Yttrande över åtgärdsprogram och övriga samrådshandlingar för Norra Östersjöns vattendistrikt

YTTRANDE 2015-03-31 1 (19) KS2014/594 Handläggare: Camilla Wester, miljöstrateg 0171-62 54 42 Anders Lindholm, kommunekolog 0171-62 52 46 Yttrande över åtgärdsprogram och övriga samrådshandlingar för Norra Östersjöns vattendistrikt 2015-2021 Sammanfattning Enköpings kommun lämnar i detta remissvar synpunkter och kommentarer på samrådshandlingarna över förslagen till olika dokument avseende Vattenförvaltningen 2015-2021 inom Norra Östersjöns vattendistrikt. En arbetsgrupp bestående av tjänstemän och chefer från de olika nämnder, förvaltningar och avdelningar som arbetar med kommunens olika vattenansvarsfrågor har studerat samrådshandlingarna och tillsammans arbetat fram remissvaret. Samrådshandlingarnas omfattning innebär behov av fokus på de avsnitt som berör kommunen mest, huvudsakligen i åtgärdsprogrammet och dess bilagor över åtgärdsområden. I första hand har arbetet utgått ifrån en granskning av de nio föreslagna kommunala åtgärderna och de stödjande åtgärder som tillskrivs länsstyrelse och andra statliga myndigheter i respektive åtgärdskedja. Där har vi granskat hur åtgärdskedjorna hänger ihop, från centrala statliga myndigheter, via länsstyrelsen ned till de föreslagna kommunala åtgärderna. Vi efterfrågar en del förtydliganden, kompletterar där det saknas stödåtgärder och föreslår i några fall ytterligare stödåtgärder som bedöms relevanta för att kommunen i slutänden skall kunna genomföra sina åtgärder. Flera åtgärder är beroende av att länsstyrelsen bemannas med nya resurser inom åtgärdsansvar där man hitintills inte har haft erforderliga tjänster. I några fall föreslår vi helt nya åtgärder hos statliga myndigheterna för att åtgärdskedjan skall bli funktionell. Utgående ifrån det största åtgärdsbetinget inom vattendistriktet, åtgärder mot övergödning och det stora finansieringsbehovet för åtgärder mot näringsläckage från jordbruksmark vill vi främst lyfta en fråga som ligger något utanför Vattenmyndighetens ansvarsområde det behövs sannolikt stora statliga medel för att det största miljöproblemet skall kunna åtgärdas i den takt som miljökvalitetsnormen God status till 2021 kräver. Vi föreslår även en ny Postadress Besöksadress Telefon, växel Telefax Postgiro Org nr Enköpings kommun Kungsgatan 42 0171-62 50 00 0171-62 50 07 7 07 27-3 212000-0282 745 80 ENKÖPING E-post: information@enkoping.se

2 (19) åtgärdskedja, där myndigheter, inom ramen för vad vattenförvaltningsförordningen medger, föreslås verka för att de lokala och viktiga vattenråden uppmärksammas och ges ännu bättre förutsättningar för att kunna vara den viktiga arena som det lokala engagemanget för den egna sjön och den egna ån ger. Synpunkter på VA-frågor tar stöd i de synpunkter som branschorganisationen Svenskt vatten framför i sitt yttrande. Våra synpunkter på bilagorna för de olika åtgärdsområdena pekar mer på detaljer och ställer specifika frågor till sådant som vi upplever bristfälligt utrett eller kanske felaktigt. Enköpings kommuns synpunkter på förslag till åtgärdsprogram Önskvärt med tydlighet hur kommuner ska arbeta med mindre oklassade vatten Hela vattenförvaltningsarbetet med åtgärdsprogrammet syftar till att vattenförekomster skall följa miljökvalitetsnormerna för vatten. Vår kommun är förutom Mälaren fattig på sjöar som är stora nog att enligt definitionen vara vattenförekomster. I vårt arbete med VA-plan redovisar vi även mindre sjöar och små vattendrag, som är för små för att klassas som vattenförekomster. Åtgärdsprogrammet är ett starkt vägledande dokument för myndigheternas och kommunernas kommande åtgärdsarbete. Vi undrar om det finnas risk att ekologiskt värdefulla småvatten, exempelvis oligotrofa småsjöar inom vattendistriktet (eller andra vattendistrikt) riskerar att nedprioriteras, exempelvis i arbetet med att se över övergödningsproblematik avseende enskilda avlopp. Hur anser vattenmyndigheten att dessa mindre vattenförekomster skall hanteras när kommunen prioriterar sitt arbete? Förslag: Förtydliga vattenrådens samverkansroll i vattenförvaltningen Vattenmyndigheterna nämner betydelsen av samverkan genom vattenråd i förvaltningsplanen. Samverkan kring vattenfrågor, exempelvis i vattenråd är så viktigt att det även bör kunna nämnas i åtgärdsprogrammet. Vattenmyndigheten borde kunna lyfta fram både kommunernas och länsstyrelsernas roll i skapandet av vattenråd. Vattenmyndigheten kan även lyfta fram ytterligare behov av ekonomisk stimulans vid bildande av samt löpande arbete i vattenråd. Vattenmyndigheterna i Bottenhavets, Västerhavets och Södra Östersjöns vattendistrikt har tagit fram vägledningar för Vattenråd. Den södra vägledningen, som är mer relevant för förhållandena i vårt distrikt har några år på nacken. Det finns en potential till utvecklat vattenrådsarbete i vårt distrikt och en möjlighet för vattenmyndigheten Norra Östersjön att ta fram vägledning/handbok för vattenråd. Ett sådant arbete borde kunna ge energi till befintliga vattenråd (om de till exempel medverkar i framtagandet) och kunna katalysera bildande av fler vattenråd inom distriktet.

3 (19) Vi kan från kommunens sida inte bedöma om det är möjligt att föreslå myndighetsåtgärder avseende vattenråd. Om vattenmyndigheten bedömer det som en möjlig och lämplig väg, skulle man efter samråd med berörda myndigheter kunna lyfta in en helt ny åtgärdskedja kring vattenråd. Förslag på åtgärdskedja för Vattenråd En ny åtgärd, tillskriven HAV, åtgärden ska som pekar på behovet av en övergripande nationell vägledning för vattenråd (om Vattenmyndigheten bedömer att det finns ett sådant behov!). HAV-åtgärden skulle stödja en ny länsstyrelseåtgärd, där länsstyrelsen och eventuellt. Vattenmyndigheterna ges uppdraget att verka för fördjupat engagemang i vattenråd och stödja uppstarten av nya vattenråd. En sådan åtgärdskedja skulle kunna avslutas med att ge kommunerna en katalyserande roll i vattenråden. Observera att vi med en ny vägledning/handbok från centrala myndighetens inte menar en uppdatering av Naturvårdsverkets handbok 2006:1 utan en handbok mer liknande Bottenhavets, Västerhavets och Södra Östersjöns handlednings-, teori- och praktikskrifter. Alternativt så kan åtgärdskedjan gå från en HAV-åtgärd som pekar på Vattendistriktsvägledningar som tas skall fram av Vattenmyndigheterna. Därutöver kan vattenmyndigheten Norra Östersjön (utanför själva samrådsremissen), utveckla informationen om Vattenråd, på den egna hemsidan. De olika vattenmyndigheterna har olika djup i sina beskrivningar under deltagande och dialog. Här kan man utveckla informationen för att skapa ett mötande gränssnitt mot vattenorganisationernas egna hemsidesinformation. Se exempel från Västerhavets och Södra Östersjön Vattenmyndigheter. Stort finansieringsbehov för snabbare åtgärdsarbete, främst riktat till jordbrukssektorn Vattendistriktets största miljöproblem bedöms vara övergödning, där största andelen av övergödande närsalter kommer från jordbruksmark. Åtgärdsprogrammet föreslår ett fåtal åtgärder och åtgärdskedjor som avses minska övergödningsproblematiken kring jordbruket. Dessa åtgärdskedjor blir därmed helt avgörande för att lösa miljöproblemet. En viktig anledning till att åtgärdsarbetet går alltför långsamt verkar vara bristen på finansieringsmöjligheter. Särskilt de åtgärder som riktas mot övergödning och de areella näringarna skog- och jordbruk verkar vara beroende av bidrag och miljöstöd för att åtgärdsbehovet skall verkställas och miljökvalitetsnormerna nås innan målåren 2021 alternativt 2027. Vattenmyndigheterna och berörda myndigheter behöver vara mycket tydliga i sin kommunikation till rikspolitiken i dessa frågor. Det är främst två åtgärdskedjor av två helt skilda slag som kan ge störst effekt; rådgivningskedjan och föreskriftkedjan. Jordbruksverket föreslås utveckla sin rådgivningsverksamhet (Jordbruksverket, åtgärd 1) och ta fram styrmedel, exempelvis förskrifter (Jordbruksverket, åtgärd 3, och som en följd den förslås Jordbruksverket åtgärd 5a ta fram tillsynsvägledning). Dessutom skall Jordbruksverket utveckla (Jordbruksverket åtgärd 4) vägledning för egenkontroll.

4 (19) Förskrifter enligt Jordbruksverket åtgärd 3 skall leda till en rad konkreta åtgärder ute i jordbrukslandskapet. Under åtgärdscykeln 2009-2015 tog Jordbruksverket inte fram några sådana styrmedel/föreskrifter. Om detta upprepas under kommande vattenförvaltningscykel faller den komparativa styrmedelsanalysen på sidan 169. Lösningen av det största miljöproblemet inom vattendistriktet blir då helt beroende av den andra åtgärdskedjan rådgivningen. Rådgivningen är helt frivillig och det blir en gigantisk utmaning att inom några få år nå alla markägare och brukare som krävs för att motivera strukturkalkning av lerjordar på frivillig basis. En framgångsrik rådgivning kräver sannolikt en mycket större finansieringsmöjlighet genom miljöstöd, miljöinvesteringar; LOVA; Greppa näringen etcetera än vad som ryms inom dagens resurser. Innan Vattenmyndigheterna fastställer Föreskrift/Tillsyns-Åtgärdskedjan som huvudlinje för att lösa övergödningsproblematiken bör man skaffa sig garantier från Jordbruksverket. I annat fall behöver man utveckla alternativa åtgärdskedjor så att dessa blir tillräckligt effektiva för att nå miljökvalitetsnormerna. Nedan följer synpunkter från förvaltningar och avdelningar inom kommunen. Synpunkter som inte arbetats in i åtgärdskedjorna. Synpunkter från arbetsgruppen Enskilda avlopp Kommunerna, åtgärd 3: Det är oklart vad åtgärden innebär för kommunens bedömning av skyddsnivåer. När bidrar ett avlopp till att en miljökvalitetsnorm inte följs eller riskerar att inte följas? Vilken hänsyn ska tas till retention? Det verkar mindre relevant att lista antalet kommuner som fastställt områden med hög skyddsnivå i motiveringen till åtgärden, då bedömningen av skyddsnivå enligt dagens regler alltid ska ske i det enskilda fallet. Åtgärden och motiveringen nämner inte uttryckligen en ökad åtgärdstakt av enskilda avlopp, även om det får förutsättas ingå i att ställa krav på hög skyddsnivå. Med tanke på det relativt stora antal avlopp som idag inte klarar rening motsvarande normal skyddsnivå kan det vara motiverat att tydliggöra behovet av en ökad åtgärdstakt. Havs- och vattenmyndighetens åtgärd 1 och Länsstyrelsernas åtgärd 2 är förutsättningar för att åtgärden ska kunna genomföras på ett effektivt sätt, och det är viktigt att tillräckliga resurser utan dröjsmål avsätts för det arbetet och att Havsoch Vattenmyndigheten ges föreskrivningsrätt för små enskilda avlopp. Sidan 79-80 i åtgärdsprogrammet: De tekniklösningar som listas som de som klarar normal respektive hög skyddsnivå för miljöskydd skiljer sig från de som godkänns idag. Idag godkänner vi i Enköping markbädd och infiltration utan kompletterande fosforavskiljning vid normal

5 (19) skyddsnivå, även om vi diskuterar att börja ställa krav på kompletterande fosforavskiljning. Markbäddar med fosforavskiljning, infiltration i mäktiga jordlager och minireningsverk med markbaserad efterpolering godkänns för hög skyddsnivå. Vi upplever att det med nuvarande föreskrifter finns små möjligheter att ge tillstånd enbart till urinsortering eller sluten tank för WC vid hög skyddsnivå. Det är välkänt att minireningsverk ofta inte sköts tillräckligt bra och att de ofta inte når upp till samma reningsresultat som i EN-testen, men i dagsläget har vi svårt att neka tillstånd till en anläggning som har kapacitet att rena nog bra. Problemen med bristande skötsel och underhåll förväntas istället lösas med ökad tillsyn, vilket man i praktiken inte har resurser till att utföra. De tekniklösningar som anges klara hög skyddsnivå i åtgärdsprogrammet för tankarna till Havs- och vattenmyndighetes förslag till nya föreskrifter för avlopp som kom 2013. Där föreslås en indelning i tre skyddsnivåer där den högsta extra hög skyddsnivå innebär krav på källsorterande system. Det är positivt med en lista över vilka tekniklösningar som klarar vilken skyddsnivå då det idag finns skillnader i hur varje enskild kommun bedömer, men frågan är om detta är rätt plats för det. Det borde ligga på Havs- och Vattenmyndigheten. Det är dock bra med en tydlig distinktion mellan skyddsnivåerna, det finns annars en viss risk att det blir minireningsverk eller markbaserad rening med kompletterande fosforavskiljning som godkänns både i normal och hög skyddsnivå med skillnaden att anläggningarna inom hög skyddsnivå får krav på högre rening, vilket de förväntas uppnå genom bättre skötsel. Ytterligare en kommentar är att man i texten utgår från att samfällighetsanläggningar är reningsverk. Mindre samfällighetsanläggningar kan ofta ha samma typer av tekniklösningar som avlopp för enstaka hushåll, de är inte begränsade till enbart reningsverk. Det saknas även en tydligare definition av vad som menas med samfällighetsanläggning, har det någon koppling till avlopp för 25-200 personekvivalenter eller räknas även mindre samfälligheter? Underlaget till beräkningarna för olika åtgärder: Kostnadsschablonerna för åtgärder av enskilda avlopp är delvis svåra att följa. Varför är det till exempel billigare att installera en sluten tank för WC om du har en infiltration än om du har en markbädd? Detaljerade åtgärdsprogram för Enköpingsån och Örsundaån: I det detaljerade åtgärdsprogrammet för Örsundaån står det att de enskilda avloppen behöver uppnå högsta möjliga rening inom hela avrinningsområdet. För Enköpingsån anges att de enskilda avloppen behöver uppnå minst normal skyddsnivå. Detta enligt tabellerna över föreslagna åtgärder i slutet av respektive dokument.

6 (19) Tittar man på källfördelningen för fosfor för de respektive vattendragen utgör utsläpp från enskilda avlopp en mindre andel av den tillförda fosforn till Örsundaån, jämfört med de enskilda avloppens bidrag till Enköpingsån. I Örsundaå-bilagan, tabell sidan 20 redovisas även effekten av hög skyddsnivå till endast 27 kg, jämfört med de 690 kg som normal skyddsnivå ger. Hur motiverar man att ställa högre krav på de avlopp som utgör en mindre andel av tillförseln? Vi är även tveksamma till att enskilda avlopp i nära anslutning till Enköpingsån åtgärdas enbart till normal skyddsnivå. Den bedömning vi gör av skyddsnivåer idag tar stor hänsyn till avstånd till närmaste vattendrag, i det här fallet skulle åtgärdsprogrammet kunna innebära ökade utsläpp från avloppen nära Enköpingsån. Hur går det ihop med kommunernas åtgärd 3, om att ställa krav på hög skyddsnivå för avlopp som bidrar till att en vattenförekomst inte följer miljökvalitetsnormerna? Att peka ut att alla avlopp inom ett visst område eller inom ett visst avstånd från ett vattendrag har en viss skyddsnivå skulle kunna underlätta vårt arbete, men i dagsläget ska en bedömning av skyddsnivå alltid ske i varje enskilt fall. I Havs- och vattenmyndighetens förslag till nya föreskrifter för små avlopp som kom 2013 står det att bedömningen av skyddsnivå även fortsättningsvis bör ske i varje enskilt fall. Vi ställer oss därför frågande till vilken effekt åtgärdsprogrammets utpekande av skyddsnivåer för hela avrinningsområden får på vårt arbete. Här behövs en samsyn mellan myndigheterna om hur reglerna ska utformas framöver, det blir tandlöst att nämna skyddsnivåer i åtgärdsprogrammet om vi ändå inte kan arbeta utifrån det. Synpunkter från arbetsgruppen kommunalt vatten och avlopp Övergripande synpunkter på åtgärdsprogrammet I samrådsmaterialet beskrivs avloppsreningsverk som problem, föroreningskällor och som verksamheter som ger upphov till belastningar. EG-direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (91/271/EEG) utgår istället från att tätbebyggelsen utgör problemet. Genom att skriva att tätorter förorenar via avloppsreningsverken blir beskrivningen mer nyanserad. Det framgår inte hur de kostnader som föreslås för VA-verksamheten är framtagna. Vi bedömer att kostnaderna dessutom är underskattade och det framkommer inte om till exempel driftkostnaderna är inräknade. Tidsplanen för åtgärder är orealistisk och många av åtgärderna kommer inte att kunna genomföras till 2018. VA-taxan får endast finansiera nödvändiga kostnader för verksamheten. Långtgående åtgärder måste utgå ifrån myndigheternas krav som formuleras vid en tillståndsprövning. Anpassningen av processval och andra åtgärder samt prövningen i sig är tidskrävande. Åtgärder mot kemiska ämnen i vattenmiljön Bara i Sverige finns omkring 84 000 kemiska produkter varav ungefär hälften är hälsofarliga. Hushållen och konsumentprodukter är en mycket stor källa till att avloppsvatten förorenas av kemiska ämnen. Det kan inte ligga på de kommunala reningsverken att identifiera och rena alla farliga kemiska ämnen i samhället. Till

7 (19) största del bör i stället uppströmsarbete bedrivas för att nå miljökvalitetsnormer för vatten. Sådana åtgärder finns föreslagna i åtgärdsprogrammet men kan bli ännu tydligare. Riktade åtgärder från Konsumentverket saknas. Konsumentverket har möjlighet att påverka detaljhandeln i positivriktning genom utfasning av produkter som innehåller miljö- och hälsofarliga ämnen. Reningsverken kan bedriva uppströmsarbete till viss del men kan omöjligt påverka hela kedjan. Utveckling av avancerad rening av kemiska ämnen är visserligen prioriterad men det måste specificeras tydligt vilka kemiska ämnen som avses. Åtgärden måste även samordnas med övriga krav på reningsåtgärder för till exempel läkemedel. Enligt kemikalieförordningen Reach är det tillverkare och importörer som är skyldiga att utreda hur deras tillverkade eller importerade kemiska ämnen påverkar miljön. Arbetet med att utveckla Reach på EU-nivå måste prioriteras högre än idag för att minska mängden miljö- och hälsofarliga ämnen i miljön. Åtgärder mot övergödning Det är inte tekniskt möjligt att till rimliga kostnader tvinga fram krav på högst 0,1 mg fosfor/l i utgående avloppsvatten. Kravnivåer bör anpassas efter reningsverkens storlek och utsläppsnivåerna för varje avloppsreningsverk bör genomdrivas med omprövning av tillstånd och tillsyn. För många reningsverk kommer rening till 0,1 mg fosfor/l vara en omöjlighet. Vid tillståndsprövning ska enligt miljöbalken beaktas bästa möjliga teknik vari hänsyn tas även till annan påverkan på miljön än vattnet. En så långtgående rening som till 0,1 mg fosfor/l kommer att leda till en stor ökning av förbrukning av energi och kemikalier. Risken är därför stor att potentialen för minskning av övergödning överskattas genom den föreslagna åtgärden. En generell föreskrift med påföljande dispensförfarande kommer också att leda till stora administrativa kostnader. Åtgärder mot bräddvatten Enligt Naturvårdsverkets åtgärd 2 behöver Naturvårdsverket anordna ett nationellt register på avloppsledningsnätets bräddpunkter, samt begära kontinuerlig inrapportering av utsläppsmängder från respektive punkt. För att kunna utföra detta arbete skulle krav på omfattande investeringar och underhåll av mät- och kontrollutrustning behöva införas. Kostnaderna för detta skulle bli orimligt höga för en liten nytta. Den angivna kostnaden för denna åtgärd är dessutom bara den administrativa kostnaden för Naturvårdsverket att samla in informationen och hålla arkivet. Den verkliga kostnaden hamnar hos kommunerna som tvingas installera utrustning för i många fall enorma kostnader utan någon tydlig nytta.

8 (19) Att ta fram regler och vägledning för att arbeta strategiskt med saneringsplaner för ledningsnät är ett mer kostnadseffektivt sätt att hantera problemet med bräddvatten. Denna vägledning kan även innehålla en handlingsplan för tillskottsvatten. En minskning av tillskottsvattnet, både från det kommunala nätet och från privata fastigheter, skulle vara mer långsiktigt hållbart och ge mindre miljöpåverkan än kemisk fällning. Åtgärder mot otillräckligt dricksvattenskydd Åtgärden om att kommunerna bör inrätta vattenskyddsområden bör formuleras om. Den bör riktas till både länsstyrelser och kommuner. I dag saknas resurser på många länsstyrelser att arbeta med vattenskyddsområden vilket försenar arbetet med nyinrättning och revidering av vattenskyddsområden. Länsstyrelsernas åtgärd 12 innehåller bland annat framtagande av regionala vattenförsörjningsplaner. Detta anser vi är bra då en sådan saknas för Uppsala län. En regional vattenförsörjningsplan är ett nödvändigt stöd i arbetet med att ta fram nya vattenskyddsföreskrifter och vattenskyddsområden. Länsstyrelserna måste ta en mer aktiv roll i att stödja kommunerna i framtagande och revidering av vattenskyddsområden och föreskrifter. Att inrätta och revidera vattenskyddsområde är ett konfliktfyllt och långdraget arbete och blir ofta en politisk fråga. En tydlig vägledning för till exempel ersättningsfrågor krävs vilket också Havs- och vattenmyndighetens åtgärd 7 stödjer. Det kan behövas ytterligare sätt att skydda vattnet utöver vattenskyddsområden. Att jobba vidare med de riksintressen för dricksvatten som finns föreslagna från Havsoch vattenmyndigheten kan vara en sådan åtgärd. Riksintresset är dock beroende på om länsstyrelsen har en bemanning för att bevaka riksintresset. Den baseras i dagsläget dock på anläggningar och inte vattenförekomsten som sådan. Detta innebär att små anläggningar i viktiga dricksvattenförekomster inte inkluderas i utpekandet. Enköpingsåsen är en sådan förekomst varför vi anser det viktigt att vidga perspektivet. Generella synpunkter för bilagorna till åtgärdsprogram för de olika åtgärdsområdena Bilagorna är sannolikt de vattenförvaltningshandlingar som når ut till flest läsare bland allmänheten, ute i avrinningsområdena. Bilagorna kanske därför kan användas för att kommunicera väsentliga frågor. Exempel på möjliga förtydliganden i de avsnitt där informationen är knapphändig: I bilagan för Sagån står mycket om övergödningsproblematik men nästan inget om exempelvis främmande arter. Man skriver: Främmande arter har inte varit statussättande inom avrinningsområdet eftersom det inte går att avgöra i vilken utsträckning den ekologiska statusen påverkas. I bilagorna för Enköpingsån och Örsundaån nämns problemet med signalkräfta. Bilagorna skulle eventuellt kunna utvecklas under rubriken Främmande arter, genom att tydligt kommunicera hot och risker med exempelvis olovlig utsättning av främmande fiskarter (exempelvis fallet med svart dvärgmal vid stenbrottet utanför Örebro).

9 (19) Synpunkter på bilagan åtgärdsprogram för Örsundaåns åtgärdsområde Det saknas en beskrivning av vad som definierar en grundvattenförekomst. I figur 4 finns tre grundvattenförekomster markerade men vad är det som gör att just dessa bildar grundvattenförekomst? Den södra grundvattenförekomsten i Enköpingsåsen (SE663485-156515) antar vi sträcker sig ända från södra gränsen av åtgärdsprogrammet till strax norr om Heby. Troligen är det då den som benämns Heby-Härnevi i texten (1.1.2). Det skulle underlätta läsningen om detta namn också förekom i kartan. De miljöproblem som anges till följd av höga kloridhalter, hänvisar dessa till de mycket höga kloridhalter som beskrivs under 3.3.3, eller till det medelvärde på 34 mg klorid/l som anges i 3.3.1? Om de syftar till 3.3.1, vilket verkar mest troligt utifrån beskrivningen av att de inte överskrider gränsvärdet, så gäller detta miljöproblem inte enbart de norra delarna utan även södra delen. Vattentäkten i Vånsjöbro (som ligger längst söderut i åtgärdsprogrammet) har ett medelvärde på 44 mg klorid/l. Övriga synpunkter I sista stycket under sammanfattningen anges att Uppsala, Tierps och Enköpings kommuner ska bedriva nödvändig tillsyn och prövning samt beakta miljökvalitetsnormer. Tierp har ingen del i Örsundaåns åtgärdsområde vilket däremot Heby kommun har. Tierp ska alltså bytas ut mot Heby. Under 1.1.3 anges att det finns ett skyddat område enligt vattendirektivets artikel 7, men det bör vara åtminstone två. Ett för Hebys vattentäkt och ett för vattentäkterna i Enköping (vilka består av två större täkter, Vånsjöbro och Nygård, samt en mindre, Ådalen). Likaså stämmer inte uppgifterna under 4.1 där två allmänna vattentäkter finns listade, en i Heby och en i Enköping. I Enköping finns tre allmänna vattentäkter varav två är skyddade med ett vattenskyddsområde. Detta vattenskyddsområde går ända från Enköping och upp till Nygård men heter inte Nygårds vattenskyddsområde utan Skyddsföreskrifter för kommunens grundvattentäkter i Enköpingsåsen i Munksundet, Vånsjöbro och Nygård, Enköpings kommun. Uppgifter om Alstasjöns påverkan och reduktionsbehovet nedströms Alstasjön i åtgärdsbilagan, sidan 17, 18 och 19 (avsnitt 2.1.1, 2.1.2 och 2.1.3). Dessa anser vi är svårtolkade och undrar om siffrorna behöver kvalitetssäkras. På sidan 17 anges förbättringsbehovet 13 ton nedströms Alsta sjö, samma i kartan på sidan 18. På sidan 19 antyds att det frigörs 2 ton från Alstasjöns sediment. I kartan är det lätt hänt att man utläser ett enormt reduktionsbeting per åkerareal, en orealistiskt hög avrinning per hektar på cirka 4-11 kilo per hektar. Det verkar orimligt att åkermarken nedströms Alsta sjö skulle släppa ifrån sig 19 700 kilo-4 400 kilo 2 000 kilo = 13 300 kilo. Stämmer detta? Kan det finnas behov av kontrollräkning? I avsnitt 2.1.4, tabell 3, åtgärd öka fosfor-rening i avloppsreningsverk (ospecificerad) anges det att åtgärdsstorleken är noll i antal och årgärden ska bidra till en minskning med 56 kilo fosfor per år. Det blir väldigt otydligt att skriva att en

10 (19) åtgärd som gäller noll avloppsreningsverk ska medföra en viss minskning och VAhuvudmannen i Enköpings kommun önskar därför ett förtydligande av vilket/vilka avloppsreningsverk som avses och således vilken/vilka kommuner som behöver genomföra åtgärden. Tre av avloppsreningsverken i Enköpings kommun ligger inom Örsundaåns avrinningsområde. Örsundsbro reningsverk är det största och där släpptes 40 kilo fosfor ut under 2013 (97 % reningsgrad). Fjärdhundra släppte under 2013 ut 39 kilo fosfor (95 % reningsgrad). Altuna har en enklare reningsanläggning som under 2013 släppte ut 73 kilo fosfor (35 % reningsgrad), men denna kommer byggas om för att uppfylla hög skyddsnivå. Det skulle även vara av värde att få veta hur stor minskning som förväntas vid varje avloppsreningsverk. I avsnitt 2.1.4, tabell 3, åtgärd installera kemisk fosfor-fällning för bräddat avloppsvatten anges det att åtgärdsstorleken är noll i antal och åtgärden ska bidra till en minskning med 10 kilo fosfor per år. Även här blir det väldigt otydligt att en åtgärd som gäller noll avloppsreningsverk ska medföra en minskning och VAhuvudmannen i Enköpings kommun önskar därför ett förtydligande av vilket/vilka avloppsreningsverk som avses och således vilken/vilka kommuner som behöver genomföra åtgärden. I avsnitt 2.3.1, andra stycket, verkar det som att första meningen huggits av (rad 2). Vi undrar här också över vilket vatten som avses. Var har provtagningen utförts? Avsnitt 6, tabell 7 Vi anser att kostnadsuppskattning är alltför lågt räknat. Vi undrar över hur denna kostnadsuppskattning tagits fram. För åtgärder mot övergödning finns ett dokument ( Åtgärder mot övergödning för att nå god ekologisk status ) som beskriver vilket underlag som använts men motsvarande saknas för dricksvattenskydd. I åtgärdsprogrammet beskrivs att en genomsnittskostnad om 500 000 kronor för inrättande eller revidering av vattenskyddsområde antagits. Detta anser vi är mycket lågt räknat och skulle vilja veta på vilka grunder den bedömningen har gjorts. Avsnitt 6, tabell 8. Under åtgärderna fosfor-fällning av bräddat avloppsvatten och ökad fosfor-rening i reningsverk står att länsstyrelsen och kommunerna ska ompröva reningsverkens tillstånd till 2018. Vi anser att det är otydligt när de föreslagna nya kraven ska börja gälla. Kommer tillståndsprocessen att påbörjas 2018 eller ska åtgärder enligt de nya tillsynskraven vara genomförda till 2018. I samma tabell anges också Enskilda avlopp till godkänd standard som en åtgärd. Vi undrar varför man här använder termen god standard istället för normal skyddsnivå vilket skulle kännas mer logiskt.

11 (19) Synpunkter på bilagan åtgärdsprogram för Enköpingsåns åtgärdsområde Det är positivt att statusen för biflödet Örbäcken har ändrats under remisstiden (i VISS och efter diskussion med länsstyrelsen i Uppsala). Även i detta åtgärdsprogram saknar vi en tydlig definition av en grundvattenförekomst. Under avsnitt 1 omnämns två grundvattenförekomster med en hänvisning till figur 2 men ingenstans framgår det vilka grundvattenförekomster som avses. I figur 2 saknas grundvattenförekomster. I texten i övrigt nämns endast Enköpingsåsens grundvattenförekomst. Grundvattenförekomsterna behöver därför tydliggöras både i text och i karta. Under 1.1.3 står att det finns två skyddade områden enligt vattendirektivets artikel 7 och likaså här saknas uppgifter om vilka två områden som avses. Rimligtvis borde det endast vara ett område då det endast finns en allmän vattentäkt i området. Övriga synpunkter Under 3.2.1 står att i två av 23 provtagningar överskrids riktvärdet Detta är inte ett riktvärde utan ett gränsvärde. Stycket 3.2.4 behöver kompletteras med nuvarande åtgärd, hydraulisk styrning. Sedan våren 2008 har en pumpning av förorenat grundvatten och kolfilterrening utförts i anslutning till Enköpingstvätten. Totalt har denna forcerade hydrauliska styrning pumpat ut cirka 113 kilo PCE på 57 månader. Enligt preliminära bedömningen har den hydrauliska styrningen haft betydelse för sjunkande halter i nordostlig riktning, åtminstone inom de närmaste 500 metrarna. På större avstånd från kemtvätten verkar inte några tydliga haltförändringar ha skett. Under 4.1 står att det finns tre vattenskyddsområden (Nygård, Munksundet och Fagerudd). Detta stämmer inte. Nygård ligger inom Örsundaåns åtgärdsområde och är dessutom samma område som Munksundet. Vattenskyddsområdet heter Skyddsföreskrifter för kommunens grundvattentäkter i Enköpingsåsen i Munksundet, Vånsjöbro och Nygård, Enköpings kommun. Fagerudd finns fortfarande kvar som vattenskyddsområde även om täkten är tagen ur bruk. Det ska alltså vara två områden. Avsnitt 6, tabell 7. Vi anser att kostnadsuppskattning är alltför lågt räknat. Vi undrar över hur denna kostnadsuppskattning tagits fram. För åtgärder mot övergödning finns ett dokument ( Åtgärder mot övergödning för att nå god ekologisk status ) som beskriver vilket underlag som använts men motsvarande saknas för dricksvattenskydd. I åtgärdsprogrammet beskrivs att en genomsnittskostnad om 500 000 kronor för inrättande eller revidering av vattenskyddsområde antagits. Detta tror vi är mycket lågt räknat och skulle vilja veta på vilka grunder den bedömningen har gjorts.

12 (19) Avsnitt 6, tabell 8. Under åtgärderna fosfor-fällning av bräddat avloppsvatten och ökad fosfor-rening i reningsverk står att länsstyrelsen och kommunerna ska ompröva reningsverkens tillstånd till 2018. Vi anser att det är otydligt när de föreslagna nya kraven ska börja gälla. Kommer tillståndsprocessen att påbörjas 2018 eller ska åtgärder enligt de nya tillsynskraven vara genomförda till 2018 I samma tabell anges också Enskilda avlopp till godkänd standard som en åtgärd. Vi undrar varför man här använder termen god standard istället för normal skyddsnivå vilket skulle kännas mer logiskt. Synpunkter från arbetsgruppen lantbruk och miljö Synpunkter på Förvaltningsplan Tabell B2, på sidan 45. Kommentar: Nivåerna i tabellen är inte speciellt offensivt satta. Karta C7 på sidan 53. Enköpingsåsen saknas, kanske ska även Uppsalaåsen var med på denna karta. Tabell B7 på sidan 62. Denna innehåller inte det som det står att en ska göra längst ner på sidan 64 det vill säga prioriterade ämnen samt åtta övriga ämnen. Tabell B8, på sidan 65. Tabellen bör kompletteras med populärnamn (till exempel PAH), typ av ämne (till exempel bekämpningsmedel) och gränsvärden. Sidan 65: Borde det inte finnas ett gränsvärde fastställt för PCB i biota? Sidan 98. Bekämpningsmedel i ytvatten Det står lite om detta på sidan 98. Förekomsten av bekämpningsmedel i ytvatten är dåligt belyst och behöver förbättras. Synpunkter på förslag på åtgärdsprogram Varje åtgärd avslutas med meningen: Åtgärdens genomförande stöds av åtgärderna Dels är detta en krystad mening, dels saknar ordet Stödjs i SAOL. Synpunkter på bilagorna åtgärdsprogram för Enköpingsåns och Örsundaånd åtgärdsområde Alla kartor behöver göras tydligare så att man kan lokalisera sig och se vad de ska föreställa. Det är viktigt att alla analyser på ytvatten som Enköpings kommun tagit förs in i VISS. Som det är nu är detta bara skett delvis.

13 (19) Övergödning Strukturkalkning kalkfilterdiken Att kalka sina marker är inte någon nytt det har man gjort de senaste 50-60 åren om inte ännu längre sedan. Brunnen osläckt kalk är bra när den kommer ned i jorden, men kan vara en hälsofara för människor och djur om de utsätts för damm eller motsvarande. Kalken är i sig något man i dag bryter och för att framställa brunnen osläckt kalk går de åt mycket energi. En livscykelanalys bör göras för att se att miljönyttan uppnås. Det är mycket viktigt att man är medveten om att Ekologiska gårdar inte får använda sig av strukturkalkning och att struktur kalkning bara är så effektiv som det visas på styva leror. På mulljordar och sandjordar fungerar inte strukturkalkning. Det finns olika sorters kalk men för att strukturkalkning är det brunnen osläckt kalk som behövs, med viss inblandning. Vid kalkning ändras ph i marken och vissa organismer som lever där klarar inte det förhöjda ph-värdet samt att det slår ut vissa maskararter och mikroorganismer. Skyddszoner och dammar Anpassade skyddszoner och skyddszoner. Det är mycket viktigt att båda finns där de verkligen behövs. Fosfordammar/sedimentationsdammar för fosfor. Där de idag gör mest nytta kan det var svårt och framför allt dyrt att anlägga. Det är viktigt att de hamnar där de gör nytta. Slutsats Hur ska kommunen eller länsstyrelsen kunna bedriva tillsyn på det som tas upp i åtgärdsprogrammet. Vissa delar finns redan med idag i vår tillsyn exempelvis vid lagring av stallgödsel. Här behöver de stora verken komma med tillsynsvägledning och rådgivning. Förslag till korrigering och komplettering av åtgärdskedjorna, utifrån de nio föreslagna kommunala åtgärderna Vi har studerat de föreslagna kommunala åtgärderna och de föreslagna stödåtgärderna från länsstyrelser och andra statliga myndigheter och vi anser att texterna behöver ses över och kompletteras, att det saknas en del stödåtgärder, det vill säga saknas en del kopplingar mellan redan beskrivna åtgärder och att det i något fall kan behöva formuleras nya stödåtgärder hos några myndigheter. Stödjande åtgärder som är relevanta behöver tydliga hänvisningar åt båda hållen det vill säga både under stödjande myndighetsåtgärd och den stödda kommunala åtgärden. I några fall så redovisar åtgärdsprogrammet endast stödåtgärd i den ena riktningen. Vattenmyndigheten bör, för läsbarhetens skull granska dessa hänvisningar innan åtgärdsprogrammet fastställs.

14 (19) Vi identifierar flera stödjande åtgärder från de statliga myndigheterna, än de som beskrivs i samrådsförslaget. En del är tydliga och självklara, och behöver ingen särskild motivering. I några fall har vi försökt att motivera varför vi ser dem som stödjande åtgärder. Det är möjligt att de föreslagna åtgärdskedjorna i samrådsförslaget kommer att arbetas om efter samrådet, då behöver de nya åtgärderna och åtgärdskedjorna granskas på sina åtgärdshänvisningar. Vi kan ha missat någon stödåtgärd, och Vattenmyndigheten bör kvalitetssäkra våra föreslagna åtgärder i åtgärdskedjorna ett varv till. Vi har däremot inte tittat på åtgärder som stödjer länsstyrelsens egna åtgärder, annat än i de fall där kommunåtgärden är slutanvändare. Nedan följer vår åtgärdskedjegranskning, för kommunåtgärderna 1 till 9: Kommunerna, åtgärd 1. Tillsyn och prövning av miljöfarlig verksamhet och andra verksamheter Förslag på ny delåtgärd, ett förtydligande, liknande länsstyrelsens åtgärd 7: Kommunerna behöver utveckla och förbättra sin tillsyn av egenkontroll och kontrollprogram på de egna anläggningarna, till exempel avloppsreningsverk, avloppsledningsnät, pumpstationer, dagvattennät, dammar med mera. Vi har inget förslag på var denna delåtgärd skall placeras. Här har vi bland annat tänkt oss avloppsreningsverk som aktuell verksamhet. Utöver redan redovisade stödåtgärder från statliga myndigheter föreslår vi att följande myndighetsåtgärder kan vara relevanta stödåtgärder för Kommunerna, åtgärd 1 (KOM 1): Länsstyrelsen åtgärd 1,4 och 7 (LST 1, 4 och 7). LST 1: Länsstyrelsens prövning och tillsyn av tillståndspliktiga verksamheter kapitel 9 och 11 Kvaliteten på dessa villkor och beslut är viktig. Eftersom kommunen har att bedriva tillsyn utifrån länsstyrelsens beslutsvillkor så är det viktigt med tydliga beslut och villkorspunkter, och att länsstyrelsen beaktar miljökvalitetsnormen för vatten vid sin tillståndsprövning. Kommunen kan annars få ärva bristfälliga tillståndsbeslut. I motivtext till LST 1 står Länsstyrelsen bör även, där så är lämpligt, kräva rening av bräddat/förbi lett spillvatten vid verk., vilket vi tolkar som att LST 1 avses stödja KOM 1. LST 4: länsstyrelsen skall ge kommunerna tillsynsvägledning inom jordbruk och hästhållning. Kommunen anser att det är viktigt att länsstyrelsen prioriterar denna åtgärd. LST 7: länsstyrelsen behöver säkerställa att verksamhetsutövare enligt kapitel 9 och 11 bedriver egenkontroll och har kontrollprogram. (Där kommunen ärvt tillsynen efter länsstyrelsens beslut).

15 (19) Naturvårdsverket åtgärd 1, 2 och 9 (NV 1,2 och 9) NV 1: Naturvårdsverket behöver införa styrmedel för avloppsreningsverk Denna åtgärd stödjer kommunens tillsyn enligt KOM 1, för just den typen av verksamhet. NV 2: Naturvårdsverket behöver införa styrmedel som syftar till att minska utsläppen från avloppsledningsnät a. anordna nationellt register på avloppsledningsnätens utsläppspunkter, samt begära kontinuerlig inrapportering av utsläppsmängder från dessa punkter. b. föreskriva/vägledning till prövningsmyndigheterna så att avloppsledningsnät och reningsverk skall genomgå sammanhållen tillståndsprövning. c. föreskrifter som minskar utsläppen från avloppsledningsnät Kommentar: Det framgår av beskrivningen, särskilt under NV 2 att det berör KOM 1, då det beskrivs att vägledning till prövningsmyndigheterna att avloppsledningsnät och avloppsreningsverk skall vara grund för en sammanhållen tillståndsprövning NV 9: Om vi tänker in dagvatten som en verksamhet som avses under KOM 1 så blir även NV 9 Utveckla föreskrifter, tillsynsvägledning och styrmedel för dagvattenhantering en stödåtgärd. Kommentar: Dagvatten hanteras annars bara under KOM 7, Översikts- och detaljplaneringen (och i viss mån i KOM 8). Under NV 9 står det att den stödjer KOM 8 (VA-planer). Vi anser att det är tydligt att den även stödjer KOM 1 eftersom det står tillsynsvägledning. Läkemedelsrester och åtgärdskedjan som berör Kommunernas åtgärd 1 tillsyn och prövning av reningsverk Vi ställer oss frågan om vad som händer med den här åtgärdskedjan om vi tänker oss tillsyn och prövning av just avloppsreningsverk OCH tar med läkemedelsrester i resonemanget. Under redan föreslagna stödåtgärden NV 3 ta fram föreskrifter samt utveckla tillsynsvägledning för att minska utsläpp av prioriterade ämnen/förorenande ämnen. Där bör man lägga till Läkemedelsverket (. Läkemedelsverkets föreslagna åtgärd (sidan 28) berör endast kortfattat konkreta reningsverksförbättringar i reningsverk, och beskrivs som stödjande för KOM3 och 4. Det är inte tillräckligt då KOM 3 och 4 enbart berör enskilda avlopp och mindre reningsverk. Läkemedelsrester från avlopp är ett problem som man börjat uppmärksamma och även om det finns stora kunskapsbrister så bör det vara motiverat att peka på tydligare åtgärdskedjor än den föreslagna (Läkemedelsverket 1 NV 1 och 2 LST 2 KOM 3 och 4).

16 (19) Alternativt kan man, i senare skede, i ett på sidan 93 (Åtgärdsprogrammet) föreslaget tilläggsåtgärdsprogram 2018 lyfta frågan om läkemedelsrester. Där nämns om ett preliminärt åtgärdsprogram om prioriterade ämnen och särskilt förorenande ämnen men vi hittar inget om att man avser att behandla frågan om läkemedelsrester. Kommunerna, åtgärd 2. Bedriva tillsyn så att utsläppen av kväve och fosfor från jordbruk och hästhållning minskas I vår granskning av åtgärdskedjan har vi utgått ifrån att alla myndigheter genomför föreslagna åtgärder. Om utfallet av kommande åtgärdscykel istället visar sig bli som efter den förra cykeln, då Jordbruksverket inte utvecklade föreskrifter behöver andra åtgärder och åtgärdskedjor utvecklas, se särskilt avsnitt om detta. Åtgärden stöds av flera andra åtgärder utöver de som beskrivs i förslaget till åtgärdsprogram. Här behöver åtgärdsprogrammet korrigeras och kompletteras på flera ställen. Flera stödåtgärder har nog missats i Vattenmyndighetens korrekturgranskning av texten: NV 10, inte NV 11, som det felaktigt står på sidan 63. Länsstyrelsen åtgärd 1, 4, 5, 7 och 12 (LST 1, 4, 5, 7 och 12) LST 1: Vid deras prövning av stora tillståndspliktiga jordbruksverksamheter. LST 4: LST 4 är förstås relevant, då den åtgärden är länsstyrelsens tillsynsvägledning. Om åtgärdskedjan kommer att genomföras, med start i Jordbruksverkets föreskrifter blir naturligtvis tillsynsvägledningen en viktig stödåtgärd, särskilt då tillsyn av det här slaget är nytt för kommunerna. Då övergödningen från jordbruksmark är vattendistriktets i särklass största miljöproblem och där åtgärdsbetinget är som störst så måste hela åtgärdskedjan vara på plats så snabbt som möjligt. En kommunal miljötillsyn på jordbruksarealen är ett väsentligt ändrat arbetssätt som inte har tillämpats tidigare. Därför är det avgörande att Jordbruksverket i samverkan med berörda aktörer (myndigheter och näringen) utvecklar genomtänkta styrdokument/föreskrifter. Det är viktigt att de berörda länsstyrelserna bemannas med personal för tillsynsvägledning och att vägledningen blir samstämmig över länsgränserna. Åtgärder behöver komma på plats tidigt. För att flertalet av åtgärderna på jordbruksmark skall genomföras så behöver det finnas finansieringsmöjligheter, genom landsbygdsprogram etcetera. Även om detta inte är en fråga för vattenmyndigheten har vi skrivit om detta på annan plats i remissvaret. LST 5: Beskriver länsstyrelsens utveckling av rådgivningsverksamhet till jordbruksföretag i syfte att minska växtnäringsförluster och minska tillförseln av växtskyddsmedel till vatten. Här kan vi tillägga att Greppa näringen kanske har potential att utvecklas och spridas till flera lantbruksföretag. Länsstyrelsen kanske kan omvärldsbevaka/ta intryck av de regioner där rådgivningsverksamheten har varit särskilt framgångsrik och hitta framgångsfaktorer.

17 (19) LST 7: Länsstyrelsen behöver säkerställa att verksamhetsutövare enligt kapitel 9 och 10 Miljöbalken genomför egenkontroll och har kontrollprogram. LST 12: Länsstyrelsen behöver prioritera arbete med långsiktigt skydd av dricksvattentäkter. LST 12b i sin tillsynsvägledning stödja kommunerna i arbetet med vattenskyddsområden. Åtgärden är stödande för KOM 2 avseende förhållningssätt till användning av växtskyddsmedel inom vattenskyddsområden. Jordbruksverket åtgärd 1, 2, 3, 4 och 5 (SJV 1, 2, 3, 4 och 5) Ingen av de Jordbruksverksåtgärder som stödjer KOM 2 är nämnd. En miss som behöver korrigeras. SJV 1: jordbruksverket behöver utveckla prioritera och utvidga sin rådgivningsverksamhet till jordbruksföretag. (stödjer LST 5 länsstyrelsens rådgivning till jordbruksföretag). Här har Vattenmyndigheterna missat att skriva in på båda ställena, då stödet bara nämns under SJV 1 och inte under KOM 2. SJV 2: jordbruksverket behöver ta fram vägledningar, ge rådgivning minska påverkan från markavvattning SJV 3: jordbruksverket behöver ta fram styrmedel, exempelvis föreskrifter listan på alla åtgärder: strukturkalkning. kalkfilterdiken, anpassade skyddszoner etcetera. SJV 3 stöds i sin tur av Havs- och vattenmyndighetens åtgärd 6 (HAV 6) (vilket också bör rättas till). SJV 4: jordbruksverket behöver utveckla sin vägledning för jordbruksföretagens egenkontroll. SJV 5, jordbruksverkets tillsynsvägledning till länsstyrelser och kommuner. Står under SJV 5, men inte under KOM2 och inte heller under LST 5. HAV 6: angående ekologiskt funktionella kantzoner. (Under HAV 6 bör det framgå att åtgärden stödjer någon av Jordbruksverket åtgärder och KOM 2). Kommunerna åtgärd 3. Kommunerna behöver ställa krav på hög skyddsnivå för enskilda avlopp Här har vi inte studerat kedjan. Istället hänvisar vi till text från avdelningen för enskilda avlopp. Vi ställer oss frågande till om det är motiverat med hög skyddsnivå för enskilda avlopp. Det räkneexempel vattenmyndigheten redovisar i bilaga för Örsundaån visar på en mycket liten effekt avseende fosforreduktion om vi går från normal till hög skyddsnivå. Åtgärdande av EA till normal skyddsnivå ger effekten 690 kilo fosfor per år, medan EA till hög skyddsnivå endast ger 27 kilo fosfor per (motsvarande 7 % respektive 3 promille av den totala reduktionspotentialen).

18 (19) Kommunerna åtgärd 4. Kommunerna behöver genomföra tillsyn på avloppsledningsnät och mindre reningsverk Ytterligare åtgärder stödjer KOM 4. LST 1: vid prövning och tillstånd av verksamheter kapitel 9 och 11 Miljöbalken (särskilt vad gäller bättre tillstånd). Formulera om meningen på sidan 65 första stycket: Det är alltså kommunerna till Kommunerna har möjlighet att påverka. Kommunerna åtgärd 5. Kommunerna behöver kompletterande åtgärder Åtgärden kan vara aktuell för Alstasjön och problema med fosforläckage från bottensediment. Detta kommenteras under avsnittet Synpunkter från arbetsgruppen kommunalt vatten och avlopp; Synpunkter på bilagan åtgärdsprogram för Örsundaåns åtgärdsområde; Övriga synpunkter. Kommunerna åtgärd 6. Kommunerna behöver säkerställa ett långsiktigt skydd för dricksvattenförsörjningen Vi bedömer att det finns fler stödjande åtgärder: Myndighetens för samhällsskydd och beredskap åtgärd 1 (MSB 1): Riktlinjer och vägleda vid olyckor i vattenförekomster, /dricksvattenförekomster Statens geologiska undersökning åtgärd 1 (SGU 1): Ta fram kartunderlag för inoch utströmningsområden. Står redan under SGU 1, men missats under KOM 6. HAV 7. Vägledning för tillsyn av vattenskyddsområden. Eventuellt även Kemikalieinspektionen åtgärd 1 (KI 1). SJV 1b: jordbruksverket behöver prioritera/utveckla rådgivningsverksamhet till jordbruksföretag. Motiveras särskilt med följande nya text: Detta gäller särskilt i grundvattenförekomster och särskilt sådana som är viktiga för dricksvattenförsörjningen, speciellt inom vattenskyddsområden NV 10: behöver ta fram föreskrifter om skyddsavstånd och regler för hantering av växtskyddsmedel inom jordbruket. Boverkets ågärd 1 (BV 1). Den anges redan under BV 1, som stödjande åt KOM 6, men nämns inte under KOM 6. BV 1 kan däremot behöva motiveras lite extra, då det ibland kan upplevas som att samhällets fokus på bostadsbyggande och bostadsförsörjning är överordnat det för tätorternas expansion grundläggande dricksvattenskyddet och att det senare ibland kan upplevas som ett hinder för bostadsbyggandet.

19 (19) Idag finns riksintresseområden utpekade för ett antal anläggningar för vattenförsörjning. Detta är ofta små områden i direkt anslutning till den tekniska anläggningen. Har vattenmyndigheten övervägt, som tidigare diskuterats i olika sammanhang, om riksintresseinstrumentet kan vara en väg att säkerställa ett långsiktigt skydd för särskilt viktiga grundvattenförekomster? En sådan process kräver en ny åtgärdskedja där ett flertal myndigheter behöver tillskrivas åtgärder. Kommunerna åtgärd 7. Kommunerna behöver utveckla sin översikts- och detaljplanering och prövning enligt PBL Ytterligare stödjande åtgärder: LST 11: länsstyrelsens råd och anvisningar till kommunerna vid översikts- och detaljplanering (står under LST 11, men inte under KOM 7). LST 12: bland annat regionala vattenförsörjningsplaner, som förstås är stödjande för kommunernas översiktsplanering. NV 9: med avseende på dagvatten Kommunerna åtgärd 9. Kommunerna behöver inventera och genomföra åtgärder mot vandringshinder Åtgärden bör omformuleras för att omfatta även andra typer av vandringshinder än de som sammanfaller med vägpassager i det kommunala vägnätet. Exempelvis även estetiska dammar /trösklar/dämmen. Åtgärden stöds även av: LST 1b. Prövning och tillsyn av tillståndspliktiga verksamheter enligt kapitel 11 Miljöblaken. LST 3. Tillsyn dammar.