Ev.luth. kyrkan i Finland, Godkänd av Kyrkostyrelsen

HANDBOK för kyrkans miljödiplom 2005 Ev.luth. kyrkan i Finland, Godkänd av Kyrkostyrelsen 19.4.2005 HANDBOK FÖR KYRKANS MILJÖDIPLOM 2005 Beställningar adr.: Publikations- och AV-försäljning, PB 185, 00161 Helsingfors tel. 09-1802315 fax 09-1802454 e-mail: julkaisumyynti@evl.fi Översättning: Henry Byskata Pärm, illustrationer och layout: Toni Brantberg (en del av bilderna har tidigare publicerats i tidningen Kytkin) ISBN 951-789-071-0 ISSN 1237-279X

INNEHÅLL FÖRORD: ÄRKEBISKOP JUKKA PAARMA TILL LÄSAREN 1. KYRKANS MILJÖDIPLOM... 8 1.1. Varför ett miljödiplom för kyrkan?...8 1.2. Vad är det bra för?...9 1.3. Hur räknar man poängen?...11 1.4. Hur går ansökningsprocessen till?...12 1.5. Hur förnyar man miljödiplomet?...13 2. INTE ENBART MILJÖN, UTAN GUDS SKAPELSE: TEOLOGIN BAKOM MILJÖDIPLOMET...15 3. PROCESSEN MED ATT GÖRA UPP ETT MILJÖSYSTEM...17 3.1. En miljöarbetsgrupp eller -ansvarig...17 3.2. Inre miljööversikt...18 3.3. Miljöprogram...21 3.4. Ledningen förbinder sig och en miljöansvarig utnämns...22 3.5. Utbildning av personalen...23 3.6. Auditering (yttre miljööversikt)...24 3.7. Branschernas miljöansvariga...25 3.8. Intern fortbildning...26 3.9. Extern information...26 3.10. Övriga åtgärder...28 4. VERKSAMHET OCH EKONOMI...28 4.1. Verksamhets- och ekonomiplan...28 4.2. Byggande och markanvändning...29 4.3. Anskaffningar...30 4.4. Etisk placeringsverksamhet...32 4.5. Missionsarbetets och den internationella diakonins andel av skatteintäkterna...33 4.6. Ekologiskt byggande och investeringar...34 4.7. Miljömärkta produkter...35 4.8. Miljöindikatorer...35 4.9. Övriga åtgärder...36 5. MILJÖFOSTRAN...37 5.1. Plan gällande miljöfostran...37 5.2. Naturens söndag och övrigt gudstjänstliv...38 5.3. Miljöfrågorna i de olika arbetsformerna...39 5.4. Specialgudstjänster med miljön som tema...42 5.5. Miljöfostran enligt genomslagsprincipen...42 2

5.6. Speciella miljöevenemang...43 5.7. Samarbete med olika instanser...43 5.8. Ställningstaganden i miljöfrågor...43 5.9. Övriga åtgärder...44 6. AVFALLSHANTERINGEN...44 6.1. Kartläggning av avfallshanteringen...44 6.2. Plan gällande avfallshanteringen...46 6.3. Behandling av problemavfall...47 6.4. Behandling av biologiskt avfall...48 6.5. Insamling av avfall som kan återvinnas...48 6.6. Gravljus...50 6.7. Frivillig insamling av avfall som kan återvinnas...50 6.8. Minskande av engångsprodukter...51 6.9. Övriga åtgärder för att minska avfallsmängden...51 6.10. Minskningen av avfall till avstjälpningsplatser...53 6.11. Övriga åtgärder...53 7. STÄDNINGEN...54 7.1. Kartläggning av miljön...54 7.2. Miljömärkta produkter...56 7.3. Miljökriterier gällande anskaffningarna...56 7.4. Ordnandet av avfallshanteringen...56 7.5. Utbildningen av personalen...57 7.6. Att avstå från skadliga ämnen...58 7.7. Alternativa produkter...59 7.8. Övriga åtgärder...59 8. FASTIGHETSSKÖTSEL...60 8.1. Uppföljning av energi- och vattenförbrukningen...60 8.2. Uppgörande av energiöversikt...61 8.3. Utnämnande av energiansvarig person...63 8.4. Utbildning av personalen...64 8.5. Förverkligande av sparmålen...64 8.6. Användningen av förnyelsebar energi...65 8.7. Ekoel och -värme...65 8.8. Vecka kring energisparande...66 8.9. Övriga åtgärder...66 9. KÖK OCH MATBESPISNINGAR...67 9.1. Utredning gällande avfallshanteringen...67 9.2. Energiöversikt...68 9.3. Miljömärkta produkter...68 9.4. Produkter via Rejäl handel...69 3

9.5. Näringsrekommendationer...70 9.6. Lokala produkter...71 9.7. Biodynamiskt odlade produkter (Luomu)...72 9.8. Vegetarisk föda...72 9.9. Tilläggspoäng gällande Rejäl handel...73 9.10. Tilläggspoäng för avfallshanteringen...73 9.11. Övriga åtgärder...74 10. KONTORSARBETET...74 10.1. Utredning gällande avfallshanteringen...74 10.2. Energiutredning...75 10.3. Miljömärkta produkter...76 10.4. Anskaffningar...76 10.5. Minskning av pappersåtgången...77 10.6. Minskning av engångsprodukter...78 10.7. Övriga åtgärder...78 11. BEGRAVNINGSPLATSER OCH GRÖNOMRÅDEN...79 11.1. Miljöutredning...79 11.2. Skötseldirektiv och utbildning...80 11.3. Ordnandet av avfallshanteringen...82 11.4. Inventering av begravningsplatsens kulturhistoriska värden...83 11.5. Områden för naturenlig skötsel...83 11.6. Minneslunder i naturtillstånd...84 11.7. Perenner och övriga planteringar...84 11.8. Minskandet av skadliga kemikalier... 84 11.9. Alternativ till gravljus i plastemballage...84 11.10. Avfallspunkter för återvinning...84 11.11. Minskandet av det vatten som används för bevattning...85 11.12. Arbetsmaskiner med lågutsläpp...85 11.13. Övriga åtgärder...85 12. LÄGERGÅRDAR OCH KURSCENTRALER...86 12.1. Miljöutredning...86 12.2. Miljöprogram...87 12.3. Ordnandet av avfallshanteringen...87 12.4. Behandlingen av avloppsvatten...88 12.5. Skyddandet av miljövärden...89 12.6. Kompostering av biologiskt avfall...90 12.7. Fågelholkar och naturstigar...90 12.8. Frivilliga skyddsobjekt...91 12.9. Transporterna...91 12.10. Övriga åtgärder...91 4 13. SKOGSSKÖTSEL...92 13.1. Iakttagandet av Skogslagens miljönormer...92

13.2. Iakttagandet av Naturskyddslagen...93 13.3. Skogscertifieringen...94 13.4. Bevarandet av stora rovfåglars bon och flygekorrarnas bon...94 13.5. Aktiv skogsplanering...95 13.6. Utbildning av ansvarspersoner...95 13.7. Upprättande av naturminnesmärke eller naturskyddsområde...96 13.8. Traditionsskog...96 13.9. Återställande av skogar...97 13.10. Avståemde från avverkningar sommartid...97 13.11. Övriga åtgärder...98 14. TRAFIKEN...98 14.1. Kartläggning av trafiken...98 14.2. Fordonens energiförbrukning och service...99 14.3. Miljöegenskaper när det gäller anskaffningar...100 14.4. Val av bränsle...100 14.5. Utbildning i ekonomisk körstil...101 14.6. Körning i bolag och samtransporter...101 14.7. Ökande av lätt trafik och kollektiv trafik...101 14.8. Utvecklande av funktionernas logistik...102 14.9. Övriga åtgärder...102 BILAGA 1: En sammanfattning av kriterierna för miljödiplomet och hjälpblankett för uträknandet av poängen...103 BILAGA 2: Arbetsfördelningen gällande miljödiplomet i församlingen, i stiftet och i kyrkostyrelsen...116 VAR FÅ YTTERLIGARE UPPGIFTER?...117

Bästa läsare Församlingarna har glädjande nog börjat se över sitt ansvar för miljön. De har härvidlag använt sig av Kyrkans miljödiplom, som inrättades år 2001. När jag skriver dethär, arbetar över hundra församlingar i vårt land på att erhålla miljödiplomet eller så har de redan fått det. Miljödiplomet är ett eget miljösystem inom Den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Det påminner till sin struktur om internationella miljösystem men har anpassats till förhållandena i våra församlingar. Det kräver både engagemang och arbete att skaffa sig diplomet, men de som har gjort det har på ett berömligt sätt burit sitt ansvar för miljön. De har dessutom på ett mera tillförlitligt sätt undvikit obehagliga överraskningar och med sina konkreta handlingar varit med om att skydda Guds skapelse. Även en bra predikan kring Guds skapelseunder kan låta ihålig, ifall kyrkan och församlingarna inte lever på ett respektfullt sätt i förhållande till naturen. Erhållandet av diplomet förutsätter ett gott samarbete mellan olika grupper av församlingsanställda och de förtroendevalda. Förhoppningsvis kommer alla grupper med i arbetet. Allas insatser behövs; det gäller såväl prästerna, församlingens ansvariga för begravningsväsende och parker som ekonomikontorets personal. Den bästa sakkunskapen beträffande miljöfrågor tillhandahåller ofta församlingens medlemmar, lekfolket - såväl män som kvinnor. Jag önskar er ett givande arbete med den förnyade Handbok för kyrkans miljödiplom 2005. Jag hoppas att församlingarna skall se det som en hederssak att höra till dem som erhållit diplomet och på det viset också till de enheter i vår kyrka vilka tar ansvar för sin miljö. Jukka Paarma Ärkebiskop Till läsaren Kyrkans eget miljösystem kom till på vårvintern år 2001, när kyrkostyrlelsen inrättade kyrkans miljödiplom. Diplomet ger församlingarna ett välfungerande verktyg, när det gäller att komma igång med ett eget miljöarbete. Uppföljningsgruppen för kyrkans miljödiplom, vilken också har redigerat den nya upplagan av handboken, har blivit glatt överraskad av det mottagande diplomet har fått. Följande församlingar och kyrkliga samfälligheter har hittills erhållit diplomet: Enare församling, Ijo församling, Kaustby församling, Kuusankoski församling, Lahtis kyrkliga samfällighet, Limingo församling, Muhos församling, Nyslott-Sääminki församling, Nådendals församling, Orimattila församling, Oulais församling, Rantasalmi församling, Ranua församling, S:t Michels kyrkliga samfällighet, Tammerfors kyrkliga samfällighet, Vihanti församling, Vasa kyrkliga samfällighet och Åbo och S:t Karins kyrkliga samfällighet. Tiotals församlingar arbetar som bäst på att erhålla diplomet. Man har försökt att göra kriterierna för diplomet så funktionella som möjligt. Systemet är inget självändamål, utan man har planerat det med tanke på att det skall vara till hjälp i församlingsarbetet. Det är inte nödvändigt att läsa hela Handboken. Det är tillräckligt

att bekanta sig med de tre första kapitlen i boken och bokens avsnitt gällande eget ansvarsområde. Den största förändringen gällande miljösystemet är att vi numera inte talar om 500 grundpoäng utan i stället om att uppfylla minimikriterierna: För att erhålla miljödiplomet bör församlingen uppfylla alla minimikriterier. Dessa är gemensamma för alla församlingar. Dessa minimikriterier har ofta att göra med att församlingen förbinder sig till miljösystemet (genom beslut i kyrkorådet eller det gemensamma kyrkorådet), till att på det sätt som krävs utföra den interna auditeringen och uppgöra miljöprogrammet samt att följa förordningar och bestämmelser. Den nya handboken har uppdaterats vad gäller förändrade stadganden och bestämmelser. Vi har ställvis tillagt en del exempel gällande god praxis i de olika församlingarna: Till exempel Så gör vi i Ranua. På basis av det gensvar som har erhållits från församlingarna har en del ändringar gjorts. Utöver minimikriterierna bör församlingen samla 100 poäng av de litet över 500 poäng som står till buds (dessa kallades tidigare tilläggspoäng, maximalt 500). Detta att det finns möjlighet att samla poäng bland flera alternativ gör det möjligt att beakta lokala förhållanden och utmaningar. Den av kyrkostyrelsen tillsatta uppföljningsgruppen för miljödiplomet har redigerat den förnyade handboken. Ordförande för gruppen är stiftsdekanen i S:t Michels stift Ouri Mattila, dess sekreterare är sekreteraren för kyrkans samhällsarbete Ilkka Sipiläinen och medlemmar är chefen för begravningsväsendet Risto Lehto, biolog Marja-Liisa Leinonen, ekonomichef Tiina Snicker och miljöredaktör Pauli Välimäki. Välimäki är också den som i stor utsträckning svarat för det skriftliga arbetet. Vi önskar er givande stunder med Handbok för kyrkans miljödiplom 2005. Uppföljningsgruppen för kyrkans miljödiplom 7 1. KYRKANS MILJÖDIPLOM 1.1. VARFÖR ETT MILJÖDIPLOM FÖR KYRKAN? Miljöfrågorna berör församlingens verksamhet på ett mycket praktiskt sätt. När det gäller fastighetsskötsel används mycket energi, vatten, kemikalier och avfall produ-

ceras. Vid byggandet av församlingsutrymmen formar man omgivningen och naturtillgångar förbrukas. Vid skötseln av skogar, begravningsplatser och parkområden påverkar man direkt naturens livsvillkor. Olika produkter har olika miljöeffekter, varför man vid anskaffningar kan påverka också miljöbelastningen vad gäller förbrukningen. Lagstiftningen förutsätter att man beaktar effekterna på miljön, när man bygger, när man sköter fastigheterna, när man tar hand om avfallet såväl som när man brukar skogen. Därför har man uppgjort ett eget miljösystem för församlingarna, kyrkans miljödiplom. Miljösystemet minimerar riskerna, föregriper kommande situationer och erbjuder arbetsredskap för en kontinuerlig utveckling av verksamhetsfunktionerna. Detta är också på lång sikt ekonomiskt fördelaktigt och ett verksamhetssätt som medför inbesparingar. Miljöfrågan har också att göra med församlingens uppgiftsområden. Lägergårdarna är placerade mitt i naturen. Under olika läger, i skriftskolan och på kurser kan församlingen erbjuda sina medlemmar en beröring med närmiljön och fostra dem till att vara rädda om skapelsen. Miljöfrågan kan ansluta församlingens fostran och förkunnelse till församlingsbornas vardag och problemen i närmiljön. Endast genom att själv föregå med gott exempel när det gäller sin egen verksamhet kan församlingen vara trovärdig i sin predikan om människans uppgift som brukare och bevarare av skapelsen. Kyrkans miljödiplom är ett frivilligt system, med vars hjälp församlingen kan förbättra nivån gällande skötseln av miljöfrågorna, men också i övrigt effektivera sin verksamhet. Miljösystemet betonar både församlingsledningens, personalens och församlingsbornas ansvar. Utgångspunkt för verksamheten är den viljeyttring som församlingens ledning - kyrkorådet eller den kyrkliga samfällighetens gemensamma kyrkoråd - gett uttryck för: vår församling vill vara exemplarisk i relation till naturen och omgivningen. Ett fungerande miljösystem leder till att alla som deltar i församlingens verksamhet känner till miljöeffekterna av sin egen verksamhet och också sina möjligheter att påverka utvecklingen. De miljöprogram som uppgjorts i flera församlingar i början av 1990-talet glömdes så småningom bort just av den orsaken att man inte integrerade förverkligandet av programmen att vara en del av församlingens verksamhetsrutiner. Miljösystemet binder miljöfrågorna samman till att vara en del av församlingens normala förvaltning och verksamhet. 8 DÄRFÖR MILJÖDIPLOM: * Vi förverkligar brukandet och bevarandet av naturen samt uppgiften att vara en ansvarsfull husbonde. * Vi tryggar miljöns livsduglighet. * Vi säkerställer naturens diversitet. * Vi kämpar oss fria ur konflikten mellan ord och handling. * Vi befrämjar ett föregripande miljötänkande: Gör redan idag det som

lagen kräver i morgon. * Vi söker kostnadsinbesparingar. * Vi effektiverar funktionerna och resursanvändningen: nersmutsningen och avfallet berättar om en ineffektiv resursanvändning. * Vi integrerar miljöfrågorna till att vara en del av den normala verksamheten. * Vi eftersträvar idealet om en kontinuerlig förbättring. 1.2. VAD ÄR DET? GÄLLANDE KYRKANS MILJÖDIPLOM: * Församlingens beslutande organ förbinder sig till miljövärdena. * Man känner till hur den egna verksamheten påverkar miljön. * Man definierar klara ansvarsområden och fullmakter. * Man ställer upp mål: en kontinuerlig förbättring av miljöns tillstånd. * Man övervakar verksamheten på ett tillförlitligt sätt. * Man räknar med att risker kan uppstå. Kyrkans miljödiplom är ett intyg som kyrkostyrelsen beviljat en församling, som förbundit sig att utveckla sin verksamhet visavi miljön så att den hela tiden blir bättre. Diplomet fås av den församling som tar i bruk ett för kyrkans funktioner uppgjort miljösystem och uppfyller kriterierna för miljödiplomet. Saken bekräftas av den av domkapitlet befullmäktigade auditören. Kyrkostyrelsen beviljar miljödiplomet. Miljödiplomet erbjuder församlingen ett arbetsredskap för beaktandet av miljötänkandet vad gäller hela församlingsverksamheten. Med systemets hjälp kan man effektivera församlingens förvaltning, verksamhet och ekonomi också på en mera allmän nivå. Diplomet följer principerna för de officiella kvalitetssystemen: planera, verkställ, granska, korrigera. Diplomets struktur är anpassat till strukturen hos de internationella miljösystemen (ISO 14 001 och EMAS), men kraven har anpassats till församlingarnas förhållanden. 9 Eftersom församlingarna skiljer sig från varandra vad gäller storlek och verksamhetsmodell, är också miljödiplomets krav till vissa delar olika för små och stora församlingar, likaså finns det vissa speciella tillämpningar för församlingar som ingår i en samfällighet. Dessa specialtillämpningar omnämns i texten i samband med respektive sakområde. Små församlingar kan bedriva samarbete när det gäller att ansöka om diplomet genom att med hjälp av en expert låta uppgöra en miljööversikt. På landsbygden t.ex. är förhållandena i grannförsamlingar ofta likartade, varvid det blir möjligt att

uppgöra en miljööversikt tillsammans. Då kan det i miljööversikten och -programmet finnas en gemensam del och egna avsnitt för respektive församling. Varje församling för sig godkänner också det miljöprogram som uppgjorts i sammanhanget och ansöker självständigt om diplomet. Så gör man i Kiminge Kiminge församling och kommun utvecklade år 2004 tillsammans ett miljösystem med kyrkans miljödiplom som utgångspunkt. Man gick in för ett gemensamt projekt, när man märkte att det fanns en myckenhet av gemensamma faktorer gällande kommunens och församlingens funktioner, bl.a. när det gällde skogsskötseln, byggnadsskyddet och miljöfostran. Målet för projektet var att för kommunen och församlingen i enlighet med kyrkans miljödiplom uppgöra ett program för hållbar utveckling. Som andra mål uppställde man att testa kyrkans miljödiplomsystems funktionsduglighet visavi kommunorganisationen. Resultaten av försöket kan man tillgodogöra sig i princip i alla vårt lands kommuner och församlingar. Miljöministeriet beviljade för ändamålet ett anslag på 18.000 euro. Med hjälp av miljödiplomet identifierar församlingen miljöeffekterna gällande sin egen verksamhet och uppställer mål för att minska miljöfarorna samt organiserar uppgifterna och uppföljningen för att kunna uppnå målen. Miljödiplomet förutsätter, att kyrkorådet eller den kyrkliga samfällighetens gemensamma kyrkoråd godkänner församlingens miljömål och tillsätter en miljögrupp eller -ansvarig, som gör upp en bedömning av verksamhetens miljöeffekter (miljööversikt) och en plan för förbättringsåtgärder (miljöprogram). Miljömålen är en del av församlingens verksamhets- och ekonomiplan och man rapporterar om de vidtagna åtgärderna som en del av verksamhetsberättelsen eller på annat överenskommet sätt. När systemet är klart, utvärderar en av domkapitlet utsänd auditör detsamma och kyrkostyrelsen beviljar diplomet. Miljödiplomet ges för en viss tid, det är i kraft fyra år. Därefter bör man anhålla om det på nytt. 10 ANSÖKAN OM MILJÖDIPLOMET: * Kyrkorådet/gemensamma kyrkorådet tillsätter en miljögrupp eller miljöansvarig. * En miljööversikt uppgörs kring församlingens verksamheter. * Med utredningen som grund uppgörs ett miljöprogram. * Församlingen uppfyller minimikriterierna för miljödiplomet och har därutöver insamlat åtminstone 100 poäng. * En av domkapitlet befullmäktigad person (auditör) utvärderar miljösystemet. * Kyrkostyrelsen beviljar församlingen miljödiplomet.

1.3. HUR RÄKNAR MAN POÄNGEN? För att få miljödiplomet måste församlingen uppfylla alla minimikriterier. Dessa är gemensamma för alla församlingar. När de har uppfyllts, bör församlingen skaffa sig minst 100 tilläggspoäng enligt eget fritt val. Dessa tilläggspoäng kan församlingen själv välja utgående från sina egna förhållanden. Tanken är att det i varje församling finns egna områden som kan utvecklas och som man vill satsa på under en viss tid. I föreliggande material finns exempel på dylika frivilliga funktioner, men det kan också finnas andra. Man kan samla ihop maximalt 500 tilläggspoäng. Församlingens miljögrupp eller -ansvarig räknar tilläggspoängen. De kan upptecknas i den diplomtabell som ingår i denna handbok. Tabellen kan kopieras från denna handboks slut och också från miljödiplomets sidor på nätet (www.evl.fi/ ymparistodiplomi). Stiftets auditör går igenom poängen och ger sin egen poängsättning, utgående från vilken diplomet beviljas. På många punkter måste man uppskatta poängen på erfarenhetsbasis. I handboken ges exempel på poängsättning. Vid utvärderingen kan man använda några tumregler: * Ju större miljöfråga desto större poäng. * Ju mera arbete desto mera poäng. * Ju flera människor frågan berör desto flera poäng. * Om det i små församlingar inte förekommer alla uppgiftsområden, kan detta beaktas vid poängbedömningen, dvs kriterierna för poängsättningen kan mildras. Det är skäl att rådgöra kring detta före auditeringen med domkapitlets representanter. Tillsammans med auditörerna lönar det sig att i oklara fall diskutera i förväg, därför att de känner till vilka utvärderingsgrunderna är. Det är förstås klokt att samla ihop tilläggspoäng något över minimum, så att man säkert kan få diplomet. 11 Vid poängräknandet kan man stöta på problemet att många frågor hela tiden har varit i det skick som kriterierna förutsätter. Det är bara bra om så är och ändå kan man räkna med dem i poängen - när det gäller miljösystemet noterar man inte enbart nya åtgärder. 1.4. HUR GÅR ANSÖKNINGSPROCESSEN TILL? 1. Kyrkorådet eller gemensamma kyrkorådet i en kyrklig samfällighet

besluter att ansöka om diplomet. Detta beslut bör anmälas till domkapitlet för kännedom. 2. En miljöarbetsgrupp tillsätts i församlingen (när det gäller församlingar med under 4000 medlemmar räcker också en utnämnd miljöansvarig). 3. Arbetsgruppen (eller den miljöansvariga) gör upp en miljööversikt och uppgör i samråd med de parter som är med i projektet ett miljöprogram, som kyrkorådet (gemensamma kyrkorådet) godkänner. 4. Miljöprogrammet förverkligas enligt de kriterier som diplomet förutsätter så att församlingen uppfyller alla minimikriterier och har samlat ihop minst 100 poäng. 5. Församlingen begär auditering av stiftet. Senast i detta sammanhang bör man överenskomma om en tidtabell för ansökningsprocessen. Auditören gör upp en översikt i församlingen och konstaterar, att densamma uppfyller diplomets krav. 6. Församlingen sänder in ansökan om miljödiplomet till domkapitlet. Domkapitlet föreslår för kyrkostyrelsen att miljödiplomet beviljas församlingen. 7. Kyrkostyrelsen beviljar församlingen diplomet. Behandlingen av ansökningarna äger rum en gång i året. Domkapitlet bör översända ansökningarna till kyrkostyrelsen senast 15.11. Så gör man i Muhos Ansökningsprocessen gällande miljödiplom till församlingen i Muhos I juni 2002 igångsatte biskopen och generalsekreteraren i Uleåborgs stift ett miljöprojekt vars mål är att få kyrkans miljödiplom till varje församling på stiftets område. 3.12.2002 beslöt kyrkorådet i Muhos församling enhälligt att gå med som pilotförsamling i miljödiplomprojektet. 9-10.1.2003 deltog ekonomichefen och en ledamot i kyrkofullmäktige i stiftets miljödiplomkurs. 12 5.2.2003 tillsatte kyrkorådet en miljöarbetsgrupp och utsåg ekonomichefen till miljöansvarig. En ledamot i kyrkofullmäktige kom med som ordförande för arbetsgruppen och medlemmar blev ekonomichefen, församlingsmästaren, husmor, en representant från kyrkorådet och kyrkoherden. 10.3.2003 antog ekonomichefen en studerande från yrkeshögskolan att som lärdomsprov uppgöra en miljööversikt och ett miljöprogram. 18.8.2003 godkände miljöarbetsgruppen översikten och programmet. 8.9.2003 godkände kyrkorådet miljööversikten och miljöprogrammet för Muhos församling och beslöt ansöka om miljödiplomet.

17.9.2003 utförde den av stiftet utsände auditören miljögranskningen i Muhos församling. 1.10.2003 ankom auditörens granskningsrapport till församlingen. Enligt rapporten uppfyller Muhos församling minimikriterierna för kyrkans miljödiplom och har insamlat tillräckligt antal poäng. 28.10.2003 översändes de av biskop Samuel Salmi undertecknade diplomhandlingarna till kyrkostyrelsen. 16.12.2003 beviljade kyrkostyrelsen Muhos församling kyrkans miljödiplom. 1.5. HUR FÖRNYAR MAN MILJÖDIPLOMET? Kyrkans miljödiplom är i kraft i fyra år. Efter det bör man ansöka om diplomet på nytt enligt då gällande direktiv. Det lönar sig att i god tid innan diplomets giltighet träder ur kraft påbörja åtgärder för att på nytt ansöka om diplomet. Ansökningsprocessen tillgår i huvuddrag på samma sätt som vid den första ansökningen om diplomet: Kyrkorådet eller den kyrkliga samfällighetens gemensamma kyrkoråd besluter om att ansöka om diplomet på nytt. En arbetsgrupp eller den miljöansvariga gör upp en ny miljööversikt och med den som utgångspunkt församlingens nya miljöprogram. Stiftets auditör gör en granskning i församlingen och domkapitlet framställer för kyrkostyrelsen att miljödiplomet skall beviljas. Kyrkostyrelsen beviljar församlingen på nytt miljödiplomet för fyra år. 13 Miljödiplomets minimikriterier är desamma för den församling som anhåller om diplomet för första gången och för den som anhåller om diplomet på nytt. Av vikt när man förnyar diplomet är att ta reda på hur man har kunnat förverkliga målen för miljöprogrammet. Enligt tanken på en kontinuerlig förbättring ställer man upp nya mål i miljöprogrammet. Det är också viktigt att utreda hur miljölagstiftningen och -bestämmelserna har förändrats och hur församlingens verksamhet har förändrats. Med detta som bas uppgörs det nya miljöprogrammet. Det gäller att i församlingens verksamhets- och ekonomiplan beakta förnyandet av diplomet under det sista året diplomet är i kraft. Fortsättningsvis gäller det att samla in minst 100 poäng när man ansöker om diplomet på nytt. En del av poängen kan vara desamma, dvs sådana miljöåtgärder som kontinuerligt är en del av församlingens verksamhet (t.ex. naturskyddet,

skyddandet av byggnadstraditionen eller avfallsåtervinning). Gällande långsiktiga och sig in på den nya diplomperioden sträckande åtgärder (t.ex. investeringar visavi energiinbesparing och miljön) kan man få poäng på nytt. En del av poängen är engångs och måste därför intjänas på nytt (t.ex. miljöevenemang och -händelser eller miljömässor) eller så väljer man nya miljöåtgärder i stället. Att förnya miljödiplomet ger en ny möjlighet att uppdatera församlingens miljöprogram. Utgångspunkt är miljööversikt och -program med vars hjälp diplomet första gången har ansökts. Uppdateringen av programmet är inte ett lika stort arbete som uppgörandet av programmet var första gången. Därför kan detta lyckas medelst egen arbetsinsats, men vid behov kan man använda en utomstående expert. Om man årligen har uppgjort en miljörapport, är det på basis av den lätt att uppdatera miljöprogrammet. 14 2. INTE ENBART MILJÖN, UTAN GUDS SKAPELSE: TEOLOGIN BAKOM MILJÖDIPLOMET I de kristna kyrkornas gemensamma trosbekännelse säger man: Vi tror på en enda Gud, den allsmäktige Fadern, Skaparen av himmel och jord, av allt synligt och osynligt. Fader, Son och Helig Ande är ett enda gudomligt väsen, som har skapat himmel och jord.. Vår lutherska teologi betonar Guds reella och hemliga närvaro i världen. Han är samtidigt både närvarande i sin skapelse och utanför den. När vi som kristna talar om världen och naturen avser vi skapelsen, som vilar i sin Skapares mening och vilja. Gud föddes till denna värld i sin Son till människa, till vår broder. Även om naturen inte är gudomlig, är den helig i egenskap av att den är upprätthållen av honom.

Guds skapelsearbete omfattar allting som finns i världen. Också människan, skapad av markens stoft, är en del av skapelsens helhet. Av Guds vilja har människan dock en särställning inom skapelsen. Enligt skapelseberättelsen blåste Gud in liv genom hennes näsborrar och gjorde henne så till en levande varelse. Men på samma gång gjorde han också människan till sin egen avbild och satte henne att härska och råda över den övriga skapelsen. Under senare tider har man i stället för att människan skall härska och råda velat lyfta fram andra uppgifter som getts människan. Man har börjat inse, att även om människan i många avseenden är överlägsen den övriga skapelsen, är hon ändå en del av den, beroende av villkoren för skapelsens liv och ingalunda dess herre. Att bruka och bevara motsvarar bättre detta synsätt. Man har också börjat skildra människans uppgift som den som en husföreståndare, en ekonom har. Om människan tjänstgör som trogen hushållare åt sin skapare, söker hon inte sin egen fördel på den övriga skapelsens bekostnad, utan hennes kallelse är att upprätthålla livet och skydda det. Detta borde visa sig i form av kärlek mot medmänniskorna och omsorg Inom ekoteologin har man också kritiserat detta begrepp hushållare, ekonom. Storlommen har i miljontals år kommit till rätta utan människans hjälp. Nu är det av behovet påkallat att mera betona människans och den övriga skapelsens gemensamma, delade beroende av livets villkor än människans särställning. Gud har när han skapade människan insatt i hennes hjärta den gyllene regeln: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem (Matt. 7:12). Som en följd av skapelseverket utgör denna regel grunden för hela mänsklighetens gemensamma etiska medvetenhet. Alla människor igenkänner i sina hjärtan budet att handla enligt det som är kärleksfullt. Den naturliga morallagen säger dock ingenting mera än så, utan en närmare definition av kärlekens krav är beroende av de villkor situationen uppställer och av de resultat människans moraliska övervägande leder till. Man tänker sig att kärlekens krav utformar sig i den etiska och samhälleliga diskussionen. Härvidlag avviker vårt förstånd som bygger på skapelsens 15 teologi när det gäller skyddandet av vår natur- och livsmiljö på åtgärdsnivå knappast värst mycket från det som framförts utgående från andra utgångspunkter. Man kan t.ex. när det gäller en god sortering av avfallspappret i pastorsexpeditionen gå till väga på samma sätt som i ett väl fungerande kommunkansli. Ändå är det så att de kristna har sin egen speciella motivering och kraftkälla för sin verksamhet, den som springer fram ur tron på den treenige Guden. För den kristne är hela världen en verklighet som vilar i Guds vilja. Människan lever inte i ett likgiltigt slumpens rike, utan hon lever i Guds skapelse. Människan är en del av den skapelse som befinner sig i en växelverkan. Av Guds särskilda vilja har åt henne getts förmågan att härska över, bruka och bevara den värld av vilken hon själv är en del. Människans uppgift är att skydda naturen, men å andra sidan beskyddar naturen människan. Som en del av den gemensamma helheten leder mänsklig verksamhet som baserar sig på uppnåendet av självisk fördel förr eller senare till undergång. I stället för nyttan kan en hållbar utgångspunkt för människan endast vara en känsla av ansvar. I den verklighet som skapelsen står för ersätter värdet i sig oftast nyttovärdet.

Också som kristna är vi en del av den värld som fallit i synd. Girighet, liknöjdhet samt likgiltighet hindrar oss från att verka i enlighet med Guds vilja. Brotten mot skapelsen och vår nästa har alltid också att göra med människans gudsrelation. Vår kristna tro inser syndens realitet, men den är inte trons viktigaste budskap. Till Guds förbundenhet med sin skapelse hör också frälsningens realitet. Gud sände sin son att bli människa i världen. Evangeliets budskap är frihetens budskap för denna tid och för evigheten. Den uppståndne Kristus besegrade syndens och dödens makt. Tack vare Guds nåd orkar människan gå framåt i sitt liv. Inom Kyrkornas världsråd har olika kyrkosamfund tillsammans satt upp som mål befrämjandet av rättvisa, fred och skapelsens enhet i världen. Man har erkänt att oberoende av ras, kön eller religion är alla skapade varelser jämbördiga inför sin Skapare och hör oåtskiljeligt samman. Därtill förpliktar dem Jesu exempel. Utan att ha anseende till personen hjälpte och botade han människorna samt krävde att fred och rättvisa skulle förverkligas i världen. Så har alltid till kyrkornas miljöprogram hört kravet på en social rättvisa som överskrider alla gränser. Den kristna församlingen kallas att älska och högakta nästan och den övriga skapelsen. Kyrkorna har betonat, att ekonomin är ett medel, inte ett mål. Ekonomin fungerar inom ett begränsat ekosystem och kan därför inte tillväxa obegränsat utan att bekymra sig om de gränser som existerar. Kyrkorna talar om kravet på måttlighet, det att någonting räcker till och att vi inte bör vara omättliga. Vid sidan av en hållbar utveckling har man börjat tala om hållbara samfund. Människan och den övriga skapelsen bildar ett samfund, vars medlemmar är beroende av varandra. 16 Kyrkans och den kristnes inställning till omgivningen kan man skildra t.ex. med hjälp av följande substantiv: * en ödmjukhet, som erkänner människans beroende av skapelsen och hela skapelsens beroende av sin Skapare * en omsorg, som erkänner människans ansvar för skapelsen och förstår kärlekens betydelse visavi skapelsen och nästan * en måttlighet, som erkänner att naturens gåvor är Guds gåvor och att en viss mängd av dem är tillräcklig * ett befrämjande av det gemensamma goda, som erkänner att gemenskapen och ett delande sinsemellan är grundfaktorer i livet utöver den egna arten, rasen, folket, stammen, familjen eller företaget * en rättvisa, som berör medmänniskorna såväl i eget land som på hela jordklotet och beaktar också naturens livsduglighet och de kommande generationernas rätt att bli delaktiga av naturresurserna.

3. PROCESSEN MED ATT GÖRA UPP ETT MILJÖSYSTEM Minimikriterier Tilläggspoäng 3.1. En miljöarbetsgrupp eller 3.7. Branschernas miljöansvariga, -ansvarig 1-5 poäng 3.2. Inre miljööversikt 3.8. Intern fortbildning, 3.3. Miljöprogram 1-5 poäng 3.4. Ledningen förbinder sig och miljöansvarig utses 3.9. Extern information, 1-5 poäng 3.5. Utbildning av personalen 3.10. Övriga åtgärder, 1-10 poäng 3.6. Yttre miljööversikt (auditering) 3.1. EN MILJÖARBETSGRUPP ELLER -ANSVARIG Kyrkorådet eller det gemensamma kyrkorådet inom den kyrkliga samfälligheten fattar beslut om att ansöka om miljödiplomet. Det tillsätter en miljöarbetsgrupp eller en miljöansvarig att bereda ärendet. I små församlingar (antalet medlemmar under 4000) räcker det med en miljöansvarig, i större församlingar är det skäl att utse en arbetsgrupp. 17 Församlingen kan fatta beslut om arbetsgruppens storlek, men det är skäl att till medlemmar i gruppen välja representanter för olika arbetsgrenar. Eftersom många åtgärder kräver ett budgetbeslut eller medel, är det skäl för arbetsgruppen att i sin krets ha en representant för ekonomiförvaltningen. Det är också skäl att invälja en representant för fastighetssidan, eftersom många förbättringsåtgärder har att göra med fastigheternas energi- och vattenförbrukning, avfallshanteringen och städningen. I fall av att det finns mycket skog i församlingens ägo, är det skäl att i arbetsgruppen ha med den person som ansvarar för skogens skötsel. Det är också skäl att i arbetsgruppen invälja medlemmar från församlingens olika arbetsformer (t.ex. fostran och ungdomsarbetet). I arbetsgruppen borde det finnas både församlingsanställda och förtroendevalda/församlingsbor. När det gäller sakkunskap och uppnåendet av resultat är det en fördel, om medlemmarna i arbetsgruppen har ett levande intresse för miljöfrågor och själva sysslar med ämnesområdet i fråga. Å andra sidan har erfarenheten visat att intresset växer under arbetets gång. Till ordförande kan det vara bra att utse en representant från kyrkorådet eller kyrkofullmäktige för att informationen och kontakterna skall löpa så naturligt som möjligt. Man kan också be med i arbetsgruppen som medlem t.ex.

kommunens miljösekreterare eller ordföranden i den lokala naturskyddsföreningen. På så vis får man med redan från början den sakkunskap intressentgrupperna har. En annan möjlighet är att be företrädare för intressentgrupperna komma med för att höras vid arbetsgruppens sammanträden. Till sekreterare för gruppen är det skäl att utse en församlingsanställd, som på arbetstid kan bereda sammanträdena och skriva föredragningar. Miljöarbetsgruppens eller den miljöansvarigas arbete börjar i och med uppgörandet av en miljööversikt. Med den som grund uppgörs ett miljöprogram, där man har uppsatt församlingens miljömål. Det bör ställas upp en bakre gräns (t.ex. från ett halvt år till ett år) för arbetsgruppens arbete, dvs när den skall överlåta sin framställning till kyrkorådet. 3.2. INRE MILJÖÖVERSIKT Miljööversikten innebär att man kartlägger de miljöeffekter församlingens alla verksamhetsformer (branscher) utövar. Detta förutsätter mycket utredningsarbete och tar tid beroende på församlingens storlek och tidigare utfört grundläggande arbete från några månader till rentav ett år. Översikten kan uppgöras på olika sätt. Beroende på arbetets omfattning och lokala förhållanden kan man i översikten tillämpa och sammanställa följande tillvägagångssätt: - Arbetsgruppen kallar till sina sammanträden ansvarspersonerna inom de olika arbetsgrenarna och utreder frågorna tillsammans med dem. På basis av detta uppgör sekreteraren en preliminär text som översiktsrapport. 18 - Arbetsgruppen bekantar sig på ort och ställe med de största objekten såsom lägergårdar, begravningsplatser eller de viktigaste fastigheterna. - Arbetsgruppen kan delegera uppgörandet av utredningar till en utomstående expert och inta rollen av den som dirigerar arbetet. Härvid är det denna person som intervjuar branschernas ansvarspersoner. En möjlighet är att låta uppgöra miljööversikten i samarbete med t.ex. läroinrättningar och elever inom miljösektorn och på så sätt få mera sakkunskap till projektet. - Arbetsgruppen eller den person åt vilken uppgörandet av utredningen har getts bekantar sig med nödvändiga handlingar och litteraturen. Miljödiplomets material fungerar som en god checkningslista. Medlemmarna i arbetsgruppen kan fördela utredningsansvaret till varandra så att var och en bekantar sig med det arbetsområde han/hon bäst känner till. Handlingar man sannolikt behöver bekanta sig med när man uppgör miljööversikten är t.ex.: a. Församlingens tidigare miljöprogram b. Verksamhets- och ekonomiplaner c. Byggnads- och investeringsplaner samt jorddispositionsplan

d. Verksamhetsberättelser och bokslut e. Skogsvårdsplan och eventuella naturkarteringar f. Uppföljningsrapporter gällande fastigheternas energiförbrukning g. Anskaffningsdirektiv h. Resestadga i. Kommunala bestämmelser gällande avfallshanteringen j. PM gällande säkerheten vid användande av kemikalier Avsikten är inte att alla dokument noggrant gås igenom, utan att man ur dokumenten hämtar fram nödvändiga fakta vid kartläggningen av olika funktioner. I allmänhet kan de ledande personerna inom branscherna genast säga var de nödvändiga uppgifterna står att finna. Resultatet av miljööversikten blir en skriftlig rapport, vars omfattning i mycket är beroende av församlingens storlek och kvantiteten av de frågor som bör utredas. I en liten församling kan rapporten bestå endast av ett tiotal sidor, i stora församlingar kan den omfatta mycket mera. I miljööversikten bör man gå igenom alla de församlingsverksamheter som behandlas i denna handbok. Alla funktioner kartläggs som har betydande miljömässig återverkan. 19 Skolning i ämnet När miljöarbetsgruppen eller den miljöansvariga inleder sitt arbete är det skäl att först dryfta huruvida man behöver skolning i ämnet innan man börjar med arbetet. Med hjälp av det material som finns kring miljödiplomet kan gruppen eller den ansvariga på egen hand sätta sig in i ämnet. Också ett utbildningstillfälle där man anlitar en utomstående inledare kan vara en god start på arbetet. Som inledare lämpar sig t.ex. de av stiften utbildade auditörerna. Också kommunens miljösekreterare, miljöcentralens eller kyrkans miljösakkunniga eller miljösektorns forskare och lärare är möjliga föreläsare. När det gäller utbildningen kan man fundera kring följande grundläggande frågor: hur förhåller sig miljöfrågorna till vår tro och Bibelns budskap? Det är viktigt att man när man bygger upp miljösystemet inom församlingsledningen har en gemensam syn med de ansvariga på området när det gäller arbetets betydelse. Därför lönar det sig att i en dylik teologisk diskussion kalla med också medlemmarna i kyrkorådet och kyrkoherden. Miljödiplomets auditörer kan när arbetet inleds berätta om principerna för uppgörandet av församlingens miljödiplom och ge praktiska råd vad gäller

förverkligandet av arbetet. Dessa kan kontaktas via stiftet. Arbetsgruppen kan också om den vill bekanta sig med de officiella miljösystemen (om dem kan man be t.ex. en representant för ett företag som skaffat sig något ISO 14 001 eller EMAS-certifikat berätta). Också av dessa kan man få goda impulser. Utbildningen kan också kopplas till att vara en del av miljööversikten. Man kan t.ex. anordna ett endagsseminarium, där man går igenom församlingens viktigaste arbetsgrenar på basis av inbegärda inledningsanföranden. Som inledare kan fungera både församlingens anställda och utomstående sakkunniga. Så berättar t.ex. den som är ansvarig för fastigheterna om församlingens verksamhetsutrymmens energi- och vattenförbrukning och avfallshanteringen. Representanter för det lokala energiverket och avfallsbolagets konsulenter kan kommentera och ge vinkar om i vilken riktning det kunde löna sig att utveckla funktionerna. På så sätt framskrider inlärandet av något nytt och den inre miljööversikten hand i hand. 20 3.3. MILJÖPROGRAM Miljöprogrammet uppgörs på basis av en översikt och det innehåller församlingens miljömål. Dessa är konkreta mål för att lösa de problem som framkommit vid översikten. Avsikten är inte att en gång för alla lösa alla problem, utan gå framåt steg för steg. Just detta avses med tanken på en kontinuerlig förbättring. Först lönar det sig att koncentrera sig på att lösa de frågor som har omnämnts i minimikriterierna för miljödiplomet. De är frågor som man behöver ha i skick, när man ansöker om diplomet. Sedan kan man uppställa andra konkreta mål. I varje församling finns det särfrågor, på vilka man kan koncentrera sig. Man kan fritt välja dem på basis av församlingens egna tyngdpunktsval. Så kan församlingen på det sätt den själv väljer samla poäng för att uppnå de krav diplomet ställer. I praktiken utformas målen i det att man uppgör miljööversikten. I översikten tar de centrala miljödefekter församlingsverksamheten förorsakar gestalt. Det gäller att koncentrera sig på dem vid uppställandet av mål. Å andra sidan bör man beakta praktiska möjligheter att uppnå målen. Orealistiska mål finns det ingen anledning att uppställa. Samtidigt som man uppställer mål, bör man avgöra vem som i praktiken ansvarar för att målet uppnås. Ansvaret gällande verkställighet bör definieras i miljöprogrammet. Man bör se till att miljöansvaret fördelas jämnt mellan de olika verksamhetsformerna och på organisationens alla nivåer. Vid förverkligandet av målen

borde man få med personalen i så stor omfattning som möjligt. I programmet bör man också uppställa en tidtabell när det gäller att uppnå målen. Minimikriterierna och de valda poängen måste man ha uppnått när man ansöker om diplomet. När det gäller en del krav har man också godkänt det att man i församlingen har beslutat verkställa en sak och satt in den i tidtabellen för de år diplomet är i kraft; så har man gjort t.ex. när det gäller reglementet för anskaffningar eller energiöversikten. När man på nytt ansöker om diplomet, bör man i miljööversikten försäkra sig om att dessa mål har förverkligats. Förutom tidtabellen bör man definiera det sätt för uppföljning på vilket man kan granska uppnåendet av målet. Man bör rapportera gällande förverkligandet av miljöprogrammet åtminstone en gång i året i samband med församlingens verksamhetsberättelse, i miljöarbetsgruppens verksamhetsberättelse eller på annat sätt man överenskommit om. Rapportering om miljöfrågorna bör anslutas att vara en del av de anställdas normala verksamhetsrapportering. När miljöprogrammet är färdigt, kan man inbegära utlåtanden om det av de viktigaste arbetsområdena och på basis av utlåtandena ännu bearbeta programmet. I den kyrkliga samfälligheten bör man särskilt bemöda sig om att de enskilda församlingarna är medvetna om projektet och har om de så har velat kunnat påverka det. Slutligen överlämnar arbetsgruppen eller den miljöansvarige programmet till kyrkorådet. 21 Så gör man i Tammerfors Tammerfors kyrkliga samfällighets miljööversikt och -program för åren 2002-2006 färdigställdes år 2002. När det gemensamma kyrkorådet godkände miljöprogrammet, förpliktade det enheterna att uppta miljömålen som en del av planeringen av den egna verksamheten och ekonomin och uppföljningen av dem och förpliktade miljökommissionen att årligen sammanställa en miljöberättelse på basis av enheternas verksamhetsberättelser. Miljöprogrammets förverkligande utvärderades i en tabell som bifogats den kyrkliga samfällighetens verksamhetsberättelse för år 2002, i vilken tabell man för varje enskilt uppgiftsområdes del presenterade miljöprogrammets mål, tidtabell, ansvarsperson/avdelning och likaså hur målet förverkligats. Mera noggrant presenterades förverkligandet av målen i de enheters egna verksamhetsberättelser, vilka mera utförligt hade betonat miljöaspekterna i sin verksamhet (t.ex. fastighetsväsendet, begravningsväsendet, det gemensamma diakoniarbetet och det samhälleliga arbetet). 3.4. LEDNINGEN FÖRBINDER SIG OCH EN MILJÖANSVARIG UTSES Till grundprinciperna för miljösystemet hör att såväl samfundets ledning som dess anställda förbinder sig till miljömålen. Kyrkorådet förbinder sig till miljömålen när det

godkänner miljöprogrammet. Kyrkofullmäktige förbinder sig till miljömålen när det godkänner de centrala miljömålen i verksamhets- och ekonomiplanen när man första gången ansöker om miljödiplomet. Fullmäktige godkänner också i budgeten de anslag som berör miljöfrågorna och kan när man behandlar verksamhetsberättelsen utvärdera hur miljömålen förverkligats. När kyrkorådet har godkänt miljöprogrammet, kan det sända detta till kyrkofullmäktige för kännedom, varvid information i saken går till alla förtroendevalda och man kan föra en riktgivande diskussion i frågan. När kyrkorådet godkänner miljöprogrammet bör det också utse församlingens miljöansvariga, till vars uppgifter det hör att följa upp hur miljöprogrammets mål förverkligas, utbildningen av personalen och övriga i arbetsfördelningen överenskomna uppgifter. Den miljöansvariga bör utnämnas också då när församlingen har en skild miljöarbetsgrupp. Till miljöprogrammet kan också höra församlingens miljöproklamation. Den är en kort och principiell förbindelse kring centrala miljöprinciper och tanken på ett kontinuerligt förbättrande av miljöfrågorna. Proklamationen kan användas vid informationen och den kan anslutas som en del av församlingens verksamhets- och ekonomiplan. 22 Så gör man i Helsingfors Miljöpolitik godkänd av Helsingfors kyrkliga samfällighet: Helsingfors kyrkliga samfällighet strävar till att verka exemplariskt för miljön i det att den förverkligar den människan anförtrodda uppgiften som skapelsens brukare och bevarare. Vid utvecklandet av verksamheten ekologiskt, socialt och ekonomiskt i en hållbar riktning, beaktas lagstiftningen och de etiska värdena. Avsikten med miljöverksamheten är att förpliktiga samfällighetens alla enheter till att uppta miljöfrågorna som en naturlig del av den dagliga verksamheten. Till en miljömedveten och ansvarsfull verksamhet hör också hälso- och säkerhetsaspekterna samt en öppen information. Vårt mål är att minska de miljödefekter som förorsakas av vår verksamhet och befrämja inbesparing av naturtillgångar och energi så att man iakttar lagar, bestämmelser och andra förpliktelser. Utbildningen av personalen och informationen till samarbetspartners hjälper till att uppnå våra miljömål. Hörnstenar för vår verksamhet är det etiska, växelverkan samt kontinuerlig utveckling. 3.5. UTBILDNING AV PERSONALEN I miljödiplomet förutsätts att de anställda känner till sin egen verksamhetsforms

ge miljöeffekter och strävar att minimera miljödefekterna. För att nå detta mål bör man personalen kunskap i tillräcklig utsträckning och beredskaper. Varje församling kan själv välja formerna för miljöutbildningen. Det viktigaste är att församlingens anställda får vetskap om miljösystemet och principerna för det, identifierar sin egen verksamhetsforms centrala miljöeffekter och känner till vilka miljöbestämmelser som gäller för denna verksamhet. Man bör också informera om miljöprogrammets mål, så att alla för egen del kan befrämja dem. Former för utbildningen kan vara: - att informera i frågan i personaltidningen och vid personalmöten - att ordna särskilda informations- och utbildningstillfällen för olika personalgrupper - att ordna ett utbildningstillfälle för de miljöansvariga - att sända de miljöansvariga till kyrkans, läroinrättningarnas och företagens eller samfundens utbildningstillfällen 23 3.6. AUDITERING (YTTRE MILJÖÖVERSIKT) När miljöprogrammet är klart och församlingens ledande organ har godkänt det, föreligger förutsättningar att erhålla miljödiplom. Miljösystemet bör dock ännu auditeras. Detta kallas yttre miljööversikt. Den görs av en neutral person, som har utnämnts av domkapitlet. Varför är en auditering nödvändig? I fråga om kyrkans miljödiplom följer man samma slags neutrala auditering som inom de officiella miljösystemen. Detta skapar en allmän trovärdighet och en innehållslig resning vad gäller verksamheten. På så sätt får också de olika församlingarnas miljösystem en likvärdig behandling. I stiften har man utbildat en grupp av miljöfrågor intresserade och människor som känner till dessa att bli auditörer för kyrkans miljödiplom. Deras uppgift är att besöka den församling som har uppgjort ett miljösystem och granska dess funktionsduglighet. Församlingen får ett intyg över auditeringen, vilket man bilägger ansökan om miljödiplomet. I fall av att miljösystemet inte motsvarar uppställda kriterier, kommer man överens med auditören om tilläggsåtgärder och en tidtabell för genomförandet av dem. Efter det kan församlingen ansöka om miljödiplomet. Ansökningen tillställs domkapitlet. Som bilagor närsluter man miljöprogrammet och auditörens utlåtande. Stiftet sänder ansökan till kyrkostyrelsen, som beviljar diplomet. Församlingen står för de kostnadsersättningar som förorsakas av utvärderingen, dvs resekostnader, dagtraktamente samt arvode eller ersättning för inkomst-

bortfall för auditören. För auditeringen kan man betala t.ex. 300 euro för den första dagen, för följande dagar 200 euro (år 2005). Arvoden utgör ersättning för studiet av de dokument församlingen översänt samt för den egentliga översikten och det utlåtande som skall skrivas med anledning av den. UTVÄRDERINGENS FÖRLOPP I praktiken går auditeringen till på följande sätt. Församlingens representant tar kontakt med domkapitlet och kommer överens om en tidpunkt och om vem som utför auditeringen. Auditeringen genomförs i regel under en till två dagar. I små församlingar går detta på en dag, i stora församlingar är det skäl att reservera mera tid. Den miljöansvariga eller ordföranden i miljöarbetsgruppen eller sekreteraren kan fungera som värdar och värdinnor för auditeringen. Det är bra att i förväg ringa upp auditören och komma överens om programmet för granskningen. I detta sammanhang kan man också diskutera om innehållet i miljöprogrammet och försäkra sig om att allt väsentligt är i sin ordning. Församlingen bör i förväg sända till auditören miljööversikten, miljöprogrammet och en utredning över hur de poäng som krävs har uträknats. 24 Till utvärderingen hör en skriftlig del och en praktisk del. I det skriftliga avsnittet går man igenom organisationen av församlingens miljöfrågor, miljöprogrammet och beslut som har fattats. Auditören granskar huruvida församlingen uppfyller alla minimikriterier och hur de poäng som krävs har insamlats. Det är bra att också ta fram andra väsentliga dokument, ur vilka framgår hur man har satt igång med att förverkliga målen. Sådana dokument kan vara församlingens verksamhets- och ekonomiplan, verksamhetsberättelsen, skogsvårdsplanen eller rapporter gällande energiförbrukningen. man I den praktiska delen granskar man via stickprov ett par områden, t.ex. kan se över hur avfallssorteringen är ordnad i församlingsgården, på begravningsplatsen eller lägergården eller man intervjuar de församlingsanställda beträffande hur de i sitt eget arbete har tagit upp miljöfrågorna. Till granskningens natur hör att auditören väljer de platser man besöker. TILLÄGGSPOÄNG: 3.7. BRANSCHERNAS MILJÖANSVARIGA Tanken bakom miljösystemet är att förbinda miljöfrågorna till att vara en del av församlingens normala verksamhet. Därför kan man speciellt i stora församlingar utse egna miljöansvariga för de olika arbetsbranscherna. Dessa ansvariga kan bilda församlingens miljöarbetsgrupp, vars uppgift är att följa med hur miljömålen