Biskop Anders predikan. Den Heliga Familjens Fest. 30 december S:t Olai, Norrköping

Transkript

1 Biskop Anders predikan Den Heliga Familjens Fest 30 december 2013 S:t Olai, Norrköping På juldagen firade vi med stor glädje att Gud har blivit människa för vår skull. Idag på söndagen efter jul firar vi med lika stor glädje att Gud har blivit människa och vuxit upp i en familj för vår skull. Gud föds till världen av en Jungfru och Josef är hans fosterfar, men det är en äkta familj besjälad av stor kärlek. Den är som vi hörde i dagens kollektbön en modell på hur vi skall leva tillsammans: "Gud vår Fader, i den heliga familjen har du givit oss ett föredöme. Låt vårt liv tillsammans mogna i kärlek och enhet och fortsätta för alltid i vårt eviga hem." Alltsedan skapelsen är familjen den gemenskap där människan får födas, växa upp och mogna. Familjen är samhällets urcell, den gemenskap som bär upp vår civilisation. Det betyder inte att alla familjer är idealiska, men alla familjer är kallade att efter den heliga familjens förebild bli en kärlekens gemenskap, där man lär sig hur man skall leva tillsammans och stödja varandra. Samhället skall sedan i ett större

2 sammanhang återspegla den enhet i kärlek som familjen utgör. Det finns ett inre samband mellan hur vi lever i familjen och i samhället. Också våra församlingar skall vara en trons, hoppets och kärlekens familj. Idag blir det särskilt tydligt här i Norrköping, när katoliker från alla de grupper som församlingen består av samlas för att i glädje fira att de utgör en enda familj, som vill leva tillsammans och fördjupa sin tillhörighet till Jesus, Maria och Josef, den heliga familj som vi får fira idag. "Låt Kristi frid råda i era hjärtan, den som ni kallades till som lemmar i en och samma kropp" (Kol 3:15), skriver Paulus. Som katolska kristna är vi verkligen lemmar i en och samma kropp, där den Helige Ande binder oss samman till ett i Kristus. Vi lever av samma tro oavsett var vi kommer ifrån och vilken del av samhället vi tillhör. Vi vill älska varandra oberoende av vilka vi är och vad vi har för uppfattningar. Vi vill i hoppets kraft bygga upp vår gemenskap och stärka vårt vittnesbörd utåt i Sverige av idag, som hotas av allt mer segregation mellan infödda och invandrare. I Kristus är i alla ett och vi gläder oss över den enhet som vår Kyrka får förvalta och förkunna. Den helige fadern är enhetens förvaltare och ämbetsbärare. Varje år skriver han ett

3 brev till den 1 januari, som är en speciell böndag för fred i världen. I år är det alltså första gången påven Franciskus skriver ett sådant brev. Där framhäller han det broderskap som skall prägla all mänsklig gemenskap, antingen det är familjens lilla krets eller samhällets stora skara, ja, det gäller också församlingen och stiftet och Kyrkan i stort. "Ett äkta broderskap bland människor förutsätter och kräver ett transcendent faderskap. Mänskligt brödraskap blir konsoliderat när det är grundat på erkännandet av detta faderskap: varje person blir en 'nästa' som tar sig an de andra." Tron på Gud vår himmelska Fader gör det möjligt för oss att se på alla andra som våra bröder. Alla människor är skapade av honom för att vara, ja, för att mer och mer bli varandras bröder. Vi är alla Guds barn och hör samman. När Guds enfödde Son föds till världen, blir detta ännu tydligare. Jesus Kristus föds av en Jungfru och har inga andra köttsliga bröder och systrar just för att vi alla skall kunna vara hans bröder och systrar på samma villkor. De bröder och systrar till Jesus vi läser om i evangeliet är bröder och systrar i den utbredda typ av familj som var så typisk för Jesu tid och fortfarande är det i den delen av världen. Genom dopet blir vi Faderns adopterade barn och i Jesus Kristus får vi del

4 av hans innerliga förening med Fadern. Vi får säga Fader vår och lita på hans ständiga nåd och hjälp. Vad kan vi då göra för att våra familjer verkligen skall ta den heliga familjen till sin förebild? Hur kan livet i Nasaret bli en förebild för livet i Norrköping? Naturligtvis kan man inte efterapa den yttre miljön. Men den inre miljön av ömsesidig kärlek och ömsesidigt tjänande är en ständig källa till inspiration. Därför är den gemensamma bönen i familjen så viktig. Vi vet att varje from judisk familj på Jesu tid levde ett intensivt böneliv. Tyvärr har TV och andra media i vår tid ofta trängt undan bönen ur familjens liv. Därför är det så viktigt att försöka stärka bönen i familjens sköte. En del familjer försöker ha en speciell bönevrå eller bönehörna med ett kors, en ikon eller annan bild för att skapa en bönens atmosfär. Där kan man samlas och be. Bönen skapar alltid gemenskap och binder ihop människor. Våra kateketer brukar säga att de genast märker vilka barn som är vana att be hemma eller i kyrkan. Samtidigt ser de till sin sorg att vissa stackars barn inte ens kan göra korstecknet. Då är det ofta för sent. Har man inte vant sig att be i tidig ålder, blir det mycket svårare att ta till sig bönens underbara gåva senare i livet.

5 I Kolosserbrevet tecknar Paulus den atmosfär som skall prägla livet i familjen. Det är samma anda som måste få prägla livet i församlingen, ja, i samhället i stort. Livet i familjens sköte är en skola för hur vi skall leva vårt liv i alla andra sammanhang. Det vi inte har lärt oss i barnkammaren har vi mycket svårt att lära oss senare. Tyvärr kan det göra att hela resten av vårt liv blir jobbigt och smärtsamt. Så många stackars människor lider under hela sitt vuxna liv av det som det inte fick med sig från sin barndom. "Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod" (Kol 3:12), skriver Paulus, Om vi kunde tänka på det när vi klär på oss på morgonen, då skulle resten av dagen bli mycket finare. Paulus betonar också förlåtelsen och tacksamheten som är viktiga byggstenar för att bygga upp varje gemenskap. "Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i Herren Jesu namn och tacka Gud Fadern genom honom" (Kol 3:17). I Sverige idag är inte familjen det mest vanliga sättet att leva. De flesta lever faktiskt i ett ensamhushåll. Man betonar ofta individen mer än familjen på olika plan. Men det är viktigt att inte spela ut individens rättigheter mot familjens. Annars riskerar ensamhet och isolering att ta överhanden. När vi idag firar

6 den Heliga Familjens fest ber vi att man mer och mer skall ta Jesus, Maria och Josef och det liv som de levde i Nasaret som förebild och modell. Den fullkomliga kärlek, som har sitt ursprung i Treenighetens kärleksgemenskap mellan Fadern och Sonen i Andens enhet, får där sin vackraste avbild. Vi är alla inbjudna att efterlikna detta liv som familj, som församling, ja, var och en på sitt sätt.