1. Sammanfattning Bakgrund Syfte Projektgrupp Metod Tillämpning av utvärderingsmodell i Årstadal/Liljeholmskajen 15

0

1

2 Innehåll 1. Sammanfattning 3 2. Bakgrund 6 3. Syfte 13 4. Projektgrupp 13 5. Metod 13 5.3 Tillämpning av utvärderingsmodell i Årstadal/Liljeholmskajen 15 6. Resultat från Årstadal/Liljeholmskajen 21 6.1 Reaktioner på specifika påståenden (från gåturer och fokusgrupper) 21 6.2 Öppen diskussion om kvalitativa mål (från fokusgrupper) 56 6.3 Intervjuer 57 7. Slutsatser per mål 62 8. Källförteckning 66 9. Appendix 67 Appendix 1: Utvärderingsmodell 67 Appendix 2: Karta för gåturer 71 Appendix 3: Karta för gåturer 72 Appendix 4: Samtalsguideguide fokusgrupper 73 Appendix 5: Samtalsguide intervjuer 73

3 1. Sammanfattning Under hösten 2017 genomförde exploateringskontoret i Stockholms stad en utvärdering av kvalitet i Årstadal/Liljeholmskajen, i stadsdelen Hägersten-Liljeholmen. Kvalitetsmålen som utvärderades återfanns dels i det ursprungliga programmet som publicerades 2004, Liljeholmen: Stadsutveckling från industri till innerstad, men även utifrån dokumenten som beskriver de förändringar som gjorts successivt i takt med att staden kommit till insikt om att vissa åtgärder har behövts, inte minst kopplat till parkerna i området. Metoden för utvärderingen var en vidareutveckling av den metod som togs fram under hösten 2016 för att utvärdera området Annedal i Bromma och som sedan vidareutvecklades under våren 2017 genom utvärderingen av Henriksdalshamnen. Grunden för metoden är gåturer i bostadsområdet, under vilka deltagarna besvarar påståenden knutna till olika platser. Gåturerna följs av fokusgrupper där deltagarna tillsammans diskuterar de olika aspekterna av kvalitet som påståendena i gåturen har berört. Tre olika typer av deltagare har varit med i utvärderingen: 1) personer som bor i Årstadal/Liljeholmskajen, 2) personer som inte bor i, eller har någon särskild anknytning till, området, samt 3) tjänstemän från exploateringskontoret. Utöver gåturer och fokusgrupper gjordes även individuella intervjuer med personer som kunde bidra med ett särskilt perspektiv, exempelvis en pedagog från en av förskolorna. Utvärderingen av Årstadal/Liljeholmskajen visar att det finns unika kvaliteter i området men att det också finns tydliga förbättringsområden. Denna sammanfattning redogör för de främsta kvaliteterna och förbättringsområdena som framkom i utvärderingen. Det har kommit att bosätta sig betydligt mer barnfamiljer i Årstadal/Liljeholmskajen än vad området ursprungligen planerades för, vilket har gjort att en vidareutveckling av parker och grönområden varit nödvändig. Tack vare att Blomsterdalen anlades och att Årstabergsparken utvecklades, upplevs det nu finnas ett betydligt bättre utbud av utomhusmiljöer för barn i olika åldrar. Men Årstabergsparken upplevs inte som tillräckligt tillgänglig för att kunna tillgodose behoven fullt ut. Det är helt enkelt för krångligt att ta sig upp dit för många, på grund av den stora nivåskillnaden. Det saknas också platser för äldre barn/tonåringar (från ca 12 och uppåt) att umgås i området. Det finns förvisso platser uppe på berget med mer frånskilda platser som inte ligger i direkt anslutning till barnleken, men de som bor i området vittnar om att det behövs ett bättre utbud av fritidsaktiviteter för unga och att behovet bara kommer att öka under de kommande åren.

Sjövikstorget och vistelseytorna längs med vattnet är Årstadal/Liljeholmskajens främsta kvalitet. De som bor i området vittnar om att dessa platser fungerar som naturlig mötesplats både för de boende själva, personer som arbetar i området, och för andra som rör sig i stadsdelen Hägersten-Liljeholmen. Den nära kontakten med vattnet är den 4

5 enskilt starkaste bidragande orsaken. Ambitionen om att torget ska knyta samman kontorsområdet i Marievik med bostadsområdet måste anses som väl uppfyllt. Det finns emellertid en förbättringspotential i att göra torget ännu mer attraktivt under de mörkare och kallare månaderna, exempelvis genom bättre belysning. Något som upplevs som problematiskt bland de boende, men även bland de som besöker området, är trafiken på Sjöviksvägen. Framför allt finns det väldigt liten förståelse för varför det är 50 km/h som hastighetsbegränsning och inte 30 km/h, med tanke på att vägen just går genom ett bostadsområde med mycket barnfamiljer. Ett annat förbättringsområde är att det av många upplevs som otydligt vad som är cykelbana och vad som är gångbana längs Sjöviksvägen. De boende vittnar om att det ofta uppstår förvirring. Grönbrinksgatan, som är gångfartsområde, upplevs av deltagarna som en vanlig gata för biltrafik, vilket gör att de gående håller sig längs med husväggarna. För att gatan ska uppfattas som gångfartsområde måste den vara utformad på ett annat sätt, annars kan den lika gärna skyltas om till 30-väg. Förutom den bristande trafiksäkerheten på Sjöviksvägen så upplevs området som tryggt och säkert. Intervjun med en rörelsehindrad person bosatt i området (som tidigare varit rullstolsburen) tyder inte på några tillgänglighetsproblem, förutom att det är svårt att ta sig upp till Årstabergsparken. Sammantaget trivs de allra flesta av de boende i området och ser sig själva bo kvar. Av de icke boende skulle de allra flesta kunna tänka sig att bo i området, medan några anser att det är för tätt bebyggt för deras smak.

6 2. Bakgrund Exploateringskontoret ansvarar för utformning och anläggande av allmän platsmark inom exploateringsprojekten i Stockholms stad. Ansvaret rör gestaltningen av såväl gator och torg, som parker. För att gestaltningen av den allmänna platsmarken ska hålla en så hög kvalitet som möjligt formuleras kvalitativa mål under planprocessen. Ofta låter staden även ta fram gestaltningsprogram/kvalitetsprogram som en bilaga till detaljplanen. Under 2016 beslutade exploateringskontoret att genomföra en grundlig utvärdering av kvaliteten i den allmänna platsmarken, i ett färdigbyggt område i Stockholm. Syftet var att bedöma huruvida de mål som en gång formulerats för området, i efterhand sett kunde anses vara uppfyllda eller inte. För pilotstudien valdes området Annedal i stadsdelen Bromma. Huvudanledningarna till att just Annedal valdes för pilotstudien var att det fanns ett omsorgsfullt utformat gestaltningsprogram för området, som innehöll flera exempel på de olika typer av miljöer som exploateringskontoret arbetar med. Området var i det närmaste helt färdigbyggt och de flesta delarna hade varit bebodda tillräckligt länge för att de boende skulle kunna ge sin syn på de olika kvalitetsaspekterna. Under 2017 beslutade exploateringskontoret att fortsätta arbetet med att utvärdera kvaliteten i färdigbyggda områden. För pilotprojekt nummer två valdes Henriksdalshamnen i Hammarby Sjöstad. Utvärderingsprojektet i Henriksdalshamnen genomfördes under våren 2017. Den här rapporten rör det tredje utvärderingsprojektet, som exploateringskontoret genomförde under hösten 2017 och behandlar området Årstadal/Liljeholmskajen i stadsdelen Hägersten-Liljeholmen. Det som skiljer Årstadal/Liljeholmskajen från de tidigare två områdena (Annedal och Henriksdalshamnen) är att områdets mark i huvudsak ägdes av en privat aktör, JM. I de första två områdena kunde staden ta mer av ett helhetsperspektiv och helt bestämma hur området skulle planeras. I fallet Årstadal/Liljeholmskajen däremot har ambitionen för området växt fram genom en dialog mellan markägaren (JM) och staden. Med anledning av denna skillnad i stadsbyggnadsprocessen följer en beskrivning av områdets historia från det att JM förvärvade marken, fram till idag. Denna bakgrundbeskrivning bygger dels på en genomgång av beslutsdokument och tjänsteutlåtande, och dels på intervjuer med inblandade personer på exploateringskontoret och på JM. 2.1 Områdets bakgrund Den här utvärderingsstudien har i stor utsträckning utgått från den skrift som togs fram av stadsbyggnadskontoret 2004 med titeln Liljeholmen: Stadsutveckling från industri till innerstad. Skriften beskriver ambitionen för hela området Liljeholmen, det vill säga Liljeholmstorget, Årstadal, Liljeholmskajen och Årstaberg. Utvärderingen och rapporten berör emellertid bara Årstadal och Liljeholmskajen, det vill säga området på bilden på nästa sida.

7 Bild 1: Årstadal/Liljeholmskajen (från Bygg- och plantjänsten) Det utvärderade området ryms inom den fastighet som JM 1998 köpte av Vin & Sprit i samband med att företaget flyttade sin verksamhet till andra delar av landet. Redan 1996, alltså två år innan marken bytte ägare, så inledde JM ett arbete tillsammans med Vin & Sprit, för att skapa en första gemensam bild av hur fastigheten skulle transformeras till bostadsområde. JM inledde även dialogen med stadsbyggnadskontoret innan förvärvet hade gått igenom, för att så tidigt som möjligt hitta en gemensam målbild. Stadens tydliga krav var att det skulle finnas en ambition om att området skulle få klar innerstadskaraktär och inte upplevas som en närförort eller mellanstad. Detta var en målbild som låg i linje med JM:s egna ambitioner. Något som också beslutades tidigt i dialogen mellan JM och stadsbyggnadskontoret var att staden skulle bygga ett stort torg mot Årstaviken, som skulle bli områdets stora platsbildning, Sjövikstorget. Tanken var att Sjövikstorget skulle knyta samman det befintliga kontorsområdet i Marievik med det blivande bostadsområdet på andra sidan av torget. Det skulle bli den naturliga mötesplatsen för både boende och arbetande.

8 Det officiella programarbetet för området startade 1998 och under maj-september 2000 var de olika programförslagen på remiss och samråd. Resultaten av programarbetet utmynnade 2004 i skriften Liljeholmen: Stadsutveckling från industri till innerstad. Bild 2: Liljeholmen: Stadsutveckling från industri till innerstad

9 Parker och grönområden En särskiljande aspekt av utvecklingen av Årstadal/Liljeholmskajen är områdets parker och grönområden. När målbilden för området togs fram under åren 1998-2004 hade vare sig byggherren (JM) eller stadsbyggnadskontoret, räknat med att det skulle komma att flytta in så mycket barnfamiljer som det sedan gjorde. Bedömningen som gjordes var att Kaninparken, i kombination med närheten till kringliggande grönområden, inte minst Årstaskogen, skulle tillgodose behoven. I takt med att fler och fler av bostäderna färdigställdes och fler och fler barnfamiljer flyttade till området, kom man från stadens håll fram till att det skulle behövas ytterligare parkområden. 2008 tog exploateringskontoret fram ett förslag på att bygga en park i området mellan Sjöviksvägen, Marieviksgatan och tvärbanan. I förslaget går att läsa att Markområdet är idag till största delen planlagt som gatumark. En mindre del är planlagt för bostäder inom det blivande kvarteret Aromen och en mindre del är parkmark. Kontoret har tillsammans med stadsbyggnadskontoret kommit fram till att det blivande kvarteret Aromen med fördel kan minskas något eftersom man då får möjlighet att behålla några befintliga ekar som kan användas för att bygga upp en ny park omkring. 1 Förslaget godkändes i exploateringsnämnden hösten 2008 och parken, som fick namnet Blomsterdalen, anlades under 2009. Inflyttningen av barnfamiljer till området fortsatte sedan under kommande åren och 2014 gjorde exploateringskontoret en Analys av parker, torg och naturmark i syfte att kartlägga vilka offentliga rum som staden erbjuder de boende i Årstadal/Liljeholmskajen och konsekvenserna av det ökande befolkningstrycket. 2 I rapportens sammanfattning konstaterar man: Den nya stadsdelen Årstadal/Liljeholmskajen har vuxit fram i snabb takt de senaste åren och antalet boende kommer mer än fördubblas inom ett par år. Färdigbyggt kommer det att bo lika många i området som i Staffanstorp eller Hudiksvall. Antalet barn på förskolor i området kommer att öka från dagens 700 barn till 1700 barn. Förskolorna har minimala gårdar och tvingas leta sig ut i området för sin dagliga verksamhet. Redan för dagens behov är parkerna för få och för små, med ett hårt slitage som resultat. Situationen blir ohållbar när man räknar i de framtida behoven. 2 I analysen hänvisar man bland annat till stadens riktlinjer om att det bör finnas tillgång till en kvarterspark inom 200 meter från alla bostäder. Som utvecklingsområden identifieras i analysen bland annat att utöka Blomsterdalen på den intilliggande oexploaterade tomten söder om den befintliga parken. Det var också i denna analys som förslaget om att utveckla naturmarken uppe på berget till en naturpark först presenterades. 1. Tjänsteutlåtande: Ny park inom stadsutvecklingsområdet Årstadal i Liljeholmen, 2008, s.3 2. Årstadal: Analys av parker, torg och naturmark, 2014

10 Under våren 2014 togs ett nytt program fram, utifrån resultaten av analysen, kallat Program för parker, torg och naturmark. Det främsta utvecklingsprojektet som programmet beskrev, var just att utveckla en ny naturpark, i programmet även kallad bergspark. Förslaget till den nya bergsparken (idag Årstabergsparken) bestod i huvudsak av fyra dimensioner: - Gångvägssystemet kompletteras och knyts samman. Ett system av trappor och parkvägar binder samman hela parken från Södertäljevägen till Årstabron i en lång promenadslinga. De stora höjdskillnaderna kan inte suddas ut men det kanske viktigaste med parkprojektet är att koppla ihop olika delar i ett grönt samband och underlätta promenader. Två hissar skapas i de tillkommande bostadsprojekten i Årstadal. En i kv Syllen, som är privat och avsedd för kvarterets behov och en invid Årstabron som är offentlig. Den genomgående parkvägen görs tillgänglig där så är möjligt. Det går inte överallt utan mycket stora ingrepp i naturmarken, men projektet gör det lättare att ta sig upp och ut i naturen för alla. Bekväma trappor anläggs i viktiga stråk. Längs parkvägen finns mindre platser och stigar bredvid för att locka ut barn och andra att upptäcka miljön man bor i eller besöker. Stockar och stenar med olika behandlingar, placeras på olika sätt vilket skapar lekfulla inslag på promenaden uppför berget. Längs gångvägen upplever man Årstabergsparkens olika delar. - Parkens entréer görs tydliga. Platser skapas med ekar i centrum och information, skyltning, belysning som är genomgående. Längs parkvägen betonas viktiga knutpunkter med små platsbildningar i platsgjuten betong omgivna av bänkar. - De ekologiska sambanden ska stärkas. Alla stora ekar bevaras i parken. De friställs med gallringar för sin långsiktiga överlevnad. Nya ekar planteras på strategiska ställen. Fågelholkar och insiktsholkar placeras ut. En vattensamling skapas. - Möbler och utrustning hålls samman. En typ av bänk, en typ av soffa, papperskorg, parkbelysning, etc. används. En signaturfärg används. Ett skärmtak tas fram för projektet som används på flera ställen. Skyltning görs gemensam. 1 1. Årstadal: Program för parker, torg och naturmark, 2015

11 Årstabersparken blev även indelad i fyra olika delar, eller etapper: - Årstabergsparken del 1: Rävskogen - Årstabergsparken del 2: Sjövikskröken - Årstabergsparken del 3: Kråkberget - Årstabergsparken del 4: Blockriket Bild 3: Årstabergsparkens olika etapper 2014 års Program för parker, torg och naturmark antogs av exploateringsnämnden under våren 2017 X. Då hade dock arbetet med Årstabergsparken del 1 Rävskogen redan inletts. Beslut i nämnden behövdes inte för att genomföra dessa förändringar, eftersom det fanns ett genomförandebeslut på detaljplanen redan. 1 När denna utvärderingsstudie gjordes var i stort sett alla delar av programmet (rörande Årstabergsparken del 1 Rävskogen) slutförda, förutom utsiktstornet som fortfarande var under byggnation (se bild från programmet på nästa sida). 1. Intervjuer

12 Bild 4: Illustration av utsiktstornet, från parkprogrammet Förutom Årstabergsparken del 1, som alltså nu är i allt väsentligt färdigställt, pågår nu arbetet med del 2 Sjövikskröken, som bland annat kommer att ha en fotbollsplan och en parkour-anläggning, för att tillgodose äldre barns och tonåringars behov. Detta kommer att färdigställas under våren 2018. Under 2018 planeras även del 3 Kråkberget och del 4 Blockriket att byggas. Tillgängligheten för del 3 och 4 kommer att förstärkas genom en offentlig hiss som JM kommer att bygga i anslutning till det hus som kallas för Brohuset, som nu byggs längst bort mot bron över till Södermalm/Tantolunden. 1 Eftersom det i dagsläget är Årstabergsparken del 1 Rävskogen som är i det närmaste klar, är det den delen som den här utvärderingsstudien fokuserat på. 1. Intervjuer

13 3. Syfte Syftet med den här studien har varit 1) att utvärdera kvaliteten i Årstadal/Liljeholmskajen, utifrån de mål som formulerades i det ursprungliga programmet (2004), 2) att utvärdera kvaliteten i de miljöer som förändrats sedan det ursprungliga programmet togs fram (framförallt parkerna), och 3) att identifiera slutgiltiga utvecklingspunkter för utvärderingsprocessen, som tidigare tillämpats i Annedal och i Henriksdalshamnen. 4. Projektgrupp Huvudansvarig för projektet har Elisabeth Tornberg på exploateringskontoret varit. Den övriga projektgruppen har bestått av Inger Åberg, Birgitta Nylander, Hanna Lindh och Mohammed Al Kamil. Sofie Pandis Iveroth har varit referensperson för metodologiska frågor. I arbetet med studien har exploateringskontoret använt United Minds som externt konsultstöd. De konsulter som arbetat med studien är Sofia Linse och Carl-Fredrik Teder. 5. Metod Metoden som använts för att utvärdera Årstadal/Liljeholmskajen är en vidareutveckling av den metod som togs fram för att utvärdera Annedal och sedan Henriksdalshamnen. Metoden bygger i grunden på de kvalitativa forskningsmetoder som beskrivs av bland andra Robert K. Yin (2011) och Joseph Maxwell (2009). I boken Kvalitativ forskning från start till mål (2011) konstaterar Yin att praktiskt taget alla händelser i verkliga livet [kan] bli föremål för en kvalitativ studie. Snarare än att ge en direkt definition på kvalitativ forskning använder Yin fem utmärkande drag. Han menar att kvalitativ forskning i någon utsträckning - studerar den mening som kan tillskrivas människors liv under verkliga förhållanden - återger de människors åsikter och synsätt som ingår i studien - täcker in de sammanhang och omständigheter människor lever i - ger insikter om rådande eller framväxande begrepp som kan förklara mänskligt socialt beteende - strävar efter att använda många källor i stället för en enda typ av belägg. Den här studien syftar till att undersöka hur olika personer upplever ett bostadsområde utifrån ett antal olika dimensioner, genom att låta dessa personer redogöra för sina intryck och erfarenheter, framför allt genom samtal.

14 Den sista punkten, rörande källor, beskrivs vidare av Yin som en av de viktigaste parametrarna för att en kvalitativ studie ska generera robusta insikter. Han beskriver hur triangulering av data från olika källor är ytterst viktig för alla former av empirisk forskning, inte bara kvalitativ forskning. I den här studien uppnås den trianguleringen genom att utvärderingen består av ett antal olika moment med olika typer av deltagare. Dels genomförs gåturer i området, under vilken deltagarna besvarar påståenden, och dels genomförs fokusgrupper (i direkt anslutning till gåturerna) där frågeställningarna diskuteras i plenum. Precis som för Annedal och Henriksdalshamnen genomförs utvärderingen dels med personer som bor i området och har en personlig relation till de olika platserna, och dels med tjänstemän från exploateringskontoret, som har en yrkesmässig relation till olika stadsbyggnadsfrågor och därmed kan utvärdera området utifrån ett professionellt perspektiv. I den här studien har dessutom en tredje deltagarkategori adderats, civila personer som inte bor i området. Detta för att säkerställa att insikterna från brukare inte är alltför präglade av ett internt boendeperspektiv utan även genomsyras av hur personer som skulle kunna bo i området ser på de olika frågeställningarna. Genom att lägga till denna grupp uppnås alltså en starkare triangulering som i sin tur ger mer robusta insikter om området. Utöver fokusgrupper och gåturer genomfördes en rad individuella intervjuer med utvalda personer som har en särskild relation till området. Kort sammanfattat består utvärderingsmodellen av sju steg: 1. Att identifiera de kvalitativa målen, i gestaltningsprogrammet och i övriga styrande dokument, som ska utvärderas 2. Att omformulera målen till frågeställningar 3. Att identifiera de relevanta utvärderingsdeltagarna 4. Att definiera ett utvärderingsupplägg genom att kombinera olika utvärderingstekniker 5. Att förbereda utvärderingen 6. Att genomföra utvärderingen 7. Att analysera resultaten och dra slutsatser från dessa De olika stegen i modellen beskrivs i närmre detalj i appendix 1.

15 5.3 Tillämpning av utvärderingsmodell i Årstadal/Liljeholmskajen Detta avsnitt beskriver hur utvärderingsmodellen tillämpades för studien i Årstadal/Liljeholmskajen, steg för steg. 5.3.1 Kvalitativa mål De kvalitativa mål som utvärderats i den här studien kommer primärt från följande dokument: - Liljeholmskajen, gatu- och kajmiljö: Gestaltningsprogram (2002) - Liljeholmen: Stadsutveckling från industri till innerstad (2004) - Tjänsteutlåtande: Ny park inom stadsutvecklingsområdet Årstadal i Liljeholmen (2008) - Årstadal: Analys av parker, torg och naturmark (2014) - Årstadal: Program för parker, torg och naturmark (2015) De övergripande målen är indelade i barnen som målgrupp, tillgänglighet och trygghet, samt rekreation för alla. Målen kopplade till olika typer av miljöer är indelade i gator och stråk, platser/torg och parker. De mål som rör kontakten med vattnet i området berörs under rekreation för alla samt under platser och torg. Nedan följer några exempel på kvalitativa mål för respektive målområde. Övergripande mål Barnen som målgrupp: o Ett barnperspektiv måste inarbetas där parken (Årstabergsparken) anpassas till de stora barngrupperna i Årstadal med många förskolor som har små tomter. Tillgänglighet och trygghet: o Naturmarken ovanför berget upplevs som tillgängligt för alla Rekreation för alla: o Kvarterens bottenvåningar innehåller lokaler för publika ändamål, vilket bidrar till en tydlig offentlig karaktär. Mål för olika miljöer Gator och stråk: o Kajen är, genom materialval och möblering, utformad så att områdets industriella historia betonas.

16 Platser/torg: o Sjövikstorget upplevs som en naturlig samlingsplats för både boende och arbetande i stadsdelen. Parker: o Fredsborgsparken (även kallad Kaninparken) skapar en fin koppling till naturmarken ovanför berget 5.3.2 Frågeställningar De generellt formulerade kvalitativa målen omformulerades till följande specifika frågeställningar som utvärderingsdeltagarna fick ta ställning till under gåturerna och sedan diskutera i de efterföljande fokusgrupperna. I vissa fall kommer frågeställningarna inte direkt från något av dokumenten som berör Årstadal/Liljeholmskajen, utan bygger på formuleringar som använts i de tidigare utvärderingsprojekten men som ansågs relevanta över för denna utvärdering. Påståendena som deltagarna utvärderade var följande: - Blomsterdalen är en park som lämpar sig för barn i alla åldrar. - Blomsterdalen rymmer platser för både stilla kontemplation och rumlande lek. - Gatan känns trygg och säker att passera för personer i alla åldrar. - Sjövikstorget är en attraktiv och vacker vistelseplats. - Sjövikstorget upplevs som en naturlig samlingsplats för både boende och arbetande i stadsdelen. - Jag föreställer mig att Sjövikstorget är en attraktiv plats under dygnets alla timmar, såväl sommar som vinter. - Kajen är, genom materialval och möblering, utformad så att områdets industriella historia betonas. - Jag upplever att trafik på kajen sker på de gåendes villkor och att parkering bara förekommer undantagsvis. - Jag upplever att bryggan bidrar till en nära vattenkontakt och inbjuder till vistelse. - Jag upplever det som tydligt att Sjöviksvägen ska inrymma många sorters trafikanter, såväl fotgängare som cyklister och bilister. - Lokalerna i bottenvåningarna längs Sjöviksvägen skapar en offentlig karaktär, en känsla av att området är öppet för alla. - Jag upplever att jag kan gå på hela Grönbrinksgatan och att trafiken sker på gåendes villkor. - Fredsborgsparken ( Kaninparken ) skapar en fin koppling till naturmarken uppe på berget. - Lekfulla inslag i naturmarken inspirerar till upptäckter och nyfikenhet på naturen. - Naturmarken här uppe på berget upplevs som tillgänglig för alla. - Naturmarken här uppe på berget lämpar sig för barn i alla åldrar.

17 5.3.3 Utvärderingsdeltagare Den primära målgruppen för de kvalitativa målen som är beskrivna i de olika dokumenten, är personerna som bor i Årstadal/Liljeholmskajen. Det har därför varit viktigt att rekrytera en grupp personer, boende i området, som i så hög utsträckning som möjligt kan representera den heterogena grupp av personer som faktiskt bor i området, det vill säga en grupp bestående av ungefär hälften män och hälften kvinnor, såväl små som större familjer (med och utan barn), och personer i varierande åldrar. Den andra gruppen personer som deltagit i utvärderingen av området är tjänstemän från exploateringskontoret - arkitekter, landskapsarkitekter, trafikplanerare och projektledare. Deras perspektiv är viktigt eftersom det är de som arbetar med gestaltningen av allmän platsmark och därmed kan bedöma genomförandet utifrån ett professionellt perspektiv. Det är också en viktig grupp utifrån ett metodperspektiv, då utvärderingsmetoden även under detta projekt (nummer tre i ordningen) är under utveckling. Sist men inte minst är tjänstemannaperspektivet viktigt eftersom en stor del av syftet med dessa utvärderingsstudier är att höja medvetenheten kring hur mål formuleras på ett sätt som går att utvärdera och följa upp, så att målen kan formuleras på bästa möjliga sätt. Den tredje och sista gruppen deltagare är brukare som inte bor i området och som heller inte har någon särskild yrkesmässig relation till platsen. Gruppen har alltså en liknande sammansättning som gruppen boende, men med den väsentliga skillnaden att de bor på andra platser runtom i Stockholms län. Det är alltså personer som i framtiden skulle kunna överväga att bosätta sig i Årstadal/Liljeholmskajen, om möjlighet skulle ges. Syftet med att inkludera denna tredje grupp har varit att säkerställa att insikterna från brukare inte är alltför präglade av ett internt boendeperspektiv utan även genomsyras av hur personer som skulle kunna bo i området, ser på de olika frågeställningarna. De tre grupper som beskrivits ovan deltar alltså i utvärderingen på precis samma premisser de genomför en gåtur i området, under vilken de individuellt besvarar ett antal påståenden, följt av ca en timmes fokusgrupp tillsammans med 6-10 andra deltagare. Utöver dessa tre deltagargrupper innefattar utvärderingen individuella intervjuer med personer som har en särskild relation till platser, antingen privat eller genom sitt yrke. De personer som intervjuats är 1) en landskapsarkitekt på exploateringskontoret, 2) en pedagog anställd på en av förskolorna i området 3) en person med nedsatt rörlighet, boende i området 4) en parkingenjör på Högersten-Liljeholmens stadsdelsförvaltning, 5) en projektledare på exploateringskontoret, och 6) en projekteringsledare på JM. Rekryteringen till gåturerna och fokusgrupperna med tjänstemännen på Exploateringskontoret gjordes av Elisabeth Tornberg. Rekryteringen till gåturerna och fokusgrupperna med boende och icke boende brukare gjordes av United Minds.

18 5.3.4 Utvärderingstekniker Utifrån de frågeställningar som identifierats och utifrån den grupp av deltagare som valts ut, beslutades att sex gåturer skulle genomföras två med boende, två med icke boende och två med tjänstemän från exploateringskontoret. Var och en av dessa gåturer följdes av en fokusgrupp med samma deltagare. Fokusgrupperna var ungefär en timme långa samtal. De frågeställningar som gick att knyta till en fysisk punkt i området valdes ut och omvandlades till påståenden till gåturen. Andra, mer områdesgenerella, frågeställningar listades som diskussionsämnen för fokusgrupperna. 5.3.5 Förberedelser Följande förberedelser gjordes för respektive utvärderingsteknik: Gåturer För gåturerna lades en rutt i området som löpte på ett sådant sätt att den innefattade alla de olika miljöer och platser som det gått att knyta ett specifikt påstående till. Sedan förbereddes ett häfte med en karta med den markerade rutten, samt en svarsenkät för deltagarna att fylla i (se appendix 3) Det analoga häftet innehöll en karta med den markerade rutten, instruktioner och ett frågeformulär (se appendix 2) med de olika påståendena och svarsalternativen. Fokusgrupper För fokusgrupperna togs en samtalsguide fram (se appendix 4) Intervjuer För intervjuerna togs samtalsguider fram (se appendix 5) 5.3.6. Utvärdering Gåturer Samtliga sex gåturer utgick från en överenskommen plats i Blomsterdalen, punkt 1 på kartan nedan, där deltagarna fick följande instruktioner: - Gåturen går ut på att ni följer en markerad rutt och besvarar ett antal påståenden när ni kommer till respektive punkt. - Det finns totalt åtta punkter med 1-3 påståenden per punkt. - Ni besvarar varje påstående genom att sätta ett kryss mellan 1 (instämmer inte alls) och 5 (instämmer helt)

19 - Förstår ni inte påståendet, eller av någon anledning inte känner att ni kan svara 1-5, så kryssar ni vet ej. - Ni besvarar påståendena individuellt, utan att diskutera med varandra. Bild 5: Rutten och de olika punkterna med påståenden Fokusgrupper Fokusgrupperna genomfördes direkt efter respektive gåtur, med samtliga deltagare från respektive gåtur. Fokusgrupperna inleddes med att var och en av deltagarna fick presentera sig, beskriva sitt civilstånd och berätta kortfattat om sin relation till området Årstadal/Liljeholmskajen, samt hur länge han eller hon bott i området (för brukargruppen). Därefter inleddes samtalen genom att de olika påståendena från gåturen diskuterades var och ett i tur och ordning. På så vis fick deltagarna möjlighet att förklara hur de uppfattat påståendena och hur de resonerat när de besvarat dem. Det gavs även möjlighet för deltagarna att diskutera sina olika upplevelser med varandra.

20 Därefter inleddes en fas i vilken de olika kvalitativa målen diskuterades i mer generella termer, i öppet samtal i gruppen. Avslutningsvis fick var och en av deltagarna möjligheten att lyfta eventuella övriga ämnen kopplat till området, som utvärderingen inte berört. De fick också möjligheten att var och en berätta om hur de ser på sin egen framtid i området kommer de bo kvar/flytta dit eller inte och vilka är orsakerna till det? Intervjuer Några av intervjuerna gjordes per telefon medan andra gjordes i möte med intervjupersonen. 5.3.7 Analys: När utvärderingsresultaten från de olika utvärderingsteknikerna sammanställts inleddes analysfasen. För de olika frågeställningarna, som var och en var kopplade till ett eller flera av de kvalitativa målen, sammanvägdes svar från gåturerna med de resonemang som framkom under fokusgrupperna och intervjuerna. Syntesen av insikterna från de olika utvärderingsteknikerna sammanvägdes till slutsatser kring huruvida de olika målen i gestaltningsprogrammet kan bedömas vara uppfyllda eller ej.

21 6. Resultat från Årstadal/Liljeholmskajen Resultaten presenteras i tre olika avsnitt. Det första avsnittet berör reaktionerna på de specifika påståendena, dels svaren från själva gåturerna och dels de resonemang som framkom under fokusgrupperna. Det andra avsnittet berör de mer övergripande diskussionerna om de olika kvalitativa målen som lyftes under fokusgrupperna, som inte var direkt kopplade till de 16 påståendena. Det tredje avsnittet presenterar insikter från de 6 intervjuerna. Resultaten presenteras som en samlad bild av gåturer och fokusgrupper för grupperna brukare och tjänstemän. Från gåturerna presenteras en fördelning av hur deltagarna besvarade de olika påståendena samt snittbetygen från dessa, och från fokusgrupperna presenteras de samlade intrycken, tillsammans med citat som belyser dessa. 6.1 Reaktioner på specifika påståenden (från gåturer och fokusgrupper) De brukare som bodde i Årstadal/Liljeholmskajen var fördelade i två grupper, en som genomfördes på morgonen och en som genomfördes kvällstid. Gruppernas sammansättning var enligt tabellen nedan. Tabell 1 Brukare boende i Årstadal/Liljeholmskajen Grupp 1 (kväll) Grupp 2 (morgon) Kvinna, 67 år, gift Kvinna, 42 år, två barn (2 och 4) Man, 32 år, singel Man, 31 år, gift, ett barn (1) Kvinna, 43 år, sambo, två barn (4 och 6) Man, 67 år, gift Man, 58 år, gift Man, 43 år, sambo och två barn (7 och 10) Man, 40 år, sambo Kvinna, 51 år, gift och två barn (12 och 15) Man, 66 år, gift Man, 73 år, gift Man, 37 år, ensamstående, ett barn (6) Kvinna, 31 år, sambo och två barn (4 och 7) Man, 46 år, sambo och två barn (5 och 15) De brukare som inte bodde i Årstadal/Liljeholmskajen var fördelade i två grupper, båda genomfördes på kvällstid. Gruppernas sammansättning var enligt tabellen nedan.

22 Tabell 2 Brukare icke boende i Årstadal/Liljeholmskajen Grupp 1 (kväll) Nuvarande bostadsområde Grupp 2 (kväll) Nuvarande bostadsområde Man, 23 år, singel Bromma Man, 54 år, singel Östermalm Man, 51 år, särbo Sundbyberg Kvinna, 51 år, gift Farsta Man, 40 år, sambo Järfälla Kvinna, 47 år, sambo Bromma Man, 63 år, ett barn (16) Älta Kvinna, 35 år, singel Huddinge Kvinna, 42 år, gift, ett barn (14) Södermalm Man, 39 år, gift och ett barn (4) Lidingö Man, 35 år, sambo Sollentuna Kvinna, 26 år, singel Kungsholmen Kvinna, 19 år, bor hos föräldrar Gärdet Kvinna, 25 år, singel Gärdet Kvinna, 23 år, singel Spånga Man, 21 år, bor hos föräldrar Hornstull Tjänstemännen var fördelade i två grupper, en som genomfördes på morgonen och en som genomfördes kvällstid. Gruppernas deltagare var enligt tabellen nedan. Tabell 3 Tjänstemän Grupp 1 (kväll) Kvinna, stadsplanerare Man, landskapsarkitekt Man, trafikplanerare Kvinna, landskapsarkitekt Kvinna, landskapsarkitekt Grupp 2 (morgon) Man, projektledare Man, projektledare Man, områdesansvarig Kvinna, projektledare Kvinna, trafikplanerare Kvinna, miljöhandläggare Kvinna, chef Kvinna, landskapsarkitekt I stapeldiagrammen presenteras resultaten från gåturerna, påstående för påstående. De gröna staplarna redogör för hur tjänstemännen svarat på påståendena. De ljusrosa staplarna redogör för hur gruppen icke boende svarat på påståendena. De mörkrosa

23 staplarna redogör för hur gruppen boende svarat på påståendena. Skalan till vänster visar alltså antalet personer som angivit respektive svar, från instämmer inte alls till instämmer helt. Gruppen med tjänstemän bestod av totalt tretton personer. Gruppen med icke boende bestod av totalt sexton personer. Gruppen med boende bestod av totalt femton personer. I tabellerna under stapeldiagrammen presenteras de samlade intrycken från respektive grupp, per påstående, tillsammans med tillhörande citat. Stapeldiagrammen bör alltid studeras tillsammans med de tillhörande resonemangen under respektive diagram.

24 1a. Blomsterdalen är en park som lämpar sig för barn i alla åldrar. Bild 6: Blomsterdalen

25 Boende Meningarna går isär kring huruvida parken lämpar sig för barn i alla åldrar. Det handlar delvis om hur man definierar barn, där de som utgår från att begreppet rymmer barn upp till 18 år är skeptiska till att parken skulle erbjuda något för de i det äldre åldersspannet. De boende påpekar dock att parken är mer attraktiv för äldre barn under vinterhalvåret, då en del av parken blir en pulkabacke. Det påpekas också att parken hade kunnat vara mer attraktiv för äldre barn om de fria ytorna hade varit bättre underhållna. Det är lite äldre barn där på vintern, då kan du åka kana och pulka. Då är det mer naturlig lek, inte bara redskapslek. Gräsmattorna skulle kunna locka äldre barn men de är så förstörda, båda sidorna är sumpmark. Ytorna går att använda först på vintern när det blir snö. Icke boende Även de icke boende är kluvna till påståendet. Medan vissa anser att parken täcker in behoven hos barn i de flesta åldrar, invänder några att parken inte erbjuder något för de riktigt små barnen. De hänvisar framförallt till en brist på rutschkanor och gungor för de yngsta. Andra menar att den tvärtom är för anpassad för små barn, och inte är tillräckligt utmanande för barn i 7-10-årsåldern. Jag tycker inte att den var jättebra för riktigt små barn. Inte när det gäller rutschkanan i alla fall, det fanns ingen för de små, alltså de som är 1-2 år. Jag tyckte att det saknades gungor, det fanns ingen mindre gunga för små barn. En tvååring kan inte sitta i en sån gunga som fanns där. Tjänstemän Tjänstemännen ger i likhet med övriga grupper påståendet blandade betyg. Även tjänstemännen är framförallt tveksamma till om äldre barn finner parken attraktiv. Några tjänstemän frågar sig om det ens är en rimlig ambition att skapa en park som tillgodoser behoven hos barn i alla åldrar, och menar att det är viktigare att se till att området som helhet täcker in behoven hos en bred åldersgrupp. Enligt barnkonventionen så är ju barn just barn fram tills de är 18 år. Och vem lockas av att vara i de miljöerna som 17-åring? Den här ambitionen att locka barn i alla åldrar kanske inte är rätt, finns det inte andra platser som är intressanta för en tonåring?

1b. Blomsterdalen rymmer platser för både stilla kontemplation och rumlande lek. 26

27 Boende Få instämmer i att det finns rum för stilla kontemplation i parken. De boende hänvisar framförallt till slitage, exempelvis är de grönytor som tidigare kunde nyttjas för kontemplation i stort sett förstörda. Bullret från trafiken är en annan faktor som stör intrycket. Några ställer sig tveksamma till om en lekplats är en lämplig plats för kontemplation. Rum för rumlande lek är i så fall en mer rimlig ambition, något som de flesta instämmer i att man lyckats skapa. Parken är fin och mysig och det behövs ju grönytor. Men att sitta och läsa en tidning eller bok, nej, då finns det andra lugnare ställen. När det var nybyggt hade vi picknick i svackan och det kändes lyxigt, men nu är det ju slitet så man går inte och sätter sig där. Icke boende De icke boende är mer benägna än övriga grupper att instämma i påståendet. Några menar att parken är riktigt fin, och att de gärna skulle slå sig ner och kontemplera en vacker dag. Andra påpekar, i likhet med övriga grupper, att trafiken stör för mycket för att det ska vara trevligt att sitta där. Rumlande lek, ja, men det passar inte alls för stilla kontemplation. Tvärbanan dundrar förbi, och trafikbullret passar inte för kontemplation för fem öre. Om man vill ha en park som också är en lekplats så tycker jag ändå att man lyckats bra, att det är snyggt gjort. Tjänstemän Få av tjänstemännen anser att man lyckats skapa rum för kontemplation. De flesta menar dock att man lyckats relativt väl sett till sett till förutsättningarna, som bedöms vara svåra. Bänkarna och planteringarna signalerar en ambition om att skapa en plats för kontemplerande, men trafikbuller och slitage tar över intrycket. Det är betydligt fler som instämmer i att parken rymmer plats för rumlande lek. Bänkarna i bakkanten fick mig att tänka på det här med kontemplation, det är en bra ambition men förutsättningarna är svåra där med all trafik och tvärbanan. Gräset har aldrig riktigt fått chans att ta sig där borta, man skulle nog behöva byta ut mot mer konstgjorda material för att klara trycket.

28 2. Gatan känns trygg och säker att passera för personer i alla åldrar. Bild 7: Sjöviksvägen

29 Boende De boende instämmer i betydligt lägre grad i påståendet än övriga grupper. Hela sju personer ger det lägsta möjliga betyget. De boende hänvisar framförallt till att hastigheter upp till 50 km/h är tillåtna, vilket enligt deras mening är betydligt högre än lämpligt. Inte minst med tanke på de förskolegrupper som regelbundet passerar vägen. Man beskriver det också som att närheten till Södertäljevägen innebär att bilar kommer från höga hastigheter, och att Sjöviksvägen ofta ses som en genomfartsled när trafiken korkat igen på motorvägen. Gatan används fortfarande som en genomfartsled. Du kommer från vägen i full fart genom till rondellen. Det är barn överallt här, massor av förskolor så man får säga att det är ganska cyniskt med den höga fartgränsen. Icke boende De icke boendes intryck av vägen är betydligt mer positivt än de boendes. Några instämmer helt och hållet i påståendet, och hänvisar till att trafiken, vid det tillfälle de själva passerat, varit lugn, samt att gatan är bred, överblickbar och att det är många övergångställen. Andra ger påståendet ett medelbetyg och hänvisar till att Sjöviksvägen framstår som en typisk stadsgata, där man känner sig relativt trygg men inte låter små barn passera på egen hand. Få i gruppen noterar fartgränsen på 50 km/h. Jag tänkte vara att det var många övergångsställen och det var bra, att det var brett och att man ser bra. Jag tyckte inte att det kändes osäkert Det var låg hastighet och det finns ju gågator här och där till och med. Tjänstemän Tjänstemännen reagerar på de höga hastigheterna, även om de överlag inte är lika skeptiska som de boende. Den här delen av vägen känns mer urban och intensiv. Med tanke på att det rör sig mycket människor här tycker jag att den har väldigt hög fart. Jag gav ett ganska lågt betyg, det var ju en ganska traditionell stadsgata. Det vill säga, en ganska dålig gata för barn att passera på egen hand.

3a. Sjövikstorget är en attraktiv och vacker vistelseplats. 30

31 Boende Boende ger överlag påståendet höga betyg. De flesta menar att torget både är en attraktiv och vacker vistelseplats. De få invändningar som hörs i gruppen rör framförallt att underhållet inte sköts i den utsträckning man skulle önska. Det är en av de saker jag uppskattar med området, att det finns en naturlig plats där det är liv och rörelse. Den lämpar sig också för kontemplation. Även om det är liv, så är det mysigt och du har vattnet. Man har gjort det väldigt fint men det är dåligt med underhållet. Blomrabatterna tas inte om hand om ordentligt. Icke boende De icke boende instämmer även de i hög utsträckning i påståendet. De hänvisar framförallt till att vyn över vattnet gör platsen vacker. Någon påpekar dock att parkeringen ovanför torget skär av torget, så att det knappt syns från vägen. När man väl är nere på torget störs man dock inte i någon större utsträckning av parkeringen. Mitt första intryck var att det var jättefint. Jag slogs av utsikten över vattnet. Jag tyckte att parkeringen blockerade det hela lite. Från vägen ser man nästan bara den. Det var lite synd. Tjänstemän Tjänstemännen har en något mer kluven uppfattning än övriga grupper. De flesta instämmer i att platsen är attraktiv, i bemärkelsen att den verkar locka, och användas av, många människor. Några ställer sig dock tveksamma till om den kan beskrivas som vacker, då den är ganska kal och karg i sin utformning. Jag tyckte att det var en trevlig plats, jag satte högt betyg på torget. Jag tyckte ändå att det var rätt mycket folk i rörelse, och nu är det ändå ganska kallt. De stora ytorna kan nog uppfattas som väldigt kala.

3b. Sjövikstorget upplevs som en naturlig samlingsplats för både boende och arbetande i stadsdelen. 32

33 Boende En majoritet av de boende ger påståendet högsta möjliga betyg. Många vittnar om att platsen att torget är en samlingsplats som bidrar med liv och rörelse till området som helhet. Flera vittnar om hur det anordnas loppisar och marknader på torget, och pyntas vid högtider. Det är enormt många människor som jobbar här, det är skolor, barnfamiljer och massor av folk. På sommaren sitter alla ute på träbryggorna här runtomkring. Det är så levande det kan vara. Torget beskrivs som starkt präglat av närheten till arbetsplatser. Dels genom att det skapar ett naturligt flöde av människor, men också för att man inser att det är en förutsättning för det rika restaurangutbudet. Restaurangerna finns här för att det är kontor i området. Förlorar vi kontorsarbetarna så åker restaurangerna med. Icke boende De flesta icke boende ger också påståendet höga betyg. Flera föreställer sig att de hade nyttjat platsen om de bott eller arbetat i närheten. Några ser dock torget som något man passerar snarare än uppehåller sig på, och betonar vikten av de välbesökta restaurangerna för att skapa känslan av en mötesplats. Jag hade kunnat gå till torget, om jag jobbade där. Satt mig och tagit en kaffe eller fika med en kollega. Det är restaurangerna som gör det till en mötesplats. Jag tror inte att man går dit och tittar på vattnet. Tjänstemän Tjänstemännen ger också påståendet relativt höga betyg, även om de inte är i paritet med de boendes. Någon påpekar att det är svårt att bedöma hur levande det är bara genom att befinna sig där en kort stund. En annan känner genom tidigare erfarenhet till att platsen är välbesökt både av folk som bor och arbetar i närheten. Det är väl en ganska stor koncentration av människor här som påverkar intrycket. Folk som rör sig till och från arbetsplatser och annat. Det är loppisar och marknader ibland, så det har ju onekligen fått funktionen av en samlingsplats.

34 3c. Jag föreställer mig att Sjövikstorget är en attraktiv plats under dygnets alla timmar, såväl sommar som vinter. Bild 8: Sjövikstorget kvällstid

35 Boende Torget beskrivs av de boende som fantastiskt på sommaren, då det lever upp och en semesterkänsla infinner sig på hela kajen. Under vinterhalvåret och på kvälls-/nattetid är torget ganska mörkt. Någon av de boende menar att det är fint att belysningen är lite dämpad, men de flesta uttrycker att det är ett problem som gör att man vistas där mindre än man hade gjort om torget varit bättre belyst. Det är lite semesterortskänsla på sommaren, när man kan se folk gå runt i badrockar. Många hänger på bryggorna och folk som arbetar äter lunch där, det är otroligt levande. Pumpafesten på Halloween och julgranen bryter upp det lite, men annars är det väldigt mörkt vintertid. Icke boende De icke boende ger påståendet blandade betyg. Medan några menar att exponeringen mot vattnet gör torget vackert året runt, påpekar andra att det sannolikt gör det kallt och blåsigt stora delar av året. Det är fantastiskt där på sommaren, jag har druckit ett och annat glas rosé här. Vi har gått runt och promenerat och kollat på båtar och suttit och käkat glass Flera understryker att det krävs ganska mycket för att göra ett torg levande under vinterhalvåret. T.ex. skulle en anordning med skridskobana kunna liva upp det, och skapa en anledning att vistas på torget även när det är för kallt för att slå sig ner på en bänk. Jag tänker att det skulle krävas något sånt för att det ska vara levande på vintern. Det finns ju ingen som vill sitta på ett öppet torg mitt i vintern. Tjänstemän I likhet med de icke boende påpekar tjänstemännen att platsen är väldigt väderberoende till följd av exponeringen mot vattnet. Designen är ju fin, men problemet med platsen är att den är kall och blåsig. En varm sommardag är den mer attraktiv. Någon menar att torgets lutande utformning gör det svårare att t.ex. anlägga en skridskobana där, något som de, precis som de icke boende, påpekar skulle kunna höja platsens attraktivitet under vintern. Torget sluttar ner mot vattnet, det kan ju bli en praktisk svårighet om man lägger en skridskobana eller kör med sparkcykel, jag får intrycket av att ytan inte är tänkt till sånt. Det är mer fokus på att den ska vara fin.

4a. Kajen är, genom materialval och möblering, utformad så att områdets industriella historia betonas. 36

37 Boende De boende ger påståendet varierande betyg. Många har inte reflekterat över att materialval och möblering skulle ha en industriell betoning. Flera tycker dock att det är tydligt vad som åsyftats när de under gåturen letat efter industriella inslag i omgivningen. Meningarna går dock isär kring huruvida de industriella inslagen är fina eller inte. Medan någon menar att man lyckats kombinera det nya och det gamla på ett vackert sätt, uppskattar andra inte alls det rostiga och rustika. Min fru och jag tycker inte att det är charmigt med all rost. Lamporna kanske är originella men de sprider inte något vidare ljus. Det kanske både är lyckat och misslyckat och jag har nog värderat det åt det negativa hållet Jag har alltid tänkt och tyckt om det här med att de har behållit det industriella. Jag har noterat rostpelarna som ger en rustik känsla. De har lyckats kombinera nyproduktionen med det gamla. Icke boende Flera av de icke boende uppmärksammar inte alls de industriella inslagen, och undrar vad som menas. Andra menar att de inte skulle ha uppmärksammat det om inte frågan ställts. Även i denna grupp är det en vattendelare om den industriella känslan är eftersträvansvärd. Några anser att det är ganska snyggt, medan andra anser att inslagen gör platsen mindre inbjudande. Var det metallstolparna? Det kanske är det som ska kännas industriellt. Man hade inte förstått det om man inte fått frågan. Jag tyckte inte det var så snyggt allt det där, med betongen. Det ger en industriell känsla men inte på ett så positivt sätt. Jag tyckte inte att det kändes så inbjudande med de stora blocken man gick på. Tjänstemän Tjänstemännen är mest benägna att instämma i påståendet. De flesta har noterat inslag i materialval och möblering som syftar till att ge kajen en industriell karaktär. Jo men jag tycker väl att materialvalen signalerade robust och rustikt. Just den här karga betongen. Det råder dock, i likhet med övriga grupper, delade meningar om huruvida detta är positivt eller negativt. Flera påpekar att det snarare ger kajen en kall, kal och storskalig karaktär som inte är särskilt trivsam. Påståendet i sig får höga poäng, men om ni hade frågat om hur jag upplever kajen så tycker jag att den är jättekarg och steril. Så jag är inte särskilt förtjust i den, men den uppfyller väl kriterierna för att kännas industriell.

38 4b. Jag upplever att trafik på kajen sker på de gåendes villkor och att parkering bara förekommer undantagsvis. Bild 9: Kajen

39 Boende De boende vittnar om enskilda händelser som varit problematiska, men överlag är intrycket att biltrafiken sker på gåendes villkor. Cyklarna tycker jag är det största bekymret, de kör fort även på kajen. Bilarna är vanligtvis hänsynsfulla. I den mån man beskriver situationen som problematisk syftar man snarare på cyklister än bilar. Flera boende vittnar om att cykeltrafiken sker i hög hastighet under rusningstid. Många cykelpendlare passerar kajen på väg till jobbet och det är otydligt hur gående och cyklister ska förhålla sig till varandra. På morgonen är det rena racerbanan där. Speciellt i kanten/skarven på kajen, ibland kommer det cyklar i full fart där och har man inte koll så kan det smälla. Icke boende De icke boende instämmer i relativt hög utsträckning i påståendet. De flesta menar att trafiken skett på gåendes villkor vid de tillfälle de själva passerat kajen. Även i denna grupp tar dock några enstaka personer upp cykeltrafiken som ett potentiellt problem. Jag såg en bil och det kändes absolut som att trafiken skedde på mina villkor vid det tillfället. Jag inkluderade cyklister i begreppet trafik. Då var det en hel del problem mellan cyklister och gångtrafikanter. Det fanns ingen tydlig cykelbana utan det var mixat, och det skapar förvirring. Tjänstemän I likhet med övriga grupper uppfattar tjänstemännen det som att biltrafik på kajen sker på de gåendes villkor, men att cykeltrafiken potentiellt kan utgöra ett problem. Någon påpekar att det stora flödet av cyklar kräver en yta där bara gående får vistas, så att man som gående kan känna sig säker vid alla tidpunkter. De verkade cykla både på in- och utsidan av möbleringszonen där, man kunde inte gå säker någonstans. Det är lite smalt. Man vill ju generellt sett gärna gå längst med vattnet, men nu känns det lite obehagligt, man känner sig lite trängd.

40 4c. Jag upplever att bryggan bidrar till en nära vattenkontakt och inbjuder till vistelse. Bild 10: Bryggan

41 Boende De flesta instämmer i mycket hög utsträckning i påståendet. Boende vittnar om hur de, eller deras grannar, brukar gå ner i badrock och ta sig ett dopp på sommaren. Några boende uttrycker dock en oro över att befinna sig på bryggan och längs kajen med barn. Men det är svårt att urskilja en tydlig linje kring vilka åtgärder man hade önskat för att komma tillrätta med det. Det finns en relativt stor enighet om att räcken och liknande lösningar hade begränsat vattenkontakten. Vi brukar ta med oss en korg med kaffe och sätta oss där nere. Jag nyttjar den ofta, på sommaren blåser det och fläktar lite skönt. Jag njuter av det varje dag. Vi nyttjade bryggan tills vi förstod att det var 7,5 meter djupt. Nu är det flytväst på barnen som gäller annars är vi inte i närheten. Icke boende Även de icke boende instämmer i hög utsträckning i påståendet. De allra flesta tycker att bryggan är väldigt inbjudande. Flera undrar om man kan bada och menar att det i så fall skulle stärka känslan av vattenkontakt ytterligare. Det påpekas dock att bryggan kanske främst är en trivsam plats under sommaren. Det är svårt att veta om vattnet är otjänligt. Annars är det ju riktig vattenkontakt om man kan bada. Vattenkontakten var mycket bra, det såg trevligt ut att sitta på bryggan, men det är ju främst på sommaren förstås. Tjänstemän Även tjänstemännen ger påståendet höga betyg. Bryggan ses som särskilt viktig för vattenkontakten eftersom kajen är så hög. Man kan sitta ganska avskilt även fast bryggan inte är så stor. Man kan liksom hitta sin sittplats Någon konstaterar att bryggan är utformad på ett sätt som skapar förutsättningar för folk att hitta sin egen plats på bryggan, även vid de tillfällen då många vistas där samtidigt. Jag tycker att den är väldigt viktig eftersom man inte kommer ner till vattnet annars från den här höga kajen.

42 5a. Jag upplever det som tydligt att Sjöviksvägen ska inrymma många sorters trafikanter, såväl fotgängare som cyklister och bilister. Bild 11: Sjöviksvägen

43 Boende De boende instämmer i relativt hög utsträckning i påståendet. Men även om det är tydligt att vägen ska inrymma många olika trafikanter menar flera att avgränsningen mellan gående och cyklister lämnar en del att önska. Flera vittnar om att det då och då uppstår förvirring, när gående av misstag rör sig ut i cykelbanan. En tydligare markering hade varit kunnat motverka det. Det är snarare snyggt markerat än tydligt. Det är lätt att missa när det bara är en stenplatta som markerar skillnaden. Det är tydligt att det ska inrymma många sorters trafikanter. Men man hade kunnat lyckas bättre med avgränsningen mot gående, det känns som att man cyklar på trottoaren. Icke boende De icke boende instämmer i relativt hög utsträckning i påståendet. Några enstaka deltagare uppmärksammar dock, i likhet med de boende, att cykelvägen skulle kunna vara tydligare markerad. Någon menar att mer klassiska vita markeringar hade varit tydligare. Det var tydligt att det var både cykelbana, gångbana och bilväg. Jag brukar inte cykla så ofta i stan, men jag tänker mig att det blir lätt att folk hamnar i cykelvägen av misstag. Jag föredrar de där vita sträcken, även om det kanske inte blir lika snyggt. Tjänstemän Flera tjänstemän ger påståendet högsta möjliga betyg. Förutom att de anser att det är uppenbart att vägen ska inrymma många sorters trafikanter, påpekas det att zoneringen är tydlig för de olika trafikantgrupperna. Några enstaka personer nämner, i likhet med övriga grupper, att markeringen mellan gående och cyklister hade kunnat vara tydligare. Jag tyckte att det var väldigt tydligt zonerat. Jag tyckte att cykelbanan var omöjlig att urskilja. Om man en gång sett den så är det okej, men jag såg den inte ens förrän det kom en cyklist.

5b. Lokalerna i bottenvåningarna längs Sjöviksvägen skapar en offentlig karaktär, en känsla av att området är öppet för alla. 44

45 Boende De boende instämmer i varierande utsträckning i påståendet. Flera menar att butiksutbudet är ganska ointressant och att många lokaler i bottenplan används som kontor. Någon menar att detta delvis är en konsekvens av lokalernas utformning; att de helt enkelt är anpassade efter kontorsverksamhet. Andra menar att butiksutbudet är okej i bemärkelsen att det mesta finns, och att man därmed inte behöver lämna området för vanliga ärenden. Lokalerna i sig är inte särskilt attraktiva, det är lågt i tak och anpassat till kontor. Jag håller med om att det mesta finns, möjligtvis med undantag för en liten brist på caféer. Men i och med att det är en så stor yta så är intrycket i vissa delar att det bara finns kontor. Icke boende Även de icke boendes åsikter varierar. Det generella intrycket förefaller vara att butikerna i bottenplan bidrar till en offentlig känsla. Åsikterna går isär kring om butiksutbudet känns intressant och relevant. Men också skönt att kunna laga sina skor eller vad man nu vill göra här, och inte behöva åka in till stan. Det är ju alltid bra. De blir aldrig spännande på sådana här genomfartsvägar, där finns alla de sämsta affärerna. Ingen stannar på dem, det är bilvägar. Tjänstemän Flera tjänstemän anser att butikerna ger ett ganska anonymt och ointressant intryck. Några menar att detta kan vara en konsekvens av att butikerna, överlag, inte visuellt bryter av mot omgivningen genom markiser, markeringar i husfasaderna eller liknande. Andra menar att det är själva butiksutbudet som inte känns särskilt inbjudande. Jag tyckte att det var så platt, det fanns liksom inga markiser, ingenting som bröt av. Det var inte inbjudande, jag fick inte den känslan av att åh, här vill jag flanera, utan jag ville bara passera. Man lägger inte märke till att det sker något på bottenvåningen. Jag tror att det har mycket att göra med att husfasaderna bara går plant, rakt ner i gatan.

46 6. Jag upplever att jag kan gå på hela Grönbrinksgatan och att trafiken sker på gåendes villkor. Bild 12: Grönbrinksgatan

47 Boende De flesta är överens om att det är otydligt att trafiken ska ske på de gåendes villkor. Det naturliga är att man som gående drar sig in mot husväggarna. Både trädraden till vänster och de parkerade bilarna till höger bidrar till en känsla av uppdelning i trottoar och bilväg. Vissa i gruppen uttrycker att det nästan är en absurd tanke att man som gående skulle välja att gå i mittenpartiet. Några ifrågasätter också värdet av att det är en gångfartsgata, när så få uppfattar det som en sådan. Vi går alltid på trottoaren, barnen vet att de inte får gå i mitten där bilarna kör. Om tanken är att det ska vara en gångfartsgata så har man inte lyckats med det. Det är ingen stor grej för mig, jag kan leva med det. Men då kan det lika gärna vara en vanlig gata. Icke boende De icke boendes åsikter varierar mycket. Några instämmer i påståendet, och hänvisar till att de, när de under gåturen testat att gå i mittenpartiet, upplevt att de kunnat göra det utan att störas av trafiken. Andra har förutsatt att man ska gå längs husfasaden, och har snarare värderat frågan utifrån hur det känts. I likhet med övriga grupper undrar flera varför det ska vara en gågata, och hänvisar till att den potentiella förvirring som kan uppstå är mer frustrerande, än att som gående hålla sig till sidan. Varför ska det vara en gågata? Jag ser inget mervärde för en gångtrafikant att behöva gå i mitten där man ska samsas med bilar, det skapar bara irritation. Det var en så kort gatstump också. Jag har gått där förut och det var först när jag läste frågan som jag insåg att mittenpartiet inte var för bilar enbart. Jag hade inte ens reflekterat över det. Tjänstemän Generellt är tjänstemännen skeptiska till hur gatan är utformad och några menar att den inte uppfyller kriterierna för hur en gångfartsgata ska se ut. Samtidigt är man, precis som i de andra grupperna, tveksam till om det behöver vara en gångfartsgata. Mycket på checklistan över gångfartområde uppfylldes inte. Det fanns inte målpunkter på båda sidorna av gatan, inte riktigt några sidoföflyttningar heller. Men är det sådana flöden, behöver man ens ha en gångfartsgata? Den är tydligt zonerad, så den hade kunnat vara en lågfartsgata istället.

48 7. Fredsborgsparken ( Kaninparken ) skapar en fin koppling till naturmarken uppe på berget. Bild 13: Fredsborgsparken/Kaninparken

49 Boende Få av de boende anser att Kaninparken skapar en koppling till naturmarken. Flera anser snarare att parken blir en barriär, inte minst eftersom den är inhägnad och upplevs som en park för barnlek uteslutande. Flera av de boende känner inte ens till att trappan ovanför Kaninparken leder till naturmarken och några vet inte ens om att det finns något där uppe som kan vara av intresse. Det måste vara en arkitekt som formulerat. Det är ingen av oss vanliga som skulle tänka så. Trappan är igenvuxen, i så fall måste man ju ha en bred början på den, en bred bas, så man anar att det finns något där uppe på berget som lockar. Icke boende Några av de icke boende instämmer i att parken skapar en visuell koppling till trappan. Men det är också flera som påpekar att det är otydligt att trappan leder till någonting som överhuvudtaget kan vara av intresse. Man tror snarare att den tillhör husen intill eller leder till någon bakgata. Man uppmärksammas inte alls på trappan upp. Jag hade inte noterat den om det inte var för kartan. Jag trodde att det var någon gång till baksidan av lägenheterna. Det beror på hur man definierar koppling. Men det var estetiskt tilltalande. Tjänstemän De flesta tjänstemän anser att kopplingen hade kunnat göras betydligt tydligare. De påpekar att trappan är skymd och att det inte finns några ledtrådar om vad den leder till. De menar att man hade kunnat arbeta med färgsättning, skyltning och andra markeringar för att uppmärksamma trappan och att den leder till naturmarken. Trappan hade kunnat annonseras tidigare, den är lite gömd bakom något träd som står bredvid. Skulle det vara en koppling så skulle man ju inviteras succesivt i naturmarken. Men nu möter man en lång trappa, det blir snarare en barriär.

50 8a. Lekfulla inslag i naturmarken inspirerar till upptäckter och nyfikenhet på naturen. Bild 14: Årstabergsparken, del 1

51 Boende Majoriteten av de boende uppskattar inslagen i naturmarken och instämmer i att de inspirerar till upptäckter och nyfikenhet. Av de som brukar besöka parken vittnar flera om hur lite undangömda kojor och liknande skapar en anledning att ibland avvika från stigen och upptäcka nya delar av parken. Flera av de som inte besökt parken tidigare uttrycker också att de gärna skulle återvända. Jag tycker att det är fantastiskt, jättelyckat. Det är jättefint utformat. Jag gillar inslagen. Sedan om det är de som inspirerar till upptäckter vet jag inte, men det är mer fritt upptäckande där uppe än i de andra parkerna. Icke boende Även en majoritet av de icke boende uppskattar inslagen i naturmarken. Överlag menar många att det är positivt att naturmarken finns som komplement till de andra mer anordnade parkerna i området. Jag tänker direkt på insiktsgrejerna där man kunde lägga in löv och fågelhusen. Jag hade absolut gått och tittat på dem om jag haft barn med mig. Tjänstemän Flera tjänstemän uppskattar att parken är relativt oprogrammerad och att oväntade inslag bryter av i naturmarken. Någon påpekar att det är trevligt att tydliga detaljer, som de grönfärgade insektshotellen och fågelholkarna, blandas med mer undangömda inslag som besökare kan upptäcka efterhand. Det är kul med lite upptäckarglädje, att det är såhär lite gömt och att man upptäcker saker till och med andra gången eller sjätte gången man är där. Det är nog i en viss ålder som man tycker att sådant är jättekul.

52 8b. Naturmarken här uppe på berget upplevs som tillgänglig för alla. Bild 15: Trappan upp till Årstabergsparken

53 Boende Den allmänna uppfattningen är att det är svårt att ta sig upp till naturmarken. Flera av de äldre deltagarna besöker sällan eller aldrig parken av den anledningen. Förutom att det är fysiskt utmanande att ta sig upp är naturmarken också otillgänglig i bemärkelsen att alla inte känner till den. För personer som har problem att röra sig och de med barnvagn, är det inte tillgängligt. Det är lite utmanande att komma upp, men det finns en positiv sida också för då är det inte fullt med folk. Jag upptäckte den först i somras, så den kan säkert vara lite av en oas Det senare ses dock samtidigt som positivt av de som brukar vistas där, eftersom det innebär att naturmarken utsätts för mindre tryck än de andra parkerna i området. Icke boende Det är även få av de icke boende som instämmer i att naturmarken är tillgänglig för alla. Det konstateras att det i princip måste vara omöjligt för rullstolsburna att ta sig upp till naturmarken och att det till och med är svårt med barnvagn. Någon konstaterar att det sannolikt även är svårt att motivera småbarn att ta sig hela vägen upp. Mindre barn måste vara helt slut när de kommer upp. Måste vara ett jäkla bråk för att få barnen upp för backen. Inte för äldre och folk med barnvagn. Jag skulle aldrig välja att gå den vägen, jag är för gammal. Tjänstemän Även tjänstemännen instämmer i begränsad utsträckning i påståendet. Dock konstaterar de att parken är tillgänglig för alla när man väl tagit sig upp, inte minst tack vare den asfalterade vägen. Tillgängligt är det ju inte, men för de som masar sig upp dit så känns det tillgängligt när man är framme. Det måste vara nästintill omöjligt att ta sig dit med barnvagn eller i rullstol.

8c. Naturmarken här uppe på berget lämpar sig för barn i alla åldrar. 54

55 Boende De flesta av de boende instämmer i påståendet. Även om alla inte är övertygade om att ungdomar finner parken attraktiv, så menar några att den nog är mer attraktiv än andra parker i området tack vare de avskilda sittplatserna. Det faktum att parken är svår att ta sig till med barnvagn gör dock att flera satt ett lägre betyg. Jag tycker att detta är den park som är bäst anpassad till äldre barn, men det finns också saker att göra för yngre. Det är svårt att bygga för ungdomar. De kan ju hänga på torget eller i kaninparken, men de vill väl ha en kiosk eller något sånt. Icke boende Några av de icke boende anser att utbudet av lekredskap för yngre barn är begränsat, men överlag är intrycket att parken täcker in behoven hos en bred åldersgrupp. I likhet med de boende föreställer sig de icke boende att även ungdomar kan tänka sig att vistas i parken, tack vare den avskildhet som erbjuds. Platsen passar fler åldrar än de andra parkerna. Femåringar går ut och plockar kottar med föräldrarna, nio-tioåringarna klättrar i träd och bygger kojor, femtonåringarna sitter där på kvällen och dricker folköl, oavsett vad vi tycker om det... Där på toppen fanns det lite bänkar. Där skulle man kunna sitta om man är högstadieungdomar och vill komma bort lite. Tjänstemän Några av tjänstemännen instämmer i att naturmarken lämpar sig för barn i alla åldrar och ger höga betyg. Jag skrev att parken nog är lite mer till för de äldre barnen, lite frågetecken för de yngre, även om det finns saker även för dem. Andra anser att man genom parken framförallt tillfredsställer behoven hos äldre barn, runt 7-12 årsåldern, men att detta gör att parkutbudet som helhet täcker in behoven hos barn i olika åldrar. Det är nog mest för lite äldre barn där uppe tänker jag. Kanske inte för de allra minsta. Så det är ett bra komplement till blomsterparken. Flera konstaterar dock att naturmarken inte kan lämpa sig för mindre barn om de inte ens kan ta sig upp till naturmarken.

56 6.2 Öppen diskussion om kvalitativa mål (från fokusgrupper) Utöver synpunkterna kring de olika påståendena (kopplade till de identifierade kvalitativa målen), som återges i resultat-delen ovan, så framkom även synpunkter kring en rad ytterligare teman. Brist på aktiviteter och umgängesytor för tonåringar Flera personer i båda boende-grupperna vittnar om en oro över att det inte finns tillräckligt med platser för äldre barn och tonåringar att vistas på i området, och att detta kommer att bli ett ännu större problem i framtiden när dagens barn blivit äldre. Dels tycker de att utomhusmiljöerna är gjorda framförallt för små barn, men det är även flera som tycker att det skulle behövas inomhusmiljöer där ungdomarna kan vara efter skolan. Dålig förbindelse med Liljeholmstorget Framförallt de boende och tjänstemännen påpekar att förbindelsen med Liljeholmstorget är dålig. Under rusningstid är det väldigt mycket människor som ska igenom en snäv trafikknut vid gång- och cykeltunneln under Södertäljevägen (se bild nedan). Gångtrafikanter ska samsas med cykeltrafikanter, bilar och bussar, och dessutom går tvärbanans spår rakt igenom. De boende tycker ofta att det känns otryggt att passera och i synnerhet för barn är det svårt att veta vilka regler som gäller. Bild 16: Trafikknuten vid tunneln under Södertäljevägen

57 Tät bebyggelse, passar inte alla Många av de som inte bor i området (även bland tjänstemännen) är överens om att den överlag täta bebyggelsen i området sänker attraktiviteten. De utvärderingsdeltagare som är av den åsikten, föreställer sig att det i de flesta av lägenheterna i området är så nära mellan husen att det skulle vara svårt att röra sig fritt utan att tänka på att grannarna såg en. 6.3 Intervjuer Intervju med Britt Berntsson, landskapsarkitekt på exploateringskontoret Berntsson började arbeta på exploateringskontoret 2012 och kom då bland annat in i det pågående detaljplanearbetet i Årstadal/Liljeholmskajen. Upplevelsen var då att det var hög belastning på parkerna i området och förklaringen misstänktes vara att förskolorna i området hade relativt små egna gårdar. Ett arbete inleddes då med att analysera om de offentliga rummen i området uppfyllde stadens styrande dokument, med ett särskilt fokus på just parkerna. Berntsson kom att leda analysen av friytor, s.k. friyteanalys, och fick stöd av en extern konsult. Genom analysen konstaterades bland annat att i takt med att fler människor skulle flytta till området, skulle antalet förskolebarn gå från omkring 700 till omkring 1700, vilket skulle leda till en ohållbar belastning på de befintliga parkerna. Berntsson, den externa konsulten, och de övriga inblandade, kom fram till att naturmarken i området skulle behöva utnyttjas maximalt för att kunna tillgodose de framtida behoven. Berntssons teori om varför det inte redan från början planerats att tillgängliggöra naturmarken, är att det inte gjordes någon helhetsanalys, utan att varje detaljplan hade sitt fokus. Förslagen i analysen följdes upp med att Berntsson var med och tog fram et program för hela Årstadal/Liljeholmskajen: Årstadal: Program för parker, torg och naturmark som var klart i april 2015. En del av förslagen i programmet hade redan påbörjats när det till slut togs beslut på programmet. Eftersom det redan fanns genomförandebeslut på detaljplanenivå behövdes inte något ytterligare beslut, enligt Berntsson. Men programmet ansågs trots det behövas som ett övergripande vägledande dokument under arbetet med de olika faserna. Trots de stora förbättringarna som genomförts och kommer att genomföras enligt programmet, anser Berntsson att den delen av Årstabergsparken som nu är klar (del 1) hade kunnat vara mer tillgänglig. Det är svårt att hitta upp till parken och dessutom är det svårt att ta sig upp på grund av avstånd och höjdskillnad, för såväl äldre människor som små barn. I framtiden kan det bli aktuellt att förse trappan vid Kaninparken med ramper för barnvagn, men i dagsläget är ingenting beslutat.

58 Berntsson berättar vidare att Årstabergsparken del 2 Sjövikskröken, som skulle vara klar under hösten 2017, är försenad och kommer att vara klar först under våren 2018. Detta blir enligt Berntsson ett viktigt tillskott för de äldre barnen och tonåringarna, som då kommer ha både fotbollsplan och en stor Parkour-anläggning. När den nya skolan öppnar kommer denna del av Årstabergsparken att ligga på vägen hem från skolan för många av barnen, vilket gör att det förhoppningsvis kommer bli ett naturligt hängställe. Intervju med Gunnar Landing, projekteringsledare JM Landing har arbetat med projekteringen av Årstadal/Liljeholmskajen sedan 1995, det vill säga tre år innan JM:s köp av Vin&Sprits mark gick igenom. Han berättar att JM och stadsbyggnadskontoret arbetade nära tillsammans med att ta fram en vision för området. Ett krav som staden ställde var att området skulle ha en tydlig innerstadskaraktär och att ambitionen skulle vara att området skulle upplevas vara en del av innerstaden. Enligt Landing var JM helt överens med staden om den ambitionen och hans bedömning är att JM och staden var eniga i det mesta, men att det var en iterativ process för att enas om strukturen för hela området från början. Landing menar att JM fortfarande i stor utsträckning förhåller sig till det ursprungliga programmet när de bygger de sista delarna. Men han konstaterar samtidigt att de inte hade trott att det skulle komma att flytta in så mycket barnfamiljer i området. Hade de vetat de hade de planerat för mer barnvänliga områden och lekparker. Landing menar också att det totala antalet bostäder har växt markant med åren, vilket i sig leder till ett större tryck på parker och gröna ytor, oavsett andelen barnfamiljer i området. En stor styrka med Årstadal/Liljeholmskajen, som Gunnar Landing ser det, är symbiosen mellan bostadsområdet och kontorsområdet i Marievik. Tack vare kontorsverksamheten kan restauranger och kaféer överleva och Sjövikstorget är en plats som nyttjas mycket av såväl boende som arbetande i området. Utifrån JM:s perspektiv har den successiva överlämningen av gatumark till gatukontoret fungerat bra. Resterande gator kommer att lämnas över någon gång 2020-21. Landing ser också att den hiss som JM kommer att bygga i anslutning till Brohuset, och som även den kommer att lämnas över till staden, kommer att tillföra stort värde till hela Årstadal/Liljeholmskajen. Den kommer skapa en stark koppling mellan området och Södermalm genom att man enkelt kan ta sig upp till bron.

59 Intervju med Lars Fyrvald, exploateringskontoret Lars Fyrvald har arbetat med hela Liljeholmen sedan början av 2000-talet. Fyrvald beskriver hur JM och staden primärt förhandlade om hur mycket mark JM skulle överlämna till staden för att bygga Sjövikstorget och även delar av det som skulle bli Fredsborgsparken/Kaninparken. Fyrvald vittnar även, precis som andra intervjupersoner, om att varken staden eller byggherren JM hade föreställt sig att det skulle komma att flytta så många barnfamiljer till området. Att det blev på det sätter föranledde att Fyrvald själv var med och drev frågan om att anlägga en ny park i området, som sedermera kom att heta Blomsterdalen. Förslaget togs fram under 2008 och godkändes, enligt Fyrvald, utan några diskussioner. Marken där Blomsterdalen ligger är ännu inte planlagd som parkmark, utan som kvartersmark, berättar Fyrvald. Över huvud taget beskriver Lars Fyrvald hur dagens Årstadal/Liljeholmskajen har växt fram successivt genom att staden har sett behoven förändras över tiden och utifrån detta gjort förbättringar. Successivt har också staden sammanfattat ambitionerna i olika dokument, först i det övergripande programmet som togs fram 2004 och sedan i parkprogrammet 2014. Precis som Berntsson menar Fyrvald att parkprogrammets syfte framför allt var att beskriva en övergripande vision som egentligen beslutats separat genom olika detaljplaner, snarare än att programmet i sig skulle ha någon styrande effekt. Intervju med Kristina Lundborg, parkingenjör Hägersten-Liljeholmens stadsdelsförvaltning Kristina Lundborg har arbetat som parkingenjör på stadsdelsförvaltningen, Hägersten- Liljeholmen, sedan augusti 2016. Inom ramarna för stadsdelens ansvar ligger hela kajen och flytbryggan, markgrönt på Sjövikstorget (men inte träden), samt alla parker i området (både Blomsterdalen, Fredsborgsparken och Årstabergsparken). Det största problemet i anslutning till kajen är, enligt Lundborg, att det under sommarhalvåret genereras väldigt mycket sopor. Trots att de nya soptunnorna (BigBelly) komprimerar soporna till en femtedel av den ursprungliga volymen, så är inte kapaciteten tillräcklig. Flytbryggan har inte föranlett några större problem eller klagomål. Lundborg menar att det egentligen är badförbud på bryggan, eftersom det är en farled för båtar precis utanför, men att folk tenderar att strunta i detta. Å andra sidan har det inte uppstått några incidenter kopplat till badandet, så Lundborg ser det inte som något större problem. Beträffande Årstabergparken har det inte varit några större klagomål, förutom att den långa trappan blir väldigt isig vintertid. Trots att trappan har högsta prioritet för saltning så hinner de inte alltid i tid innan någon halkat. Det enskilt största problemet i området utifrån stadsdelsförvaltningens perspektiv är, enligt Lundborg, skötseln av Blomsterdalen. Barnen springer i perennplanteringarna och

60 förskollärarna är inte mycket bättre, menar hon. Ingen vet längre vad som är avsiktligt planterade växter i rabatterna och vad som växer där av annan anledning. Lundborg hoppas att när skolan försvinner så uppkommer en möjlighet till att upprusta parken och göra den till en trevligare plats för alla. I dagsläget, menar Lundborg, är det nästintill riskabelt att vistas i Blomsterdalen iklädd en Stockholms stad-jacka, eftersom barnens föräldrar är så missnöjda med hur parken underhålls. Intervju med förskollärare på Sjöviks förskola Intervjuobjektet har arbetat i området i snart tio år. Hon anser att det överlag är mycket barnvänligt. Tidigare fanns det för få förskolor men nu är utbudet stort. Hon understryker dock att det fortfarande råder brist på förskoleplatser. Förskolans gård är mycket liten men hon upplever inte att det är något problem eftersom det finns så mycket parker i området. Det är visserligen många förskolor som ska samsas om parkerna men hon upplever inte att det är några problem. De parker förskolan besöker är framförallt Blomsterdalen och Årstabergsparken. Blomsterdalen beskrivs som särskilt lämplig för förskolegrupper eftersom den är utformad så att man får en bra överblick över barnen. Dessutom är den utrustad med lekredskap som barnen gillar, t.ex. rutschkanor, klättermöjligheter, sandlåda och kojor. Hon anser inte att parken känns sliten och störs inte av buller från trafiken. Då och då passerar tvärbanan men det tycker bara barnen bara är roligt. De besöker även naturmarken på Årstabergsparken regelbundet. Barnen tycker att det är spännande att vara där och hon anser att Årstabergsparken kompletterar de mer ordnade parkerna. De brukar även vandra runt i Årstadal och t.ex. titta på skulpturer och konst, se var det byggs och kolla på byggmaskiner. Hon upplever överlag att trafiksituationen känns säker, även på Sjöviksvägen. Hennes intryck är att folk ofta är mycket uppmärksamma och hänsynsfulla när man går med en barngrupp. De passerar ibland även kajen när de är på promenad i området. Även om man alltid har extra koll på barnen när man går längs vattnet så anser hon inte att man känner sig otrygg där med en förskolegrupp. Den enda svagheten hon ser med området är att det saknas grönska i stadsbilden. Hon bodde tidigare i Hammarby sjöstad och anser att naturen var mer närvarande där. I Årstadal är husen mycket tätt byggda och avsaknaden av grönska gör att känslan ibland är lite kall och kal. Detta menar hon kompenseras upp något av det rika parkutbudet, men understryker att lekplatser inte kan ersätta mer fria gröna ytor. Intervju med person med nedsatt rörlighet som bor i Årstadal Intervjuobjektet bor sedan nio år tillbaka i en hyresrätt i Årstadal. För snart åtta år sedan drabbades han av en stroke som bland annat innebar att han fick stora fysiska nedsättningar. Under den första tiden kunde han varken stå eller gå på egen hand och behövde assistans även för att förflytta sig med hjälp av rullstol. Med tiden förbättrades hans fysiska förmåga så att han kunde ta sig med rullstol själv i området, och idag kan han på egen hand gå till fots. Han konstaterar att de olika stadierna av funktionsnedsättning har inneburit att han upplevt området ur olika perspektiv. Överlag är hans intryck att Årstadal är mycket lättframkomligt även för den som färdas med

hjälp av rullstol. En stor styrka med området ur ett tillgänglighetsperspektiv är att man utformat nedsänkningar för att underlätta framkomligheten. Dessutom är trottoarer och liknande överlag breda vilket gör att man oftast inte konkurrerar med andra, t.ex. cyklister eller barnvagnar, när man tar sig fram med rullstol. Butiksentréer och liknande är även de anpassade för att alla ska kunna passera genom dem. Han medger att backar och liknande gjort att några delar av området inte varit tillgängligt för honom när hans rörelseförmåga varit sämre, men enligt hans mening har man i stort sett gjort vad man kunnat för att göra området tillgängligt för alla. Det är endast några mindre förbättringar han ser att man skulle kunna göra. Dels skulle man kunna satsa mer på att förebygga halka på vintern, framförallt vid tvärbanestationens perrong och där man passerar över spåret. Han efterlyser även räcken vid alla trappor, något som oftast finns men som exempelvis saknas vid trapporna upp mot Årstabergsparken. 61

62 7. Slutsatser per mål Baserat på resultaten från gåturerna, fokusgrupperna och intervjuerna presenteras i detta avsnitt de främsta slutsatserna per målområde. De två tabellerna, en för de övergripande målområdena och en för målområdena för olika typer av miljöer, visar med färgmarkeringar den sammantagna bilden som de tre gruppernas deltagare tillsammans förmedlat. De gröna markeringarna symboliserar en sammantaget övervägande positiv beskrivning. De gula markeringarna symboliserar en beskrivning som har ungefär till lika delar positiva som negativa element. De röda markeringarna symboliserar en beskrivning som är övervägande negativ. Slutsatserna presenteras i två olika avsnitt, ett för de övergripande målen och ett för målen för olika typer av miljöer. 7.1 Övergripande mål Barnen som målgrupp Såväl boende som tjänstemän, och även intervjupersonen på JM, vittnar om att det idag bor betydligt mer barnfamiljer i Årstadal/Liljeholmskajen, än vad området ursprungligen planerades för. Detta innebär att det råder stor konkurrens om utomhusutrymmena för barn att leka på. Blomsterdalen anlades just av denna anledning, vilket förbättrat situationen markant. Årstabergsparken, uppe på berget, är det många av de boende som ännu inte riktigt hittat till, då den färdigställdes så sent som under sommaren 2017. Men under fokusgrupperna konstaterades att när detta område väl blir en integrerad del av området så kommer barnens behov vara bättre tillgodosedda, eftersom Årstabergsparken erbjuder en stor variation av lekmöjligheter som borde passa de barn i de flesta åldrar (om än något mindre för tonåringar). De boende vittnar om att Sjövikstorget i hög utsträckning fungerar som en vistelseplats för barnfamiljer och att barnen, i alla fall på sommarhalvåret, gärna springer omkring där och spelar fotboll, leker, eller åker sparkcykel. Dock poängteras vikten av att hålla koll på barn som närmar sig vattnet, eftersom det inte finns några räcken som skyddar längs med kajen. Vissa av de boende anser att det borde finnas räcken, medan de flesta deltagarna (oavsett grupp) tycker att räcken skulle förstöra den typiska vattennära Stockholmskänslan. Den stora bristen som lyfts, utifrån barnperspektivet, är att det saknas vistelseytor och aktiviteter för äldre barn och tonåringar i området. De boende önskar att det fanns en fritidsgård eller en idrottsanläggning där ungdomarna kunde vara och umgås, något som idag inte finns. De boende bekymrar sig över hur det ska bli om 6-7 år när dagens alla 7-åringar har blivit 13-14 och inte har någonstans att bli av.

63 Tillgänglighet och trygghet Intervjun med en tidigare rullstolsburen person (idag gående med käpp) vittnar om att området överlag är väl anpassad till personer med försämrad rörlighet. På de flesta ställen är det plant och relativt lite kanter och andra hinder som kan vara svåra att ta sig över med rullstol eller rullator. Sjövikstorget och ytorna längs med vattnet är väl anpassade för rörelsehindrade, anser intervjupersonen. Det går till och med att ta sig ut på bryggorna med rullstol/rullator i viss utsträckning. Det största problemet med området, utifrån ett tillgänglighetsperspektiv, är att parkerna är svårtillgängliga. Blomsterdalen är backig och svår att ta sig fram i. Årstabergsparken, uppe på berget, är omöjlig att ta sig upp till från Årstadalssidan för någon som sitter i rullstol eller tar sig fram med hjälp av rullator. Det är, enligt de boende, så gott som omöjligt att ta sig upp dit även för den som kör en barnvagn. Små barn och äldre människor har dessutom svårt att orka ta sig upp för alla trapporna. De som bor i området beskriver det dock som väldigt tryggt i allmänhet. Det som framför allt tas upp som mindre tryggt är just områdena längs vattnet, vilka upplevs som otrygga för mindre barn som riskerar att trilla i vattnet. Det andra är att hastigheten för biltrafiken på Sjöviksgatan är alldeles för hög. Det finns en väldigt stor skepsis till att det ska vara 50 som hastighetsbegränsning där. I synnerhet de boende ser det som självklart att det borde vara 30. Rekreation för alla Sjövikstorget vid vattnet och de övriga vistelseytorna längs med vattnet, erbjuder rekreationsytor för personer i de flesta åldrar och med olika förutsättningar. De boende lyfter fram detta som en av de främsta anledningarna till att de trivs så bra i området. Många av de boende badar under stora delar av året och de som inte bor i området tror att de skulle bada om de bodde där. Alla deltagare ser också en väldigt stor potential i Årstabergsparken, naturområdet uppe på berget. Flera ser det som en unik kvalitet att ett område både har relativt vild natur och samtidigt närhet till vattnet. Dessa platser är emellertid relativt årstidsberoende, vilket innebär att området tappar mycket, i rekreationsperspektiv, under vintermånaderna. Den allmänna upplevelsen är att det gärna hade fått finnas ett större utbud av kulturaktiviteter och mötesplatser inomhus, i området. Detta hade förbättrat områdets attraktivitet under vinterhalvåret.

64 Tabell 4 7.2 Tematiska mål Parker Sedan Blomsterdalen byggdes och Årstabergsparken gjordes om finns det, tillsammans med Kaninparken, gott om parker och grönområden i området, anser de flesta av deltagarna. Dock framkommer en viss kritik om att parkerna främst lämpar sig för barn, i synnerhet barn i åldrarna 5-10. För en vuxen person, som inte har barn, är inte parkerna i området det uppenbara valet för att sätta sig och läsa en bok eller bläddra i en tidning. Möjligen lämpar sig Årstabergsparken för kontemplation, men det är å andra sidan inte helt enkelt för alla att ta sig upp dit för alla. Överlag borde Årstabergsparken göras mer tillgänglig och mer synlig för att fler människor ska kunna nyttja den. Men i övrigt bedömer ändå deltagarna att parkerna i området tillgodoser de flesta behov som man kan förvänta sig. Gator och stråk Sjöviksgatan, huvudgatan som går igenom hela området, upplevs framför allt av de boende, som alltför trafikerad. De allra flesta ser det som självklart att Sjöviksvägen borde ha 30 km/h som hastighetsbegränsning. I synnerhet när bilar kommer från rondellen (Södertäljevägen) upplevs bilar ofta komma med hög hastighet in i området. I övrigt upplevs Sjöviksvägen som väl disponerad för biltrafik, cykeltrafik och gående. Dock är det många som tycker att cykelbanan är otydligt markerad och att det således ofta uppstår konflikter mellan gående och cyklister, framförallt i samband med att gående går ut i cykelbanan av misstag. Grönbrinksgatan, som är skyltad som gångfartsområde, skapar förvirring för många. Gatan anses vara gestaltad på ett sådant sätt att gående uppmanas hålla sig vid sidorna, medan bilar ska köra i mitten. Deltagarna, i samtliga grupper, anser att gatan antingen borde göras om så att gående förstår att de får gå var de vill, eller att gatan borde skyltas om till vanlig gata med låg hastighetsbegränsning istället. Den allmänna uppfattningen är att det inte är särskilt viktigt att just den gatan ska vara gångfartsgata.