1.1 Bakgrund Den projektansvariga och funktioner som ingår i projektet Miljökonsekvensbedömning 7

7.10.2009 1.1 Bakgrund 7 1.2 Den projektansvariga och funktioner som ingår i projektet 7 1.3 Miljökonsekvensbedömning 7 2.1 Ekokem-bolagen 9 2.2 Ekokem-Palvelu Oy 10 3.1 Högklassig avfallsbehandling som motsvarar bestämmelserna är målet 11 3.2 Minskade miljökonsekvenser av avfall och avfallshantering är målet 11 3.3 Planeringssituation och tidsplan för att genomföra projektet 11 4.1 Förfarande vid miljökonsekvensbedömning 12 4.2 Bedömningsprogram 13 4.3 Erhållna utlåtanden och åsikter om bedömningsprogrammet 14 4.4 Beaktande av kontaktmyndighetens utlåtande 14 4.5 Avslutning av MKB-förfarandet 14 4.6 Ordnande av bedömningsförfarande och deltagande 14 5.1 Projekt och avgränsningar 15 5.1.1 Alternativet att placera centralen på storindustri-området 15 5.1.2 Alternativet att placera centralen i Storkohmo 16 5.2 Planområdenas nuvarande funktioner 17 5.2.1 Storindustriområdet 17 5.2.2 Storkohmo-området 18 5.3 Alternativ som ska bedömas 19 5.4 Avfall som ska behandlas samt avfallsmängder 19 5.4.1 Avfallets egenskaper 21 5.5 Placering av behandlingscentralens funktioner samt konstruktioner 22 5.6 Avfallsbehandling och slutdeponerings-metoder 28 5.6.1 Funktioner 28 5.6.2 Mottagning av avfall 29 5.6.3 Förbehandling av avfall 29 5.6.4 Avfallsbehandling 30 5.6.5 Vattenuppkomst och -behandling 32 5.7 Avslutning av verksamheten 35 5.8 Anknytning till andra projekt och planer 35 5.9 Projektets förhållande till bestämmelser, planer och program om miljöskydd 35 6.1 Bedömningsuppgift 36 6.2 Avgränsning av det område som undersöks 36 6.3 Material som använts vid bedömningen 38 6.4 Konsekvenser under byggtiden 38 6.5 Trafik 39 6.5.1 Utgångsinformation och bedömningsmetoder 39 6.5.2 Trafikens nuläge 39 6.5.3 Konsekvenser för trafiken 41 6.6 Luftkvalitet och klimatförändring 41 6.6.1 Lähtötiedot ja arviointimenetelmät 41 6.6.2 Luftkvalitetens nuvarande tillstånd 41 6.6.3 Utsläpp i luften och konsekvenser för klimat och luftkvalitet 41 6.6.4 Damning 42 6.6.5 Minskning av de negativa konsekvenserna 46 6.7 Jordmån och berggrund 46 6.7.1 Utgångsinformation och bedömningsmetoder 46 6.7.2 Nuläge 46 6.7.3 Konsekvenser för jordmån och berggrund 47 6.7.4 Minskning av de negativa konsekvenserna 47 6.8 Grundvatten 47 6.8.1 Utgångsinformation och bedömningsmetoder 47 6.8.2 Nuläge 47 6.8.3 Konsekvenser för grundvattnet 48 6.8.4 Haitallisten vaikutusten vähentäminen 48 6.9 Ytvatten 49 6.9.1 Utgångsinformation och bedömningsmetoder 49 6.9.2 Nuläge 49 6.9.3 Vattendragsbelastning 52 6.9.4 Konsekvenser för havsvattenkvaliteten 54 6.9.5 Konsekvenser för dikesvattnets kvalitet 54 6.9.6 Skadliga ämnen och deras inverkan på vattenorganismerna 54 6.9.7 Konsekvenser för vattenorganismerna 55 6.9.8 Minskning av de negativa konsekvenserna 55 6.10 Samhällsstruktur och markanvändning 55 6.10.1 Utgångsinformation och bedömningsmetodert 55 6.10.2 Nuvarande markanvändning 55 6.10.3 Konsekvenser för markanvändningen 55 6.11 Planläggnings- och skyddssituation 56 6.11.1 Utgångsinformation och bedömningsmetoder 56 6.11.2 Nuläge 56 6.11.3 Konsekvenser för planläggningen 61 6.12 Landskap 62 6.12.1 Utgångsinformation och bedömningsmetoder 62 6.12.2 Nuläge 62 6.12.3 Värdefulla områden 63 6.12.4 Konsekvenser för landskapet 63 6.12.5 Minskning av de negativa konsekvenserna 65 6.13 Vegetation och fauna 65 6.13.1 Utgångsinformation och bedömningsmetoder 65

6.13.2 Nuläge 65 6.13.3 Konsekvenser för vegetationen och faunan 67 6.13.4 Minskning av de negativa konsekvenserna 68 6.14 Buller och vibrationer 68 6.14.1 Utgångsinformation och bedömningsmetoder 68 6.14.2 Nuläge 68 6.14.3 Buller och vibrationer 68 6.14.4 Minskning av de negativa konsekvenserna 71 6.15 Konsekvenser för människorna 71 6.15.1 Bedömningsmaterial och metoder 71 6.15.2 Boendets och verksamhetens nuvarande situation 72 6.15.3 Konsekvenser för hälsan 74 6.15.4 Konsekvenser för levnadsförhållanden och trivsel 74 6.16 Näringslivet 74 6.16.1 Nuläge 74 6.16.2 Konsekvenser för näringslivet 74 6.17 Konsekvenser för avfallsbehandlingen 75 6.17.1 Utgångsinformation och bedömningsmetoder 75 6.17.2 Nuläge 75 6.17.3 Konsekvenser för avfallsbehandlingen 76 6.17.4 Möjligheter att lindra de skadliga konsekvenserna 76 6.18 Konsekvenser för utnyttjande av naturresurserna 76 6.18.1 Utgångsinformation och bedömningsmetoder 76 6.18.2 Konsekvenser för utnyttjande av naturresurserna 76 6.19 Klimatförändring, stigande havsvattenstånd 76 6.19.1 Utgångsinformation och bedömningsmetoder 76 6.19.2 Nuläge 76 6.19.3 Konsekvenser av stigande havsvattenstånd 77 6.19.4 Möjligheter att lindra de skadliga konsekvenserna 78 6.20 Miljörisker 78 6.20.1 Transporter inom området 78 6.20.2 Förbehandling av avfall 79 6.20.3 Slutdeponering 79 6.20.4 Avfallshantering 80 6.20.5 Mellanlagring av avfall 81 6.20.6 Vattenbehandling 81 6.20.7 Damning 82 6.20.8 Lagring av bränslen 82 6.20.9 Nollalternativet 82 6.21 Nollalternativet och dess konsekvenser 82 6.21.1 Beskrivning av nollalternativet 82 6.21.2 Trafik 82 6.21.3 Luftkvalitet och klimat 82 6.21.4 Jordmån och berggrund 82 6.21.5 Grund- och ytvatten 82 6.21.6 Vegetation och fauna 83 6.21.7 Buller och vibrationer 83 6.21.8 Sociala konsekvenser 83 6.21.9 Avfallshantering 83 6.21.10 Naturresurser 83 6.22 Osäkerhetsfaktorer i bedömningen och konsekvenser för slutsatserna 83 6.22.1 Osäkerhetsfaktorer i bedömningen av konsekvenserna för trafiken 83 6.22.2 Osäkerhetsfaktorer i bedömningen av konsekvenserna för klimatet 83 6.22.3 Osäkerhetsfaktorer i bedömningen av konsekvenserna för marken 83 6.22.4 Osäkerhetsfaktorer i bedömningen av konsekvenserna för grundvattnet 83 6.22.5 Osäkerhetsfaktorer i bedömningen av konsekvenserna för ytvattnet 84 6.22.6 Osäkerhetsfaktorer i bedömningen av konsekvenserna för samhällsstrukturen och markanvändningen 84 6.22.7 Osäkerhetsfaktorer i bedömningen av konsekvenserna för landskapet 84 6.22.8 Osäkerhetsfaktorer i bedömningen av konsekvenserna för vegetation och fauna 84 6.22.9 Osäkerhetsfaktorer i bedömningen av de sociala konsekvenserna 84 6.22.10 Osäkerhetsfaktorer i bedömningen av avfallshanteringen och utnyttjandet av naturresurser 85 6.22.11 Osäkerhetsfaktorer i bedömningen av konsekvenserna av stigande havsvattenstånd 85 7.1 Ytvatten 86 7.2 Grundvatten 86 7.3 Buller och vibrationer 86 7.4 Partiklar 86 7.5 Rapportering 86 8.1 Behandlingscentralens alternativ 87 8.2 Jämförelse av alternativ 87 8.2.1 Trafik 87 8.2.2 Luftkvalitet och klimat 87 8.2.3 Jordmån och berggrund 87 8.2.4 Grundvatten 87 8.2.5 Ytvatten 87 8.2.6 Samhällsstruktur och markanvändning 88 8.2.7 Planläggnings- och skyddssituation 88 8.2.8 Vegetation och fauna 88 8.2.9 Buller 88 8.2.10 Vibrationer 88 8.2.11 Konsekvenser för människornas hälsa, levnadsförhållanden och trivsel 88 8.2.12 Avfallshantering 88 8.2.13 Utnyttjande av naturresurser 88 8.2.14 Klimatförändring, stigande havsvattenstånd 88 8.2.15 Miljörisker 89 8.3 Projektets genomförbarhet 89 8.3.1 Teknisk genomförbarhet 89 8.3.2 Miljörelaterad genomförbarhet 89 8.3.3 Social genomförbarhet 89 9.1 Miljökonsekvensbedömning 94 9.2 Tillstånd och planläggning 94 9.3 Miljötillstånd 94 12.1 Projektansvarig 99 12.2 Kontaktmyndighet 99 12.3 MKB-konsult 99 Karleby storindustriområde, miljötillståndsbeslut Kontaktmyndighetens utlåtande om bedömningsprogrammet Egenskaperna för vissa skadliga ämnen som kommer till vattenbehandlingen och de halter som konstaterats vara skadliga för vattenorganismerna

Ekokem-Palvelu Oy är ett riksomfattande serviceföretag i miljöbranschen. Företaget erbjuder mångsidiga och heltäckande tjänster inom behandling av industriavfall, sanering av jord samt byggande i anslutning till miljöskydd. Bolaget är en del av den större Ekokem-koncernen, som är Finlands ledande producent av fullständiga tjänster inom miljövård och har sin hemort i Riihimäki. För närvarande har Ekokem- Palvelu avfallsbehandlingsanläggningar i Kouvola, Kuopio, Björneborg och Hausjärvi. Ekokem-Palvelu Oy planerar att anlägga en behandlingsoch återvinningscentral för industriavfall (nedan behandlingsanläggning) i Karleby. Projektets mål är att trygga en möjlighet till lämplig behandling för i synnerhet industriavfallet från storindustriområdet i Karleby, förbättra de lokala och regionala möjligheterna till mottagning och behandling av förorenad jord samt att öka nyttoanvändningen av avfall och biprodukter från industrin i Karlebyområdet. En del av det avfall som ska föras till den planerade behandlingscentralen kommer att utnyttjas på det egentliga behandlingscentralsområdet och en del kommer att föras någon annanstans för nyttoanvändning. De avfallsfraktioner som inte kan utnyttjas kommer att slutdeponeras på det slutdeponeringsområde som ska byggas. Ett centralt mål för projektet är att hitta både miljöpolitiskt, tekniskt och ekonomiskt godtagbara lösningar för det avfall som inte kan behandlas eller utnyttjas på något sätt. Byggandet av behandlingscentralen samt centralens verksamhet förutsätter en utredning av projektets miljökonsekvenser genom ett bedömningsförfarande enligt lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (MKB). Under MKB-förfarandet bedöms miljökonsekvenserna av behandlingscentralens olika funktioner samt av byggandet i den omfattning som krävs i MKB-lagen och -förordningen inklusive brytning av marksubstans och marktäkt som projektet förutsätter samt konsekvenserna av den trafik som behandlingscentralen ger upphov till. Den planerade behandlingscentralens alternativa förläggningsområden ligger på Karleby storindustriområde nordväst om Karleby stad samt på området för den nuvarande avfallsstationen (Oy Ekorosk Ab) i Storkohmo cirka 5 kilometer söder om staden. Båda områdenas eventuella miljökonsekvenser undersöks i samband med MKB-förfarandet. Storindustriområdet Storkohmo Projektets läge

I projektet ingår byggande av behandlingsfält och slutdeponeringsområde separat och därtill hörande lagerutrymmen samt trafikarrangemang. Behandlingsfältet består av vågstation och lagerområde, slambehandlingsområde samt det egentliga behandlingsfältet, som är ett asfalterat område. Behandlingscentralen har egna behövliga funktioner för vattenbehandling. Till behandlingscentralen hör också ett slutdeponeringsområde, som byggs i enlighet med statsrådets beslut om avstjälpningsplatser (861/1997) med hjälp av vattentäta bottenkonstruktioner. Avfallsmottagning och -kontroll Förbehandling av avfall Sortering Siktning Krossning Tvätt Torkning Mellanlagring Avfallsbehandling Stabilisering Undertrycksbehandling Biologisk behandling Termisk behandling Nyttoanvändning av avfall Slutdeponering av avfall Vid behandlingsoch återvinningscentralen, som ska byggas, förbehandlas och mellanlagras industriavfall, biprodukter från industrin utnyttjas och förorenad jord behandlas. Efter behandlingen slutdeponeras det avfall som inte kan gå till nyttoanvändning på ett slutdeponeringsområde som ska anläggas på området. Vid behandlingscentralen skapas beredskap för att ta emot avfallsfraktioner som i den närmaste framtiden uppkommer på Karleby storindustriområde samt på andra platser inom Ekokem-Palvelu Oy:s verksamhetsområde. Avfallet levereras till behandlingscentralen främst från Karlebyregionen inom högst cirka 150 km avstånd från den egentliga behandlingscentralen. Avfallsfraktioner som tas emot vid centralen är bl.a. aska och slagg, avfall från rökgasrening, avfall från industriell verksamhet, slam och förorenad jord. Behandlingscentralens mottagningskapacitet har uppskattats till som mest cirka 169 000 ton avfall per år. Behandlingscentralen uppskattas ta emot i genomsnitt cirka 30 000 ton avfall per år. Behandlingscentralen uppskattas vara i funktion på storindustriområdet 15 25 år och på Storkohmo-området 25 30 år. I bedömningsbeskrivningen har projektets inverkan på miljön, naturen, människornas hälsa och samhällsstrukturen bedömts i den omfattning som lagen och förordningen om miljökonsekvensbedömning kräver. I MKB av en behandlingsoch återvinningscentral för industriavfall i Karleby granskades sammanlagt sex alternativ, där funktionerna i olika omfattning placeras antingen på Karleby storindustriområde eller i anslutning till Storkohmo avfallsstation. Om endast slutdeponeringsområdet placeras vid Storkohmo avfallsstation kommer behandlingsfunktionerna att bli kvar på storindustriområdet. Förutom de egentliga projektalternativen granskas också miljökonsekvenserna för det s.k. nollalternativet, som motsvarar projektets nuvarande situation och dess utveckling under antagandet att projektet inte genomförs. Alternativ 0 är nuläget, där ingen behandlingscentral byggs Alternativ 1 är en behandlingscentral enligt planen inklusive avfallsbehandlings- och slutdeponeringsområde. I det här alternativet är slutdeponeringsområdets areal 2,5 ha. Alternativ 2 är en behandlingscentral enligt planen inklusive avfallsbehandlings- och slutdeponeringsområde samt behandling av vatten utifrån. I det här alternativet är slutdeponeringsområdets areal 2,5 ha. Alternativ 3 är en behandlingscentral enligt planen inklusive avfallsbehandlings- och slutdeponeringsområde. I det här alternativet är slutdeponeringsområdets areal 5 ha. Alternativ 4 är en behandlingscentral enligt planen inklusive avfallsbehandlings- och slutdeponeringsområde samt behandling av vatten utifrån. I det här alternativet är slutdeponeringsområdets areal 5 ha. Alternativ 5 är en behandlingscentral enligt planen vid Storkohmo avfallsstation inklusive avfallsbehandlings- och slutdeponeringsområde. I det här alternativet är slutdeponeringsområdets areal 9 ha. Alternativ 6 är en behandlingscentral enligt planen vid Storkohmo avfallsstation inklusive endast slutdeponeringsområde. I det här alternativet placeras behandlingsfältets funktioner på storindustriområdet. I det här alternativet är slutdeponeringsområdets areal 12 ha. Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

Förläggningen av en behandlingscentral och därtill hörande funktioner anses inte ge upphov till negativa konsekvenser för människornas hälsa. Projektets inverkan på boendetrivseln blir mycket liten på storindustriområdet. Inverkan är något större på Storkohmo-området. De som bor i närheten av Storkohmo upplever att utökningen av behandlingsfunktionerna försämrar områdets image. I Storkohmo upplevs också den ökande trafiken som en mera negativ aspekt. Båda förläggningsalternativen har fungerande trafikförbindelser för trafikens nuvarande och prognostiserade behov, då man också beaktar behandlingscentralens trafikmängder. Transporten av avfallsmaterial till anläggningen sker främst som långtradartransporter längs landsväg samt beträffande alternativen på storindustriområdet eventuellt också via järnväg och sjövägen. Trafikmängden till behandlingscentralen blir i genomsnitt 8 tunga fordon och 2 6 personbilar i dygnet. Behandlingscentralen kommer alltså att öka trafikmängden på vägnätet i närheten med cirka 20 fordon/dygn. Den här förändringen är liten jämfört med de nuvarande trafikmängderna i området. På storindustriområdet ökar trafiken på Hamnvägen och i Storkohmo på Ventusvägen och Såkavägen. Den planerade behandlingsoch återvinningscentralen kommer främst att behandla oorganiskt material. Därför bedöms luktolägenheterna av behandlingen bli obetydliga. Till slutdeponeringsområdet förs avfall som inte mera på något annat sätt kan utnyttjas, vilket innebär att inverkan på klimatet är densamma oberoende var avfallet deponeras. Dammutsläppen från behandlingscentralen uppskattas inte ha någon kännbar inverkan på miljön. Konsekvenserna av dammet kan minimeras genom effektivt täckt lagring och dammbindning. Behandlings- och återvinningscentralens bottenkonstruktioner görs enligt statsrådets beslut, varvid lakvatten som infiltreras genom avfallet hindras från att nå områdets jordmån och grundvatten. Därför uppskattas inga betydande konsekvenser för marken och grundvattnet förekomma. De planerade funktionerna placeras inte heller på klassificerade grundvattenområden. Därför kan riskerna för grundvattnet uppskattas bli små. Det finns inga påtagliga skillnader mellan konsekvenserna för de egentliga projektalternativen. Den haltökning som avledningen av behandlat vatten ut i havet orsakar i vattnet blir liten på grund av den stora utspädningsfaktorn. Den här bedömningen stöds av en beräkning där haltförändringarna i Storkohmoalternativet utreddes i fråga om ett litet, strömmande vattendrag där utspädningen är betydligt sämre än i havet. Också i det lilla strömmande vattendraget blev haltökningen mycket liten. Enligt de belastningsberäkningar som gjorts orsakar avfallsbehandlingscentralen endast en obetydlig belastningsökning jämfört med nuvarande situation i havet. Därför bedöms avledningen av vattnet inte orsaka någon särskild risk för hur vattenorganismerna ska klara sig. I Storkohmo ska det behandlade vattnet avledas till en närbelägen bäck. Överföringen av ämnen till vattnet i bäcken kommer att vara mycket obetydlig. Därför uppskattas inga särskilda olägenheter för vattenorganismerna i bäcken uppstå, om centralen förläggs till Storkohmo. Naturmiljön på storindustriområdet liksom också i Storkohmo är redan till stor del påverkad av mänsklig verksamhet. På storindustriområdet placeras behandlingscentralen på ett björkdominerat lövskogsområde och slutdeponeringsområdet på fyllnadsjord från havet med mycket obetydlig vegetation. Planområdet i Storkohmo ligger i den fungerande avfallscentralens omedelbara närhet, där vegetationen huvudsakligen är skogsbruksområde som behandlats på olika sätt eller kantområden kring den nuvarande avfallsstationen. Ingetdera området har några betydelsefulla naturvärden. Därför blir konsekvenserna för vegetationen och faunan till följd av det planerade projektet små. I närheten av förläggningsplatsen finns i vartera alternativet inte heller några naturskyddsområden som projektet kunde tänkas påverka. I omgivningen kring båda de planerade områdena för en behandlingsoch återvinningscentral förekommer redan nu verksamhet som ger upphov till buller. På storindustriområdet orsakas buller av speciellt landsvägs- och fartygstrafiken samt olika industrianläggningars processutrustning. I Storkohmo uppkommer buller från verksamheten vid avfallsstationen samt från Lemminkäinen Oy:s dagbrott 300 meter norr om avfallsstationen. Medan verksamhet pågår vid den planerade behandlingscentralen uppkommer buller främst från de anordningar som används för avfallsbehandlingen. Sådana är t.ex. krossar, sikt och stabiliseringsanordningar. Dessutom uppkommer buller från de arbetsmaskiner som används vid hantering, lastning, materialförflyttning och deponering samt trafiken till området. Bullernivåerna uppskattades stiga på de bebodda områdena vid storindustriområdet med totalt 1-3 db och i Storkohmo 3-4 db. För båda förläggningsalternativen överstiger bullret från det planerade projektet inte riktvärdet dagtid för bostadsområden (55 db) vid de bostadsområden eller byggnader som ligger närmast planområdet. Vibrationerna till följd av projektet är huvudsakligen begränsade till byggtiden. Då kan brytnings- och markbearbetningsåtgärderna orsaka vibrationer i planområdets omgivning. Det finns dock ingen bosättning eller andra känsliga objekt i någotdera förläggningsområdets omgivning. Därför kommer vibrationerna i byggskedet som helhet att ha mycket liten betydelse. 2009 Ramboll Finland Oy

I omgivningen kring båda förläggningsområdena finns redan industriella konstruktioner som lindrar den landskapsförändring som projektet ger upphov till. De områden som planerats för en behandlingscentral på storindustriområdet ligger i en industriell miljö som är av ringa betydelse för människors boende och fritidssysselsättningar. Därför är behandlingscentralens inverkan på närlandskapet också obetydlig. Från havet sett kan slutdeponeringsområdets avfallsupplag i viss mån dominera områdets landskapsbild, men inverkan lindras delvis av de redan existerande industrianläggningarna samt konstruktionerna i Karleby hamn. I Storkohmo placeras behandlingsoch slutdeponeringsområdena antingen på den gamla avfallsstationens område eller på intilliggande skogsbruksmark. Med tanke på landskapet begränsar skogen kring behandlingscentralen områdets synlighet i fjärrlandskapet. Vid båda de alternativa förläggningsplatserna för behandlingscentralen finns för närvarande inga betydande sådana funktioner som det planerade projektet kan bedömas påverka. På storindustriområdet kompletterar avfallsbehandlingsområdet områdets nuvarande samhällsstruktur och medför inga olägenheter för existerande eller i detaljplanen angiven markanvändning. I Storkohmo ligger behandlingscentralen i anslutning till en existerande avfallscentral på ett område med ekonomiskog som främst används för skogsbruk. Norr om området finns en i landskaps- och generalplanen anvisad ny riksväg, vilket måste beaktas i den fortsatta planeringen av behandlingscentralen. I övrigt har ingen ny markanvändning anvisats för områdets omgivning. Att en behandlingscentral byggs påverkar inte nämnvärt skogsbruket på det omgivande området. I alternativet att placera behandlingscentralen på Karleby storindustriområde kommer funktionerna att finnas nära havsstranden. Det höjda havsvattenståndet till följd av klimatförändringen har utretts för planläggningen och på basis av scenarierna har landhöjningen uppskattats motsvara det höjda havsvattenståndet. Dessutom påverkar översvämningar vid storm, vilket man måste skapa beredskap för i planen. De planerade konstruktionsnivåerna ligger ovanför översvämningsnivån vid storm. Projektets genomförbarhet har granskats från teknisk, miljömässig och social synpunkt. Behandlingscentralens funktioner kan genomföras så att utsläppen i miljön blir små. I miljökonsekvensbedömningen framkom inget som skulle innebära att grunderna för beviljande av miljötillstånd inte skulle uppfyllas. Grundförutsättningen för beviljande av miljötillstånd är att behandlingscentralen planeras och byggs så att verksamheten inte orsakar negativa konsekvenser för miljön eller hälsan för dem som bor i närområdet och dem som rör sig på området. Projektet sparar på naturresurser, då avfall som i annat fall skulle slutdeponeras i stället via behandlingsoch återvinningscentralen kan utnyttjas effektivare än förut, vilket minskar behovet av nya material och råvaror. I det avseendet är det inga nämnvärda skillnader mellan de egentliga projektalternativen. Projektet påverkar den regionala och nationella avfallsbehandlingen positivt, då det bidrar till ökad avfallsåtervinning och minskar behovet av slutdeponering. Jämfört med nuläget kommer projektet att öka utnyttjandet av avfall som inte är lämpat för materialåtervinning samt bidra till trygg slutdeponering av avfall som är skadligt och som inte lämpar sig för nyttoanvändning. När det gäller avfallsbehandlingens effektivitet är alternativen på storindustriområdet (ALT1 ALT4) något effektivare på grund av att behandlingscentralen ligger i omedelbar närhet till den plats där avfallet huvudsakligen uppkommer. Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

Ekokem-Palvelu Oy planerar att anlägga en behandlingsoch återvinningscentral för industriavfall på storindustriområdet i Karleby. Nedan kallas centralen behandlingscentral. På Karleby storindustriområde finns en betydande koncentration av kemisk industri samt ett hamnområde. Behandlingscentralen är planerad på ett slutet industriområde som omges av annan industri. På storindustriområdet finns många aktörer som i framtiden kommer att behöva de tjänster som behandlingscentralen erbjuder. Behandlingscentralens mål är att trygga en möjlighet till lämplig avfallsbehandling för industrin på storindustriområdet i Karleby och att lokalt och regionalt förbättra möjligheterna till mottagning och behandling av förorenad jord. Behandlingscentralen är ett projekt som kräver miljötillstånd innan det genomförs. Innan miljötillstånd beviljas bedöms projektets miljökonsekvenser i en miljökonsekvensbedömningsprocess. Resultaten av bedömningen finns sammanställda i den här bedömningsbeskrivningen. Projektets miljökonsekvenser har bedömts i den omfattning som anges i lagen och förordningen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (MKB), eftersom projektet anses höra till följande punkt i projektförteckningen i 6 i MKB-förordningen: 11) avfallshantering [a], som är dimensionerad för mer än 5000 ton avfall om året. I det första skedet av MKB-processen uppgjorde den projektansvariga, Ekokem Palvelu Oy, ett program för miljökonsekvensbedömning. Bedömningen har genomförts enligt programmet och det utlåtande som kontaktmyndigheten har gett om det. I sitt utlåtande förutsatte kontaktmyndigheten ett nytt alternativ utöver en behandlingscentral på industriområdet i Yxpila. Som ett nytt alternativ föreslog den projektansvariga att behandlingscentralen kan placeras på samma område som Oy Ekorosk Ab:s avfallsstation i Storkohmo i Karleby. Efter förhandlingar med kontaktmyndigheten och Oy Ekorosk Ab beslutades att projektalternativet ska tas med i konsekvensbedömningsprocessen. Miljökonsekvensbedömningen har gjorts i samma omfattning för båda alternativa förläggningsplatserna. Den projektansvariga Ekokem-Palvelu Oy är expert på iståndsättning och miljöbyggande. Företaget har specialiserat sig på bl.a. krävande miljö- och deponibyggande, nyttoanvändning av biprodukter från industrin samt sanering av förorenad jord. Ekokem-Palvelu har behandlingscentraler i Kouvola, Kuopio, Björneborg och Hausjärvi samt byggplatser och entreprenader runtom i Finland. Ekokem-Palvelu Oy är ett dotterbolag till Ekokem Oy Ab. I behandlingscentralen ingår att bygga behandlingsfält och slutdeponeringsområde och därtill hörande utrymmen. Behandlingsfältet består av vågstation och lagerområde samt det egentliga behandlingsfältet, som är ett asfalterat område. Behandlingscentralen har egna behövliga funktioner för vatten- och slambehandling. Slutdeponeringsområdet ligger skilt från behandlingsfältet och vid bygget används vattentäta bottenkonstruktioner enligt SRb om avstjälpningsplatser (861/1997). På området i Storkohmo kan vågfunktionen och vattenbehandlingsfunktionerna vara gemensamma med Oy Ekorosk Ab. Målet med miljökonsekvensbedömningen är att ta fram information om projektets miljökonsekvenser för planeringen och beslutsfattandet samt att öka medborgarnas tillgång till information och möjligheter till delaktighet. Bedömningen är också en förutsättning för att projektet ska kunna beviljas miljötillstånd. Den här bedömningsbeskrivningen är en i enlighet med lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning uppgjord beskrivning där konsekvenserna av avfallsbehandlingsprojektet bedöms. Redogörelsen har gjorts upp enligt bedömningsprogrammet och det utlåtande som kontaktmyndigheten har gett om det. Bedömningsbeskrivningen framläggs offentligt och för myndighetsutlåtande. Därefter ger kontaktmyndigheten, Västra Finlands miljöcentral, sitt utlåtande om bedömningsbeskrivningen. Kontaktmyndighet för miljökonsekvensbedömningen var Västra Finlands miljöcentral. Miljökonsekvensbedömningen gjordes av Ramboll Finland Oy på uppdrag av projektansvariga Ekokem-Palvelu Oy. Projektchef var docent Joonas Hokkanen och projektsekreterare FM Eero Parkkola. I bedömningen deltog dessutom experterna Juha Jokela, FM Pekka Onnila, Anne Mäkynen, ing. YH Janne Ristolainen, FM Asko Ijäs, Laura Takala, ark. Elina Kalliala, Soili Lampinen, FM Jari Hosiokangas, designer Sampo Ahonen och tekniska assistenten Kirsti Kautto. Från Ekokem-Palvelu leddes arbetet av Ville Yrjänä, Timo Kantola och Heli Uimarihuhta. 2009 Ramboll Finland Oy

Figur 1-1 Karleby storindustriområde ( Karleby stad, geoinformations- och karttjänster 2008, tillstånd 23.10.2008) Figur 1-2 Storkohmo avfallsstation ( Oy Ekorosk Ab) Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

Den projektansvariga är Ekokem-Palvelu Oy, som hör till Ekokem-koncernen och vars hemort är Riihimäki. Ekokem-bolagen är Finlands ledande producent av komplett service inom krävande miljövård. Dess styrka är knowhow och personlig kundservice. Koncernens kärnkompetens har utökats till förutom problemavfall också utnyttjande av andra avfallsfraktioner och energiproduktion, därtill hörande tjänster, rening och iståndsättning av förorenad jord och grundvatten samt olika tjänster inom miljöbyggande. Bolaget erbjuder säkra och högklassiga lösningar för kundernas miljövård från början till slut. Alla Ekokem-bolag har som mål att ständigt förbättra sina kunders miljöskydd och säkerhet. Oy Suomen Ongelmajäte - Finlands Problemavfall Ab bildades 1979 för att sköta behandlingen av problemavfall på riksnivå. Behandlingen av problemavfall inleddes vid produktionsanläggningen i Riihimäki år 1984 och bolaget ändrade sitt namn till Ekokem Oy Ab 1985. Till Ekokem-bolagen hör numera utöver moderbolaget Ekokem Oy Ab också dotterbolagen Ekokem-Palvelu Oy och Ekovoima Oy. Ekokembolagens struktur och koncernbolagens huvudsakliga branscher framgår av figur 2-1. Ekokem-bolagens huvudägare är näringslivet 37,8 %, finska staten 34,1 % och kommunerna 28,1 %. Koncernens totala omsättning år 2008 var sammanlagt 96,6 miljoner euro och under det gångna verksamhetsåret hade den sammanlagt cirka 300 anställda. Ekokembolagens verksamhetsorter framgår av figur 2-2. Ekokem-bolagens verksamhet är i sin helhet baserad på följande centrala grundstrategier och kvalitetssystem. Ekokem-bolagens certifierade kvalitets- och miljösystem uppfyller kraven i standarderna ISO 9001, ISO 14001 och OHSAS 18001 och med deras hjälp säkerställs tjänsternas kvalitet, miljövänlighet och smidighet. Ekokem-bolagen erbjuder sina kunder miljömässigt hållbara, högklassiga lösningar för deras behov ända från uppkomstplatsen. Ekokem-bolagen vill med sin verksamhet ha omsorg om miljön och naturresurserna, vilket beträffande bolagets egna praktiska verksamhet innebär en minimering av utsläppen från behandlingsoch återvinningsverksamheten, effektiv energianvändning, sparsam användning av naturresurser samt hög återvinningsgrad för avfallet. Utgångspunkten för Ekokem-bolagens verksamhet är principerna för en hållbar utveckling. Med de lösningar som bolaget har utvecklat vill det också hjälpa sina kunder att hitta och använda miljövänliga verksamhetsmodeller. I verksamheten beaktas speciellt saneringsobjektens arbetarskydd och miljöskydd under arbetet. Därför görs alltid säkerhets- och kvalitetssäkringsplaner upp. Ekokem-bolagens kvalitets-, säkerhets- och miljösystem är integrerade i form av ett enda system som med ett gemensamt namn kallas funktionssystem. Dess syfte är att säkerställa att bl.a. de viktigaste intressentgruppernas förväntningar uppfylls och att en kontinuerlig förbättring sker, i synnerhet i arbetshälso- och säkerhetsfrågor, miljövården samt de ekonomiska resultaten. I funktionshandboken finns en sammanställning av de viktigaste anvisningarna för styrning och utveckling av bolaget. Anvisningarna gäller alla Ekokembolag. I funktionssystemet definieras centrala ledningssätt för säkerhets- och miljöfrågor samt praxis och gemensamma metoder. För systemets underhåll och utveckling svarar kvalitetsorganisationen. Figur 2-1 Ekokem-koncernens bolagsstruktur 2009 Ramboll Finland Oy

Figur 2-2 Ekokem-bolagens verksamhetsorter Ekokem-Palvelu Oy har speciell know-how inom miljöbyggande och betjänar kunder runtom i Finland. Bolaget gör krävande miljö- och deponikonstruktioner samt isoleringslösningar och tätningskonstruktioner som skyddar miljön. Olika lösningar för nyttoanvändning av biprodukter från industrin utgör också en del av Ekokem-Palvelus kompetens. Bolaget har dessutom många års erfarenhet av krävande iståndsättning av mark och grundvatten och Ekokem-Palvelu Oy undersöker och utvecklar hela tiden nya metoder för att de ska motsvara kundernas behov. För närvarande har Ekokem-Palvelu Oy behandlingsanläggningar för industriavfall i Kouvola, Kuopio, Björneborg och Hausjärvi. Behandlingscentralerna har motsvarande funktioner som i det projekt som planeras för Karlebyområdet. Därför har den projektansvariga gedigen erfarenhet av avfall och de avfallsbehandlingsmetoder som presenteras i den här redogörelsen. Som referenser för behandlingserfarenhet har Ekokem-Palvelu Oy behandlat över en miljon ton förorenad jord med olika metoder och behandlat över en halv miljon kubikmeter förorenat grundvatten. Avfallscentralskonstruktioner har gjorts på sammanlagt 150 ha och utnyttjande av industriavfall inleddes år 2003. Förutom behandlingscentraler har Ekokem-Palvelu byggplatser och entreprenader runtom i Finland. Bolagets kundtjänst sköts från Riihimäki. Ekokem-Palvelu Oy har en fast anställd personal på ca 50 personer. Dessutom sysselsätter bolaget också via underentreprenörerna cirka 100 personer. Ekokem-Palvelus anställda har utbildningar inom många olika områden (bl.a. diplomingenjörer, YH-ingenjörer, geologer, kemister, byggnadsingenjörer), vilket ger möjlighet att planera och bygga en ändamålsenlig och säker avfallsbehandlingsanläggning som belastar miljön så litet som möjligt. Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

Den planerade behandlingscentralens mål är att trygga en möjlighet till lämplig avfallsbehandling för industriavfallet från storindustrin i Karleby och att förbättra områdets nuvarande avfallshantering. Dessutom främjar projektet de regionala möjligheterna att ta emot och behandla förorenad jord samt ökar utnyttjandet av avfall och biprodukter från industrin. Projektets syfte är också att återvinna och utnyttja en så stor del av avfallet som möjligt så att slutdeponering alltid är det sista alternativet. En del av avfallet utnyttjas på området, en del levereras till annan plats för nyttoanvändning och endast de avfallsfraktioner som inte kan utnyttjas slutdeponeras på ett område som är planerat för detta. Målet med projektet är att hitta en både miljöpolitiskt, tekniskt och ekonomiskt godtagbar lösning för det avfall som inte kan behandlas eller utnyttjas på något sätt. I avfallsbehandlingen eftersträvas en minimering av miljöutsläppen och konsekvenserna genom att behandlingsoch slutdeponeringsområdena byggs täta för att marken och grundvattnet inte ska förorenas. Det regnvatten som kommer i kontakt med avfallet samlas dessutom upp från det planerade anläggningsområdet och renas vid behov innan det avleds. Det centrala målet för avfallspolitiken i den riksomfattande avfallsplanen fram till år 2016 är att de skadliga konsekvenser som avfallet kan medföra för hälsan och miljön ska minskas. För att målet ska nås ska man speciellt: förhindra uppkomsten av avfall främja återanvändning av avfall främja biologiskt utnyttjande av avfall samt materialåtervinning främja energiutvinning ur avfall som inte lämpar sig för återvinning trygga en ofarlig behandling och slutdeponering av avfall För södra och västra Finland görs just nu en ny avfallsplan upp och planområdet omfattar också Karlebyområdet. Planen görs i samarbete mellan miljöcentralerna i Nyland, Sydvästra Finland, Tavastland, Sydöstra Finland, Birkaland och Västra Finland. För avfallsplaneringen har sex centrala tyngdpunktsområden på området valts: Materialeffektivitet i byggverksamheten Bionedbrytbart avfall Kommunalt slam och slam från glesbygden Aska och slagg Förorenad jord Avfallshantering i exceptionella situationer Projektet att bygga en behandlingscentral tryggar en ofarlig mottagning och slutdeponering av avfall. Av de regionalt definierade tyngdpunktsområdena i avfallsplanen för södra och västra Finland är det speciellt behandlingen av aska och slagg samt problemavfall och förorenad jord som projektet är inriktat på. Dessutom ger projektet möjlighet att behandla avfall som uppkommit i exceptionella situationer (olyckor). Projektet svarar alltså mot de utvecklingstrender som nämns i avfallsplanen beträffande nyttoanvändning och säker hantering av avfall. På Karleby storindustriområde har utrymme reserverats för avfallsbehandlings- och slutdeponeringsområden. Motsvarande utrymmesreserveringar har också gjorts vid avfallsstationen i Storkohmo. En utredningsplan för behandlingscentralen och grundundersökningar har slutförts och informationen från dem har utnyttjats i den här bedömningen. Det första skedet av byggandet ska påbörjas så snart miljökonsekvensbedömningen är slutförd och miljötillståndsbeslutet för den planerade anläggningen har trätt i kraft. Centrala faktorer i projektets tidsplan: Behandlingscentralens grundundersökningar har gjorts En utredningsplan för behandlingscentralen är färdig Behandlingscentralens MKB-beskrivning blir färdig under år 2009 Miljötillståndsansökan för behandlingscentralen inlämnas till tillståndsmyndigheten under år 2009 Enligt planerna startar byggandet under år 2010 De första skedena ska enligt planerna tas i bruk 2010 2009 Ramboll Finland Oy

Lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (MKB) trädde i kraft 1.9.1994. Lagens mål är tudelat. Målet är förutom att främja miljökonsekvensbedömningen och att miljökonsekvenser beaktas redan i planeringsskedet också att öka invånarnas tillgång till information och möjligheter att delta i projektplaneringen. MKB-förfarandet i sig är inte en tillståndsansökan, en plan eller ett beslut om att något projekt ska genomföras, utan det är ett sätt att ta fram information för beslutsfattandet. MKB-lagen tillämpas på projekt som kan medföra kännbara negativa miljökonsekvenser. Sådana projekt finns uppräknade i MKB-förordningen. I enstaka fall kan man också vid andra projekt kräva ett motsvarande bedömningsförfarande, ifall miljökonsekvenserna antas bli betydande. I figur 4-1 finns en tidsplan för det här bedömningsförfarandet. Figur 4-1. Tidsplan för MKB-förfarandet Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

Ekokem-Palvelu Oy startade ett MKB-förfarande för en behandlingsoch återvinningscentral för industriavfall i Karleby genom att sända projektets bedömningsprogram till kontaktmyndigheten Västra Finlands miljöcentral i december 2008. Bedömningsprogrammet är en plan över hur den projektansvariga har tänkt genomföra den egentliga miljökonsekvensbedömningen. Efter att ha fått programmet meddelade Västra Finlands miljöcentral offentligt att projektet inletts. Bedömningsprogrammet var offentligt framlagt 11.12.2008 11.1.2009 på Karleby stads officiella anslagstavla och i Karleby stads huvudbibliotek. Dessutom kan man studera bedömningsprogrammet på projektets webbplats på adressen www.ymparisto.fi/lsu > miljövård > miljökonsekvensbedömning. Ytterligare finns projektsidor om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning på adressen: http://projektit.ramboll.fi/ yva/ekokem/kokkola/ Tabell 4-1 Hur kontaktmyndighetens utlåtande om bedömningsprogrammet har beaktats i MKB. Bedömningsprogrammet uppfyller i huvudsak kraven i 11 i MKB-förordningen. Då utredningar görs och bedömningsbeskrivningen utarbetas borde dock särskild vikt fästas vid följande aspekter. Projektbeskrivningen är generell i fråga om exakthet. Projektbeskrivningen har preciserats i avsnitt 5. Den planerade anläggningens förhållande till den egentliga problemavfallsanläggningen borde beskrivas närmare. Det skulle vara väsentligt att beskriva beslutsförfarandet som avgör behandlingsplats och -sätt för nya typer av avfallsfraktioner. Det är också skäl att noggrant beskriva tillgänglig knowhow och erfarenhet. Egenskaperna för det avfall som placeras på slutdeponeringsområdet ska beskrivas. Nollalternativet är knapphändigt beskrivet i bedömningsprogrammet. Beträffande miljötillstånd som behövs för projektet ska behov av ändring av tillståndet framläggas då verksamheten förändras. Finns någon annan alternativ förläggningsplats. I bedömningsbeskrivningens jämförelse borde alla väsentliga miljökonsekvenser vara med. Jämförelsesättet och dess bakgrundsantaganden borde beskrivas så åskådligt och transparent som möjligt. Om det kommer till nya alternativ ska detta beaktas i bedömningsbeskrivningsskedet. Hotbilderna om höjt havsvattenstånd till följd av klimatförändringen borde beaktas i bedömningen. Konsekvenserna för fiskbestånd och vattenorganismer samt hur nödvändig kontroll ska ordnas måste beskrivas. Spridning av avfall och damm till området utanför behandlingsområdet och i synnerhet till andra aktörers råvaror ska förhindras. Hur inverkar byggarbeten på slutdeponeringsområdet på de existerande bassängkonstruktionerna Damning från material som slutdeponeras samt hur detta förhindras bl.a. i den närliggande bassängen för infiltrationsslam. Informationen om fågelbeståndet ska preciseras på det sätt som krävs för att bedömningsbeskrivningen ska bli heltäckande. Rollfördelningen har klargjorts i avsnitt 2, 5.4 och 5.6.2 Beslutsförfarandet beskrivs för de viktigaste grupperna av avfallsfraktioner i avsnitt 5.6.2. Ekokem-Palvelus know-how beskrivs i avsnitt 2. Kvaliteten för det avfall som ska behandlas beskrivs i avsnitt 5.4.1 och 5.6.4. Nollalternativet är beskrivet i avsnitt 6.19. Frågor i anslutning till miljötillståndsförfarandet framgår av kapitel 9.3. I bedömningen har en ny alternativ förläggningsplats tagits med. Den presenteras i motsvarande punkter som förläggningsalternativet på storindustriområdet. Jämförelsen är baserad på varje konsekvens storlek och betydelse och jämförelserna presenteras i avsnitt 8. För det nya objektet har en separat rapport gjorts som komplement till bedömningsprogrammet och alternativet att placera centralen i Storkohmo presenteras i motsvarande punkter som en förläggning till storindustriområdet. En eventuell höjning av havsvattenståndet till följd av klimatförändringen behandlas i avsnitt 6.19.8. Konsekvenserna för fiskbestånd och vattenorganismer behandlas i avsnitt 6.9.4 och kontrollen i avsnitt 7. Konsekvenserna för luften och damningen samt begränsande åtgärder beskrivs i avsnitt 6.6.4 och 6.6.5. Konsekvenserna under byggtiden beskrivs i avsnitt 6.4. Konsekvenserna för luften och damningen samt begränsande åtgärder beskrivs i avsnitt 6.6.4 och 6.6.5. Resultaten av fågelutredningen beskrivs i avsnitt 6.3. 2009 Ramboll Finland Oy

Kontaktmyndigheten begärde utlåtanden om bedömningsprogrammet av kommunerna inom influensområdet, andra centrala myndigheter och andra sektorer. Utlåtanden om MKB-programmet inlämnades till kontaktmyndigheten av: Museiverket Österbottens arbets- och näringscentral Finlands naturskyddsförbunds österbottniska distrikt rf Karleby stad Vasa vägdistrikt Under den tid som bedömningsprogrammet var framlagt hade de som kan påverkas av projektet möjlighet att framföra sina åsikter om bedömningsprogrammet till kontaktmyndigheten. Sammanlagt sju åsikter och en adress inlämnades om bedömningsprogrammet. Utgående från utlåtandena och anmärkningarna gav kontaktmyndigheten sitt eget utlåtande om bedömningsprogrammet 9.2.2009. I utlåtandet anges vilka utredningar den projektansvariga speciellt måste koncentrera sig på då miljökonsekvensbedömningen görs och till vilka delar den bedömningsplan som beskrivs i MKB-programmet måste kompletteras. Kontaktmyndighetens utlåtande finns i bilaga 2. De frågor som kontaktmyndigheten tog fram i sitt utlåtande och hur de har beaktats i MKB-beskrivningen samt hänvisning till den aktuella punkten i MKB-beskrivningen anges i tabell 4-1. På basis av myndighetens utlåtande togs en ny alternativ förläggningsplats, området vid Storkohmo avfallsstation, med i bedömningsförfarandet. En separat utredning om detta gjordes och lades till på miljöförvaltningens webbplats 7.7.2009 (se avsnitt 4.2). Dessutom publicerades tidningsannonser om detta i tidningarna Keski-Pohjanmaa och Österbottens Tidning 10.7.2009. Kontaktmyndigheten tillkännager att MKB-beskrivningen är färdig genom en kungörelse enligt samma princip som för MKB-programmet. Den här bedömningsbeskrivningen tillkännagavs och framlades offentligt i oktober 2009. Alla de som kan påverkas av projektet får framföra åsikter om beskrivningen och om utredningarnas tillräcklighet. Västra Finlands miljöcentral begär utlåtanden av centrala myndigheter precis som i programskedet. Myndigheten samlar in åsikterna och utlåtandena och ger utgående från dem sitt eget utlåtande om beskrivningen och dess tillräcklighet. Bedömningsförfarandet avslutas då kontaktmyndigheten ger sitt utlåtande om miljökonsekvensbeskrivningen till den projektansvariga och till de myndigheter som behandlar projektet. Resultaten av bedömningen är bedömningsbeskrivningen och det utlåtande som kontaktmyndigheten ger. De här handlingarna bifogas till de tillståndsansökningar som krävs för projektet. Bedömningsprogrammet och bedömningsbeskrivningen kan studeras på webbplatsen och på de platser där de fin ns fram - lagda på samma sätt som i bedömningsprogramskedet. Kontaktmyndighetens utlåtande om bedömningsbeskrivningen läggs ut på miljöförvaltningens webbplats på adressen www.ymparisto.fi. I förfarandet vid miljökonsekvensbedömning kan alla de invånare, sammanslutningar och stiftelser delta, vilkas förhållanden och intressen såsom boende, arbete, möjligheter att röra sig på området, fritidssysselsättningar eller andra levnadsförhållanden kan påverkas, om projektet genomförs. För att leda arbetet med miljökonsekvensbedömningen tillsattes en styrgrupp med representanter för: Västra Finlands miljöcentral Karleby stad KemFine KIP Service Oy TETRA Chemicals Europe Oy Yara Suomi Oy Maint-Partner Oy Ekokem-Palvelu Oy Ab Ekorosk Oy Styrgruppen sammankallades fyra gånger under bedömningsförfarandet. Memorandum från dessa möten skrevs av konsulten Ramboll Finland Oy, som har gjort bedömningen, och Ekokem-Palvelu Oy. På grund av den nya alternativa förläggningsplatsen deltog också en representant för Oy Ekorosk Ab i styrgruppen. Bedömningen har också presenterats på Karleby storindustriområde för alla intresserade vid separata presentationsmöten. Som informationskanaler användes pressmeddelanden och projektets webbplats. Under bedömningens gång ordnades tre öppna möten för allmänheten. Det första ordnades i bedömningsprogramskedet 18.12.2008. I mötet för allmänheten deltog tre utomstående personer utöver de projektansvariga. Det andra mötet för allmänheten ordnades 28.4.2009, då det andra alternativet till förläggningsplats (Storkohmo) togs med i bedömningsförfarandet. I mötet deltog 15 personer utöver de projektansvariga. Det tredje mötet för allmänheten ordnas efter att miljökonsekvensbeskrivningen blivit färdig i oktober 2009. På mötet presenteras projektet och bedömningens resultat. Vid mötena har kommuninvånarna möjlighet att ställa frågor och få information om projektet och dess konsekvenser. Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

Det projekt som ska bedömas är byggande av en behandlingscentral och centralens verksamhet på Karleby storindustriområde eller på området vid avfallsstationen i Storkohmo. Dessutom är ett alternativ att använda båda områdena samtidigt för behandlingscentralens funktioner. Avfallsbehandlingscentralen representerar som teknisk lösning traditionell avfallsanläggningsplanering, där konstruktionerna anläggs i enlighet med beslutet om avstjälpningsplatsen samt enligt välbeprövade lösningar. Den planerade behandlingscentralen ligger på Karleby storindustriområde i nordvästra delen av staden. Behandlingscentralen för industriavfall består av två delar, behandlingsfältets område och slutdeponeringsområdet. Områdena ligger cirka 500 meter från varandra. Vid behandlingscentralen förbehandlas och mellanlagras industriavfall, biprodukter från industrin utnyttjas och förorenad jord behandlas. Om avfallet efter behandlingen inte är dugligt för nyttoanvändning slutdeponeras det. Det avfall som tas emot och ska behandlas kan vara inert avfall, vanligt avfall eller problemavfall. Placeringen av de olika funktionerna på storindustriområdet framgår av figur 5-2. Behandlingsfältet finns på fastighet 272-44-1-18. Områdets areal är cirka 41 170 m2 och det arrenderas av Kip Infra Oy, som äger fastigheten. Man har för avsikt att till en början bygga 1 2 ha mellanlager/behandlingsfält på området och sedan bygga ut verksamheten efter behov. För utbyggnad av behandlingsfältets område har det dessutom gjorts en områdesreservering på ett 32 190 m2 stort område som ligger intill och ägs av Kip Infra Oy, fastighetsnummer 272 44-1-18. Slutdeponeringsområde Storindustriområdet Behandlingsområde Figur 5-2 Placering på storindustriområdet Figur 5-1 Lägeskarta 2009 Ramboll Finland Oy

Slutdeponeringsområdet för industri- och problemavfall finns på fastighet 272-44-1-19. Slutdeponeringsområdets areal är cirka 25 100 m2. Området köps av Kip Infra Oy, som äger fastigheten. Slutdeponeringsområdet byggs enligt standard för avstjälpningsplats för problemavfall. I samband med förfarandet vid miljökonsekvensbedömning utreds möjligheten att till slutdeponeringsområdet ansluta ett 27 100 m2 stort område (272 44-1-4), som ägs av Kemfine Oy, för utbyggnad av slutdeponeringsområdet enligt kraven för problemavfall. Ovannämnda slutdeponeringsområden ger möjlighet att påbörja slutdeponeringsverksamheten och att bedriva den i cirka 15 25 år. Den sannolika avfallsmängden kommer att vara cirka 30 000 t/a, varvid slutdeponeringsområdena kan användas i 20 25 år. Storkohmo avfallsstation ligger cirka 5 kilometer söder om Karleby centrum. Den planerade avfallscentralen ligger vid nordöstra sidan om Storkohmo avfallsstation. Behandlingscentralen för industriavfall består av två delar, behandlingsfältets område och slutdeponeringsområdet. Områdena ligger intill varandra. Dessutom är ett alternativ att använda hela området som slutdeponeringsområde. Vid behandlingscentralen förbehandlas och mellanlagras industriavfall, biprodukter från industrin utnyttjas och förorenad jord behandlas. Efter behandlingen slutdeponeras det avfall som inte duger för nyttoanvändning. Det avfall som tas emot och ska behandlas kan vara inert avfall, vanligt avfall eller problemavfall. Placeringen av olika funktioner i Storkohmo framgår av figur 5-3. Behandlingscentralen finns på fastighet 272-404-58-22. Behandlingscentralens areal är 8,5 ha. Området arrenderas eller köps av Oy Ekorosk Ab som äger fastigheten. På området är det tänkt att ett cirka 20 000 m2 lager- och behandlingsfält först ska anläggas och att det ska byggas ut efter behov. Slutdeponeringsområdet ligger nordväst om behandlingsfältet och dess areal är 62 000 m2. Slutdeponeringsområdet byggs enligt kraven på en avstjälpningsplats för problemavfall och byggandet är indelat i fyra skeden. Senare kan slutdeponeringsområdet byggas ut på behandlingsfältets område. Ovannämnda slutdeponeringsområden ger möjlighet att påbörja slutdeponeringsverksamheten och att bedriva den i cirka 25 30 år. Figur 5-3 Placering på Storkohmo-området Storkohmo Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

På behandlingscentralens fältområden finns för närvarande ingen verksamhet och inga byggnader. Behandlingsfältet ligger delvis på ett område med sanddyner där det finns gamla husgrunder. I södra delen av området har marktäkt gjorts. Det planerade slutdeponeringsområdet är delvis ett slutdeponeringsområde som Kemfine Oy för närvarande använder. Resten av området är område som fyllts ut i havet. Öster om området finns TETRA Chemicals Europe Oy:s slutdeponeringsområde och på södra sidan vattenbassänger som avskilts från havet. Behandlingscentralen för industriavfall placeras på Karleby storindustriområde, där det finns flera företag. De flesta företagen producerar råvaror för olika industriområden, bl.a. svavelsyra, kalciumklorid och zink. Företag på storindustriområdet: Boliden Karleby Ab Oy Kokkola Power Ab KemFine Oy Kemira ABp Karleby hamn Kokkolan Voima Oy Maintpartner Oy Neste Oil Oyj Nordkalk Oyj Abp OMG Kokkola Chemicals Oy KIP Service Oy Oy M. Rauanheimo Ab Oy Polargas Ab Oy Woikoski Ab TETRA Chemicals Europe Oy Yara Suomi Oy Baltic Tank Oy Figur 5-4 Karta över Karleby storindustriområde ( Kip Infra) KIP Service Oy Karleby Djuphamn Ab Kokkola Power Oy Outokumpuvägen 15 Kemiravägen 8 Karleby Hamn Hamngatan 53 2009 Ramboll Finland Oy

Utsläppen från Karleby storindustriområde har minskat betydligt under de två senaste decennierna, vilket har medfört att miljöns tillstånd har förbättrats. I kontrollen av luftkvaliteten deltar de största aktörerna på området. Utsläppen av svaveldioxid och partiklar har hållits på samma nivå under de senaste 10 åren, men före det var utsläppsminskningen betydande. Metallhalterna har däremot minskat också under de senaste åren. Utsläppen i vattnet har minskat betydligt under de två-tre senaste årtiondena (inklusive stadens avloppsvatten). Endast kvävebelastningen har förblivit likartad under hela kontrollperioden. På Storkohmo-området placeras behandlingscentralen främst på ett nytt område där Ekorosk Ab för tillfället inte har några funktioner. Området är avfallsstationsområde och det har redan tidigare funnits planer på avfallsbehandling och slutdeponeringsverksamhet där. Storkohmo avfallsstation är Oy Ekorosk Ab:s deponiområde och området har använts för slutdeponering av avfall ända från 1960-talet. Användningen av det gamla avfallsupplaget på området upphörde år 2007 och ett nytt slutdeponeringsområde togs i bruk 1.11.2008. Storkohmo avfallsstation ägs av Oy Ekorosk Ab, som är ett avfallshanteringsbolag som ägs av kommunerna och som bildades år 1990. En miljökonsekvensbedömning för Storkohmo avfallsstation gjordes 2006. Storkohmo avfallsstation har för närvarande följande funktioner: Slutdeponeringsområde Sorteringsfunktioner för metall, träavfall, impregnerat trä, byggavfall, glas och energiavfall Mellanlagring av avfall som kan utnyttjas Vågstation och kontor Lagring av problemavfall Kompostering av oljeförorenad jord Vattenbehandlingsfunktioner Pumpning och behandling av deponigas Figur 5-5 Storkohmo-området. Nuvarande funktioner 1) sorteringsverksamhet, 2) krossning av träavfall, 3) mellanlagring, 4) mottagning, 5) mottagning av spillolja, 6) vattenbehandling, 7) behandling av deponigas, 8) lagring av förorenad jord, 9) avfallsområde som ska stängas, 10) omgivande dike, 12) nytt slutdeponeringsområde 2:a skedet Utloppsdike för rent ytvatten vid områdets nordöstra del 5:a skedet 1:a skedet 3:a skedet 4:a skedet 2:a skedet 1:a skedet Vattnet från PIMA-fältet leds till via en utjämningsbassäng till avfallsstationens laggdike och därifrån vidare till vattenbehandling Pumpstation för sänkning av grundvattennivån Utloppsdike för rent ytvatten vid områdets sydvästra del Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

Den planerade behandlingscentralen för Karleby industriavfall ska byggas antingen på Karleby storindustriområde eller vid Storkohmo avfallsstation. Om endast slutdeponeringsområdet placeras vid Storkohmo avfallsstation kommer behandlingsfunktionerna att bli kvar på storindustriområdet. I miljökonsekvensbedömningen finns sju genomförandealternativ. I enlighet med lagen om miljökonsekvensbedömning undersöks som ett alternativ att projektet inte alls genomförs. De alternativ som bedöms i projektet är: Alternativ 0 är nuläget, där ingen behandlingscentral byggs Alternativ 1 är en behandlingscentral enligt planen inklusive avfallsbehandlings- och slutdeponeringsområde. I det här alternativet är slutdeponeringsområdets areal 2,5 ha. Alternativ 2 är en behandlingscentral enligt planen inklusive avfallsbehandlings- och slutdeponeringsområde samt behandling av vatten utifrån. I det här alternativet är slutdeponeringsområdets areal 2,5 ha. Alternativ 3 är en behandlingscentral enligt planen inklusive avfallsbehandlings- och slutdeponeringsområde. I det här alternativet är slutdeponeringsområdets areal 5 ha. Alternativ 4 är en behandlingscentral enligt planen inklusive avfallsbehandlings- och slutdeponeringsområde samt behandling av vatten utifrån. I det här alternativet är slutdeponeringsområdets areal 5 ha. Alternativ 5 är en behandlingscentral enligt planen vid Storkohmo avfallsstation, inklusive avfallsbehandlings- och slutdeponeringsområde samt behandling av vatten utifrån. I det här alternativet är slutdeponeringsområdets areal 9 ha. Alternativ 6 är en behandlingscentral enligt planen vid Storkohmo avfallsstation, inklusive endast slutdeponeringsområde. I det här alternativet placeras behandlingsfältets funktioner på storindustriområdet. I det här alternativet är slutdeponeringsområdets areal 12 ha. Vid behandlingscentralen skapas beredskap för att ta emot avfallsfraktioner från storindustriområdet samt från Ekokem-Palvelu Oy:s övriga verksamhetsområde. Avfall levereras till behandlingsområdet främst från storindustriområdet och från Karlebyregionen inom en cirka 150 km radie från behandlingscentralen. Uppskattning av områden där avfallet uppkommer: 50 % från storindustriområdet 25 30 % från området Karleby Jakobstad 20-25 % från området mellan Vasa och Uleåborg Område som 50 % av avfallet kommer ifrån Område som 25-30 % av avfallet kommer ifrån Område som 20-25 % av avfallet kommer ifrån Figur 5-6 Uppskattning av transportområdena 2009 Ramboll Finland Oy

De mängder som tas emot består av aska, slagg och rökgasreningsavfall från bl.a. avfallsförbränning och annan energiproduktion. På behandlingscentralens område kommer man också att behandla förorenad jord och slam samt olika typer av överskottsjord. På området skapas också beredskap att ta emot processavfall från industrin samt avfall från demontering av fordon. Dessutom tas avfall från byggverksamhet emot och behandlas vid behandlingscentralen. I verksamheten ingår avfallsbehandling så att de fraktioner som lämpar sig för nyttoanvändning effektivt sorteras ut och förs till återvinning. Vid behandlingscentralen tas också slam och annat vattenhaltigt avfall vid behov emot och behandlas. Tabell 5-1 visar de uppskattade avfallsmängder som ska tas emot. I tabellen ska man beakta att avfallsmängderna är angivna som uppskattade variationsintervall. Därför kommer den maximimängd avfall som anges i tabellen inte att levereras till behandlingscentralen. Under vissa år kommer en del avfallsslag inte nödvändigtvis alls till behandlingscentralen. Därför uppskattas den verkliga avfallsmängden bli sammanlagt 30 000 t/år. Behandlingscentralen tar också emot sådant problemavfall som mellanlagras vid behandlingscentralen och sedan levereras till Ekokem Oy Ab:s behandlingsanläggning för problemavfall i Riihimäki. Sådana typer av problemavfall är till exempel: Läkemedel Produkter som innehåller metalliskt kvicksilver Lysrör och lågenergilampor Ackumulatorer och batterier Målfärg och lim Rena kemikalier Oljor, smörjmedel och oljeprodukter (såsom oljefilter) Lösningsmedel Riskavfall (hälsovårdsavfall) Apparater som klassificeras som problemavfall Tabell 5-1 Uppskattade avfallsfraktioner och avfallsmängder som ska tas emot Huvudgrupp Beskrivning Mängd (t/a) Kraftverksaska och -slagg Aska från kraftverk 10 000-20 000 Aska och slagg från förbränning av avfall och problemavfall Aska och slagg från förbränning av avfall och problemavfall 5 000-20 000 Avfall från rökgasrening Avfall från rökgasrening 1 000-5 000 Industriavfall Avfall, processavfall och biprodukter från industrin, bl.a. damm, metallutfällning, gjuteriavfall, rejekt. 10 000-20 000 Bygg-, rivnings- och städavfall Osorterat fast stenmaterial, trä, betong och annat avfall från byggverksamhet, rivning och städning 2 000-5 000 Avfall från avfallsbehandling Sorteringsrejekt från avfallsbehandlingsprocesser samt 7 500-15 000 behandlat avfall Avfall från bildemontering Avfall från bildemontering 1 000-10 000 Slam Slam och utfällning från vattenbehandling 5 000-35 000 Vattenhaltigt avfall Bl.a. slam från avskiljningsbrunnar samt vattenhaltigt och slamliknande avfall från industrin 1 000-2 000 Förorenad jord och muddringsmassor Muddringsmassor förorenade med olika skadliga ämnen såsom 15 000-20 000 mineralolja, metaller, PAH- föreningar, klorfenol Överskottsjord Ren överskottsjord 2 000-5 000 Vatten som ska behandlas Vatten som tas emot av utomstående för behandling och som är lämpligt att behandlas i behandlingscentralens egen vattenbehandlingsanläggning 2 000-12 000 61 500-169 000 Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

Det här avfallet uppkommer i kraftverk samt i andra förbränningsprocesser. Till den här avfallsgruppen hör bottenaska, slagg, pannaska, avfall från rökgasrening, slam från förbränningsprocesser samt avfall från bränslelagring. Avfallets form kan variera från finfördelat till grovkornigt material. Ofta har aska och slagg en solidifierande egenskap som gör att avfallet bildar större block. Ask- och slagghanteringen påverkas i synnerhet av dess metallhalt och löslighet, som kan variera mycket beroende på den förbränningsprocess där materialet har uppkommit. Det här avfallet uppkommer vid avfallsförbränning eller pyrolys och rökgasbehandling. Aska och slagg från avfallsförbränning motsvarar till formen i hög grad nyssnämnda kraftverksaska, men slaggen innehåller mycket fasta metaller och mineraliska ämnen. Halterna av skadliga ämnen i avfall från rökgasrening motsvarar till stor del flygaska, men avfallet innehåller mycket gips på grund av den kalk som används i reningsprocessen. I aska från avfallsförbränning förekommer förutom metaller också speciellt klorid och sulfat. Med detta avfall avses speciellt avfall från rökgasrening i metallindustrin, såsom filterdamm och avfall från kylvattenbehandling. Det här avfallet är finfördelat, torrt eller slamliknande avfall. Avfallet innehåller speciellt metaller i olika halter. Industriavfall kan uppkomma i mycket olika processer och funktioner såsom i kemisk industri, utnyttjande av mineraler, träförädling m.m. Det industriavfall som förs till behandlingscentralen är främst processavfall såsom damm, utfällning och rejekt. Avfallet innehåller metaller och skadliga organiska ämnen. Med det här avfallet avses avfall från byggverksamhet och rivning. Avfallet består av betong, trä, glas, metall och stenmaterial. Till det här avfallet hör också bitumen-/tjärprodukter, gipsavfall, specialavfall såsom asbest och byggavfall som innehåller farliga ämnen, t.ex. fogningsmaterial som innehåller pcb. Med det här avfallet avses avfall från demontering av skrotbilar. Vid demontering av skrotbilar uppkommer avfall i form av metaller, plast och glas, men också skadligt material, t.ex. delar som innehåller asbest och pcb. Slammet består av slam och utfällningar från vattenbehandling. Slammet kan komma från många olika processer, t.ex. inom livsmedelsindustrin, träförädlingsindustrin, textilindustrin, oljeraffineringsindustrin och avloppsvattenrening. Vattenhaltigt avfall består av slam från avskiljningsbrunnar och andra avfallsfraktioner som innehåller mycket vatten. Förorenad jord består av olika jordmaterial som innehåller ett eller flera skadliga ämnen. Jord som man med sina sinnen kan märka att den är förorenad skiljer sig inte nödvändigtvis från överskottsjord. Förorenad jord kan också vara sådan som ska klassificeras som problemavfall. Muddringsmassor är motsvarande som förorenad jord, men oftast består de av mera finfördelat jordmaterial. Förorenad jord klassificeras enligt SRf om bedömning av markens föroreningsgrad och saneringsbehov (214/2007) enligt tröskelvärdet, det lägre riktvärdet och det högre riktvärdet. De här värdena gäller för förorenad jord vid saneringsobjektet. Den allmänt använda termen lindrigt förorenad jord är avsedd för jord som enligt gammal praxis har en halt som ligger mellan riktvärdet och gränsvärdet. Dessa värden används inte längre och förorenad jord tas emot enligt behandlingscentralens tillstånd och SRb om avstjälpningsplatser (861/1997). Överskottsjord består av rena jordmassor som i allmänhet uppkommer vid byggnadsverksamhet. Överskottsjord behövs på avfallsupplagsområden som mellantäckningsmaterial samt som täckningsmaterial då upplaget ska tillslutas. Vatten som uppkommer utanför området och som innehåller skadliga ämnen eller näringsämnen. Förklaringar till nyssnämnda termer finns i avsnitt 11 Terminologi och förkortningar. Vid avfallsbehandlingen uppstår rejekt som är avfallsfraktioner som inte kan utnyttjas på sin uppkomstplats. Sådant avfall uppkommer bl.a. vid fysikalisk-kemisk behandling av avfall, mekanisk behandling av avfall, avloppsvattenrening och behandling av metallavfall. Avfallet kan vara slamliknande eller fast och det kan innehålla farliga ämnen. 2009 Ramboll Finland Oy

Behandlingsfältets område består av en vattentät fältkonstruktion där en hall och mottagningsbyggnader är placerade. På behandlingsfältet finns dessutom vattenbehandlingsfunktioner och deras mest synliga element, utjämnings- och slambassänger. Slutdeponeringsområdena består av tätnings- och dräneringskonstruktioner. I konstruktionerna ingår rikligt med funktioner för vattenavledning såsom rörledningar och pumpstationer. Slutdeponeringsområdena är indelade i olika sektioner så att olika typer av avfall och vattnet från dem kan hållas åtskilda. Placeringen av funktionerna visas i figurerna 5-5 5-9. TRYCKAVLOPP FRÅN SLUT- DEPONERINGSOMRÅDET TILL UTJÄMNINGSBASSÄNGERNA RENT VATTEN UNDER KONSTRUK- TIONEN OCH UTANFÖR FÄLTET PUMPAS UT FRÅN OMRÅDET YTVATTEN FRÅN FÄLTET SAMLAS UPP I ETT DIKE OCH PUMPAS TILL UTJÄMNINGSBASSÄNGEN ANSLUTNINGSBRUNN UTJÄMNINGSBASSÄNGEN DELAS I TVÅ DELAR. VATTEN FRÅN SLUTDEPONERING- SOMRÅDET LEDS TILL BASSÄNGERNA VIA EN VENTILFÖRSEDD BRUNN UTJÄMNINGS- BASSÄNG BOTTEN BOTTEN UTJÄMNINGS- BASSÄNG GRAVITATIONSAVLOPP FÖR RENAT VATTEN TILL KIP INFRAS BASSÄNGER KANTVALL DIKE FÖR VATTEN UTANFÖR JÄRNVÄG BOTTEN SLAMBASSÄNG, VOLYM BOTTEN KONSTRUK- TIONENS YTA BEHANDLINGSFÄLT DÄCKTVÄTT KANTVALL SVAVELSYRARÖR KANTVALL I bruk innan utbyggnadsområdet tas i bruk DRÄNERINGSDIKEN UNDER KONSTRUK- TIONERNA DIKE FÖR VATTEN UTANFÖR UTBYGGNADSOMRÅDE Figur 5-7 Utkast till första skedets mottagnings- och behandlingsfält på storindustriområdet Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

AVFALLSUPPLAGETS VOLYM ca. AREAL 2,5 ha SEKTION 1 SEKTION 2 AVFALLSUPPLAGET ÖVRE YTA SEKTION 3 Figur 5-8 Utkast till slutdeponeringsområde enligt alternativ 1 och 2 på storindustriområdet (avfallsupplagets volym 144 000 m3) AVFALLSUPPLAGETS VOLYM ca. AREAL 5 ha AVFALLSUPPLAGET ÖVRE YTA Figur 5-9 Utkast till slutdeponeringsområde enligt alternativ 3 och 4 på storindustriområdet. Avfallsupplaget kan vid behov sammanbindas med TETRA Chemicals Oy:s avfallsområde på östra sidan (avfallsupplagets volym 580 000 m3). 2009 Ramboll Finland Oy

AVFALLSUPPLAGETS VOLYM ca. AREAL 9 ha 5:a skedet AVFALLSUPPLAGET ÖVRE YTA 2:a skedet 4:a skedet SLAMBASSÄNG STABILISERINGS- STATION BEHANDLINGS- HALL Figur 5-10 Utkast till behandlingsfält och slutdeponeringsområde enligt alternativ 5 på Storkohmo-området (avfallsupplagets volym 740 000 m3) UTJÄMNINGSBASSÄNG 1 1:a skedet UTJÄMNINGSBASSÄNG 2 AVFALLSUPPLAGETS VOLYM ca. AREAL 12 ha 5:a skedet AVFALLSUPPLAGET ÖVRE YTA 4:a skedet 2:a skedet 1:a skedet UTJÄMNINGSBASSÄNG 1 Figur 5-11 Utkast till slutdeponeringsområde enligt alternativ 6 på Storkohmo-området (avfallsupplagets volym 1 000 000 m3) UTJÄMNINGSBASSÄNG 2 Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

Behandlingscentralens konstruktioner består av slutdeponeringsområdets täta botten- och ytkonstruktioner samt behandlingsfältet och bassängerna. Nedan beskrivs principerna för konstruktionerna. Då de byggs kan man använda olika lämpliga material (naturliga jordmaterial, behandlad förorenad jord eller biprodukter). Slutdeponeringsområdet byggs stegvis i takt med att det behövs. Innan bottenkonstruktionerna byggs jämnas områdena ut och formas enligt dräneringsplanen. Slutdeponeringsområdets botten byggs med konstruktioner som motsvarar en avstjälpningsplats för problemavfall. Bottenkonstruktionen består av tätningsskikt, konstgjord isolering och dräneringsskikt. Kraven på bottnens konstruktion innebär en konstruktion som inte släpper igenom vatten och som består av ett mineraliskt tätningsskikt (till exempel moränbentonit), konstgjord isolering (till exempel plastfilm) och dräneringsskikt (till exempel makadam). Slutdeponeringsområdet är indelat i sektioner för att trygga behandling enligt kraven i lagstiftningen. Genom indelning av slutdeponeringsområdet i sektioner vill man bättre kunna hålla de slutdeponerade avfallsfraktionerna samt lakvattnet från dem under kontroll. Från varje sektion kan lakvattnet sam- Dräneringsrör Trafikskikt vid behov Oorganiskt avfall som klassificeras som problemavfall Filtertyg vid behov Dräneringsskikt Skyddstextil vid behov Konstgjord isolering Figur 5-12 Principbild av slutdeponeringsområdets bottenkonstruktion Filtertyg Tätningsskikt (1,0 m) Bärande mark eller vallfyllning 2009 Ramboll Finland Oy

las upp skilt, om behandlingen av det kräver specialåtgärder. I sektionerna kan olika typer av avfallspartier placeras, om det är nödvändigt att placera dem avskilt från annat avfall på grund av avfallsfraktionernas egenskaper eller möjligheterna att senare kunna utnyttja avfallet (till exempel sura och alkaliska avfallsfraktioner). I alternativet på storindustriområdet ligger slutdeponeringsområdet på ett upplagsområde som har avskilts från havet. Enligt grundundersökningarna har bottnen tillräcklig bärighet för avfallsupplaget. Samtidigt beräknades vallens stabilitet som anses vara tillräcklig för slutdeponering av avfall, men här måste man beakta vilken form det slutdeponerade avfallet har då upplaget byggs. I anslutning till vallen finns också slutdeponeringsområdets kantdiken som ska förhindra urlakning från att spridas till området utanför upplaget. I planen föreslås en serviceväg ovanpå upplagsvallen. Figur 5-13 visar slutdeponeringsområdets upplagsvall samt slutdeponeringsområdets kantvall, som bildar ett dike mellan kantvallen och avfallsupplaget. NY KANTVALL PLANERAD UTJÄMNING AV BYGGNADSUNDERLAG NUVARANDE MARKNIVÅ Figur 5-13 Snittbild av vall som gränsar mot havet Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

Upplagsområdena tillsluts som ändamålsenliga helheter vartefter de når sin slutliga upplagshöjd. I ytkonstruktionerna följs principerna i statsrådets beslut om avstjälpningsplatser (861/1997). Ytkonstruktionerna på slutdeponeringsområdena för problemavfall görs med konstruktioner som motsvarar en avstjälpningsplats för problemavfall. Ytkonstruktionen består av tätningsskikt, dräneringsskikt och ytskikt. I ytkonstruktionerna på avstjälpningsplatser för problemavfall ingår dessutom en konstgjord isolering. Fälten och utjämningsbassängerna byggs som täta konstruktioner med användning av tät asfalt, plast eller andra motsvarande material som inte släpper igenom vatten. På fältområdena planeras konstruktionerna för att hålla för tung trafik. Växtskikt Ytskikt Filtertyg vid behov Dräneringsskikt Skyddstextil vid behov Konstgjord isolering Tätningsskikt Avfallsupplagsskikt Förtäckningsskikt gasuppsamlingsskikt Filtertyg Figur 5-14 Exempel på ytkonstruktion 2009 Ramboll Finland Oy

Behandlingscentralen omfattar följande avfallsbehandlings- och återvinningsfunktioner: Avfallsmottagning och -kontroll Förbehandling av avfall Sortering Siktning Krossning Tvätt Torkning Mellanlagring Avfallsbehandling Stabilisering Undertrycksbehandling Biologisk behandling Termisk behandling Nyttoanvändning av avfall Slutdeponering av avfall Allt avfall tas emot via vägningsstationen och 20 % av avfallet tas emot i en hall, 40 % på fältet, 25 % i silor och 15 % i bassänger. Avfallsbehandlingsmetoderna kan variera beroende på variationer i det mottagna avfallets mängd och kvalitet, men grovt räknat stabiliseras 30 % av avfallet, 15 % solidifieras, 10 % tvättas, 5 % undertrycksbehandlas, 5 % komposteras och 2 % behandlas termiskt. Resten av avfallet förs direkt till nyttoanvändning eller slutdeponeras. Efter behandlingen levereras cirka 55 % av avfallet till platser utanför området och resten används i behandlingsfältets eller slutdeponeringsområdets konstruktioner. Behandlingsmetoderna kan tas i bruk stegvis. I fortsättningen, då verksamheten utvecklas, kan man också ta i bruk nya typer av teknik, då sådana kommer ut på marknaden eller utvecklas i samband med verksamheten. Sådana typer av teknik kan vara helt nya eller utvecklingsversioner av gamla metoder eller kombinationer av dessa. Om ny te knik tas i bruk ansöks om särskilt godkännande/tillstånd av miljömyndigheten för sådan användning. Figur 5-15 Avfallsbehandlingsprocess Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

NYTT- OANVÄNDNING BEHANDLING -> NYTT- OANVÄNDNING KONTAKT FÖRINFORMATION OM AVFALLET BEDÖMNING AV INFORMATION UTREDNING AV MÖJLIGHET ATT TA EMOT BEHANDLING -> TILL ANNAN PLATS FÖR NYTT- OANVÄNDNING EVENTUELLA FÖRPROVER TILLÄGGSINFO AV KUNDEN BEHANDLING -> SLUTDEPONERING EVENTUELLA FÖRPROVER PROVTAGNING, UNDERSÖKNINGAR TILL EKOKEM FÖR BEHANDLING ANBUD/ BESTÄLLNING FÖRBEHANDLING OCH BEHANDLING MELLANLAGRING AV AVFALL KONTROLL OCH EVENTUELL PROVTAGNING MOTTAGNING AV AVFALL NYTTOANVÄNDNING UNDERSÖKNINGAR MELLANLAGRING SLUTDEPONERING NYTTOANVÄNDNING SLUTDEPONERING Figur 5-16 Schema över beslutsfattandet, där förfarandet vid avfallskontroll och val av behandlingsmetoder anges. Innanför porten tas avfallslasterna emot vid vägningsstationen, som finns på ett asfalterat och avloppsförsett område. Vägningsstationen består av mottagningsutrymmen och en vågpunkt. Allt inkommande och utgående avfall vägs och lasterna styrs efter behövliga dokument, kontroller av lasten och registrering till fortsatt behandling. Vid behov förbehandlas avfall och förorenad jord. Förbehandlingsmetoderna är sortering, siktning, krossning, tvätt, torkning och mellanlagring. I sorteringen avskiljs olika typer av avfallsfraktioner för att utnyttjas separat. Sorteringen sker i en hall eller på ett asfalterat fält. För att effektivera sorteringen kan avfallet förkrossas och vid sorteringen kan olika mekaniska metoder användas. Sortering lämpar sig för industriavfall samt förorenad jord. Vid siktningen avskiljs stora stycken, till exempel stenar, block, stubbar och byggavfall, från den grova slaggen och den förorenade jorden. Siktningen sker främst med trum- eller plansikt, men vid behov kan också andra siktningsmetoder användas, till exempel vindsikt. Vid krossningen krossas stenar och block samt betong-, tegel- och träavfall till en kornstorlek som lättare kan utnyttjas. Krossningen sker främst med en hammarkross, som kan drivas med el eller en dieselmotor. Krossningen kan också ske på fältet till exempel med en fårfotsvält. I tvätten avskiljs finmaterial från slam, sediment och industriutfällningar. Skadliga ämnen lakas ur med hjälp av tvättmedel. Stora föremål eller block avskiljs med hjälp av rensgaller före tvätten. Därefter slammas materialet upp med vatten och tvättprocessen förbättras med kemikalier. Det vatten som används i tvätten kan återanvändas och vattencirkulationen är sluten. Slam, sediment och industriutfällningar torkas också vid behov genom mekanisk avvattning i form av sedimentering, pressning, centrifugering eller värmning. Slammet kan torkas till exempel med en bandfilterpress, slamcentrifug eller roterugn. Förorenad jord och industriavfall som ska behandlas någon annanstans lagras i hallar, täckt på de täta fälten, i bassänger, silor, cisterner eller andra ändamålsenliga förvaringskärl. I mellanlagret sammanförs dessutom små enstaka partier för senare behandling på platsen eller någon annanstans. 2009 Ramboll Finland Oy

Vid behandlingscentralen utnyttjas biprodukter från industrin, industriavfall återvinns, industriavfall förbehandlas för att kunna deponeras på avstjälpningsplatsen och förorenad jord behandlas. Efter behandlingen slutdeponeras det avfall som inte duger för nyttoanvändning. Det avfall som tas emot och ska behandlas kan vara inert avfall, vanligt avfall eller problemavfall. Avfallsbehandlingsmetoderna är stabilisering, undertrycksbehandling, biologisk behandling och slutdeponering på avstjälpningsplatsen. Stabiliseringsmetoderna kan indelas i bindemedelsstabilisering och kemisk stabilisering. En blandkomponent blandas in i massan, varvid de skadliga ämnenas löslighet minskar betydligt eller de skadliga ämnena övergår i en annan form. Som blandkomponent kan man använda cement, kalk, bitumen, aska, oxiderande eller reducerande föreningar eller annat lämpligt material. Stabiliseringen förbättrar deponerbarheten och möjligheten att hitta nyttoanvändning för avfallet. Stabiliseringsmetoden kan användas för processavfall från industrin, utfällningar, slam, aska och förorenad jord. Metodens lämplighet kontrolleras alltid genom prover på förhand. Figur 5-17 Siktning vid Ekokem-Palvelu Oy:s verksamhetspunkt Undertrycksbehandling lämpar sig för förorenad jord och material som innehåller flyktiga ämnen. Den utförs i en hall med undertryck eller i en övertäckt hög. Undertrycket produceras med sug. Den utsugna luften renas och de skadliga föreningar som avdunstat och finns i luften förstörs på platsen, till exempel katalytiskt genom förbränning eller med aktivt kol. Figur 5-18 Behandlingsstation Genom biologisk behandling, dvs. kompostering, minskas halterna av skadliga ämnen, till exempel olja. Det leder till att materialets lämplighet för nyttoanvändning förbättras eller dess deponerbarhet tryggas. Metoden lämpar sig för förorenad jord och för avfall som innehåller organiska föreningar. Komposteringen sker på asfalterade fält i en hög eller i en hall. Högarna täcks över vid behov. Vid termisk behandling matas förorenad jord till en reningstrumma, genom upphettning frigörs de skadliga ämnena från jordmassan och behandlas med en efterbrännare. Genom termisk behandling kan man rena jord som är förorenad med skadliga organiska ämnen och reningsresultatet konstateras genom laboratorieanalyser. Det renade jordmaterialet placeras för olika typer av användning beroende på konstaterad renhet. Genom termisk behandling kan också slam torkas. Avfallsfraktioner som inte duger för nyttoanvändning slutdeponeras. På slutdeponeringsområdet töms avfallslasterna ovanpå avfallsvallen, där avfallet krossas och komprimeras i upplaget. Avfallsupplaget täcks med överskottsjord i takt med att upplaget växer. I slutdeponeringsområdets konstruktioner iakttas de konstruktioner som anges i statsrådets beslut och området byggs enligt kriterierna för en avstjälpningsplats för problemavfall. Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

Fastän slutdeponeringsområdet är klassificerat som slutdeponeringsområde för problemavfall, tas ändå inte allt avfall som klassificeras som problemavfall emot där. På slutdeponeringsområdet deponeras inte problemavfall från hushåll och därmed jämförbart problemavfall från industrin såsom: Läkemedel Produkter som innehåller metalliskt kvicksilverita Lysrör och lågenergilampor Ackumulatorer och batterier Målfärg och lim Rena kemikalier Oljor, smörjmedel och oljeprodukter (såsom oljefilter) Lösningsmedel Riskavfall (hälsovårdsavfall) Apparater som klassificeras som problemavfall Ovannämnda problemavfall levereras till Ekokem Oy:s behandlingsanläggning för problemavfall i Riihimäki. Slutdeponeringen av avfall beror på dess deponerbarhet. Deponerbarheten bestäms enligt SRb om avstjälpningsplatser 861/1997, vilket innebär grundläggande karakterisering av avfall samt oftast löslighetstestning. Med grundläggande karakterisering avses en utredning av uppgifter om avfallet såsom avfallets källa, ursprung, avfallets sammansättning m.m. och dessa antecknas då avfallslasterna tas emot. För en del av avfallet behövs ingen löslighetstestning. Sådant avfall är bl.a. yhdyskuntajätteille kommunalt avfall och rent jordmaterial. Genom löslighetstestning bestäms mängden lösliga skadliga ämnen (metaller) i avfallet och löslighetsresultaten jämförs med de angivna gränsvärdena. Utgående från detta bestäms avfallets slutdeponering på avstjälpningsplats för vanligt avfall eller problemavfall. Här måste det beaktas att även slutdeponering av problemavfall har ett gränsvärde för lösligheten, vilket innebär att allt av- Figur 5-19 Slutdeponeringsområde fall inte nödvändigtvis kan deponeras utan behandling på ett slutdeponeringsområde för problemavfall. Testning görs på avfallspartier, men avfall som kontinuerligt kommer från samma process testas då och då i form av överensstämmelsetest. En grundläggande karakterisering görs för allt avfall som ska slutdeponeras. Med inert avfall i figur 5-20 avses avfall som inte brinner, löser sig eller reagerar med annat avfall och som vid deponering inte medför olägenheter för omgivningen. Sådant avfall är i allmänhet mineraliskt avfall såsom jordmaterial, glas, betong m.m. Med vanligt avfall avses normalt avfall som uppkommer vid boende eller motsvarande avfall från industrin. Med problemavfall avses avfall som på grund av sitt innehåll av skadliga ämnen kan orsaka fara för hälsan eller miljön. Betong- och tegelavfall används i konstruktionerna på behandlingsoch återvinningsfältet samt på slutdeponeringsområdet. Sådana konstruktioner är bl.a. fältens konstruktionsskikt, slutdeponeringsområdets dräneringsskikt samt vägarna på deponeringsområdet. Avskilt träavfall levereras till annan plats för behandling. Inert avfall Var och hur uppkommer avfallet? Är det fråga om avfall eller biprodukt? Klassificering av avfall Vanligt avfall Undersökning av deponerbarhet Rapport om grundläggande karakterisering Problemavfall Testning av överensstämmelse Avfallsbehandling och slutdeponering Kontroll vid mottagning Mottagning av avfall Figur 5-20 Schema över hur deponerbarheten konstateras 2009 Ramboll Finland Oy

Torkat och vid behov stabiliserat slam placeras i regel i upplaget på slutdeponeringsområdet, om materialet inte kan gå till nyttoanvändning. Förorenat jordmaterial används i avfallsupplagets mellanliggande skikt och förberedande täckskikt på slutdeponeringsområdet beroende på hur stora mängder skadliga ämnen det innehåller. Största delen av den förorenade jorden används efter behandling eller som sådan i avfallscentralens konstruktioner. Överskottet utnyttjas på andra lämpliga platser eller deponeras i avfallsupplaget. Förorenad jord används efter behandling i avstjälpningsplatsens tätningsskikt och som sådan inne i deponin. Små partier av problemavfall som är lämpade att deponeras på avstjälpningsplatsen placeras efter behandling i avfallsupplaget på avstjälpningsplatsen. Problemavfall som inte är lämpat för deponering på avstjälpningsplatsen förs till ett problemavfallslager och sedan vidare för behandling. Problemavfall som kommit tillsammans med annat avfall förs till annan plats för behandling. Aska nyttoanvänds i avstjälpningsplatsens konstruktioner och som bindemedel vid stabilisering. Sammansättningen på aska och slagg från avfallsförbränning varierar. Om ingen nyttoanvändning är möjlig blir man tvungen att lägga askan på slutdeponeringsområdet. För att aska från avfallsförbränning ska bli deponerbar förutsätts ofta en stabiliseringsbehandling. Lakvatten vid avstjälpningsplatsen och mottaget flytande avfall används om möjligt i områdets behandlingsprocesser. Överskottsmassorna deponeras först i ett mellanlager på slutdeponeringsområdet och används sedan efter behov för förberedande intäckning av avfallsupplaget eller i ytisoleringens skikt beroende på sin kornstorlek. Massorna kan också användas som stomme i blandningar av stabiliserings- och konstruktionsmassa. anger kraven på förbränningsanläggningen. Förorenad jord som renats samt överskottsjord kan levereras till markbyggnad utanför behandlingscentralen och speciellt till byggande av hamnområdet. Vid markbyggnad ställs också många andra krav på jordmassorna (inte tjälfarlig, kornstorlek m.m.). Därför utnyttjas jordmassorna främst som fyllnadsjord. Ask- och betongavfall kan utnyttjas i markbyggnad, varvid miljökraven på materialet framgår av SRf (591/2006) om utnyttjande av vissa typer av avfall i markbyggnad. Området med behandlingsfält är i första skedet 1,5 ha och i andra skedet efter utbyggnaden 2,9 ha. Hela utbyggnadsreserveringen för behandlingsfältets område är cirka 7 ha. I det första skedet uppskattas det bildas avrinningsvatten cirka 6 500 m3/a från behandlingsfältet. Då hela reserveringen för behandlingsfält är i användning uppkommer det cirka 31 000 m3/a avrinningsvatten. De genomsnittliga halterna i vattnet är uppskattade i tabell 5-2. Området med behandlingsfält är cirka 2,9 ha. Från den här arealen uppskattas det uppkomma cirka 13 000 m3/a avrinningsvatten. Slutdeponeringsområdet består av fyra sektioner som var och en är 1,25 ha. Slutdeponeringsområdets areal är sammanlagt 5 ha. Från slutdeponeringsområdet uppskattas det i det första skedet uppkomma cirka 3 000 m3/a lakvatten. I det sista skedet är en del av området redan tillslutet, så den Tabell 5-2 Uppskattade genomsnittliga halter i det vatten som bildas på behandlingsfältet Över hälften av behandlingscentralens avfallsström levereras till nyttoanvändning. En del av avfallet utnyttjas som energi, varvid i synnerhet returbränsle gjort av byggavfall kan användas i förbränningsanläggningar. För användning av avfallsbränsle gäller SRf om avfallsförbränning (362/2003), som Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

mängd lakvatten som uppkommer uppskattas bli som mest cirka 8 000 m3/a. De genomsnittliga halterna i det lakvatten som bildas på slutdeponeringsområdet är uppskattade i tabell 5-3. Om slutdeponeringsområdet görs mindre, 2,5 ha, uppkommer det 6 000 m3/a lakvatten på slutdeponeringsområdet. Den lilla skillnaden i vattenmängd mellan de olika alternativen beror på att avfallsupplaget på en större areal börjar tillslutas innan de sista områdena fylls, varvid inte just något vatten kommer in på det tillslutna området via nederbörd. Slutdeponeringsområdet består av fyra områden vilkas areal varierar mellan 2 och 3 ha. I det första skedet uppskattas det uppkomma lakvatten cirka 9 000 m3/a. I det sista skedet blir motsvarande mängd cirka 11 000 m3/a under förutsättning att de tidigare skedena är tillslutna. Vid behandlingscentralen skapas beredskap att ta emot kunders avloppsvatten för att renas. Den mängd vatten som ska tas emot kan årligen utgöra högst 12 000 m3. Det mottagna vattnet kan vara sådant som uppkommit i industrin eller t.ex. vatten som uppkommit på platser där förorenad jord iståndsätts. Det här vattnet kräver behandling. Behandlingstekniken beror på det mottagna vattnets kvalitet. För att minska den mängd avloppsvatten som ska behandlas hindras vatten från omkringliggande områden från att komma in på behandlingsområdet och avfallsupplagsområdet. I det alternativ där centralen placeras på storindustriområdet leds avrinningsvattnet från behandlingsfältet till en utjämningsbassäng. Vattnet från slutdeponeringsområdet pumpas också till behandlingsområdets utjämningsbassäng. Därefter i alternativ 1 och 3 leds avloppsvattnet via filter ut i havet och i alternativ 2 och 4 leds vattnet till en vattenbehandlingsanläggning som finns på behandlingsområdet. Vid en placering i Storkohmo leds det smutsiga vattnet från behandlingsfältet och slutdeponeringsområdet till utjämningsbassänger, därifrån leds det till gemensam vattenbehandling tillsammans med vattnet från Storkohmo avfallsstation eller till en egen vattenbehandlingsanläggning. COD (Cr) 300 mg/l BOD7 50 mg/l As 0,005 mg/l Cd 0,005 mg/l Cr 0,005 mg/l Cu 0,05 mg/l Hg 0,0005 mg/l Ni 0,1 mg/l Pb 0,05 mg/l Zn 0,5 mg/l Cl 10000 mg/l SO 600 mg/l NH4-N 10 mg/l P 0,2 mg/l Oljekolväten 0,1 mg/l Fast substans 10 mg/l Tabell 5-3 Uppskattade genomsnittliga halter i det lakvatten som bildas på slutdeponeringsområdet. Vatten som behöver behandling uppkommer på avfallsbehandlingsområdet och på området för slutdeponering av avfall. Det smutsiga vattnet innehåller i synnerhet fast substans och i någon mån metaller, organisk substans samt andra skadliga ämnen. Smutsigt vatten samlas upp via avlopp, dräneringsdiken och laggdiken och leds till utjämningsbassänger. Vattenbehandlingen är baserad på sedimentering och filtrering. Därefter avleds vattnet till havet eller till en bassäng som mynnar ut i havet och i Storkohmo till ett dike. Vid behov kan vattenbehandlingen effektiveras med kemisk behandling eller en behandling baserad på membranfiltrering. Vattenkvaliteten kontrolleras regelbundet. 2009 Ramboll Finland Oy

utjämningsbassäng sedimenteringsbassäng torv- och sandfilter aktivkolfilter lak- och avrinningsvatten pumpning provtagning och mätning till utloppsdike Figur 5-21 Schema över vattenrening via filtrering Fällningskemikalie och ph-reglering lakvatten utjämningsbassäng Klarningsbassäng 1 Klarningsbassäng 2 utloppsdike Figur 5-22 Nuvarande vattenbehandling i Storkohmo MOTTAGNING KEMISK BEHANDLING FILTRERING Lagerbassänger Blandningsutrustning Sedimenteringsbassänger Sandfilter Förbehandling vid behov Utfällning avleds Aktivkolfilter Utlopp Figur 5-23 Principskiss över vattenbehandlingsanläggningen Tabell 5-4 Uppskattad reningseffekt vid avloppsvattenbehandlingen COD (Cr) 70 BOD7 70 Metaller 70 NH4-N 85 Tot P 95 Tot N 85 Fast substans 95 Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

Verksamheten uppskattas pågå i full skala tills avfallsupplagsområdet är fullt. Avfallsupplaget tillsluts stegvis i takt med att upplaget framskrider, men då den slutliga volymen är uppnådd kommer avfallsupplaget att tillslutas i enlighet med SRb om avstjälpningsplatser (861/1997). Till eftervården av avfallsupplaget hör kontroll av gaser och rening av vatten som fortsättningsvis uppkommer från avfallsupplaget. På området med behandlingsfält kan verksamheten fortsätta normalt, men det avfall som ska slutdeponeras levereras till annan plats, om slutdeponeringsområdena inte kan förstoras. Behandlingsfältet kan tas i annan användning efter avslutad verksamhet, men behandlingen av vattnet från slutdeponeringsområdet fortsätter på området. Vattenkvaliteten och -mängden kommer att förändras efter att avfallsupplaget har stängts, vilket innebär att behovet av vattenbehandling kan förändras. Vid behandlingscentralen för industriavfall i Karleby har man för avsikt att behandla bl.a. avfall från företagen på storindustriområdet i Karleby. Avsikten är att behandlingscentralen ska ge områdets aktörer alternativ genom att erbjuda lämpliga avfallsbehandlingsmetoder. Det här projektet har anknytning till följande projekt/ planer: Riksomfattande plan för områdesanvändningen Riksomfattande avfallsplan Avfallsplan för Södra och Västra Finland Övriga planer för Yxpilaområdet Projektet har anknytning till flera bestämmelser, planer och program om miljöskydd. Sådana är bl.a.: Miljöskyddslagen och -förordningen Kemikalielagen och -förordningen Industrikemikalieförordningen Förordningen om luftkvalitet Avfallslagen och -förordningen och deras ändringar Den riksomfattande avfallsplanen Den nationella strategin om minskning av deponihanteringen av bionedbrytbart avfall Riktvärden för buller Statsrådets principbeslut om bullernivåer Statsrådets principbeslut om främjande av ekologisk hållbarhet Bestämmelser och anvisningar om vattenskydd Den regionala avfallsplanen; för Södra och Västra Finland Naturskyddsprogrammen; bl.a. Natura 2000, myrskyddsprogrammet, programmet för skydd av fågelrika vatten Kraven på utsläpp av avloppsvatten Den nationella strategin om minskning av deponihanteringen av bionedbrytbart avfall 2009 Ramboll Finland Oy

Uppgiften var att bedöma projektets miljökonsekvenser på det sätt och i den omfattning som MKB-lagen och -förordningen kräver. Förfarandet vid miljökonsekvensbedömning omfattar bl.a. avgränsning av genomförandealternativen för det projekt som undersöks beskrivning av miljöns nuvarande tillstånd på influensområdet uppskattning av konsekvenser som kan väntas jämförelse av genomförandealternativen samt en situation då projektet inte genomförs utredning av möjligheter att lindra de skadliga konsekvenserna förslag till uppföljningsprogram för konsekvenserna av projektet hörande av invånarna och andra intressenter inom projektets influensområde. Miljökonsekvenser som bedöms Människornas hälsa, levnadsförhållanden och trivsel Jord, vatten, luft, klimat, vegetation, organismer och naturens mångfald Samhällsstruktur, byggnader, landskap, stadsbild och kulturarv Utnyttjande av naturresurser Figur 6-1 Miljökonsekvenser som ska bedömas Bedömningar av konsekvenserna gjordes beträffande verksamheten på förläggningsplatsen samt i behövlig omfattning verksamhet som sträcker sig utanför området, t.ex. trafik. På behandlingscentralens förläggningsplats behövs inga betydande ändringar av trafikförbindelserna. Indirekt i ett större perspektiv har projektet konsekvenser för hela regionkommunen. Det erbjuder avfallsproducenterna bättre möjligheter än nu att föra avfall till förbehandling, nyttoanvändning och slutdeponering. Av projektets direkta konsekvenser omfattar inverkan på vattenkvaliteten det största området. Många konsekvenser gäller ett betydligt mindre område nära anläggningen. De sociala konsekvenserna bedöms utgående från den förändring som är specifik för dem, varvid influensområdet varierar. Beträffande landskapet är influensområdet det område som finns inom synhåll, för damm är det speciellt närområdena, för tjänster närområdenas tjänster, för näringsverksamhet sådana företag som har verksamhet nära behandlingscentralen osv. I nollalternativet undersöks samma område som för det egentliga projektet. I förfarandet vid miljökonsekvensbedömning bedöms konsekvenserna av projektet i den omfattning som anges i MKB-lagen och -förordningen. I det här projektet bedöms speciellt: utsläpp i vattnet damm, lukt och buller miljörisker, störningar och säkerhetsfrågor trafiklösningar och deras konsekvenser konsekvenser för landskapet och markanvändningen Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

Figur 6-2 Område där projektets omedelbara konsekvenser granskas på storindustriområdet (rastrerat område) Figur 6-3 Område där projektets omedelbara konsekvenser granskas i Storkohmo (rastrerat område) 2009 Ramboll Finland Oy

Konsekvenserna bedömdes separat under byggskedet och vid användningen. Beträffande anskaffning av material samt metoder baserades miljökonsekvensbedömningen på: projektplaner som preciserades under bedömningens gång existerande utredningar om miljöns nuvarande tillstånd och resultat av de kontroller som gjorts av konsekvenserna från den nuvarande verksamheten på förläggningsplatsen eller i dess omgivning tilläggsutredningar som gjordes under bedömningsförfarandet, t.ex. modellberäkningar konsekvensbedömningar litteratur fakta som framkommit på informationsmötena och vid mötena med invånarna frågor som tagits upp i utlåtanden och åsikter. I förfarandet vid miljökonsekvensbedömning utnyttjades existerande utredningar om omgivningen vid Karleby storindustriområde och förplaneringen av projektet. I projektet utnyttjades dessutom information från de förfaranden vid miljökonsekvensbedömning som tidigare gjorts för området. Områdets företag har gjort följande MKB-beskrivningar: Miljökonsekvensbeskrivning av svavelsyrafabrik (Boliden) 2007 Havsvindkraftverk utanför Karleby, miljökonsekvensbeskrivning, 2002 Utveckling av Storkohmo avfallsstation, miljökonsekvensbeskrivning, 2006 Vid de aktuella platserna har det dessutom gjorts flera utredningar som har utnyttjats i det här förfarandet vid miljökonsekvensbedömning. Utredningarna finns i avsnitt 10. Källor. I bilaga 1 finns en förteckning över gällande miljötillstånd. År 2003 gjorde Österbottens vattenskyddsförening en täckande utredning om naturens tillstånd i Yxpilaområdet (Naturutredning av Yxpilaområdet). Under byggtiden kan transporterna av byggmaterial tidvis orsaka ökad trafikmängd på området. Det här bedöms inte påverka trafiken utanför storindustriområdet eller Storkohmoområdet. Konsekvenserna drabbar själva byggområdet där det finns mycket byggplatstrafik. Byggandet av behandlingsfältet och slutdeponeringsområdet avviker inte mycket från väg- och gatubyggande. Det innebär att det inte uppstår några speciella utsläpp i luften under byggtiden. Vid torrt och blåsigt väder kan markbyggnadsmaskinerna virvla upp damm i luften, men ett utgångsantagande är att jordmånen på byggområdena är ren. Damning under byggtiden kan förhindras genom bevattning. När behandlingsområdet ska byggas måste sanddynen på storindustriområdet delvis jämnas ut. Bygget medför inga andra avsevärda konsekvenser för marken. På Storkohmoområdet orsakar bygget inga betydande konsekvenser för marken. Både på storindustriområdet och i Storkohmo finns grundvattenytan nära markytan på behandlingsområdet. Markbyggnadsåtgärderna är förknippade med risk för grumling av grundvattnet, men detta bedöms inte ha någon kännbar inverkan, eftersom det inte finns några vattentäkter eller privata brunnar i närheten av behandlingsområdet. Konsekvenserna under byggtiden kan eventuellt synas i recipienterna i form av kortvarigt ökad fastsubstanshalt, vilket gör vattnet grumligt. Genom val av tidpunkt för byggarbetena och med lämpliga vattenskyddskonstruktioner kan spridningen av fast substans och därtill bundna ämnen påverkas. Byggarbeten borde undvikas under perioder med rikliga regn, då avrinningen är som störst. Bullret under byggtiden är av samma art som då själva verksamheten pågår. I markbyggnadsarbetet används liknande maskiner som vid behandlingen (hjullastare, grävmaskiner, dumprar, lastbilar). De arbetsskeden som orsakar mest buller vid avfallsbehandlingen är siktning och krossning, som inte pågår i byggskedet, men å andra sidan kan sprängning, krossning av sprängsten samt pålning förekomma i samband med markbyggnadsarbetet. Därför kan man uppskatta att bullret under byggtiden inte avsevärt avviker från bullret då centralens verksamhet är i gång. Byggarbetet på området kan leda till vibrationer utanför projektområdet vid eventuella brytningsarbeten eller vid packning av marken och pålning. Det behövs sannolikt inga omfattande sprängningar i byggskedet och de sprängningar som måste göras blir sannolikt kortvariga. Vibrationerna från sprängningarna är momentana, men de märks på längre avstånd än vibrationerna från pålning och packning. På storindustriområdet bedöms byggandet av slutdeponeringsområdet inte kräva något sprängningsarbete. Det betyder att inga vibrationer kommer att påverka de närbelägna bassängkonstruktionerna. Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

Byggandet av slutdeponeringsområdet avviker inte mycket från annat samhällstekniskt byggande, så landskapet påverkas inte under byggtiden. På storindustriområdet måste dynområdet jämnas ut då området för behandlingsfältet byggs. Detta påverkar landskapet på samma sätt som under driften. De största konsekvenserna för vegetationen och faunan på byggområdet inträffar under byggtiden, då schaktning sker på områdena och växtskiktet på området avlägsnas. Den största av de sociala konsekvenserna under projektets byggtid är dess sysselsättande betydelse. Då byggandet sker inom ett industriområde som är stängt från den övriga omgivningen uppkommer inga särskilda sociala förändringar i den övriga omgivningen.a. Vid bedömning av konsekvenserna för trafiken har trafikmängden beräknats utgående från transporternas laststorlek. Förändringens storlek har uppskattats på basis av vägregistrets uppgifter om den nuvarande trafikmängden och tidigare uppgifter om den interna trafiken på storindustriområdet och i Storkohmo. Uppgifter om trafikmängderna vid motsvarande redan pågående projekt utnyttjades också för bedömningen. Karleby storindustriområde ligger logistiskt sett på en bra plats. Från storindustriområdet finns det goda landsvägsoch järnvägsförbindelser och i området finns en djuphamn. Storindustriområdet nås via Hamnvägen (landsväg 756), och dessutom kan man komma till området längs Outokumpuvägen. Hamnvägen leder förbi bostadsområdena i Björkhagen och Mesill ända till riksväg 8. Den genomsnittliga dygnstrafiken på Hamnvägen är 1752 fordon/dygn (2008). Mängden tung trafik är i genomsnitt 389 fordon/dygn (22,2 %). Hamnvägen kommer ut till det övriga huvudvägnätet i östra ändan via Norraleden (landsväg 749), Vasavägen (riksväg 8) och Södraleden (riksväg 8) (figur 6-3 och 6-4). Inom storindustriområdet nås behandlingsområdet via Kemiravägen, som i den södra ändan kommer ut till Hamnvägen och Skogsgatan samt i den norra ändan till Outokumpuvägen. Från Kemiravägen körs avfallet längs fabriksområdets huvudleder beroende på var avfallet uppkommer. Trafiken från behandlingsområdet till slutdeponeringsområdet sker eventuellt via landbryggan mellan avfallsoch kylvattenbassängerna. I nuläget kör cirka 40 250 fordon/ dygn från Kemiravägen till huvudvägarna inom fabriksområdet (figur 6-3). Förutom transporter på gummihjul finns det också järnvägs- och sjöförbindelse till storindustriområdet. Det ger möjlighet till transporter per tåg och fartyg. Outokumpuvägen Kemiravägen Alternativ rutt Till Hamnvägen Figur 6-4 Trafik i anslutning till behandlingsområdet på storindustriområdet samt nuvarande trafikmängder (fordon/dygn) 2009 Ramboll Finland Oy

Rutten till Storkohmo avfallsstation går från Vasavägen (riksväg 8) eller Jyväskylävägen (riksväg 13) till Ventusvägen och vidare till Såkavägen (landsväg 17975). Från korsningen mellan Ventusvägen och Såkavägen till avfallsstationens korsning är avståndet cirka 3,5 kilometer, och därifrån är det ytterligare 200 meter till stationen. Den genomsnittliga dygnstrafiken på Ventusvägen är 5900 fordon, varav andelen tung trafik är cirka 160. Den genomsnittliga dygnstrafiken på Såkavägen är 652 fordon/dygn (2008), och den genomsnittliga tunga trafiken utgör 53 fordon/dygn (8,1 %). Den nuvarande avfallsstationen i Storkohmo besöks av cirka 69 fordon/dygn. Av dem är cirka 54 fordon/dygn tung trafik. Intill vägen till Storkohmo finns också ett krossverk (brytningsområde). Krossverket kan orsaka säsongvisa variationer i trafiken. Under år 2008 har trafiken till krossverket varit livligare än vanligt. Under sommaren var trafiken på Såkavägen 10 tunga fordon per dygn. Trafikmängden enligt det vägregister som nämns i föregående stycke kan vara uppskattad för liten, eftersom avfallsstationen besöks av 50 fordon/dygn tung trafik. Här måste man beakta att vägregistrets mätplats ligger en bit mot Karlebyhållet från Storkohmo, medan en del av den tunga trafiken kan gå söderut. Storindustriområdet Figur 6-5 Rutter till storindustriområdet och Storkohmo samt trafikmängder år 2008 (fordon/dygn, tung trafik inom parentes) Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

Avfallsmaterialet transporteras till avfallsbehandlingscentralen främst med långtradare per landsväg och som intern trafik på området. Dessutom är det tänkt att avfall ska levereras till området per järnväg samt eventuellt också sjövägen, vilket den närliggande hamnen ger möjlighet till. Avfallsförflyttningen inom storindustriområdet sker längs fabriksområdets huvudleder beroende på var avfallet uppkommer. Trafiken från behandlingsområdet till slutdeponeringsområdet kommer eventuellt att ske via landbryggan mellan avfallsoch kylvattenbassängerna. Till behandlingscentralen uppskattas det komma 8 långtradarlaster per dag. I detta ingår också avfallet från storindustriområdet (cirka 4 långtradarlaster/dag). Dessutom kör 2 6 anställda med personbil till behandlingscentralen. Ungefär hälften av den här personbilstrafiken består av entreprenörer. Trafikmängden på Hamnvägen uppskattas därför öka med cirka 14 fordon/dygn (+1 %) till följd av behandlingscentralen. Trafikökningen på grund av behandlingscentralen är obetydlig. Till exempel för regionvägar som motsvarar Hamnvägen är den allmänna tillväxtprognosen i Karleby fram till år 2030 cirka 29 %, vilket på Hamnvägen skulle motsvara en ökning med cirka 500 fordon/dygn. Då projektet förverkligas (ALT1 6) kommer utsläppen att öka marginellt på det trafiknät där transporterna sker. Utsläppsmängderna ökar i proportion till trafikmängderna, till exempel på Hamnvägen med cirka en procent. När projektet genomförs minskas dock trafikens omfattning och utsläpp regionalt. Avfallsmaterialet transporteras till avfallsbehandlingscentralen med långtradare längs landsvägar. Till behandlingscentralen uppskattas det komma 8 långtradarlaster om dagen, varav en del kommer från storindustriområdet. Dessutom kör 2 6 anställda med personbil till behandlingscentralen. Ungefär hälften av den här personbilstrafiken består av entreprenörer. Trafikmängden på Såkavägen uppskattas öka med cirka 22 fordon/dygn (+3 %, alt 5) till följd av behandlingscentralen. Trafikmängden på Hamnvägen ökar med de transporter som går från storindustriområdet till behandlingscentralen. Trafikökningen på grund av behandlingscentralen är liten. Till exempel för förbindelsevägar som motsvarar Såkavägen är den allmänna tillväxtprognosen i Karleby fram till år 2030 cirka 24 %, vilket på Såkavägen skulle motsvara en ökning med cirka 160 fordon/dygn. Förbi avfallsstationen går kollektivtrafiklinjerna 6 och 8, som kör en gång i timmen på för- och eftermiddagarna. Inverkan på luften sker via damningen vid behandlingscentralen samt gaser som uppkommer vid slutdeponeringen. Konsekvenserna har bedömts utgående från den beräknade gasbildningen i avfallsupplagen och den sannolika behandlingen av dem. Dammutsläppen har granskats med tanke på maximal damning samt sannolik damning, och de halter som detta ger upphov till har jämförts med de gräns- och riktvärden som anges i litteraturen. Beträffande damningen har inverkan på hälsan och på närbelägna verksamheter granskats. I bedömningen beaktas också hur skyddskonstruktionerna och behandlingsmetoderna påverkar uppkomsten av luftutsläpp. I Karlebyregionen kommer den största belastningen av luftföroreningar från industrierna i Yxpila. Belastningen av luftföroreningar i Karlebyregionen beror främst på utsläpp av svaveldioxid, kväveoxider, partiklar och tungmetaller. Svaveldioxidutsläppen har på lång sikt minskat, men från början av 1990-talet har utsläppen av svaveldioxid minskat endast obetydligt. Utsläppen av kväveoxider och partiklar minskade fram till mitten av 1990-talet, men sedan dess har utsläppen hållits på samma nivå. Utsläppen av metaller i luften består främst av zink. De här utsläppen har minskat avsevärt från 1990-talet. Utsläppen av bl.a. arsenik och kvicksilver har också minskat. På en allmän nivå steg luftutsläppen år 2007 jämfört med 2006, men en bedömning på längre sikt visar att utsläppen har hållits på samma nivå sedan 1995. År 2007 var i stort sett gott i fråga om luftkvaliteten. Den högsta halten som kan jämföras med timriktvärdet var i Yxpila för svaveldioxid 90 g/m3 (39 % av riktvärdet) och för kvävedioxid 65 g/m3 (26 % av riktvärdet). Årsmedeltalet i Yxpila var för svaveldioxid 5,5 g/m3 (28 % av riktvärdet) och för kvävedioxid 7 g/m3 (18 % av riktvärdet). I Yxpila var den halt som kan jämföras med det högsta dygnsriktvärdet för respirabla partiklar (PM10) år 2007 cirka 77 % av riktvärdet. Det förekom 1 st överskridning av gränsvärdet, då det tillåtna antalet är 35 om året. För respirabla partiklar sjönk årets genomsnittliga halter i Yxpila från år 2006 (14 g/m3) till år 2007 (11 g/m3). Enligt luftkvalitetsindex var luftkvaliteten i Yxpila god 89,5 % av tiden, nöjaktig 9,8 % av tiden, försvarlig 0,6 % av tiden, dålig 0,1 % och mycket dålig 0,0 % (Årsrapport över kontrollen av luftkvaliteten 2007). De metaller som kommer ut i miljön är fortfarande ett centralt luftskyddsproblem i Karleby. Utsläppen i luften är desamma vid båda alternativa förläggningsplatserna. På slutdeponeringsområdena deponeras främst oorganiskt avfall, men det kan innehålla små mängder organisk substans. Den organiska substansen bryts ned i avfallsupplaget och bildar främst metan och koldioxid dvs. så kallad deponigas. Gasen kan också innehålla små mängder andra ämnen t.ex. svavelföreningar och ammoniak. På ett slutdeponeringsområde för vanligt avfall är deponigasens metanhalt i allmänhet cirka 55 65 % och koldioxid 35 45 %. På ett 2009 Ramboll Finland Oy

slutdeponeringsområde för problemavfall är mängden organisk substans obetydlig och därför uppkommer också ytterst små mängder deponigas. Aska kan via kemiska reaktioner ge upphov till vätgasutsläpp då metaller reagerar med vatten. Gasens innehåll motsvarar i princip gasen på ett område med vanligt avfall men andelen metan kan vara mindre. Gasbildningen på slutdeponeringsområdet uppskattas bli mycket liten, < 1 m3/ha/h. Allmänt kan det anses att om gasbildningen är mindre än 10 m3/ha/h, är biologisk behandling av gasen ett lämpligare alternativ än aktiv vakuumpumpning och förbränning av gasen. Den metan som eventuellt uppkommer på slutdeponeringsområdet leds i avfallsupplagets tillslutningsskede till växtskiktet eller till ett särskilt område med biofilter där metanen i deponigasen oxideras till koldioxid. Samtidigt kan också illaluktande svavel- och kväveföreningar oxideras i ytskiktet. Med biologisk behandling kan ofta över 90 % av metanen behandlas så att den övergår i en ofarligare form. På vintern är effekten av den biologiska behandlingen dock lägre än på sommaren, om temperaturerna är lägre. På grund av avfallskvaliteten uppskattas slutdeponeringen av avfall inte ha någon nämnvärd inverkan på luftkvaliteten. På grund av den ringa metanbildningen på slutdeponeringsområdet för problemavfall blir inverkan på klimatet obetydlig. Till slutdeponeringsområdet förs avfall som inte mera på något annat sätt kan utnyttjas, vilket innebär att inverkan på klimatet är densamma oberoende var avfallet deponeras. Vid deponering av aska måste man då avfallsupplaget byggs beakta risken för explosion/brand till följd av eventuell vätgasbildning. På avfallsbehandlingsområdet orsakas damning av trafik och avfallsbehandling. Även olika byggåtgärder såsom anläggning eller tillslutning av avfallsupplag kan orsaka damning. Damningen från byggarbete avviker inte från damningen från annat samhällstekniskt byggande, men i samband med behandlingen av avfallsmaterial kan dammet vara finfördelat och innehålla skadliga ämnen. Speciellt dammiga verksamheter är krossning och siktning. Finfördelad aska, som innehåller stora mängder skadliga ämnen, lagras i silor och behandlas i slutna förhållanden, vilket innebär att den här verksamheten inte orsakar några partikelutsläpp. Ackumuleringen av damm på fältens ytor till följd av verksamheten kan leda till att finmaterial som innehåller skadliga ämnen kan spridas till platser utanför området vid blåsigt väder. Det är mycket svårt att exakt uppskatta den mängd damm som frigörs i luften, eftersom den beror på många olika faktorer såsom materialets egenskaper (bl.a. kornstorlek), behandlingssätt, utrustning (t.ex. öppen eller sluten process) och väderförhållandena (nederbördens mängd, vindriktning och -hastighet). Det finns endast begränsad information om utsläppsfaktorer. Utgående från utsläpp från avfall som aska och därmed jämförbart finmaterialhaltigt avfall kan man beräkna det dammutsläpp som frigörs från områdets eller lagerhögarnas yta till följd av vindens kraft. Detta kan uppskattas representera betydligare dammutsläpp från verksamheten. Utsläppsmängden (TSP = totalt damm) kan beräknas enligt US EPA:s formel: TSP (lb/year/acre of surface) = 1,7 (s/1,5) (365[365-p]/235) (f/15) där: s = materialets silthalt (partiklar mindre än 75 mikrometer), vikt-% p = antal dagar per år med minst 0,01 tum nederbörd f = andel av tiden då vindhastigheten är över 12 mph (= ca 5 m/s) I Karlebybedömningen användes följande värden: Materialets (aska) silthalt 20 %, dagar med nederbörd 106 (väderstatistik från Kronoby flygplats: > 1 mm nederbörd under åren 1971-2000 i genomsnitt) och antal blåsiga dagar 50. Beräknat enligt uppskattningsformeln blir partikelutsläppen till följd av vinderosion på det planerade slutdeponeringsområdet cirka 1 kg/m2/år. Områdets areal har här antagits vara 1 ha (10 000 m2), varvid det totala utsläppet blir ca 10 ton/år. Som exempel, om man använder antagna värden, kan man med en enkel spridningsmodell uppskatta den dammhalt som ovannämnda utsläpp i omgivningen ger upphov till. SCREEN3-modellen är baserad på en gaussisk spridningsekvation och med den kan man uppskatta de maximitimhalter som punkt-, linje- och ytkällor ger upphov till som funktion av avståndet från källan (US EPA, 1995b). Tabell 6-1 Dammhalt på olika avstånd beräknad enligt modellen. Inom parentes anges haltuppskattningar då effektiv dammbindning är i användning. Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

I tabell 6-1 presenteras resultaten av beräkningen under antagande att ett beräknat utsläpp på 0,65 g/s/m2 frigörs som konstant utsläpp på 1 meters (t.ex. behandlingsfältet) eller 10 meters (t.ex. lagerhögen) höjd på en yta av 1 hektar vid en vindhastighet på 7 m/s. Pasquills stabilitetsklass, som beskriver omblandningsförhållandena, är D (klassificering i sex steg, där A är den kraftigaste omblandningen och F den sämsta omblandningen). Vid hård vind förekommer inte klasserna E och F. Med ovan nämnda utgångsinformation utan dammbekämpningsåtgärder kan riktvärdet enligt SRb 480/1996, 120 g/ m3 för TSP, vid hård vind överskridas på ca 150 170 m avstånd från utsläppskällan. Riktvärdet för respirabla partiklar, 70 g/m3, kan överskridas på drygt 200 meters avstånd från utsläppskällan, men partiklarnas storleksfördelning är svår att uppskatta. Utgångspunkten är att dammet antas ha en storleksfördelning som ligger nära gatudammet och endast en liten del av sådant damm hör till storleksklassen finpartiklar. Eventuella regionala bakgrundshalter eller samverkan med andra källor har inte beaktats i beräkningen. Vid mätstationen i Yxpila i Karleby uppmättes den genomsnittliga halten av respirabla partiklar år 2007 till 11 g/m3, det högsta dygnsvärdet per månad hade en variation på 20 60 g/m3 (Koljonen, 2007). Den uppskattade totalhalten partiklar vid dammbindning uppskattas inte påtagligt öka mängden finpartiklar. Vid användning av effektiv dammbekämpning uppskattas damningen inte påverka hälsan utanför behandlingsområdet. Genom dammbekämpningsåtgärder kan man i bästa fall uppnå 90 % minskning av det uppskattade utsläppet. Dammbekämpningens effektivitet påverkar direkt de halter som uppkommer. Dammspridningen och de olägenheter som den medför kan minskas på avfallsbehandlingsområdet till exempel genom bevattning och täckning samt genom att fältområdena hålls rena. Om olägenheterna för arbetars- Figur 6-6 Bilden visar damningens influensområden på storindustriområdet. Den streckade linjen visar situationen utan dammbekämpning och den heldragna linjen då dammbekämpning används. Figur 6-7 Bilden visar damningens influensområden i Storkohmo. Den streckade linjen visar situationen utan dammbekämpning och den heldragna linjen då dammbekämpning används. 2009 Ramboll Finland Oy

kyddet till följd av dammet kan hållas under kontroll genom tekniska lösningar minskar dammspridningen till platser utanför området så mycket att de skadliga ämnen som dammet innehåller inte utgör någon risk för människornas hälsa eller miljön. Enligt de uppgjorda planerna och verksamhetsförfarandena kommer Ekokem-Palvelu Oy att i sin verksamhet vidta dammbekämpningsåtgärder. Damm kan följa med fordonen till arbetsplatsvägarna, vilket kan orsaka en viss damning intill transportlederna. Denna damning och dammspridning är dock av mindre betydelse än damningen från behandlingen. Lakvattenslambassänger Lager Figur 6-8 På bilden är platser som är känsliga för damning utmärkta med blått. Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

Inverkan av dammnedfall har undersökts i förhållande till Yara Suomi Oy:s foderlager och TETRA Chemicals Europe Oy:s kalciumkloridlager. Båda råvarorna har gränsvärden för föroreningar som inte får överskridas. Dammnedfallet har modellberäknats med programmet Gauss TA Luft 86. Som utgångsvärden användes värden för partikelutsläpp från beräkningarna av dammhalter, där partikelutsläppet är 1 kg/m2/år utan dammbekämpning. Som utgångsvärden för effektiv dammbekämpning användes dammutsläpp på 0,1 kg/m2/år. Utsläppskällans storlek i uppskattningen är 1 ha, vilket motsvarar slutdeponeringsområdets öppna del (den plats där avfallsdeponering pågår). Beträffande behandlingsfältet kan det dammande området vara högst 7 ha, vilket ska beaktas vid granskning av resultaten. Som väderinformation användes den genomsnittliga vindriktningen i Karlebyregionen, nämligen från sydost mot nordost. Den genomsnittliga vindhastigheten är cirka 1,5 2,5 Figur 6-9 Modellberäkning av nedfall, då ingen dammbindning används. Till höger på bilden finns Yara Suomi Oy:s lager. Dammnedfall ug/m2/dag Modellberäkning av dammnedfall med programmet Gauss TA Luft 86 Figur 6-10 Modellberäkning av nedfall, då effektiv dammbindning används. Till höger på bilden finns Yara Suomi Oy:s lager. Dammnedfall ug/m2/dag Modellberäkning av dammnedfall med programmet Gauss TA Luft 86 2009 Ramboll Finland Oy

Tabell 6-2 Halt av skadliga ämnen i dammnedfallet Tabell 6-3 Halter som uppkommer i fodret och andel av den tillåtna halten m/s. Figurerna 6-8 och 6-9 visar dammnedfallet vid de närmaste känsliga platserna. Enligt modellberäkningen varierar dammnedfallet vid Yara Suomi Oy:s lager mellan 60 och 150 g/m2/dag. Dammnedfallet kan uppskattas vara i genomsnitt 0,003 g/ m2/månad. Ett utgångsantagande kan anses vara att dammet innehåller de mängder skadliga ämnen som anges i tabell 6-2. I tabell 6-3 anges den halt som uppkommer i fodret och dess procentandel av den tillåtna maximihalten i fodret enligt tillverkarens kvalitetsstandard. I den här beräkningen har det bedömts att dammet sprids som ett jämnt skikt över lagerhögen och blandas i ett cirka en meter tjockt skikt. Resultaten visar att damningen inte orsakar någon höjning av halterna av skadliga ämnen i fodret. Dessutom måste man beakta att fodret lagras i en byggnad, vilket innebär att den mängd damm som kommer in i fodret är ännu mindre än vad beräkningen antyder. På storindustriområdet finns också TETRA Chemicals Europe Oy:s lager. De finns på cirka 700 meters avstånd från området där behandlingsfälten ska placeras, dvs. betydligt längre bort än Yara Suomi Oy:s lager. Nedfallshalterna utgör alltså cirka 10 20 % av halterna vid Yara Suomi Oy:s lager. Intill slutdeponeringsområdet finns därtill TETRA Chemicals Oy:s bassänger för infiltrationsslam. Infiltrationsslammet från dessa bassänger kan användas för vägbyggnad. De gränsvärden som krävs vid sådan användning är betydligt högre än vid användning som livsmedel. Därför bedöms damningen på slutdeponeringsområdet inte påverka infiltrationsslammets kvalitet. Damningen kan begränsas med flera olika metoder: Bevattning av lagerhögarna (bevattning vid hantering av material, bevattning på lagerhögen), effektivitet cirka 90 % Dammbindning med vägsalt på de asfalterade områdena, från vilka vattnet samlas upp och leds till behandling, dammbindningens effektivitet 50 85 % Täckning av lagerhögarna (högarna kan täckas med olika täta material eller tungt material), dammbindningens effektivitet 90 % Täckning genom att befrämja bildning av en ytskorpa (bl.a. med växtlighet), dammbindningens effektivitet 90 % Förhindrande av vindpåverkan (nät, vallar och väggar), dammbindningens effektivitet 4 90 % Komprimering av avfallet i vått tillstånd, effektivitet 90 % Vattning och borstning av vägytan, dammbindningens effektivitet 80 90 % Asfaltering av vägar och fält, dammbindningens effektivitet 80 100 % Begränsning av fordonens hastighet, dammbindningens effektivitet 50 60 % För konsekvensbedömningen beträffande jordmån och berggrund gjordes geotekniska undersökningar på området. Dessutom utnyttjades de markundersökningar som tidigare har gjorts på industriområdet och i Storkohmo. Området ligger vid västra kanten av en långsträckt ås som går i riktning nordväst sydost från Karleby via Kronoby och Kaustby till Vetil. Åsens marksubstans består främst av sand. Markytan på behandlingsområdet domineras av finsand. Därför finns det goda förutsättningar för uppkomst av vindavlagringar och på Yxpilaområdet finns sanddyner som vinden har skapat. Slutdeponeringsområdet är ett upplagsområde som byggts i havet och som består av sandhaltigt fyllmaterial. Vid behandlingsfältet och slutdeponeringsområdet har markundersökningar gjorts. Enligt markundersökningen är upplaget på slutdeponeringsområdet 3 4 meter tjockt. Jordmånen på den planerade avfallscentralens område består av morän. Runt området finns också torvområden. Utgående från de borrningar som gjorts består områdets jordmån av siltmorän eller siltsand med liten vattengenomsläpplighet. I områdets nordvästra och norra delar finns sandmoränavlagringar. Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

Behandlingsområdets jordmån har god vattenledningsförmåga. Därför finns en betydande risk för att eventuella skadliga ämnen kan spridas djupare ned i marken, om inga skyddande konstruktioner byggs. Behandlingsfältets område kommer enligt planerna att jämnas ut ungefär på nivån +3,00 4,00 m. Det här förutsätter att sanddynen i den östra delen av området delvis jämnas ut. Vid de planerade slamoch utjämningsbassängerna måste man gräva djupare (bottennivåer +0,50 1,50 m). Berggrunden på området är täckt av tjocka lager av lös jord. Bergytan på området finns enligt undersökningar ungefär på nivån -10 15 m. Berggrunden påverkas inte av byggandet på området. Bottnen på det planerade avfallsupplagsområdet ska enligt planerna jämnas ut på nivån +16,00 19,00 m. Därför kräver grundläggningsarbetet schaktningsåtgärder. På storindustriområdet har marken god vattenledningsförmåga. Spridning av eventuella skadliga ämnen till marken och ned i grundvattnet kan förhindras med hjälp av täta skyddskonstruktioner. Bedömningen av inverkan på grundvattnet har gjorts utgående från tidigare undersökningsmaterial samt med utnyttjande av markundersökningsmaterial från de områden som planeras. Med grundvatten avses vatten som fyller porerna i marken. Därför finns det grundvatten nästan överallt. Med viktiga grundvattenområden avses speciellt områden som kan användas för vattenförsörjning och som i allmänhet har jordarter med god vattengenomsläpplighet. Det närmaste grundvattenområdet från båda förläggningsalternativen är Patamäki grundvattenområde, där Geologiska forskningscentralen gjorde omfattande utredningar av den geologiska strukturen 2007 2009. Den planerade behandlingscentralen ligger inte på klassificerat grundvattenområde. Patamäki I klass grundvattenområde ligger cirka 1,3 1,5 kilometer öster om behandlingsfältet och slutdeponeringsområdet. Det planerade slutdeponeringsområdet ligger på ett område som fyllts ut på havsområdet, vilket innebär att grundvattnets nivå följer havsvattenståndet. På slutdeponeringsområdet är markytan för närvarande cirka två meter över havsvattnets nivå. Slutdeponeringsområdets botten byggs uppskattningsvis 1 1,5 meter över grundvattennivån. Figur 6-11 Grundvattenområden i närheten av storindustriområdet och Storkohmo 2009 Ramboll Finland Oy

På området för behandlingsfältet finns grundvattenytan nära markytan. Det finns ännu inte tillgång till några noggranna observationer av grundvattennivån på området. Grundvattnet strömmar från behandlingscentralens område västerut och mynnar ut i havet. På storindustriområdet finns flera grundvattenrör och en del av dem finns på slutdeponeringsområdet och nära behandlingsfältet. På storindustriområdet görs kontinuerliga kontroller av grundvattnet. Vid kontrollpunkterna för grundvatten i närheten av det planerade behandlingsområdet förekommer bl.a. förhöjda klorid- och sulfathalter. Storkohmo avfallsstation ligger inte på klassificerat grundvattenområde. Cirka 1,5-2 kilometer väster om planområdet finns Patamäki I klass grundvattenområde. Grundvattnets huvudsakliga strömriktning är enligt nuvarande information från undersökningar från avfallsstationens område söderut. Vid områdets östra kant strömmar grundvatten fram på Halvvägsmossens mossområde. Grundvattenytan på området ligger nära markytan. Enligt de undersökningar som gjorts strömmar grundvattnet inte från avfallsstationen mot Patamäki grundvattenområde. I närheten av avfallsstationen finns inga privata brunnar för hushållsvatten. På Storkohmo avfallsstations område kontrolleras grundvattnet i 13 grundvattenrör fyra gånger om året. Enligt resultaten av grundvattenkontrollerna kan avfallsstationens inverkan på grundvattnets kvalitet märkas i form av förhöjda halter av ammonium, kväve, fosfor och klorid bl.a. söder om avfallsupplaget. Marken på behandlingsområdet består av sand med god vattenledningsförmåga och grundvattenytan ligger nära markytan. Därför kan eventuella skadliga ämnen som kommer ned i marken lätt spridas till grundvattnet, om inga skyddande konstruktioner finns. Grundvattnet strömmar från behandlingsområdet mot havet där det mynnar ut. Därför utgör eventuella utsläpp i marken och grundvattnet ingen risk för vattenförsörjningen. På slutdeponeringsområdet bildas i nuläget grundvatten av nederbörden på upplagsområdet. Vatten som infiltreras på slutdeponeringsområdet ska enligt planerna avledas via en utjämningsbassäng och därifrån ut i havet. På så sätt bildas i praktiken inget grundvatten på slutdeponeringsområdet och grundvattnet påverkas därför inte. På avfallsstationens område består jordmånen till största delen av morän som enligt de borrningar som gjorts har medelmåttig eller svag vattenledningsförmåga. Då markens vattenledningsförmåga är svag blir också spridningen av skadliga ämnen till grundvattnet liten. Det grundvatten som bildas på området mynnar ut på de omgivande mossområdena. Avfallsstationen ligger inte på klassificerat grundvattenområde, och i dess närhet finns inga privata brunnar för hushållsvatten. Därför medför en placering av en avfallsstation på området ingen risk för vattenförsörjningen. Toiminnasta mahdollisesti pohjaveteen aiheutuvat päästöt voidaan ehkäistä tiiviillä suojarakenteilla, jotka ehkäisevät haitta-aineiden suotautumisen pohjaveteen sekä alueen pintavesien johtamisella alueelta pois siten, ettei haitallista maaperään ja pohjaveteen imeytymistä pääse tapahtumaan. Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

För de olika alternativen bedömdes om lakvatten kan nå omgivande ytvatten. Bedömningen gjordes utgående från de totala beräknade vattenmängder som bildas på området, uppskattad reningseffekt och de beräknade genomsnittliga halterna. I granskningen beaktades de vattenskyddskonstruktioner som planerats för vattenbehandlingen. Utgående från de behandlade mängderna lakvatten och lakvattnets art samt det mottagande ytvattnets egenskaper (naturtillstånd, humushalt, näringsnivå, hydrologi, organismsamhällen) bedömdes hur de föreningar som eventuellt kommer ut i omgivningen påverkar ytvattnets nuvarande tillstånd och vattnets ekologi och den miljörisk detta innebär. I granskningen beaktades utspädningen av vattnet och hur de skadliga ämnena beter sig då de kommer ut i recipienten. Speciell vikt fästes vid förekomsten av tungmetaller och spridning av dem. Belastningen av avloppsvatten utifrån uppskattades vara 10 gånger starkare än lakvattnet från behandlingsfältet. Halterna i lakvattnet från behandlingsfältet och slutdeponeringsområdena är baserade på Ekokem- Palvelu Oy:s erfarenheter av avloppsvatten. Projektområdet ligger vid mellersta delen av Bottniska viken, vid södra delen av Bottenviken. Området utanför industrianläggningarna är relativt grunt kustvatten med ett djup som är mindre än tio meter. Utanför Yxpila är havsområdet mycket öppet. Vinden har stor inverkan på havsvattnets strömmar, eftersom skärgård saknas. I Yxpila är antalet dagar med isbeläggning enligt statistiken 100 150 dygn. Det uppmätta högsta havsvattenståndet i Jakobstad har varit +1,217, men havsvattennivån kan kortvarigt stiga till +1,50 vid storm. Havsområdets tillstånd utanför Karleby och belastningen av området har följts upp av Västra Finlands miljöcentral och Österbottens vattenskyddsförening. Dessutom har övriga industrianläggningar som belastar vattenområdet deltagit i den gemensamma kontrollen av havsområdet. Enligt kontrollresultaten varierar havsvattnets salthalt utanför Karleby på båda sidor om 3. Den låga salthalten begränsar förekomsten av många arter. Även det nordliga läget, det svala vattnet samt den knappa förekomsten av näringsrikare egentliga sedimentationsbottnar bidrar till den sparsamma förekomsten av olika arter i bottenfaunan och det låga antalet individer. Figur 6-12 Kontrollpunkter utanför storindustriområdet 2009 Ramboll Finland Oy

Tabell 6-4 Nuvarande belastning från industriområdet via avlopps- och kylvattenbassängerna Figur 6-13 Läget för kontrollpunkten för det vatten som avleds ut i havet Havsområdet utanför Karleby tar emot punktbelastning från bosättning och industri. Det behandlade hushållsavloppsvattnet från Karleby stad innehåller bl.a. näringsämnen och syreförbrukande föreningar och avleds till Silverstensbukten. Avloppsvattnet från industrianläggningarna avleds till norra delen av Yxpilagloppet. Utsläppen från industrin innehåller bl.a. metaller, näringsämnen och organiska föreningar. Dessutom för vattnet i åar och älvar med sig näringsämnen i form av diffus belastning samt metaller (järn, aluminium, zink) från alunjordar till kustvattnet. Havet tar också emot tungmetaller i form av nedfall från luften. Belastningen från industrin har minskat betydligt sedan 1990-talet. Den stora minskningen av belastningen märks i att havsvattnet har blivit klarare. Zonen med ett siktdjup på över fyra meter har kommit närmare stranden än förut. Dessutom har halterna av skadliga ämnen i synnerhet i de mest förorenade sedimenten minskat. Utgående från materialet om vattenkvaliteten år 2001 2003 kan havsområdet utanför Karleby nära stranden beskrivas som nöjaktigt (Kaustarviken, Trullöfjärden) och längre ut gott/utmärkt. En kontrollpunkt för vattenkvaliteten i havsområdet finns på storindustriområdet utanför det planerade slutdeponeringsområdet i Yxpilagloppet. Dessutom kontrolleras belastningen när det gäller det utgående vattnet från sedimenteringsbassängerna vid vattnets utloppsplats som ligger sydväst om det planerade slutdeponeringsområdet. Via industriområdets avlopps- och kylvattenbassänger avleds vatten ut i havet cirka 27,5 miljoner m3/år. Den nuvarande belastningen enligt kontrollresultaten presenteras i tabell 6-4. Storkohmo avfallsstation ligger på Perho ås avrinningsområde, närmare bestämt på avrinningsområdet för Såkabäckens övre del, som ligger vid Perho ås nedre lopp (49.01). Hela Perho ås avrinningsområde omfattar en areal på 2524 km2 och Såkabäckens övre del har ett avrinningsområde på 105 km2. Till avrinningsområdet för Såkabäckens övre del kommer inget vatten från andra avrinningsområden. Avrinningsområdena har liten andel sjöar, vilket är typiskt för Västra Finland. I Perho ås nedre lopp är sjöprocenten 3,4 % och avrinningsområdet för Såkabäckens övre del har inga sjöar alls. Vattnet i Såkabäcken rinner ut i Kålabäcken, som senare byter namn till Hongabäcken då den rinner ut i Perho å (Oy Ekorosk Ab 2006). Perho å rinner upp inom kommunerna Kyyjärvi, Perho och Kivijärvi och rinner i riktning sydost-nordväst genom sammanlagt 11 kommuner och mynnar till slut ut i havet i Rödsö norr om Karleby stad. Ån är i hög grad reglerad för produktion av vattenkraft. Därför har flera fördämningar, regleringar och rensningar gjorts i ån. Regleringen med hjälp av rensning av fåran och konstgjorda bassänger har dessutom bidragit till att Perho å, som i naturtillstånd var översvämningskänslig, har kunnat tyglas under smältvattenstiden på vårarna. Karakteristiskt för åvattnet är hög humushalt och stor surhet (lågt ph). Under åren 1977 2000 hade vattnets ph vid åns nedre lopp en variation på 4,8 7 (datasystemet HERTTA). Det här beror på alunjordarna dvs. de sura sulfatjordarna på avrinningsområdet. Metaller som frigörs från de här jordarna och vattnets tidvis mycket låga ph försvårar kännbart vattenorganismernas möjligheter att klara sig i ån. Trots byggandet i och omformningen av vattendraget samt den tidvis dåliga vattenkvaliteten har Perho å jämsides med Lestijoki förblivit en av viktigaste åarna som har nejonögon i Mellersta Österbotten. Under de senaste åren har man försökt förbättra förhållandena i ån genom flera iståndsättningar med tanke på fiskarna och nejonögonen. Åns nedre delar iståndsattes av TE-centralen och Västra Finlands miljöcentral Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

AVFALLSSTATION OCH Figur 6-14 Kontrollpunkter på Storkohmo-området Tabell 6-5 Avloppsvattenbelastning som avleddes till vattendraget från Storkohmo avfallsstation år 2007. Observations-storhet Inkommande vatten Utgående vatten Reningseffekt Tillståndsvillkor totalt totalt % % Vattenföring m 3 50000 50000 ph 7,9 7,3 Fast substans kg/a 6100 600 90 90 BOD7/atu kg/a 7800 770 90 COD cr kg/a 25800 12000 53 40 Tot P kg/a 500 30 95 85 Tot N kg/a 7600 2450 68 Ammoniumkväve kg/a 7000 3250 54 Krom kg/a 5000 500 90 2009 Ramboll Finland Oy

under åren 2000 2005. Resultaten och uppföljningen av iståndsättningen har publicerats i en fiskeriekonomisk slutrapport (PSV-Maa ja Vesi Oy 2005). Enligt rapporten har iståndsättningen gett goda resultat. Inget yrkesfiske bedrivs i ån. Största delen av näringsbelastningen i Perho å kommer som diffus belastning från åns avrinningsområde. Den största belastningen kommer från jordbruket i området. Dess andel av den totala belastningen är enligt belastningsutredningen för Perho å (Keränen 2002) 56 % för fosfor och 49 % för kväve (Keränen 2002). Punktbelastning av ån orsakas av bl.a. de regionala avloppsreningsverken, industrin och torvproduktionsområdena. Enligt den allmänna klassificeringen av användbarheten 2000-2003 (miljöförvaltningens databas Hertta) har vattenkvaliteten i Perho å konstaterats vara nöjaktig. Typiska egenskaper för åvattnet är att det är tämligen surt, näringsrikt och humushaltigt. Ytvattnet i avfallsstationens omgivning leds till ett dike som rinner ut i Såkabäcken, liksom också det vatten som uppstår vid avfallsstationen. Ytvattnet från områdets nordöstra hörn leds via Halvvägsmossens mossområde norrut. Från Storkohmo avfallsstation leds årligen cirka 50 000 m3 renat avloppsvatten ut från området (tabell 6-5). Från Kronoby flygfält kommer kvävebelastning till Såkabäcken på vintern, men inga andra punktbelastningar finns på Såkabäckens avrinningsområde. Vattnet i Såkabäcken är allmänt taget näringsrikt, järnhaltigt samt relativt grumligt. På basis av vattendragskontrollen av Storkohmo avfallsstation märks inverkan av avstjälpningsplatsen i diket nedströms från avfallsstationen cirka 3 kilometer från själva stationen. Inverkan av lakvatten från avstjälpningsplatsen har märkts bl.a. i form av höga klorid-, järn- och kvävehalter samt vattnets höga elektriska konduktivitet. I allmänhet minskar en avfallsstations inverkan på vattendragen nedströms dock snabbt ju längre bort från anläggningen man kommer. I Storkohmo finns kontrollpunkterna för vattenkvaliteten i det dike som mynnar ut i Såkabäcken. De årsbelastningar som uppkommer enligt avfallsbehandlingslösningarna i de olika alternativen (se avsnitt 5.3) framgår av tabell 6-7. Enligt tabell 6-7 blir vattendragsbelastningen av metaller betydligt mindre än nu. Belastningen enligt nuvarande situation (ALT0) kommer att kvarstå också i framtiden, eftersom avloppsvattnet från industrin även framdeles kommer att ledas ut i havsområdet.. Den avfallsstation som nu är i funktion i Storkohmo leder också sitt behandlade avloppsvatten ut i ett dike. Tabell 6 6 Årsbelastningar per ämne (kg/a) för de olika alternativen. Alternativet ALT0 representerar den nuvarande situationen. Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

I alla alternativ orsakas den största vattendragsbelastningen efter vattenbehandlingen av syreförbrukande föreningar samt klorid och sulfat. Särskilt kan man nämna oljefraktionerna, som är mycket skadliga för vattenorganismer och som bildas i synnerhet i alternativen ALT1 och ALT3 (2tabell 6-6). I de här alternativen uppkommer det mest oljefraktioner, då det inte finns någon vattenbehandlingsanläggning i de alternativen. De minsta förläggningsplatsspecifika belastningarna uppkommer i alternativ ALT6. Där placeras ett slutdeponeringsområde vid Storkohmo avfallsstation och behandlingsfunktionerna blir kvar på storindustriområdet. Den totala belastningen i det här alternativet kommer dock som helhet att stiga betydligt beroende på vilket ämne man granskar. I beräkningen av den totala belastningen ingår belastningen från både storindustriområdet och Storkohmo. Det är skäl att beakta att behandlingscentralen i alternativen ALT5 och ALT6 (alternativen att placera centralen i Storkohmo) ökar den existerande belastningen mera än de övriga alternativen. Det här beror på att Storkohmos nuvarande belastning är mindre än industriområdets nuvarande belastning. I genomsnitt mest belastning orsakas av alternativ ALT3. I det här alternativet placeras centralen på storindustriområdet och där används det arealmässigt största slutdeponeringsområde,t. I ALT5 och ALT6 är den totala belastningen minst. kaikista vaihtoehdoista.. Kokonaiskuormituksen suhteen vaihtoehdoissa VE15 ja 6 vesistöön johdettava kuormitus on keskimäärin pienintä. COD- ja BOD7-belastningarna är störst i kuitenkin kaikkein ALT5. I ALT6 är de näst minst. I det här avseendet är ALT6 det allra minst belastande alternativet med tanke på vattendraget. Seuraavaksi vähiten kuormaa aiheuttaisi VE1. I alternativen ALT1 ALT4 och ALT6 (storindustriområdet) avleds det behandlade vattnet till havet antingen via sedimentering/filtrering eller via en vattenbehandlingsanläggning. Belastningarna enligt de här alternativen är betydligt mindre Dike 7 Figur 6-15 Läget för kontrollpunkten för vattenkvaliteten Dike 7 och Storkohmo avfallsbehandlingscentral. 2009 Ramboll Finland Oy

Tabell 6-7 Haltökningar i Såkabäckens vatten till följd av belastningen från alternativen ALT5 och ALT6. Observationsplatsens halter är från år 2008 (mg/l). Talen inom parentes är procentuella (%) ökningar jämfört med de uppmätta halterna. än de substansmängder som nu leds ut i havet (ALT0 storindustriområdet). Oberoende av alternativ kommer de givna tillståndsvillkoren inte att överskridas för de substansbelastningar för vilka ett tillståndsvillkor är uppställt. I de alternativ där det behandlade lakvattnet avleds direkt till havet blir halthöjningarna för parametrarna i tabell 6-7 små. Det här beror på den stora utspädningsfaktorn. Den här bedömningen stöds av en beräkning som visar att halterna också i Storkohmo-alternativen (ALT5 och ALT6) i små strömmande vattendrag (bäckar) blir låga, fastän utspädningen är betydligt mindre än i havet. Det behandlade lakvattnet från Storkohmo-området leds via ett utloppsdike till Såkabäcken, som ligger cirka tre kilometer från utloppsplatsen. Där ligger kontrollpunkten för vattnet från avfallsstationen i Dike 7 (figur 6-10). De rådande förhållandena i recipienten vid ifrågavarande tidpunkt är avgörande för utspädningen av det behandlade lakvattnet, omvandlingen av de skadliga föreningarna i vattnet till en form som är mindre skadlig för organismerna (inverkans styrka) och influensområdets storlek. Under högvattenperioderna på våren och under perioder med kraftiga regn är utspädningen av dagvattnet effektivast. Under perioder med lågvattenföring kan förändringarna i vattenkvaliteten i utloppsdiket tydligast märkas. Å andra sidan är mängden lakvatten då också liten. I följande bedömning granskas avloppsvattnets inverkan (haltökning) för den här observationsplatsen. Avrinningsområdets storlek vid bäckens övre lopp är 105 km2 och som avrinning har värdet 10 l/s km2 använts. Utgående från dessa värden har bäckens medelvattenföring bestämts, varvid det har gått att beräkna de genomsnittliga haltökningarna i Såkabäckens vatten till följd av belastningen i alternativen ALT5 och ALT6 (tabell 6-7). Den nuvarande belastningens (ALT0) inverkan har inte uppskattats separat, eftersom den redan märks i substanshalterna vid observationsplatsen. Det kan nämnas att det inte finns någon övre uppföljningspunkt för utloppsdiket i Såkabäcken. Som man kan se av talen i tabellen är de för organismerna skadliga haltökningarna av tungmetaller i båda alternativen mycket små. Fastän den beräknade vattendragsbelastningen i ALT5 är mer än hälften större än i ALT6 är haltökningarna ändå mycket små., Ökningen av Fosfori ja kkloridhalten är i genomsnitt störst. Som jämförelse kan nämnas att i kvalitetskraven för hushållsvatten (STM 461/2000) rekommenderas en kloridhalt och sulfathalt under 250 mg/l. Det är skäl att beakta att utloppsdiket och Såkabäcken rinner genom en mycket åkerdominerad omgivning där betydande mängder näringsämnen kommer ut i vattnet. I det här avseendet medför den höjda fosforhalten till följd av punktbelastningen i det redan av naturen eutrofa vattnet i bäcken ingen egentlig höjning av vattenledens eutrofieringsnivå. I reningsprocessen kan fosforn nästan helt avlägsnas. Då metaller kommer ut i vattnet oxideras de och bildar främst oxider. Under vissa förhållanden bildar de också t.ex. sulfater och under syrefria förhållanden svårlösliga sulfider. Lösligheten och mobiliteten påverkas av de rådande miljöförhållandena (kemiska, fysikaliska samt biologiska faktorer). Faktorer i recipienten såsom oxidations-reduktionsförhållanden och mikrobaktivitet har stor betydelse för i vilken form metallerna förekommer och hur skadliga de är. Den kanske viktigaste faktorn för metallernas mobilitet är dock vattnets surhet (ph). De flesta metallernas mobilitet ökar med sjunkande ph (t.ex. kadmium, nickel, koppar). Ett undantag är arsenik, som i alkaliska förhållanden övergår i en löslig form som är skadlig för organismerna. I bilaga 3 ges en kort presentation av egenskaperna för vissa skadliga ämnen som kommer till vattenbehandlingen och de halter som har konstaterats vara skadliga för vattenorganismerna. Dessa skadliga ämnen kan ännu efter behandlingen förekomma i små mängder i det vatten som avleds till recipienten. Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

Ett gott tillstånd för bottenorganismerna är viktigt för att inga störningar i kustvattnets ekosystem ska uppkomma. Den utredning som Vuori et al. (2009) har gjort visade att halterna av skadliga ämnen i sedimenten i havsområdet utanför Karleby numera är på en sådan nivå som ställvis kan orsaka organismerna kännbara förgiftningar. I områdena i närheten av industrins avloppsreningsverk uppskattades risken variera från måttlig till lindrig. Undersökningen var baserad på en undersökning av missbildningar hos fjädermyggor. Enligt de belastningsberäkningar som nu gjorts orsakar avfallsbehandlingscentralen endast en obetydlig belastningsökning jämfört med nuvarande situation i havet. Därför bedöms avledningen av vattnet inte orsaka någon särskild risk för hur vattenorganismerna ska klara sig. Det finns ingen tillgänglig information om ryggradslösa djur i Såkabäcken. Det kan dock antas att den existerande artsammansättningen sannolikt är knapp. Bäckvattnet är mycket eutroft och fastsubstanshalten är hög. I vattenkvaliteten kan inverkan av bl.a. avloppsvattnet ses i form av mycket hög halt av ammoniumkväve och hög elektrisk konduktivitet. Det svagt sura bäckvattnet främjar de lösta metallernas mobilitet och ökar därför influensområdets storlek i det strömmande vattendraget. Å andra sidan innehåller vattnet också rikligt med partiklar (humus, fast substans, järn) som metallerna kan bilda svårlösliga föreningar med. Detta minskar ovan uppskattade influensområde. Därtill måste man beakta att organismerna redan nu har varit tvungna att anpassa sig till punkt- och diffus belastning från avrinningsområdet. Eftersom urlakningen av tungmetaller till bäckvattnet till följd av projektet enligt ovan uppskattas bli mycket obetydlig, bedöms vattenorganismerna i bäcken inte utsättas för särskilda olägenheter i Storkohmo-alternativet. Som sammandrag av det som noterats ovan kan man konstatera att de olika alternativens biologiska följdverkningar enligt bedömningen kommer att bli obetydliga både i havet utanför storindustriområdet och i Storkohmos recipient. Med tanke på konsekvenserna för recipienten uppskattas inga ansenliga förändringar ske jämfört med ALT0. De negativa konsekvenserna för recipienten under byggtiden kan minskas, om byggandet koncentreras till en regnfattig period. Då minskas den mängd fast substans och därtill bundna ämnen som kommer ut i vattendraget. De negativa konsekvenserna under driften kan ytterligare minskas genom effektivering av avloppsvattenreningen vid behov. Man ska undvika att stora avloppsvattenmängder kommer ut i vattendraget samtidigt. I alternativ ALT1 och ALT3 uppkommer oljekolväten som är mycket skadlig för vattenorganismerna. Med lämpliga oljeavskiljningsanordningar ska de hindras från att komma ut i vattendraget. Vid bedömning av konsekvenserna för samhällsstrukturen och markanvändningen granskas projektplanen i förhållande till nuvarande och planerade former av markanvändning i omgivningen kring Karleby storindustriområde. För visualiseringen används kartpresentationer. I bedömningen fästs speciell vikt vid objekt som finns i närheten av planområdet och är känsliga för störningar såsom bosättning, rekreationsområden m.m. Deras läge och avstånd framgår av kartan. Storindustriområdet är ett inhägnat och bevakat område dit man inte kan gå utan behövligt tillstånd. På den plats som planerats för behandlingsområdet inne på storindustriområdet finns i nuläget ingen verksamhet och inga byggnader. I områdets omgivning finns kemiska industrianläggningar av vilka de flesta producerar råvaror för olika industribranscher. Slutdeponeringsområdet finns på en udde som består av fyllnadsjord.. Söder om planområdet i Storkohmo finns Storkohmo avfallsstation. Avfallsbehandlingsområdet är planerat att placeras i anslutning till avfallsstationen. Avfallsbehandlingsområdet omges av ekonomiskog. Det finns en färdig vägförbindelse till området. I den första etapplandskapsplanen och i Karleby generalplan 2010 finns anvisat en ny riksväg norr om avfallsbehandlingsområdet. Projektområdet ligger på Karleby storindustriområde intill stora företag inom kemisk industri och ett hamnområde. I detaljplanen har industriområdet beteckningen T/kem, kvartersområde för industribyggnader, där en ansenlig anläggning som tillverkar eller lagrar farliga kemikalier får placeras. Om en avfallsbehandlingscentral byggs kommer den inte att äventyra eller förhindra områdets nuvarande eller planerade markanvändning. Projektområdet i Storkohmo ligger avskilt från Karleby stadsstruktur i anslutning till det nuvarande avfallsbehandlingsområdet. I närheten av området har ingen ny markanvändning planerats, förutom en ny riksväg. Vägprojektet har beaktats med en tillräcklig skyddszon då avfallsbehandlingsstationen byggs. Projektområdets omgivning består av jordoch skogsbruksområde som kan användas på nuvarande sätt också efter att projektet förverkligats. 2009 Ramboll Finland Oy

KARLEBY Figur 6-16 Utdrag ur den 1:a etapplandskapsplanen för Mellersta Österbotten. I den 2:a etapplandskapsplanen finns ingenting utmärkt för projektområdet. Gällande och planerade planer bedöms med tanke på byggande av en avfallscentral. Som bas för bedömningen ges en rekommendation om hur byggandet av avfallscentralen borde beaktas då planerna görs upp. Miljöministeriet fastställde första etappen av Mellersta Österbottens landskapsplan 24.10.2003 och statsrådet fastställde andra etappen av landskapsplanen 29.11.2007. Uppgörandet av tredje etapplandskapsplanen är anhängigt. Enligt landskapsplanen ligger den planerade behandlingscentralen delvis på område för industriverksamhet med betydande miljökonsekvenser och delvis på hamnområde. I landskapsplanen är projektområdet ett område för industriverksamhet med betydande miljökonsekvenser (TT) och hamnområde (LS). Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

Figur 6-17 Utdrag ur delgeneralplanen för Karleby storindustriområde vilken saknar rättsverkan. På Yxpila storindustriområde pågår ett marknadsföringsprojekt. I samband med det undersöks behoven att utveckla markanvändningen på området genom att en målplan utarbetas som grund för den kommande planläggningen (Karleby stad). I Karleby generalplan 2010, som stadsfullmäktige godkände 1992, är projektområdet område för hamnfunktioner (LV) och industriområde (T). Området ingår också i storindustriområdets delgeneralplan som saknar rättsverkan (1995). Generalplanen för stadskärnan 2030 och målplanen för Yxpila storindustriområde är anhängiga. Karleby stadsstyrelse beslutade 18.12.2006 att börja utarbeta en Generalplan för stamstaden 2030. Målet är att stadsfullmäktige ska behandla och godkänna den år 2010. I Karleby pågår ett marknadsföringsprojekt för Yxpila storindustriområde. I samband med det undersöks behoven att utveckla markanvändningen på området genom att en målplan utarbetas som grund för den kommande planläggningen. Med tanke på projektet med behandlingscentralen är det viktigaste i målplanen en utbyggnad av hamnområdet utanför slutdeponeringsområdet. I det fallet förskjuts havsstranden betydligt längre ut till havs än slutdeponeringsområdet och därigenom förändras också konsekvenserna för landskapet. 2009 Ramboll Finland Oy

port eller bom (helt tom mark, kan erbjudas till utomstående) (mark som kan frigöras, kan erbjudas till utomstående) (preliminär reservering för ny verksamhet) (område reserverat för de nuvarande företagen) möjligt nytt hamnområde möjlig ny bana möjlig ny gata eller industrigata möjligt nytt specialområde Figur 6-18 Utkast till målplan för storindustriområdet 13.2.2008 I detaljplanen är slutdeponeringsområdet anvisat som kvartersområde för avfallshantering (EJ). Exploateringstalet, dvs. våningsytans förhållande till tomtens areal, är e=0,10. På området får bilplatser för kvarter 43 och 44 placeras. Området för avfallsbehandlingsfält är anvisat som kvartersområde för industribyggnader, där en ansenlig anläggning som tillverkar eller lagrar farliga kemikalier finns/får placeras (T/kem). Vid västra kanten av avfallsbehandlingsområdet har en vägledande körförbindelse (ajo) anvisats. Väster om avfallsbehandlingsområdet finns en reservering för en sötvattenstunnel utmärkt med beteckningen (ma-w). Exploateringstalet, dvs. våningsytans förhållande till tomtens areal, är e=0,60. Den högsta tillåtna höjdnivån för byggnadens fasadytas och yttertakets skärningspunkt är +70.0. Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning

Figur 6-19 Utdrag ur detaljplanen. På området finns inga betydelsefulla skyddsobjekt. Ungefär en halv kilometer från området ligger ett värdefullt byggt kulturmiljöobjekt (Yxpila hamnkontor). Miljöministeriet fastställde första etappen av Mellersta Österbottens landskapsplan 24.10.2003 och statsrådet fastställde landskapsplanens andra etapp 29.11.2007. Uppgörandet av tredje etapplandskapsplanen är anhängigt. I den fastställda första etappen av landskapsplanen är Storkohmo avfallsstationsområde utmärkt som avfallsbehandlingsområde (ej). Norr om projektområde finns en ny riksväg (vt) anvisad. Se figur 6-21. 2009 Ramboll Finland Oy

Figur 6-20 Utdrag ur Karleby generalplan I Karleby generalplan, som stadsfullmäktige godkände 1992, är den nuvarande avfallsstationens område anvisat som område för avstjälpningsplats (EK). Områdesreserveringen sträcker sig delvis också in på det här projektets planområde. I övrigt är planområdet anvisat som jordoch skogsbruksområde (M). Norr om avfallscentralen finns anvisat en kraftledning och en ny väg i öst-västlig riktning. För Karlebyområdet utarbetas nu en etappdelgeneralplan för bybosättningen. Hörande i beredningsskedet hölls hösten 2005. Planförslaget håller på att bli färdigt. I planutkastet är det nuvarande avfallsstationsområdet i enlighet med landskapsplanen utmärkt som avfallsbehandlingsområde (EJ). Beteckningen omfattar också en del av utbyggnadsområdet. Gränsen för delgeneralplaneområdet går genom utbyggnadsområdet och lämnar en del av området utanför planen. Kring avfallsbehandlingsområdet finns en skyddszon (beteckning ej) angiven i planutkastet. Det område som nu planeras ligger också innanför den här skyddszonen. Området norr om etappdelgeneralplanen för bybosättningen är i Karleby delgeneralplan 2010 utmärkt som jordoch skogsbruksområde, där det finns en reservering för en ny riksväg. För planområdet finns ingen gällande detaljplan. För närområdena norr om avfallsstationen, på Granbackens egnahemshusområde, finns ett pågående detaljplaneprojekt och vid Topparbacken planeras ett industriområde. Från de här områdena är det cirka 2 kilometer till avfallsbehandlingsområdet. Behandlings- och återvinningscentral för industriavfall i Karleby, miljökonsekvensbeskrivning