Blåsmaskinen äntligen hemma I ett hörn av hammarsmedjan i Orrefors fanns en gång en blåsmaskin. Dess uppgift var dels att mata den franska smältugnen med luft men även att underhålla en eller flera ässjor. Järnrören finns fortfarande kvar upphängda i taket. Maskinen drevs med ett vattenhjul, betydligt mindre än de som drev de båda hamrarna. Kvar idag finns rester av vattenhjulets axel och ett stort gjutet järnhjul försett med kuggar. Diametern är ca 180 cm. Blåsmaskinen har tills nu varit försvunnen. Ett äldre foto visar att området där maskinen stod är inbyggt med en enkel brädvägg. På ett annat foto tagit utifrån skymtar delar av blåsmaskinens vattenhjul. Masugnen som troligen revs 1897 bör ha haft en separat blåsmaskin som troligen revs samtidigt med masugnen. Några spår av denna finns inte vad jag vet. I Hagelsrum använde man en trecylindrig apparat med stor kapacitet till en liknande masugn. Kanske att den i Orrefors var av samma typ Bagges. ( Det var Bagge som uppfann maskinen.) År 1923 var det en stor industriutställning i Göteborg. Ett tema var järnets historia. Man lånade in en gammal stångjärnshammare från Borgvik utanför Karlstad och en blåsmaskin från Orrefors. Det senare greppet verkar långsökt men familjen Ekman som då ägde Orrefors Glasbruk hade sina rötter i Göteborg och kunde bjuda på en blåsmaskin. Utställningen ägde rum och kataloger upprättades med foto och text. Efter utställningen hamnade sedan maskinen på ett museum Göteborg, långt inne i ett magasin. Efter några år, möjligen på 1960-talet, upphörde museet med den industrihistoriska delen. Borgvik fick tillbaka sin hammare och i samma lass, blåsmaskinen från Orrefors. Det var nu Värmlands Museum som hade föremålen i sitt register. Åren gick och blåsmaskinen hamnade allt längre ner i magasinens gömmor. Mårten Björnsson från Orrefors hade fått någon vink om att blåsmaskinen nog fanns i Värmland. Vid en förfrågan fick han ett mumlandes svar. Detta bör ha varit i början av 1980-talet. Vid ett samtal med Mårten B. i ett annat ärende avslöjade han sin misstanke om att maskinen kan ha hamnat i Värmland. Detta var 2008. En kontakt med intendent Birgitta Collvin gav genast utdelning. Den finns i Borgvik. Om hembygdsföreningen där vill släppa den så tänker inte Värmlands Museum lägga några hinder i vägen. Vid ett besök i Borgvik i september 2009 kunde lösa delar till en blåsmaskin urskiljas bland fragment av en tröskvandring och annat svårbestämt. Det visade sig dock att alla vitala delar faktiskt finns. Till byggsatsen hör ytterligare ett stort kugghjul, precis likadant som det som finns kvar i Orrefors. Nu återstår bara att sluta cirkeln att se till att blåsmaskinen kommer på plats i Orrefors igen. Här följer en bildserie som ger en tillbakablick men även det aktuella läget för maskinen.
Blåsmaskinen på utställning i Göteborg 1923. Maskinen utlånad eller möjligen skänkt av Orrefors Bruk. Den gjorde ju ingen nytta i Orrefors där den stått oanvänd sedan 1915. Blåsmaskinen i gott sällskap Maskinen var utställd tillsammans med en stångjärnshammare från Borgvik i Värmland. Dessa foton kommer från en katalog som beskrev utställningen. Bortglömd När utställningen var över blev maskinen först stående i Göteborg fram till 1960-talet. Därefter slank den med när Borgviks Hembygdsförening ville ha sin hammare tillbaka. Här i ett garage nära Vänerns strand hittade vi den tillsammans med vedklyv, bandsåg, slåttermaskin mm.
Starka armar Vi fick nödvändig hjälp med att lyfta ut pumplådorna som var och en väger omkring 300 kg. Planen var att sätta alla delar på lastpallar för att skickas med lastbil med destination Orrefors. Blåsmaskin? Var god välj! De böjda rören är intressanta. Brädorna på diagonalen är tveksamma. Ett litet hjul på golvet med tillhörande stång är högintressant. Mystisk järnplatta till höger? Ja vem vet, kanske bättre att ta hem en pryl för mycket
Det finns ett ställe till båtskjulet. Spännande. Under en gammal kyrkbänk skymtar ett stort kugghjul. Här finns också ett böjt gjutet rör precis som de tre vi hittade på förra stället. Nu har vi fyra de måste höra ihop med blåsmaskinen. Kugghjulet är precis likadant som det som fortfarande finns i Orrefors. Mystiskt. Jordbruket i Värmland tog paus medan vi letade bitar till vårt pussel. Man kunde inte låta bli att redan nu börja kolla hur den fungerade. Fyra luckor på varje gavel med någon skinnklädd ventil. Ett av hålen var avvikande hade rester av en vit tätningsmassa runt. Äntligen hemma. Med dagens snabba transporter låg snart delarna på brukets lastplats hemma i Orrefors. Lägg märke till det stora kugghjulet, med det lilla hjulet ovanpå. Nu gick det upp för oss att det fattas ett hjul ett likadant men på andra sidan. Var detta med? Plåtröret i förgrunden tillhör nog tröskan, men som sagt var - bättre en pryl för mycket
Två stora lådor och en mindre. Om man tittar på bilden som visar hur maskinen var uppställd i Göteborg ser man att den lilla lådan ska sitta över de andra båda. De fyra luftkanalerna löper samman här. Den ska troligen fungera som tryckutjämnare. Billingsfors var ett gjuteri i Bengtsfors i Dalsland under 1800-talet. Fransk ugn Här skulle järnet befrias från överskottet av kol. Sprött gjutjärn skulle bli smidbart. Vid processen gick det åt luft som transporterades via rören som syns på bilden. Dessa var förstås kopplade till blåsmaskinen. Maskinen inne för översyn. Leif Skanbäck, Ingvar Hellström och Kennert Johansson bedömer läget. Ventilerna måste bytas ut. Råttor har kalasat på lädret. I mitten på lådan syns en ventil som lyfts om trycket blir för stort.
Byte av packningar. De gamla packningarna var slitna och delvis borta. Oxläder fanns på Målerås läderindustri. Det ska vara dubbla packningar kolven ska vara tät åt båda hållen. När den trycker luft åt ena hållet, suger den samtidigt från det andra dubbelverkande. Ingvar och Kennert mäter och funderar. Muttrar från 1800-talet var fyrkantiga. Om man inte ville vara extra fin och fila dem sexkantiga. Maskinen är ihopsatt av sexkantiga muttrar men alla har sin storlek handgjorda. Här är det Roland Larsson som gängar en ny men fyrkantig.
Tätningen Den röda tätningsmassan består troligen av blymönja. Den blandades med linolja och armerades med lin. Andra fogar är tätade med krita och linolja. Vid glasbruket i Orrefors använde man blymönja till kristallglas från 1914. Kanske att maskinen var igång då och behövde tätas. Ventiler. Ventilerna hängde löst för att kunna hänga med i luftströmmen. Det var en platta av trä med ett hölje av skinn. Stoppningen var olika i de 16 ventilerna. Det förekom ull, lin, trasor och krollsprint, ett material som man använde till att stoppa möbler. Här syns de handfilade sexkantiga muttrarna.
En dag i november 2010 var det dags att återföra blåsmaskinen till hammarsmedjan. Det var 87 år sedan sist. Handikapprampen hade lagom lutning och bredd för pumplådorna. Leif och Roland bevakar lastpall och palltruck. Stig Törnkvist styr armen från en hjullastare. Bra glid utför Ett ymnigt höstregn gjorde rampen såphal. Passande. Här hugger även Markus Törnkvist i.
Äntligen passeras dörröppningen hemma. Smedjan i dess nuvarande form byggdes 1841 av en Taube från Stockholm som gifte sig med Carolina Barchaeus som fick ärva bruket efter sin far. Blåsmaskinen är daterad till 1839 varför man kan anta att den köptes in i samban med renoveringen. Själva bruket har funnits sedan 1726.
Det stora kugghjulet vågade vi inte rulla ner för trappan. Det väger säkert 500 kg. Det är trångt och brant. Men på något underligt vis lyckades Stig tänja på maskinen så att snabeln precis räckte. Tänk om vi kunde få det att pendla precis lagom så att vi kunde sätta ner det exakt i ytterläget? Lägg märke till att det nu finns två mindre kransar på det stora hjulet även en på undersidan. En av dem låg i delar utspridda i garaget. Dessa är nu ihopsvetsade. Om inte svetsfogarna håller måste vi gjuta en ny krans.. Fantastiskt Nu är det bara att ta palltrucken och dra in hjulet. Dörrhålet är tillräckligt stort och vi har lagt ut skivor för att inte trucken ska sjunka ner i jordgolvet.
En hel del pusselbitar på plats. Borta i hörnet syns rester av hjulaxeln. Ån flyter strax utanför. Det var här vattenhjulet fanns som drev maskinen. Om vi har tur kan vi gräva fram spår av fundamentet till blåsmaskinen. Man har fyllt på med gammalt taktegel och grus för att jämna till golvet. Kugghjul kvar hemma. Detta kugghjul fick inte följa med till Göteborg. Det har hela tiden stått och väckt frågor i ett hörn av hammarsmedjan det är inte många som minns hur det såg ut före 1923. Nu vet vi att kugghjulet satt på vattenhjulets axel. Nu behövs ny axel och ett nytt vattenhjul. Roland har hissat upp hjulet för att vi ska komma åt att gräva. Troligen såhär Ungefär såhär måste maskinen varit monterad. Luftledningen hänger fortfarande kvar i taket.
Det är denna skiss vi arbetar efter. Lägg märke till att hela anordningen tar upp en längd på 6 meter. Ett kraftigt träfundament går det åt. Vi får skära ihop stockarna halvt i halvt för att få ihop 6 m. Stockarna är nysågade och tunga. Vintervädret har varit svårt. Men det kommer en vår Roland kämpar med en nyfilad fogsvans.
Eftersnack Tänk att allt fungerat utan att hänga upp sig en enda gång. Det är sällsynt. Men så är det rutinerat folk som varit igång. På bilden syns Markus Törnkvist, Stig Törnkvist, Roland Larsson och Ingvar Hällström