Hammarsmedjan del 3. Arbetsskiss för blåsmaskinen

Transkript

1 Hammarsmedjan del 3. Arbetsskiss för blåsmaskinen Detta är en skalenlig ritning på blåsmaskinen som vi anser att den en gång var monterad. Delarna finns och är i renoverat skick. Läggmärke till att hela skapelsen är 6 m lång. De stora kugghjulen är 1,8 meter i diameter. Det lägre hjulet kommer att förses med en grov axel med ett vattenhjul. Vi antar att det blir stora krafter i omlopp med mycket vridningar i fundamentet. Vi tänker ta till kraftigt virke, 9 x 9 tum. Lägg märke till att det undre hjulet sticker ner under fundamentet. Här behövs en hjulgrav för att det ska gå fritt. Spår av den gamla finns ett av de få spår som finns kvar sedan blåsmaskinen fanns på plats fram till Sjömalm i hjulgraven? I höstas var hjulgraven helt torr. Nu har vatten från dammen pressats in och man ser en liten minibäck. På en kort tid har det rostiga luddet bildats. Bevittnar vi just nu, på nära håll, hur sjömalm bildas? Liknade ludd finns vid fallet i Barkeström. Att vattnet är särskilt järnrikt just här kan förklaras av att dammvallen troligen innehåller slagg från masugnen.

2 Hjulaxel till blåsmaskinen Detta är en del av den gamla hjulaxeln till blåsmaskinen. Tappen som sticker ut är väl förankrad inne i stocken genom vingar som är kilade och klämda av hjul-ringarna. Tappen, eller nålen som den heter på fackspråk, ska glida i ett lager av sten. Lagret heter då förstås nåldynan. En helt ny hjulaxel ska tillverkas. Utgrävning av fundament Under ett lager av krossat taktegel och grus kunde vi hitta det gamla fundamentet av grov sten. Det ljusa till vänster på bilden är ett lager av blålera. Den kan ha använts till olika ändamål: För att täta ugnar i smedjan, för att täta dammvallen eller för att utgöra sviktsula under städen. De gamle berättar att man hämtade lera vid Lernabben nära Pålavik intill Orranässjön. Ut med det handslagna teglet Nu när snön äntligen smält bort kan vi börja ralla ut gammalt tegel. Golvet som ursprungligen varit svart av sot och kol täcktes av fint grus för att lokalen skulle kunna användas för konserter. På en del ställen var det nivåskillnader. Där kunde det gamla handslagna teglet användas som fyll. I mitten av bilden väntar pumplådorna att komma på plats. Roland sliter med skottkärran, Kennert J. ska gänga 16 dragstänger och Bosse ska skrä en sparre om en stund.

3 Krafttag i smedjan Det är fortfarande rått i smedjan. Nattfrosten sitter i långt fram på dagen. I bakgrunden skymtar en byggsats till det stora vattenhjulet som ska driva räckhammaren. Ingvar och Leif brottas med delar till blåsmaskinens fundament. Stadig räls Furusparrarna är vuxna på en Småländsk rullstensås. De ska skarvade halvt i halvt för att nå 6 meters längd. En del ursprungliga grundstenar tittar fram. Kilar av sten finns det gott om. Det lilla vatten passet får än så länge duga. Till sista vilan Med förenade krafter och glada tillrop bärs passbitarna på plats. Redan dåliga ryggar får sig en omgång. Nu börjar det bli kritiskt. Kommer de stora kugghjulen att gå fria mellan tvärstagen? Kommer hjulaxeln tillräckligt högt. Vattenhjulet ska ju inte nå botten på utsidan. Man börjar se konturerna i konstverket.

4 Paus i värmestugan Vid hammarsmedjorna fanns alltid en raststuga som kallades labbet. Det är ett namn som möjligen vallonerna hade med sig från Belgien. Tyvärr är vårt labb rivet. Det låg i höjd med det gamla kraftverket. Endast en gjuten platta finns kvar idag. Labbet fungerade ett tag som badstuga och sedan som tvättstuga. Vi får som tur är använda glasbrukets labb. Här visar Kennert J. hur man använder ett skjutmått. Beprövat Här används beprövat material och beprövad teknik av en beprövad hantverkare. Om vi tar bort lite i den kanten I denna ände ska de båda blåslådorna stå. De måste förankras på något sätt i underlaget för det blir ordentliga tag när kolvarna ska pumpa. Hur tänkte de gamle? Järn och smeder fanns att tillgå inom en snäv radie. Måttbeställda spikar kunde levereras på 10 minuter och vinkeljärn på en kvart.

5 Det måste kugga i Stativet i mitten motsvarar lagerbockarna till det stora drivhjulet. Pinnen som hänger ner från den tänkta axeln är precis 88,5 cm. Av en händelse motsvarar det också hjulets radie. Nu fick vi bättre koll på alla känsliga mått. Efter några justeringar ska det nog fungera. Hur ska vi kunna lyfta hjulet på plats. Det väger nog bortåt 400 kg, om det räcker. En gammal stenjätta? En kjedjehiss upphängd i takstolarna? Åtta sega gubbar med dåliga ryggar? Ett vakande öga Det är inte utan att vi känner oss iakttagna i vårt arbete. Kan det vara den gamla hammarsmeden Stockhaus med sin smeddräng som ser till att vi inte slarvar. Kanske att de till och med är lite imponerade över det stadiga fundamentet till blåsmaskinen. Onödigt fjäsk, kanske de tänker? Är de möjligen besvikna över att vi ännu inte tänkt en tanke på den gamla räckhammaren? Smälthammaren strax intill fick ju sig en översyn 1976! Lugn! Var sak har sin tid. Snart är det 100 år sedan hammaren dunkade. Vi ska bara plocka ihop blåsmaskinen, sedan kommer vi