Evangelietexter för Palmsöndag och Påsk Källa Palmsöndagens evangelium 28/ Johannesevangeliet 12:1-16

Transkript

1 Evangelietexter för Palmsöndag och Påsk Källa Palmsöndagens evangelium 28/ Johannesevangeliet 12:1-16 Maria i Betania smörjer Jesu fötter 1 Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. 2 Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. 3 Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. 4 Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: 5 Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga? 6 Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. 7 Men Jesus sade: Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. 8 De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid. 9 En stor mängd judar fick reda på att Jesus var där, och de kom dit inte bara för hans skull utan också för att få se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. 10 Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, 11 eftersom så många judar för hans skull gick ifrån dem och trodde på Jesus. Intåget i Jerusalem 12 Nästa dag, när de många som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, 13 tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom. Och de ropade: Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung. 14 Jesus fick tag i en åsna och satte sig på den, som det står skrivet: 15 Frukta inte, dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande på en ungåsna. 16 (Lärjungarna förstod först inte detta, men när Jesus hade förhärligats kom de ihåg att som det stod skrivet om honom, så hade man gjort med honom.)

2 Skärtorsdagens evangelium 2/ de heliga tre påskdagarna börjar Johannesevangeliet 13:1-17 Jesus tvättar lärjungarnas fötter 1 Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet. 2 De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. 3 Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. 4 Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. 5 Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. 6 När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: Herre, skall du tvätta mina fötter! 7 Jesus svarade: Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det. 8 Petrus sade: Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter! Jesus sade till honom: Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig. 9 Då sade Simon Petrus: Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet. 10 Men Jesus sade till honom: Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla. 11 Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena. 12 När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: Förstår ni vad det är jag har gjort med er? 13 Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. 14 Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15 Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. 16 Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. 17 Vet ni detta är ni saliga om ni också handlar så.

3 Långfredagens evangelium 3/ Huvudgudstjänsten: Johannesevangeliet 19:17-37 Kvällsgudstjäsnten: Johannesevangeliet 19: Han bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. 18 Där korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten. 19 Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung. 20 Detta lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg strax utanför staden, och texten var på hebreiska, latin och grekiska. 21 Men judarnas överstepräster sade till Pilatus: Skriv inte: Judarnas konung, utan vad han själv har sagt: Jag är judarnas konung. 22 Pilatus svarade: Vad jag har skrivit, det har jag skrivit. 23 Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en på varje soldat. De tog också långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. 24 De sade därför till varandra: Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som skall ha den. Ty skriftordet skulle uppfyllas: De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. Jesu död Det var vad soldaterna gjorde. 25 Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. 26 När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: Kvinna, där är din son. 27 Sedan sade han till lärjungen: Där är din mor. Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen. 28 Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: Jag är törstig. 29 Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun. 30 När Jesus hade fått det sura vinet sade han: Det är fullbordat. Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande. 31 Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten det var en stor sabbat bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och kropparna tas bort. 32 Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med Jesus, först på den ene och sedan på den andre. 33 Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben, 34 utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten. 35 Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro; hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. 36 Detta skedde för att skriftordet skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. 37 Och på ett annat ställe heter det: De skall se på honom som de har genomborrat. Gravläggningen 38 Josef från Arimataia, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet, av rädsla för judarna, bad efteråt Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick och tog ner kroppen. 39 Nikodemos kom också dit, han som första gången hade sökt upp Jesus på natten, och han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring trettio kilo. 40 De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med kryddorna så som judarna brukar göra vid en gravläggning. 41 Intill platsen där Jesus hade blivit korsfäst fanns en trädgård och i trädgården en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. 42 Där lade de Jesus, eftersom det var den judiska förberedelsedagen och graven låg nära.

4 Påsknattens evangelium 4/ Johannesevangeliet 20:1-10 Maria från Magdala och två lärjungar vid graven 1Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. 2 Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom. 3 Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. 4 De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. 5 Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. 6 Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, 7 liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. 8 Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. 9 Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda. 10 Lärjungarna gick sedan hem igen. Påskdagens evangelium 5/ Johannesevangeliet 20:1-18 Maria från Magdala och två lärjungar vid graven 1Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. 2 Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom. 3 Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. 4 De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. 5 Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. 6 Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, 7 liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. 8 Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. 9 Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda. 10 Lärjungarna gick sedan hem igen. Maria från Magdala och Herren 11 Men Maria stod och grät utanför graven. Gråtande lutade hon sig in 12 och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. 13 Och de sade till henne: Varför gråter du, kvinna? Hon svarade: De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom. 14 När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. 15J esus sade till henne: Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter? Hon trodde att det var trädgårdsvakten och svarade: Om det är du som har burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom. 16 Jesus sade till henne: Maria. Hon vände sig om och sade till honom: Rabbouni! (det är hebreiska och betyder mästare). 17Jesus sade: Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud. 18Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.

5 Annandag påsk s evangelium 6/ Lukasevangeliet 24:13-35 Två lärjungar på vägen till Emmaus 13 Samma dag var två lärjungar på väg till en by som ligger en mil från Jerusalem och som heter Emmaus. 14 De talade med varandra om allt det som hade hänt. 15 Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem. 16 Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom. 17 Han frågade: Vad är det ni går här och talar med varandra om? De stannade och såg sorgsna ut, 18 och den ene, som hette Kleopas, svarade: Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar. 19 Vad har hänt? frågade han. De svarade: Detta med Jesus från Nasaret, han som var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. 20 Han blev utlämnad av våra överstepräster och rådsherrar, och de fick honom dömd till döden och korsfäst, 21 medan vi hoppades att han var den som skall befria Israel. Men till allt detta kommer att det är tredje dagen sedan det här hände, 22 och nu har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De var vid graven tidigt i morse 23 men fann inte hans kropp, och då kom de tillbaka och berättade att de i en syn hade sett änglar som sade att han lever. 24 Några av de våra gick ut till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt. Honom själv såg de inte. 25 Då sade han: Förstår ni så lite, är ni så tröga till att tro på det som profeterna har sagt? 26 Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet? 27 Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna. 28 De var nästan framme vid byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare, 29 men de höll kvar honom och sade: Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut. Då följde han med in och stannade hos dem. 30 När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. 31 Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. 32 Och de sade till varandra: Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss? 33 De bröt genast upp och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och alla de andra församlade, 34 och dessa sade: Herren har verkligen blivit uppväckt och han har visat sig för Simon. 35 Själva berättade de då vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet.