FORSKNINGS- OCH INNOVATIONSSTRATEGIER FÖR SMART SPECIALISERING SAMMANHÅLLNINGSPOLITIKEN 2014-2020 I december 2013 godkände Europeiska unionens råd formellt de nya reglerna och lagstiftningen som styr nästa runda av EU:s sammanhållningspolitiska investeringar för 2014 2020. Det här faktabladet är ett av flera dokument som framhäver viktiga inslag i den nya strategin. Innehållsförteckning Inledning Vad är ämnet? Vad är målet? Vad är den rättsliga grunden? Vilka är de praktiska effekterna? Vad är skillnaden gentemot 2007-2013? Sammanhållningspolitiken Mars 2014
Nationella/regionala forsknings- och innovationsstrategier för smart specialisering (RIS3-strategier) är integrerade, platsbaserade ekonomiska transformationsagendor som åstadkommer fem viktiga saker: De fokuserar det politiska stödet och investeringarna på de viktigaste nationella/regionala prioriteringarna, utmaningarna och behoven av kunskapsbaserad utveckling. De bygger på varje lands/regions styrkor, konkurrensfördelar och utvecklingspotential.»» De stöder både tekniskt och praktiskt baserade innovationer och bidrar till att stimulera till investeringar i den privata sektorn. De gör intressenter fullt engagerade och uppmuntrar till innovationer och experiment.»» De är evidensbaserade och inkluderar grundliga uppföljnings- och utvärderingssystem. Vad är ämnet? Europa 2020 är EU:s strategi för tillväxt under det kommande decenniet. I en föränderlig värld vill vi att EU ska bli en smart, hållbar och inkluderande ekonomi. Dessa tre ömsesidigt stärkande prioriteringar bör hjälpa EU och medlemsstaterna att nå höga nivåer av sysselsättning, produktivitet och social sammanhållning. Rent konkret har unionen ställt upp fem mål om sysselsättning, innovation, utbildning, social inkludering och klimat/energi som ska ha uppnåtts senast 2020. Varje medlemsstat har antagit egna nationella mål på samtliga dessa områden. Konkreta åtgärder på EU-nivå och nationell nivå förstärker strategin. Nationella och regionala myndigheter i Europa ska utforma smarta specialiseringsstrategier som gäller upptäckt av entreprenörer, så att europeiska struktur- och investeringsfonder kan användas effektivare med synergieffekter mellan olika program på EU-nivå, nationell och regional nivå, samt så att offentliga och privata investeringar kan utökas.
Vad är målet? Den politiska grunden för RIS3 Göra innovationer till en prioritet i alla regioner Europa 2020 kräver att politiska beslutsfattare beaktar hur olika sidor av smart och hållbar tillväxt för alla hör ihop. Integrerade strategier för smart specialisering tacklar komplexa utmaningar för utveckling genom att politiken anpassas till det regionala sammanhanget. RIS3 stöder skapandet av kunskapsbaserade jobb och tillväxt inte bara i ledande forsknings- och innovationsområden (F&I) utan även i mindre utvecklade regioner och på landsbygden. RIS3 är en viktig del i EU:s föreslagna reform av sammanhållningspolitiken som stöder tematisk koncentration och förstärker strategisk programplanering och resultatinriktning. Fokusera investeringar och skapa synergieffekter RIS3 fokuserar ekonomiska utvecklingsinsatser och investeringar på varje regions relativa styrkor. Deras ekonomiska möjligheter och framväxande trender utnyttjas och åtgärder vidtas för att öka den ekonomiska tillväxten. RIS3 ökar EU-stödens mervärde, inverkan och transparens. Det ger valuta för pengarna i en tid med snävare budgetar och knappa(re) offentliga medel. RIS3 garanterar synergieffekter mellan europeisk politik och finansiering som komplement till nationella och regionala program och privata investeringar. Förbättra innovationsprocessen RIS3 kräver smarta, strategiska val och evidensbaserade politiska beslut. Prioriteringarna grundas på att entreprenörer lättast upptäcks på gräsrotsnivå genom strategisk kunskap om en regions tillgångar (1), dess utmaningar (2), konkurrensfördelar och utvecklingspotential (3). RIS3 inbegriper att säkerställa att sammansättningen av de politiska insatserna, dvs. kombinationen av de politiska åtgärder som är tillgängliga i en viss regional miljö bidrag, lån och annat stöd effektivt leder fram till de övergripande politiska målen, hjälper företagen och utnyttjar privata investeringar. RIS3 kräver att man tar fram resultatindikatorer och använder dem för att driva, styra och justera politiken och programmen. De främjar alltså kontinuerlig utvärdering av politiken och lärande samt erfarenhetsutbyte och spridning av goda exempel mellan regionerna. Förbättra styrningen och göra intressenterna mer engagerade RIS3 uppmuntrar alla intressenter att arbeta mot ett gemensamt mål. Det sammanbinder små, medelstora och stora företag, uppmuntrar till styrning på flera nivåer och bidrar till att bygga upp kreativt och socialt kapital inom gemenskapen. (1) Däribland industriella strukturer, kluster, universitet, forskningsinstitut, vetenskap, teknik, färdigheter, humankapital, miljö, marknadstillgång, styrsystem och kopplingar och förbindelser till andra regioner. (2) Däribland en åldrande befolkning, missanpassningar på arbetsmarknaden, ensliga platser och miljöaspekter. (3) Exempel på detta är SWOT, prognoser och trendanalyser, teknikkartläggning, klusteranalys samt entreprenörskunskaper om marknader.
RIS3-processen måste vara interaktiv, regionalt styrd och baseras på samförstånd. Den exakta sammansättningen av organisationer som medverkar beror på regionala sammanhang, men det är viktigt att alla samarbetsparter deltar fullt ut i att utveckla, genomföra och följa upp strategier för smart specialisering. Den ekonomiska grunden Utveckla och implementera strategier för ekonomisk omvandling RIS3 kräver en integrerad och platsbaserad syn på utformningen och genomförandet av politiken. Programmen måste anpassas till lokala sammanhang med hänsyn till att det finns olika vägar till regional innovation och utveckling. Dessa omfattar: a) vitalisering av traditionella sektorer genom verksamheter med högre mervärde och nya marknadsnischer, b) modernisering genom att börja använda och sprida nya tekniker, c) teknologisk diversifiering från befintliga specialområden till relaterade fält, d) utveckling av ny ekonomisk verksamhet genom radikala tekniska förändringar och banbrytande innovationer, samt e) exploatering av nya former av innovationer, såsom öppen och användarledd innovation, social innovation och tjänsteinnovation. Tackla ekonomiska problem och samhällsproblem Europa står inför knivskarp global konkurrens om kunniga människor, idéer och kapital. Samtidigt kräver knappa skatteinkomster att myndigheterna fokuserar i många fall knappa resurser på ett fåtal områden och åtgärder som har genuin potential att skapa hållbara arbeten och hållbar tillväxt. De flesta regioner kan bara skaffa sig verkliga konkurrensfördelar genom att hitta nischer eller integrera ny teknik i traditionella branscher och utnyttja deras smarta, regionala potential. Strategier för smart specialisering kan även vara ett kraftfullt verktyg för att hantera utmaningar när det gäller samhälle, miljö, klimat och energi, t.ex. demografiska förändringar, effektiv resursanvändning, energisäkerhet och klimatarbete. Göra regioner intressantare för internationella investerare Genom att fokusera på vad som ger en region dess största konkurrenspotential bidrar smart specialisering till att synliggöra regionen på specifika globala marknader/nischer och i internationella värdekedjor. För att locka till sig privata investeringar och internationella investerares uppmärksamhet är det viktigt att saluföra en regions expertis inom ett specifikt kunskapsområde eller en nischmarknad och att erbjuda handfast stöd för att bidra till att stärka specialiseringen. Förbättra en regions interna och externa relationer Att förbättra de interna relationerna har länge varit kännetecknande för innovationspolitiken (t.ex. sk. triple - eller quadruple helix -nätverk, kunskapstrianglar, samarbete mellan universitet och företag, kluster etc.). Men regionerna behöver även blicka utåt för att skaffa sig en plats i de europeiska och globala värdekedjorna, samt för att förbättra relationerna och samarbetet med andra regioner, kluster och innovationsaktörer. Detta är viktigt för företagens internationalisering, för att uppnå en kritisk potential när det gäller klusterverksamhet och för att få ny kunskap som är relevant för regionens befintliga kunskapsbas (4). (4) http://www.eurada.org/index.php?option=com_content&view=article&id=184&itemid=202&lang=en
Undvika överlappning och upprepning i utvecklingsstrategier Förr försökte regioner med utvecklingsproblem ofta använda samma eller liknande prioriteringar som andra, ledande regioner, även med små tillgångar och små möjligheter att bli världsledande inom de valda områdena. RIS3 uppmuntrar regioner att fatta beslut som är realistiskt anpassade efter deras egenskaper, möjligheter och behov. Den internationella differentieringen och tekniska mångfalden är nyckeln till (åter)positionering av en region i ett globalt, mycket dynamiskt och föränderligt sammanhang och för att få strategin att märkas bland andra regioners. Samla en kritisk resursmassa RIS3 kan säkerställa att forsknings- och innovationsresurser når en kritisk massa, dvs. tillräckligt med kraft för att bli självförsörjande eller nå den kritiska potentialen, genom att med målinriktade stödåtgärder öka humankapitalet och kunskapsinfrastrukturen. Det är tydligt att det lönar sig att fokusera på områden med verklig potential och styrka istället för att sprida investeringarna tunt över flera områden som inte har med varandra att göra. Den kritiska massan/potentialen kan uppkomma antingen internt i regionen eller via insourcing och samarbete med andra regioner. Främja kunskapsspridning och teknisk mångfald Det mest lovande sättet för en region att främja kunskapsbaserad tillväxt är genom att diversifiera till teknik, produkter och tjänster som är nära besläktade med befintliga, dominanta tekniker och de regionala färdigheterna. Kunskapsspridning fungerar bäst mellan närliggande branscher (i motsats till en mängd radikalt olika sektorer). Nya branscher växer fram ur de mest framgångsrika, befintliga klustren, men bara om sektorsvisa gränser överges. Vad som har betydelse är inte mångfalden i sig utan snarare specialiserad, teknisk diversifiering till framväxande ekonomiska aktiviteter. Detta börjar med befintliga regionala kunskaper och ekonomisk kapacitet med målet att nå verksamheter med högre mervärde. Regionerna bör därför prioritera komplementariteten mellan närliggande ekonomiska verksamheter och att hitta bättre sätt att kombinera sina styrkor så att ny industriell kapacitet skapas inom områden med hög tillväxtpotential (t.ex. sk. cross clustering ).
Vad är den rättsliga grunden? EU-förordningen 1301/2013 som fastställdes av Europaparlamentet och Europeiska rådet 17 december 2013 är den rättsliga grund som definierar uttrycket smart specialiseringsstrategi. Smart specialiseringstrategi innebär nationella eller regionala innovationsstrategier som ställer upp prioriteringar för att bygga upp konkurrensfördelar genom att utveckla och matcha forskningens och innovationens egna styrkor mot företagens behov för att kunna utnyttja framväxande möjligheter och marknadsutvecklingen på ett koherent sätt, och samtidigt undvika dubblerade och fragmenterade insatser. En smart specialiseringsstrategi kan ha formen av eller ingå i ett strategiskt politiskt ramverk för forskning och innovation (F&I). Smarta specialiseringsstrategier ska utvecklas genom att nationella eller regionala certifieringsmyndigheter och intressenter såsom universitet och andra högre utbildningsanstalter, industriella och samhälleliga partner involveras i en process för att upptäcka entreprenörsmöjligheter. Att det finns nationella eller regionala specialiseringsstrategier som överensstämmer med det nationella reformprogrammet för att utnyttja privata forsknings- och innovationsinsatser som tilllika överensstämmer med inslagen i väl fungerande nationella eller regionala F&I-system, är en förutsättning för att ett specifikt mål för alla investeringsprioriteringar under det främsta tematiska målet ska gå att nå effektivt: att stärka forskningen, den tekniska utvecklingen och innovationen. RIS3-förhandsvillkoret kräver att EU:s medlemsstater och regioner har smart specialisering som grundas på en SWOT-analys eller liknande analys för att koncentrera resurserna på en begränsad uppsättning forsknings- och innovationsprioriteringar, beskriver åtgärder för att stimulera till privata investeringar inom forskning, teknik och utveckling (FTU), omfattar ett övervaknings- och granskningssystem,»» ser att en medlemsstat har antagit ett ramverk där tillgängliga budgetresurser för forskning och innovation beskrivs, och»» en medlemsstat har antagit en flerårig plan för budgetering och prioritering av investeringar kopplade till EU-prioriteringar (det europeiska strategiska forumet för forskningsinfrastruktur, ESFRI).
Vilka är de praktiska effekterna? Förhandsvillkoret för RIS3 kräver att EU:s medlemsstater och regioner identifierar kunskapsspecialiseringarna som bäst passar deras innovationspotential, baserat på resurser och kunskaper. Detta måste göras genom en process som inbegriper entreprenörsupptäckt, dvs. som inbegriper viktiga innovationsintressenter och företag. Så i stället för att vara en strategi tvingad på ovanifrån inbegriper smart specialisering företag, forskningscenter och universitet som samarbetar för att hitta de mest lovande områdena för specialisering inom en medlemsstat eller region, men även de svaga punkter som kan verka hämmande på innovationen där (5). De nationella eller regionala myndigheterna måste sedan ta fram ett dokument som beskriver den föreslagna strategin för landet eller regionen och i synnerhet de planerade offentliga och privata investeringarna, inklusive dem från strukturfonderna, inom forskning, teknisk utveckling och innovation. Denna strategi bör inte bara bygga på och/eller syfta mot regional vetenskaplig utveckling utan även stödja praktiskt baserad (icketeknisk) innovation (6) och omfatta införande och spridning av kunskap och innovation. Strategin bör utvärderas både internt och om möjligt externt. Kommissionen kommer att utvärdera uppfyllelsen av förhandsvillkoret vad avser framförhandlandet av partnerskapsavtalet och de operativa programmen. Mer specifika råd till regioner och medlemsstater om utveckling och införande av regionala innovationsstrategier för smart specialisering finns i form av en metodologisk och praktisk handbok (7). Regional strategisk utveckling stöds även genom plattformen för smart specialisering som lanserades i juni 2011. Plattformen hanteras av en grupp vid JRC-IPTS (Joint Research Centre) i Sevilla i Spanien. Processen övervakas av en styrgrupp med experter från flera avdelningar på Europeiska Kommissionen. Dessutom inhämtas åsikter från en spegelgrupp med europeiska experter och nätverksrepresentanter. En rad tjänster kommer att erbjudas, däribland råd, utbildning och stöd till extern granskning av nationella/regionala strategier. Medlemsstaterna och regionerna uppmuntras att registrera sig på plattformen genom att besöka plattformshemsidan (8). (5) http://ec.europa.eu/invest-in-research/monitoring/knowledge_en.htm (jmf. D. Foray m fl, Smart Specialisation the concept, juni 2009). (6) Exempel på detta är sociala innovationer och tjänsteinnovationer, åtgärder för att åtgärda sociala problem, nya affärsmodeller och åtgärder på efterfrågesidan, t.ex. offentlig upphandling. (7) http://ec.europa.eu/regional_policy/sources/docgener/presenta/smart_specialisation/smart_ris3_2012.pdf (8) http://s3platform.jrc.ec.europa.eu
Vad är skillnaden gentemot 2007-2013? Smart specialisering är inget nytt. Det är en vidareutveckling och uppgradering av den befintliga metodologin för strukturfondernas programplanering. Det bygger på 15 års erfarenhet av stöd till innovationsstrategier i regionerna och på nytt ekonomiskt tänkande inom viktiga internationella institutioner såsom Världsbanken, OECD och Internationella valutafonden. De mest avancerade regionerna sysslar redan med liknande strategiska övningar, vilket bevisas av initiativet Regionerna för ekonomisk förändring (9) och Regional Innovation Monitor (10). Smart specialisering handlar om att identifiera varje lands och regions unika egenskaper och resurser, där varje regions konkurrensfördelar betonas, samt att samla de regionala intressenterna och resurserna runt en utvecklingsstyrd vision av framtiden. Det innebär även att stärka regionala innovationssystem, maximera kunskapsflöden och sprida fördelarna med innovationer i hela den regionala ekonomin. KN-02-14-428-SV-C doi:10.2776/24251 ISBN 978-92-79-37046-5 Det handlar om att förlika två sätt att se på politiska åtgärder: att ange vertikala prioriteringar som rör fält, tekniker och aktiviteter snarare än allmänna prioriteringar såsom att öka samarbetet mellan forskare och industri eller att utveckla humankapitalet, involvera dynamiska krafter, konkurrerande bidrag och entreprenörskunskaper som kombinerar vetenskap, teknik och ingenjörskonst med kunskap om marknadsutvecklingar, företagens behov och framväxande möjligheter. Det som är nytt är att Kommissionen föreslår att göra sådana strategier till en förutsättning för stöd från Eruf. EU:s medlemsstater och regioner måste ha utvecklat RIS3-strategier innan de operativa programmen som stöder dessa investeringar godkänns. Ytterligare information Fler faktablad om olika aspekter av sammanhållningspolitiken: http://ec.europa.eu/regional_policy/what/future/publication/index_sv.cfm Mer allmän information om regionalpolitiken: http://ec.europa.eu/regional_policy/index_sv.cfm (9) http://europa.eu/legislation_summaries/regional_policy /review_and_future/g24240_sv.htm (10) http://www.rim-europa.eu