Anteckningar från Forum för tillämpad samhällsekonomisk analys, 22 november 2017

Anteckningar från Forum för tillämpad samhällsekonomisk analys, 22 november 2017 Program Del 1: Bredare konsekvensanalyser för bättre beslut... 1 Otillräckliga analyser av politikens samhällskonsekvenser... 1 Lena Nerhagen (VTI)... 1 Sara Forsstedt (Transportstyrelsen)... 2 Tre perspektiv på konsekvensanalys... 3 Christina Fors (Näringslivets regelnämnd (NNR))... 3 Helen Forslind (Finansdepartementet)... 4 Johanna Farelius (Naturvårdsverket)... 4 Del 2: Policy sequencing toward decarbonization... 5 Vikten av rätt tajming av olika ekonomiska styrmedel... 5 Thomas Sterner (Göteborgs universitet)... 5 Del 3: Subventioner effektiva styrmedel i miljöpolitiken?... 6 Teoretisk genomgång... 6 Ficre Zehaie (Naturvårdsverket)... 6 Rob Hart (Sveriges Lantbruksuniversitet)... 7 Subventioner i klimatpolitiken... 7 Miriam Münnich Vass (Naturvårdsverket)... 7 Miljösubventioner i jordbrukspolitiken... 8 Fredrik Holstein (Jordbruksverket)... 8 Diskussion... 8 Svante Axelsson (Fossilfritt Sverige)... 8 Del 1: Bredare konsekvensanalyser för bättre beslut Otillräckliga analyser av politikens samhällskonsekvenser Lena Nerhagen (VTI) Presentationen baserar sig på artikeln Analyser av politikens samhällskonsekvenser är otillräckliga i Sverige 1. För att citera Hultkranz (2009) har samhällsekonomiska analyser länge behandlats som ett Styvbarn i förvaltningsfamiljen i Sverige. Avreglering, ökad målstyrning, regionalisering, EUmedlemska är några av de faktorer som gör att det ställs stora och ökade krav på 1 Nerhagen, L., Forsstedt, S. och Hultkrantz, L. Analyser av politikens samhällskonsekvenser är otillräckliga i Sverige. Ekonomisk debatt, nr 3 2017, årgång 45

förvaltningssystemet. Det finns därför behov av att utveckla omfattningen och sättet på vilket samhällsekonomiska analyser används. En delförklaring till detta kan finnas i att den allmänna kännedomen nationalekonomi och mikroekonomi är dålig inom andra yrkesgrupper inom t.ex länsstyrelser och förvaltningssystemet i stort. Kopplingen mellan economics och nationalekonomi är inte tydlig i Sverige och nationalekonomin har inte samma starka ställning. I en internationell kontext finns dock mycket forskning om förvaltningssystemet (se referenser i presentationen). OECD pekar där på vikten av att det finns engagemang på högsta politiska nivå. Jämför man med USA har kostnadsnyttoanalys varit ett krav sedan 1981. Det har där diskuterats att nyttorna inte nödvändigtvis måste överstiga kostnaderna, men de måste kunna motiveras i förhållande till kostnaderna (Shapiro, 2011). Wegrich (2011) pekar på att Economic analysis difficult to reconcile with system of negotiated policy-making in consensus democracies Vad innebär detta för Sverige? Inom EU finns ett arbete med Better regulation sedan 2003 vilket innebär att en s.k. Regulatory Impact Assessment (RIA) måste göras när nya förslag läggs fram. Detta för att politiska mål ska nås till lägsta kostnad och största nytta för medborgare, företag och anställda. Fram till 2012 ingick RIA i ett arbete med att minska administrativa bördor för företag. Därefter REFIT för att göra lagstiftning enklare och mer begriplig med fokus på småföretag. Slutsatsen från Nerhagen är dock att Sverige inte tillämpar RIA och saknar whole of government approach. Exempel på detta är vad gäller miljökvalitetsnormer där Sverige går längre än vad EUdirektiven kräver. Sara Forsstedt (Transportstyrelsen) Har bedrivit utbildning inom området sedan myndighetens början 2009. Vid Transportstyrelsen görs konsekvensutredningar vid nya eller ändrade regler, vilket blir ca 50 gånger per år. Under 2013 introducerades samhällsekonomisk analys i myndigheten och första konsekvensutredningarna med samhällsekonomiska bedömningar gjordes 2014. Har genomfört kartläggning av genomförda konsekvensutredningar 2014-2016 visat att det finns få fall där effekter av förslagen är kvantifierade eller monetärt värderade. Fokus ligger också på effekter för företag och det bredare perspektivet missas. Det finns ett behov av att lyfta blicken och titta på bredare effekter än vad som görs idag för att fånga alla relevanta samhällseffekter. Vanligt att samhällsekonomisk analys blandas ihop med kalkyler för infrastrukturinvesteringar i transportsektorn. Viktigt att ha en metod för att systematisera beslutsproblemet genom en rad analytiska steg. 1) Problemformulering 2) Mål. Vilket problem i samhället ska lösa? (SMART specific, measurable, assignable, realistic, time-related) 3) Alternativa lösningar. Görs utvärderingen mot nollalternativ (att inget görs) eller finns alternativ till reglering eller regleringsalternativ. Detta kräver dock att det ännu finns handlingsutrymme i att utforma dessa alternativ. 4) Identifiera och analysera konsekvenser i alternativen 5) Systematiskt jämföra för och nackdelar för olika alternativ. Utgångläget är ofta nollalternativet. Föreslå lösning 6) Följ upp och utvärdera. Hur har det gått och varför? (Australien föregångsland v.g. uppföljning.)

Rekommendationer: - Bedriv utredning och analys i proportion till frågans vikt och handlingsutrymme. Om utredningar görs utifrån en alltför specifik mall finns risk att den istället blir för mekanisk i syfte att bocka av ett antal punkter snarare än att lägga krut på rätt ställe. - Fundera över när i processen en konsekvensanalys gör skillnad. Undersök om det finns tidigare analyser från EU eller om frågan ägts av någon annan part tidigare. - Fokusera på samhällsekonomiska bedömningar snarare än beräkningar. En utmaning är att komma in tidigare i processen, redan vid problemformulering och identifiering av alternativ, inte bara när det är dags att räkna. Konsekvensutredningar bör inte ses bara som en juridisk produkt utan det krävs ett större samarbete. Även statistiska underlag är en utmaning. Kan baseras på olika beräkningskällor, olika basår, tidshorizonter etc. Se upp med att jämföra äpplen och päron. Pågående arbeten: - Nytt CTS forskningsprojekt om riskanalys som tittar på hur risk definieras, kvantifieras och värderas. Vad är en acceptabel risknivå? En slutsats såhär långt är att vägledning från politisk nivå länge efterfrågats men fortfarande saknas. - Projekt inom ESO Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi: Samhällsekonomiska konsekvensanalyser för bättre beslutsunderlag. Väntas bli klar till sommaren. Tre perspektiv på konsekvensanalys Christina Fors (Näringslivets regelnämnd (NNR)) Politiskt obunden ideell förening, helt finansierad av sina 18 medlemmar, som verkar för kostnadseffektiva regler. Syfte inte att hindra regler, utan att se till att reglerna blir rätt från början. NNR sammanställer och diskuterar förslag för regelförbättringar. Grundinställningen är att regler behövs men de måste vara kostnadseffektiva och genomförbara. För att kunna göra en sådan bedömning krävs goda beslutsunderlag. Erfarenheten är dock att de konsekvensanalyser som tas fram är bristfälliga vilket medför att beslutsfattare (riksdagsledamöter) inte kan ta informerade beslut. En orsak till att analysen brister är att det finns för låg efterfrågan på konsekvensanalyser idag. I sin rapport efterfrågar NNR ett krav på komplettering och återremittering av bristfälliga konsekvensanalyser till regelrådet. Tidigare i diskussionen kring detta krav har det framförts att det skulle finnas konstitutionella hinder för detta. Enligt en utredning gjord av Anders Hultqvist på uppdrag av NNR finns dock inga sådana hinder. Den andra viktigaste åtgärden enligt NNR är att göra regelrådet till en egen myndighet och se över dess mandat och långsiktiga förutsättningar. Hultqvist finner även att det finns tydliga fördelar av detta. Internationella förebilder för utvecklingen av regelrådet kan vara Regulatory Policy Committee i Storbritannien och Regulatory Scrutiny Board (EU). OECD har också lyft upp möjligheten att ställa krav på kompletteringar. Därtill bör regelrådets sammansättning, resurser och mandat förstärkas och de måste komma in mycket tidigare när det ännu finns en mottagare som kan beakta regelrådets synpunkter. Ytterligare rekommendationer i rapporten: - Stärk utredningars och departements förutsättningar för att göra konsekvensanalyser genom att ge tillräckligt med tid och tillse att de kommer in tidigt i processen. Stärk kompetensen så att det finns bättre kännedom om hur och vad som bör beställas. Dels genom tillräcklig kompetens i utredningen eller möjlighet att ta in - Proportionalitetsprincip. Storleken på utredningen bör vara i proportion till reglernas omfattning. (Högskolan i Jönköping gjort studie på detta.)

- Inför årlig rapportering från regering till riksdag av samhällsekonomiska kostnader och nyttor (inspiration från USA). - I samband med förslag skriva in NÄR uppföljning ska ske. Görs idag endast ad hoc. (Inspireras av EU som är tydligt med detta) - Skapa rutiner för tidiga och återkommande samråd med näringslivet för konsekvensanalyser. Tydliggöra överimplementering. Viktigt med tidiga analyser av EU förslag och effekter på Sverige. Helen Forslind (Finansdepartementet) Ett tjänstemannaperspektiv. Regeringskansliets beredningsprocess styrs av regeringsformens 7 kap: och innebär kollektivt beslutsfattande. Finansdepartementet är inblandade i alla beslut med budgetära konsekvenser och har till uppgift inte bara att se till kostnader och nyttor i en samhällsekonomisk analys utan också att utgifter och intäkter i budgeten går ihop. De flesta beslut tas på tjänstemannanivå. Frågor som inte kan lösas direkt hissas succesivt högre upp i organisationen och ju högre upp det hissas desto mer politisk förhandling (vilket då även kan innefatta fler frågor än den ursprungliga och inte längre endast kostnader och nyttor med den specifika frågan). Krav på konsekvensanalys finns i bl. a. regeringsformen, kommittéförordningen (1998:1474) och i propositionshandboken där det står att Konsekvensanalyser ska göras om det berör miljö, samhället och företag. Detta belyser att det är politiskt förhandlade texter som styr krav på konsekvensanalyser (ingår inte både miljön och företag i samhället?) Utmaningar: Olika intressegrupper olika bra på att föra sin talan. Vissa grupper har ett fackdepartement som för deras talan. Ta energifrågor som ett exempel. Näringslivet är välorganiserat, men skattebetalaren och elkonsumenten mindre så. Det kan medföra att det senare perspektivet lyfts fram lite för sent i processen. Viktigt att rätt kompetens finns. Kan finnas stor kompetens för att förstå koncept som t ex administrativ börda men mindre kompetens kring välfärdseffekter. Finns också en del politiska utmaningar. Inte säkert att politikern är betjänt av att belysa alla effekter vilket kan göra det svårt att kräva uppföljning. Kan också hända att löften görs offentligt utan förankring eller att de föregåtts av tillräckliga analyser vilket gör det politiskt svårt att sedan backa. Bidrag till bättre underlag: - Interna utbildningar - Initiera projekt. Föda in idéer till offentliga rapporter, t.ex. genom Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. - I gemensamberedningar kräva att vissa aspekter blir belysta. Be fackdepartementet uppdra åt myndigheten att utreda detta. Johanna Farelius (Naturvårdsverket) Arbetat med tillämpad samhällsekonomi sedan 2013 på NVV. Användbart direkt för beslutsfattarna. Fundera på vad som är relevant och vad är svårt. Beslut tas (ofta) i syfte att minimera en risk. När Naturvårdsverket får ett Regeringsuppdrag är det ofta utifrån ofta utifrån ett problem som behöver lösas och nära ett färdigt förslag. Men samhällsekonomisk analys (SA) behöver finnas med tidigt i processen.

SA i beslutsunderlaget behövs när följande frågor ska besvaras - Har staten en roll? På vilket sätt kommer staten in? - Styrmedel? - Avvägningar mellan samhällsmål, olika aktörer och olika typer av nyttor - Strategi/handlingplan? - Ytterligare triggers. Kostnadseffektivitet. Välfärdsmaximering Erfarenheten från OECD är att större analyser bör delas upp i två steg. 1) Fördjupad samhällsekonomisk problemanalys (konceptuell analys). 2) Huvudanalys (effektivitet/kostnadseffektivitet, konsekvenser). Konceptuell analys är något NVV jobbar mycket på med och är en form av problembeskrivning med flera perspektiv där nationalekonomin utgör en del. Denna brukar NVV göra i form av workshop under ca 2 halvdagar och brukar visa sig värdefull för det fortsatta arbetet. Den konceptuella analysen bör behandla vem som ska ta beslutet. Det kan gälla ett nationellt beslut trots globalt problem. Viktigt då att se till handlingsutrymmet. Är åtgärden en följd av EU-direktiv och hur är i så fall dessa formulerade? Vad är det för typ av beslut som ska tas? Finns det någon agent som kan ändra beteende, eller är det t.ex. fråga om ett historiskt problem, offentlig åtgärd för sanering. Därefter bör det göras en nulägesanalys. Den syftar till att beskriva spelplanen genom att identifiera aktörer och andra befintliga styrmedel som på något sätt kan påverka verkningsfullheten av en ny åtgärd (hämmande eller förstärkande). Den andra delen, huvudanalysen går in på hur målet kan nås till så liten kostnad som möjligt. Den bör också identifiera hur olika aktörer träffas av förslagen och vilka är de statsfinansiella konsekvenserna. Bör behandla ekonomiska miljömässiga och sociala konsekvenser (samt paketeras på lämpligt sätt för att beslutsfattare kan ta del av analysen. Öppen fråga: Som miljömyndighet bottnar NVV i miljömässiga konsekvenser och deras ekonomer tar in det ekonomiska perspektivet. Men hur ska NVV förhålla sig till att utreda sociala konsekvenser för olika samhällsaktörer t.ex sysselsättningseffekter? Krävs samarbete med andra myndigheter i utredningen eller bör en lita till att de olika perspektiven bakas samman i RK? Del 2: Policy sequencing toward decarbonization Vikten av rätt tajming av olika ekonomiska styrmedel Thomas Sterner (Göteborgs universitet) För 25 år sedan publicerades World Scientists warning to humanity där det konstaterades att A great change in our stewardship of the earth and the life on it is required, if vast human misery is to be avoided. I november publicerades en andra varning. Trenden har dock fortsatt åt fel hall och vi är på väg ut från en safe operating zone. Samtidigt som vi har största behovet av god styrning har vi också en världskris i världens skötsel av världens regeringar. Förhandlingarna går vidare i COP-mötena. Vad har åstadkommits? Egentligen väldigt lite. Trots detta händer det ändå ganska mycket på marken. Tillväxttakten i förnybart, sol och vind är ändå upplyftande. Dock sker detta från en låg nivå så sett till konsumtion är denna fortsatt helt dominerad av fossilt. Krävs en tillväxttakt på ca 40% årligen i förnybart för att den ska komma ikapp. Dessutom låga och sjunkande priser på olja och kol. Men är låga priser på fossilt bra eller dåligt? Problem med låga fossilpriser är att relativpriset på förnybart blir för högt och det skapar en osäkerhet kring lönsamheten att investera i den marknaden. Samtidigt gör det låga priset att det inte

längre är lönsamt/värdefullt att ha stora tillgångar i kol/olja och det är inte längre lönsamt att utveckla ny teknik för att utvinna mer fossilt. Vad som behövs är alltså höga konsumtionspriser och låga produktionspriser och lösningen stavas CO 2-skatt. CO 2-skatt är dessutom effektivt då utsläppsreduceringar kommer att göras där det är billigast. Vid stora skillnader i utsläppsreduktionskostnader medför också detta att vinsterna av att reducera effektivt blir större. Globalt sett är dessvärre CO 2-skatten löjeväckande liten i förhållande till oljepriset. För Sveriges del är koldioxidskatt, klimatbistånd och att Sverige skalar upp sina inköp och annulering av utsläppsrätter de viktigaste åtgärderna snarare än subventioner till förnybar el. Globalt sett är utfasning av fossila subventioner (som överstiger subventioner till förnybart) tillsammans med koldioxidskatt den viktigaste åtgärden. Del 3: Subventioner effektiva styrmedel i miljöpolitiken? Teoretisk genomgång Ficre Zehaie (Naturvårdsverket) Det går idag att notera ett ökat intresse för subventioner inom miljöpolitiken idag, möjligen som en konsekvens av att svaga regeringskonstellationer vilket gör det svårt att driva igenom en hård miljöpolitik i form av t.ex skatter vilket gör subventioner till ett mer attraktivt second best alternativ. Subventioner definieras ofta som stöd från staten till produktion eller konsumtion av varor eller tjänster. Erfarenheten säger dock att definitionen av vad ett stöd är inte alltid är okomplicerad så för att undvika en potentiellt ideologiskt snårig diskussion kan det vara enklare att utgå ifrån frågeställningen när är subventioner effektiva styrmedel? Miljöpolitiken finns till för att rätta till någon form av marknadsmisslyckande, så som olika former av externaliteter. Produktion förknippad med en positiv externalitet, dvs en positiv effekt på en tredje part utan att denne behöver betala för det, innebär att varan/tjänsten kommer att underproduceras i förhållande till vad som är samhällsekonomiskt lönsamt. I dessa fall kan subventioner kompensera producenten och tillse att produktionen sker på en samhälleligt optimal nivå. Produktion med negativa externaliteter (t.ex miljöskadliga utsläpp) medför istället överproduktion. Bästa policyåtgärden är då att beskatta den negativa externaliteten eftersom subventioner för att minska negativa externaliteter indirekt kan innebära stöd till en bransch eller sektor vars verksamhet som subventionen syftar till att minska. Subventioner kan delas upp i i) styrmedel för miljön, som syftar till att minska utsläppen direkt och ii) styrmedel för miljöteknik vilket väntas leda till minskade utsläpp indirekt. Syftet med subventioner av miljöteknik är att på kort sikt leda till en anpassning av konsumtion och produktion, t.ex genom att på kort sikt använda andra insatsvaror som medför lägre utsläpp, och på längre sikt leda till innovationer som minskar utsläppen. Teknikutvecklingen kan dock utebli på grund av s.k. kunskapsexternaliteter. Kunskapsexternaliteter kan delas in i i) innovationer och kommersialisering och ii) spridning av kunskap. Eftersom kunskap är förknippat med stora positiva externaliteter (kostsamt att utveckla, men fritt överförbart när den väl är genererad) leder detta till ett kraftigt underskott av forskning/kunskapsgenerering utan intervention i marknaden. Med tanke på dessa stora positiva externaliteter kan staten vara lämpad att bedriva grundforskning, men v.g. kommersialisering av idéer är istället företag mest effektiva. Det kan dock finnas skäl till statligt stöd inledningsvis, t.ex om varan/tjänsten karaktäriseras av att det krävs många användare för att nyttan ska maximeras (nätverksexternalitet) eller för att minska de risker och kostnader som kommer av att vara först på marknaden med att testa en ny idé.

Slutsatser: - Bättre att definiera subventioner utifrån deras effektivitet snarare än i vilken form de ges. - Rikta subventioner mot externaliteter snarare än tekniker/produkter. (Även inkluderat skatterabatter, skattereduktioner.) - Prioritera stora externaliteter, dvs där samhällsvinsterna och miljöriskerna är stora - Även om effektiva styrmedel inte är tillräckliga för utveckling av miljöteknik är de nödvändiga. Annars skapas inte efterfrågan på denna utveckling. Rob Hart (Sveriges Lantbruksuniversitet) Harts presentation utgick från en artikel av Acemoglu (2012) 2 som beskriver teknikutveckling i förhållande till miljö. Ekonomin förenklas där till en smutsig (t.ex fossil energi) och en ren sektor (förnybart) och Acemoglu menar att teknikutveckling kommer att ske inom den sektor som dominerar ekonomin. Detta kommer skapa en snöbollseffekt då ju mer som investeras i den dominerande sektorn desto större kommer teknikutvecklingen bli och desto viktigare kommer den sektorn bli för ekonomin. För att utveckla den andra delen av ekonomin kommer därför subventioner vara nödvändiga, till dess att den andra delen dominerar ekonomin varvid subventionerna kan avvecklas. (Se Harts presentation för tydliga illustrationer av detta.) Enligt Acemoglus papper befinner vi oss idag nära brytpunkten vid vilken den förnybara sektorn dominerar över den fossila, varför det enda som krävs är en liten knuff i rätt riktning (med subventioner) för att bollen ska vara i rullning och den rena sektorn kommer dominera ekonomin och klara sig utan stöd eller andra åtgärder. Hart menar att detta är en alltför optimistisk bild och menar att en mer trovärdig illustration för utvecklingen av förnybart är en uppförsbacke. Subventioner till teknikutveckling är därmed inte tillräckligt för att få den rena sektorn att dominera ekonomin. Givet att den fossila sektorn dominerat ekonomin under så pass lång tid och därmed fått ett stort försprång krävs även andra åtgärder för att ändra spelplanen och undvika att ekonomin återgår till gamla hjulspår när subventionerna försvinner, (t.ex CO 2 -skatt, förbud av kol). Ett tillägg till diskussionen om subventioner av idéer är att det inte finns ett linjärt samband mellan idégeneration och subventioner utan snarare avtagande. (Eftersom forskningen bygger på tidigare upptäckter är det större chans, ju fler som forskar, att några kommer med samma idéer.) Ytterligare ett perspektiv på subventioner är att de skapar nya intresse-/lobbygrupper vilket kan göra det svårt att avveckla en subvention när den väl införts. Subventioner i klimatpolitiken Miriam Münnich Vass (Naturvårdsverket) Den nya klimatlagen som antogs av Riksdagen tidigare i år har slagit fast som mål att Sverige till 2045 inte ska ha några nettoutsläpp. Detta ska realiseras genom 85% minskade utsläpp sett till hela ekonomin och 15% kompletterande åtgärder. Detta innebär att en rad styrmedel redan tagits fram, däribland klimatklivet, och fler är planerade i årets budgetpropositon, t.ex industriklivet. Hur ser då dessa subventioner ut och lever de upp till de teoretiska kriterierna? Dvs. är subventionerna effektiva? Klimatklivet (som startades 2015) beräknas uppgå till ytterligare 4,4 mdr för 2018-2020 och syftar till minska utsläppen av växthusgaser genom att ge bidrag till mindre, lokala klimatinvesteringar. 2 Acemoglu, D. et al. The Environment and Directed Technical Change. American Economic Review 102.1 (2012): 131 166.

Subventionerna riktas alltså inte mot de externaliteter som karaktäriserar en effektiv åtgärd (innefattar t.ex inte FoU, eller first mover). Det klimatklivet möjligen kan bidra till är att minska riskerna kopplade till innovation och teknikspridning och det bidrar till att bygga en infrastruktur för miljöalternativ. Det är dock svårt att avgöra hur stor additionalitet stödet har, dvs om de projekt som klimatklivet finansierar hade kunnat komma till stånd även utan stöd. Den sammantagna bedömningen är därför att klimatklivet inte kan sägas vara ett effektivt styrmedel. Industriklivet är ett nytt styrmedel som syftar till att minska utsläpp från basindustrin och stärka svensk konkurrenskraft. Industriklivet uppgår till 400mkr/år till 2040. Stödet riktar sig till industrier med processutsläpp men även forskning hos universitet och institut. Till skillnad från klimatklivet riktar sig industriklivet just till externaliteter, finansiering av FoU, first movers samt teknikspridning och innovation. Industriklivet har därmed rätt förutsättningar för att bli en mer effektiv subvention än klimatklivet. Miljösubventioner i jordbrukspolitiken Fredrik Holstein (Jordbruksverket) Jordbrukspolitiken står till mycket stor del av miljöåtgärder i form av subventioner, vilka främst är kopplade till olika EU-program. (Landsbygdsprogrammet, Havs- och fiskeriprogrammet, Regionaloch socialfonden, samt gårdsstödet.) Det finns inom detta system ett antal inneboende motsättningar vilka gör att subventioner är väldigt populära styrmedel. Program i Sverige finansieras av EU-fonder, vars medel måste användas för att de ska få behållas, men de får inte gå till sådant som hade utförts även utan EU-stöd och de ska finansiera. Samtidigt finns hos mottagare en upplevelse av att man är berättigad till dessa stöd och en idé om att Sverige ska få ut så mycket som möjligt av EU-medlen. Utbetalade subventioner kan också användas som en tydlig indikator på att någon åtgärd har utförts för att komma till bukt med ett problem som egentligen är svårmätbar. Detta leder till att subventioner blir lösningen för att uppnå mer bra miljö och mindre dålig miljö. Diskussion Svante Axelsson (Fossilfritt Sverige) Fossilfritt Sverige är en plattform för företag och kommuner som vill jobba för att omställningen till att bli ett av världens första fossilfria länder ska gå så snabbt som möjligt. Sedan Parisavtalet har det varit tydligt att det finns en grupp företag som vill gå längre och snabbare än vad politiken idag kräver av dem. Axelsson menar att vi därför behöver ändra vår inställning till politiken och sluta se den som en förtryckarpolitik utan snarare som framtidsbejakande. Förändringen kan inte vänta och vi måste därför lägga lite mindre kraft på vad som är det teoretiskt smartaste och mer kraft på att hitta kreativa lösningar för vilken politik som är möjlig. Att lösa klimatfrågan med en internationell koldioxidskatt är inte realistiskt eftersom det inte finns någon lämplig administratör till detta, men målsättningen med politiken måste fortfarande vara att skapa ett lågriskinvesteringsklimat för förnybart. Industrin älskar förbud!, tvärtemot intutitionen. Förbud eller tvång kan vara effektiva sätt att skicka tydliga signaler till marknaden och minska risken för att investera i förnybart. Detta kan vara att inrätta fossilbränslefria zoner i stan eller att ange en miniminivå för andelen förnybarenergi hos elproducenter. Omställningen kan också hjälpas av tydliga mål som att Trafikverket o likn. antar mål om att endast köpa fossilfritt cement år 2030. Viktigt att komma ihåg är dock att förbud endast är effektiva om det finns en sektor som kan dra nytta av förbudet, dvs att utvecklingen ligger rätt i inlärningskurvan. Subventioner behöver inte nödvändigtvis innebära att staten måste vara en stor finansiär utan snarare att staten kan verka som riskminimerare, t.ex med hjälp av gröna obligationer.