1 I-M Redmo Emanuelsson VT 1995, rev HT 2011 H. Frid, rev vt 2015 DE. KLINISK PM ROTKARIES ORSAKER Plackbakterier, framför allt syrabildande streptokocker bl a mutansstreptokocker och laktobaciller, metaboliserar kolhydrater främst till mjölksyra som löser ut kalciumsalter ur tandsubstansen. Rotytans fåror och skrovlighet gynnar plackbildningen. Rotcement och dentin har kritiskt ph som är betydligt högre än emaljens. Rotkariesangrepp kan därför orsakas av färre syraattacker och vid ett högre ph än vad som krävs för att emaljkaries skall uppstå. Eftersom rotcementet ofta avlägsnats i samband med tandborstning och depuration är det direkt i dentinet som rotkariesangreppet utvecklas. Så kallad Stephankurva som visar hur ph-värdet i plack sjunker vid en syraattack efter intag av socker vid tiden 0 minuter. Det innebär att risken att utveckla rotkaries är större än risken att utveckla kronkaries (Krasse: Kariesrisk ). REGISTRERING Mikroradiografi visar att tidiga lesioner täcks av en välmineraliserad ytzon och benämns därför subsurface lesion. Det är därför viktigt att vara lätt på handen vid sondering för att inte göra skador i tandsubstansen. Om röntgenbilderna är överexponerade tecknar sig dentinet "mörkt" och kariesangreppet blir svårt att urskilja. DIAGNOSTIK Aktiv initial rotkaries Ingen kliniskt synlig substansförlust på rotytan Ytan känns mjuk vid ett lätt tryck med sonden Rotytan är inte slät Ytan har en gulaktig till ljusbrun färg
2 Avstannad initial rotkaries Ingen kliniskt synlig substansförlust på rotytan Ytan känns hård vid ett lätt tryck med sonden Rotytan är slät Färgen är mörkbrun eller svart Aktiv manifest rotkaries Kliniskt synlig substansförlust på rotytan Ytan känns mjuk vid ett lätt tryck med sonden Rotytan är inte slät Ytan har en ljusbrun färg Avstannad manifest rotkaries Kliniskt synlig substansförlust på rotytan Ytan hård vid ett lätt tryck med sonden Rotytan är slät Färgen är mörkbrun eller svart RISKGRUPPER Patienter med blottade rotytor. Flerrotiga tänders furkaturer innebär ökad risk hos en kariesaktiv patient (svårare att hålla rena). Särskilt stor blir risken då försvarsfaktorer, som salivsekretion och buffring är nedsatta. Rotkaries förväntas bli ett växande problem i framtiden då människor lever längre med allt fler av sina egna tänder i behåll. ORSAKSUTREDNING / RISKBEDÖMNING Bedömning av orsaken till befintliga skador och av risken att utveckla karies görs för att lämplig behandling skall kunna sättas in. Faktorerna väger olika tungt - en extremt låg salivsekretion slår t ex ofta igenom som negativ faktor trots att många andra faktorer är positiva (se klinisk PM "Orsaksutredning och riskbedömning"). Faktorer som t ex bör vägas in är: salivsekretion och buffring kostvanor fluorexposition laktobaciller och mutansstreptokocker munhygien kariesfrekvens/aktivitet
3 BEHANDLING Små, aktiva rotkariesangrepp kan genom intensifierad munhygien, ökad fluorexposition och goda kostvanor stanna av. Ytan blir då blank och jämn samt ofta missfärgad. Är kariesangreppet av mer omfattande karaktär t ex fortsätter in under kronersättning, breder ut sig runt tanden eller bildar en kavitet behöver fyllningsterapi utföras för att stoppa progressionen. Inaktiva rotkariesangrepp behöver vanligen inte restaureras, men kan vara estetiskt störande genom sin mörka färg. Fyllningsterapi kan i dessa fall vara en lösning. Orsaksinriktad behandling Orsaksutredningen ger svar på hur den enskilda patienten bör behandlas. När det gäller rotkaries, bör speciell uppmärksamhet fästas vid kostfaktorer, munhygien och salivsekretion. Kostrådgivning: Patienten bör uppmärksammas på att även frekventa intag av stärkelserika produkter, som chips, ostbågar och bröd, liksom sackaros sänker ph i plack till dentinets kritiska ph. Patienter som använder halstabletter och tuggummi rekommenderas sockerfria sådana eller ersätta dessa med fluortabletter eller tuggummi. Munhygien: Vid behandling av aktiv rotkaries är det väsentligt med god plackkontroll. Lyckas patienten inte på egen hand, sätts återkommande professionell rengöring in. (se kliniskt PM "Antimikrobiell kariesbehandling"). Stödbehandling Fluorbehandling: Fluor i vätskeskiktet mellan dentinets hydroxidapatitkristaller gör att kritiskt ph sänks, vilket betyder mindre risk för karies. Rotytan tar upp mest fluor då den nyligen blottlagts eller är demineraliserad. Det finns idag behandlingsstrategier gällande fluorbehandling av den exponerade rotytan. I Nationella riktlinjer för vuxentandvård har följande åtgärder högst prioritet för förebyggande och behandling av rotkaries:
4 Tennfluorid (SnF 2 ) har antibakteriella effekter på grund av tennjonen. Tennjonen retineras till demineraliserade tandytor och ger missfärgningar. Preparaten används i huvudsak på rotytor med tidiga kariesskador. Observera att initiala kariesskador på emaljen missfärgas kraftigt av tennfluorid. Tennfluorid finns som 1 2-procentiga dentalgeler och som 8-procentig vattenlösning (se kliniskt PM Fluorbehandling ). Reparativ behandling Alternativa fyllningsmaterial då restauration är nödvändig: Glasjonomer inklusive resinmodifierad glasionomer: Förstahandsmaterial. Fördel: avger viss fluor. Nackdel: upplösning, kantskörhet. Komposit: Fördel: mer resistent mot upplösning än glasjonomerer, mer polerbart. Nackdel: avger ej fluor, krympning - spaltbildning.
5 LITTERATURFÖRSLAG Hamp, Birkhed, Engquist. Den blottlagda rotytan. Invest Odont, 1994. Fejerskov O, Kidd E. Dental caries. The disease and its clinical management. 2nd ed. Copenhagen: Blackwell Munksgaard; 2008. Tillgänglig elektroniskt via bibliotekets katalog. Krasse B. Kariesrisk bedömning, åtgärder, kontroll. Invest Odont, 1981. Lingström P. On the Cariogenic Potential of Starch. Avhandling. Göteborg, 1993. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för vuxentandvården 2011. http://www.socialstyrelsen.se/tandvardsriktlinjer/ Wierichs, R.J. and Meyer-Lueckel, H. Systematic Review on Noninvasive Treatment of Root Caries Lesions. J DENT RES published online 14 November 2014 http://jdr.sagepub.com/content/early/2014/11/13/0022034514557330