Näringsliv och samhällsutveckling Det Göteborg som fick stå som värd för den stora utställningen 1923 hade under de närmast föregående 50 åren genomgått en i många avseenden dramatisk utveckling. År 1873 hade staden en befolkning om 61 500 personer, vid sekelskiftet 1900 fanns det drygt 130 000, medan man under jubileumsåret kunde räkna drygt 220 000 göteborgare, det vill säga nästan en fyrfaldig ökning under den gångna 50-årsperioden. Även om jämförelsen haltar något genom att av vissa ytterstadsdelar inkorporerats (Karl Johan, det vill säga Majorna, 1868, Lundby 1906 och Örgryte med Gårda 1922), var det tveklöst fråga om en väldig befolkningstillväxt. Tidens dynamik avspeglades också i ett omfattande bostadsbyggande; under dessa år bebyggdes den del av Vasastaden, som ligger söder om Engelbrektsgatan liksom området kring Södra Vägen, Linnégatsområdet med Kommendantsängen, Olivedal och Djupedal. Dessa kvarter var främst avsedda för borgarklassen, men också arbetarstadsdelar som Landala, Masthugget och Majorna byggdes färdiga, liksom något senare Olskroken, Bagaregården och Gamlestaden. Det segregerade boendet i Göteborg var en realitet, då som nu. För att säkra sin försörjning med arbetskraft hade dessutom de stora industriföretagen ofta låtit bygga arbetarebostäder i närheten av sina fabriker. Men sedan spårvägsnätet elektrifierats i början av 1900-talet, blev beroendet av närhet till arbetsplatsen mindre. Därtill bidrog också den successivt reducerade arbetstiden från år 1919 uppgick den till 48 timmar per vecka. Den mycket kraftiga tillväxten av befolkning och bebyggelse av nya stadsdelar hörde naturligtvis hemma i ett vidare orsakssammanhang den var en konsekvens av Göteborgs ekonomiska utveckling. Stadens näringsliv hade, sett ur 1923 års perspektiv, under de senaste decennierna genomgått både en kraftig tillväxt och en strukturell förändring. Särskilt pådrivande i detta sammanhang var givetvis det nyss avslutade världskriget och de våldsamma kast i konjunkturen, som präglat både krigsåren och åren närmast därefter. Stadens gynnsamma läge Ännu 50 år före jubileumsutställningen, år 1873, hade Göteborg mycket kvar av sin äldre karaktär i vissa fall ännu från 1700-talets senare del. Den ena tanken bakom Göteborgs grundläggning att kunna försvara Sverige mot danska anfall var visserligen sedan länge övergiven, vilket symboliserades av rivningarna av befästningsverken i början av 1800-talet. 58
Den vita staden var alls inte vit. Det ser man tydligt på denna tavla av Fred Proessdorff ur Göteborgs stadsmuseums samlingar. Facklorna brinner och speglar sig i Näckrosdammen, Minneshallen lyser som en lykta, Huvudrestaurangen är festligt eklärerad och högt uppe på berget kastar AGA-fyren sitt sken långt bortom stadens gränser. 59
Göteborg är Sveriges port mot väster. Högt ovanför utställningsområdet byggdes en AGA-fyr, som lyste så starkt att man fick skärma av den för att inte förvirra fartyg till havs. Intill stod en enklare variant av trä, vanlig som vaktstuga vid optiska telegrafstationer. Fyrtornet kunde besökas via en bergbana. Men den andra grundtanken, att skapa en viktig handelsstad, att etablera Göteborg som Sveriges port mot väster, var fortfarande stadens alldeles särskilda kännemärke. Den internationella utvecklingen, som alltsedan 1700-talet hade inneburit en förskjutning av världens ekonomiska kraftcentrum till Nordsjön och Atlanten, hade stärkt Göteborgs nationella ställning, särskilt på de svenska östersjöstäderna bekostnad, vilka kom i bakvattnet. På 1870-talet var nästan två tredjedelar av världens handel koncentrerad till Västeuropa, en region som präglades av stark befolkningstillväxt, urbanisering och industrialisering. Den starkt växande internationella handeln gynnades också av sänkta fraktkostnader. Mellan 1870 och 1890 halverades fraktindex. Sänkta fraktkostnader och Göteborgs geografiska läge var därför särskilt gynnsamma faktorer för tillväxt, och från 1800-talets mitt var Göteborg Sveriges viktigaste handelsstad, väl integrerad i ett ekonomiskt nätverk av handelsstäder runt Nordsjön. Inte mindre än 25 procent av svensk export och en tredjedel av importen gick under 1800-talets senare del över Göteborg. England mest betydande handelspartnern Över Göteborg importerades på 1870-talet en lång rad kolonialvaror såsom socker och kaffe, men vid denna tid kunde man emellertid iaktta en förskjutning i sammansättningen av varor, som antydde, att en ny tid stod för dörren: en ökad införsel av bomull för textilindustrin, av stenkol och maskiner för den växande svenska verkstadsindustrin och för järnvägarnas behov. På utförselsidan dominerade fortfarande 1873 de klassiska produkterna järn och trävaror, men därtill sedan mitten av 1800-talet också en helt ny vara, nämligen den västsvenska havren, som gick till Englands omnibus- och gruvhästar. 60
64 Linbanan var den första i sitt slag i Sverige och en helsvensk produkt, som imponerade på utländska besökare och ledde till beställningar hos tillverkaren Nordströms. Linbanan förband Minnesfältet med Liseberg. Ville man se utsikten över utställningen tog man i stället bergbanan. Fundamentet till AGA-fyren, som placerats vid bergbanans högsta punkt, finns fortfarande kvar.
65