q Kung Lindorm och kung Trana k
Sagan är satt med typsnittet Nyfors, tecknat av Franko Luin. Häftet ingår i en serie sagor som typograferats med typsnitt från samma typsnittstecknare. De kan hämtas på www.omnibus.se/svenskasagor. 2002 Omnibus Typogra 2 OMNIBUS TYPOGRAFI BOX 135 135 23 TYRESÖ TEL. 08 742 83 36 franko@omnibus.se www.omnibus.se
E n ung prins, både fager och båld, och som hade ett stort konungarike, hade blivit förtrollad av en häxa, så att han i äktenskap ingen lycka hade, utan befanns bruden död om morgonen, var gång han utkorat sig en sådan. Likväl begav det sig så, att han ck stark älskog till en däjelig tärna, vilken även vänade den fagre prinsen, ehuru hon fruktade det öde, som övergått hans förra gemåler. När hon tankfull vandrade en dag i skogen, mötte hon en gammal käring, som tillsporde henne: Vi är du så huglös och sorgsen, fagra mö? Då öppnade hon sitt hjärtas fatabur och sade henne sitt bekymmer och sin ängslan för prinsens skull. Käringen svarade henne : Prinsen rår ej för sitt grymma öde, ty han är om natten förvandlad till en orm. Han har, var gång han gått i brudstol, uppfört ett bål, itänt det med eld och tillsagt bruden att kasta skinn med sig. Då ormen avdragit ett skinn och kastat på elden, har bruden däremot måst kasta sitt lintyg, och sålunda blottad och naken har han ihjälstungit henne. Men du skall först påtaga dig lintyg, sedan skjorta och därefter trenne lintyg, ty ormen har ej mer än trenne skinn, och då blir han blottad. Därefter 3
skall du påkasta honom skjortan, som du har på dig, varigenom han är frälst ifrån sin förtrollning. Den fagra möen följde käringens råd. Bröllopet rades ståteliga. Vad käringen förespått, skedde. Prinsen blev frälst och levde lyckeligt, intill dess örlog blev i landena och han drog i härfärd mot sina ender. Länge var han borta. Hon sörjde och grät bitterliga och trodde, att han var fallen eller hade stupat. l sin oro och ångest vandrade hon en dag i skogen och kom så till en hög stenmur. Denne översteg hon, ty hon undrade, vad darinne månd vara. Här ck hon se en vacker trädgård med ett lika fagert och präktigt slott med tolv öppna fönster. När hon ville återvända, var muren henne för hög, varföre hon återvände till slottet. Hon ingick i detsamma och fann där ett bord dukat för tolv och tolv sängar bäddade. Hon kände sig hungrig, smakade litet av den framsatta maten, men tog litet av vartdera, att det ej skulle skönjas, och lade sig sedan under nedersta sängen. Mot aftonen inkom tolv tranor flygande, en genom vartdera fönstret, och blevo i detsamma förvandlade till prinsar. När de inkommit, sade de : Vi lukta kristet blod. När de väl satt sig till bords, sade den äldste : Vem har ätit av mitt bröd? Vem har druckit av mitt vin? sade den andre. Vem har smakat på min mat? sade den tredje osv. Men den yngste sade: Mig tyckes förmärka något under min säng. Sedan sade de alla, att hon skulle njuta fristad hos 4
dem, om hon ville frälsa dem ifrån deras förtrollning, vilket kunde ske, om hon ville sy dem tolv skjortor utan att fälla någon tår. När alla voro färdige, skulle hon vid deras hemkomst kasta en uppå var. Detta skedde. Men då sista skjortan syddes, kunde hon ej avhålla sig att fälla en tår. Prinsarne blevo frälste, då hon kastat en skjorta på vardera. Nu uppstod ett begär och frågan, vilken utav dem, som skulle äga deras räddarinna. Den äldste sade : Hon har ätit mitt bröd. Hon har druckit mitt vin, genmälte den andre. Hon har smakat på min mat, sade den tredje osv. Men den yngste sade: Hon har legat under min säng och fällt en tår på min skjorta, varföre jag mistat en nger. Då medgåvo de övrige prinsarne honom rätten till bruden. Efter flere års förlopp begav det sig, att kung Lindorm återkom till sitt rike och saknade sin drottning, som av sorg betagen var bortkommen i skogen. Konungen vandrade efter och stannade ej, förrän han kom uti ett annat konungarike till den höge muren, som han översteg, och fann där sin käresta. Hon blev mycket glad, men förtäljde honom sin sorg och sina öden, samt huru det nu förhöll sig med henne. Kung Trana kom och blev ledsen. Men han så väl som kung Lindorm lämnade åt drottningen valet, vilkendera hon skulle tillhöra. Detta kunde hon ej. Så beslöts, att hon skulle sitta i rum för sig själv och 5
endast undfägnas med mat och bröd, men att den, hon först bad om dricka, skulle äga henne. När hon suttit i sju dagar, sade hon: Kung Trana haver jag hjärtligt kär. Men kung Lindorm, giv mig litet dricka! Kung Lindorm hade en doter, en fager och skön prinsessa, denna tog kung Trana till sin drottning. Och kung Lindorm återvände med sin gemål till sitt rike, där folket ännu lever lyckligt under hans fridsälla regering. 6
OMNIBUS 02.99.380 a Omnibus 7