladdermöss och havsbaserade vindkraftverk studerade i södra Skandinavien. Naturvårdsverket, Rapport 5748. 7.9.2 Skyddsåtgärder För att undvika kollisioner kan rotorbladen få stå stilla vid låga vindstyrkor då fladdermöss befinner sig i området. Det innebär att vindkrafts anläggningen stoppas vid vindstyrkor på exempelvis mindre än 4 meter per sekund under den årstid då mest fladdermus aktivitet förekommer. Vid högre vindstyrkor befinner sig inte fladdermöss ute vid grunden. 7.9.3 Bedömning Ny kunskap visar att fladdermöss letar föda över havet. Med det långa avstånd som Finngrundet har till land är det mindre troligt att födosök sker i området. Migrerande fladdermöss lämnar i regel land för sin flykt över vatten från bestämda platser. Det finns idag ingen kunskap om sådana platser i området. Om det visar sig att fladdermöss migrerar i området så kan det förväntas ske under begränsade perioder och vid låga vindhastigheter (i huvudsak mindre än 4 m/s). Det är vid sådana tillfällen möjligt att begränsa vindkraftverkens drift så att rotorbladen stannar. Bedömningen är därför att vindkraftsparken Finngrunden medför ringa konsekvenser för fladdermöss. 7.10 Havslevande däggdjur, säl 7.10.1 Påverkan Gråsäl är det enda havslevande däggdjur som bedöms kunna påverkas av vindkraftsutbyggnad på Finngrunden. Den påverkan på säl som huvudsakligen diskuterats är buller och vibrationer som kan leda till förlust av habitat 97,98. Denna genomgång fokuserar på bullereffekter. Det har även framförts att den fysiska närvaron av de fasta installationerna innebär en förändring av sälarnas livsmiljö som de skulle kunna reagera på. Iakttagelser från både Danmark, Grönland och Sverige visar dock att sälar snabbt vänjer sig vid fasta installationer i havet såsom broar, fyrar och hamnar. Risken för att vindkraftverken som fasta installationer betraktade skulle störa eller skrämma sälarna bedöms som mycket liten. De studier som gjorts i anslutning till vindkraftsparker i Danmark stödjer också denna slutsats. 97. Teilmann, J., Tougaard, J., Carstensen, J., Dietz, R. & Tougaard, S., 2006. Marine mammals Seals and porpoises react differently, in: Danish Offshore Wind: Key Environmental Issues. DONG Energy, Vattenfall, The Danish Energy Authority and the Danish Forest and Nature Agency 98. SOU 1999:75, 1999. Slutbetänkande av Vindkraftsutredningen: Rätt plats för vindkraften. Statens offentliga utredningar.
Konsekvenser av vindkraftsparken 123 Foto: Robert Ringström. Den största risken för bullerstörningar bedöms finnas under anläggningsskedet. Även under avvecklings skedet finns risk för bullerpåverkan. Sälars hörsel är mycket god inom höga eller mycket höga frekvensområden, det vill säga 2000 60 000 Hz. Enligt vissa källor uppfattas knappast frekvenser under 1000 Hz vare sig i luft eller i vatten 98. Det innebär i så fall att sälarna sannolikt inte hör några ljud från vindkraftverk i drift om de inte befinner sig precis i närheten av ett verk, eftersom inga av de ljud som vindkraftverken genererar uppges ligga över 2000 Hz. Det finns dock uppgifter om att sälar producerar och hör ljud ända ned till 100 Hz, och har relativt hög känslighet även för lågfrekventa ljud 99. Studier har visat att sälar kan känna vibrationer på långt avstånd i vattnet med hjälp av sina morrhår, som de använder för att hydrodynamiskt uppskatta avstånd 100. Vibrationer från vindkraftverk i drift kan därför potentiellt leda till att sälar blir skrämda eller får problem med avståndsbedömningen. Danska studier kring vindkraftsparkerna i Horns Rev och Nysted har dock visat att sälarna inte påverkas nämnvärt under vare sig konstruktion eller drift 97. De enda effekter som kunde påvisas var att antalet sälar på land i Rödsands sälreservat nära Nystedvindkraftspark sjönk signifikant under de dagar då pålning utfördes och att inga sälar observerades inom vindkraftsparken vid Horns rev under de dagar då pålning utfördes. Inga andra effekter kunde påvisas, varken under konstruktion eller under drift. Vad gäller Finngrunden är de närmaste viloplatserna för säl relativt avlägsna och risken för betydande störningar från vindkraftsparken är små. Den närmaste viloplatsen är Lövgrunds rabbar. Den ligger 21 km från Finngrundets Västra bank och 60 km från Östra bankens fyr. Fältundersökningarna visar att Finngrunden utgör födosöksområde för sälar men det finns inga studier som visar att sälar undviker vindkraftsparker under driftskedet. Det finns till och med tecken på att fisktillgången ökar kring vindkraftsparker, och detta skulle kunna innebära att vindkraftsparken blir viktigare som födosöksplats än området är idag. 7.10.2 Skyddsåtgärder Mildrande åtgärder under anläggningsskedet kan minska risken att sälar skadas av de starka ljud som uppstår. Åtgärder för att undvika skador kan till exempel vara att sälarna skräms bort av signaler i ett 99. Madsen, P.T., Wahlberg, M., Tougaard, J., Lucke, K. & Tyack, P., 2006. Wind turbine underwater noise and marine mammals: implications of current knowledge and data needs. Marine Ecology Progress Series 309: 279-295. 100. Dehnhardt, G., Hanke, W. & Mauck, B., 2001. Hydrodynamic trail following in seals: a new way for underwater orientation. Abstract 14th Biennial Conference on the Biology of Marine Mammals, Vancouver, Canada, Nov 28 Dec 3, 2001: 56 pp.
124 Konsekvenser av vindkraftsparken frekvensområde som de uppfattar som obehagligt, samt att anläggningsarbeten startar med mindre kraftiga slag för att sedan öka i styrka så att djuren hinner undan. Vidare ska anläggningsskedet planers så att bullrande verksamhet minimeras exempelvis genom att minimera antalet transporter, undvika/ utesluta pålning som orsakar mycket buller och fartbegränsa båttransporterna då de passerar känsliga områden. Åtgärder för att förhindra utsläpp och föroreningar som kan påverka säl negativt ska också vidtas. Detta innebär till exempel att ha regler och rutiner för att alla fartyg ska ha länsar ombord för att kunna minimera spridning av olja vid eventuella olyckstillbud där utsläpp av olja skett, stabilisera båtar vid grundet så att risk för olyckor och utsläpp minskar, särskilda uppsamlingskärl för olja ska finnas på platsen samt att arbetet planeras för att förhindra fartygskollisioner som kan leda till oljespill. 7.10.3 Bedömning Det finns inga fakta som visar på negativa effekter av vindkraftverk på säl. Även om Finngrunden används av säl för födosök bedöms inte verksamheten under något skede få mer än ringa konsekvenser för säl. 7.11 Fiskerinäring 7.11.1 Påverkan EEn omedelbar påverkan av vindkraftsparker på fisket kan ske i form av förändrade fiskerestriktioner. Vindkraftsparker kan även medföra ytterligare effekter, negativa som positiva, på fisket genom olika former av påverkan på fiskebestånden. Fiskerestriktioner Det finns inga generella regler för tillträde eller fiske inom vindkraftsparker men i regel tillåts inte bottentrålning över kabel då kabelverket riskerar att skadas. Fiske med andra redskap, småskaligt yrkesfiske och fritidsfiske påverkas inte av fiskerestriktioner. Sammanställningen av inrapporterade landningar från området under åren 1999 2006 visar att fiskeaktiviteten inom 5 km från det planerade vindkraftsparksområdet rapporteras vara liten. Fiskeförhållanden Den ekonomiskt viktigaste arten inom det svenska yrkesfisket i området är strömming även om dess betydelse i relation till andra arter har minskat under senare år. Den största risken för påverkan på beståndet är relaterad till anläggningsskedet då arbetet med fundament och kablar kan orsaka en ökad sedimentation över känsliga ägg och larver och därmed temporärt försämra tillväxten av beståndet. Strömming har registrerats vara lekmogen i området under både vår och höst men Finngrundens betydelse som lekplats för strömming, särskilt i relation till omgivande lokaler, är fortfarande oklar. 7.11.2 Skyddsåtgärder De skyddsåtgärder som kommer att vidtas gäller fiskbeståndet. Detta påverkar fiskenäringen indirekt. Se under avsnittet om skyddsåtgärder för fisk i detta kapitel för mer information. 7.11.3 Bedömning De förväntade skador för fisken är mycket lokala och temporära. Även i övrigt är den samlade bedömningen att konsekvenser av en vindkraftspark på Finngrunden för fiskenäringen är ringa. Fiskerestriktioner Aktiviteten av svenskt yrkesfiske på Finngrunden är så pass liten att eventuella fiskerestriktioner inom projekteringsområdet med viss omnejd bedöms medföra ringa konsekvenser för både fisk och fisket. Eventuella fiskerestriktioner för vindkraftsparken kommer heller inte att gälla i en så pass omfattande geografisk utsträckning att det påverkar det finska yrkesfisket. Fiskeförhållanden Påverkan på ägg och larver genom uppgrumlade sediment är lokalt begränsad till de enskilda konstruktionsplatserna och sker temporärt under anläggningsskedet. Skador kan förekomma på ägg och larver omkring dessa platser men den totala ytan på det berörda området är liten jämfört med Finngrundens totala yta. Eventuella skador under anläggningstiden bör därför rimligen drabba en mindre andel av det bestånd som kan tänkas utnyttja Finngrunden för lek.
Konsekvenser av vindkraftsparken 125 Figur 7.2 Visualisering av Finngrunden från fastlandet (avstånd ca 37 km). Källa: Sightline. 7.12 Landskapsbild 7.12.1. Påverkan För att på bild ge ett bästa möjliga intryck av hur den kommande vindkraftsanläggningen kommer att gestalta sig vid utblickar från land, har ett antal foton tagits från olika platser vilka återfinns i bifogade samrådsunderlag Fotopunkter har valts för att illustrera synintrycket av vindkraftsanläggningen från platser där man har mer eller mindre fri utsikt över havsområdet eller varifrån man möjligen har förutsättningar att kunna observera vindkraftverken som ett mindre inslag i landskapbilden. Då avståndet är så pass långt ut till den planerade vindkraftsparken kommer inte enskilda verk att synas från land. Anläggningen kommer att synas vid klart väder som en ljusgrå siluett i horisonten från land (Figur 7.2). Nattetid kan belysningen från vindkraftsparken möjligen avtecknas likt mindre glitter mot himlen om det är molnfritt. 7.12.2 Skyddsåtgärder Färg på verken väljs för att minska synligheten (även om detta inte krävs då avståndet är så pass långt till land). Regler om belysning kommer att följas och där det är möjligt ska hänsyn tas till att minska eventuella negativa effekter från belysningen. 7.12.3 Bedömning En av fördelarna med Vindkraftspark Finngrunden är att avståndet till land medför ringa eller inga konsekvenser för landskapsbilden sett från land. Ute till havs i vindkraftsparkens omedelbara närhet påverkas landskapsbilden direkt. Då få människor uppehåller sig där och då endast tillfälligt, så föranleder detta ingen annan bedömning än ringa konsekvenser.
126 Konsekvenser av vindkraftsparken 7.13 Marinarkeologi 7.13.1 Påverkan Finngrunden kan förväntas ha flera skyddsvärda marina lämningar. Om fundament eller kabel placeras på dessa kan lämningar skadas. Lämningarna kan också skadas under arbetet vid anläggningen. 7.13.2 Skyddsåtgärder Det är av stor vikt att skyddsåtgärder vidtas för att skydda marina lämningar på Finngrunden. Noggrannare och mer exakta undersökningar av botten kommer att ske inför anläggningsskedet. Då säkerställs bottenytans beskaffenhet på olika sätt och också utifrån marinarkeologiska perspektiv. Det är nödvändigt att bottens beskaffenhet exakt klarläggs exakt i området där verken anläggs och där kabeln dras. Genom att undersöka botten på detta sätt ska konflikter med eventuella lämningar undvikas. Påträffas objekt som kan vara skyddsvärda kommer detta område undvikas med säkerhetsavstånd. Undersökningarna av botten inför anläggningsskedet föreslås ske i samarbete med tillsynsmyndigheter och andra sakkunniga såsom experter på Länsstyrelserna i Gävle och Uppsala län, Riksantikvarieämbetet, Statens Maritima Museer och Länsmuseet i Gävleborg. Fynd kommer att rapporteras för att erforderliga åtgärder ska kunna vidtas i samråd med ansvariga myndigheter. 7.13.3 Bedömning Vindkraftverken upptar en mycket begränsad bottenyta jämfört med projekteringsområdet totala yta som för Finngrunden är väldigt stort 101. Stora möjligheter finns att i tid identifiera samt vid behov flytta enskilda vindkraftverk eller del av kabelstråk om det visar sig att marinarkeologiska föremål påträffas. Vi bedömer därför att konsekvenser för marinarkeologin blir ringa. 7.14 Riksintressen samt övriga skyddade områden 7.14.1 Riksintresse för naturvård Påverkan Vindkraftsparken och kablar i den ekonomiska zonen förväntas inte påverka riksintresseområden för naturvård då avståndet är mer än 3 mil. När kabel dras upp på land ska särskild hänsyn tas till områden med riksintressen Skyddsåtgärder Inga särskilda skyddsåtgärder bedöms nödvändiga för verksamheter ute i den ekonomiska zonen. Vid planering av kabeldragning in mot land och på land ska särskild hänsyn till detta område tas. Bedömning Vindkraftsverksamhet ute vid Finngrunden bedöms inte ge några konsekvenser för Riksintresseområden för naturvård. 7.14.2 Natura 2000-område Påverkan Östra banken och därmed del av projektområdet, befinner sig inom område som har föreslagits som Natura 2000-område. Anläggningen av vindkraftsfundamenten innebär ingen avgörande förändring av Natura 2000-områdets skyddade naturtyper Sublittorala sandbankar och Rev, då hårda ytor som block och sten redan förekommer rikligt inom båda naturtyperna. Hårt substrat (block och stora stenar) dominerar till och med ytmässigt i naturtypen Rev. Hårt substrat finns även i naturtypen Sublittorala sand bankar 102. Att tillföra mer hård yta genom fundament påverkar därför inte habitaten nämnvärt. Alternativa fundament såsom Monopilefundament upptar såpass liten yta och kan inte heller anses medföra någon negativ påverkan på habitaten. I sammanhanget ska också nämnas att det på Finngrundens grundaste bottenytor återkommande sker kraftig ispåverkan där isen nöter bort bottenväxtlighet. Under driftsskedet kommer mindre än 1 % av den totala bottenytan i området att tas i anspråk för fundament och kabel. Område runt fundament och kabel kan påverkas av fysisk störning och sedimen- 101. Projektområdet är cirka 70 km 2 för Västra banken respektive cirka 165 km 2 för Östra banken. 102. Naturvårdsverket 2008: Utbredning av arter och naturtyper på utsjögrund i Östersjön.
Konsekvenser av vindkraftsparken 127 Figur 7.3 Blåstångs täckningsgrad i förhållande till vindkraftverk på Östra banken enligt konfiguration 2 och 3. Källa: Aquabiota. tation under anläggnings- och avvecklingsskedena. Påverkan kan förväntas vara kortvarig och reversibel. Studier har visat att de bentiska samhällena i huvudsak kan antas återkolonisera de påverkade ytorna redan inom några år efter att verksamheten avslutats. Skyddsåtgärder Områden grundare än 5 m undantas helt från vindkraftsetableringen vilket innebär att en stor del av naturtypen 1170 Rev, framförallt delarna med tångbälte, förblir opåverkad (Figur 7.3). Bedömning Ett aktuellt fundamentsalternativ för Finngrunden är gravitationsfundament. Det innebär att ny hårdyta ställs på botten 103.Hårda substrat finns redan över hela Finngrunden. Därför bedöms inte den typen av fundament medföra negativa konsekvenser för Natura 2000 området. Aktuella som fundament på Finngrunden är är även så kallade Monopilefundament. Dessa upptar så pass liten yta av botten och medför inte heller andra negativa aspekter, varför påverkan bedöms vara ringa för Natura 2000- området även av denna typ av fundament. Påverkan överhuvudtaget av vindkraftsverksamhet för algsamhällena i området, vilka har lyfts fram som ett viktigt naturvärde, bedöms som liten, lokal och kortvarig. Detsamma gäller för den enda av de hänsynsarter som nämns i Habitatdirektivets bilaga 9.1, gråsäl. Ingen av de fiskarter som nämns i Habitatdirektivet berörs. Av de fågelarter som tas upp i Fågeldirektivet visar fågelundersökningarna att det speciellt är smålom som berörs av en vindkraftanläggning på Östra banken. Smålom uppehåller sig på Finngrunden under sträckperioden. Danska studier visar att lommar undviker att födosöka i vindkraftsparken 91,94 vilket skulle kunna resultera i habitatförlust men eftersom andra grundområden finns i närheten kan påverkan på smålompopulationen förväntas vara liten. En annan fågelart som är knuten till just utsjöbankar är alfågeln. Denna övervintrar i någon omfattning vid Finngrunden. Fågelundersökningen indikerade dock att Finngrunden kan bedömas vara en mindre viktig övervintringsplats för denna art. Den samlade bedömningen enligt ovan visar att Vindkraftspark Finngrunden medför ringa konsekvenser för Natura 2000 området och att olika intressen därmed kan samexistera. 7.14.3 Riksintresse för vindbruk Påverkan Området vid Finngrunden är utsett till Riksintresse som energiproduktionsyta. En vindkraftspark på området uppfyller därmed detta riksintressets syfte. Skyddsåtgärder Några skyddsåtgärder för detta riksintresse behövs 103. Se kapitel Beskrivning av vindkraftsparkens verksamhet för mer information.
128 Konsekvenser av vindkraftsparken inte då syftet med intresset uppfylls. Om vindkraftsparkens storlek varit avsevärt mindre hade inte intresset tillgodosetts lika väl som det nu görs. Vindkraftsparkens omfattande storlek gynnar därmed syftet med detta intresse. Bedömning En vindkraftspark på Finngrunden av denna omfattning uppfyller väl de mål som riksintresset avser. Vindkraftsparken medför således mycket positiva konsekvenser för områdets Riksintresse för vindbruk. 7.14.4 Riksintresse för yrkesfiske Påverkan Invid kusten finns områden med Riksintresse för yrkesfiske. Detta intresse påverkas inte nämnvärt av aktiviteter vid Finngrunden då de aktiviteter som planeras är mycket lokala till varje enskilt verk respektive till aktuellt kabelstråk. Vidare är verksamheter vid grunden begränsade i tid. Skyddsåtgärder De skyddsåtgärder som kommer att vidtas gäller mildrande åtgärder för fisk vid anläggningsskedet, driftskedet och avvecklingsskedet ute vid Finngrunden. Detta påverkar fiskenäringen och Riksintresseområdet för yrkesfiske indirekt. Se under avsnittet om skyddsåtgärder för fisk för mer information. Bedömning Vindkraftspark Finngrunden medför ringa konsekvenser för Riksintresse yrkesfiske. 7.15 Sjöfart 7.15.1. Påverkan Den trafik som idag går över delar av Västra banken antas flyttas till stråk c mellan bankarna (se karta med stråk a g markerade i avsnittet Sjöfart under kapitlet 5 (samt bilaga 3). I övrigt förväntas inga större förändringar för trafikstråken. Anläggnings- och avvecklingsskedena medför transportaktiviteter av vindkraftskomponenter och förflyttningar. Båttrafiken med arbetsfartyg till och från området förväntas bli intensiv under dessa perioder. Anläggningsskedets risker delas in i följande fyra grupper, anläggningsarbetet inom arbetsområdet på Finngrunden, kabelutläggning, transport av utrustning och transport av personal. Dessa arbeten torde dock kunna genomföras utan att medföra några mera påtagliga hinder eller störningar för den ordinarie sjöfartstrafiken i närområdet, bland annat med hänsyn till skedenas begränsade varaktighet. Under driftskedet förväntas servicefartyg trafikera området. Denna påverkan förväntas inte medföra några hinder eller störningar för ordinarie sjötrafik. Ankring inom vindkraftsparkområdet och över kablage till land kan skada kablarna på botten. Mellan transformatorstationerna och omriktarstationerna som ska placeras i anslutning till vindkraftsparken och land löper en högspänningskabel. Skada på sådan kabel kan teoretiskt innebära risk för personskada. Detta gäller även om kabeln skadas med fiskeredskap. För att bedöma riskerna med den planerade vindkraftsparkens driftskede har SSPA på uppdrag av Finngrunden Offshore AB gjort beräkningar där sannolikheten för kollision framgår och där också konsekvenser av en sådan identifieras och diskuteras. Sannolikhetsberäkningarna har gjorts med SSPA:s beräkningsmodeller (se Bilaga 3.1). Liknande modeller finns sedan tidigare för fartyg som passerar oljeplattformar. Möjliga konsekvenser till följd av olyckssituationer identifieras och diskuteras kvalitativt. Beräkningarna visar att risken för kollisioner är mycket liten. Olyckssituationer som kan tänkas uppstå är att fartyg/båtar antingen kör på (powered collision) eller driver på (drifting collision) någon av vindkraftsparkens komponenter. Konsekvenserna av kollisioner delas in i tre kategorier: personskador eller dödsfall, materiella skador samt miljöskador. Eftersom vattendjupet på Finngrunden på sina ställen är litet finns även möjligheten att sådant fartyg grundstöter istället för kolliderar med ett verk. I följande tabellen sammanfattas de beräknade returperioderna1 för kollision för fartygstrafik. Beräkningarna är gjorda för bogserassistans från Gävle för drivande fartyg.
Konsekvenser av vindkraftsparken 129 Powefred Collision (år/kollision) Drifting Collision (år/kollision) Västra banken 20 000 1 000 980 Östra banken 1 500 390 310 Bägge bankarna 1 400 280 230 Totalt (år/kollision) Tabell 7.1. Sammanfattning av returperioder för kollision beräknade för fartygstrafik av SSPA. Bogserassistans Gävle. Totala returperioden för bägge bankarna är således ca 200 år/kollision i fallet bogserassistans från Gävle. I fallet bogserassistans från Turku i Finland är motsvarande siffra också ca 200 år/kollision. I sammanhanget bör observeras att beräknade returperioder presenterade i tabell ovan utgör sannolikheten för att fartyg skall driva över vindkraftsparkens yttre begränsningslinje, vilket inte nödvändigtvis leder till en kollision med ett vindkraftverk. Den tidigare studien som avsåg Finngrunden I och II gav totala returperioder på 800 år/kollision för Gävlefallet och 500 år/kollision för Turkufallet. Den lägre returperioden för Finngrunden III beror till största delen på den förändrade parkkonfigurationen men också på de nya förfinade beräkningsmodellerna. En principiell skillnad är att parken Finngrunden III ligger närmare stråken än vad Finngrunden I och II gör. Detta gäller speciellt för Östra banken och stråken c, d och e samt för Västra banken och stråk c. Vid kollision mellan ett vindkraftverk och ett större fartyg skulle tornet kunna knäckas och falla antingen mot eller från fartyget. Även maskineri och turbin riskerar att falla ned och landa på fartyget. Om fartyget inte stoppar, utan fortsätter framåt och över platsen för det kollapsade vindkraftverket, kan fartygets botten skadas. Kollisionsfrekvenser för fiskebåts- och fritidsbåtstrafik kan inte bedömas information saknas för att genomföra sådana beräkningar. Uppskattning av trafikflödena av dessa båda trafiktyper i Gävleborg och Uppsala län indikerar dock att flödena är av liknande storleksordning som fartygstrafikflödena. Utöver dessa flöden tillkommer passager till följd av oregelbundna rörelsemönster såsom t ex fiskande fiskebåtar. Vid bedömning av de sjösäkerhetsmässiga effekterna av en vindkraftsparkutbyggnad är det relevant att jämföra den befintliga grundstötningssannolikheten med den beräknade kollisionssannolikheten med utbyggd vindkraftspark 104. Miljöskador kan uppstå p.g.a. utsläpp till följd av skadat fartyg. Vid en kollision med tankfartyg kan, om fartygets dubbelbotten går sönder, betydande mängder olja från de skadade lastoljetankarna läcka ut. Oavsett fartygstyp föreligger alltid risk för läckage av bunkerolja. Även andra miljöfarliga utsläpp såsom kemikalier kan förekomma. En kollision kan därför medföra stora konsekvenser för havsmiljön. Det finns dock ett flertal internationella regler som kommit till för att hindra stora utsläpp till havs. Sedan år 1996 måste alla nya tankbåtar med en kapacitet av över 5 000 ton ha dubbelt skrov och båtar med enkelt skrov tillåts bara fram till år 2015 inom EU-länderna. Moderna tankbåtar använder numera även ett flertal lagerutrymmen som är avskiljda från varandra istället för ett enda utrymme. Detta är en säkerhetsåtgärd för att förhindra stora utsläpp. 7.15.2 Skyddsåtgärder Tydlig utmärkning av vindkraftsverken och framförallt vindkraftsparkens yttre placerade verk är en riskreducerande åtgärd. En vindkraftsparkutbyggnad med en tydlig utmärkning bidrar sannolikt till att minska grundstötningssannolikheten. Utformning av belysning och övriga markeringar kommer att ske i enlighet med berörda myndigheters krav. Inför anläggningsskedet ska rapportering göras till Kustbevakningen, Räddningsmyndigheten, Sjöfartsverket och Fiskeriverket för att undvika problem för trafik och fiskebåtar i området. 104. Rapport från sjösäkerhetsutredning av SSPA ligger till grund för informationen i detta avsnitt.
130 Konsekvenser av vindkraftsparken 7.15.3 Bedömning Bedömningen är att vindkraftsparken förväntas medföra små konsekvenser för internationell handelssjöfart då befintliga farleder ligger på betryggande avstånd. För tyngre trafik utanför farlederna medför vindkraftsparken små konsekvenser. Även i övrigt förväntas inte verksamheten medföra mer än små konsekvenser för sjöfarten i området. 7.16 Rekreation och friluftsliv inklusive fritidsfiske 7.16.1 Påverkan Då vattenområdena för den planerade vindkraftsanläggningen vid Finngrunden idag inte utgör något utnyttjat område för rekreations- och friluftsliv så förväntas inte vindkraftsanläggningen påverka sådana grupper av aktiviteter. Om det i framtiden skulle ske förändringar t.ex. genom arrangerandet av organiserade fiskeutflykter i området som skulle göra området mera intressant för olika fritidsaktiviteter, så kommer inte vindkraftsanläggningen att utgöra något hinder för båtaktiviteter i området. 7.16.2 Skyddsåtgärder Inga skyddsåtgärder kommer att vidtas för att minska påverkan för rekreation och friluftslivet i området vid Finngrunden. 7.17.2 Skyddsåtgärder Försvarsmakten har föreslagit att två nya radarsystem bör bekostas och uppföras av den som anlägger en vindkraftspark vid Finngrunden. Detta övervägande kan diskuteras om det skulle visa sig att radarsystemen påverkas. 7.17.3 Bedömning En vindkraftsanläggning vid Finngrunden bedöms inte medföra några negativa konsekvenser för försvarets intressen sedan eventuella skyddsåtgärder har vidtagits. 7.18 Andra kablar och ledningar/ konkurrerande verksamhet 7.18.1 Påverkan Vindkraftsanläggningen vid Finngrunden förväntas inte påverka andra ledningar på något mätbart sätt. 7.18.2 Skyddsåtgärder Inga skyddsåtgärder planeras då det inte bedöms ske någon påverkan. 7.18.3 Bedömning Ingen påverkan förväntas ske varför inga konsekvenser på andra kablar eller ledningar kan förväntas. 7.16..3 Bedömning Vindkraftsanläggningen medför ringa eller inga konsekvenser för rekreation och friluftslivet. 7.17 Totalförsvarets intresse 7.17.1 Påverkan Vindkraftsparken skulle kunna påverka försvarets radarsystem. I övrigt förväntas ingen påverkan på totalförsvarets intressen.
8Kontrollprogram
132 kontrollprogram 8. Kontrollprogram Forskning pågår i flera länder för att klarlägga hur vindkraftverk i havsmiljö påverkar sin omgivning. Inom Vindval i Sverige sker forskning som kan ge värdefull information inför utformandet av kontrollprogram. I Tyskland pågår omfattande forskningsarbete kring havsbaserade anläggningar knutna till forskningsplattformer Fino 1, 2 och 3. Danmark har bedrivit studier i många år på vindkraftsanläggningarna Horns Rev och Nysted. I Storbritannien sker ett omfattande arbete som bland annat hålls samman av COWRIE 105. Så här långt visar forskningen i Sverige och andra länder generellt ingen eller liten negativ miljöpåverkan i samband med byggnation och drift av vindkraftsanläggningar. Finngrunden Offshore AB är angeläget att visa att vindkraftsprojekt Finngrunden uppfyller de bedömningar som presenterats i denna miljökonsekvensbeskrivning. Bolaget ser därför positivt på att arbeta med en kontrollplan. För att säkerställa att kontrollplanen bygger på och utformas efter de senaste framtagna kunskaperna inom respektive området presenteras inte något färdigt förslag till kontrollplan i denna miljökonsekvensbeskrivning. Det är bolagets uppfattning att detta bäst görs i samråd med tillsynsmyndigheten. Utgrunden i Kalmarsund. Foto: Mathias Andersson. Diskussioner har förts om utformning av kontrollplan inom följande områden fisk, fågel och bottenlevande fauna och flora. 105. COWRIE (Collaborative Offshore Wind Research Into The Environment) Information om havsbaserad vindkraftsutveckling i Storbritannien.