Biblioteket som interkulturell mötesplats

Lisbeth Eriksson Institutionen för beteendevetenskap och lärande Linköpings universitet 2011-02-23 Biblioteket som interkulturell mötesplats - en utvärdering av ett ESFprojekt 1

Inledning 2009 beviljades medel från Europeiska socialfonden till projektet Det mångspråkiga biblioteket - utveckling av interkulturella mötesplatser. Sökande var Västra Götalands regionens regionbibliotek som organisatoriskt ingår i Kultur i Väst. Projektet har pågått från hösten 2009 till början av 2011. Projektet föregicks av ett förprojekt där fyra yngre och fyra lite äldre biblioteksanställda deltog. Till detta förprojekt knöts en styrgrupp där fem av Västra Götaland regionens bibliotekschefer deltog. Syftet med förprojektet var att lägga grunden för en kommande kompetensutveckling bland bibliotekspersonal. Målet var att uppnå en förbättrad mångspråkig biblioteksverksamhet. Under förprojektet ville man göra en analys av tidigare projekt inom området, men även en kartläggning av behov. Man ville definiera de behov som skapats av bibliotekens alltmer interkulturella funktion. I syfte att få svar på vilka upplevda behov som fanns gjordes en enkätundersökning till anställda vid de fem inblandade biblioteken. Resultatet visar att 64 % av personalen vill ha fortbildning kring IKT/digitala media och 55 % inom områden såsom traditionella media, kultur- och sociala dimensioner. Detta förprojekt har lagt grunden till och varit en förutsättning för huvudprojektet. Huvudprojektets, i fortsättningen kallat projektet, primära syfte var en strategisk påverkan i syfte att åstadkomma en förbättrad mångspråkig biblioteks- och kulturverksamhet. Tanken var att bibliotekens arbetsmetoder och utbud skulle utvecklas genom att man eftersträvade en vidgad kompetens. Denna utveckling var tänkt att ske i samarbete med brukare och idéburna organisationer och med stöd av centrala institutioner, såsom exempelvis Internationella biblioteket, IB (Ansökan, 2009) 1. En förhoppning var också att goda exempel skulle spridas i samverkan med involverade organisationer. Projektet har haft ett stort antal samarbetspartners som med olika intensitet deltagit i projektet. Samarbetspartnerna har träffats i den s.k. referensgruppen. De samarbetspartners som var aktuella vid projektets start var - Internationella biblioteket - Mångkulturellt centrum - Högskolan i Borås - Världskulturmuseet - Allas barnbarn - Kvinnofolkhögskolan - Röda Korset/Röda Halvmånen - Rädda Barnen - Västra Götalands Bildningsförbund - Författarcentrum Väst. Genom projektledningens intensiva arbete har det under projekttiden tillkommit fler samarbetspartners. Till projektet har även en styrgrupp varit knuten bestående av de tidigare inblandade bibliotekscheferna. Det är således samma styrgrupp som bildades i samband med att förprojektet startade. 1 På detta sätt uppfattade jag syftesbeskrivningen på sidan 7 i ansökan. Detta var dock inte projektledningens avsikt. Jag återkommer till detta. 2

Under projekttiden är det fyra aktiviteter som träder fram som speciellt viktiga. De tre första handlar om olika former av utbildning/bildningsverksamhet. Expertkursen, Kulturpedagogkursen samt kursen kring genus och interkulturalitet har alla genomförts under projekttiden men med delvis olika målgrupper och med olika form och innehåll. Den fjärde aktiviteten handlar om att sprida resultaten och visa på olika lärande exempel. Detta har skett på olika sätt exempelvis genom att delta i Bok & Biblioteksmässan i Göteborg och genom att anordna s.k. interkulturella mötesplatser. Tanken med dessa var att man ville erbjuda alla anställda inom biblioteken en möjlighet att ta del av projektets resultat. Denna rapport är en redovisning av den utvärdering som gjorts av projektet. 3

Projektets utgångspunkter I projektansökan anges projektets utgångspunkter. Dessa handlar framförallt om förändringar i omvärlden och följderna av detta vad gäller behov av kompetensutveckling inom biblioteken. Av ansökan framgår projektledningens syn på samhällsutvecklingen i Västra Götalands regionen. Denna beskrivs som ett område statt i förändring. 16,6 % av invånarna har utländsk bakgrund. Denna andel tros öka p.g.a. möjligheten till arbetskraftsinvandring samt det stora antal konflikter runt om i världen som leder till att människor tvingas fly. Vänder man blicken mot Sverige och specifikt Västra Götaland konstateras att där finns en stor arbetslöshet speciellt bland grupper som invandrat till Sverige. Den speciella situationen inom fordonsindustrin i området förvärrar ytterligare situationen. Dessa omständigheter blir speciellt märkbara i områden som präglas av utanförskap, enligt ansökan (Ansökan, 2009). Detta sammantaget leder till ett behov av offentliga institutioner där människor kan mötas över språk- och kulturgränser och där olika individer kan söka kunskap på egen hand. En sådan institution skulle kunna vara biblioteken. Det förprojekt som föregick projektet visar dock att biblioteken saknar tillräcklig kompetens för att uppfylla dessa behov. Orsakerna till detta är enligt ansökan flera. Den invandrarverksamhet som byggdes upp inom biblioteken på 1970- och 80-talen drevs i första hand genom eldsjälar som idag är på väg att pensioneras. De som utbildades senare, från 1990-talet och framåt sägs inte ha fått kunskap kring området eller om uppsökande biblioteksarbete. Dessutom sker hela tiden en utveckling och en anpassning måste ske utifrån nya språkgrupper med nya behov. I beskrivningen i ansökan framgår inte tydligt vilket uppdrag som är bibliotekens viktigaste i sammanhanget. Det talas dock om bibliotekens uppdrag både i stort och mer lokalt. Ett mer samhällsövergripande uppdrag är att främja integration och motverka utanförskap och mer lokalt är att tillhandahålla litteratur på andra språk än svenska. Dessutom tycks allting däremellan också vara möjliga uppgifter för biblioteken. Utifrån denna verklighetsbeskrivning skall projektets syfte d.v.s. att strategiskt påverka för att åstadkomma en förbättrad mångspråkig biblioteks- och kulturverksamhet, förstås. I kommande avsnitt beskrivs utvärderingens kontextuella och teoretiska ram. 4

Kontextuell och teoretisk ram Ett sätt att beskriva det projekt som utvärderas är att säga att det handlar om de lokala bibliotekens möjligheter och verksamhet i ett mångkulturellt sammanhang. För att på ett teoretiskt plan skapa förståelse för det mångkulturella sammanhanget projektet har bedrivits i och också tagit sitt avstamp i, men också för att få ett stöd i analys och värdering av projektet presenteras nedan teorier kring det mångkulturella. Detta utgör som jag ser det en kontextuell ram för projektet. Utvärderingens teoretiska ram rör sig kring teorier om lokalt utvecklingsarbete och lokalt biblioteksarbete. Dessa teorier presenteras efter det mångkulturella sammanhanget. Det mångkulturella sammanhanget En av utgångspunkterna för detta projekt har varit det mångkulturella samhället och dess olika dimensioner. I projektet finns beskrivet att ett av bibliotekens samhällsövergripande uppdrag är att verka för integration och att motverka utanförskap av olika slag. Även om projektet inte använder begreppet mångkultur menar jag att i kontexten i ansökan beskrivs ett mångkulturellt samhälle. Mångkultur används här som en samhällelig realitet och inte som en politisk ideologi (Nejadmehr, 2008). Detta sätt att använda begreppet görs av flera forskare (se exempelvis Modood, 2009). Man skiljer således på mångkultur och mångkulturalism. I folkbildningspropositionen, biblioteken räknas ofta som en del av folkbildningen, talas också om det mångkulturella samhället. I projektet används begreppet mångspråkig och interkulturell, kanske som ett sätt att komma ifrån det kontroversiella mångkulturella. Av ansökan kan man dock läsa ut att det mångspråkiga sammanhanget oftast inte uppträder isolerat utan förknippas med andra situationer. Att man har ett icke-svenskt språk som sitt modersmål kan innebära att man är uppvuxen i ett annat land med annat samhällssystem, utbildningssystem, andra traditioner etc. Det mångspråkiga mötet medför ofta möten mellan representanter för olika religioner, kulturer, nationaliteter etc. Det innebär att det mångspråkiga mötet ofta blir mer än en lingvistisk fråga. Detta uppfattar jag att man haft i tankarna när projektet konstruerades, och det har också blivit synligt under processens gång. Det har inte varit ett projekt inriktat enbart på mångspråkighet även om de andra aspekterna inte fått stort utrymme i ansökan. Samtalen med projektledningen visar att man har en holistisk syn i detta sammanhang, där man inte ser det språkliga isolerat. Det mångkulturella samhället är beforskat och beskrivit i många olika sammanhang, och idag uppfattas begreppet som kontroversiellt på flera sätt. Många hävdar att det är viktigt att understryka problemet med utsagor som i ett mångkulturellt samhälle ser kulturer som statiska och kompakta enheter sida vid sida av varandra. Den teoretiska invändningen mot en sådan föreställning är att samtliga kulturer är transkulturella och går in i varandra. En negativ följd av ett sådant användande av begreppet kan vara att det sker en kulturalisering av olika företeelser. Det innebär att kulturen används som förklaring till olika sociala och strukturella missförhållanden och även till diskriminering (Ålund & Karlsson, 1996). Kritiken av begreppet mångkultur har också gällt begreppet kultur som kritiseras då det ofta har setts som något normativt, statiskt och stereotypt i den mångkulturella diskursen. Användningen av 5

kultur i exempelvis Kultur i Väst, uppfattar jag mer som ett sätt att beskriva olika konstnärliga uttryck, således en smalare definition av begreppet än den som används i mångkultur. Ett sätt att förstå mångkultur är att det finns många kulturer som existerar parallellt 2. Begreppet mångkultur är dock mer komplicerat än så och det har givits olika betydelser och innebörder (se exempelvis Moodley, 1992; Thörn, 2002; Eriksson, 2002; Touraine, 2002). Begreppet dök upp som ett policybegrepp första gångerna 1971 i Kanada då det blev en del av landets officiella politik. Mångkulturbegreppet användes också exempelvis i apartheidens Sydafrika och då kanske främst med referens till skolans värld. Betydelsen av begreppet har sedan utvecklats och kan nu härledas till alla sociala arenor. Den mening begreppet då ges innebär en anpassning och ett erkännande av olika kulturella behov och en strävan till empowerment för marginaliserade grupper (Modood, 2009). Det är dock inte ett utsuddande av olikheter mellan individer och grupper som eftersträvas utan snarare ett erkännande av dessa olikheter. En konsekvens av ett projekt som detta är ett bejakande av skillnader och ett erkännande av gruppers och individers specifika behov. När man, i dagligt tal, utifrån ett västerländskt perspektiv talar om det mångkulturella avses oftast grupper som har sitt ursprung utanför Europas gränser. Mångkultur har främst använts i samband med invandrarfrågor och inte för att beskriva samhället i sin helhet eller majoritetsbefolkningen. Det har därför kommit att fungera som både värderande och ibland stigmatiserande. Mångkultur har helt enkelt förknippats med minoritetsbefolkningen (Pripp, Plisch & Printz- Werner, 2004). Om man istället betraktar begreppet mångkultur i en mer positiv bemärkelse, så kan det stå för både något deskriptivt och något normativt, d.v.s. både som tillstånd och som mål eller en form av politiskt ideal med krav på jämlikhet, rättvisa etc. (se exempelvis Eriksson, 2002, Westin, 1999). Tittar man på hur det mångkulturella kommer till uttryck på olika sätt kan man konstatera att vi i Sverige har haft en enhetsmodell och detta har gällt många politikområden (Eriksson, 1998). Denna strävan mot enhetlighet har haft stor genomslagskraft vad gäller skola och utbildning, men även exempelvis inom biblioteksverksamhet. Det kan vara en av anledningarna till att det idag finns behov av kompetensutveckling inom fältet. Personalen saknar i viss mån den kunskap som behövs för att kunna förstå, erkänna och tillgodose andra än svenska gruppers behov. Förståelsen av det mångkulturella samhällets konsekvenser har man inte fått via utbildningen. Det har hävdats att olika minoritetsgrupper behöver en viss grad av avskildhet, ömsesidiga värderingar, ofta gemensamma fiender samt förenande problem för att kunna bli en gemenskap (se t.ex. Bauman, 2000; Kymlicka, 1998). I Sverige får invandrargrupper stöd, i en mångkulturell anda, på olika sätt, exempelvis genom ekonomiskt stöd till invandrarföreningar, och det skulle kunna beskrivas som att det finns en vilja från statens sida att uppfylla deras önskningar. Detta blir synligt bl.a. i olika policydokument eller i lagstiftning. Denna officiella välvilja innebär att det inte uppfattas som naturligt för olika invandrargrupper att klaga, att visa missnöje eller att driva frågor gentemot staten. Vissa hävdar att minoritetsgrupper på detta sätt har haft svårt att visa sin egenart i Sverige (se t.ex. Aytar, 2007; Eriksson, 2002). Det talas t.o.m. om en form av underkommunicering av den egna kulturen. Hur man än väljer att beskriva situationen så har upplevelser från invandrade 2 Delar av denna text kommer under våren 2011 att publiceras i en rapport utgiven av Folkbildningsrådet. 6

personer många gånger varit att man bara tillåts att vara olika och avvika inom vissa begränsade ramar, oftast den privata sfären. För att bli erkänd eller accepterad bör man dock leva efter vad som uppfattas som svenska normer. Man kan tolka det så att en insocialisering i det svenska är ofta en nödvändighet, en sort assimilering helt enkelt (se exempelvis Gerle, 2008). Även om svenska myndigheter är välvilligt inställda kan möjligheten att åtnjuta denna välvillighet beskrivas som villkorad (se Eriksson & Lundberg, 2008; Eriksson & Osman, 2003). Vissa forskare beskriver situationen på ett annorlunda sätt när man menar att det i Sverige finns en oförmåga att tillgodogöra sig de resurser som finns hos föreningar som är bildade på etnisk grund. Dessa föreningar möts, menar man, av en utestängande politik som bl.a. visar sig i en svag resurstilldelning (Ålund & Reichel, 2007). I denna situation uppstår ofta som en reaktion nya former för mobilisering och organisering (Osman & Eriksson, 2003; Ålund & Reichel, 2007). Frågan i detta sammanhang blir hur de etniska, kulturella, religiösa och språkliga minoriteterna har kunnat och tillåtits att göra sina röster hörda inom den verksamhet som drivs av biblioteken, enligt ansökan behöver biblioteken kompetens för att upptäcka och möjliggöra att allas röster kommer till tals. Under projektets gång har olika metoder med detta syfte diskuterats och förmedlats till nya presumtiva användare. Att förmedla lärande exempel har varit ett mål. Flera av dessa metoder har handlat om hur man ska hitta fora för brukarnas röster. Det talas om biblioteken som goda mötesplatser, för att leva upp till det behövs, enligt min tolkning, ett erkännande av olika gruppers behov. Lokalt utvecklingsarbete - bibliotekens roll En annan utgångspunkt i projektet, som jag tolkat det, handlar om det lokala och de lokala möjligheterna och då inte minst i olika förorter. I ansökan talas om områden som präglas av utanförskap på olika sätt, vilket skulle kunna tolkas som förorter med specifika kultur-och språksituationer. Ett sätt att beskriva bibliotekens arbete är att tala om ett lokalt utvecklingsarbete då det i projektet beskrivs att bibliotekens arbetsuppgifter är att verka för integration och motverka utanförskap. I projektet har man dock inte använts sig av begreppet lokal utveckling eller lokalt utvecklingsarbete. Bibliotekens roll beskrivs dock gärna som en av flera aktörer i lokalsamhället med syfte att verka för en förbättrad situation totalt för de boende i närområdet. Begreppet community libriarianship är ett begrepp i samma riktning. Detta begrepp är värdefullt för förståelsen av projektet och projektets kunskapsområde. Community I utvärderingen tas avstamp i förståelsen av biblioteksarbetet som en del i, vad jag vill kalla, ett lokalt utvecklingsarbete. Lokal utveckling är idag ett i många sammanhang flitigt använt begrepp. I samband med olika omvärldsförändringar och omstruktureringar i samhället under senare år har man i Sverige börjat tala om ett alternativt sätt att organisera välfärd och exempelvis socialt arbete där det lokala samhället och lokala utvecklingsprojekt fått allt större betydelse. En av orsakerna till den stora ökningen av projekt är troligtvis den möjlighet som finns att genom EU söka medel till denna typ av verksamhet. När det gäller lokalt utvecklingsarbete och involvering i olika projekt har biblioteken eller kanske borde ha, sin givna plats som en av de lokala aktörerna. I ett lokalt utvecklingsarbete bildar intressenter från olika huvudmän en koalition för att förbereda och arbeta med en strategi utformad för en definierad uppgift. Exempel på problem som hanteras på detta sätt är otrygghet, brott och problem med ohälsa i ett område. Denna koalition består optimalt av representanter för offentlig verksamhet, frivillig och privat verksamhet samt enskilda medborgare. En idealbild av vad man skulle kunna kalla ett partnerskap kan beskrivas som en samverkanstrappa. Första steget handlar om att försöka skapa en dialog mellan dessa aktörer. Dialogen leder till 7

samsyn, samförstånd och samverkan. Det sista trappsteget är den samordnande aktionen för det gemensamma målet. Detta skulle samtidigt kunna vara en beskrivning av en del av strävandena i detta projekt där man lokalt vill söka kontakt med samarbetspartners framförallt från ideella sektorn, s.k. idéburna organisationer. I projektet har exempelvis Rädda Barnen och Röda Korset deltagit. Vad som skiljer detta projekt från det ovan beskrivna partnerskapet är dock att få från privata marknaden finns med i projektet något som man kanske kan fundera på. Är det inte legitimt för biblioteken att samarbeta med marknadens krafter eller saknas det kanske intresse därifrån? Enskilda medborgare som samarbetspartner lyser också med sin frånvaro. Vi får dock ha i åtanke att detta projekt inte haft intentionen att kunna beskrivas som ett projekt som haft denna form av partnerskap som sitt mål. Beskrivningen av partnerskap har som vi ska se stora likheter med hur man kan förstå lokal utveckling. Eller man kanske skulle kunna formulera det så att partnerskapet ses som en viktig förutsättning för ett lokalt utvecklingsarbete. Lokal utveckling handlar om de lokala sammanhangen. Jag menar att hur man förstår innebörden i det lokala sammanhanget ligger till grund för hur man kan förstå lokal utveckling 3. I engelskspråkig litteratur används oftast begreppet community för att beskriva det lokala. Community är svårt att översätta till svenska och har dessutom inte någon enhetlig innebörd i den anglo-saxiska världen. Ett sätt att försöka beskriva begreppet är utifrån tre olika innebörder som det kan ges (www.infed.org/community/community.htm). Man kan utgå från: plats (place), således en geografisk förståelse, eller utifrån. intresse (interest). I en intressebaserad community delar människor något mer än territoriet. De är sammanlänkade av andra faktorer såsom exempelvis religiös tro eller etniskt ursprung (se exempelvis Hoggett, 1997). gemenskap (communion). Att tänka kring gemenskap är ett tredje sätt att ge community en innebörd. Det är inte säkert att plats eller intresse alltid leder till en känsla av delad identitet vilket oftast communion gör. Människor konstruerar communities symboliskt och gör dessa till en källa för mening och en referens till sin identitet (Cohen, 1985). Språk som fokuseras i detta projektet, utgör också bas för en gemenskap. Kanske är det många gånger språkliga, ofta förknippat med kulturella, gemenskaper som skapar mening och identitet för den enskilde individen. Det handlar om förtroende och tillförlitlighet (Bauman, 2000). Community är inte något beständigt utan förändras hela tiden och förstås på olika sätt av olika människor. Som enskild individ är man en del av flera gemenskaper samtidigt. Ibland uppstår en community när människor samlas kring vissa uppgifter och just i denna stund är de relaterade till varandra och till världen på ett annat sätt än andra. Ett exempel på detta skulle kunna vara de brukarråd som man arbetar tillsammans med på vissa bibliotek. De boende kan på detta sätt sägas bilda en community i detta sammanhang, men kanske inte i andra. Ett problem som kan uppstå, om man utgår från exempelvis en storstadsförort, är att olika offentliga institutioner, inklusive biblioteken, utgår från förortens geografiska gränser, som 3 För en utveckling av resonemanget om lokal utveckling var god se Eriksson, 2008. 8

också är de byråkratiska, som gränser för community. De som bor i området utgör så att säga lokalsamhället och den grupp man ska rikta in sig på då det exempelvis gäller interventioner av olika slag, uppsökande verksamhet etc. Samtidigt kan det vara så att de boende uppfattar andra gemenskaper, som centrala för dem. Det kan vara en etnisk grupp, ett religiöst samfund eller en språkgrupp. Men det kan också vara tvärtom att man exempelvis från bibliotekens sida förutsätter att det finns en gemenskap bara för att man delar språk. Under sådana förhållanden är det lätt att det uppstår missförstånd. Aktörerna vill stöda och stärka en gemenskap som inte existerar för de boende. Det handlar till sist om makt och tolkningsföreträde. Det kan kanske kännas främmande utifrån ett biblioteksperspektiv att tala om grupper, gemenskaper och lokalsamhället, då man oftast traditionellt hävdar att biblioteken i sin verksamhet vänder sig till enskilda individer. Jag vill dock hävda att man i ett mångkulturellt sammanhang, speciellt i verksamhet förlagd ute i förorten, måste betrakta bibliotekens verksamhet som en del av en lokal utveckling med syfte på ett mer övergripande plan att främja ett gott demokratiskt samhälle. Vad är lokal utveckling? Begreppet community är centralt då man talar om lokalt utvecklingsarbete. Bibliotekens arbete som det beskrivs i detta projekt har likheter med det lokala utvecklingsarbetet och kan därför tjäna som en bra grund att stå på i denna utvärdering. Om vi vänder blickarna utåt kan vi se att det finns flera begrepp som beskriver olika metoder och sätt att tänka när man arbetar i lokalsamhället. Andra länder har helt andra traditioner än Sverige varför det kan vara problematiskt att använda forskning från andra länder och tillämpa den på svenska förhållanden. Jag anser dock att det finns forskning som är relevant och på olika sätt kan användas för att förstå det svenska lokala sammanhanget och bibliotekens roll i det lokala utvecklingsarbetet. Community education, community development, community work och även socialpedagogik är begrepp som är intressanta i detta sammanhang. Begreppen är förknippade med olika teoretiska idéer och har en tradition av olika fokus och olika metoder. Förståelsen av begreppen ligger nära varandra. Ett försök att utreda dessa begrepp visar att de har många delar gemensamt. Bärande meningar återkommer i flera av begreppen. Här återger jag endast en sammanfattande beskrivning av hur dessa begrepp beskrivs i olika forskningsrapporter, framförallt anglosaxiska. Genom att även använda internationella forskningsrön kan förståelsen för den svenska kontexten fördjupas. Trots den tidigare tveksamheten vad gäller möjligheten att överföra forskningsresultat från ett land till ett annat kan de svenska särdragen utkristalliseras, genom att kontrastera det svenska med det internationella. De svenska biblioteken lever inte på något sätt isolerat utan har ett flertal internationella kontakter och biblioteksutvecklingen i andra länder följs också med stort intresse. Detta faktum ökar relevansen för att snegla även på internationell forskning i denna utvärdering. I internationell litteratur talar man bl.a. om community development, och community education (se exempelvis van der Veen, 2003, Tett, 2002). Dessa begrepp problematiseras av olika forskare men kan ändå tolkas ha vissa gemensamma nämnare. Det handlar om ett lokalt kollektivt lärande ofta i ett mobiliserande syfte. De didaktiska strävandena riktar sig mot lokalsamhället eller mot grupper som ofta betraktas som marginaliserade såsom de grupper som beskrivs i ansökan. Det handlar om lärandesituationer som oftast är svagt institutionaliserade I community development traditionen finns, precis som exempelvis i den socialpedagogiska, både en konservativ - anpassande eller fostrande - och en mobiliserande variant. Detta är för övrigt något som jag menar också karaktäriserar den svenska kontexten. Även de svenska biblioteken hamnar i detta dilemma när man funderar på sin roll gentemot personer med annat ursprung än svenskt. Är det viktigaste att försöka förmedla någon form av 9

svensk kultur eller att erbjuda möjligheter för personer att kunna läsa litteratur på det egna hemspråket eller ges möjlighet att på olika sätt ge uttryck för sitt hemlands traditioner? Eller är det kanske båda? De konservativa och de emancipatoriska gemenskaperna har dock något som är gemensamt och det är kampen mot anomi och apati och kanske det är möjligt och t.o.m. fruktbart att försöka balansera de båda. En viktig dimension i de traditioner vi talar om, likaväl som inom folkbildningen, som folkbiblioteken har sitt ursprung i, är lärande. Ofta är situationen den att det finns en som är lärare, handledare, bibliotekarier, folkbildare etc. och en part som är den som söker kunskap och lär i, bibliotekens fall användare eller den presumtive användaren. Det skulle man kunna se som normalfallet. I community development-traditionen beskrivs att lärandet eller utbildningen antar tre olika former: utbildning/träning av lokala ledare - aktionsinriktad utbildning för medvetandegörande - mobilisering utbildning som service (van der Veen, 2003). Dessa tre former är intressanta utifrån bibliotekens roll. Det handlar om vilka mål man har och vilka metoder man arbetar med. Under projektets gång har det framförallt i Expertkursen diskuterats vilken roll biblioteken ska ha och hur arbetet kan avgränsas i förhållande till andra yrkesgrupper. Vissa tycks mena att rollen är mycket vid och skulle i så fall kunna omfatta alla tre former, medan andra menar att uppgiften främst är att tillhandahålla litteratur, i så fall endast servicedelen. Detta är en levande diskussion inom biblioteksvärlden på nationell och internationell nivå och kan knytas till diskussionen kring om biblioteken ska vända sig till användare eller icke-användare. Detta kan också sägas knyta an till diskussionen om community libriarianship Ett annat sätt att beskriva denna situation är som gjorts inom community education traditionen. Där talas om tre olika angreppssätt eller modeller; en universell modell, en reformistisk och en radikal. Den universella tar sin utgångspunkt i att alla människor delar samma värderingar och därför ska behandlas lika. Ett reformistiskt angreppssätt däremot utgår från att det finns en mångfald av intressen och att det därför är viktigt med selektiva interventioner. Den radikala modellen antar att olika intressen är i konflikt med varandra p.g.a. att existerande strukturer skapar fattigdom och ojämlikhet (Martin, 1987). Flera bibliotekarier resonemang om att man är till för de mest utsatta eller de som fått minst skulle indikera att den reformistiska modellen skulle kunna användas för att öka förståelsen för deras arbete. Man skulle t.o.m. kunna säga att hela projektet vilar på ett reformistiskt angreppssätt utifrån detta sätt att tänka. Lokal utveckling betraktas i en kartläggningsrapport rörande europeiska förhållanden som ett partnerskap mellan tre huvudaktörer; offentlig förvaltning, medborgare och privata organisationer (McConell, 1991). Här föreligger en skillnad i förhållande till hur det ibland beskrivs utifrån svenska förhållanden där inte det offentliga alltid har en given plats, åtminstone vad gäller lokal utveckling på landsbygd (se exempelvis Olsson & Waldenström, 2006 och Säfström, 2007). Utifrån denna inledning kan vi nu ställa oss frågan: Vad är då lokal utveckling? 10

För att något skall definieras som en lokal utvecklingsprocess måste den, enligt viss forskning, utgå från ett medborgarperspektiv (McConell, 1991). Andra kännetecken på lokal utveckling är att det rör lokalsamhället, det som ovan beskrivits som community, har ett underifrån perspektiv, bygger på ett partnerskap, en positiv aktion och en social mobilisering sker (empowerment) (McConell, 1991). Försök att definiera lokal utveckling förekommer i detta mer byråkratiska sammanhang, men också inom utvärderings- och forskningssammanhang. Utifrån den svenska kontexten finns det en del intressant forskning. I en kunskapsöversikt från Dalarnas Forskningsråd har man valt att betrakta lokal utveckling..som en positiv förändring initierad på lokal nivå (Möller, 2004, sid 6) De olika mindre projekt som startat inom ramen för detta projekt skulle kunna ses som lokalt utvecklingsarbete. Det är vanligt att lokal utveckling sammanknippas med förändring. I en rapport från Arbetslivsinstitutet står det att läsa De olika former av lokala utvecklingsprocesser som förekommit i kommunerna har i de allra flesta fall inneburit ett förändringsarbete (Forsberg, Höckertin, Westlund, 2001, sid 69). Forskarna betonar i rapporten att det är viktigt att skilja lokal utveckling från partipolitik. Lokal utveckling betraktar de som politisk till sin karaktär men däremot partipolitiskt neutral. Den är politisk i den meningen att det handlar om förändringar på olika plan. De vanligaste områden som kan bli aktuella för lokal utveckling är, enligt forskarna, aktiviteter kring offentlig och privat service, natur- och kulturmiljö samt kultur och fritid. I Sverige idag pågår ett lokalt förändringsarbete i olika skepnader.i form av EU-projekt, hemgårdar, social ekonomi, frivilligt socialt arbete, landsbygdsutveckling, lokala grupper, nya byalag, fält- och områdesarbete, samhällsarbete mm på lokalsamhällesnivå (Turunen, 2004, sid 155). Det är inte ofta biblioteken nämns i dessa sammanhang men utvärderingen av detta projekt har tydligt klargjort att biblioteken är en resurs att räkna med, åtminstone om man får tro den egna personalen. Lokalt utvecklingsarbete - bibliotekens roll Lokalt utvecklingsarbete kan se ut på många olika sätt beroende på var det bedrivs, vem som deltar men också beroende på vad det är man vill uppnå. Centralt för hur utvecklingsarbetet utformas är vilka problem man försöker komma tillrätta med. Ofta ses det lokala utvecklingsarbetet som ett alternativ till en mer aktiv offentlig verksamhet, åtminstone tycks situationen vara så på landsbygden (Eriksson & Forsberg, 2010). När det gäller utvecklingen i förorten däremot tycks den offentliga sfären vara synligare och en tydligare samverkanspartner. Ser man tillbaka de senaste åren har det offentliga varit en viktig aktör i de s.k. utsatta bostadsområdena. Detta projekt kan sägas speciellt riktat in sig på den problematik som brukar anses specifik för utsatta förortsområden. Forskning visar dock att 11

det inte alltid är okomplicerat när offentliga institutioner tar för stor plats i det lokala sammanhanget (se exempelvis Lahti Edmark, 2004). Innan vi går in mer och tittar på hur lokalt utvecklingsarbete kan förstås utifrån bibliotekens perspektiv kan det vara på sin plats att göra en distinktion mellan lokalt utvecklingsarbete och lokal utveckling. Lokal utveckling är en effekt. Det kan vara en effekt av lokalt utvecklingsarbetet men det behöver inte vara det. Utveckling kan enkelt beskrivas som en kvalitativ förändring i avsedd riktning, och i detta sammanhang skulle det handla om förändring i ett lokalsamhälle. Det kan naturligtvis vara svårt att mäta denna. Det som behandlas i kommande avsnitt är lokalt utvecklingsarbete och det görs en bestämning av begreppet utifrån teorier och tidigare forskning. Det är på detta sätt lokal utveckling förstås i denna studie, men det finns en medvetenhet om att det finns alternativa förståelser. Lokalt utvecklingsarbete ses som en samverkan mellan olika aktörer; oftast offentlig förvaltning, frivilliga organisationer, näringsidkare och medborgare (se exempelvis McConell, 1991). Uttryckt på ett annat sätt kan man säga att det är en samverkan mellan det offentliga, det civila samhället och marknaden. Detta projekt rör samverkan mellan det offentliga och frivilliga organisationer d.v.s. det civila samhället. En tro på samverkan på lokal nivå är en av hörnpelarna i projektet. Det lokala utvecklingsarbetet rör lokalsamhället. Lokalsamhället eller community har problematiserats tidigare i denna rapport. I detta sammanhang ses community som en deskriptiv kategori som kan beskrivas dels utifrån plats/territorium dels utifrån intresse (se exempelvis Cohen, 1985 och Hoggett, 1997). Bibliotekens verksamhet är oftast lokalt förankrad, åtminstone om man tänker på lokalbiblioteken ute i förorterna. Men biblioteken arbetar också utifrån olika språkgemenskaper och språkintressen som har varit ett annat fokus i detta projekt. En språk- eller kulturgemenskap är ett exempel på en community. En viktig faktor i sammanhanget är deltagande (se exempelvis McConell, 1991). Deltagande kan på olika sätt problematiserats. När är man delaktig och vad innebär det att vara delaktig? Hur ser skillnaden mellan inflytande och deltagande ut? När man talar om deltagande i detta sammanhang handlar det om att de som bor i området skall vara delaktiga. Vissa av biblioteken arbetar med brukarråd som är en metod genom vilken man vill göra brukarna mer delaktiga. En svårighet i sammanhanget kan vara om man ha en tanke att dessa råd ska vara representativa för de boende. Lokalt utvecklingsarbete handlar om att handla, att planera och delta i positiva aktioner, i syfte att, åtminstone i förlängningen, förbättra situationen i lokalsamhället. Det är handlingar som leder till förändring (se exemeplvis Olsson & Waldeström, 2006 och McConell, 1991). Att starta olika aktiviteter eller projekt är ett sätt att handla och att få något att hända. Detta har varit en uppgift i exempelvis Expertgruppen. Utifrån de lokala behoven och de resurser som stått till buds har man formulerat tankar kring olika projekt. Några har slutat vid själva formuleringen medan andra blivit till konkreta handlingar. I det lokala utvecklingsarbetet sker oftast en lokal mobilisering. Genom att människor kommer samman och agerar för en gemensam sak frigörs latenta resurser. Detta har beskrivits i flera tidigare forskningsrapporter (se exempelvis Olsson & Waldeström, 2006, Eriksson, 2006a) och Dahlstedt, 2006) och ett av projektets samhällsövergripande mål har varit att exempelvis motverka utanförskap. Uppfattningen är dock att kopplingen mellan bibliotekens 12

arbete och ett minskat utanförskap är inget som fokuserats inom projektet. Mest fokus har varit på samverkan och att hitta nya metoder, varför denna koppling har varit mer implicit. I det lokala utvecklingsarbetet sker oftast också ett lärande. Det kan exempelvis innebära att man tillsammans med andra utvecklar och förändrar sitt sätt att tänka kring vissa företeelser. Det kan också innebära att man lär sig olika färdigheter som föreningsteknik etc. Som medaktör i ett lokalt utvecklingsarbete får man ett förändrat sätt att tänka och reflektera (Olsson & Waldeström, 2006). Sammanfattningsvis kan sägas att lokalt utvecklingsarbete är svaret på olika bristsituationer i lokalsamhället. Som ett övergripande mål, eller kanske som en outtalad värdegrund finns tankar om ett gott och demokratiskt samhälle. Lokala aktörer (brukarna, frivilliga organisationer, det offentliga och näringslivet) samverkar i positiva aktioner för att nå ett mer välfungerande lokalsamhälle. Det lokala utvecklingsarbetet är riktat mot lokalsamhället men medför ofta att olika lokala grupper i området mobiliseras. I förlängningen kan det också leda till känslor av egenmakt hos den enskilde individen d.v.s. att den enskilde upplever att han har möjlighet att själv styra över sitt liv och fatta självständiga beslut. Det är vad man ibland, med ett engelskt ord, brukar kalla empowerment. Lokalt utvecklingsarbete beskrivs här som något som riktar sig mot lokalsamhället men som kan ge återverkningar hos den enskilde individen. Naturligtvis kan det också vara tvärtom, d.v.s. att det startar med en inriktning på den enskilde eller på grupper av människor och sedan ger effekter på lokalsamhället, men då kan det vara svårare att se eller förutse kopplingarna mellan de olika nivåerna. Det vanligaste sättet för biblioteken att arbeta är förmodligen på det sistnämnda sättet d.v.s. att starta med den enskilde individen. Utifrån detta sätt att förstå lokalt utvecklingsarbete är det tydligt att biblioteken sysslar med, åtminstone till vissa delar, ett lokalt utvecklingsarbete. Därför är det viktigt att föra fram bibliotekens betydelse i detta sammanhang. Community librarianship - lokalt biblioteksarbete Som vi sett i tidigare avsnitt kan man på ett allmänt plan säga att biblioteken sysslar med ett lokalt utvecklingsarbete, men vad kan då mer precist sägas om bibliotekens roll och hur har man inifrån tidigare beskrivit bibliotekens roll? Biblioteken har under lång tid strävat efter att komma nära människor i den verklighet och vardag de lever. På 1950-talet startade biblioteken därför med uppsökande arbete på olika sätt (Hansson, 2005) och detta arbete har utvecklats. Biblioteken sökte sig i det som Hansson kallar det sociala biblioteket till människor exempelvis på deras arbetsplatser (Hansson, 2005). Utgångspunkten var att man bedrev en verksamhet för, som man såg det, grupper som var kulturellt underpriviligerade. Bibliotekens roll har skiftat genom åren och på 1970-talet profilerade sig biblioteken som radikala kulturinstitutioner och på 1980-talet var marknadstankarna starka. Under 1980-talet kan man förenklat säga att två huvudstråk kämpade om tolkningsföreträdet, dels den kulturorienterade dels den informationsorienterade. Under 1990-talet kom några danskar med en indelning av bibliotekens verksamhet som väl beskriver den situation på biblioteken som återspeglar sig hos den verksamma personalen i projektet. Andersson och Skot-Hansen (1994) talar om fyra områden utifrån vilka bibliotekens verksamhet kan beskrivas: kulturcentrum kunskapscentrum 13

informationscentrum socialt centrum Hansson påpekar att den första punkten varit relativt oförändrad genom åren och den är naturligtvis fortfarande högaktuell. En del av den bibliotekspersonal som deltagit i projektet tycks mena att de tre första är den ursprungliga och den uppgift de ska ägna sig åt. Uttalanden som riktigt biblioteksarbete speglar denna synpunkt. Bibliotekens roll som socialt centrum är dock annorlunda och indikerar att det ska finnas något mera där än bara böcker och information. Här handlar det om att biblioteket fungerar som mötesplats, en plats som erbjuder rådgivning men även att det bedrivs uppsökande verksamhet kan innefattas i detta sociala centrum (svensk Biblioteksförening, 2008). I detta resonemang närmar sig bibliotekens roll det som tidigare har beskrivits som lokalt utvecklingsarbete. Biblioteken har en tradition av att vara ett rum där klasskillnader upphör och i denna situation haft rollen som brygga mellan olika socialgrupper. De har också fungerat som samhällets förlängda arm, i positiv bemärkelse, i strävan att minska de social klyftorna (Hansson, 2005). Detta arbete ligger nära innebörden i begreppet community librarianship. Enligt professor Joacim Hansson, som är verksam på Linnéuniversitetet i Växjö, är innebörden i begreppet att biblioteken erbjuder ett varierat utbud av olika aktiviteter som i första hand riktar sig mot människors sociala vardag. Det kanske inte är den roll man i första hand väntar sig att ett bibliotek ska ha. Genom att arbeta utifrån tankarna i community librarianship vill biblioteken erbjuda människor i lokalsamhället ett djup och en helhet i kontrast till den fragmentarisering som i hög grad kännetecknar vår tid. Tanken är att man kombinerar insatser på olika sätt. Hansson (2005) beskriver det på följande sätt: Genom att kombinera aktiviteter som är lokalt anpassade med ett aktivt beståndsarbete är det möjligt att presentera ett djup och en helhet kring ett tema eller ett ämne, något som forskare och bibliotekarier är överens om (Hansson, 2005, sid 34.) Hansson tycks dock mycket tveksam till bibliotekens möjlighet att lyckas med att arbeta med att förbättra människors situation socialt och på det sättet utgöra en demokratisk kraft. I detta lutar han sig på brittisk forskning men poängterar samtidigt att vi inte vet så mycket kring hur situationen ser ut i Sverige. Han menar att biblioteken på olika sätt snarare befäster sociala skillnader. Men han menar att det är på folkbiblioteken som potentialerna för det bildande samtalet finns. Hansson menar också att det finns olika synpunkter inom biblioteksvärlden kring vad som är den viktigaste uppgiften. Själv förespråkar han det mera socialt inriktade biblioteket och att biblioteken koncentrerar sitt arbete på icke-användarna i högre utsträckning. 4 Hanssons sätt att resonera stöds av andra forskare. Följande citat är en illustration av detta: At some point, public labraries were hijacked by the middle classes who came to dominate both the running and the use of library services. Public libraries need to be given back to local communities by actively engaging them in planning, design, delivey and assessment of library service (Pateman & Vincent, 2010). Jag tolkar detta som att biblioteken inte bör ägna sin verksamhet enbart åt användarna. De klarar sig själva. Blickarna bör istället riktas mot det lokala. Enligt siffror i England tillhör 52 % av befolkningen icke-användarna, således en majoritet. Enligt de engelska forskarna Pateman and Vincent är det dags för biblioteken att möta och svara upp till de lokala behov som finns. 4 Dessa synpunkter framförde Hansson vid en föreläsning i Göteborg 2011-02-09. 14

Andra svenska studier visar, åtminstone delvis, på andra resultat där bibliotekens sociala verksamhet varit mer framgångsrik än vad Hansson menar. Hamarashid (2003) visar exempelvis på bibliotekens betydelse för integrationsprocesser. Även Kemppainen och Makkonen (2006) visar i sin magisteruppsats att biblioteken bidrar till att människor får verktyg i form av språk och kunskaper om samhället. Detta är verktyg som kan vara till nytta i en integrationsprocess. Biblioteken tycks på detta sätt bli en viktig del i demokratiska processer som syftar till exempelvis integration. Det är dock inte så ofta detta kommer fram vilket Hanssons resonemang tyder på. Även i exempelvis forskning inom lokal utveckling är bibliotekens roll i det närmaste obefintlig. Ett projekt som detta kan därför få betydelse när det gäller att lyfta bibliotekens betydelse i det mångkulturella och mångspråkiga samhället. Ett bekymmer i detta sammanhang kan dock vara att projektet mer varit ute efter att visa på, utveckla och föra ut lärande exempel, i praktiken olika metoder/projekt som biblioteken skulle kunna använda sig av. Den betydelse dessa projekt kan få i förlängningen i form av ändrade attityder och lokal utveckling, har inte diskuteras i så stor omfattning. 15

Utgångspunkter och tillvägagångssätt i utvärderingen Det finns många sätt att utvärdera på och dessa är beroende av vilket syfte man har och vilket det mest centrala kunskapsintresset är. Det kanske vanligaste är att man mäter ett tillstånd före och efter exempelvis ett projekt. De förändringar som då skett tillmäts projektet som sådant. Denna form a utvärdering kallas summativ. Ett alternativ till den summativa utvärderingen är den formativa där det snarare är processen som analyseras. Här står inte kontrollen i fokus utan ett behov av att få fram ett underlag som kan användas i syfte att förbättra och förändra den utvärderade praktiken. Det innebär att utgångspunkten är kvalitativ. Denna processinriktade utvärdering är ibland teoriinriktad. Denna nu aktuella utvärdering är både process- och teoriinriktad. Den teoretiska referensramen fungerar som ett tolkningsraster när resultaten skall analyseras, men också som en möjlighet att förstå projektets sammanhang, i detta sammanhang har jag talat om den kontextuella och den teoretiska ramen. Ibland skiljer man på en programutvärdering och utvärdering av individer. Denna utvärdering har likheter med en programutvärdering i vilken både främjande och hindrande faktorer för att uppnå ett positivt resultat studeras. Sammantaget kan konstateras att denna utvärdering är - formativ till sin natur, vilket innebär att processen snarare än resultatet är i fokus. - teoriinriktad vilket innebär att olika teorier används som referensram vid utvärderingen, här främst teorier kring lokal utveckling och lokalt biblioteksarbete. I en teoristyrd utvärdering används ofta komponenterna förutsättningar, process och resultat. Dessa används delvis i denna utvärdering. Resultaten är svåra att utvärdera p.g.a. tidsaspekten. Ett projekt som Det mångspråkiga biblioteket förväntas ha effekter både på lång och på kort sikt. De långsiktiga effekterna ryms inte inom ramen för denna utvärdering. - utvecklingsorienterad som handlar om att förutom att värdera försöker man förklara. Under projektets gång kan man se vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra och då möjliggörs förbättringar och förändringar. Utvärderaren har i några sammanhang också fungerat som pedagogisk rådgivare. Detta har dock inte varit någon tidsmässigt omfattande uppgift. Att arbeta med självvärdering är en möjlighet inom den utvecklingsorienterade utvärderingen och det har också varit en ambition i denna utvärdering. Självvärderingen har skett både av deltagare i några av utbildningsinsatserna och av projektledarna. I paritet med tidigare forskningsresultat har självvärderingen varit sår att få att fungera fullt ut. Fem frågor är viktiga att fundera kring i alla utvärderingar då de på olika sätt styr utformningen. Den första frågan är VARFÖR. Svaret på denna fråga är något oviss i sammanhanget, men odiskutabelt är att Svenska ESF-rådet kräver att en utvärdering görs. Här skulle man kunna tala om en kontrollaspekt även om det inte uttrycks på det sättet av ESFrådet (Svenska ESF-rådet, EU, 2010). Naturligtvis måste man kunna redovisa vad beviljade medel använts till och vilka resultat som uppnåtts. ESF-rådet menar att aktiviteter och utfall ofta beskrivs i utvärderingar men däremot mer sällan resultat. I det nu utvärderade projektet är en förhoppning att utvärderingen ska ge underlag och kunskap som kan användas av andra för att utveckla biblioteksverksamheten inom det mångspråkiga området. Förhoppningen är att inom ramen för, eller med inspiration från projektet skall många mindre projekt startas och nya metoder utvecklas och praktiseras. Genom bl.a. utvärderingen kan kunskaper kring detta 16

spridas till andra. Det troliga är dock att utvärderingen snarare pekar på erfarenheter av att planera och driva ett projekt och kanske mindre på olika metoder. Beskrivningen av startade projekt och olika metoder kommer närmare att beskrivas i projektledningens slutrapport. VAD-frågan är nästa fråga och här kommer processen att studeras för att möjliggöra för andra att ta del av den kunskap som alstras i projektet. Det handlar dels om den process som planering och drivandet av själva projektet inneburit, dels om de processer som beskriver de enskilda aktiviteterna. Dessa processer är naturligtvis relaterade till varandra men kommer delvis att beskrivas var för sig. För VEM görs utvärderingen är den tredje frågan att ta ställning till. Vem kommer att använda sig av utvärderingen? I projektledningens ögon är politiker en viktig grupp. En förhoppning är att genom att få information om projektet som sådant och de aktiviteter som skett i projektet samt de resultat som uppnåtts skall politiker och högre chefer inse vikten av ett sådant arbete och framgent mer aktivt stötta mångspråkig biblioteksverksamhet. VEM ska utvärdera är fjärde frågan. I detta projekt är det en extern utvärderare, någon som står utanför biblioteksvärlden men med kunskap och erfarenhet om utvärdering och vetenskapligt arbete. HUR utvärderingen går till har att göra med de metoder för datainsamling som används. I denna utvärdering har använts ett flertal metoder såsom studier av dokument, intervjuer, deltagande observationer, enkäter, självvärdering samt informella samtal. I arbetandet med utvärderingen har följande modell konstruerats i enlighet med en teoristyrd utvärdering. Expertkursen Kulturpedagogik Genus & Interkulturalitet Interkulturella mötesplatser och Bok & Biblioteksmässan Förutsättningar Process Resultat - mål - engagemang - resurser - aktivitet - förväntningar - utveckling - kompetens - förankring - mål - resurser - förväntningar - kompetens - förankring - mål - resurser - förväntningar - kompetens - förankring - mål - resurser - kompetens - engagemang - aktivitet - utveckling - engagemang - aktivitet - utveckling - engagemang - aktivitet - engagemang - utveckling - upplevelser - tillgodosedda förväntningar - engagemang - utveckling - upplevelser - tillgodosedda förväntningar - engagemang - utveckling - upplevelser - tillgodosedda förväntningar - engagemang - upplevelse - tillgodosedda förväntningar Denna modell omfattar projektets olika delar. De olika delarna analyseras i den mån det finns insamlade data. Inom ramen för utvärderingen har det inte funnits utrymme att heltäckande 17

analysera alla delar. Analysen av delarna ligger sedan delvis till grund för analysen av helheten som avslutar utvärderingsrapporten. 18

Projektets syfte Av ansökan framgår projektets syfte eller avsikt. Hur man skriver i ansökan styrs i hög grad av hur den blankett som ska användas är utformad och de riktlinjer som ESF har. Det är lätt att detta leder till en fyrkantighet och ett schablonmässigt sätt att formulera sig, för att man ska passa i mallen helt enkelt. Denna ansökan, såväl som många andra, lider av detta faktum. I ansökan finns beskrivet syftet med projektet (strategisk påverkan), grundläggande syfte (vidga medborgarnas möjlighet till demokratisk påverkan) men också målsättning (öka kommunala bibliotekens engagemang och samarbete samt sprida goda exempel, resultat och metoder). Vad skillnaden mellan syfte, grundläggande syfte och målsättning är framgår inte. Tanken var att projektet skulle utgöra en strategisk påverkan i syfte att åstadkomma en förbättrad mångspråkig biblioteks- och kulturverksamhet. Genom den kompetensutveckling som projektet erbjöd skulle bibliotekens arbetsmetoder och även utbud utvecklas. Detta var tänkt skulle ske i samverkan med i första hand brukare, d.v.s. de låntagare eller andra som på olika sätt nyttjar biblioteken, men även samverkan med idéburna organisationer och med stöd av centrala institutioner. Vid samtal med projektledningen menar den dock att avsikten aldrig var att man i projektet skulle samverka med brukarna utan att detta snarare var något som skulle bli en effekt av bibliotekspersonalens kompetensutveckling. I ansökan talar man om att vill sprida goda exempel. Denna spridning är tänkt ske tillsammans med involverade organisationer. Varje del i projektet har sedan delvis egna mål. I ansökan anges även andra syften. Det står att läsa att ett grundläggande syfte med projektet är att vidga medborgarnas möjlighet till demokratisk påverkan. Det framgår inte vad som avses med att vidga, men jag tolkar målet som högt ställt och i princip omöjligt att uttala sig om huruvida det är uppnått. Även här menar projektledningen att detta var något som man hoppades att projektet skulle leda till i förlängningen. Vidare säger man att detta ska uppfyllas genom att projektet leder till: 1) Mer kompetenta biblioteksexperter utbildas och kan öka kvalitén på de tjänster som ofta används av personer med utländsk bakgrund. 2) Kompetensutvecklingen Genus & Interkulturalism för chefer kan leda till ett systemförändrande jämställdhetsarbete. 3) En innovativ utbildning av kulturpedagoger breddar bibliotekens pedagogiska register och öppnar för en användning av fler uttrycksmedel för att skapa interkulturell dialog med deltagande av många röster 4) Temadagar för kunskap, kontakt och inspiration kring Interkulturella mötesplatser arrangeras avslutningsvis på fyra platser i regionen. Vid dessa nås en majoritet av biblioteksanställda samt deras strategiskt valda samarbetspartner. Genom samverkan med idéburna organisationer med en internationell och humanitär profil kan mångspråkighet i Sverige kopplas samman med internationell verksamhet. (Ansökan, 2009) I dessa punkter beskrivs det samband man tror ska finnas mellan åtgärd och effekt. Dessa punkter är svåra att utvärdera i nuläget och kanske även längre fram då det oftast är mycket svårt att forskningsmässigt uttala sig om orsak och verkan. I de två första punkterna beskriver man vad som kan komma att ske och det kan tolkas som det man hoppas på eller förväntar sig ska ske. Vad gäller exempelvis punkt två kan vi i den begränsade utvärdering som finns av den kursen se att detta resultat inte uppnåddes. En synpunkt som togs upp av flera där var 19

svårigheten att föra ut den kunskap eller kanske snarare insikt man fick till övriga medarbetare på sin arbetsplats. Punkt 3) uttrycker sig mer bestämt, då man hävdar att kulturpedagogutbildningen breddar bibliotekens metoder och uttrycksmedel. Denna typ av formuleringar är svåra att föra i bevis. Även 4) är en typ av formulering som kan vara tveksam där man skriver att majoriteten av bibliotekspersonalen ska nås. 20