Theodor Franzéns lilla svarta

HTML
DOWNLOAD

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Theodor Franzéns lilla svarta"

Klara Ekström
för 6 år sedan
Visningar:

Theodor Franzéns lilla svarta Det började med att man röjde ur Orrefors Glasbruk efter nedläggningen 2013.

Pärmarna är slitna och måtten på boken är 8 x 14 cm. Pärmens insida avslöjar omedelbart att ägaren hette Theodor Franzén.

1 Theodor Franzéns lilla svarta Det började med att man röjde ur Orrefors Glasbruk efter nedläggningen Det hade hunnit samlas en hel del i hörnen sedan Där i en container låg en svart liten anteckningsbok som väckte Åke Ottossons nyfikenhet. Pärmarna är slitna och måtten på boken är 8 x 14 cm. Pärmens insida avslöjar omedelbart att ägaren hette Theodor Franzén. Man kan misstänka att han testade sin bläckpenna och sin egen handstil innan de första anteckningarna skulle göras. Att han var en van skrivare syns på handlaget. Bokstaven T i Theodor är imponerande men lite svårläst i vår tid.

2 Ett uppslag ur boken. Vi kommer rakt in i dramatiken efter första världskriget, som det upplevdes på glasbruken. Theodor arbetade tydligen som smältare och hade tillgång till hyttmästarens hemligheter. Det gällde att den egna kristallen gnistrade mera än konkurrenternas. Det var inte så lätt när de viktigaste kemikalierna inte kom fram på grund av kriget. Uppe till höger i bilden ovan kan man utläsa att man använde sodaersättning. Det kan vara en sats som gav det s.k. sulfatglaset. Detta blev blåtonat och var fullt med ojämnheter. Man experimenterade mycket med olika blandningar för att komma på något som inget annat bruk lyckats med. Det var hyttmästaren som höll i experimenten och Theodor var säkert uppmanad att gömma boken väl. Halvkristallen nere till höger var tydligen inte så lyckad. Skärv syftar på att man blandade satsen med krossat glas som blev över i tillverkningen.

På vänster sida ser vi en sodasats och en för brunt glas. Dessa användes troligen i flaskhyttan, där man blåste ättiksflaskor och medicinflaskor.

Den gör glaset tungt och gnistrande. Samtidigt blir det mjukt och lättarbetet med slipskiva och gravörtrissa.

3 På vänster sida ser vi en sodasats och en för brunt glas. Dessa användes troligen i flaskhyttan, där man blåste ättiksflaskor och medicinflaskor. Satserna till höger var tydligen avsedda för kristallhyttan. Den dyra och mest betydelsefulla ingrediensen var mönja. Det är en tung, vackert röd blyoxid. Den gör glaset tungt och gnistrande. Samtidigt blir det mjukt och lättarbetet med slipskiva och gravörtrissa. De giftiga blyresterna från säckar och mängtråg tömdes i närmsta håla runt bruket. Vi ska inte skylla på Franzén, man gjorde likadant på alla bruk. Nere i mitten ser man tumgreppet. Det var tydligen en anteckning som användes flitigt.

Här ser vi en annan sida av Franzéns arbete på bruket. Till vänster har han summerat antalet gjorda whiskeyflaskor och till höger antalet ättiksflaskor.

Det är troligt att han fick rycka in som smältare när det behövdes. Tittar man i folkbokföringen så kan man utläsa att han är född 1875 och började som stalldräng vid Orrefors Järnbruk.

4 Här ser vi en annan sida av Franzéns arbete på bruket. Till vänster har han summerat antalet gjorda whiskeyflaskor och till höger antalet ättiksflaskor. På en annan sida inventerar han vedleveranser ut till arbetarna. Under en tid ingick veden i arbetarnas lön. Här är Theodor glassynare. Mycket tyder på att hans egentliga yrke var glassynare. Det är troligt att han fick rycka in som smältare när det behövdes. Tittar man i folkbokföringen så kan man utläsa att han är född 1875 och började som stalldräng vid Orrefors Järnbruk. Före 1898, då glasbruket anlades, var det tämligen lugnt på själva järnbruket men ladugård och stall behövde arbetskraft. Gården låg där kvarteret Stallgården ligger idag. En annan verksamhet som drevs var sågen. Han är antecknad som brädgårdsarbetare men fick snart rycka in på det ganska nya glasbruket som synare.

Där var det trångt om utrymmet varför man drog spårbundna vagnar till brädgården som låg där sågen i Orrefors idag har sin verksamhet.

5 Basen till vänster kan vara Brädgårdsgösse eller möjligen Anders Hedvall. Nummer två från vänster lär vara Theodor Franzén. Bilderna kommer från Elin Franzéns album varför man kan anta att Theodor finns med i gänget. Sågen låg nere vid bruket, parallellt med hammarsmedjan. Där var det trångt om utrymmet varför man drog spårbundna vagnar till brädgården som låg där sågen i Orrefors idag har sin verksamhet. I spårets förlängning ser vi en gavelspets. Det kan vara huset som idag ligger granne med Tempo. I så fall är bilden tagen före 1916 då Kooperativa byggdes och borde skymt det mörka huset.

6 Färgerikasernen fick sitt namn av att det funnits en anläggning för träfärgning i närheten. Den låg där värmeverket i Orrefors idag ligger. Här bodda familjen Franzén bland många andra. Han gifte sig 1908 med Elin Roskvist från Älghults socken. Familjen bosatte sig i Färgerikasernen i Orrefors. Där föddes barnen Henry, Ove, Aina, Bengt och Dora. Theodor dog Familjen bytte namn till Bjerding. Elin var företagsam och startade Sjöstugan 1934, ett kafé vid Orranässjön. Hon bakade bullar och kokade kaffe på en vedspis, el fanns inte. Det var på sin tid ett mycket populärt utflyktsmål. Henry kommer vi ihåg som glasblåsare och musiker. Ove blev glasgravör och musiker. Bengt flyttade till Nybro. Han var musiker i Orrefors, sedan i Nybro. Aina gifte sig med Söderlund. Dora flyttade till Alsterfors. Åke Ottosson vårdar boken, Roland Larsson sökte i folkbokföringen och Dick Måård skrev.

Relevanta dokument

Ägare till Gullaskruvs säteri mellan 1883 och 1900 var greve Axel Emil Lewenhaupt. Gårdar som ingick var Willköl, Höneström och Silvereke.

Ägare till Gullaskruvs säteri mellan 1883 och 1900 var greve Axel Emil Lewenhaupt. Gårdar som ingick var Willköl, Höneström och Silvereke. Angående knoppölflaskor från Gullaskruv ( Det gäller alltså äldre bruna ev. gröna ölflaskor med riktig kork. Inom samlarkretsar påstås det att man aldrig gjort sådana i Gullaskruv. Här kommer några synpunkter.)