Myndighet Energimyndigheten Diarienummer 2016-007427 Rubrik Föreskrifter för implementering av bestämmelser i tilläggsdirektiv 2015/652) samt (EU) 2015/1513 A Allmänt Beskrivning av problemet och vad man vill uppnå Med dessa förskrifter kommer följande att genomföras i svensk rätt - bränslekvalitetsdirektivets krav om att minska växthusgasutsläpp från drivmedel som levereras till kund, - tilläggsdirektivets rapporterings- och beräkningsmetoder samt - ILUC-direktivets del som berör bränslekvalitetsdirektivet, EU:s bränslekvalitetsdirektiv (direktiv 98/70/EG) ställer krav på kvaliteter för olika typer av drivmedel. Direktivet ställer även krav på att drivmedelsleverantörer ska minska växthusgasutsläppen från drivmedel som levereras, med 6 procent till 2020, men även uppgifter om ursprung för ingående komponenter av såväl fossil som biogen råvara. Dessa uppgifter ska sedan rapporteras vidare till kommissionen. Under 2015 beslutades ett tilläggsdirektiv till bränslekvalitetsdirektivet (direktiv (EU) 2015/652) som fastställer rapporterings- och beräkningsmetoder för kraven i bränslekvalitetsdirektivet. Bränslekvalitetsdirektivets rapporteringsskyldighet har alltså inte kunnat implementerats genom bestämmelser tidigare eftersom rapporterings- och beräkningsmetod inte varit fastställda. Dessa regler kommer nu särskilt att implementeras genom ny myndighetsföreskrift. 2015 beslutades också om ytterligare ändringar av bränslekvalitetsdirektivet och hållbarhetslagen, genom det s.k. ILUC-direktivet (direktiv (EU) 2015/1513). Reglerna ska implementeras senast den 10 september 2017men implementeras inte genom dessa föreskrifter, annat än genom hänvisningar till lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen (hållbarhetslagen) och de bestämmelser som genomförs där. Sammanfattningsvis implementeras bränslekvalitetsdirektivets bestämmelser om rapporteringsskyldighet, tilläggsdirektivets bestämmelser om rapportering och beräkningsmetoder genom denna föreskrift. Drivmedelslagen (2011:319) och drivmedelsförordningen (2011:346) implementerar bestämmelserna i bränslekvalitetsdirektivet, med tillägg i svensk lagstiftning. Energimyndigheten kommer enligt förslag till ändringar i drivmedelslagen och drivmedelsförordningen att få till uppgift att bedriva tillsyn avseende de växthusgasutsläpp som drivmedlen från varje enskild leverantör orsakar samt kommer att tilldelas möjligheten till att besluta om sanktioner om detta är motiverat. Vidare kommer Energimyndigheten enligt förslaget att få bemyndigande att meddela föreskrifter 1 (13)
angående detta. De föreslagna föreskrifterna kommer således att kunna beslutas under förutsättning att beslut om föreslagna ändringar i lagen som ger Energimyndigheten utökade befogenheter, fattas. Beräkning av växthusgasutsläppen över livscykeln kan ske mer eller mindre noggrant - vilket i och för sig inte behöver betyda att det är fel. Dock tenderar olika tillverkare att använda olika beräkningsmetoder beroende på vilket drivmedel som marknadsförs. Det gör att det är omöjligt för kunden att jämföra resultaten på ett som ger ett rättvist resultat. Den beräkningsmetod som nu är beslutad i tilläggsdirektivet har förenklingar, men gör att resultaten kan jämföras mellan olika typer av drivmedel. Det är i och för sig inte själva syftet med bestämmelserna, utan snarare en konsekvens. Beskrivning av alternativa lösningar för det man vill uppnå och vilka effekterna blir om någon reglering inte kommer tillstånd Myndigheten finner att implementeringen av bestämmelserna är nödvändig för att fullfölja den rapportering medlemsstaterna avses leva upp till enligt kommissionen krav, samt att tillse att drivmedelsleverantörer uppfyller kraven om måluppfyllnad till 2020. Kommissionen uppfattning är att rapporteringen även ska fortgå efter 2020. Myndigheten har inte utrett effekterna av annan reglering, eftersom det inte är rimligt alternativ med tanke på landets förpliktelser som medlemsstat i den Europeiska unionen. Energimyndigheten har redan tidigare, från och med 2011 års leveranser, i praktiken redan genomfört ett införande av bestämmelserna genom att begära in underlag från drivmedesleverantörerna för genomförande av bestämmelser i drivmedelslagen. Ett 30 tal leverantörer har anmodats rapportera. Sådana leverantörer som levererar mindre än 20 000 m 3 flytande drivmedel och 5 milj m 3 gas har undantagit i denna tidiga rapportering. På frivillig basis har ytterligare ca 30 leverantörer tillkommit. Dessa har alltså inte anmodats rapportera. I den redan tidiga rapporteringen har Energimyndigheten använt elektroniska tjänster. En rapporteringsmall har använts, där även beräkningen har genomfört. All ärendehantering har skett elektroniskt inom myndigheten, vilket sparat resurser. Rapporteringen har även samordnats med den rapportering som sker enligt hållbarhetslagen. Därmed har nödvändiga uppgifter för biokomponenterna hämtats från den rapporteringen. Uppgifterna om ingående fossila komponenter och biokomponenter har kopplats till den typ av drivmedel som överlåtits till kund. Med begreppet typ av drivmedel avses ett drivmedels som uppfyller en internationell drivmedelsstandard. Det innebär att flera kvaliteter av bensin (95 och 98 oktan) har rapporterats samlat. Dock har flera leverantörer valt att rapportera för varje enskild produkt. Vad avser uppgifterna om de fossila komponenterna har de som importerat råolja uppgivit uppgifter om ursprungsland. Dessa uppgifter har sedan lämnats vidare till underleverantörer som sedan har inkluderat uppgifterna i rapporteringen. Om inköp av raffinerad produkt har skett har uppgift om inköpsland lämnats. Efter kontrollerad rapportering har Energimyndigheten skickat ett besked till leverantören med uppgifter om de växthusgasutsläpp som drivmedlen orsakar och vilken minskning leverantören därmed har uppnått. Samlade resultat har presenterats i en rapport. I samband med att tilläggsdirektivet beslutades med detaljerade krav om 2 (13)
rapportering och beräkning, kan Energimyndigheten konstatera att den rapportering som då redan skett följde i stort de principer som besluts i tilläggsdirektivet. Vid införandet av direktiven i svensk rätt kommer samtliga drivmedelsleverantörer att omfattas, till skillnad från den tidigare rapportering som genomförts. Rapporteringsskyldig omfattar dock endast de leverantörer som för drivmedlet över skattepunkten. De företag som väljer att köpa redan beskattat drivmedel kommer alltså inte att vara rapporteringsskyldiga. Mindre leverantörer av fordonsgas (< 3 milj m 3 ) har enligt skattereglerna inte möjlighet att inneha ett eget skatteupplag och kommer alltså inte heller att omfattas. Energimyndigheten hade gärna sett att ett generellt undantag var möjligt för de minsta drivmedelsleverantörerna, men har bedömt att det saknas stöd för ett sådant specifikt undantag i bränslekvalitetsdirektivet. Antalet rapporteringsskyldiga kommer därför att öka något. I föreskrifterna föreslås att rapporteringen till stor del kommer att genomföras som tidigare. Rapporteringsskyldigheten, enligt tilläggsdirektivet, omfattar dock en utökning av uppgifter vad avser ursprung för fossila komponenter. Uppgifter om raffinaderi tillkommer, enligt bestämmelser i tilläggsdirektivet. Vad avser biokomponenterna tillkommer även uppgifter om inköpsland för processad råvara, även detta enligt tilläggsdirektivet. Dessa uppgifter går utöver de rapporteringskrav som finns enligt hållbarhetslagen. Dock införs en lättnad enligt direktivet för små och medelstora företag vad avser detaljnivån för dessa uppgifter. Vidare finns ett undantag för denna typ av uppgiftskrav för företag som köper den raffinerade produkten i Sverige. Som land uppfyller Sverige redan kravet om 6 procents minskning. De åtgärder som genomförts är en inblandning av biokomponenter i bensin och framförallt i diesel samt en ökad försäljning av 100 procentiga biodrivmedel. Den procentuella minskningen beräknas utifrån den totala andelen biodrivmedel av totala mängden drivmedel. Alltså räknas även 100 procentiga drivmedel in i beräkningen. Dock finns enstaka mindre leverantörer som inte uppfyller kravet och förmodligen inte heller avser att leverera sådana drivmedel som har en tillräckligt hög inblandning av hållbara biokomponenter. Skälen är att drivmedlen säljs till sådana motorer som inte klarar en sådan användning, eller att klimatet är sådant att det inte kan ske. Dessa leverantörer kan då praktisera samrapportering med en leverantör som har en högre växthusgasminskning. Det finns även andra möjligheter att minska utsläppen. Ett sådant sätt är att köpa certifierade initiativ till utsläppsminskningar innan raffinering av fossila råvaror, s.k. UERs kan dessa få tillgodoräknas för måluppfyllnaden 2020. Energimyndigheten är av den uppfattningen att dessa inte kommer spela någon roll för svensk del. I detta avseende har energimyndigheten inte heller infört bestämmelser om hanteringen av UERs och godkännande av sådana. Myndigheten har möjligheten att använda andra länders hanteringsförfaranden om frågan skulle bli aktuell. Om företagen i en större omfattning skulle inleda hantering av UERs får myndigheten i sådana fall överväga en sådan hantering. Energimyndigheten har under rapporteringsåren övervägt att inte låta regleringen omfatta sådana leverantörer som enbart levererar 100 % förnybara drivmedel. Dock har slutsatsen varit att även dessa ska komma att omfattas. Skälen är att ii en stegvis övergång till helt förnybara drivmedel är att förväntas att andra aktörer än de rent traditionella, kommer att göra entré på marknaden. De är nya på marknaden, exempelvis avloppsreningsverk som tillverkar biogas. De är små och kan komma att använda för drivmedelsmarknaden nya råvaror. Energimyndigheten antar att det även kan komma en ny typ av råvaror som kan klassificeras som förnybara men av icke biogent ursprung. Även dessa drivmedel ska ingå i den rapportering som Sverige har att fullfölja till kommissionen. Normalvärdena för dessa drivmedel som används i beräkningsmetoderna kommer då att behöva 3 (13)
kompletteras senare, när dessa har fastställts av kommissionen. Myndigheten har funnit att det är av vikt att även dessa leverantörer har kontroll på leveranser och sammansättning av drivmedel, Att omfattas av rapportringsystemet är ett sätt att reda ordning. Ett annat skäl har varit att under de år som myndigheten deltagit i de expertgrupper som sammanträtt i kommissionens regi, så har de flesta andra medlemsländer kommit till samma slutsats. Ett övervägande som gjort är även hur el som drivmedel ska behandlas. Det sätt vi föreslår följer inte de principer som angivits i tilläggsdirektivet. Frågan har därför behandlats nedan i avsnittet om regleringens överensstämmelse med Sveriges skyldigheter inom EU. Uppgifter om vilka som berörs av regleringen Leverantörer som för drivmedlet över skattepunkten är de leverantörer som är rapporteringsskyldiga. Leverantörerna ska leverera drivmedlet vidare för konsumtion. De som har ett eget skatteupplag och alltså för drivmedlet över skattepunkten för egen användning omfattas inte, till skillnad från vad som gäller enligt hållbarhetslagen. De leverantörer som köper drivmedel som redan är beskattat omfattas inte heller. I den tillsyn som Energimyndigheten redan bedriver har leverantörer med leveranser mindre än 20 000 m3 flytande drivmedel eller 5 milj. m 3 gas, undantagits. Detta undantag kommer inte att gälla framöver. Samtliga leverantörer kommer att omfattas. Det kommer alltså att bli ytterligare drivmedelsleverantörer som tillkommer när lagändringar, ändringar i förordning och föreskrifter är genomförda. Flertalet berörda drivmedelsleverantörer omfattas dock redan av rapporteringsskyldigheten. De drivmedelsleverantörer som tillkommer är viktiga att de inbegrips, bland annat för att göra tillverkaren medveten om vilka växthusgasutsläpp denne har att räkna med för drivmedlet ifråga. Olika beräkningsmodeller används och kan vara mer eller mindre fördelaktiga för olika typer av drivmedel. Vidare är Sverige som medlemsstat skyldig att fullfölja rapporteringsskyldigheten gentemot kommissionen. Även el betraktas som drivmedel i bränslekvalitetsdirektivet. De leverantörer av flytande och gasformiga drivmedel som också levererar el som drivmedel blir skyldiga att rapportera densamma. Vidare kan de som enbart levererar el komma att rapportera. Uppgifter om de bemyndiganden som myndighetens beslutanderätt grundar sig på Föreskrifterna meddelas med stöd av bemyndigande i 13 drivmedelsförordningen. Av bemyndigandet framgår att Statens energimyndighet får meddela föreskrifter om 1. hur rapportering enligt 20 drivmedelslagen (2011:319) ska ske och om undantag från rapporteringsskyldigheten, och 2. hur minskning av växthusgasutsläpp enligt 21 drivmedelslagen ska beräknas. Följande förslag till förändringar i drivmedelsförordningen har varit ute på remiss: 9 En drivmedelsleverantör ska enligt 20 drivmedelslagen (2011:319) lämna en utsläppsrapport som ska avse ett kalenderår till Statens energimyndighet senast den 1 april året efter kalenderåret. 4 (13)
10 I en utsläppsrapport enligt 9 ska drivmedelsleverantören redogöra för vilka åtgärder som leverantören har vidtagit eller avser att vidta för att uppfylla kravet i 21 drivmedelslagen (2011:319). 11 Användning av biodrivmedel för luftfart eller andra biodrivmedel får anses som en åtgärd för uppfyllande av kravet i 21 drivmedelslagen (2011:319) endast om a) biodrivmedlet uppfyller de kriterier för hållbarhet som följer av lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen, och b) den mängd biodrivmedel som omfattas av åtgärden ingår i utsläppsrapportens redovisning av den totala volymen levererade drivmedel. 13 Statens energimyndighet får meddela föreskrifter om 1. rapportering enligt 20 drivmedelslagen (2011:319) och om undantag från rapporteringsskyldigheten, och 2. hur minskning av växthusgasutsläpp enligt 21 drivmedelslagen ska beräknas. 14 Tillsynen över att drivmedelslagen (2011:319), denna förordning och föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen följs ska utövas av 1. Statens energimyndighet i fråga om 9 och föreskrifter som har meddelats med stöd av 13, och 1. Statens energimyndighet i fråga om 21 drivmedelslagen (2011:319), 9 denna förordning och föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 denna förordning, och 2. Transportstyrelsen i övrigt. De förändringar i drivmedelslagen som varit ute på remiss, och har betydelse för dessa föreskrifter har föreslagits få följande lydelse: 20 En drivmedelsleverantör ska i en rapport till den myndighet som regeringen bestämmer en gång per år lämna uppgifter om de levererade drivmedlens typ, volym, energimängd, innehåll, ursprung och miljöpåverkan genom utsläpp av växthusgaser från hela livscykeln (utsläppsrapport). 21 En drivmedelsleverantör ska vidta åtgärder för att de utsläpp av växthusgaser som avses i 20 ska minska och senast år 2020 uppgå till högst 94 procent av utsläppen från fossila bränslen per energienhet under år 2010. Drivmedelsleverantören får tillgodoräkna sig åtgärder som vidtas i samarbete med andra drivmedelsleverantörer, om samarbetet redovisas i utsläppsrapporten. 22, Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om : punkt 6, rapportering enligt 19 och 20 och undantag från rapporteringsskyldighet, punkt 7, rapporteringen enligt 19 och 20 och undantag från rapporteringsskyldigheten, punkt 8. åtgärder som ska vidtas för eller får tillgodoräknas som minskning av utsläpp enligt 21 och hur minskningen ska beräknas, 25 En drivmedelsleverantör som inte har lämnat utsläppsrapport i rätt tid, ska betala en förseningsavgift med 1 000 kronor till staten. 26 Förseningsavgiften ska efterges, om 1. underlåtenheten att lämna uppgifter i rätt tid är ursäktlig med hänsyn till omständigheter som den rapporteringsskyldige inte har kunnat råda över, eller 2. det är uppenbart oskäligt att ta ut den. 27 Den som bryter mot 21 ska betala en avgift till staten med 7 kronor per kilo koldioxid som överstiger den utsläppsmängd som skulle ha nåtts senast under 2020. Drivmedelsleverantörer som har redovisat gemensamma åtgärder ska svara solidariskt för avgiftens betalning. 28 Utsläppsavgiften får sättas ned eller efterges, om det finns synnerliga skäl. Prövning och indrivning av avgifter 29 Tillsynsmyndigheten prövar frågor om förseningsavgift och utsläppsavgift. 30 Om en förseningsavgift eller utsläppsavgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, ska avgiften lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. 5 (13)
Uppgifter om vilka kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen Ekonomiska konsekvenser De flesta drivmedelsleverantörer rapporterar redan sina uppgifter sedan 2011 års leveranser. De nu föreslagna bestämmelserna enligt föreskrifterna följer i stort sett redan tidigare rapporteringsformer. Med föreliggande förslag kommer dock ett större antal företag att omfattas. De krav som företagen har att uppfylla för att nå måluppfyllnaden 2020, samt även efterkommande rapportering kan indelas som följer: 1/ hantering av spårbarhet för fossila komponenter, 2/ årlig sammanställning av rapportering, Hantering av spårbarhet för biokomponenter krävs redan i hållbarhetslagen. Avseende de administrativa resurser som tillkommit för drivmedelsleverantörerna, sedan rapporteringen infördes 2011 vad avser den tid som åtgår att rapportera, så har en uppskattning gjorts. Se vidare under kapitel Beskrivning av vilken tidsåtgång regleringen kan föra med sig för företagen och vad regleringen innebär för företagens administrativa kostnader. En uppskattning av kostnaderna för att öka andelen biokomponenter i drivmedel har inte gjorts eftersom kraven för 2020 redan har uppfyllts. Resultatet av hittills genomförda rapporteringar visar att landet, för leveranser under 2015, som helhet har en minskning av utsläppen om 10,2 %, med en förnybar andel i helhet 14,8 % (GWh/GWh). De största företagen har alla redan uppnått målet om en minskning om 6 % jämfört med drivmedelssammansättningen 2010, den så kallade baslinjen. Att blanda in biokomponenter i bensin och diesel har haft samma beskattning som en försäljning som 100 procentiga biodrivmedel. Enligt erfarenheterna under de år som rapporteringen skett är det uppenbart att några små företag har haft problem. Företagen har exempelvis inte haft tillräcklig kompentens att hantera excel-program. Vidare har man inte förstått att fullfölja en egenkontroll av mängderna fossila och biokomponenter gentemot den drivmedelsstandard som man haft att uppfylla, vad avser själva rapporteringen. Det har därför varit en bra åtgärd från Energimyndighetens sida att inleda rapporteringen stegvis. Det har gett företagen, men även myndigheten insikt om vilken typ av kompetens som behövs och vilken typ av instruktioner som är nödvändiga. Myndigheten har nu en bra kontakt med företagen, som är informerade om vad rapporteringen handlar om. Dock har redan ett par företag valt att köpa redan beskattade drivmedel, vilket innebär att de inte behöver rapportera. Andra företag har satt sig in i metoden och det har under vägen tillkommit flera företag som rapporterat frivilligt. Samtliga företag har efter rapporteringen fått ett besked om växthusgasminskningen. Vad avser eventuella kostnader för avgifter och sanktioner, se kapitel Beskrivning av vilka andra kostnader den föreslagna regleringen medför för företagen och vilka förändringar i verksamheten som företagen kan behöva vidta till följd av den föreslagna regleringen 6 (13)
Sociala konsekvenser Energimyndigheten har inte nationellt kunnat observera några sociala konsekvenser. Globalt innebär rapporteringen att kommissionen får möjlighet till kontroll av varifrån råvarorna kommer till våra drivmedel. Det innebär att kommissionen i en förlängning får en bättre möjlighet att följa upp och ansvar för att sociala hållbarhetskrav kan ställas och följas upp för både bio och fossila råvaror. Utgångspunkten är alltid att veta varifrån råvaror kommer. Miljömässiga konsekvenser Intressanta miljömässiga aspekter är främst minskning av emissioner från förbränning av drivmedel. Det sker genom inblandning av hållbara biokomponenter, samt användning av utsläppsreduktioner med den metod som finns för implementering. För svensk del är det främst genom inblandning av förnybara komponenter, med så låg växthusgasprestanda som möjligt samt slutligen även genom användning av el som drivmedel. Leverantörer och konsumenter i Sverige är informerade och villiga att använda alternativ till de traditionella drivmedlen, för att minska växthuseffekten. Det finns behov av en robust och generell beräkningsmetod som är tekniskt riktigt. Det bidrar dessa föreskrifter till att skapa. Sverige har en marknad som är uppdelad i business to business samt en marknad som riktar sig främst mot privatkonsumenten. På den marknaden har ett antal förändringar observerats under åren bränslekvalitetsdirektivet varit ikraft i kombination med andra styrmedel. Myndigheten kan även se att bedömningen av faktiska värden för FAME har ökat. Detta gynnar leverantören eftersom faktiska värden ger lägre utsläpp än normalvärdena i hållbarhetslagen. Även små företag börjar nu blanda in förnybara komponenter i drivmedlen, som tidigare varit helt fossila. Konsekvenser för konsumentmarknaden Under de år rapporteringen har genomförts har flera nya produkter sålts på marknaden. Det finns nu flera produkter av diesel MK1, någon med närmare 50 % (vol/vol) inblandning av biobaserade komponenter. Även fordonsgasen säljs under flera produkter, även som ren biogas. Att beräkna växthusgasutsläppen över livscykeln kan ske mer eller mindre noggrant vilket i och för sig inte behöver betyda ett felaktigt agerande. Dock tenderar olika tillverkare att använda olika beräkningsmetoder beroende på vilket drivmedel som marknadsförs. Det gör att det för kunden inte är möjligt att jämföra resultaten. Den beräkningsmetod som nu är beslutad i tilläggsdirektivet har sina brister eller förenklingar, men gör att resultaten kan jämföras mellan olika typer av drivmedel. Bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen Reglerna överensstämmer i stort med de skyldigheter som följer av direktivet. Dock följer ett par väsentliga skillnader i jämförelse med många andra europeiska länder. Det är väldigt lite el som har rapporterats genom åren men el som drivmedel ingår i rapporteringsskyldigheten enligt tilläggsdirektivet. Enligt bränslekvalitetsdirektivet och tilläggsdirektivet ska belastningen av växthusgaser från el som drivmedel, beräknas utifrån medlemslandets produktionssätt och beräknas över livscykeln. Hänsyn ska tas till export och import för att definiera en användarprofil för respektive medlemsstat. Här föreslår myndigheten att vi går ett steg längre genom att även möjliggöra köp av 7 (13)
specificerad el. Det innebär även att en residualmix används för de som inte köper specificerad el. Skälet är att de som redan använder el som drivmedel anser att de inte har några utsläpp överhuvudtaget. Så är inte fallet, men det skulle kunna möjliggöras genom att köpa el med ursprungsgarantier för sådan el som orsakar låga eller inga koldioxidutsläpp. Efter det att bränslekvalitetsdirektivet beslutades tillsatte kommissionen en expertgrupp för att diskutera detaljera för implementeringen av direktivet. Energimyndigheten har tillsammans med Transportstyrelsen deltagit i denna. Detta arbete har fortsatt även efter det att tilläggsdirektivet beslutades. Det är flera detaljer som har diskuterats och utvecklats under tiden arbetsgruppen har funnits. En viss flexibilitet för tolkning av bestämmelserna kan nog konstateras. I slutet har en stor del av tiden ägnats åt bestämmelser kring möjligheten att använda UERs för att uppfylla målet. UER är en förkortning av begreppet upstreams emission reductions. Det innebär att ett raffinaderi kan ta ett initiativ till att minska sina växthusgasutsläpp. Få detta kontrollerat av tredje part, för certifiering. Detta certifikat kan säljas och användas av en leverantör som en del i den växthusgasminskning som ska uppfyllas 2020. Vad som framkommit är att vissa medlemsstater i mycket hög grad kommer använda sig av UERs för måluppfyllnad, medan andra inte. Vår bedömning är att användning av UERs för att uppfylla målet 2020 inte lär bli aktuella för svensk del, eftersom inblandningen av förnybara komponenter redan som helhet för landet har uppfyllts. Möjligen kan det bli aktuellt för gasbranschen att ta initiativ till att skapa initiativ till utsläppsminskningar för att certifiera dessa och sälja dessa på den europeiska marknaden. I och med att rapporteringen på kommissionens muntliga inrådan till viss del genomförts i Sverige har leverantörernas rapporteringsskyldigheter införlivats tidigare än vad kommissionen kunnat fastställa beräkningsmetoder i tilläggsdirektivet. Energimyndigheten har dock inte uppfattat det som negativt för företagen. Dock har uppgifter om ursprung för de fossila komponenterna uppfattats som negativt av branschorganisationen, inledningsvis. De stora leverantörerna har funnit det lämpligt att lägga ut uppgifter om ursprung på respektive hemsida. Enligt direktivet har mindre företag en minskad skyldighet att rapportera uppgifter om ursprung. De lämnar enbart uppgifter om de köpt produkten inom eller utom EU. Energimyndigheten har även föreslagit ett undantag för de minsta företagen avseende skyldigheten att rapportera överhuvudtaget. Det är för att ha en gräns och slippa bedömningen om udda tillfälliga leveranser. Det är ett förslag som inte finns i direktivet. Dock uppfattar vi att en sådan gräns kommer att finnas i flera länder. Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser Direktivets bestämmelser träder ikraft den 1 april 2017. Det innebär att leveranser som sker under 2017 ska rapporteras till kommissionen. Energimyndigheten har inväntat lagändring. I lagrådsremissen framgår att lagändringarna ska träda ikraft den 1 augusti 2017. Enligt plan ska föreskrifterna alltså även kunna träda ikraft i augusti 2017. Energimyndigheten har förberett företagen på att en avgift införs vid försenad eller utebliven rapportering samt att utebliven måluppfyllnaden år 2020, avgiftsbeläggs. Vidare är de informerade om att leveranser ska rapporteras till Energimyndigheten genom föreskrift senast den 1 april 2018. Det innebär att företagen behöver förbereda dokumentation och rapportering för rapportering av leveranser. Försenad rapportering planeras avgiftsbeläggas. Om måluppfyllnaden inte uppfylls 2020, riskeras en straffavgift 8 (13)
Det innebär att företagen behöver förbereda dokumentation och rapportering av leveranser redan vid årsskiftet 2016/2017 för att kunna rapportera 2017 års leveranser till den 1 april 2018. Det kommer att behövas informationsinsatser särskilt för de företag som inte redan tidigare har rapporterat. Energimyndigheten kommer att informera under hösten genom att ta kontakt med de företag som redan rapporterar enligt hållbarhetslagen Det blir ca fyra månader försening av vidare informationsinsatser på grund av att beslut om lagändring dröjt. Myndigheten fortsätter dock att genomföra rapportering för leverantörerna och kommer att kunna rapportera till kommissionen i tid. Dock kommer inte samtliga företag att omfattas eftersom den rapportering som skett hittills inte har omfattat samtliga företag. Det är sannolikt ett fåtal som tillkommer. B Kommuner och landsting Markera med x ( X ) Regleringen bedöms inte få effekter för kommuner eller landsting. Konsekvensutredningen innehåller därför inte någon beskrivning av punkten i avsnitt B. ( ) Regleringen bedöms få effekter för kommuner eller landsting. Konsekvensutredningen innehåller därför en beskrivning av punkten i avsnitt B. Beskrivning av effekter för kommuner eller landsting C Företag Med företag avses här en juridisk eller en fysisk person som bedriver näringsverksamhet, det vill säga försäljning av varor och/eller tjänster yrkesmässigt och självständigt. Att yrkesmässigt bedriva näringsverksamhet bör tolkas brett. Markera med x ( ) Regleringen bedöms inte få effekter av betydelse för företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. Konsekvensutredningen innehåller därför inte någon beskrivning av punkterna i avsnitt C. ( X )Regleringen bedöms få effekter av betydelse för företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. Konsekvensutredningen innehåller därför en beskrivning av punkterna i avsnitt C. Beskrivning av antalet företag som berörs, vilka branscher företagen är verksamma i samt storleken på företagen 9 (13)
Fyra företag levererar ca 86 % av drivmedlen till den svenska marknaden, energimässigt sätt. Två av dessa bedriver egen raffinaderiverksamhet och levererar således drivmedel till underleverantörer. Dessa drivmedel ingår i regel inte i rapporteringsskyldigheten för moderbolaget,. Ytterligare sex företag bidrar med 8 % och slutligen bidrar ca 45 företag med den resterande mängden. Under den tid som rapporteringen har genomförts i Sverige har följande bolag rapporterat. Under år 2011 anmodades knappt 25 företag att rapportera till Energimyndigheten enligt drivmedelslagen. Det var företag som levererade bensin, diesel, fordonsgas och E85. De företag som omfattas är de företag som levererar drivmedel över skattepunkten till annan part för användning. Det är vid tankstället som en överlåtelse sker Regleringen omfattar alltså sådana företag som överlåter drivmedel till kund och som för drivmedlet över skattepunkt. Avsikten var att vi skulle täcka ca 95 % av marknaden. Vi fann att gasleveranserna inte var tillräckligt täckande och utökade därför antalet företag till att omfatta knappt 35 företag under 2012. Eftersom rapporteringen för hållbarhetslagen har samordnats i samma rapporteringsmall som för drivmedelslagen har de företag som har levererat 100% förnybara drivmedel men som inte har anmodats att rapportera, ändå fått samma rapporteringsmall. Det har resulterat i att ett antal företag har tillkommit på frivillig basis. 2015 rapporterade 50 företag enligt drivmedelslagen, vilka samtliga levererade färdiga drivmedel färdiga att användas i fordonen. Av dessa ca 50 företag är ca ett tiotal stora företag, för övrigt kategoriseras företagen som små eller medelstora, se nedan: 1. Kategorin mikroföretag samt små och medelstora företag (SMF-kategorin) utgörs av fristående företag, och företag som tillsammans med partnerföretag eller anknutna företag, som - sysselsätter färre än 250 personer och - vars årsomsättning inte överstiger 50 miljoner euro eller - vars balansomslutning inte överstiger 43 miljoner euro per år. 2. Inom SMF-kategorin definieras små företag som fristående företag, och företag som tillsammans med partnerföretag eller anknutna företag, som - sysselsätter färre än 50 personer och - vars omsättning eller balansomslutning inte överstiger 10 miljoner euro per år. 3. Inom SMF-kategorin definieras mikroföretag som företag som - sysselsätter färre än 10 personer och - vars omsättning eller balansomslutning inte överstiger 2 miljoner euro per år. De allra flesta företagen är alltså att betrakta som små eller medelstora. Bland de stora företagen finns traditionella drivmedelsleverantörer, men även ett par som raffinerar. råolja. I kategorin små eller medelstora företag kommer inte kraven om spårbarhet för de fossila komponenterna att vara lika omfattande som för de stora företagen. De mindre företagen kommer enbart att behöva lämna uppgifter om råvaran kommer från EU eller utanför EU. Samtidigt har samtliga leverantörer som är skyldiga att rapportera med stöd av hållbarhetslagen varit drygt 105 företag år 2011. Av dessa levererar 56 drivmedel. Övriga företag kan leverera bränslen för andra ändamål, som uppvärmning, eller leverera biokomponenter som kan komma att ingå i drivmedel. År 2015 rapporterade 109 företag enligt hållbarhetslagen. Av dessa företag levererade 63 st drivmedel. 10 (13)
Det skulle innebära att endast ett tiotal företag utöver de som nu rapporterar enligt drivmedelslagen skulle komma att omfattas. Detta under förutsättning att de företag som levererar biodrivmedel verkligen har hållbarhetsbesked och rapporterar enligt hållbarhetslagen. Det är eventuellt ett fåtal företag som enbart levererar fossila drivmedel. Det har ingen påverkan på kraven om rapportering. Däremot kommer dessa företag inte kunna uppfylla målet 2020 om de inte samrapporterar med annat företag. Det är med tydlighet som tilläggsdirektivet avser att leverantörer av bensin, diesel, fordonsgas och E85 ska rapportera. Etanol, FAME och HVO som ingår i bensin och diesel som biokomponenter kommer då att ingå i rapporteringen. Däremot var det inte tydligt inledningsvis att drivmedel som FAME och HVO som levereras som 100 % biodrivmedel skulle kunna inberäknas. Energimyndigheten anser att leverantörerna även ska få inräkna sådana drivmedel. Dessa kvaliteter ingår i drivmedelslagen och bör givetvis ingå i de drivmedel som leverantörerna ska få räkna sig tillgodo. FAME är Sveriges tredje största drivmedel. FAME, HVO och E85 drivmedel hanteras inte i samma omfattning i övriga länder i Europa och av det skälet kan Sverige anses gå utöver den europeiska lagsstiftningen. Det finns nu heller inga tveksamheter från kommissionens sida vad avser denna fråga. Energimyndighetens förslag till föreskrifter inkluderar därför samtliga drivmedel på marknaden. Beskrivning av vilken tidsåtgång regleringen kan föra med sig för företagen och vad regleringen innebär för företagens administrativa kostnader. Redan tidigare i denna utredning har de krav som företagen har att uppfylla beskrivit som 1/ hantering av spårbarhet för fossila komponenter, 2/ årlig sammanställning av rapportering till Energimyndigheten, Hantering av spårbarhet för biokomponenter krävs redan i hållbarhetslagen och allokeras alltså dit. Det är den mesta tiden som åtgår till detta p.ga att det är många små mängder som ska särredovisas. De två företag som importerar råolja och raffinerar dessa har betydande mer arbetet med att ta fram underlag om ursprung för råvaran. När produkten är raffinerad ska uppgifterna om ursprung dels föras vidare till underleverantörer men även hanteras för de leveranser som sker inom bolagets egen regi. Hantering av uppgifter om spårbarhet sker enligt principer om massbalans. Uppskattningsvis åtgår ca 90 timmar per månad till hantering av uppgifter om ursprung för biokomponenter och ca 10 timmar per månad, Uppgifterna för biokomponenterna tar längre tid eftersom det är många och små partier att hantera. Detta ett absolut krav vad avser biokomponenterna, oavsett storleken på företag. Dock inte för de fossila komponenterna. De mindre företagen har lättnader om kraven om uppgifter om ursprung. Myndigheten bedömer därför att den mest betungande rapporteringsbördan finns för biokomponenterna. Dessa uppgifter ska samlas in enligt hållbarhetslagen och rapporteringen enligt drivmedelslagen sker i en och samma rapport. Vid förfrågan på ett av de fem stora företagen för leveranser av drivmedel uppger företaget att sammanställningen av rapporteringen till Energimyndigheten tar ca 1 vecka per år att sammanställa. 2/3 av den tiden går till uppgifter enligt hållbarhetslagen. Samma fråga har ställts till ett medelstort företag och de uppger att de sammanställer rapporten under 3-4 dagar och att 2/3 av tiden åtgår till hållbarhetslagens uppgifter. Rapporteringen innehåller uppgifter om sålda volymer drivmedel, innehåll av fossila komponenter och biokomponenter, samt uppgifter om ursprung för råvarorna. 11 (13)
Beskrivning av vilka andra kostnader den föreslagna regleringen medför för företagen och vilka förändringar i verksamheten som företagen kan behöva vidta till följd av den föreslagna regleringen Rapporteringsskyldigheten innebär att företaget måste ha en kvalitetssäkring för att hantera uppgifter om spårbarhet. Det måste företagen ha om de hanterar biokomponenter i drivmedlen och det gör samtliga leverantörer med något undantag. Dessa kostnader är alltså att härleda till hållbarhetslagen. Hanteringen av uppgifter om de fossila komponenterna är en belastning framför allt för de två stora företagen som har eget raffinaderi. Vad som övrigt är att uppfylla är att se till att uppfylla målet om 6% växthusgasminskning 2020 som implementeras genom drivmedelslagen. Beskrivning av i vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka konkurrensförhållandena för företagen Energimyndigheten uppfattar den svenska marknaden som medveten och intresserad av uppgifter om varifrån råvaran kommer och vilken växthusgaseffekt produkterna orsakar Det beror på att Sverige är det enda land där företagen själva har lagt ut uppgifter om ursprung på sina hemsidor. Det har inte skett i andra europeiska länder. Med en gemensam modell för beräkning av växthusgasutsläppen kommer utsläppen från olika drivmedel att kunna jämföras. Idag efterfrågas en beräkningsmodell för användning vid marknadsföring av ett drivmedel. Med denna beräkningsmodell kommer ett enhetligt sätt att användas. För närvarande används flera olika beräkningsmodeller, som i och för sig inte behöver vara felaktiga men gör att uppgifterna för olika drivmedel inte blir jämförbara. Beskrivning av hur regleringen i andra avseenden kan komma att påverka företagen Energimyndigheten bedömer inte att företagen kommer att påverkas på annat sätt än vad som beskriv ovan. Beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag vid reglernas utformning I kategorin små eller medelstora företag kommer inte kraven om spårbarhet för de fossila komponenterna att vara lika omfattande som de stora företagen. De mindre företagen kommer enbart att behöva lämna uppgifter om råvaran kommer från EU eller utanför EU. 12 (13)
D Samråd Beskrivning av ett eventuellt tidigt samråd Under tiden myndigheten utformade den första rapporteringsmallen skedde ett kontinuerligt samråd med berörda parter genom att ha regelbundna möten. Genom de år rapporteringen har pågått har justeringar gjorts för att förbättra utformningen av rapporteringsmallen. Syftet har varit att underlätta för företagen och för att göra resultaten av levererade drivmedel tydligt. Under de sista åren har regelbundna kontakter under rapporteringstiden varit tillräckligt för att göra eventuella förbättringar. E Kontaktperson Ange vem som kan kontaktas vid eventuella frågor Kontaktperson på energimyndigheten är Marianne Pettersson Analysavdelningen Enheten för styrmedel och tillsyn marianne.pettersson@energimyndigheten.se 0736 60 20 29 13 (13)