Dokumentation av vattenhjulen vid Bofors Karlskoga kommun, Värmland

Transkript

1 Dokumentation av vattenhjulen vid Bofors Karlskoga kommun, Värmland Charlotta Hagberg Örebro läns museum Rapport

2 Innehållsförteckning INLEDNING... 3 KORT HISTORIK... 4 VATTENHJULEN IDAG... 7 KORTFATTAD ÅTGÄRDSBESKRIVNING... 7 KULTURHISTORISK VÄRDERING LITTERATUR OCH LÄSTIPS KÄLLFÖRTECKNING BILDFÖRTECKNING

3 Inledning Kultur och föreningsförvaltningen, Karlskoga kommun, har av Örebro läns museum beställt en mindre dokumentation av vattenhjulen vid Dammbron, Bofors i Karlskoga. I rapporten ingår lite historik över vattenhjulen och dess tillkomst, hur vattenhjulen ser ut idag samt en kulturhistorisk värdering. Rapporten kan ligga till grund för en utredning över vad som ska hända med vattenhjulen i framtiden. Vid en eventuell restaurering av vattenhjulen måste dock en mer fördjupad studie utföras. Förutom en okulärbesiktning av vattenhjulen och dess omgivning har material till dokumentationen hämtas från böcker och skrifter om Bofors och Karlskogas historia. En mycket användbar rapport från Riksantikvarieämbetet, Vattenhjul Utförande, restaureringsexempel och litteratur (1982), har också studerats. Samtliga nutida bilder är fotograferade av Charlotta Hagberg, juni Örebro 21 juni 2007 Charlotta Hagberg Byggnadsantikvarie Örebro läns museum Fastighetsbeteckning: Bofors 1:24 Markägare: Karlskoga kommun Uppdragsgivare: Hans Lundell, Kultur- och föreningsförvaltningen, Karlskoga kommun Länsmuseets diarienummer: Bilder: OLM _2007_4_1-7 Charlotta Hagberg,

4 Kort historik Vattenhjulen har stått på samma plats sedan år 1646 då borgaren Paul Hossman erhöll privilegium att upprätta två smideshammare vid frälsegodset Boo. Smedjan med vattenhjul placerades vid en fors vid Timsälven. Det var denna smedja med vattenhjul, som blev starten för företaget Bofors. På en karta från 1697 (Christer Romans)är de två vattenhjulen med hammare från 1646 utmärkta. 1 Kartan visar Boo sätesgårds ägor. Även på kartor från 1870, 1888, 1897 finns smedjan och vattenhjulen placerade på samma ställe som idag. Bild 1. Karta över Boo sätesgård ägor. Christer Romans karta, Kartan är publicerad i boken Bofors En kanonindustris historia, Birger Steckzén A Säteriet B Två stångjärnshammare C Trädgård D, E, F Odlad jord G Ängsmark 1 Steckzén Birger (1946) 4

5 På 1600-talet fanns det ett 10-tal större smedjor i Karlskoga bergslag. Den största av dem alla var den som låg i Bofors. 2 Under mitten av 1800-talet beskrivs det att smältsmedjan (lancashiresmedjan) var en av de största i landet med tio dubbla lancashirehärdar, mumblingshammare, vällugn samt göt- och smältstyckevalsverk. 3 Smedjan, som hjulen tillhörde, revs i januari Man var inte längre i behov av vattenkraften för att driva anläggningarna och för deras placering. Smedjan flyttades till Nya Fältverkstaden. 4 Hjulen och marken som de står på har ägts av företaget Bofors fram till år Numera ägs marken av Karlskoga kommun. På Nordiska Museet finns en tecknad/skissad bild av vattenhjulet med mumblingshammaren. Bilden är gjord 1921 av den kända arkitekten Ferdinand Boberg. Boberg reste runt i Sverige i några år och tecknade av äldre bebyggelse och miljöer som han ansåg var hotad då Sverige var på väg att moderniseras. Det han tecknade av i Karlskoga med omnejd, förutom ett av vattenhjulen, var Karlskoga kyrka, Villingsbergs kvarn och Alkvetterns gård. Bild 2. Bilden föreställer en smed vid mumblingshammaren vid det västra vattenhjulet. Årtal okänt. Bilden är publicerad i boken Bofors 350 år, Stig A Fransson 1996, sid Bande Alf. Karlskoga Bergslag förr och nu, (1980) Sid Bofors - kulturhistorisk byggnadsinventering (1996) 4 Bofors - kulturhistorisk byggnadsinventering (1996) 5

6 Bild 3. Bilden är tagen runt 1920-talet vid det östra vattenhjulet. Rester finns fortfarande kvar efter smedjan. Bilden är publicerad i boken Bofors ett bruk i Karlskoga Bergslag, Alf Bande 1977, sid

7 Vattenhjulen idag Idag står vattenhjulen kvar på samma plats som tidigare. Till de båda vattenhjulen finns det två äldre hammare anslutna, varav den västra är en s.k. mumblingshammare. På marken, mellan de båda hjulen, finns en stengrund kvar från den gamla smedjan. För att komma ner till hjulen och resterna efter smedjan måste man gå ner en liten trappa som finns belägen vid den norra sidan av Dammbron. På platsen, norr om hjulen, finns också ett antal kvarnstenar liggande på marken. Dessa stenar kan vara från den gamla kvarnen som förr låg lite nedströms från vattenhjulen. Det finns ingen informationsskylt på platsen som upplyser om vattenhjulen och dess historia. Förmodligen har någon slags information funnits då man på det västra hjulet kan se spår av att något som varit uppsatt med små skruvar. Idag står de båda vattenhjulen och långsamt förfaller. Det växer träd, buskar och andra växter både i och runt om hjulen. Det östra hjulet är det hjul som är mest nedgånget, men även det västra hjulet börjar bli medfaret. Hjulen är i stort behov av underhåll. Kortfattad åtgärdsbeskrivning Man bör snarast ta bort sly och buskar som växer på platsen. All eventuell vegetation som växer på och i hjulen förstör dessa med sina rötter. Ett åtgärdsprogram samt restaurering av vattenhjulen bör snarast genomföras för att förhindra ytterligare förfall. En lättförståelig och lättläst skylt vid hjulen som beskriver dess historia skulle kunna locka fler besökare. Skylten ska inte monteras på hjulen utan stå separat. En vägskylt borde även placeras i närheten så att fler personer hittar till platsen. Kvarnstenarna som finns på platsen bör också uppmärksammas med en informationsskylt. Även här behövs det röjas då det nu växer högt gräs i och runtomkring kvarnstenarna. För att göra platsen mer lättillgänglig bör även trappan ner till hjulen ses över. Vid en restaurering måste vattenhjulen dokumenteras, både tekniskt och antikvariskt. Ett åtgärdsprogram måste även upprättas. En rapport som beskriver hjulen före, under och efter restaureringen bör utföras. De nya delarna som man måste komplettera med ska göras efter de ursprungsdelar som finns kvar. Detta gäller både materialet och utförandet. Så mycket som möjligt av de ursprungliga trädelarna och smidesdetaljerna ska bevaras och återanvändas. 7

8 Vattenhjulen bör restaureras av skickliga och kunniga hantverkare med traditionella material och metoder. Man bör ej använda sig av tryckimpregnerat virke. Eventuellt kan ett tak monteras upp över hjulen för att ge dessa ett större skydd för väder och vind. Det är dock viktigt att det framgår att taket/taken är sekundära och att det inte är något som tidigare funnits på platsen. Under 2005 restaurerades ett vattenhjul i Pershyttan utanför Nora. Antikvarisk rapport över restaureringen finns att ladda ner från Örebro läns museums hemsida, I Pershyttan har man även satsat mycket på information genom lättlästa och lättförståeliga informationsskyltar. En restaurering har även utförts på ett vattenhjul i Villingsberg. Karlskoga Hembygdsförening var en av aktörerna vid denna restaurering. Bild 4. Hjulaxeln är i mycket dåligt skick. Bilden visar det östra hjulet 8

9 Bild 5. Hjulets korsarmar måste restaureras. Bilden visar det östra hjulet. Bild 6. Några av hjulets skovelblad måste repareras. Bilden visar det västra hjulet. 9

10 Bild 7. I hjulstocken växer det små buskar. Bilden visar det västra hjulet. Bild 8. Kvarnstenar. Dessa stenar ligger en liten bit ovanför hjulen, mot norr. Det finns sammanlagt 7 st. kvarnstenar. 10

11 Bild 9. Äldre delar finns idag kvar på hjulen, bl.a. på hjulringen. Vid en eventuell restaurering bör dessa delar tas tillvara och återanvändas. Om de inte går att återanvändas måste de noggrant dokumenteras och beskrivas med text och foto och helst med ritningar. Bilden visar det östra hjulet. 11

12 Kulturhistorisk värdering Vid en tidigare inventering av Bofors industriområde, utförd av Örebro läns museum 1996, tillskrivs de båda vattenhjulen ett stort kulturhistoriskt värde. Vattenhjulen ligger också i omedelbar anslutning till riksintresseområdet Bofors Björkborn (T 28) där bl.a. arbetarbostäderna i Rosendal ingår. I riksintresseområdet ingår även Arbetarmuseet Gråbo som förr huserade ett flertal av de smeder som jobbade vid smedjan och vattenhjulen. Vattenhjulen med sina hammare hör därför samman med riksintresset Bofors Björkborn. Vattenhjulen vid Bofors har ett stort kulturhistoriskt värde ur flera perspektiv. Tyngdpunkten i det kulturhistoriska värdet ligger i att det går att belägga att det var på denna plats, med två vattenhjul och smedja, som Bofors startade sin verksamhet redan på 1600-talet. Vattenhjulen är de enda spår som idag finns kvar från Bofors begynnelse. Även om vattenhjulen idag inte är de originalhjul som uppfördes år 1646 så är i alla fall platsen den samma. Vattenhjulen visar på den framåtanda som fanns i Sverige och speciellt i Bergslagen under 1600 talet, med fokusering på utvecklandet av bergsbruket och dess råvaror. Därav finns det ett stort samhällshistoriskt- och industrihistoriskt värde av att bevara både platsen och hjulen med hammare. Vattenhjulen är samhällshistoriska dokument. Vattenhjulen representerar en viktig epok nationellt, men också i stor utsträckning regionalt och lokalt. Fast Bofors (BAE Systems) idag inte alls har lika många anställda som förr har det fortfarande en stor betydelse för många människor på orten. Det är tack vare Bofors som staden Karlskoga utvecklades till den stad som den är idag. Det är viktigt att det finns något minnesmärke kvar från det ursprungliga Bofors och som har ett symbolvärde för orten. Det är även betydelsefullt att vårda de historiska spåren, som nästan står sida vid sida med de moderna anläggningarna. Det ger en större förståelse och kanske ett ökat intresse än om vattenhjulen skulle vara flyttade till en annan plats. Tack vare att det på platsen även finns rester kvar efter smedjan ger det en ännu större förståelse för platsen betydelse. Mycket av det kulturhistoriska värdet skulle försvinna om hjulen inte längre stod kvar på sin ursprungsplats. 12

13 Litteratur och lästips (Fler lästips finns i källförteckningen.) Bofors Kulturhistorisk byggnadsinventering, Örebro läns museum Pershyttan Restaurering av vattenhjulet. Antikvarisk rapport nr 2005:15. Charlott Hansen, Örebro läns museum, Källförteckning Bande Alf. Från smältsmidet vid forsen till maskinsmide i Kilsta, ur Karlskoga Bergslag förr och nu. Karlskoga Bergslags Hembygdsförening Steckzén Birger. Bofors En kanonindustris historia. Stockholm Vattenhjul Utförande, restaureringsexempel och litteratur. Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer. Rapport 1982:3 ISBN , Stockholm Örebro läns museum, Diarienr Angående restaurering av vattenhjulet, Villingsberg. Bildförteckning Framsida: Översiktsbild över de båda vattenhjulen. OLM _2007_4_1 1. Karta över Boo sätesgård ägor. Christer Romans karta, Kartan är publicerad i boken Bofors En kanonindustris historia, Birger Steckzén Bilden föreställer en smed vid mumblingshammaren vid det västra vattenhjulet. Årtal okänt. Bilden är publicerad i boken Bofors 350 år, Stig A Fransson 1996, sid Bilden föreställer en liten flicka framför det östra vattenhjulet, 1920-tal. På bilden ser man att det fortfarande finns rester kvar efter smedjan. Bilden är publicerad i boken Bofors ett bruk i Karlskoga Bergslag, Alf Bande 1977, sid På bilden ser man det östra hjulets hjulaxel. Hjulaxeln är i mycket dåligt skick. OLM _2007_4_4 5. På bilden ser man en av det östra hjulets korsarmar. OLM _2007_4_5 6. På bilden ser man att några av hjulets skovelblad måste repareras. Bilden visar det västra hjulet. OLM _2007_4_3 7. På bilden ser man att det i hjulstocken växer det små buskar. Bilden visar det västra hjulet. OLM _2007_4_2 8. På bilden syns tre av de kvarnstenar som ligger på platsen vid vattenhjulen. OLM _2007_4_7 9. I hjulringen syns det att en del äldre delar finns idag kvar på hjulen. Bilden visar det östra hjulet. OLM _2007_4_6 13