Sammanfattning fågelräkningar vid Kåge-Ostvik 2007

Norrbotniabanan Järnvägsutredning 120 och 130 Sammanfattning fågelräkningar vid Kåge-Ostvik 2007 2007-12-06

Järnvägsutredning 120 och 130 Norrbotniabanan. Sammanfattning fågelräkningar vid Kåge-Ostvik 2007 Organisation: Beställare Projektansvarig Utredningsledare Bitr. Utredningsledare MKB-ansvarig Informationsansvarig Konsult Uppdragsledare Banverket Tomas Gustafsson Jöran Gärtner Peter Ekman Marie Eriksson Eva-Lotta Ögren Enetjärn Natur AB Niklas Lindberg

Innehållsförteckning 1 Sammanfattning 4 2 Bakgrund 5 3 Genomförande 7 4 Resultat och diskussion 8 Vårens förlopp 8 Fåglarnas områdesval och flygstråk 8 Ostviksfjärden som natt- och viloplats 10 Övriga natt- och viloplatser 11 Rastande änder i Ostviksfjärden 12 5 Slutsatser 13 6 Konsekvenser för banans planering och utformning 14 7 Fortsatt uppföljning 15 Referenser 17 3

1 Sammanfattning Norrbotniabanan kan komma att beröra ett flertal viktiga områden för rastande våtmarksfåglar mellan Skellefteå och Luleå, bland annat Natura 2000-området Ostträsket. Förluster av rastmiljöer vid bygget av banan, störningar från tågbuller och andra aktiviteter samt kollisioner med luftledningar är några av de negativa effekter som en järnväg kan tänkas ha på fågellivet. För att i planeringen kunna ta hänsyn till fåglarna behövs mer kunskap om våtmarksfåglarnas nyttjande av områdena nära Norrbotniabanan, i synnerhet hur viloplatser och flygstråk ligger placerade i förhållande till bankorridoren, vilka fåglar som nyttjar platserna och hur stora antalen är. Studierna som genomfördes under våren 2007 koncentrerades på stora betande våtmarksfåglar som gäss, sångsvan och trana. Flera av dem är utpekade av EU s fågeldirektiv och den svenska Rödlistan, t.ex. sädgås. Fåglarnas förflyttningar över den planerade korridoren studerades på ett par platser. Dessutom kartlades sovplatser för gäss som ligger i närheten av den planerade bankorridoren. Sovplatser för gäss anses vara särskilt störningskänsliga och viktiga att bevara. Gäss och svanar rastade under 2007 i lägre antal och mera kortvarigt än vanligt, men studierna gav ändå värdefulla resultat: Ostviksfjärden är en viktig nattplats för många sångsvanar och sädgäss i området. Förflyttningar av gäss och svanar till och från Ostvik/Ostviksfjärden skedde i två tydliga huvudstråk över korridoren, dels över Spisen och dels förbi Kälen norr om Ostvik. Fåglarnas passage vid Ostvik skedde oftast på betryggande höjd i förhållande till den planerade järnvägen. Någon förekomst av övernattande gäss, svanar eller tranor hittades inte i Kågeälvens delta. Sammantaget visar resultaten att Norrbotniabanan bedöms kunna anläggas förbi Ostträsket och Ostvik utan att orsaka betydande konsekvenser för systemet av rastplatser och flygstråk i området.

2 Bakgrund Våtmarksfåglar längs Norrbotniabanan Norrbotniabanan kan komma att beröra ett flertal viktiga områden för rastande våtmarksfåglar mellan Skellefteå och Luleå, bland annat Natura 2000-området Ostträsket (se bl.a. Länsstyrelsen Västerbotten 2006). Förluster av rastmiljöer vid bygget av banan, störningar från tågbuller och andra aktiviteter samt kollisioner med luftledningar är några av de negativa effekter som en järnväg kan tänkas ha på fågellivet. För att kunna bedöma eventuella effekter behövs kunskap om fåglarnas nyttjande av de berörda områdena. Rastlokalerna norr om Skellefteå (området Ersmark-Ostvik) är sedan länge kända som mycket betydelsefulla för gäss, svanar, tranor, änder och andra våtmarksfåglar. Detta finns att läsa på många olika håll (bl.a. Svensson 1985, Arnell och Andersson 1987, Olsson och Wiklund 1999). En stor mängd fågeldata finns även att läsa på ArtDatabankens och Naturvårdsverkets webbaserade databas Artportalen (http://www.artportalen.se/birds/). Dessutom har Botniabanan AB sedan 2003 genomfört årliga räkningar av gäss, svanar och tranor i området som ett led i sitt kontrollprogram (Nilsson 2006). Botniabanans räkningar syftar till att övervaka gässen och andra våtmarksfåglars antal och fördelning på de största rastplatserna i Norr- och Västerbotten. Kunskapsbehov En utredning under 2006-2007 på uppdrag av Banverket beskriver rastlokalernas läge norr om Skellefteå och deras förutsättningar i stort (Banverket 2007). Samtidigt visade utredningen på ett behov av kompletterande kunskap om fåglarnas viloplatser och rörelser vid Natura 2000-området Ostträsket. Vid bedömning enligt 7 kap miljöbalken av en verksamhet som planeras intill ett område utpekat enligt EU s Fågeldirektiv ska även indirekta effekter på Natura 2000-området inkluderas. Järnvägspassagen förbi Ostträsket kommer att ske på relativt stort avstånd från Natura 2000-området. Dock nyttjar Ostträskets våtmarksfåglar (t.ex. gäss och svanar) ofta födosöks- och viloplatser även utanför själva Natura 2000-områdets gränser. Dessa platser, samt fåglarnas förflyttningar i området, kan komma att påverkas negativt av järnvägen. Mål Målet har varit att genom fältstudier klarlägga fåglarnas viloplatser och flygstråk i förhållande till de områden nära Ostträsket som berörs av utredningskorridorerna i järnvägsutredningen för Norrbotniabanan. Syfte och avgränsning Syftet med denna studie har varit att ta fram ny kunskap om våtmarksfåglarnas nyttjande av några utvalda platser nära Norrbotniabanans planerade dragning. Banverkets avsikt är att klarlägga mer i detalj hur viloplatser och flygstråk ligger placerade i förhållande till korridoren, vilka fåglar som nyttjar platserna och hur stora antalen är. Slutsatserna från studien ska användas i planeringen av Norrbotniabanan. Såväl val av korridor och banans linje som utformning av bana, bropassager

och luftledningar är saker som kan vara av stor betydelse för hur betydande en eventuell påverkan blir. En god planering kan minimera många av de skadeverkningar som järnvägen kan få på de rastande fåglarna. Av de platser norr om Skellefteå där våtmarksfåglar rastar har i första hand platser runt Ostvik valts för studien. De ligger i nära anslutning till Ostträskets Natura 2000-område (men till stor del utanför dess gränser) och platserna besöks delvis av samma fågelindivider som uppehåller sig inom Natura 2000-området. Studierna har fokuserats på punkter längs Norrbotniabanans planerade sträckning förbi Ostträsket (Ju120/130) som bedömts kunna vara särskilt kritiska. Studien har koncentrerats på de rastande fågelarter som stått i fokus för Banverkets kompensationsåtgärder vid Botniabanans passage av Umeälvens delta. Det vill säga stora betande fåglar som gäss, sångsvan och trana. Flera av dem är utpekade av EU s fågeldirektiv och den svenska Rödlistan (Gärdenfors 2005), och av dem har sädgåsen fått särskild uppmärksamhet. Metodik Eftersom områdets betydelse för rastande fåglar är som störst under våren gjordes studierna under den tid (april) då flest gäss, svanar och tranor finns i området. Nära Ostträsket (1 se Figur 1) planeras Norrbotniabanan i en korridor öster om sjön, längs nuvarande E4, d.v.s. tvärs fåglarnas flygstråk mellan i första hand rastplatserna vid Ostträsket-Tällåsen (1-2) och de vid Ostvik-Ostviksfjärden (3-4). Ostträskets rastande gäss och svanar kan därigenom komma att påverkas genom kollisioner med ledningar eller av buller och andra störningar från järnvägen. Här har kunskapsbehovet bedömts vara stort när det gäller viktiga flygstråk och flyghöjder under fåglarnas lokala förflyttningar. Räkningar av passerande fåglar (gäss, svanar, tranor) bedrevs på platser med bra överblick där fåglarnas flygstråk korsar den planerade korridoren, vid Ostvik och Spisen. Sovplatser för gäss anses vara särskilt störningskänsliga och viktiga att bevara, även om det också finns exempel på att gäss regelbundet kan övernatta nära järnväg (Banverket 2006). Banan kan komma att dras i närheten av både Ostviksfjärden och Kågeälvens delta. Ostviksfjärden utgör en av gässens sov- och viloplatser i området. Därför har det bedömts vara angeläget med en bättre bild av hur viktig fjärden är för fåglarna. I vilken mån Kågeälvens delta (5) används som sov- och viloplats är oklart och har också varit angeläget att avgöra i sammanhanget. Fåglar räknades från goda utkikspunkter på dessa båda platser. Som jämförelse gjordes även försök att genomföra fågelräkningar i själva Ostträsket, dock utan större framgång Sammanfattningsvis har fåglarna i området närmast den tänkta järnvägskorridoren kartlagts mer noggrant än man gjort tidigare. Studierna har skett i samarbete med lokala ornitologer som känner området väl. För att ge en mer komplett bild av fåglarnas rörelser och nyttjande av marken har resultaten jämförts med de inventeringar av rastande våtmarksfåglar som skett inom Botniabanans uppföljningsprogram i området Ersmark-Ostträsket-Ostvik under 2003-2007 (Nilsson 2006), och den samlade ornitologiska kunskap som sedan många år finns om området. 6

Gäss, svanar och tranor kring Ostvik och Kåge våren 2007 2 Nattrastplats 1 Dagrastplats 11 Flygstråk (ungefärligt) Flygstråk (möjligt) 13 10 7 8 16 10 Platser som beskrivs i texten Gräns för Natura 2000- område 14 10 6 3 9 4 12 10 10 5 Figur 1. Gäss, svanar och tranor kring Ostvik och Kåge våren 2007. 3 Genomförande Samtliga studier genomfördes under perioden 5-27 april 2007. Från goda utsiktspunkter i området är det lätt att räkna och artbestämma rastande och flygande fåglar. Vid Ostvik (3 - se Figur 1) skedde studier av fåglarnas förflyttningar tvärs över E4 vid 5 tillfällen under tiden 14-27 april. Bevakningen skedde med kikare från höga punkter. Total observationstid här var 7,5 timme. Alla flockar av gäss, svanar och tranor som passerade E4 tvärs den planerade järnvägskorridoren registrerades med avseende på art, flockstorlek, uppskattad flyghöjd och läge för passage. Inledningsvis skedde studierna från Sjöberget (6) vid Ostvik. En omgruppering till viadukten över E4 lite längre norrut (7) skedde dock ganska snart för att bättre kunna studera stråket längs odlingsmarkerna vid Kälen (8) norr om Ostvik där många av fåglarna sågs passera. Vid Kågemarken (9) och Spisen (10) bedrevs studier av utflog av gäss och svanar från betesfälten mot nattplatserna under två kvällar, 5 och 11 april. Total observationstid här var 2 tim 50 min. Studier på fåglarnas natt- och viloplats i Ostviksfjärden (4) gjordes vid 4 olika tillfällen under tiden 14-21 april. Studierna skedde under skymning eller gryning. Total observationstid här var 6 tim 45 min. Syftet var att få ett ungefärligt mått på lokalens betydelse som nattplats, helst i relation till själva Ostträsket. Därför genomfördes ungefär samtidigt studier i Ostträskets sydöstra del (11) där majoriteten av områdets resterande gäss, svanar och tranor antas övernatta under våren. Stickprovsbesök gjordes även i Kågeälvens delta (5) under ett par kvällar för att avgöra om lokalen fungerade som nattplats för gäss, svanar m.fl. arter. 7

4 Resultat och diskussion Vårens förlopp Inledningsvis kan konstateras att snösmältningen 2007 var ovanligt tidig och gick snabbt. En ganska snöfattig vinter gjorde också att smältvattenpölarna i landskapet var få och att våröversvämningar uteblev. Redan innan gässen och svanarna hade anlänt i stor skala var det barmark nästan överallt i jordbruksbygderna runt Ostträsket. Sångsvanar anlände i större antal redan i slutet av mars, dvs nästan 2 veckor tidigare än normalt. När sädgässen väl anlände till området i mitten av april var det i låga antal och de stannade endast ganska kortvarigt. Tresiffriga antal sädgäss fanns runt Ostträsket mellan 16 april och 8 maj, men efter 2 maj rastade de endast tillfälligtvis (Leif Nilsson; Botniabanan AB, opubl.). Många gäss verkade passera Ostträsket utan att stanna på sin vidare flyttning mot rast- och häckplatserna i Norrbotten. Sådana vårar har inträffat förr. Under 2007 övernattade också ovanligt få gäss och svanar i Ostträskets sydöstra del, troligtvis p.g.a. tidig avsmältning och islossning längs sjöns västra kant. Fåglarnas områdesval och flygstråk Endast två områden i jordbruksbygderna runt Ostträsket drog till sig större antal betande sädgäss och sångsvanar denna vår, nämligen Kågemarken (9, se Figur 1) och Tällåsen (2) (Botniabanan, opubl.). Kågemarken hade betande sädgäss dagligen i drygt en veckas tid, medan betande sädgäss fanns runt Tällåsen i ca 3 veckor. Flera vanligtvis flitigt använda betesområden nyttjades inte alls av olika anledningar - i synnerhet områdena Ersmark (12), Drängsmarkskläppen - Frostkåge (13-14) samt Ostvik (3) användes ovanligt lite. Eftersom mycket få gäss betade runt Ostvik i år (mest troligt p.g.a. att de flesta fälten låg i träda) blev det färre gåsrörelser än vanligt tvärs över E4 vid Ostvik. De betande fåglarna vid Kågemarken genomförde dock förflyttningar när de pendlande mellan betesområdet och Ostviksfjärden där de övernattade och vilade, och även dessa passerade då den planerade järnvägskorridoren, men längre söderut, vid Spisen. Figur 2. Rastande sångsvanar på fälten vid Kågemarken i april 2007. 8

Fåglarnas rörelser vid Ostvik Studierna från Sjöberget och från viadukten norr om berget (6-7) visade att fåglarna passerade den planerade järnvägskorridoren längs E4 på flera ställen, men att tyngdpunkten låg norr om Ostviks samhälle, längs området med odlingsmarker kring Kälen (8). Av 38 registrerade fågelrörelser (flockar) vid Ostvik under kvällstid, korsade 22 (ca 58% ) E4 just här. Flyghöjderna för flockarna som korsade den planerade korridoren bedömdes vara 25-75 m över marken, med huvuddelen i intervallet 40-50 m (Tabell 1). Rörelserna var fördelade på sångsvan 11, grågås 13, sädgås 2, grå- eller sädgås 2 och trana 3. Från Sjöberget sågs också en del rörelser av fåglar som kom söderifrån och passerade mot Ostträsket, troligen från betesfälten vid Kågemarken. Tabell 1. Antal registrerade fågelrörelser (flockar) av gäss, sångsvanar och tranor tvärs E4 vid Ostvik under fem kvällar i april 2007, ungefärliga höjdangivelser i meter över marken. Med rörelse avses en flock; allt ifrån en ensam fågel till en större mängd (medelflockstorleken i antal fåglar anges inom parentes). Datum 20 m 25 m 30 m 40 m 50 m 60 m 70 m 75 m 80 m Summa 070414 4 6 4 14 (4.8) 070416 2 5 2 9 (8.2) 070418 1 1 1 3 (1.7) 070422 2 2 4 (3.5) 070427 1 1 (5.0) 0 3 1 7 14 2 0 4 0 31 Fåglarnas rörelser vid Kågemarken-Spisen På betesplatsen vid Kågemarken (9) registrerades utflog (flockar) av gäss och sångsvan i riktning mot sovplatserna under två kvällar i april. Resultaten kan ses i Tabell 2 och de antyder att de flesta av fåglarna vid Kågemarken hade sin nattplats i Ostviksfjärden. Under den senare delen av kvällen 11 april bevakades fåglarnas passage av E4 vid Spisen, längre österut (10), för att kontrollera om antagandet om flygriktning stämde. Där kunde ytterligare 30 passager av fågelflockar ses, alla i riktning mot Ostviksfjärden (dock utan samtidig bevakning av eventuella utflog mot Ostträsket). Det kunde här konstateras att utflog i synbarlig riktning mot Kågedeltat (se ovan) även kunde ha Ostviksfjärden som mål. Nästan alla passagerna av E4 vid Spisen skedde på en flyghöjd av 40-60 meter över marken och 28 av 30 passager rörde sångsvan (i medeltal 2.9 fåglar/flock). Tabell 2. Antal registrerade utflog (flockar) av gäss och sångsvan mot sovplatserna från betesfälten vid Kågemarken under två kvällar i april, uppdelade på bedömd destination. Med utflog avses en flock; allt ifrån en ensam fågel till en större mängd (medelflockstorleken i antal fåglar anges inom parentes). Datum Ostträsket Ostviksfjärden Kågedeltat Summa 070405 5 17 5 27 (8.3) 070411 1 23 24 (3.4) 9

Ostviksfjärden som natt- och viloplats Såväl sångsvanar som gäss använde regelbundet Ostviksfjärden som nattplats. Troligen gör topografin och avståndet till bebyggelse och E4 att läget i Ostviksfjärdens norra del är tillräckligt avskärmat och ostört. Det visade sig dock svårt att på platsen bedriva fågelstudier i skymningen. Många fåglar kom in till nattvila så sent att de bara kunde höras i mörkret och det var då omöjligt att både räkna och artbestämma dem. En kväll, den 16 april, avlossades dessutom skrämskott mot fåglar på de närliggande åkrarna vid Ostvik och fjärden tömdes då på gäss. Trots detta inräknades vid två tillfällen betydande mängder sädgäss i fjärden; den 21 april rastade 124 ex i gryningen och den 24 april inräknades 220 ex på kvällen. Detta är visserligen lägre än mängderna vid Tällåsen under våren (max 427 ex) men ändå ett bevis för att nattplatsen är betydelsefull för sädgässen i området. Flest övernattande grågäss och sångsvanar inräknades den 21 april då 106 ex resp. 153 ex vilade i Ostviksfjärden i gryningen. Figur 3. Utsikt från Sjöberget mot E4 och Norrbotniabanans planerade korridor nordväst om berget. Inga större antal tranor verkade vila i Ostviksfjärden - som mest sågs 46 ex rasta på kvällen den 14 april. Kvällsobservationerna från Sjöberget, där en del tranflockar passerade norrut, antydde att de föredrog Ostträsket som nattplats. Troligtvis kom de från Kågeområdet eller fälten väster om Ostviksfjärden. Fåglarnas in- och utflygningsriktningar (Tabell 3) tyder på att det i huvudsak var sädgässen och svanarna vid Kågemarken (se ovan) som använde Ostviksfjärden som nattplats. De använde sig därmed av det flygstråk som korsade järnvägskorridoren längs E4 ungefär vid Spisen. Högsta antalen betande fåglar vid Kågemarken under våren var 370 sångsvanar resp. 208 sädgäss (Leif Nilsson; Botniabanan, opubl.). Det är rimligt att anta att majoriteten av dessa hade sin viloplats i fjärden. Dock hade sångsvanarna vid Kågemarken redan börjat lämna området då studierna av nattplatsen i Ostviksfjärden inleddes. 10

Tabell 3. Antal registrerade rörelser (flockar) av gäss, sångsvanar och tranor till och från Ostviksfjärden, uppdelade på bedömd utflygnings-/inflygningsriktning. Med rörelse avses en flock; allt ifrån en ensam fågel till en större mängd. Rörelser märkta med asterisk rörde troligen långt söderifrån anländande flockar på sträck. Medelflockstorlekar var 11.5, 11.6 respektive 8.0 fåglar för de tre datum 14-18 april som fågelrörelser sågs (inga alls sågs den 21 april). Datum Kågemarken Ostträsket Ostvik Ö om Ostviksfjärden Söderbodarna Söderut/ Söderifrån 070414 (kväll) 16 1 1 8* 3 070416 (kväll) 13 4 5 070418 (kväll) 5 2 3* 2 070421 (morgon) Dessutom gjordes observationer som antyder att sädgåsflockar på långväga flyttning använder Ostviksfjärden som tillfällig nattplats utan att stanna och beta i området. De verkade under eftermiddag-kväll anlända till nattplatsen i fjärden från söder eller sydost för att redan nästa morgon sträcka vidare, troligen mot rastplatserna i Luleå. Som helhet tyder vårens erfarenheter på att en del av de betande fåglarna i odlingsbygderna runt Ostträsket inte besöker själva sjön på daglig basis utan istället pendlar till en alternativ natt- och viloplats i Ostviksfjärden. Fram till helt nyligen har s.g.s. alla fåglar antagits övernatta i Ostträsket. För gässen är det betydelsefullt med flera fungerande nattplatser i ett rastområde. Det gör att gässens sårbarhet för störning minskar jämfört med om de inte har några alternativ. Samtidigt gör förekomsten av ytterligare en viloplats att det blir svårare att överblicka totalantalen gäss, svanar m.fl. fåglar i området. Det ger också upphov till fler förflyttningsstråk i landskapet (i synnerhet tvärs den planerade järnvägskorridoren) och innebär att det finns fler platser man måste ta hänsyn till i planeringen. Övriga natt- och viloplatser Vid de besök som gjordes vid nattplatsen i Ostträskets sydöstra del fanns betydligt färre fåglar än under en genomsnittlig vår. Antalet fåglar som sov här stod inte i proportion till de antal som betade runt Tällåsen. Endast vid ett av de tre tillfällena som lokalen bevakades (16 april) vilade lite större mängder gäss, svanar och tranor här. Denna kväll skedde dock en stor del av inflogen sent, efter mörkrets inbrott, och antalen gick inte att säkert avgöra. Troligen övernattade många av fåglarna istället längre västerut i sjön, där islossningen skedde ovanligt tidigt denna vår. Under bevakningen vid Ostviksfjärden 2007 sågs också några flockar grågäss som bara passerade lokalen och fortsatte österut, synbarligen mot någon hittills okänd nattplats ännu längre ut mot havet. Stickprovsbesöken vid Kågedeltat ett par kvällar under samma period gav däremot inga observationer av rastande gås-, svan- eller tranflockar bortsett från några enstaka kanadagäss. 11

Rastande änder i Ostviksfjärden Under våren 2007 har Ostviksfjärdens rastande fåglar för första gången studerats regelbundet (data på http://www.artportalen.se/birds/). Detta gjordes av lokala ornitologer i samband med bevakningen av Ostträsket (men utanför ramen för denna utredning). Studierna gav ny kunskap om att fjärdens inre, norra del är en viktig rastplats för änder under vårflyttningen, och oväntat stora antal kunde inräknas i april-maj. Till exempel nåddes toppsummor på 846 gräsänder, 558 bläsänder och 435 krickor, och av mindre vanliga änder sågs t.ex. som mest 24 stjärtänder och 8 salskrakar (båda rödlistade). Det är värt att notera att andsummorna i Ostviksfjärden denna vår låg långt över dem som fanns i Kågeälvens delta och de var t.o.m. större än de som sågs vid den viktiga rastplatsen för änder vid Björnsholmen i Skellefteälvens delta. Framtiden får utvisa om detta är normalt eller om det hade samband med att de närliggande översvämningarna längs Kågeälven vid Ersmark uteblev under våren 2007. Figur 4. Utsikt åt nordost över den inre delen av Ostviksfjärden, april 2007. 12

5 Slutsatser En sammanfattning av litteraturen om störningar på rastande fåglar återfinns i Banverkets kompensationsplan för Botniabanan vid Umeälvens delta (Banverket 2006). Störningar av järnväg på våtmarksfåglar har inte studerats särskilt mycket (knappt alls för gäss). Dessutom är det svårt att skilja effekter av buller från effekter av synintyck och försämring av fåglarnas livsmiljö. Det finns bl.a. två brittiska studier som rapporterar om störningsavstånd på 75-200 m från järnväg för ett antal arter änder och vadare, medan man inte kunde se någon effekt på andra arter. En opublicerad holländsk studie av häckande fåglar på fuktängar (gäss ingick inte) visade en nedgång i tätheten av vissa arter inom en bullergräns på 45 db(a) från järnvägen, men inte för andra (Tulp m.fl. opubl.). För gäss har andra störningsstudier visat att de kan undvika att vistas nära vindkraftverk, kraftledningar, trafikerade vägar och annan infrastruktur (Banverket 2006). Störningsavstånden varierar dock starkt beroende på t.ex. plats, gåsart, störningskälla och årstid varför det är mycket svårt att säga något generellt. Till exempel har störningsavstånd så olika som 25 m och 600 m uppmätts för olika gåsarter vid vindkraftverk. För att bäst förutsäga effekterna av en störning bör man luta sig mot studier som gjorts under så likartade omständigheter som möjligt (helst samma art, störningskälla, område och årstid). Vad gäller järnväg så finns det ett svenskt exempel på att vårrastande sädgäss regelbundet kan övernatta inom 400 m från en vältrafikerad järnväg, i detta fall Ostkustbanan (Banverket 2006). Många sädgäss använder sig av flera olika rastplatser i norra Sverige under vårflyttningen. Mycket tyder t.ex. på att gässen vid Ostträsket ofta anländer från rastplatsen vid Umeälvens delta och sedan fortsätter till rastplatsen Alvik-Ersnäs vid Luleå. Särskilt under kyliga vårar med bakslagsväder kan det vara helt nödvändigt för sädgässen att kunna göra flera olika stopp för att ladda upp med energi inför häckningen. Därför har varje rastplats ett stort överlevnadsvärde i sig, som en länk i en kedja. Förlust av en viktig rastplats kan på sikt innebära en minskning av hela gåspopulationen. Trots att gäss och svanar rastade i ganska låga antal under våren 2007, och att de rastade relativt kortvarigt, resulterade studierna i värdefulla nya kunskaper om rastområdena runt Ostträsket kunskaper som kan vara viktiga i planeringen för Norrbotniabanan: Alla betande fåglar (gäss, svanar) i området Ersmark-Kåge-Ostvik besöker inte natt/viloplatsen i Ostträsket på daglig basis. Ostviksfjärden är i relation till Ostträsket en mindre men ändå viktig nattplats för många sångsvanar och sädgäss. Förflyttningar av gäss och svanar till och från Ostvik/Ostviksfjärden skedde i två tydliga huvudstråk över E4, dels över Spisen (mot Kågegården/Ersmark) och dels förbi Kälen norr om Ostvik (mot Ostträsket). Studier under fler vårar behövs dock om man ska kunna avgöra vilket av stråken som är mest betydelsefullt. Passagerna av korridoren vid Ostvik skedde i de flesta fall 40-60 m över marken, och på betryggande höjd i förhållande till den planerade järnvägsanläggningen. Stickprovsbesök gav ingen antydan till förekomst av övernattande gäss, svanar eller tranor i Kågeälvens delta. Ostviksfjärdens norra del har i ett regionalt perspektiv stora antal rastande änder under våren. 13

6 Konsekvenser för banans planering och utformning Utredningen som gjorts visar, tillsammans med övrig kunskap, att Norrbotniabanan bedöms kunna anläggas intill E4 utan att orsaka betydande konsekvenser för systemet av rastplatser och flygstråk i Ostträsket-området. De slutliga villkoren för banans anläggande och utformning intill Ostträsket bör föreslås av Banverket efter ytterligare projektering och inför den Natura 2000-prövning som ska genomföras. Förutom de platser vid Ostvik som denna undersökning fokuserat på finns också ett par platser i området Ersmark-Kåge där valet av banans korridor och linje kan ha stor betydelse för rastande fåglar. Stora mängder änder och vadare brukar rasta i våröversvämningar längs Kågeälven väster om Ersmark (Banverket 2007) och många gäss, svanar och tranor brukar beta på åkermarkerna runt Kågegården, mellan Ersmark och Kåge. Dessa platser ligger dock inte särskilt nära Ostträskets Natura 2000-område och utgör inte heller någon viktig vilo- och sovplats för sädgäss eller andra gäss. 14

7 Fortsatt uppföljning Vad gäller Ostviksfjärdens roll som nattplats och fåglarnas passager över E4 vid Ostvik bekräftade vårens studier vad man tidigare bara haft indikationer om. Dessa mönster står sig troligen från år till år: Ostviksfjärden utgör en viktig nattplats och rörelser av gäss, svanar och tranor korsar i stor utsträckning korridoren just vid Ostvik. Huruvida förflyttningarna över E4 vid Spisen är något som specifikt uppkom detta år när många fåglar betade vid Kågemarken vet vi däremot inte säkert. För att säkerställa inför Natura 2000-prövningen att banan kan anläggas där den planeras och för att dokumentera banans eventuella effekter på våtmarksfåglarna bör Banverket föreslå ett uppföljningsprogram. Detta program bör genomföras under anläggningsfasen och efter idrifttagandet och fokusera på: 1) Regelbundna räkningar på nattplatsen i Ostviksfjärden, inriktat på tidiga morgonräkningar Gässens och svanarnas sovplats i Ostviksfjärden ingår idag inte i något kontrollprogram och det är viktigt att följa utvecklingen här. Ett heltäckande kontrollprogram får inte riskera att missa en massa fåglar som uppehåller sig i Ostträsket-området. En järnväg förbi Ostvik, vid sidan av befintlig E4, skär dessutom av sovplatsen i Ostviksfjärden från alla de betesplatser som finns spridda i väster. En järnväg med bank och luftledningar innebär en tydligare barriär i landskapet än en väg vilket skulle kunna orsaka ändrat beteende hos fåglarna. För att undvika osäkerhet i ett sent skede är det också önskvärt att avståndet mellan fåglarnas nuvarande sovplats och järnvägen fastställs så tidigt som möjligt. Det bedöms vara tillräckligt att studera Ostviksfjärden. Kågedeltat utgör ingen viktig nattplats och Ostträsket är alltför resurskrävande att bevaka. Dessutom kan totalantalen fåglar (vilka räknas inom Botniabanans kontrollprogram i området) användas för att beräkna ungefär hur många fåglar i området som har sin viloplats i Ostträsket. 15

2) Fortsatt registrering av fågelrörelser tvärs järnvägskorridoren vid Ostvik Inför den kommande Natura 2000-prövningen kommer det att vara mycket värdefullt med mer data från år då fler sädgäss betar runt Ostvik. I år betade knappt några sädgäss alls runt Ostvik och de stod för en försumbar andel av alla registrerade fågelrörelser tvärs E4 (knappt 7%, 2 st flockar). Just sädgåsen är en viktig anledning till att Ostträsket fått N2000-status. En större datamängd kan också ge en bättre uppfattning om fåglarnas flyghöjd påverkas av väder- och siktförhållanden. Hård vind eller regn kan t.ex. få fåglarna att flyga lägre. 3) Beredskap för att kunna studera fågelpassager vid fler punkter längs nuvarande E4, ifall nya betesmönster skulle ge upphov nya fågelrörelser Kännedomen om födosöksplatsernas roll för uppkomsten av förflyttningsstråk i landskapet runt Ostträsket har man än så länge bara begränsad kunskap om. Banverket bör ha en viss beredskap att följa upp eventuella förändringar i hur fåglarna använder markerna kring Ostträsket Kågedalen om det kan antas att sådana förändringar kan härröra från anläggningen av den nya järnvägen. 16

Referenser Arnell, A. och Andersson, L. (red.) 1987. Fågelmarker i Västerbottens län. Fåglar i Västerbotten. Supplement 1. Banverket 2006. Kompensation avseende rastande fåglar i SPA-området vid Umeälvens delta och slätter. Botnia 2006:001. Banverket. Banverket 2007. Kunskapsuppbyggnad med avseende på våtmarksfåglar inom Projekt Norrbotniabanan. Rapport. Banverket Region Norr. Gärdenfors, U. (red.) 2005. Rödlistade arter i Sverige 2005. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Länsstyrelsen Västerbotten 2006. Ostträskets Natura 2000-område. http:// www.ac.lst.se/naturochmiljo/natura2000/skellefteakommun/osttrasket/ Nilsson, L. 2006. Inventering av vårrastande sädgäss Anser fabalis fabalis vid Skellefteå och Luleå 2003-2006. Rapport. Banverkets kontrollprogram inom projekt Botniabanan. Olsson, C. och Wiklund, J. 1999. Västerbottens Fåglar. Umeå. Svensson, L. (red.) 1985. Fågellokaler i Sverige: en reseguide. Svenska Naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska Förening. Tulp, I., Reijnen, R., Krijgsveld, K.L., ter Braak, C. och Waterman, E. Breeding densities of grassland birds in relation to noise levels produced by railroad traffic. Opublicerat manuskript. 17

www.banverket.se/norrbotniabanan Norrbotniabanan Norrbotniabanan blir en kustnära järnväg mellan Umeå och Luleå. Den ger snabba tågförbindelser till städerna längs Norrlandskusten. För godstrafiken innebär Norrbotniabanan kraftigt ökad kapacitet och snabbare transporter då den kortare sträckan mellan Luleå och södra Sverige innebär tidsvinster på två till tre timmar. Leveranstryggheten via järnväg ökar i och med att Norrbotniabanan tillsammans med Stambanan genom Övre Norrland kommer att bilda ett dubbelspår. Tack vare det bedöms Norrbotniabanan skapa förutsättningar för en hållbar samhällsutveckling och en positiv regional utveckling i övre Norrland i synnerhet men också i hela Sverige i allmänhet. Förutom stora positiva effekter på godstransporterna ger Norrbotniabanan också helt nya möjligheter för regionaltågtrafik längs kusten. Exempelvis väntas restiden för persontågen mellan Umeå och Luleå bli 1,5 till 2 timmar jämfört med dagens kortast möjliga tid med buss på ca fyra timmar. Banverket Box 43 971 02 Luleå Tel: 0920-352 00 Fax: 0920-352 05 www.banverket.se e-post: registrator.lulea@banverket.se