Påverkar grad av self-efficacy samt fysisk aktivitet studenters upplevelse av stress?

PSYKOLOGI 3 (61-90 HP) Påverkar grad av self-efficacy samt fysisk aktivitet studenters upplevelse av stress? Johanna Larsson Psykologi 3 allmän inriktning C - uppsats 15 hp Höstterminen 2012 Handledare: Yvonne Terjestam Examinator: Gisela Priebe Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap

Sammanfattning Stress är idag ett område som är allt mer omdiskuterat och anses ha inverkan på den psykiska hälsan. Många studerande på universitetsnivå upplever någon gång under utbildningen stress, och detta kan bland annat förklaras utifrån tidspress, ny stad samt ekonomi. Syftet med denna studie var att ta reda på huruvida stress hos studenter kan förklaras utifrån self-efficacy och fysisk aktivitet, samt om det finns någon skillnad i upplevd stress mellan manliga och kvinnliga studenter. Det var 76 av 92 tillfrågade studenter som svarade på hela enkäten (39 män och 37 kvinnor) som innehöll två standardiserade tester, General Self-Efficacy Scale respektive perceived stress scale. Resultatet visade ett signifikant samband mellan variablerna stress samt self-efficacy. Övriga variablerna kopplat till stress var inte signifikanta. Abstract Today stress is a field that is increasingly controversial and considered to have an impact on the mental health. Many students on universitylevel experience stress sometime under their education, and it can for instance explains by pressure, new town and economy. The aim of this study was to find out whether students stress can explains by self-efficacy and physical activity, and if there is a difference in perceived stress between male and female students. It was 76 of 92 respondents students who answered on the whole questionnaire (39 male and 37 female) who include two standardized tests, General Self-Efficacy Scale and perceived stress scale. The result showed a significant correlation between the variable stress and self-efficacy, and the other variables related to stress proved to be non-significant. 2

Bakgrund Stress är ett folkhälsoproblem idag och på universitet är det många studenter som upplever att de är stressade. Enligt Landow (2006) finns det en mängd stressorer som ligger till grund för detta, varav kraven från skolan är en av faktorerna. Inom universitetsutbildningar är det mycket kunskap att inhämta under stor tidspress, jämfört med under gymnasietiden. Denna ökade arbetsbelastning höjer kravet på eget ansvar samt planering, och kan för vissa individer kännas överväldigande. Detta i sin tur kan orsaka att sömn- och kostvanor hamnar i otakt, vilket tillsammans med tidspressen och kraven bidrar till stresskänsla hos studenten (Landow, 2006). Likaså nämner författaren att ekonomin (skaffa sig en extrainkomst parallellt med skolarbetet), samt komma till en ny stad kan kännas stressande. Arbetet vid sidan av studierna gör tidspressen ännu mer märkbar. När det handlar om att infinna sig i den nya staden, har individen lämnat tryggheten som finns hos familj och vänner, samt att det blir dags för eget ansvar som vuxen och knyta nya kontakter (Landow, 2006). Givetvis påverkar faktorerna olika individer på olika sätt avseende upplevelse av stress. Men vad är det då som gör att vissa upplever stress men andra inte? I denna undersökning studeras om self-efficacy och antalet timmar en individ tränar under en vecka har någon effekt på upplevelsen av stress. Stress Sverige är ett av de länder som har en hög medellivslängd som fortsätter att öka mer och mer, vilket talar för ett bra hälsoläge. Trots detta blir den psykiska ohälsan hos befolkningen allt mer synlig i form av sjukskrivningar, och ofta långa sådana, vilket kan klassas som ett samhällsproblem (Socialstyrelsen, 2003). En av anledningarna till detta tros vara den alltmer omdiskuterade stressen människor upplever (Socialstyrelsen, 2003). Men vad betyder egentligen stress och varför påverkar den så många människor negativt? Enligt Rydén och Stenström (2008) är stress ett begrepp som är mångtydigt, det vill säga att det tillhör vanligheten att människor tolkar och menar olika saker i kontakt med begreppet stress. Winroth och Rydqvist (2008) liknar stress vid påfrestning av främst psykiska och sociala faktorer (så kallade stressorer), som i sin tur leder till en stressreaktion. Exempel på stressorer som ibland skapar 3

denna form av spänning hos oss människor är livskriser, känslan av värdelöshet samt olika sociala eller samhälleliga förändringar. Dessa ligger sedan till grund för om vi blir stressade och hur stressade vi blir (Winroth och Rydqvist, 2008). Även statens offentliga utredningar (SOU 2006:77) ger en ger en liknande definition, som belyser att en människa upplever sig stressad om dennes personliga förmåga inte räcker till för att hantera olika påfrestningar han eller hon ställs inför. Det har också visat sig att kvinnor anses vara mer stressade än män då de uppvisar fler symptom på stress, är mer emotionella utåt sett och till viss del kan förklaras utifrån en biologisk grund (SOU 2006:77). Enligt Anderberg (2002) förknippas kvinnor med att vara de vårdande som skapar goda nätverk och relationer, och det märks redan i tidig ålder då de uppfostras på ett sådant sätt. Detta skapar påfrestningar, och i kombination med kvinnliga hormoner bidrar detta till utbrändhet och kroniskt stressyndrom vilket inte är lika vanligt förekommande hos män (Anderberg, 2002). Likaså Ogden (2007) anser att de sociala nätverken ligger till grund för att kvinnliga studenter är mer stressade än manliga. Anledningen till detta är att när man flyttar måste nya kontakter skapas och de tidigare starka kontakterna ska brytas till viss del, vilket är svårare för de kvinnliga studenterna (Ogden, 2007). Positiv och negativ stress En stressreaktion kan visa sig på olika sätt hos olika människor. Detta har att göra med människors varierande förmågor i form av att tolka och hantera olika krav i vissa situationer (Winroth och Rydqvist, 2008). Finns inte känslan av kontroll över de olika krav människan ställs inför uppstår ofta en negativ stress. Är däremot upplevelsen positiv, det vill säga att känslan av kontroll finns i en stressad situation, kallas detta för positiv stress istället (Parmsund, Svensson, Tegbrant och Åborg, 2009). Self-efficacy I vilken grad individen tror sig klara av att nå ett visst mål eller klarar av en viss situation med hjälp av sina egna förmågor (tilltron till sina egna resurser) kallas för self-efficacy. Self-efficacy är lätt att blanda ihop med självkänsla då det påminner om 4

varandra. Men man bör ändå skilja på dessa begrepp då bra självkänsla inte alltid hänger ihop med en hög grad av self-efficacy (Myers, Abell, Kolstad & Sani, 2010). Människor med hög grad av self-efficacy blir sällan deprimerade och lever ett mer hälsosamt liv (Myers, Abell, Kolstad & Sani, 2010). Karademas och Kalantzi-Azizi (2003) kom i sin studie fram till att studenter med hög self-efficacy såg uppgifter som utmaningar, undertiden de med låg self-efficacy upplevde många situationer som skrämmande. De som upplevde att de ofta utsattes för skrämmande händelse använde sig ofta av copingstrategier som förnekelse jämfört med de med hög self-efficacy. Detta kan enligt Bandura (1997) bidra till att en individs välmående sjunker och oron blir allt mer vanligt förekommande. Tilltron till egna förmågan är viktigt för människans hälsa då den påverkar olika hälsoområden, varav stresshantering är ett (Luczynska, Scholz & Schwarzer, 2005). Att self-efficacy är en viktig faktor i människors liv tar även Statens offentliga utredningar (SOU 2006:77) upp. Något som vanligen påverkar ungdomars syn på sig själva är skolan, i form av att lyckas eller misslyckas. Precis som med allt annat är det av vikt att öva för att bli bättre på något, likaså i skolan. Men för att lyckas med något är det av vikt att inneha en relativt hög grad av self-efficacy. Att som individ ha en god tro till sina egna förutsättningar att uppnå ett mål eller klara av en specifik situation, är en viktig faktor för minskad upplevelse av stress (SOU 2006:77). Bandura (1997) fann också att studenter med hög self-efficacy presterade bättre och hade lättare för att vara flexibla vid problemlösning. Fysisk aktivitet Människans kropp är uppbyggd på ett sådant sätt att den behöver röra på sig regelbundet för att må bra. Inte bara vår rörelseapparat och dess fysiologiska funktioner mår bra av att röra på sig utan det ger även positiv effekt på hälsan och välbefinnandet i helhet, både sett till den psykiska, fysiska och sociala delen. Trots positiva effekter på hälsan avstår en stor del av befolkningen från den grad av fysisk aktivitet som anses ge dessa hälsovinster (Hassmén, Hassmén & Plate, 2003). 5

Fysisk aktivitet är ett vitt begrepp och kan enligt Ekblom & Nilsson (2000) samt Hassmén m.fl. (2003) benämnas som motion, det vill säga regelbunden fysisk aktivitet som genomförs medvetet. Det har också ett mål i form av att skapa goda förutsättningar för att tillägna sig en god hälsa. Vidare nämner Schäfer och Faskunger (2006) att denna form av fysiska aktivitet kännetecknas genom en måttlig till hög intensitet där ombyte till träningskläder är att föredra. En faktor som allt mer börjat påverka människors hälsa och välbefinnande negativt är upplevd stress. Enligt Hassmén m.fl. (2003) har fysisk aktivitet en positiv inverkan på just detta, och mindre värdefullt blir det inte då den samtidigt har en mängd positiva fysiologiska effekter som reducering av högt blodtryck och konditionsuppbyggnad med mera. Att fysisk aktivitet verkar för minskad stress beror på att individen vid utövandet behåller en kontroll som inte alltid är så lätt i vardagliga situationer där ofta andra faktorer styr. Individen får även miljöomväxling från det som stressar, och hamnar istället i en miljö där egenkontrollen finns samt där olika måsten försvinner ur tankarna (Hassmén m.fl, 2003). Trots detta finns det även de tillfällen som fysisk aktivitet kan påverka hälsan negativt och istället bidra till ökad stress, det vill säga att det blir ytterligare en belastning. Ofta är detta något som förknippas och blir synligt hos elitidrottare, men är inte helt ovanligt bland individer som utövar mycket fysisk aktivitet regelbundet. Med andra ord kan för mycket fysisk aktivitet bidra till stress, och därför är det viktigt att mängden anpassas utefter individen (men ska fortfarande vara regelbunden) samt att aktiviteten ska vara rolig och motiverande (Börjesson & Jonsdottir, 2010). Syfte Syftet med denna studie är att ta reda på huruvida studenters grad av self-efficacy och hur många timmar i veckan de är fysiskt aktiva har en inverkan på upplevd stress, samt om det finns någon skillnad mellan manliga och kvinnliga studenter i upplevd stress. 6

Hypotes 1. Det finns samband mellan upplevelsen av stress bland studenter och hur ofta de är fysiskt aktiva samt grad av self-efficacy. 2. Det finns en skillnad mellan manliga och kvinnliga studenter i upplevd stress. Metod I metoddelen kommer en beskrivning av tillvägagångssättet som använts i denna studie. En redogörelse över hur insamlingen gått till väga samt vilka tester som använts för att samla in empiri och testa ovan nämnda hypoteser. Även de etiska aspekter som tagits i beaktande kommer att redovisas i denna del. Nittiotvå studenter tillfrågades att delta i studien. Totalt besvarade 76 studenter (39 män och 37 kvinnor) enkäten, det vill säga ett bortfall på 16 stycken (17,4 %). Av dessa 16 tackade 12 studenter nej till att delta och 4 stycken besvarade aldrig alla frågor på enkäten. Insamling och bearbetning av empiri Insamlingen av data ägde rum på universitetsbiblioteket vid två olika tillfällen. Deltagarna bestod av studenter, manliga och kvinnliga, som läser någon utbildning på universitetsnivå. Studenterna fick skriftlig information om studien via ett försättsblad samt kort muntlig presentation om vad som delades ut. Därefter besvarade de en enkät bestående av 26 frågor vilket tog ca 5 minuter. Material Enkäten bestod av 26 frågor som inkluderade två standardiserade test av self-efficacy (Koskinen-Hagman, Schwarzer & Jerusalem, 1999) respektive perceived stress scale (Cohen, Kamarck & Mermelstein, 1983). De två första frågorna i formuläret handlade om kön respektive hur fysiskt aktiva studenterna var under en vecka. Fråga 2: Jag är regelbundet fysiskt aktiv (någon form av aktivitet som innehåller måttlig till hög intensitet, som t.ex löpning, motionsgympa och/eller styrketräning, där ombyte till 7

träningskläder är att föredra). Svarsalternativen var följande: 1 = 1-2 tim/v, 2 = 3-4 tim/v, 3 = 5-6 tim/v och 4 = 7 eller fler tim/v. General Self-Efficacy Scale (S-GSE) General Self-Efficacy Scale (S-GSE) består av 10 frågor. Denna skala utvecklades år 1981 i Tyskland av Ralf Schwarzer och Matthias Jerusalem, med syftet att bedöma en människas tilltro till sina egna resurser, det vill säga i vilken grad individen tror sig klara av att nå ett mål eller hantera en viss situation med den egna förmågan (Löve, Moore & Hensing, 2011; Schwarzer, 2012). S-GSE har översatts på olika språk, bland annat svenska (översättare Markus Koskinen-Hagman), och testat har visat sig vara tillförlitligt (Löve m.fl., 2011). Svarsalternativen är uppbyggda som en likertskala med fyra svarsalternativ. Ett av påståendena lyder: vilket problem jag än ställs inför kan jag hitta en lösning, och svarsalternativen är 1 = stämmer inte alls, 2 = stämmer inte särskilt bra, 3 = stämmer ganska bra samt 4 = stämmer helt och hållet. Efter att ha adderat svaren får individen en poäng mellan 10 40 där 40 poäng tyder på att individen har väldigt hög self-efficacy. Perceived Stress Scale (PSS) Perceived Stress Scale (PSS) (Cohen m.fl.,1983): Som namnet visar är syftet med skalan att mäta en individs upplevda stress. PSS har goda psykometriska värden (Cohen m.fl.,1983), och skalan består av 14 frågor. Exempel på fråga är Hur ofta har du under den senaste månaden kommit på dig själv med att tänka på saker som du måste göra?. Varje fråga har fem svarsalternativ 0 = aldrig, 1 = nästan aldrig, 2 = ibland, 3 = ganska ofta samt 4 = väldigt ofta. Utifrån dessa alternativ skattar individen hur han/hon under senaste månaden tänk och upplevt sitt vardagliga liv (Cohen m.fl., 1983). Vissa frågor är utformade på ett positivt sätt och andra negativt, vilket innebär att de omvända frågorna måste inverteras vid summeringen av stresspoängen. Efter att ha adderat frågorna får individen en totalpoäng mellan 0 56, där 56 poäng visar på väldigt hög upplevd stress och 0 poäng ingen upplevd stress. 8

De tester som användes för att pröva hypoteserna var de parametriska testerna multipel regressionsanalys och independent sample t-test. En variabel var skev (fysisk aktivitet) och rangordnades varefter alla krav på parametrisk testning uppfylldes, vilket i sin tur bidrog till att de motsvarande icke-parametriska testerna kunde uteslutas. Etiska aspekter Vid genomförande av en studie är det viktigt att ha ett etiskt förhållningssätt gentemot deltagarna. Etiska aspekter som varit viktiga och tagits hänsyn till i denna studie bygger på, frivillighet, anonymitet samt information. Deltagarna fick via ett försättsblad till enkäten information om studien och varför denna skulle genomföras, att deras svar inte på något sätt skulle gå att koppla till dem (anonymitet), samt att deltagandet i studien var frivilligt och rätt till att avbryta medverkandet fanns utan att motivera varför (se bilaga 1). Resultat Studiens syfte var att ta reda på huruvida det finns ett samband mellan upplevd stress hos studenter och fysisk aktivitet, self-efficacy samt kön. I denna del följer en sammanfattning över de enkätsvar som samlats in. Den deskriptiva datan (tabell 1.) visar en sammanfattning av studenternas svar angående variablerna stress samt selfefficacy (även uppdelat efter kön) i form av medelvärde och standardavvikelse. Tabell 2. visar deltagarnas svar på frågan om fysisk aktivitet i procent. 9

Tabell 1. Deskriptiv data medelvärde och standardavvikelse för variablerna stress och self-efficacy. N = 76 Män N = 39 Kvinnor N = 37 M Std M Std M Std Stress 25,76 7,21 25,08 7,44 26,49 6,99 Self-efficacy 29,88 3,30 30,49 3,09 29,24 3,43 Tabell 2. Deltagarnas svar om fysisk aktivitet i procent. N = 76 Män N = 39 Kvinnor N = 37 Fysisk aktivitet antal timmar/vecka % % % 1 2 26,1 23,1 40,5 3 4 34,8 38,5 45,9 5 6 13 20,5 10,8 7 eller fler 8,7 17,9 2,7 För att testa den första hypotesen gjordes en standard multipel regressionsanalys (enter) i SPSS (Brace, Kemp & Snelgar, 2012). Stress var kriterievariabel och fysisk aktivitet samt self-efficacy prediktorer. Resultatet av detta test visade att det fanns ett signifikant samband mellan stress samt fysisk aktivitet och/eller self-efficacy (p = < 0,001). Då det blev ett signifikant värde var det relevant att gå vidare till nästa steg och leta efter var sambandet fanns. Det fanns ett starkt negativt signifikant samband mellan stress och self-efficacy (p = < 0,001), (t = - 5,26, Beta = - 0,52), det vill säga ju högre grad av self-efficacy desto mindre upplevd stress (bild 1.). Sambandet kunde 10

förklaras till 28 % (R Square = 0,28). Mellan stress och fysisk aktivitet fanns dock inget signifikant samband (p = 0,32). Bild 1. Scatterplot Sambandet mellan stress och self-efficacy. Ytterligare en hypotestestning gjordes, denna gång för andra och sista hypotesen det finns en skillnad mellan manliga och kvinnliga studenter i upplevd stress. Eftersom både den beroende (stress) och icke-beroende variabeln (kön) uppfyllde antagandena för parametriskt test gjordes i SPSS ett independent sample t-test. Testet visade att det inte finns en signifikant skillnad i upplevd stress mellan manliga och kvinnliga studenter (p = 0,4) trots medelvärdeskillnaden (se tabell 1.). Med andra ord var skillnaden i upplevd stress mellan manliga och kvinnliga studenter slumpmässig. Diskussion Av resultatet framkom inget signifikant samband mellan upplevd stress och antalet timmar i veckan studenter var fysiskt aktiva. Detta skiljer sig från vad tidigare 11

forskning visat, där det nämns att fysisk aktivitet kan ha både positiva och negativa effekter på stress. Hassmén m.fl. (2003) menar att människan vinner på att hålla igång rörelseapparaten då det anses ha god effekt på stress samt fysiologiska faktorer (kondition och blodtryck med mera). Det bidrar till både fysiskt och psykiskt välbefinnande, dels för att kroppen får den rörelse som den är uppbyggd för samt att de yttre faktorer vi ofta inte klarar styra i den stressande vardagsmiljön byts ut under motionstillfället mot en kontrollerad miljö och egenkontroll (Hassmén m.fl., 2003). Däremot är inte Börjesson och Jonsdottir (2010) ense med föregående resonemang. De menar att fysisk aktivitet kan bidra till en ökad belastning hos människan och dennes upplevelse av stress. För att undvika detta bör aktiviteten vara rolig, motiverande och anpassas efter individen. Likaså mängden fysisk aktivitet är en viktig faktor. Dessa två resonemang går i sin tur att koppla vidare till den positiva och negativa stressen, som har att göra med människors varierande förmågor i form av att tolka och hantera olika krav i vissa situationer (Winroth och Rydqvist, 2008). Känner en individ att kontrollen över en stressad situation finns, skapar detta en positiv upplevelse som i sin tur benämns positiv stress (Parmsund m.fl., 2009) och kan liknas vid resonemanget Hassmén m.fl. (2003) förde. Likaså den negativa stressen påminner om vad Börjesson och Jonsdottir (2010) tog upp. I denna studie framkom det att studenter, oavsett manliga eller kvinnliga, vanligast var fysiskt aktiva 3 4 timmar i veckan (se tabell 2.). För vissa kan 4 timmar vara mycket och slita på kroppen även om de psykiskt tycker det känns bra. Att kroppen säger ifrån kan upplevas stressande i sig då individen kan bli tvungen att minska mängden fysisk aktivitet, samtidigt som detta varit en energikälla där andra vardagliga situationer och krav kunnat läggas åt sidan. Detta bekräftar Hassmén m.fl. (2003) genom att påpeka att individen ofta upplever egenkontroll under fysisk aktivitet till skillnad från vardagliga situationer där det finns många måsten. Att fysisk aktivitet för vissa känns som ytterligare en belastning och för andra som något positivt kan ha fler bakomliggande faktorer än endast antalet timmar. Miljön, vad som utövas, vem man utöver det med och eventuella instruktörer eller tränare kan också påverka upplevelsen samt vilken inställning individen får till fysisk aktivitet. 12

Olika individer kan ha olika inställning till att röra på sig. Någon tycker det är roligt, en annan ser det hälsofrämjande och en tredje ser det som något som måste göras trots att varken intresset eller motivationen finns där. Inställningen individen har till utövandet av fysisk aktivitet kan därför vara avgörande för om det upplevs som stressande och som ytterligare belastning eller inte. Att det i denna studie inte visade sig finnas något signifikant samband mellan stress och fysisk aktivitet skulle kunna förklaras utifrån hur detta definierats. Fysisk aktivitet är ett väldigt brett begrepp som innefattar olika intensitet, moment och upplevs olika från en individ till en annan. En definition som för mig är tydlig behöver inte vara lika klar för en annan. Trots att definitionen kommer från Ekblom och Nilsson (2000), Hassmén m.fl. (2003) och Schäfer m.fl. (2006) råder det inget tvivel på att det fortfarande är tolkningsbart. Alla tänker inte lika när de ser eller hör något. Nu i efterhand uppkommer tankar om att fysisk aktivitet relaterat till upplevd stress kan ha så många olika påverkande faktorer varav antalet timmar endast är en liten, vilket i denna studie utgör en begränsning. Därför kunde det varit av värde att man tog reda på lite mer angående den fysiska aktiviteten, som till exempel vad individen tränar, hur de upplever miljön de tränar i, varför de är fysiskt aktiva, vad de har för inställning och så vidare. Det kanske är antalet timmar kopplat till någon annan faktor som är avgörande för om den fysiska aktiviteten blir ytterligare en belastning eller en energikälla som mildrar stressen..? För de som inte har något större intresse eller ser det positiva att röra på sig och så vidare kan tycka att en timma är mycket. Detta skapar en felkälla i denna studie då det inte fanns något alternativ som var färre än en timma. Detta kunde bidragit till bortfall samt felaktiga svar från vissa individer och på så vis kan det ha kommit att påverka resultatet. Till skillnad från det icke signifikanta resultat som fysisk aktivitet korrelerat med stress visade, framkom det ett starkt negativt signifikant samband mellan self-efficacy och stress. Tidigare forskning styrker detta resultat då det visat sig finnas hälsovinster med att inneha hög self-efficacy, bland annat när det handlar om upplevd stress och en hälsosam livsstil (Myers m.fl., 2010; Luczynska m.fl., 2005; Bandura, 1997). Även studenter som såg uppgifter som utmaningar visade sig oftast ha hög self-efficacy jämförelsevis med de som hade låg och använde copingstrategier (Karademas m.fl., 13

2003). Enligt statens offentliga utredningar (SOU 2006:77) påverkar self-efficacy huruvida man kommer lyckas eller inte samt är en viktig faktor för minskad upplevelse av stress. Detta bekräftar även Bandura (1997) då han fann att studenter med hög self-efficacy presterade bättre och hade lättare för att vara flexibla vid problemlösning. Detta skulle kunna inneburit att många studenter som hade hög selfefficacy klarade stressen på grund av att de såg arbeten som utmaningar istället för problem vilket skapade goda förutsättningar för att lyckas. Det kan också finnas studenter med hög self-efficacy som kan se arbeten som betungande, och i de fallen kan miljön både på och utanför universitetet ha stor betydelse för individen. Den trygga miljön kan vara en faktor som bidrar till att studenten känner en stor tilltro att klara av uppsatta mål och därmed minskar den upplevda stressen inför de olika arbetena. I dagens samhälle är stress ett allt vanligare problem (socialstyrelsen, 2003), och enligt Landow (2006) går det att finna många stressorer såsom tidspress, vuxenansvar, ekonomi och att flytta till en ny stad som ofta påverkar studenterna på en akademisk utbildning. Pressen från dessa faktorer är för vissa individer överväldigande (Landow, 2006), och för en student med låg grad av self-efficacy skulle dessa faktorer kunna bidragit till ytterligare en större upplevelse av stress. Self-efficacy har därför särskilt stor betydelse för studenter eftersom studenttiden handlar om att uppfylla krav och bli betygsatt. Medelvärdesskillnaden den deskriptiva datan visar mellan de manliga och kvinnliga studenterna (tabell 1.), skulle kunna tolkas som att studenterna i snitt har en relativt hög tilltro till sin egen förmåga att klara av olika situationer och mål (medelvärdespoäng på övre delen av skalan). Kopplar man det negativa sambandet mellan upplevd stress och self-efficacy (figur 1.) till vad Landow (2006) sa om stressorer som uppstår när studenter flyttar till ny stad för akademiska studier, skulle det gå att dra en slutsats om att många som deltog i studien hade gått ett tag på sin utbildning. Med tanke på detta skulle det varit intressant att ha frågat om hur länge de hade studerat. 14

Att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan manliga och kvinnliga studenter i upplevd stress i föreliggande studie skiljer sig från tidigare forskningsresultat. Statens offentliga utredningar (SOU 2006:77) påpekar att kvinnor är mer stressade än män och det kan bland annat förklaras utifrån att stressymptomen utåt sett är fler hos kvinnor än hos män. Däremot Anderberg (2002) och Ogden (2007) menar att det är de sociala nätverken som pressar kvinnorna och bidrar till att de upplever stress. Kvinnor uppfostras till att bli duktiga på att knyta an kontakter (Anderberg, 2002) och när flytten går för akademiska studier lämnas tidigare trygga kontakter och ny måste skapas (Landow, 2006; Ogden, 2007). Detta gör att kvinnliga studenter upplever sig mer stressade än manliga (Ogden, 2007). Att könsskillnaden inte kom att ha någon betydelse för den upplevda stressen hos studenterna kan ha olika anledningar och är även något den deskriptiva datans medelvärden (tabell 1.) gav en hint om. Vissa individer är till exempel mer emotionella än andra och andra är duktiga på att dölja sina känslor och hålla stress inom sig, vilket till viss del hänger samman med vad man har för personlighet. En annan förklaring skulle kunna vara att många av de tidigare studierna inte enbart gjorts bland studenter, vilket är något som kunnat påverka resultatet mycket eftersom arbetslivet inte ser likadant ut som studentlivet. Även hur långt komna de manliga respektive de kvinnliga studenterna var i sin utbildning kan ha kommit att påverka resultatet, då det kan vara en bidragande orsak till hur många stressorer individen utsätts för. Ser man till de två testen som använts, self-efficacy (Koskinen-Hagman, Schwarzer & Jerusalem, 1999) respektive perceived stress scale (Cohen, Kamarck & Mermelstein, 1983) kan validiteten och reliabiliteten anses vara hög, eftersom testerna har testats flera gånger och visat sig mäta det de ska, upplevd stress och self-efficacy. Däremot frågan om fysisk aktivitet går inte att räkna in i de standardiserade testen och dess validitet eftersom fysisk aktivitet är ett brett begrepp och kan tolkas olika, samt att det finns fler faktorer än antalet timmar i veckan som kan påverka resultatet. Framtida forskning Stress har blivit ett allt vanligare samtalsområde och även ett samhällsproblem som vi människor ställs inför vardagligen (Socialstyrelsen, 2003). Då stress är ett begrepp 15

med en mångtydig betydelse (Rydén och Stenström, 2008) finns stora möjligheter att forska vidare inom detta område. Studenter är endast en målgrupp. I kommande studier kan det vara av intresse att jämföra olika åldrar, arbeten, studier och kanske titta på populationen som helhet genom ett obundet slumpmässigt urval, och se vad det finns för skillnader där. Kanske är det något speciellt yrke där stress är vanligt förekommande? Eftersom alla är olika och fungerar på olika sätt skulle en kommande studie även kunna inkludera olika personlighetsdrag. Winroth och Rydqvist (2008) ger exempel på psykiska samt sociala faktorer (livshändelser och sociala förändringar med mera) som ibland skapar spänning hos oss, och som ligger till grund för om och hur stressade vi blir. Någon av dessa faktorer skulle också kunna vara ett alternativ. Vid mer tid och större studier än denna skulle fler variabler kunna undersökas. Även om det i denna studie framkom ett signifikant samband mellan stress och self-efficacy, kanske det finns ytterligare någon faktor som kan påverka resultatet. 16

Referenser Anderberg, U. M. (2002). Stress och smärta - könshormonella aspekter på stress. I Ahmad, A (Red.), Stress: molekylerna, individen, organisationen, samhället (s. 209 223). Stockholm: Liber. Bandura, A. (1997). Self-efficacy: the exercise of control. Basingstoke: W. H. Freeman. Brace, N., Kemp, R. & Snelgar, R. (2012). SPSS for psychologists. Basingstoke: Palgrave Macmillan. Börjesson, M. & Ingibjörg Hrönn Jónsdóttir (2010). Fysisk aktivitet och stress. Svensk idrottsforskning. (2010(19):3, s. 10-12). Cohen, S., Kamarck, T., & Mermelstein, R. (1983). A global measure of perceived stress. Journal of Health and Social Behavior. (Vol. 24, No. 4, (Dec., 1983) s. 385 396). Ekblom, B. & Nilsson, J. (2000). Aktivt liv: vetenskap och praktik. Farsta: SISU idrottsböcker. Hassmén, P., Hassmén, N. & Plate, J. (2003). Idrottspsykologi. Stockholm: Natur och kultur. Karademas, C.E. & Kalantzi-Azizi, A. (2003). The stress process, self-efficacy expectations, and psychological health. Personality and individual differences, 37, 1033-1043. Koskinen-Hagman, M., Schwarzer, R. & Jerusalem, M. (1999). Swedish version of the general self-efficacy scale. Hämtad 2012-12-11, från http://userpage.fuberlin.de/~health/swedish.htm Landow, M. V. (2006). Stress and mental health of college students. New York: Nova science publishers. Luczynska, A., Scholz, U. & Schwarzer, R. (2005). The general self-efficacy scale: Multi cultural validation studies. Journal of Psychology, 139, 439-457. 17

Löve, J., Moore, C. D., Hensing, G. (2011). Validation of the Swedish translation of the general self-efficacy scale. Quality of Life Research. (Vol. 21, No. 7, (Sep., 2011) s. 1249-1253). Myers, D. G., Abell, J., Kolstad, A & Sani, F. (2010). Social psychology. (European ed.) New York: McGraw-Hill Higher Education. Ogden, J. (2007) Health psychology: a textbook. (4. ed.) Maidenhead: Open University Press/McGraw-Hill Education. Parmsund, M., Svensson, M., Tegbrant, K. & Åborg, C. (2009). Stress i arbetet. Stockholm: Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska institutets folkhälsoakademi. Rydén, O & Stenström, U. (2008). Hälsopsykologi: psykologiska aspekter på hälsa och sjukdom. (3. Uppl.) Stockholm: Bonnier utbildning. Schwarzer, R. (2012). General self-efficacy scale (GSE). Hämtad 2012-12-11, från http://userpage.fu-berlin.de/%7ehealth/selfscal.htm Schäfer, E. L. & Faskunger, J. (2006). Fysisk aktivitet och folkhälsa. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut. Socialstyrelsen. (2003). Utmattningssyndrom: stressrelaterad psykisk ohälsa. Stockholm: Socialstyrelsen. SOU 2006:77. Ungdomar, stress och psykisk ohälsa: analyser och förslag till åtgärder. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. Winroth, J & Rydqvist, L-G. (2008). Hälsa & hälsopromotion: med fokus på individ-, grupp- och organisationsnivå. Stockholm: SISU idrottsböcker. 18