SID 1 (11) RÅDET TILL SKYDD FÖR STOCKHOLMS SKÖNHET Handläggare: Cecilia Skog Telefon: 08-508 29 766 2011.01.24 SR Dnr 2011-0005 (S-Dp 2008-21530-54) Till Stadsbyggnadskontoret Ang. Albano-området, programsamråd (Norra Djurgården 2:2 m.m.) Med anledning av Stadsbyggnadskontorets remiss av rubricerat ärende vill Skönhetsrådet anföra följande. Skönhetsrådet ställer sig mycket positivt till en utveckling av Vetenskapsstaden inom Albano-området men anser att förutsättningarna måste utredas bättre innan planprocessen fortskrider. Det finns, enligt rådet, allt för stora svagheter i planeringen då det saknas ställningstaganden angående allvarliga störningar inom området i form av vägbuller och barriäreffekter problem som programförslaget förutsätter lösta. Rådet ser också brister i frågor som rör områdets yttre kommunikationer, byggnadernas låsande struktur, behandlingen av landskapsrummets grundtema och parkrummets placering vilket gör att programmet bör omarbetas innan detaljplaneskedet. Med hänvisning till det arbete som återstår anser rådet att den tidplan som föreligger inte är realistisk för ett ärende av den här tyngden. Bakgrund Landskapet vid Albano har en rik kulturhistorisk bakgrund som åker-, betes- och hagmark, skog och äng; det finns belägg för att marken bl.a. varit hörande till Väsby Gård i Klara Klosters ägo fram till 1500-talet och området finns benämnt som Södra Brunns Wijks hage under 1700-talet. Då området låg i korsningspunkten mellan Värtabanan och Roslagsbanan blev det under slutet av 1800-talet en lämplig plats för industrietablering. Små fabriker och verkstäder av trä ersattes under 1940- och 50-talen av lagerbyggnader av betong av vilka merparten nu rivits under 2000-talets första del. Bebyggelsen har dock lämnat det öst-västliga dallandskapets topografi synlig vilket gör att såret efter den avrivna bebyggelsen inte på ett påtagligt sätt förändrat det stora landskapsrummet. Rådet har tidigare (SR Dnr 2003-0044, bifogas) också kommenterat att landskapet i Brunnsvikensområdet utgörs av de delar där varje enskilt landskapsparti kultiverad park eller ren naturmark bildar en helhet och att det slitna Albano har en intressant historia som gömmer en platsens själ som skulle kunna tillföra Haga-Brunnsvikensområdet betydande värden. 105 35 STOCKHOLM. Telefon 08-508 29 000. Fax 08-650 82 05 cecilia.skog@stadshuset.stockholm.se Besöksadress Hantverkargatan 3L www.stockholm.se/skonhetsradet
SID 2 (11) Programsamrådsförslaget som nu remitteras anger platsen som rätt ödslig, omgiven av storslagna parklandskap, men också avskuren genom Roslagsbanan och den starkt trafikerade Roslagsvägen och delad i två av Värtabanan. Rådet beklagar att Stadsbyggnadskontoret anser att platsen idag inte har ett egenvärde men instämmer i att platsen har en stor potential. Rådet anser, i likhet med Stadsbyggnadskontoret, att platsen kan bebyggas och att det då ska ske med den kärnverksamhet som lagen om Nationalstadsparken tillåter, vilket för Albano är institutionsområde: Vetenskapsstaden. Rådet anser däremot att en bebyggelse på platsen kan förenas med ett landskapligt och topografiskt förslag som stärker områdets kvalitet. Nationalstadsparken Albano ligger inom Nationalstadsparken. Förutom att parken är av riksintresse har parken också stor betydelse för det nationella kulturarvet, regionens ekologi och för människors rekreation. I fråga om rekreationsbehov kan områdets befintliga skick naturligtvis, genom en ökad tillgänglighet, förstärkas men det får inte ske på bekostnad av dess övriga värden. Lagen om Nationalstadsparken anger att förändringar endast får göras om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö eller utan att det historiska landskapets natur och kulturvärden skadas (Miljöbalken,4 kap 7 ). Skyddet har kommit till för att förhindra en fortlöpande exploatering och fragmentisering av det historiska landskapet. För Albano anges dock i förarbetena till lagen om Nationalstadsparken att en utveckling av området för utbildning och forskning och till forskning anknuten verksamhet inte bör vara hindrat av skyddet. Rådet anser också att utvidgandet av Vetenskapsstaden och en förstärkning av Universitetsområdet genom ett nytt campus inom Albano ingår i de kärnvärden som får utvecklas inom Nationalstadsparken och att området kan bebyggas för en sådan användning. Rådet anser också att det är möjligt att pröva ett avsteg från den lagtext som tydligt anger att bostäder inte får uppföras inom området, genom att tillföra tillfälliga student- och forskarbostäder eller andra övernattningsmöjligheter, vilket skulle motverka en monokultur i det mycket stora institutionsområdet. Förutsättningarna för tävling och parallella uppdrag Det nuvarande planarbetet för Albano-området har pågått sedan början av år 2007 genom parallella uppdrag och redovisats tidigare i form av sex idéförslag. Kännetecknande för samtliga förslag är att de valt att lämna den öst-västliga riktningen öppen i en grön korridor som följer Värtabanans sträckning. Förutsättningarna för förslaget angav att bebyggelsen, av säkerhetsskäl, måste ligga minst 25 meter från spåret både på norr- och södersidan vilket tvingat fram ett parkrum i samma läge. I den nu remitterade programförslagstexten anses detta vara en brist då universitetsbebyggelsen delats upp på de båda sidorna av Värtabanan och hindrat en urban och sammanhängande bebyggelse. I det förslag som nu redovisas är Värtabanan istället överdäckad vilket innebär en avsevärd förändring av förutsättningarna. På samma sätt har det i förutsättningarna för området
SID 3 (11) tidigare ingått att lämna Albanoskogen fri från bebyggelse vilket även det förändrats i det föreliggande förslaget. Utan att tidigare ha tagit del av de parallella uppdragen kan rådet konstatera att bebyggelsen i de förslagen blivit för hög. Enligt en analys i programförslaget har detta blivit en effekt av att man kompenserat exploateringstalen för mark som inte gått att bebygga. Om det nu är så att spåret för Värtabanan kan överdäckas i ett realistiskt genomförbart förslag så bör det innebära att de tävlande kontoren också bör få möjlighet att vidarestudera sina förslag. Likaså anser rådet att det finns så pass höga kvaliteter i den antagna detaljplan som föreligger för kv Teknikhöjden (1999-07647) att den bör inlemmas i det program som nu remitterats. Roslagsvägen, Järnvägen, tunnelbanan Albano-området omgärdas av Roslagsvägen och Roslagsbanan, området skärs dessutom i två delar av Värtabanan. För rådet står det klart att man måste ta hänsyn till de avsevärda problem som dessa delar av fordons- och järnvägstrafiken skapar i området men att besluten rörande infrastrukturen också måste förankras parallellt med nyttjare och ansvariga. Finansieringar och förutsättningar för en förändrad trafikbild längs Roslagsvägen och en nedgrävning av Värtabanan som en- eller tvåspårig måste tydliggöras innan en fortsatt planering av området låser möjligheterna. Risken finns annars att området inte kan bli det sammanbindande stråk man önskar utan ett tredje avgränsat campus. Roslagsvägen Institutionsbebyggelsen norr om Roslagstull samlar sig kring Roslagsvägen mellan Ekhagen i norr och Alba Nova i söder. Redan idag är det möjligt att förflytta sig till fots eller med cykel längs trafikleden men de flesta trafikanter avstår, avskräckta av den dominerande trafikapparaten. Det står klart att Roslagsvägen är en bred och hårt trafikerad motorled som utgör en barriär för kommunikationen inom området så väl som längs med vägområdet. Enligt uppgift finns det inte politiskt direktiv inom Stockholms stad att fortsätta planera för en minskad trafik längs Roslagsvägen trots att Översiktsplanen för Vetenskapsstaden anger att Roslagsvägens barriäreffekt och bullerstörningar behöver minskas. Det framgår av programsamrådstexten att utbyggnaden av Norra Länken kommer att innebära en minskad trafikmängd på Roslagsvägen och att den nu kan förändras från motorled till en grön landsväg vilket gör att åtgärder kan vidtas för att ge vägen en lugnare karaktär. Detta är således också en förutsättning för att kunna skapa det förenande rum som planförfattaren önskat ett rum där grönskan dominerar. Rådet anser också att det är viktigt att trafikströmmarna och bullret längs Roslagsvägen begränsas. Det är däremot lika viktigt att man säkerställer att områdets parkrum inte blir
SID 4 (11) lämnat som ett impediment, oanvändbart för rekreation, om trafiksituationen inte kan lösas. För att det nu remitterade materialet ska bli ett trovärdigt förslag bör den planering som förutsätter att trafiken minskar avvakta ett beslut som avser att minska trafiken längs Roslagsvägen på ett realistiskt sätt. Värtabanan Rådet ser persontrafiken längs Roslagsbanan som en omistlig tillgång. Vad gäller Värtabanan är dess samhällsekonomiska behov mer otydligt. Idag är inte banan särskilt vältrafikerad och rådet vill fortfarande förespråka en persontrafik som anknyter Värtans nya bebyggelse med Norra Stationsområdet. Det föreligger däremot uppgifter om att järnvägen snarare förväntas användas för en förstärkt järnvägsgodstrafik till Värtahamnen. Ska Värtabanan vara kvar i området med en utökad trafik bör man också ta ställning till hur den tätare, tunga, nattrafiken påverkar området. En överdäckad, och inte nedgrävd eller tunnellagd järnväg, ger en ca 3 meter högre marknivå och påverkar på så sätt topografin genom sin förändrade höjdskala. I ett vidgat kulturhistoriskt perspektiv skulle en borttagen järnväg kunna ge en återskapad Bellevuepark. Oavsett fortsatt användning bör denna fråga klargöras i samråd med Trafikverket innan planeringen fortsätter. Tunnelbana I programbeskrivningen framgår att området är tänkt som någon form av gångcampus som förbinder KTH med Kräftriket och Universitetet. Lika viktigt som passager till fots och med cykel är för att binda de tre områdena samman är också resandet med kollektivtrafiken. Rådet anser att en utredning om områdets behov av kollektivtrafik bör göras, bland annat bör man ta ställning till om det behövs en tunnelbanestation med uppgång i området. Parkrum Enligt rådet bygger allt för mycket av programförslagets kvaliteter på att det parkrum mot vägen som föreslaget redovisar kan bli en fungerande rekreationsmiljö. Rådet anser att områdets parkrum snarare ska skyddas från Roslagsvägen genom att förläggas mer centralt och med en bullerdämpande skärmbebyggelse mot vägen. Ett sådant parkrum skulle kunna förläggas på ett sätt som tydligt redovisar sprickdalslandskapets kvaliteter och topografi. Topografi I programmet anges att institutionerna finns placerade på nivåer mellan dalar och höjder på ett sätt som lämnar dalstråken öppna och nästan helt fria från bebyggelser. På så sätt ska landskapets huvuddrag inte döljas. Plantexten menar också att man i en färd längs Roslagsvägen ska kunna läsa en rytm mellan de mer bebyggda områdena och områden med grönska. Rådet anser att det här förhållningssättet i texten inte motsvaras av den bebyggda strukturen i förslaget. Stockholms topografi karaktäriseras av tydliga variationer i höjder. Dalar är dalar, höjder är höjder. Samtida planering så också detta förslag tenderar att
SID 5 (11) släta ut denna livfullhet istället för att hålla dalgången fri och bygga mot sluttningarnas kanter och bryn. Rådet anser att det är viktigt att behålla den öst-västliga dalgången synlig istället för att som i förslaget bygga igen siktlinjerna. Rådet skulle därför hellre se ett förslag där bebyggelsen, som de tidigare studierna i parallella uppdragen från 2007-2010 visat möjligt, länkar bebyggelsen till dalgången genom att bygga mot höjderna och inte förstärka det stråk som i egentlig mening endast består av vägmiljön runt Roslagsvägen. Rådet anser att lagtexten för Nationalstadsparken så väl som en respekt för kulturmiljön i området och rekreationsbehovet för studenterna kräver detta. Struktur och inte arkitektur Enligt Skönhetsrådet har programsamrådsförslaget allt för tydligt präglats av dess formala struktur och inte landskapets topografiska eller kulturhistoriska kvaliteter. Där Henning Larsens byggnad Fysikcentrum från 2001 (nu Alba Nova) beskriver Roslagsbergets rygg genom en förstärkande båge har istället de crescentformer som lagts i området inte större förklaring i landskapet än att de ska ses som solfjädrar som från två håll sträcker sig ut i landskapet. Enligt rådets mening gör det att byggnadskropparnas form snarare kommer i konflikt med än kompletterar Alba Nova. Programtexten anger att den nya bebyggelsen inom Albano bör uttrycka universitetets och kunskapens viktiga roll i samhället och att universitetsmiljön bör spegla den ambitionen. Programtexten anger också att det är angeläget att arkitekturen förenar krav på moderna och ändamålsenliga lokaler med en förankring i den europeiska och lokala stadsbyggnadstraditionen men rådet anser att innehållet och behoven, beskrivna i ett flexibelt program som tillåter tillväxt och utveckling, kanske i än högre grad bör styra områdets utformning. Den planform som nu ligger medför, i sin strävan efter en arkitektonisk symbolik, en monumentalitet som tyvärr inte får rätt utrymme pga. områdets geometriska yta men inte heller lämnar kvar mycket nog för den landskaplighet och topografiska hänsyn den anser sig visa. Rådet ställer sig också tveksamt till om det är de stora greppen med kampanil och monumentaltrappa som ska känneteckna ett modernt universitetsområde i Stockholm. I synnerhet missvisande är de illustrationer som bifogats materialet föreställande studenter utnyttjande området i en sommarmiljö den tidsperiod då institutionerna av tradition är stängda för sommaruppehåll. Rådets slutsatser Det föreliggande programförslaget ska enligt uppgift redovisas i Stadsbyggnadsnämnden i mars 2011, detaljplan och gestaltningsprogram förväntas sändas på plansamråd under våren 2011 med en redovisning i nämnden innan sommaren 2011. Den formella utställningen och antagandet av detaljplanen beräknas till hösten 2011 samt novemberdecember 2011. Rådet anser att processtiden är allt för kort och att programförslaget där de viktiga linjerna för områdets fortsatta utveckling stipuleras måste studeras om och sändas ut på remiss igen.
SID 6 (11) I enlighet med ovanstående ställer sig rådet positivt till en utveckling av universitetsfunktionerna inom Albano-området. Rådet anser däremot inte att förslaget ska utvecklas enligt de huvuddrag som det remitterade programsamrådsmaterialet föreslår. De frågor som i första hand bör utredas är förutsättningarna för trafiken på Värtabanan och längs Roslagsvägen, realismen i ett parkrum mot trafikleden samt Universitetets behov inom området. I många delar är detta också planeringsförutsättningar rådet förespråkade redan år 2003. För rådet står det också klart att de ändrade förutsättningarna bör innebära att de kontor som vann det parallella uppdraget 2007 ska ges möjlighet att utveckla sina förslag. Stockholm som ovan RÅDET TILL SKYDD FÖR STOCKHOLMS SKÖNHET Anders Bodin Anna Karin Edblom
SID 7 (11) 2003.03.10 Dnr 2003-0044 (S-Dp 1999-02007-53) Till stadsbyggnadskontoret Ang Albano, program för planläggning Förslaget Albano inom Norra Djurgården ingår i Nationalstadsparken. Huvudidén för det föreslagna programmet är att - göra ett samlat program för utvecklingen av Albano - skapa en attraktiv förbindelse mellan angränsande natur- och institutionsområden - skapa en bra landskaps- och stadsbild och närmiljö i samband med en utveckling av institutionsområdet. I programmet framhålls att en exploatering i Albano måste ske på landskapets villkor och samspela med landskapets topografiska grundstruktur. Förslaget innebär i enlighet med Nationalstadsparkens intentioner att avveckla industri- och lagerverksamheten och utveckla Albano till en del av parklandskapet med universitetsanknuten verksamhet. Som bilagor till programförslaget har överlämnats - MKB-program, Albano, VBB VIAK AB, 2000-09-25 Underbilaga: Vegetationsinventering, Albanoområdet, VBB VIAK AB, 2000-08-28 - Naturinventering - Albano, Ekologigruppen AB, 2001-08-19 (Natur) Underbilagor: 1.Naturkatalog, 2.Kriterier för naturvetenskaplig värdebedömning av träd, Ekologigruppen AB, 2001-08-19 - ALBANO Kulturhistorisk utredning, Andersson Jönsson Landskapsarkitekter AB, 2001-11-26 (Kultur) Bakgrund Albano består idag till stor del av hårdgjorda ytor och bebyggelse och miljön är, som det står i programförslaget, torftig och visar en blandad och ovårdad front mot omgivningen. De överlämnade bilagorna ger emellertid en livlig och detaljerad bild av områdets betydelse genom de senaste århundradena av stadens historia, där den kulturhistoriska utvecklingen har en nära relation till landskapsbild och naturvärden. Den kulturhistoriska utredningen berättar att området fram till 1500-talet ingick i Väsby Gård i Klara Klosters ägo. Under 1600-talet blev det särhägnat med ett "engswackthus" i sin nordöstra del, och utgjordes vid 1700-talets inträde av hagmark kallad Södra Brunns Wijks Hagen, belägen utanför stängslet kring Djurgårdens jaktpark. Längs stängslet löpte
SID 8 (11) Roslagsvägen, ungefär vid Roslagsbanans sträckning idag. Eftersom berget länge upplevts som ett hinder att ta sig över på väg till Stockholm byggdes en ny väg genom att en del av Brunnsviken fylldes ut, och sedan 1702 rundar vägen berget vid Roslagstull. Enligt Ekologigruppens naturinventering upprättades under Gustav III:s tid en detaljerad markanvändningskarta, där områdets norra del utgjordes av åkermark, södra delen av en mosaik av skog, äng och betad torrbacke. Gården i områdets nordöstra del var vid denna tid benämnd Södra Brunn och fungerade som hovjägmästarbostad. Västerut låg Chatrineberg med det bekanta värdshuset Första Torpet, berömt för sina kräftor vars minne lever i Kräftriket. Den kulturhistoriska utredningen citerar vidare Från Ulriksdal till Bellmansro - Konstnärer i Nationalstadsparken under 300 år (Utställningskatalog prins Eugens Waldemarsudde; red. Pontus Grate, 1998): "Kungens undan för undan framväxande plan innefattade en förädling och försköning av inte bara Haga, utan hela Brunnsvikslandskapet till att bli en mycket fri - och mycket svensk - motsvarighet till den romerska Campagnan med Albano, Frascati och Tivoli som han blivit intagen av under sin italienska resa 1783-84. --- Och för att försäkra sig om ett helhetsgrepp anlitades överlag samme landskapsarkitekt, Fredrik Magnus Piper. Den scenografiska syn som denne --- anlade på landskapsrummet framgår när han skriver att man från Tivoliudden ser 'framför sig hela sträckningen av Brunnsviken, med starka språng till höger och vänster av flera bakom varann i sjön utlöpande skogsuddar, liknande kulisserna på en teater som slutar med Katarina kyrktorn i fonden.' " Landskapets karaktär understryks ytterligare i ett hösten 2002 utkommet arbete Nationalstadsparken - ett experiment i hållbar utveckling. Studier av värdefrågor, lagtillämpning och utvecklingslinjer;red. L.Holm & P.Schantz, 2002 (Formas) där konsthistorikern Magnus Olausson citeras: "Brunnsvikenområdet utgör en enhet där varje enskilt landskapsparti bildar en ej utbytbar del av helheten. Denna helhet präglas av en växling mellan kultiverade parkpartier och ren naturmark. De främsta historiska kulturvärdena i området som är av helt överordnad art utgörs av de under 1780-talet anlagda engelska parkerna Haga, Bellevue och Tivoli, samtliga ritade av Fredrik Magnus Piper. Denne trädgårdsskapare utgick alltid från topografiska särdrag och renodlade dem ytterligare i de olika parkerna. Ett annat kännetecken var tydligt utsparade siktlinjer med klart angivande av fondmotivet. Detta utgjordes inte sällan av en höjdpunkt i terrängen. Ett dylikt exempel är Roslagstullsberget med Albano som utgör fondmotiv till perspektivet vilket utgår från den stora pelousen i Hagaparken. På detta vis ville Piper skapa känslan av ett gränslöst landskap med fria in- och utblickar." År 1879 beslutade riksdagen att upplåta mark till Stockholms stad för en hamn och en järnväg, Albano godsstation anlades och kring stationen växte det upp fabriker och verkstäder. Under 1900-talet har en rad byggnader och anläggningar tillkommit i området. Av den äldre bebyggelsen monterades Första Torpet ner 1943 på grund av Roslagsvägens breddning, torpet Söderbrunn revs 1959 och Albano stationsbyggnad 1968. Roslagsvägen breddades ytterligare i slutet av 1960-talet. Öster om Roslagsbanan ligger fortfarande Söderbrunns koloniområde som anlades 1905 och därmed är Stockholms äldsta i bruk varande koloniområde.
SID 9 (11) Naturinventeringen visar att det även i den begränsade vegetationen inom Albanos industriområde finns spår av områdets äldre kulturhistoria. Två äldre almar, två grova parklindar och en större ask i den östra delen bedöms vara rester av en parkmiljö runt Söderbrunn. Särskilt värdefull är en torpträdgård i söder med en stor rikedom av olika lövträd, inkl. sötkörsbär, en gammal tall och en rik förekomst av vildtulpan, en i Stockholm mycket ovanlig art. En jätteek i nordost åsätts högsta naturvärde genom sin storlek och sin anknytning till Nationalstadsparkens värdefulla ekområde, och till kategorin mycket höga naturvärden förs två grova 150-200-åriga tallar. Dessutom är banvallarna hemvist för en rad mindre allmänna ruderata växter och andra skyddsvärda arter. Trots att de ekologiska sambanden är relativt svaga bedöms området genom sitt läge vara av stor strategisk betydelse för spridning av växter och djur, t.ex. fågelstråk, och det är önskvärt att spridning ytterligare gynnas genom förstärkning av grönstrukturen. Kommentar Det slitna Albano har alltså en synnerligen intressant historia och gömmer en "platsens själ" som, om den görs synlig och tillgänglig för allmänheten, skulle tillföra Haga- Brunnsvikenområdet betydande värden. Av stadsbyggnadskontorets tjänsteutlåtande framgår att det i en tidigare rapport, Albano, landskaps- och kulturmiljöutredning 1999-06-04, övervägts som ett alternativ vid sidan om nybyggnadsscenariet att återställa parkmarken. Med hänsyn till områdets potentiella värde vore ett sådant alternativ inte orimligt. Det framgår emellertid av programförslaget att området samma år klassades som institutionspark enligt Stockholms byggnadsordning i översiktsplanen. Så länge diskussion pågår om den samlade planeringen för närliggande delar av stockholmsregionen (Norra Länken, Husarviken - Storängsbotten - Värtahamnen) är det angeläget att Albano-området planeras på ett öppet sätt med målet att dess historiska kultur-och naturvärden så långt möjligt återställs och området görs attraktivt och tillgängligt, till glädje för framtida generationer brukare. I övrigt anges i stadsbyggnadskontorets utlåtande endast att området "behöver utnyttjas" som utvecklingsområde för högskola och universitet. En genomarbetad behovsanalys krävs innan planeringen kan fortsätta. Då nu ett förslag till bebyggelse har lagts är det emellertid positivt att landskapets värden har tagits till utgångspunkt för utvecklingsprogrammet. Det talas t.ex. om att en exploatering måste ske på landskapets villkor och samspela med landskapets topografiska grundstruktur. I det följande ges vissa synpunkter på programområdets relation till landskapsvärden och ekologiska värden och slutligen på visionen som helhet. Programmet har som mål ett samspel mellan byggnaderna, grönskan och det öppna landskapsrummet. Det är synnerligen angeläget att dessa intentioner fullföljs. Rådet citerar här Peter Schantz "En central aspekt i sammanhanget är vad det innebär att underordna sig landskapet och landskapsbilden. Grundläggande är härvid att inte bryta horisontlinjer, att t.ex. bebyggelse 'bäddas in i grönska' och att landskapsrummmets väggar respekteras. Men utöver de nämnda aspekterna behöver en anläggnings eller byggnads form, storlek, färg, belysning och materialval värderas vad gäller påverkan såväl dag som natt. Frågan handlar bl.a. om balanser mellan landskapets topografi samt
SID 10 (11) volymer och höjder hos hus och anläggningar. Det minsta som måste respekteras är landskapets storformer. Dessa får t.ex. inte döljas utan måste framträda som just dominerande för att inte landskapets egenvärden ska förtas." Mot denna bakgrund bör husen i det framtida Albano ha en måttlig skala och vara fritt placerade i ett parksammanhang. Kräftriket och Roslagstulls gamla sjukhuspaviljonger bör vara förebild när det gäller exploateringsgrad och hushöjd. Skönhetsrådet anser, i motsats till programmets föreslagna fyra våningar, att våningsantalet bör begränsas till tre våningar och inte göras högre, särskilt inte i ytterkanterna. Hushöjden är ju avgörande för om byggnaderna verkligen kommer att kännas inbäddade i grönska. Det öppna landskapsrum som planeras in mot Ugglevikens dalgång är en värdefull tillgång i samspelet mellan bebyggelse och växtlighet och kan bli av betydande värde som ekologisk spridningsväg. Det är angeläget att det område som avsätts under byggandet av Norra Länken i nästa steg integreras med grönstrukturen i enlighet med förslaget. Den tillkommande bebyggelsen bör utformas för att dämpa effekten av Fysikcentrum från pelousen i Hagaparken, utan att därför förringa byggnadens visuella styrka från Roslagsvägens infart till Stockholm. Områdets tillgänglighet avses bli förbättrad för gång- och cykeltrafik. I detta sammanhang bör framhållas att övergångar från Albano till Brunnsvikenområdet bör underlättas. Skönhetsrådet har i andra yttranden visat på de fördelar som skulle följa av att lägga Roslagsvägen i tunnel från Roslagstull fram till Ålkistan. En sådan lösning skulle öka tillgängligheten till och kvalitéerna inom Albanoområdet, och dessutom ge en förstärkning av den gröna kilen österut. Vidare stöder rådet till fullo att förbindelserna till Albano med kollektivtrafik kraftigt bör förbättras. Genom programförslaget ges möjlighet att återskapa Albanoområdets naturvärden, med de begränsningar som följer av institutionsparkens bebyggelse. Därvid bör de i naturinventeringen redovisade värdefulla trädgårds- och parkområdena beaktas. MKBprogrammet 2000-09-25, som är mycket översiktligt, ger endast en bristfällig redovisning av naturvärdena. Det är också av stort värde att ett underlag här har sammanställts som belyser områdets integrerade natur- och kulturhistoria. Just mot bakgrund av detta underlag skulle en mera spännande vision kunna utvecklas för Albano som helhet, en samlad kulturhistorisk, ekologisk och arkitektonisk idé som skulle göra att området ytterligare förstärkte Nationalstadsparkens värden. Brunnsviksområdets genius loci skapades beträffande de ännu kvarstående stora dragen av Fredrik Magnus Pipers visionära planering, förstärkt av Gustav III:s upplevelser av Roms omgivningar där Albanoberget och Villa Tusculum utgjorde höjdpunkter. En stark vision för den senare utvecklingen av området fick sitt uttryck i Axel Anderbergs planer för "Vetenskapsstaden" i början av 1900-talet. Det är alltså naturligt att den fortsatta planeringen av Albanoområdet länkas till den viktiga del av Nationalstadsparken som knyter an till vetenskap och forskning.
SID 11 (11) Skönhetsrådet ställer sig således positivt till programförslaget med reservation för hushöjder och därmed exploateringsgrad. Skönhetsrådet anser att riktlinjerna för det fortsatta analysarbetet bör tydliggöras, inspirerade av platsens laddning: grundläggande naturvärden i samspel med en medvetenhet om att områdets akademiska bebyggelse är en del av 1700-talets landskapsvision. Stockholm som ovan RÅDET TILL SKYDD FÖR STOCKHOLMS SKÖNHET Hans Henrik Brummer Göran Söderström DE/HHB