Villkorsuppföljning fåglar vid Botniabanan

Transkript

1 Villkorsuppföljning fåglar vid Botniabanan Slutrapport Produktion: Enetjärn Natur AB 2015

2 Om dokumentet Trafikverket Villkorsuppföljning fåglar vid Botniabanan Slutrapport 2015 Detta dokument sammanfattar villkorsuppföljningen av fåglar vid Botniabanan efter sex års uppföljande studier. Följande personer har medverkat i utredningen: Niklas Lindberg Alseryd Uppdragsledare, rapport Antoine Bos Utredning, rapport Anders Enetjärn Kvalitetsgranskning Samtliga är verksamma vid Enetjärn Natur AB. Omslagets framsida: Rastande taigasädgäss Samtliga fotografier: Enetjärn Natur AB om inte annat anges För bakgrundskartor gäller Lantmäteriet Medgivande R _ eller Lantmäteriet, Geodatasamverkan 2

3 Innehåll Om dokumentet... 2 Sammanfattning...4 Rapportens bakgrund och syfte...5 Uppföljningsprogrammets innehåll...6 Avgränsning... 6 Metodik... 8 Resultat Om tågtrafiken...16 Om vårarna Moment 1. Dagräkningarna i kompensationsområdena...19 Moment 2. Fodersädsfälten Moment 3. Störningsstudier vid Skäret...35 Moment 4. Sädgässens nattplats i Västerfjärden...39 Moment 5. Bullermätning vid Skäret...45 Slutsatser från uppföljningsprogrammet...48 Behovet av ytterligare kompensationsåtgärder Behovet av ytterligare bullerdämpning Källor Bilagor...58 Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga 5, forts...63 Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga

4 Sammanfattning Banverket, sedermera Trafikverket, fick genom en dom i Miljödomstolen tillstånd att anlägga och bedriva järnvägstrafik på Botniabanan genom Natura 2000-områdena vid Umeälvens delta och slätter. I domen skjuter dock Miljödomstolen upp prövningen i två avseenden med prövotidsföreskrifter. Under en prövotid på 5 år från det att järnvägstrafik på banan påbörjats ska Trafikverket bedöma och utvärdera kompensationsområdenas funktion för rastande fåglar och därmed behovet av eventuella ytterligare kompensationsåtgärder, och Trafikverket ska också inge ett underlag för bedömning av dels hur bullerstörningar från järnvägen påverkar gässens nattplats i Västerfjärden och dels förutsättningarna att vidta ytterligare bullerdämpande åtgärder. En slutrapport ska senast år 2015 inlämnas till Mark- och miljödomstolen. Uppföljningen i Trafikverkets regi startade våren 2010 och har sedan dess genomförts på årlig basis. Uppföljningsprogrammet har innefattat räkningar av rastande våtmarksfåglar dagtid, utvärdering av anlagda fodersädsfält för fåglar, störningsstudier av sädgäss, uppföljning av gåsnattplatsen i Västerfjärden samt bullermätningar vid järnvägen. Detta är den avslutande rapporten för hela uppföljningsprogrammet. Uppföljningen slår fast att kompensationsområdena fungerar bra, även om det finns potential för förbättringar. Stora mängder fåglar av de avsedda arterna rastar varje vår i de anlagda kompensationsområdena. Störningarna från järnvägen är sammantaget små och mindre än de som beskrevs i den föreliggande miljöprövningen. Vad gäller frågan om behovet av ytterligare bullerdämpning är bedömningen att någon sådan inte behövs. En utförlig redovisning av slutsatserna återfinns i det avslutande avsnittet Slutsatser från uppföljningsprogrammet. 4

5 1 Bakgrunden till uppföljningen är den miljödom som gav Banverket, sedermera Trafikverket, tillstånd att Rapportens bakgrund och syfte anlägga och bedriva järnvägstrafik på Botniabanan genom två Natura 2000-områden, SPA-området Umeälvens delta och slätter (SE ) och SCI-området Umeälvens delta (SE ) (se bilaga 1). Områden som utpekats enligt Fågeldirektivet kallas SPA-områden och områden som utpekats enligt Habitatdirektivet kallas SCI-områden. Som kompensation för intrånget ska områden iordningställas vilka enligt den kompensationsplan som togs fram ska kompensera för den negativa påverkan som Botniabanans passage orsakar på SPA-områdets rastande fåglar, främst i området Skäret. Invigning av banan skedde den 28 augusti 2010 och begränsad tågtrafik inleddes två dagar senare, den 30 augusti. Därefter har tågtrafiken gradvis utökats. I domen ställer Miljödomstolen två uppskjutna frågor under ett s.k. prövotidsvillkor: Behovet av ytterligare kompensationsåtgärder avseende rastande fåglar utöver vad som har föreskrivits i domen. Den slutliga utformningen av skyddsåtgärder i form av ytterligare bullerdämpning beträffande tågtrafiken utmed de sträckor som kan påverka fåglarnas nattrastplatser i den del av deltat som heter Västerfjärden, Huvudsyftet med uppföljningen är kopplat till dessa frågor: att bedöma och utvärdera kompensationsområdenas funktion för rastande fåglar och därmed behovet av eventuella ytterligare kompensationsåtgärder, och att ge ett underlag för bedömning av dels hur bullerstörningar från järnvägen påverkar gässens nattplats i Västerfjärden och dels förutsättningarna att vidta ytterligare bullerdämpande åtgärder. Uppföljningen i Trafikverkets regi startade våren 2010 och har sedan dess genomförts på årlig basis. Resultaten har redovisats i årsvisa rapporter till Trafikverket En årsrapport för 2015 är också under färdigställande. Detta är den avslutande rapporten för uppföljningsprogrammet. Av domen framgår att en slutrapport senast år 2015 ska inlämnas till Mark- och miljödomstolen. 5

6 2Uppföljningsprogrammets innehåll Avgränsning För att kontrollera om kompensationen för rastande fåglar är tillräcklig har Trafikverkets uppföljningsprogram fokuserats till att gälla de kompensationsområden och -åtgärder som beskrivs i den senaste kompensationsplanen som ingavs till Miljödomstolen (Banverket 2006). Avgränsningen har i huvudsak styrts av de syften och mål med kompensationen för rastande fåglar som anges i kompensationsplanerna (Banverket 2005, 2006). Där anges också den rumsliga avgränsningen av områdena och vilka rastande fågelarter som är i fokus. Trafikverkets uppföljning fokuserar helt på fåglarna och deras nyttjande. Kontrollen av hur t.ex. arealer och iordningställda habitat uppfyller kompensationsplanen har redan godkänts av tillsynsmyndigheten Länsstyrelsen i samband med att områdena togs i bruk och överfördes från Banverket till förvaltning i regi av Stiftelsen Naturvård vid Nedre Umeälven. Tillsyn, löpande drift och långsiktig uppföljning av kompensationsområdena sköts av denna stiftelse. Kompensationsområdet Änget som beskrivs i en tidigare plan, Botniabanan - Plan för kompensationsåtgärder, förvaltning och finansiering (Banverket 2005) utgick under processens gång och ersattes med andra områden och åtgärder vilka finns beskrivna i den senaste planen, Kompensation avseende rastande fåglar i SPA-området vid Umeälvens delta och slätter (Banverket 2006). De slutliga kompensationsområdena för rastande fåglar som godkänts och färdigställts benämns i den senaste planen: Stöcke strandängar, Skärberget-Stranden samt Storavan. Det först tillskapade Stöcke strandängar kom att senare ingå i det större området Skärberget-Stranden, och är därför att betrakta som en delmängd av det senare. Syfte med kompensationen Sädgås Anser fabalis Sädgåsen hade en huvudroll vid miljöprövningen av Botniabanans dragning genom Umeälvens delta och slätter. I Sverige uppträder den i två olika former. Taiga- eller skogssädgåsen (underarten fabalis) har en av sina viktigaste vårrastplatser på Umedeltats slätter där den rastar i tusental. Den har dock en relativt liten och långsiktigt minskande population i Skandinavien och är upptagen på den svenska rödlistan som Nära hotad (NT). Den anses också vara känslig för olika typer av störningar. Den närstående tundrasädgåsen (underarten rossicus) är ovanligare på svenska gåsrastplatser, t.ex. längs Norrlandskusten, men uppträder årligen. Den har en betydligt större totalpopulation som inte har minskat på motsvarande sätt. Den är heller inte rödlistad. I Västerbotten rastar tundrasädgås vanligtvis i mindre antal, ibland upp till något hundratal individer men i extremfall över 1000 individer i hela SPA-området våren 2012 (Skyllberg m.fl. 2013, Artportalen 2015). För Änget (det våtmarksområde som sedan ersattes med annan lokalisering) gäller: 6

7 2 Syftet med att skapa en hävdad våtmark med våröversvämning vid Änget är att kompensera för Botniabanans påverkan på slättlandskapets rastande fåglar. Rastplatsen Skäret som kommer att påverkas av Botniabanan har kapacitet att hysa hundratals vårrastande sädgäss. Med de målsättningar och åtgärder som gäller för den planerade våtmarken vid Änget bedöms denna kunna hysa en likvärdig mängd fåglar. Genom att Änget senare ersattes med Skärberget-Stranden samt Storavan så får det förutsättas att motsvarande syfte i stort ska fortsätta gälla de sistnämnda. Mål för kompensationen För kompensationsområdena för rastande fåglar finns övergripande målbilder formulerade i kompensationsplanen, därefter finns också specifika kvalitetsmål (Banverket 2005, 2006): Målbild för områdena För Skärberget-Stranden finns följande målbild för fågelmiljöer (Banverket 2006, sid 42): Målet med föreslagna åtgärder är att långsiktigt bevara och skapa ett stort sammanhängande odlingslandskap med en rik mosaik av brukade åkrar, odling av foder för fåglar, betesmarker, grunda vattenytor med både tillfälliga flödvattenytor och mer permanenta vattenytor, dessutom ingår naturliga strandängar mot älven. För Storavan finns följande målbild för fågelmiljöer (Banverket 2006, sid 46): Målet är att skapa ett öppet välhävdat betes-, slåtter- och åkerlandskap i direkt anslutning till en återskapad våtmark med naturliga vattenståndsfluktuationer. Kvalitetsmål för områdena För kompensationsområdet som benämns Stöcke strandängar (en delmängd av Skärberget-Stranden) finns följande kvalitetsmål för flyttande fåglar (Banverket 2005, sid 54 och 57): Strandängarna ska ha kapacitet att hysa några tiotal vardera av rastande sädgäss, sångsvanar och tranor under vårens flyttningstid. För Skärberget-Stranden och Storavan tillsammans bör kvalitetsmålet motsvara det som gällde för området Änget (se Banverket 2005), eftersom Änget senare ersattes av Skärberget-Stranden och Storavan. Målet blir då: Området har tillsammans med Storavan under våren kapacitet att hysa några hundratal sädgäss, något hundratal sångsvanar, något hundratal tranor och några hundratal av simänder, eller motsvarande proportion av de inom området rastande arterna, och skall utgöra en väsentlig födosöks- och viloplats för de sädgäss, andra gåsarter, tranor, sångsvanar och änder som rastar i deltat och omgivande slättområden. (Något omformulerat från målet avseende Änget i Banverkets kompensationsplan (Banverket 2005, sid 49)). 7

8 2Metodik Allmänt Alla delar av uppföljningsprogrammet har utförts inom de tre angivna kompensationsområdena för rastande fåglar, i enlighet med de kvarstående frågorna. Skärberget-Stranden, Stöcke strandängar och Storavan ligger samlade i ett stråk från Degernäs by längs Degernäsbäcken söderut mot Västerfjärden och vidare åt sydväst via Sundshålet ner till Stöcke. Kompensationsområdena Skärberget-Stranden och Stöcke strandängar ingår tillsammans i det område som är skyddat genom naturreservatet Södra Degernässlätten-Sundet (Länsstyrelsen 2015). De viktigaste platserna som beskrivs i denna rapport visas översiktligt på en karta i bilaga 3. För att underlätta jämförelser med förhållandena innan byggstart har metodiken i allt väsentligt varit likadan som den som låg till grund för Banverkets beskrivningar av områdena i kompensationsplanerna. Den del av uppföljningsprogrammet som avser att belysa den uppskjutna fråga som rör bullerstörningar på rastande fåglar och förutsättningar för bullerdämpning har dock fått utformas fristående. Den uppföljningen har ingen motsvarighet i studierna innan byggstart. Kvalitetsmålen i kompensationsplanen nämner specifikt svanar, gäss, simänder och trana (Banverket 2005, 2006) och de arterna har därför ansetts som särskilt viktiga att följa upp. Under uppföljningen har vi också registrerat observationer av rovfåglar och ett urval vadare i räkningarna, men de utelämnas i den redovisning som görs i denna rapport. Uppföljningsprogrammet genomfördes med fältstudier utförda av erfarna ornitologer utrustade med tubkikare med hög förstoring (30-60x). Både under räkningar av rastande fåglar dagtid samt under studierna av fåglarnas nattplatser vid Västerfjärden delades områdena in nitton mindre zoner som Tabell 1. Uppföljningens olika huvudmoment År Dagräkningar Fodersädsfält uppföljning Västerfjärden uppföljning Störningsstudier Bullermätning 2010 X X 2011 X X 2012 X X X 2013 X X X X 2014 X X X X 2015 X X X X X 8

9 2 räknades var för sig. Några heltäckande räkningar av hela SPA-områdets fåglar har inte gjorts i Trafikverkets regi. Uppföljningsprogrammet har inkluderat fem huvudmoment: Dagräkningar av fåglar, Uppföljning av fodersädsfält, Störningsstudier på Skäret, Studier av Västerfjärdens gåsnattplats samt Bullermätning. Några moment i uppföljningsprogrammet har genomförts årligen, andra under delar av perioden I tabell 1 ges en översiktlig bild av när de olika momenten genomförts. Efter samråd med länsstyrelsen inleddes uppföljningsprogrammet under våren 2010, innan tågtrafiken inletts, och det har sedan genomförts årligen t.o.m i takt med att tågtrafiken med i huvudsak persontåg gradvis byggts ut. En årlig uppföljning har för vissa moment ansetts nödvändig eftersom vi av erfarenhet vet att mellanårsvariationen med avseende på rastande fåglar kan vara stor, mycket beroende på vårens karaktär och olika omvärldsfaktorer. Våren 2010 var banan ännu inte i drift och eftersom byggstopp rådde under fåglarnas rastperiod på våren pågick inga störande byggaktiviteter längs järnvägen. Moment 1. Dagräkningar i kompensationsområdena Syftet med momentet är att genom kartläggning av fåglarnas antal, artfördelning och områdesnyttjande dels följa upp att syften och målbild med kompensationen uppfylls, dels att kontrollera om de kvalitetsmål som formulerats för respektive delområde uppfylls. Momentet är kopplat till den uppskjutna frågan om behovet av ytterligare kompensationsområden utöver de som anges i domen. Kompensationsområdenas funktion för rastande fåglar ska bedömas och utvärderas och därmed också behovet av eventuella ytterligare kompensationsåtgärder. Utförande: Räkningar genomfördes med täta intervaller (varannan till var tredje dag) i kompensationsområdena under hela den huvudsakliga perioden med vårrastande fåglar. De år då sångsvanarna har anlänt extra tidigt har dock räkningarna inledningsvis skett glesare. Räkningar har inletts så snart tresiffriga antal av gäss och/eller svanar börjat nyttja områdena, enligt egna observationer och tillgängliga rapporter i webbdatabasen Artportalen Räkningarna avslutades sedan när huvuddelen av dessa arter hade flyttat vidare norrut och vattnet i flödvattenytorna längs Degernäsbäcken börjat pumpas tillbaka ut i Degernäsbäcken, enligt den skötselregim som fastställts (Stiftelsen Naturvård vid Nedre Umeälven 2011). Vid varje räkningstillfälle räknades fåglarnas antal i kompensationsområdena. För att underlätta räkningen av fåglar och förenkla senare slutsatser om områdenas nyttjandegrad så fördes de inräknade fåglarna till förutbestämda zoner A-S (se bilaga 2). Området Skärberget-Stranden med Stöcke strandängar hade 15 zoner och Storavan 4 zoner. Där naturliga avgränsningar saknades i terrängen så markerades zonernas gränser på några ställen av färgade plastkoner vilka hade placerats ut redan innan fåglarnas ankomst på våren. 9

10 2 1 Fågeltornet på Bergön, startpunkt för dag- och natträkningarna Räkningarna i kompensationsområdena genomfördes från i förväg bestämda punkter i terrängen, markerade och numrerade på kartor (bilaga 2). Räkningen genomfördes alltid i samma ordningsföljd med start vid punkt 1 (Bergön, figur 1) och avslut vid punkt 9 (Storavan). Räkningen fokuserade i huvudsak på fågelarter och fågelgrupper vilka åtgärderna främst varit inriktade på att gynna enligt kompensationsplanen (Banverket 2005, 2006). Dagräkningarna genomfördes under sen eftermiddag och tidig kväll. Tidpunkten valdes för att beskriva situationen då så få fåglar som möjligt skulle vistas på natt- och viloplatserna i deltat och då fågelrörelserna mellan områdena skulle vara små. Simänder räknades dagtid även om tidpunkten på dygnet inte är optimal för räkning av änder. De räknas bäst tidigt på morgonen och dagräkningar brukar ge en underskattning av antalen. Räkningarna bedömdes ändå ge en tillräckligt god bild av områdets betydelse för simänder. Fåglar som bedömdes som häckande, t.ex. tofsvipor och storspovar, räknades inte och det gjorde inte heller överflygande fåglar, med undantag av rovfåglar som alltid noterades. Tundrasädgäss (rossicus) bland sädgässen har inte räknats separat men noteringar om observationer har ändå gjorts. Under 2015 har särskilda stickprovskontroller gjorts vid 14 tillfällen för att ge ett mått på inslaget av tundrasädgås i sädgåsflockarna. 10

11 2 2 Inventeringarna utfördes med tubkikare av erfarna ornitologer Moment 2. Uppföljning av fodersädsfält Momentet syftar till att visa i vilken utsträckning just de anlagda fodersädsfälten används, och hur väl kvalitetmålen uppfylls. Fodersädsfälten, oskördat spannmål som sparas till fåglarna, är en åtgärd som ska säkerställa tillgången på föda för fåglar som svanar, gäss, tranor och änder. Åtgärden i sig har redan testats och visat sig fungera väl under studier vårarna , till stor del i Banverkets regi (se t.ex. Banverket 2006, Sjöberg 2004, Sjöberg & de Jong 2009). En årlig uppföljning av denna åtgärd har därför inte ansetts nödvändig inom uppföljningsprogrammet. Momentet är kopplat till den uppskjutna frågan om behovet av ytterligare kompensationsområden utöver de som anges i domen. Behovet av eventuella ytterligare kompensationsåtgärder beror av hur väl nuvarande områden och åtgärder fungerar. För fodersädsfälten finns följande kvalitetsmål (Banverket 2005, sid 58-59): Arealen anlagda födosöksplatser på de södra delarna av slättlandskapets jordbruksmarker uppgår till minst 10 ha. 11

12 2 Födosöksplatserna har tillsammans under våren kapacitet att hysa några hundratal av sädgäss, något hundratal sångsvanar och något hundratal tranor eller motsvarande proportion av den för tidsperioden aktuella artsammansättningen. Utförande: Riktad uppföljning av fåglar på iordningställda fodersädsfält genomfördes årligen Antal fåglar av respektive art som uppehöll sig på fälten registrerades. Räkningarna av fåglar på fodersädsfälten genomfördes inom ramen för dagräkningarna, d.v.s. under sen eftermiddag och tidig kväll (se momentet Dagräkningar). Moment 3. Störningsstudier vid Skäret Momentet syftar till att kontrollera hur stora järnvägens störningar på rastande fåglar är genom studier i fält av störningszonen på Skäret vilka sedan jämförs med den avgränsning och beskrivning som ges i MKB och kompensationsplan (Banverket 2006). Ett sätt att åskådliggöra störningszonen är genom data på hur fåglarnas, i detta fall sädgässens, nyttjande av området ser ut beroende på avståndet till järnväg. Fokus ligger på sädgås eftersom SPA-området Umeälvens delta och slätter fungerar som en särskilt viktig rastplats för dess skandinaviska rödlistade bestånd av taigasädgås (fabalis) och eftersom sädgåsen också anses vara en särskilt störningskänslig art. 3 Utläggning av gradienter med provytor inför spillningsräkningen 12

13 2 Momentet är i huvudsak kopplat till den uppskjutna frågan om behovet av ytterligare kompensationsområden utöver de som anges i domen. Eftersom kompensationsområdena enligt planen ska kompensera för den negativa påverkan som Botniabanans passage orsakar på SPA-områdets rastande fåglar så är det av vikt att områdena fortsatt kan fungera som avsett och att störningarna inte överskrider den bedömning som görs och beskrivs i kompensationsplanen. Där anges att fåglarnas nyttjade av en zon inom 350 m närmast banan i olika grad förväntades bli påverkat av störningar, med större störningar inom 150 m och där fåglarna skulle undvika att rasta inom 50 m närmast banan (Banverket 2006, sid 21, 35). Mer omfattande störningar skulle kunna innebära att viktiga funktioner eller större arealer av kompensationsområdena går förlorade eller minskar i kvalitet. Utförande: Uppföljningen genomfördes Studierna har som regel inte skett samordnat med de ordinarie dagräkningarna och inventerarnas besök på platsen har därför ofta skett vid andra tidpunkter än dagräkningarna. Under 2013 ställdes en planerad fältstudie in eftersom fälten nära järnvägen inte hade många rastande fåglar, se avsnitt Störningsstudier vid Skäret. Beteendestudier Störningseffekter på betande sädgäss studerades i fält, intill järnvägens passage över Skäret. Platsen för studien visas i bilaga 7. Ett odlat fält som erbjöd föda för gäss (i huvudsak utspridd fodersäd) valdes ut och avståndsmarkeringar placerades ut innan flyttfåglarnas ankomst till SPA-området. Räkningar av gässen genomfördes och noteringar gjordes om var gässen befann sig i förhållande till järnvägen, och hur de reagerade, vid tågpassager. Även dokumentation genom foton skedde, liksom filmupptagningar i några fall. Studier gjordes främst dagtid men ett antal besök 2015 gjordes även vid nattliga tågpassager när mörker rådde och övernattande gäss fanns i närheten. I mörkret kunde av naturliga skäl inga observationer av beteenden göras men anteckningar gjordes om upplevelsen av ljus/ljud från tåget och gåskackel och eventuella ljud av uppflog registrerades. Antalet övernattande på kvällen kunde också jämföras med antalet följande morgon. För mer detaljer se Trafikverket (2015a, b). Spillningsräkning 2014 Som komplement till beteendestudien 2014 utfördes spillningräkning på samma fält. Tätheten av gåsspillning ger ett mått på hur väl nyttjad av gäss en vald yta är. Räkningen genomfördes på provytor utlagda längs avståndsgradienter vinkelrätt ut från järnvägen (figur 3, och figur i bilaga 7) när sädgässen hade flyttat vidare norrut och lämnat SPA-området. Fältobservationer under den period då gässen betade av fältet användes för att kartlägga gässens artfördelning (ogörligt att säkerställa enbart utifrån spillningen). För mer detaljer se Trafikverket (2015a). Moment 4. Studier av Västerfjärdens gåsnattplats Momentet syftar till att visa om, och i så fall på vilket sätt, gässens nattplats i Västerfjärden påverkas av störningar från tågens passage vid Skäret. Västerfjärden har sedan länge ansetts vara områdets huvudnattplats för sädgäss (se t.ex. Sjöberg 2004, Skyllberg m.fl. 2010). Den används årligen av betydande 13

14 2antal sädgäss, till skillnad från flera av nattplatserna i slättlandskapet vars betydelse varierar beroende på bl.a. tillgången på smältvatten. Momentet är i hög grad kopplat till den uppskjutna frågan om bullerstörningar. Kompensationsområdena ska enligt planen kompensera för den negativa påverkan som Botniabanans passage orsakar på SPA-områdets rastande fåglar, och bedömningen är att nattplatsen i Västerfjärden även efter att järnvägen tagits i bruk ska kunna behålla sin funktion och betydelse. Någon helt likvärdig nattplats är sannolikt svår att iordningställa. Utförande: Momentet genomfördes årligen med räkningar av gäss på nattplatsen nästan varje natt under sädgässens huvudsakliga rastperiod. Räkningarna inleddes då tresiffriga antal sädgäss hade anlänt till SPA-området (enligt Artportalen och egna observationer) och intensifierades så snart nattplatsen i Västerfjärden började nyttjas i större utsträckning av gässen. Räkningarna avslutades sedan när huvuddelen av sädgässen hade flyttat vidare norrut och resterande antal inte längre övernattade i Västerfjärden i nämnvärd grad. Räkningarna utfördes dels från en observationspunkt i tornet på Bergön (figur 1) med bra överblick över Västerfjärden, men även från en punkt nära järnvägen på västra sidan av Skäret. En fördel med denna plats är en bättre överblick över de delar av Västerfjärden som ligger vid Lunnagrundet och Stöcke strandängar men också att man på samma gång kan överblicka de anlagda våtmarkerna vid järnvägen. Samtliga arter av gäss, svanar samt trana inräknades. Simänder och vissa vadare räknades i mån av tid och omständigheter. Överflygande fåglar, förutom rovfåglar, räknades inte. Gässen i Västerfjärden räknades i tidig gryning, innan utfloget mot dagrastplatserna, d.v.s. då de fortfarande uppehöll sig på nattplatsen. Tidpunkten styrdes av när gryningen inföll. Metodiken har visat sig vara mycket tillförlitlig. Så tidigt på morgonen sover de flesta gäss och även om en del gäss har vaknat så ligger de kvar på nattplatsen och inga förflyttningar sker i nämnvärd skala. Vid varje räkningstillfälle dokumenterades den rumsliga fördelningen av övernattande/vilande sädgäss i Västerfjärden för att relatera positionerna till Botniabanans läge. Sädgässens positioner ritades därför in på en karta. Övrigt: Den goda överblicken från Bergön gör det också möjligt att upptäcka om inflog mot slätterna sker även från andra nattplatser i deltat. Sädgässens nyttjande av andra nattrastplatser i SPA-området under våren undersöktes dock även mer i detalj genom stickprovsbesök runtom i slätt- och deltaområdet under ett urval morgnar. Övernattande våtmarksfåglar inräknades även där, med fokus på sädgäss. Moment 5. Bullermätning vid Skäret Momentet syftar till att genom ljudmätningar relatera befintliga bullernivåer till de störningar som kan konstateras vid störningsstudierna, och till andra kända bullerkällor. Dessutom ger det data på hur effektiv nuvarande bullerdämpning vid Skäret är. 14

15 2 Momentet är i huvudsak kopplat till den uppskjutna frågan om bullerstörningar på gässens nattplats Västerfjärden. I tillståndet för Botniabanan finns däremot ingenting specifikt reglerat avseende bullernivåer i kompensationsområdena. Utförande: Ljudmätningar vid Skäret genomfördes vårarna 2013 och Mätningarna registrerade ljudnivåer vid tågpassager under perioden då rastande fåglar nyttjar norra Västerfjärden och de anlagda våtmarkerna för övernattning och födosök. Mätningarna utfördes enligt en standardiserad metod för tågbullermätningar i Sverige (för detaljer se Tunemalm Akustik 2013, 2015). Mätningen utfördes genom att fyra ljudmätare (figur 4) placerades på olika avstånd och på båda sidor av järnvägen (bilaga 9). 4 Ljudmätningsutrustningen på 150 meter norr om järnvägen (se bilaga 9) 15

16 3Resultat Om tågtrafiken Genomförda inventeringar har skett årligen under sex vårar, varav fem med tågtrafik på Botniabanan. En översikt av trafikens gradvisa utbyggnad kan ses i tabell 2. Statistik över tågtrafiken har tillhandahållits av Trafikverket. Från en blygsam nivå på i genomsnitt ca 11 tåg/dygn våren 2011 har trafiken gradvis ökat till ca 29 tåg/dygn våren Tågtrafiken har länge i stort sett enbart bestått av persontåg. Våren 2015 var första våren med godståg i ordinarie trafik. Under våren 2013 trafikerades banan av tre loktyper: X55, X62 och Rc6, varav X62 utgjorde 73% av tågpassagerna. Lok av typen X62 kördes av Norrtåg medan X55 kördes av SJ. Loktypen Rc6 var persontåg och utgjordes i huvudsak av nattåg som kördes av SJ. Våren 2015 var det fortsatt Norrtågs persontåg med loktyp X62 som antalsmässigt dominerade (60% av passagerna) följt av X55. Ett antal tåg med loktyperna Rc och Rde passerade också under denna vårperiod. Av dessa utgjordes Rde av godståg medan Rc (oftast Rc6) som regel var persontåg t.ex. nattågen, men enstaka godståg kan ha funnits bland dessa. Tågsätten varierade, men allmänt kan sägas att persontågen X62 är ganska korta (74 m), X55 var i genomsnitt något längre ( m), medan Rc- och Rde-tåg, t.ex. nattåg och godståg i genomsnitt var längst ( m). Tågens tyngd har betydelse för bullernivåerna och den är starkt korrelerad med längden. Variationen är dock stor och i en del fall har det bara varit frågan om ensamma lok utan vagnar som passerat. Mer om tågtrafiken, se avsnittet Bullermätning på Skäret. Tabell 2. Schematisk översikt av tågtrafikens omfattning vårarna År Antal tågpassager/dygn (ca, genomsnitt) Tågtyper Nattåg/dygn Sista kvällståg Första morgontåg Persontåg 0 21-tiden 06-tiden Persontåg 1 (02-tiden) 23-tiden 04/05-tiden Persontåg 1 (02-tiden) 23-tiden 05-tiden Persontåg 1 (01/02-tiden) 24-tiden 05-tiden Persontåg, Godståg 1 (01/02-tiden), två i enstaka fall 24-tiden 05-tiden 16

17 3 Inledningsvis skedde ingen trafik nattetid men från och med 2012 har tåg passerat såväl dagtid som nattetid. Tidpunkten för passagerna varierade något mellan dagarna men som regel passerade tåg regelbundet från tidigt på morgonen fram till elva, halv tolv på kvällen, dvs långt efter att mörkret hade lagt sig. Under många nätter passerade även 1 tåg (nattåg av typ Rc6) runt ett-tvåtiden på natten. Därefter passerade inga tåg förrän vid femtiden på morgonen. Intensivast har persontågtrafiken varit under morgonen samt under eftermiddag-tidig kväll. Godståg enligt ordinarie tabell har 2015 oftast passerat vid 10-tiden respektive 13-tiden. Under våren 2015 beställdes totalt 8 extra passager av godståg av typ Rde under två nätter den april för att möjliggöra studier av störningar av godståg på gäss nattetid, se vidare under avsnitt Fåglarnas nyttjande per delområde - Störningszonen närmast järnvägen samt Sädgässens nattplats i Västerfjärden. Om vårarna De yttre förutsättningarna i form av vårvädret och vårens förlopp har varierat stort mellan åren (tabell 3). Det är väl känt att detta har mycket stor betydelse för hur de rastande fåglarna nyttjar SPA-området Umeälvens delta och slätter (se t.ex. Banverket 2006, Skyllberg m.fl. 2013). Vårens förlopp är också den enskilda faktor som starkast har påverkat fåglarnas ankomst till och nyttjande av kompensationsområdena under tidsperioden. Vårarna var tidiga och fåglarna (i huvudsak sångsvan) anlände väldigt tidigt medan vårarna 2010 och 2013 var sena och fåglarnas ankomst senarelades. Utdragna eller återkommande bakslag i våren har skett främst under 2012, med följden att extra stora Tabell 3. Vårarnas karaktär Vårens ankomst sätts i realtion till det genomsnittliga för 2000-talet. Uppgifter från Artportalen samt egna observationer År Vårens ankomst, förlopp > 100 sångsvanar i SPA > 100 sädgäss i SPA Förekomst av svämsjöar i SPA Övrigt 2010 Medel 5 april 14 april +++ Försenad vattenfyllning av flödvatten och våtmarker pga tekniska problem m pumpar 2011 Medel, snabbt förlopp! 2012 Tidig, långsamt förlopp 2013 Sen, snabbt förlopp! 5 april 13 april mars 26 mars ++ Många vårbakslag 15 april 20 april +++ Mycket gott om oskördad säd i SPA 2014 Tidig 8 mars 3 april - Försenad vattenfyllning av Storavan pga tekniska problem m pump 2015 Tidig 9 mars 2 april - 17

18 3ansamlingar av fåglar bildades i hela SPA-området (Strasevicius m.fl. 2013). Vårar med varmare väder och ihållande syd- och sydvästvindar, som 2011 och 2013, har fåglarna varit färre och stannat kortare tid. Sådana år har sångsvanarnas och sädgässens avfärd tidigarelagts. Tillgången på snö och takten på avsmältningen har också gjort att naturliga svämsjöar (flödvatten) har varit frekvent förekommande i slättlandskapet vissa vårar, medan de i stort sett har saknats andra. Likaså har tiden för islossning ute i älvdeltat varierat mycket mellan åren. En annan faktor som har betydelse är förekomsten av föda för betande fåglar i andra delar av SPA-områdets slättområden. Om många spannmålsfält lämnas oskördade i landskapet på hösten medför det att fåglarna har extra många födosöksområden att välja på följande vår. Omvänt kan det också inträffa att många betande svanar, gäss och tranor hittar till de kvarlämnade fälten redan under hösten - då har mycket av födan hunnit ätas upp innan fåglarna anländer följande vår. Skötselregimen för kompensationsområdena finns fastställd i dokument vilka Stiftelsen naturvård vid Nedre Umeälven ansvarar för (Stiftelsen Naturvård vid Nedre Umeälven 2011). Vårens framskridande styr i mångt och mycket tidpunkten när vatten börjar pumpas in i flödvattenytor och vårmarker. Däremot töms flödvattenytorna ungefär samma tid varje år för att fälten ska hinna torka upp till vårbruket. Tekniska problem har uppstått under ett par av åren (främst 2010 och 2014) vilket har försenat tidpunkten för när delar av områdena har vattenfyllts. Tabell 4. Översikt av dagräkningarna År Räkningstillfällen Första Sista Tidsperiod (dagar) apri 4 maj april 28 april mars 1 maj april 8 maj mars 26 april mars 29 april 51 18

19 Moment 1. Dagräkningarna i kompensationsområdena Allmänt 3 Som ett mått på områdenas funktion har använts antalet inräknade fåglar (toppantal respektive fågeldagar), förekommande arter samt observationer av hur fåglarna nyttjar områdena och dessas olika delar. Fåglanas beteende säger mycket om vilka funktioner de drar nytta av. Dagräkningarna i kompensationsområdena har kunnat genomföras med samma metodik och inventerarnas åtkomst till områdena har varit likartad över åren. Vårvädret och fåglarnas ankomst har styrt start- och stoppdatum så det har varierat ganska mycket mellan åren. Antalet räkningstillfällen/vår har dock varierat mindre och legat mellan 12 och 17. Antal räkningstillfällen och första respektive sista räkningsdag kan ses i tabell 4. Ett sätt att kartlägga fåglarnas nyttjande av olika områden över tid är att räkna fågeldagar. Rastande fåglar i kompensationsområdena har kartlagts genom att beräkna fågeldagar. Antalet fågeldagar är en summering över perioden av antalet fåglar dag för dag. Exempelvis innebär observationer av tre fåglar dag ett och sex fåglar dag två sammanlagt nio fågeldagar. Antalet fågeldagar för de inventerade arterna och artgrupperna speglar antalet fåglar som vistats i områdena under den tidsperiod då de har rastat inom området och inräknats. Antalet fåglar under dagar före och efter sista observationen för arten har satts till noll. Linjär interpolering har ej gjorts för mellanliggande dagar då räkning inte utförts, eftersom det innebär osäkerheter och mängden luckor varierat något över åren. Tabell 5. Inräknade maxantal dagtid för utvalda arter inom de tre kompensationområdena samlat * ) Nattetid inräknades dock hela 874 tranor 19 april 2012 År Sångsvan Grågås Sädgås Kanadagås Simänder Trana *

20 3År Tabell 6. Antal rastande fåglar dagtid av utvalda arter inom de tre kompensationområdena samlat , omräknat till fågeldagar Sångsvan Grågås Sädgås Kanadagås Simänder Trana De årsvisa maxantalen dagtid för de viktigaste rastande våtmarksfåglarna visas sammanlagt för kompensationsområdena i tabell 5. De inräknade fågelantalen omräknat till fågeldagar för de olika arterna kan ses i tabell 6. Vitkindad gås, spetsbergsgås och bläsgås har varit årliga inslag om än i blygsamma antal. Mindre sångsvan, knölsvan, prutgås och den sällsynta fjällgåsen har inräknats under inventeringarna enstaka år. Simänderna inkluderar samtliga i Sverige häckande arter även om årta och snatterand bara har setts med enstaka individer per år. Vad gäller vadarna så ligger den ordinarie räkningsperioden så tidigt på våren att de flesta vadararter inte har anlänt än men rastande tofsvipa och storspov har vissa år registrerats i lite högre antal. Däremot har brushane och ljungpipare inte alltid hunnit anlända i större omfattning. Rovfåglar (med undantag för sträckande sådana) har också inräknats men har mest uppträtt enstaka och har aldrig setts vila eller födosöka i större antal. Havsörnen är den art som oftast registrerats. Utvalda arter och artgrupper Uppföljningen visar på stora mellanårsvariationer, såväl vad gäller ankomstdatum som säsongsmax och avflyttning. Det är väldigt tydligt att variationerna har starka kopplingar till vårens ankomst och framskridande, men även andra faktorer kan spela in. Detta stämmer väl överens med slutsatserna av andra fågelräkningar som genomförts i hela SPA-området under 2000-talet och som visar betydande skillnader mellan år vad gäller mängderna rastande svanar, gäss och tranor (t.ex. Banverket 2006, Skyllberg m.fl. 2013), och där vårarnas förutsättningar gör att liknande upp- och nedgångar ofta kan ses samma år hos flera arter. Våren 2011 var exempelvis de rastande fågelmängderna låga i hela SPA- 20

21 3 5 Diagram över antalsutvecklingen för sångsvan och sädgås enligt dagräkningarna i kompensationsområdena 21

22 3 6 Diagram över antalsutvecklingen för grågås och kanadagås enligt dagräkningarna i kompensationsområdena 22

23 3 7 Diagram över antalsutvecklingen för simänder och trana enligt dagräkningarna i kompensationsområdena. För simänder ingår samtliga arter (gräsand, kricka, bläsand, stjärtand, skedand, snatterand och årta) 23

24 3området medan det motsatta gällde för Över en större geografisk skala är det också tydligt att år med höga respektive låga vårrastsummor ofta går igen på de övriga större rastplatserna för svanar, gäss och tranor längs övre Norrlandskusten (t.ex. Trafikverket 2012, Skyllberg m.fl. 2013). I kompensationsområdena kan samstämmiga mönster ses, t.ex. att 2011 och 2013 har varit vårar med låga maxsummor av så gott som alla räknade fågelarter. För tidigt anländande arter var 2015 en vår med höga maxantal. I stora drag samma upp- och nedgångar mellan år ses även om fågelantalen räknas om till fågeldagar. Det har också märkts tydliga variationer mellan år vad avser i vilken grad de rastande fåglarna i SPA-området har valt att vistas just i kompensationsområdena. Antalet rastande individer över säsongen för de viktigaste enskilda arterna och artgrupperna visas i figur 5-7. Sångsvan Sångsvanen har nationellt en ökande trend och har räknats in i stora antal under samtliga vårar (figur 5). Högst antalstopp nåddes våren 2015 medan antalen var särskilt låga våren Topparna tenderar att bli större de år då svanarna anländer tidigt. Ankomsten varierar stort beroende på hur våren framskrider och sångsvanen anländer mycket tidigt, redan i början av mars, om vårlikt väder infaller då. Avfärden sker en bit in i april. Sångsvanen använder kompensationsområdena både för födosök och som vilo- och nattplats. Viktiga nattplatser finns främst i flödvattenytor och våtmarker längs Degernäsbäcken samt i Sundshålet, vissa år också i Storavan. Sångsvanen söker sig i mycket stor omfattning till fält som lämnats oskördade. De senaste åren har stora ansamlingar även börjat nyttja kompensationsområdena på senhösten. Sädgås Sädgåsen är den vanligaste gåsarten i kompensationsområdena. Den anländer mer punktligt än sångsvanen och topparna ligger mer samlat i tid över åren än för andra andfåglar och trana (figur 5). De storskaliga variationerna mellan bra år och sämre år kan dock ses även hos sädgåsen. Särskilt 2010 och 2012 nåddes höga toppar i kompensationsområdena, medan 2011 och 2013 var sämre år. Åren låg maxantalen lägre än toppåren 2010 och 2012 men i gengäld var det en ovanligt hög andel av de rastande gässen i hela SPA-området som vistades i kompensationsområdena under en period dessa vårar. Sädgåsens avfärd mot häckplatserna sker vanligen i slutet av april. Den använder kompensationsområdena både för födosök och som vilo- och nattplats. Nattetid nås ibland högre antal än under dagarna, t.ex. våren Om sädgåsens nattplatser, se avsnitt Sädgässens nattplats Västerfjärden. Sädgåsen betar generellt mer utspritt i slättområdena än sångsvanen och koncentrationen till oskördade fält är inte lika påtaglig. Tundrasädgässen (rossicus) har aldrig varit så många att de på något sätt har dominerat, vare sig i kompensationsområdena totalt eller i enskilda delområden eller störningsstudier. Över åren har det mest handlat om enstaka individer i par eller mindre grupper. Vid stickprovsräkningarna inom uppföljningen 2015 bestämdes 79 av totalt 1735 sädgäss till tundrasädgäss (rossicus). Det innebär att dessa utgjorde drygt 4,6% av sädgässen. Det är en nivå som får betraktas som normal eller något under normal för senare år (Skyllberg m.fl. 2013) och den stämde väl överens med övriga rapporter om tundrasädgås i SPA-området denna vår (Artportalen 2015). I hela SPA-området avviker 2012 med för 24

25 3 området extremt stora antal rossicus, bl.a. rejäla flockar (Skyllberg m.fl. 2013). Trots detta var det ändå taigasädgäss (fabalis) som dominerade numerärt i SPA-området även detta år och det gällde även kompensationsområdena. Grågås Grågåsen ökar även den nationellt, den är också en av de vanligaste arterna i kompensationsområdena. Mellanårsvariationen är dock mindre än för flera andra arter, bara 2011 avviker som ett riktigt dåligt år (figur 6). Grågåsen anländer tidigt, om än inte lika tidigt som sångsvanen. Den använder kompensationsområdena både för födosök och som vilo- och nattplats. Viktiga nattplatser finns bl.a. i de anlagda våtmarkerna, i Västerfjärden och i Storavan. Det är troligt att en hel del av grågässen har sina häckningsområden i närliggande delar av kustlandet. De senaste åren har stora ansamlingar även börjat nyttja områdena på sensommar-höst. Kanadagås Kanadagåsen är också allmän. Störst antal inräknas de år den anländer tidigt, kanadagåsen är dock inte fullt lika tidig som sångsvanen (figur 6). För kanadagåsen utmärker sig våren 2015 med en särskilt hög antalstopp. Den använder kompensationsområdena både för födosök och som vilo- och nattplats. Kanadagåsen koncentreras gärna till oskördade fält men ansamlingarna blir inte så stora om våren är sen. De senaste åren har stora ansamlingar kanadagäss även börjat nyttja kompensationsområdena under senhösten. Simänder Simänderna inräknas årligen i tusental i kompensationsområdena (figur 7). Särskilt 2012 och 2015 var år med stora antalstoppar medan 2011 och 2013 var sämre år. Toppsiffrorna under perioden för enskilda arter är 3701 gräsänder, 2552 krickor, 862 bläsänder och 151 stjärtänder. Krickan är talrikast under vårens senare del men under den tidiga våren dominerar gräsanden stort. Dess ankomst varierar en del mellan åren men för övriga arter simänder infaller topparna mer konstant mellan år. Änderna använder områdena både för födosök och övernattning. De nyttjar främst vattensamlingar i kompensationsområdena innan islossningen i deltat sker. Därigenom är det främst i flödvattenytorna längs Degernäsbäcken och i de anlagda våtmarkerna närmare järnvägen som stora flockar ses. Senare på våren, när isen släpper främst runt Rengrundet-Lunnagrundet i Västerfjärden, och i Österfjärden, så flyttar sig en del av änderna dit istället. Trana Tranan har en nationellt ökande trend men är den fåtaligaste av de arter eller grupper våtmarksfåglar som uppföljningen har inriktats på. Tranans nyttjande av hela Umedeltats slättområden visar stora variationer mellan år, vilket också ses i kompensationsområdena (figur 7). År med låga antal är ansamlingarna dagtid ganska små. Vårarna 2012 och 2014 har enstaka höga antalstoppar nåtts men de har varit kortvariga. Tranan använder kompensationsområdena både för födosök och som nattplats. I likhet med sädgåsen betar tranorna mer utspritt i slättområdena än sångsvanen och många tranor väljer att beta längre norrut i SPA-området. Högst antal tranor i kompensationsområdena nås istället ofta under 25

26 3 8 Tranor som har övernattat i den södra våtmarken på Skäret (18 april 2015). I bakgrunden står vindskyddet som användes som observationsplats under störningsstudien. Högst antal tranor i kompensationsområdena nås ofta under vårnätterna. Längst ner i bilden syns bullerskyddet som har satts upp på järnvägens södra sida vårnätterna då de övernattar här. Skillnaderna kan ibland vara stora, t.ex. våren 2012 då maximum nattetid var 874 tranor, jämfört med 320 dagtid. Övernattande tranor finns främst i flödvattenytorna och våtmarkerna (figur 8) men också i Västerfjärden. Övriga arter Utöver de arter som specificeras i villkoren och redovisas ovan har även vadare, rovfåglar och enstaka andra fågelarter registrerats under uppföljningen. De behandlas inte i detalj i denna rapport och många arter har heller inte inräknats annat än enstaka eller i små antal. Några arter vadare, främst tofsvipa och storspov, rastar dock regelbundet i högre antal, maxantalen ses i tabell 11 i bilaga 4. Elva arter rovfåglar har noterats, de flesta enstaka men arter som havsörn och pilgrimsfalk rastar och födosöker regelbundet i kompensationområdena, som mest upp till 4-6 individer samtidigt. 26

27 3 I det följande görs en genomgång av resultaten uppdelade i större delområden. Uppdelningen följer i Fåglarnas nyttjande per delområde stora drag den indelning som görs i kompensationsplanen, och redovisningen görs för att ge resultaten en högre upplösning och tydliggöra skillnader mellan områdena vad gäller funktioner och fåglar. Delområdena och störningszonen inom Skärberget-Stranden finns markerade med olika färg på karta i bilaga 3. Maxsummor för ett urval fågelarter finns redovisade per delområde i tabell i bilaga 5. Skärberget-Stranden (190 ha) Fåglarnas nyttjadegrad av Skärberget-Stranden är högt och området uppvisar stora antal av en rad fågelarter varje år, såväl våtmarksfåglar (tabell i bilaga 5) som rovfåglar, måsar, duvor, tättingar m.fl. Stor areal och en variation av olika miljöer gör att olika fågelarter har lätt att hitta passande föda, vilooch sovplatser. Området har hyst särskilt höga antal av simänder. Även i de delar av området som ligger inom störningszonen (inom 350 m från järnvägen) rastar stora antal fåglar av ett flertal arter, såväl dag som natt. Inom detta födosöker höga antal fåglar på fälten de år då där finns bra med föda. Skärberget-Stranden, norra delen (N om Stöcke strandängar/rengrundet) Delområdet innefattar kompensationsområdena längs Degernäsbäcken, från Degernäsvägen söderut förbi järnvägen fram till betesmarkerna och strandängarna vid Stöcke strandängar och Rengrundet, d.v.s. zonerna A-E och H-L (se bilaga 3). Både åkrar, anlagda flödvattenytor (på åkermark) och betesmark med anlagda grunda våtmarker ingår. Pumpning av vatten från Degernäsbäcken sker till flödvattenytorna och våtmarkerna norr och söder om järnvägen. Som regel finns här 2-3 oskördade fält som sparats för fåglarna. Innan kompensationsåtgärderna genomfördes fanns här redan många åkrar och betesmarker men också igenväxningsmarker och ren skogsmark. Stora naturliga svämningar längs bäcken skedde inte årligen innan flödvattenytor och våtmarker iordningställdes. Dagtid används de odlade fälten av höga antal betande och födosökande svanar, gäss, tranor, en del vadare och rovfåglar. I flödvattenytorna längs Degernäsbäcken vilar och födosöker svanar, gäss, simänder (främst gräsand) och stora antal skrattmåsar. Andra simänder, i första hand kricka och bläsand, rastar i högre utsträckning i de anlagda våtmarkerna längre söderut på Skäret. Flödvattenytorna är också viktiga som nattplats för en del fåglar, främst sångsvan, men även gäss (särskilt kanadagås), simänder, trana och storspov. Under åtminstone , men särskilt 2014 har sädgäss använt flödvattenytorna som nattplats. För sångsvanen är antalen nattetid ofta högre än dagtid. Skillnaderna kan ibland vara stora, t.ex. våren 2011 då nattetid max 1015 sångsvanar inräknades, jämfört med 319 dagtid. Tidigt på morgonen innan soluppgången lämnar många sångsvanar området och flyger ut mot födosöksområden på andra platser i SPA-området. Ibland kan även många tranor ha nattplats här, t.ex. maximalt 780 tranor i april Att de anlagda våtmarkerna har stor betydelse för rastande simänder har redan nämnts. De används dock också som nattplats för stora antal sångsvanar och i viss omfattning även för för sädgäss, vissa vårar i betydande antal. Som mest 1730 ex våren Se separat avsnitt om Övriga nattplatser. 27

28 3Tömningen av flödvattenytorna längs Degernäsbäcken startar enligt skötselplanen under slutet av april. Som regel är inte många svanar och gäss kvar då men simänder och vissa vadare, t.ex. brushane kan fortfarande rasta i höga antal. När flödvattenytorna töms flyttar sig dessa allt eftersom till andra områden i närheten, t.ex. våtmarkerna närmare järnvägen, alternativt Västerfjärden. Skärberget-Stranden, södra delen Delområdet innefattar kompensationsområdena runt Rengrundet och dess revel, den låga ön Lunnagrundet samt den nordligaste delen av Västerfjärden, d.v.s. zonerna F och G (se bilaga 3). Mestadels består arealen av betesmark, strandängar och grunda vattenytor. Innan kompensationsåtgärderna genomfördes fanns här ett hygge, betade strandängar, en låg ö och grunda vattenytor men kompensationsåtgärderna har öppnat upp mot landskapet runtomkring och tagit bort sly och stubbar, främst på Lunnagrundet och Rengrundet. Dagtid används betesmarker och strandängar av födosökande gäss, och vadare som storspov och tofsvipa. Jämfört med andra delar av kompensationsområdena används själva Västerfjärden innan islossningen sällan av några nämnvärda antal fåglar dagtid men efter islossningen senare på våren vistas stora antal simänder här, liksom mindre antal vilande gäss. Det är främst vid slutet av räkningsperioden som större antal gäss och änder vistas här dagtid. Nattetid är läget annorlunda, främst från islossningen och framåt. Då används viken av Västerfjärden och de intilliggande delarna av Rengrundet och Lunnagrundet av stora antal övernattande gäss, främst sädgäss. Även andra arter som sångsvan, trana och storspov sover här. Sädgässens nyttjande av nattplatsen beskrivs närmare i separat avsnitt. Skärberget-Stranden, störningszonen närmast järnvägen Störningszonen utgör i egentlig mening inget eget delområde. Det utgör en del av Skärberget-Stranden, norra delen, och är uppdelat i meter eller meter från järnvägen (räkningszonerna B-E samt I-L, se bilaga 3). Avgränsningen följer den beskrivning av störningszonen som gjordes i MKB och kompensationsplan (Banverket 2006). Området består av åkermark, betesmark och grunda vattenytor. Något år har ett oskördat foderädsfält funnits på Skäret söder om järnvägen i zonerna D och E. På detta fält har andra år även störningsstudier av gäss genomförts. De delar av området som består av åkermark eller betesmark används dagtid av betande och födosökande fåglar, främst gäss och sångsvanar. Stora antal gäss och svanar, men även andra arter, har betat här de år fälten har erbjudit bra med föda. Årsvariationen har dock varit stor och de år då fälten legat i träda eller enbart bestått av betesmark har antalen fåglar varit ganska lågt. Till exempel fanns nästan ingen föda för betande fåglar här under , och då uteblev fåglarna. Även inom 150 m från järnväg betar många sädgäss, och bl.a. störningsstudierna (se separat avsnitt) visar att gässen ofta vistas inom 0-50 m från järnväg. I enstaka fall har fågelantalen inom störningszonen varit högre vid de tillfällen då störningsstudier genomförts än under de ordinarie dagräkningarna (se Störningsstudier vid Skäret, under Utförande). De delar av anlagd våtmark som ligger närmast järnvägen har hyst stora antal fåglar, dagtid mest simänder och sångsvanar. Simändernas antal inom 350 m avstånd uppgår ofta till flera hundra. På nät- 28

29 3 terna har dock också större antal sångsvanar och gäss, inte minst sädgäss, sovit nära järnvägen inom 350 m från denna. Till exempel knappt 200 sädgäss våren 2014 och hela sädgäss våren Se beskrivning i separat avsnitt Sädgässens nattplats i Västerfjärden - Övriga nattplatser för sädgäss. Tranor övernattar också här ibland, t.ex. ett nittiotal i april Inga fågelkollisioner med vare sig kontaktledningar eller passerade tåg har kunnat observeras, trots ett mycket stort antal timmar i fält. Risken bedöms vara störst vid dålig sikt, t.ex. nattetid och i dimma eller snöglopp, då också möjligheten att observera är låg. Dock är sångsvanar, gäss och tranor stora fåglar vars kroppar eller rester är ganska lätta att upptäcka så mörkertalet är troligen inte stort. Ett litet antal sångsvanar (3 st) har under perioden setts ligga döda i området Skärberget-Stranden, ett par av dem nära järnvägen. Det har dock inte varit möjligt att konstatera om svanarna kolliderat med något eller dött av andra orsaker, t.ex. rovdjur eller nedsatt kondition. Tabell 7. Inräknade maxantal dagtid för utvalda arter inom järnvägens antagna störningszon av Skärberget-Stranden , se beskrivning i textavsnittet. Antalen avser ordinarie dagräkningar. I enstaka fall har antalen varit högre under tidpunkter för störningsstudier År Sångsvan Grågås Sädgås Kanadagås Simänder Trana Stöcke strandängar Området har överlag lägre antal fåglar än de norra delarna av Skärberget-Stranden, beroende på bl.a. mindre areal och en mindre mångfald av miljöer. I första hand är det ansamlingar av svanar, gäss och tranor som betar på fälten om där finns gott om föda (tabell 14 i bilaga 5). Av andra arter, t.ex. simänder, är antalen som regel ganska låga. Delområdets areal är betydligt mindre än övriga delar av Skärberget-Stranden. Det innefattar kompensationsområdet Stöcke strandängar från udden Rengrundet i norr, via sydligaste delen av Stranden ner till Sundshålet i söder, d.v.s. zonerna M, N och O (se bilaga 3). Området består mest av åkermark, betade strandängar och grunda vattenytor. Under samtliga vårar har ett oskördat fält som sparats för 29

30 3fåglarna funnits här, som regel vid Sundshålet. Innan kompensationsåtgärderna genomfördes fanns här åkrar och skog men åtgärderna har ersatt strandskog och sly med betade strandängar och därigenom finns idag ett öppet landskap från fälten ner till Västerfjärdens och Sundshålets vattenytor. Dagtid används de odlade fälten av mindre antal betande svanar, gäss och tranor, medan betesmarker och strandängar hyser födosökande gäss och vadare som storspov och tofsvipa. Inom området är det åkermarken som oftast har mest rastande fåglar. Fodersädsfältet vid Sundshålet har lockat stora mängder betande fåglar under fyra av de sex vårarna. Sångsvan, sädgås, trana och andra arter tillhör de som attraherats. Antalet rastande fåglar på strandängarna är oftast mindre. De grunda vattenytor som gränsar till Stöcke strandängar används också som nattplats av fåglar. I Sundshålet (del av zon O) är det främst större antal sångsvan som övernattat, i närheten av fodersädsfältet. De närliggande delarna av Västerfjärden (zon N) utgör en del av gässens nattplats i Västerfjärden och här finns regelbundet flockar av sädgäss nattetid. Sädgässens nyttjande av nattplatsen Västerfjärden beskrivs närmare i separat avsnitt. Storavan (73 ha) Området är ett mellanting mellan Skärberget-Stranden och Stöcke strandängar i avseende på bl.a. areal och antalet olika miljöer. I första hand är det ansamlingar av svanar, gäss och tranor som betar på fält och strandängar (tabell 15 i bilaga 5). Vissa vårar rastar lite större antal simänder i Storavan. Delområdet innefattar kompensationsområdet Storavan med omgivande odlingslandskap sydost om Stöcke by, d.v.s. zonerna P-S (se bilaga 2). Området består av grunda vattenytor, betad strandäng och åkermarker. Pumpning av vatten behöver vissa år ske från Bubäcken och in i Storavan. Andra år sker påfyllningen genom naturlig avsmältning. Som regel finns här ett oskördat fält som sparats för fåglarna. Innan kompensationsåtgärderna genomfördes fanns här åkrar och fält intill Storavan, men våtmarken var då närapå helt igenväxt och bestod av skogsmark, sly och en nästan torrlagd öppen del centralt. Dagtid används de odlade fälten av betande svanar, gäss och tranor, medan betesmarker och strandängar hyser gäss, och vadare som storspov och tofsvipa. I synnerhet brukar många grågäss beta på markerna runt Storavan. De öppna vattenytorna i Storavan används dagtid för födosök av främst sångsvan och simänder men även av mindre antal vilande gäss. Fodersädsfältet vid Storavan har flera av vårarna lockat stora mängder betande fåglar, främst sångsvan men också grå- och sädgås. De grunda vattnen i Storavan används också som nattplats. Sångsvanar i större antal sover här och några av vårarna har även sädgäss övernattat, som mest uppemot ett hundratal. 30

31 3 Sammanfattningsvis visar dagräkningarna att kompensationsområdena under våren används av fåglar Slutsatser om kompensationsområdenas funktion av samtliga fokusarter (våtmarksfåglar som svanar, gäss, änder och trana), liksom betydande antal vadare (främst tofsvipa och storspov, figur 9), måsfåglar (främst skrattmås) och en rad arter rovfåglar (bl a havsörn, blå kärrhök, pilgrimsfalk, stenfalk och tornfalk). För de arter där kvalitetsmål formulerats överträffas antalsmålen i de flesta fall med god marginal (se också avsnitt Utvalda arter och artgrupper). Variationen mellan år är stor men områdena håller varje år kontinuerligt höga antal fåglar, och marginalen till uppsatta mål är i de flesta fall stor. Fåglarna använder kompensationsområdena för både födosök, vila och övernattning. Sinsemellan är delområdena dock ganska olika vad avser t.ex. habitat och areal och vilka av fåglarnas behov som områdena kan tillgodose - och det avspeglar sig också i antalet fåglar av olika arter. Även den del av områdena som i kompensationsplanen definieras som störningszon nyttjas av många fåglar av olika arter. 9 Storspov rastar många vårar med tresiffriga antal i kompensationsområdena 31

32 3Moment 2. Fodersädsfälten Under vårarna har oskördade fodersädsfält för fåglarna varje år funnits lämnade på Skärberget-Stranden (flera fält), Stöcke strandängar (ett fält) samt Storavan (ett fält). Den totala arealen har över åren varit ganska lika och varierat mellan 8,4 och 11 hektar. Som jämförelse kan anges att målet enligt kompensationsplanen är minst 10 hektar (Banverket 2005). Under några vårar av den studerade perioden lokaliserades också 1-2 fält till de centrala delarna av SPA-områdets slätter (T-vägen). Tabell 8. Förekomst av sparade fodersädsfält för rastande fåglar Uppgifter från Stiftelsen Naturvård vid Nedre Umeälven År Total areal Antal fält I komp.områdena I övriga SPAområdet ,5 ha 7 st 5 st (10,7 ha) 2 st (2,8 ha) ,5 ha 7 st 5 st (10,7 ha) 2 st (2,8 ha) ,4 ha 5 st 4 st (8,4 ha) 1 st (3 ha) ha 5 st 5 st (11 ha) ha 5 st 5 st (12 ha) ha 5 st 5 st (12 ha) Även om riktad uppföljning av fodersädsfälten i kompensationområdena bara gjorts så fördes även innan dess anteckningar ifall särskilda ansamlingar av fåglar varit koncentrerade till fodersädsfälten. Under 2010 lockade de oskördade fälten på Skärberget-Stranden och Stöcke strandängar, däremot inte Storavan, höga antal sångsvanar, sädgäss m.fl. arter när fälten väl tinat fram. Som mest mer än 1000 sångsvanar respektive 393 sädgäss på ett fält. Våren 2011 lockades relativt låga antal fåglar till de kvarlämnade fälten i kompensationsområdena, som mest cirka 200 sångsvanar och bara några tiotal av övriga arter. Den stora majoriteten av gäss och svanar betade denna vår på de centrala delarna av slätten Fodersädsfälten inom kompensationsområdena lockade höga antal fåglar våren Såväl på Skärberget-Stranden, Stöcke strandängar och Storavan samlades flockar på över 1000 sångsvanar. Som mest fanns också över 300 sädgäss på Skärberget-Stranden med mindre antal sädgäss även på de 32

33 3 övriga platserna. Våren 2013 attraherade fodersädsfälten däremot låga antal fåglar. Även för sångsvan blev toppen relativt blygsam, 462 på ett fält. Fåglarna födosökte mer utspritt i hela SPA-området och de största antalen av t.ex. sädgäss höll till på Röbäcksslätten. Den största förklaringen var troligen att det fanns stora mängder oskördade fält kvar i hela SPA-området efter den regniga hösten 2012 vilket försvårade skörden. Uppskattningsvis minst 200 ha av sädesfälten lämnades kvar oskördade (M. Karlsson, muntl. uppgift). De ordinarie fodersädsfälten utgjorde alltså bara en liten andel av totala arealen oskördade fält. Dessutom var det totala antalet rastande fåglar i hela SPA-området lågt denna vår (Brodin m.fl. 2014). Våren 2014 var fältens nyttjandegrad återigen bättre men det gällde främst sångsvan vid Sundshålet och Storavan, där upp till 1365 svanar på samma fält inräknades. För t.ex. sädgås och grågås nåddes som mest knappt 100 respektive 185 ex på de ordinarie fodersädsfälten. På det fält som användes för störningsstudien nåddes dock som mest 850 sädgäss och 100 grågäss. Mönstret var likartat våren 2015 med stora flockar svanar (max 1450) på fodersädsfälten vid Skärberget-Stranden och Storavan, däremot få fåglar vid Storavan. Fälten lockade också få säd- och grågäss, som mest 174 respektive 54 ex. På fältet som anlagts för störningsstudien nåddes däremot som mest drygt 500 sädgäss och 250 grågäss. Under åren har antalet tranor på fälten legat i intervallet 2-32 individer, det vill säga blygsamma antal. Slutsatser om fodersädsfältens funktion Uppföljningen visar tydligt på dragningskraften av kvarlämnade fodersädsfält i området, de erbjuder gott om föda. Riktade räkningar och andra observationer visar att fodersädsfälten används av fåglar av samtliga fokusarter (svanar, gäss, änder och trana) i hög men varierande grad Bättre vårar har varit t.ex. 2010, 2012 medan sämre vårar varit 2011, För sångsvan har målantalet mer än väl uppfyllts alla år, men för sädgås har det inte skett varje år och för trana inte alls. För andra arter än sångsvan kan vi se en minskande trend på fodersädsfälten över perioden I enstaka fall har det varit svårt att avgöra orsaken. Det kan finnas olika anledningar (se t.ex. Skyllberg m.fl. 2010) men i flera av fallen kan det sättas i samband med att stora ansamlingar av sångsvanar, grå- och kanadagäss har betat på samma fält föregående höst (aug-nov/dec) eller under tidig vår. Därigenom har sannolikt en stor del av födan redan konsumerats innan sädgässen anlänt. Tranan är ett specialfall och det ligger nära till hands att målen för trana satts för högt eftersom arten inte rastar i höga antal i kompensationsområdena varje vår, och mellanårsvariationen för rastande tranor i hela SPA-området har visat sig vara stor. Uppföljningen bekräftar slutsatsen från äldre studier att åtgärden fungerar, och den gynnar främst svanar och gäss även om många andra arter också ses här som t.ex. tranor, simänder (främst gräsand), duvor, tättingar och andra arter. Men utveckligen tyder på att födan på fälten verkar ätas upp i allt högre utsträckning redan under höst och tidig vår och det behöver troligen åtgärdas framöver. Det ligger nära till hands att anta att åtgärden lett till ett förändrat rastbeteende hos i första hand sångsvan, där höga antal svanar nu betar på fälten långt in på senhösten-förvintern och även anländer mycket tidigt på våren. Särskilt under tidiga svanvårar som 2012 och är risken stor att det mesta har ätits upp innan huvuddelen av sädgässen och andra senare arter anländer, något som påtalats även tidigare 33

34 3(Skyllberg m.fl. 2010). Vi kan inte se att åtgärden i sig hittills har varit avgörande för områdenas funktion eftersom målen för antal fåglar i områdena har uppnåtts även under vårar med lägre nyttjande av fälten, som 2011 och Mest troligt är dock åtgärden inte längre långsiktigt hållbar med tanke på att så mycket av födan på fälten nu verkar ätas upp långt innan april. På de sex år som uppföljningen pågått är trenden klart negativ. En anledning till att fältet som iordningställts för störningsstudierna har lockat så många fåglar senare på våren kan vara att mycket av födan på de ordinarie fodersädsfälten redan hade ätits upp av främst sångsvanar. 10 Födosökande sångsvanar och gäss på fodersädsfält vid Storavan 34

35 3 Våren 2013 planerades riktade störningsstudier i fält att inledas på ett oskördat sädesfält i anslutning Moment 3. Störningsstudier vid Skäret till järnvägen där rastande sädgäss hade observerats under tidigare år. Det sågs dock inga gäss på fältet våren 2013, varken i samband med dagräkningarna eller under morgonbesök i samband med nattplatsräkningarna. Någon dokumentation av sädgässens beteende vid tågpassager eller en spillningsräkning kunde följdaktigen inte genomföras. Under våren 2013 fanns cirka 200 ha oskördade fält kvar i SPA-området från föregående höst. Det tillsammans med det relativt låga antalet ansamlade gäss i SPA-området under våren 2013 är med all sannolikhet förklaringen till att inga gäss valde att födosöka på det utvalda fältet nära järnvägen. Däremot kunde störningsstudier genomföras vårarna Beteendestudier 2014 Spannmål (6 ton korn) spriddes ut vid Skäret, på ett fält invid järnvägen och därefter studerades gässens och andra fåglars beteende vid totalt 8 tågpassager under perioden april. Samtliga rörde persontåg av loktyperna X55, X62 och Rc. Det var till största delen sädgäss som nyttjade fältet med utspridd säd (bilaga 7), men även en del grågäss samt fyra fjällgäss. Mellan 40 och 850 sädgäss fanns på fältet vid studien och fodret lockade till sig större delen av de i SPA-området förekommande sädgässen under en kortare period i mitten av april. Den 15 april observerades 185 sädgäss på fältet och den 18 april hela 850 sädgäss. Inga skillnader kunde ses i hur långt från järnväg de olika gåsarterna betade. Vid de första observationstillfällena, den april, befann sig gässen i första hand en bit ifrån järnvägen, främst i zonen m. Därefter, den april, observerades gässen väl spridda över hela fältet, såväl närmare som längre bort från järnvägen. Vid fyra persontågpassager april observerades inga nämnvärda tecken på störningar på betande sädgäss mellan meter från järnväg, i ett fall stod 40 sädgäss så nära som 0-50 m från järnvägen. Vid tre tågpassager den 21 april observerades mindre störningar på sädgäss i två av fallen, då lyfte en del gäss bortom 50 m på huvudet när tågen passerade. I det tredje fallet betade ett 40-tal sädgäss linom 50 m och då lyfte en mindre grupp sädgäss närmast järnvägen men landade igen en bit bort Likt året innan spriddes 6 ton korn ut på ett fält invid järnvägen, den 20 april. Redan långt innan detta betade dock många sädgäss och en del grågäss på fältet. Fåglarnas beteenden studerades vid totalt 60 tågpassager under perioden 5-27 april. Av dessa skedde 45 passager i dagsljus (30 person-, 15 gods-) medan 15 passager (7 person-, 8 gods-) skedde under sen kväll/natt när mörker rådde och övernattande gäss fanns i närheten. Persontågen var av loktyperna X55, X62 och Rc medan godstågen var av loktypen Rde. Stora antal fåglar betade dagtid på fälten inom 250 m från järnvägen. Sädgäss, grågäss och sångsvan dominerade antalsmässigt men även tranor, bläs- och spetsbergsgäss fanns. Fodret lockade till sig större delen av de i SPA-området rastande sädgässen under en kortare period i mitten av april och antalet sädgäss var tidvis högt även innan spannmålet spreds ut, t.ex. 480 sädgäss den 17 april. Allt 35

36 3från ett 70-tal till mer än 500 sädgäss fanns på fältet under observationerna, som mest drygt 500 gäss den 23 april. Inga avgörande skillnader kunde ses i hur långt från järnväg de olika gåsarterna betade och sädgäss betade i betydande omfattning även i zonen 0-50 m från järnväg. Vid 42 av 45 observerade tågpassager dagtid sågs inga eller endast svaga reaktioner hos rastande gäss. Observationsstudien visar att sädgässen - men också tranor, sångsvanar m.m. - inte påverkas nämnvärt av de tysta passagerartågen av typ X62 och X55. Många passager ger inga reaktioner alls, vissa ger marginella reaktioner, oftast att enstaka sädgäss tittar upp, i förekommande fall inom 50 m avstånd. De tystare/kortare godstågen ger ungefär likvärdiga reaktioner. Längre eller bullrigare godståg ger dock ibland större reaktioner hos betande sädgäss. Inom 50 m är det inte ovanligt att enstaka eller smågrupper av gäss lyfter, flaxar till, går/springer bortåt, etc. Reaktionerna avtar dock snabbt med avståndet och på m går enstaka individer några steg även om många gäss bara tittar upp en kort stund. Bortom 100 m är reaktionerna i nivå med X62-passagerna; man kan se att enstaka gäss tittar upp, men återgår snabbt till betandet, de flesta inom några sekunder och alla inom en minut efter tågpassagen. Sovande gäss visar däremot inga reaktioner. Mest känsliga verkade måsar, duvor, kajor och kråkor vara då de oftast lyfte och flög iväg inom 50 m från järnvägen, även för de tysta persontågen. Endast vid tre av 45 tågpassager kunde starkare reaktioner bland sädgäss märkas, och då inom 50 m. 11 Sädgässens reaktioner på passerande tåg studerades med noteringar om beteendet 36

37 3 Trots att det gick ganska få riktigt bullriga, längre tåg så verkar det som att gässen och andra fåglar efterhand vänjer sig. Andrahandsuppgifter gällande en tågpassage annandag påsk 6 april tyder på riktigt starka reaktioner bland gässen, medan vi observerade ganska begränsade reaktioner på en likvärdig passage den 22 april. En del sädgäss inom 50 meter från järnvägen lyfte men de flög inte långt. Dessutom var det inga reaktioner långt innan tågpassagen och efteråt återgick gässen snabbt till att beta. De störningar som i viss mån sker är troligen inte enbart relaterade till buller, utan en kombination av ljud- och synintryck. Bullret är dock antagligen en viktig faktor, eftersom tystgående tåg av typ X62 dagtid sällan ger några nämnvärda reaktioner hos gässen, trots att tågens hastighet är hög och att belysning och lyktor rimligtvis syns ganska bra. Nattetid kan effekterna blir annorlunda då mörker råder och ljud och ljusintryck kan få större betydelse. Reaktioner hos övernattande sädgäss i våtmarkerna vid järnvägen studerades vid 14 tågpassager (7 person-, 7 godståg) under två nätter. Vid åtta av passagerna hördes inga reaktioner alls, vid fem passager kunde enstaka kacklanden höras inom en minut efteråt. En passage av ett Rc6 persontåg kl 01:54 den 25 april gav de starkaste reaktionerna. Ljudnivån från tåget var då högre än genomsnittet (enligt ljudmätningen) och starkt lysande ljusklot bildades vid ledningskontakten. Kackel och ljud samt observationer följande morgon visade då att cirka sädgäss lyfte från den södra våtmarken inom m från järnväg och flyttade sig ut till Västerfjärden. De slutsatser som kan dras ifrån dessa studier är att störningen från dagens järnvägstrafik inte hindrar sädgässen från att födosöka i nära anslutning till järnvägen, i alla fall så länge större mängder lättillgänglig föda finns att tillgå. Höga antal sädgäss betade under långa perioder inom 250 m från järnvägen och nyttjandet var betydande även inom 50 m. Rådande tågtrafik hindrar inte heller att större antal sädgäss och andra fåglar övernattar i våtmarkerna nära järnvägen. Att störningar sker, och avtar i styrka med ökande avstånd är tydligt och helt förväntat. Det går inte att utifrån denna typ av studier få några exakta siffror på störningsgradienten, bland annat pga metodikens begränsningar. Det framgår dock att störningarna på gässen inte är så starka som de som beskrevs i MKB och kompensationsplan, trots att sädgås anses vara en förhållandevis störningskänslig art. Spillningsräkning Resultatet från spillningsstudien 2014 presenteras i figur 12. Den visar att gässen nyttjat hela försöksområdet för födosök, inklusive zonen närmast järnvägen. Att det verkligen var sädgäss som dominerade även där bekräftades under observationsstudierna och övriga dagräkningar. Spillningsfrekvensen var något högre i zonen 0-50 m från järnvägen och zonen m från järnvägen, jämfört med området däremellan. Gässen betar således i avsevärd utsträckning i zonen 0-50 m och det går inte, utifrån spillningsfrekvensen, att påvisa någon störningseffekt i form av undvikandebeteende i anslutning till järnvägen. Det går dock heller inte att avfärda en viss sådan. En möjlig anledning till att spillningsfrekvenserna var något högre närmast respektive längst ifrån järnvägen kan vara att det det förekommit mer foder i dessa områden jämfört med i området däremellan, på grund av metoden som användes för att sprida ut kornet. Då det inte gjorts någon mätning av hur jämnt fodret fördelades över fältet går dock denna hypotes inte att bekräfta. Man ska också vara med- 37

38 3veten om att områdets avgränsning och markanvändning inte medger studier av gässens fältnyttjande längre bort än 250 m. Resultaten bekräftar dock den bild som också gavs av observationsstudien (se ovan) nämligen att sädgässen i betydande grad betar även i området närmast järnvägen. Slutsatser om störningszonen I MKB och kompensationsplan angavs att fåglarnas nyttjade av en zon inom 350 m närmast banan i olika grad förväntades bli påverkat av störningar, med större störningar inom 150 m och där fåglarna skulle undvika att rasta inom 50 m närmast banan (Banverket 2006). Uppföljningen visar att dessa störningsnivåer inte överskrids och att rådande störningar oftast är betydligt lindrigare. Till exempel födosöker många sädgäss och andra fåglar frekvent även i zonen 0-50 m från järnväg, och större störningar (uppflog eller andra starkare flyktbeteenden) ses sällan bortom 100 m. Tecken finns också på att en viss tillvänjning sker under vårens gång. 12 Resultatet från spillningsräkningen 2014.Staplarna visar frekvensen gåsspillning längs en gradient från järnvägen, summerat per 10-metersintervall (blått) respektive per 50-metersintervall (rött) 38

39 Moment 4. Sädgässens nattplats i Västerfjärden 3 Nattplatsen i Västerfjärden har använts av sädgäss under samtliga studerade vårar Bevakningen inleddes när tresiffriga antal sädgås hade anlänt till SPA-området, en tidpunkt som har varierat över åren. Oftast har det ändå dröjt ytterligare en tid innan Västerfjärden börjat användas på allvar. Detta har som regel sammanfallit med när Umedeltats slättmarker börjat torka upp och islossningen påbörjats i Västerfjärden. Flera av åren ( ) har Västerfjärdens nattplats börjat användas först när toppen för rastande sädgäss i SPA-området passerat. Om god tillgång på föda finns i närheten, som på Skäret , verkar också benägenheten att övernatta i Västerfjärden vara större. Liksom för dagräkningarna har vårvädret och fåglarnas ankomst styrt start- och stoppdatum för räkningarna. Antalet räkningsnätter/vår har varierat mellan 11 och 18 (tabell 9). Varje vår har enstaka nätters räkningar fått ställas in, främst på grund av dimma eller snöglopp som gett dålig sikt. Något fler under vårarna 2012 och Under några nätter, främst våren 2012, försvårades räkningar av ett antal havsörnar vilka redan i första gryningen gav sig ut på födosök och fick alla sädgäss att lyfta samtidigt från sina nattrastplatser. Generellt har dock detta inte varit någon återkommande svårighet. Ett sätt att beskriva gässens nyttjande av Västerfjärdens nattplats över tid är att räkna fågelnätter (=gåsnätter), på samma sätt som fågeldagar (se Kompensationsområdenas funktion). Antalet gåsnätter är en summering över perioden av antalet gäss natt för natt. Antalet gåsnätter speglar då antalet gäss som vistats i Västerfjärden nattetid under den tidsperiod då de har rastat inom området. Linjär interpolering har dock ej gjorts för mellanliggande nätter då räkning inte utförts, eftersom det innebär osäkerheter och mängden eller längden på luckorna varit olika stor sett över åren beroende bl.a. på frekvensen dimma (se ovan). Tabell 9. Översikt av natträkningarna av sädgäss i Västerfjärden Datum för första sädgäss anger första datum för sammanhängande förekomst på nattplatsen År Genomförda räkningar Första räkning Första sädgäss Sista räkning Sista sädgäss Max antal sädgäss, datum Gåsnätter april 26 april (717 ex) april 17 april (2 ex) mars 28 april (248 ex) april 22 april (38 ex) april 2 april (32 ex) april 9 april (2 ex) 4 maj 4 maj (18 ex) 26 april 26 april (16 ex) 3 maj 3 maj (22 ex) 5 maj 5 maj (51 ex) 26 april 26 april (25 ex) 25 april 25 april (330 ex) 717 ex (26 april) ex (21 april) ex (30 april) ex (28 april) ex (17 april) ex (14 april)

40 3 Botniabanan Övernattningsplats 2010 Övernattningsplats 2011 Övernattningsplats 2012 Övernattningsplats 2013 Övernattningsplats 2014 Övernattningsplats 2015 Ü Meter 13 Sädgässens nattplats i Västerfjärdens norra delar Järnvägens sträckning ses bildens övre kant 40

41 3 14 Antalsutvecklingen för sädgäss på nattplatsen i Västerfjärden I tabell 9 visas en översikt över antal räkningstillfällen, första respektive sista räkningsnatt (morgon), första och sista notering av övernattande sädgäss, deras maxantal och när max inträffat samt antal gåsnätter. Som mest har antalet sovande sädgäss på nattplatsen uppgått till 859 ex, våren Lägsta toppantalen uppnåddes våren 2013 med 199 ex. Variationen är stor, både mellan år och sett till vilken tid på våren gässen använder nattplatsen (figur 14). Inga tydliga trender kan ses, och det gäller även om antalen gäss räknas om till måttet gåsnätter (tabell 9). De totalt åtta nattliga passager av godståg som arrangerades under två nätter 2015 gav inga märkbara reaktioner i form av gåskackel i Västerfjärden. Ena morgonen låg samma antal sädgäss kvar i gryningen som kvällen innan, medan dimma förhindrade räkning den andra morgonen. Vid en av passagerna den andra natten var det dock månljust och gässen sågs inte alls reagera på passerande tåg. Detta till skillnad från våtmarkerna invid järnvägen där gåskackel hördes vid några av tågpassagerna, och där ett antal sädgäss också lämnade platsen vid ett tillfälle, se Störningsstudier vid Skäret. Sädgässens nattplats i norra Västerfjärden har haft en likartad utbredning alla år under den studerade tidsperioden (figur 13). Inga förändringar eller trender kan ses över åren. Avståndet från från järnvägen till den nordligaste delen av nattplatsen uppgår till knappt 500 meter. Gässens rumsliga fördelning varierar en del mellan olika morgnar. Viktigaste platserna för sovande gäss har främst varit den nordligaste strandzonen i den norra viken, därefter runt udden Rengrundet vidare till nordligaste delen av Stöcke strandängar i väster. Även spetsen på Rengrundets revel i öster ner runt Lunnagrundet har varit ofta använda platser (figur 13). Generellt sett har antalen oftast varit högst i viken längst i norr. 41

42 3Sädgässens antal i hela SPA-området räknas regelbundet under vårarna av ideella ornitologer (se t.ex. Skyllberg m.fl. 2013) och många av dagssummorna finns tillgängliga i Artportalen vilket ger möjligheter till översiktliga jämförelser. Om man gör en grov jämförelse mellan maxantalet sädgäss i Västerfjärden och dagsmaximum för hela SPA-området (Artportalen 2015) så har antalet sädgäss som sovit i Västerfjärden nått upp till mellan 14% och 86% av dagsmax sädgäss i SPA-området. Klart högst (86%) våren 2014 men bara 14-40% vårarna Att andelen inte var högre dessa vårar beror mest på att sädgässen har haft fler alternativa nattplatser som de använt, främst vid tillfälliga översvämningar på de centrala delarna av Degernässlätten (se Övriga nattplatser för sädgäss). De flesta sädgässen har då föredragit att sova där så länge det funnits svämsjöar kvar. Först när dessa börjat torka upp, efter att sädgässens antalsmässiga topp i SPA-området nåtts har Västerfjärden börjat användas som nattplats på allvar. Då har många sädgäss redan börjat lämna SPA-området för att fortsätta flyttningen norrut mot häckplatserna, och de kvarvarande gässen som sökt sig till Västerfjärden har varit färre. Övriga nattplatser för sädgäss Våtmarkerna på Skäret De anlagda våtmarkerna på Skäret norr och söder om järnvägen har dragit till sig övernattande sädgäss varje vår Det var inte något som förutsågs när kompensationsområdena planerades och 15 Uppvaknande sädgäss och tranor i Västerfjärden, bilden tagen i gryningen 18 april

43 3 iordningställdes. Gässen här har dock kunnat inräknas samordnat med räkningarna på nattplatsen i Västerfjärden. Oftast har sädgässen börjat använda Skärets våtmarker som nattplats något tidigare på våren än Västerfjärden. Jämfört med Västerfjärden har också antalet övernattande sädgäss varierat mer mellan år. I tabell 16 i bilaga 8 visas en översikt över antal räkningstillfällen, första respektive sista räkningsnatt (morgon), första och sista notering av övernattande sädgäss, deras maxantal och när max inträffat samt antal gåsnätter. Som mest har antalet sovande sädgäss på nattplatsen uppgått till 1730 ex, våren Lägsta maxantalen uppnåddes våren 2013 med 113 ex. Inga tydliga trender kan ses, och det gäller även om antalen gäss räknas om till måttet gåsnätter (tabell 16 i bilaga 8). Andra nattplatser i SPA-området Under flera av åren har sädgässen i stor utsträckning använt olika svämsjöar eller fuktsvackor på Umedeltats slätter som nattplatser. Den största nattplatsen har som regel funnits nära den s.k. Obsladan, men även på olika håll runt Degernäs by har mindre nattplatser funnits. Snösmältningen har skapat goda sådana förutsättningar, kortare eller mer långvariga, alla vårar utom Vissa år kan en stor andel av samtliga gäss i hela SPA-området välja dessa nattplatser. Stora antal sädgäss, ibland fyrsiffriga, övernattade i svämpölar på den centrala delen av slätten mellan Obsladan och Degernäs varje vår Flera av dessa vårar började sädgässen använda nattplatserna i själva deltat först ganska sent på vårsäsongen. 16 Sädgäss och andra fåglar på övernattningsplats på den centrala delen av slätten, utanför kompensationsområdena, i gryningen 24 april

44 3Övernattande sädgäss har också konstaterats på andra platser under Flera nya nattplatser har börjat användas av gäss och andra arter efter att kompensationsområdena ställts i ordning. De anlagda flödvattenytorna inom Skärberget-Stranden (längs Degernäsbäcken nedströms Degernäs by) har haft övernattande sädgäss flera år. Under den tidiga våren 2014 då inga svämytor fanns att tillgå i de norra delarna av SPA-området, blev dessa flödvattenytor viktiga som komplement till nattplatsen i Västerfjärden. Storavan och de yttre delarna av Sundshålet samt Ytterviken (viken SV om Sundshålet) har också tillkommit eller ökat sin betydelse som nattplatser för sädgäss, sångsvan m.fl. under I Österfjärden, i deltats mer centrala delar, har en vik på ön Tuvan fungerat som nattplats flera av åren, liksom Tuvanbankarna som har haft övernattande sädgäss i små antal, som regel sent på säsongen. Slutsatser om nattplatsen i Västerfjärden Sex års studier visar att sädgässen har fortsatt att årligen använda nattplatsen i Västerfjärden och att gässens rumsliga fördelning (nattplatsens utbredning) varit i stort sett likadan över åren. Inget i nyttjandemönstret tyder på att sädgässen har övergett delar av nattplatsen eller tenderar att sova längre söderut, på större avstånd från järnvägen. Även om det saknas likvärdigt jämförelsematerial från innan 2010 så kan man inte se någon minskande antalstrend under Det finns därigenom inga indikationer som pekar på att nattplatsen håller på att överges eller har minskat i kvalitet. Andelen sädgäss i SPA-området som övernattat i Västerfjärden har tvärtom varit högst under , de vårar då tågtrafiken varit störst. Kanske pga att det samtidigt funnits gott om föda på fälten vid Skäret. Nattplatserna Västerfjärden och våtmarkerna på Skäret hyste tillsammans nattetid under en längre period våren 2015 mellan 67 och 128% av de dagsmax för sädgäss som inräknades i hela SPA-området under samma tid (Artportalen 2015). Innan mer systematiska gåsstudier påbörjades under 2000-talet har det inte gjorts några försök att kartlägga gässens nyttjande av andra nattplatser i SPA-området. Uppföljningen av sädgässens nattplatser bekräftar slutsatserna från de kartläggningar av sädgässens nattvanor som gjordes för Banverkets räkning åren (Sjöberg & de Jong 2006, 2007, 2008). Mönstret av natt- och födosöksplatser är dynamiskt. Gässen är flexibla och de för tillfället bästa vattensamlingarna och födosöksområdena har styrt valet av nattplats i hög utsträckning. Att maxantalen övernattande sädgäss i Västerfjärden flera av åren inte nått upp till mer än % av dagsmax i hela SPA-området kan tyckas vara lågt med tanke på den betydelse som nattplatsen har tillmätts genom åren. De torrare vårar då svämsjöar i slättlandskapet uteblir eller bara blir kortvariga, likt , får dock Västerfjärden en särskild betydelse och då blir det tydligt att ett långsiktigt säkerställande av lokalen är av vikt. Det blir troligen än viktigare framöver eftersom klimatprognoserna för länet tyder på att denna typ av vårar med snabb upptorkning kommer att bli vanligare i framtiden. Västerfjärden är också en av mycket få nattplatser som har varit av betydelse samtliga inventerade vårar. Samtidigt har kompensationsåtgärderna skapat flera helt nya nattplatser för gäss vilket resulterat i att sårbarheten för påverkan på en enskild nattplats generellt har minskat. 44

45 3 Ljudnivåer under tågpassager vid Skäret uppmättes 2013 och 2015 under perioden då rastande fåglar Moment 5. Bullermätning vid Skäret nyttjar norra Västerfjärden och de anlagda våtmarkerna för övernattning och födosök. Fyra lämpliga mätpunkter valdes ut för att kunna bestämma ljudnivån bland annat i de anlagda våtmarkerna och i norra delarna av Västerfjärden. Mätpunkterna var i princip desamma under 2013 och 2015, och redovisas i bilaga 9. Eftersom trafikintensiteten sett över dygnet inte är hög och eftersom bakgrundsljudnivåerna är påtagliga har mätningarna koncentrerats till maximala momentana ljudnivåer - L Amax. Våren 2013 Under 2013 utfördes ljudmätningar från den 17 april till den 3 maj. Under mätperioden låg vinden på i princip enbart från söder eller öster. Endast vid några timmar låg vinden på från norr eller väster. Vindstyrkan varierade och var stundtals frisk. Långa perioder var vindhastigheten över 6 m/s. Vindriktning och hastighet påverkar framförallt ljudspridningen på längre avstånd än 100 meter från ljudkällan. Under våren 2013 påverkades mätpunkt Söder 400 m eftersom den mestadels låg i motvind räknat från järnvägsspåret. De andra mätpunkterna påverkades mindre eftersom avståndet till järnvägen var relativt litet. Totalt 410 tågpassager registrerades (Tunemalm Akustik 2013). Medelvärdena av de uppmätta maxnivåerna återges i tabell 10. Under mätperioden passerade i stort sett bara tre olika tågtyper (persontåg). Ljudnivåerna skiljer sig något mellan de olika tågtyperna. Mätningarna visade tydligt att tågtyperna Rc (i regel Rc6) och X55 är något bullrigare än X62, som är den vanligaste tågtypen. Drygt 70 % av passagerna utgjordes av X62. Avståndsdämpningen var ca 6 db mellan Norr 75 m och Norr 150 m och ca 12 db mellan Söder 90 m och Söder 400 m. Det stämmer överens med den förväntade avståndsdämpningen där ljudtrycksnivån avtar med 6 db för varje avståndsfördubbling från källan. För X62 avvek den Tabell 10. Medelvärden av maximala ljudnivåer L Amax (dba) under 2013 och Huvudkolumn 1-4 avser mätpunkter. Värdena är uppdelade på de typer av tåg (lok) som helt dominerade trafiken på banan. X55 och X62 är persontåg, Rde är godståg medan Rc i allt väsentligt också utgörs av persontåg Norr 75 m Norr 150 m Söder 90 m Söder 400 m Antal tågpassager Loktyp/År X X Rc Rde

46 3uppmätta avståndsdämpning en aning från den förväntade avståndsdämpningen på 6 db. Variationen på maxljudnivåerna vid Söder 400 m var stor vilket troligen beror på vind och andra störningar. Räknad på en ljuddämpning på 6 db beräknades maxljudnivån för nattplatsen i Västerfjärden i medeltal till ca 62 dba längst i norr, dvs närmast järnvägen. Maxljudnivåerna i den södra våtmarken mot vilken bullerskärmen sitter beräknades till minst 85 dba cirka 50 meter från järnvägen. Våren 2015 Under 2015 utfördes ljudmätningar från den 27 mars till den 4 maj. Vindriktning och vindhastighet varierade kraftigt under denna mätperiod. Högsta vindhastighet uppmättes till 12 m/s vilket påverkar mätresultaten dels med turbulens och egenljud men även med att tågbullrets spridning påverkas av med- och motvind, speciellt vid ljudmätaren som var placerad vid punkten Söder 400 m. Ju längre avstånd från spåret desto mer påverkas mätresultaten av detta. Totalt 1037 tågpassager registrerades, varav 67 gällde godståg, resten persontåg (Tunemalm Akustik 2015). Medelvärdena av de uppmätta maxnivåerna återges i tabell 10. Mätningarna visar att tågtyperna Rc, Rde och X55 är bullrigare än X62, som forstätter vara den vanligaste tågtypen. Även inom samma typ varierar ljudnivåerna, beroende på väder, vind och tågsätt. Drygt 60 % av passagerna utgjordes av X62. Utöver ordinarie tabell passerade 8 extra godståg av typ Rde på sträckan, vilket var för att öka möjligheterna till studier av godstågens störningar på gäss nattetid. Ett lok med fem vagnar kördes fram och tillbaka några gånger. Ljudnivåerna på det beställda godståget blev ändå ganska låga. Nivåerna var lägre än t.ex. det tystgående X62-tåget. Ett passerande persontåg Rc6 den 25 april kl 01:54 med ljusklot på ledningarna gav de högsta ljudnivåerna. Avståndsdämpningen var ca 3 db mellan Norr 75 m och Norr 150 m och ca 10 db mellan Söder 90 m och Söder 400 m, dvs lägre än vid mätningarna 2013 och inte helt överensstämmande med den förväntade avståndsdämpningen. Skillnaderna är dock inte stora och kan bl.a. bero på små avvikelser i var mätarna placerades ut. Ljudnivåerna visar ändå i stora drag i en avståndsdämpning som är i linje med den förväntade. Räknat på den högst uppmätta ljudnivån och en ljuddämpning på 6 db beräknades maxljudnivån för nattplatsen i Västerfjärden till ca 69 dba längst i norr, dvs närmast järnvägen. Övriga delar av Västerfjärden har sannolikt lägre ljudnivåer vid tågpassage. Ljudnivåerna i södra våtmarken beräknas till ca 91 dba på 50 m avstånd från järnvägen samt i norra våtmarken ca 95 dba på samma avstånd, räknat på det högst uppmätta värdet. Slutsatser om ljudnivåerna Även om vissa mindre skillnader kunde ses mellan mätåren så var huvudmönstret detsamma och mätpunkternas ljudnivåer och ljuddämpningen väldigt lika. Medelvärdena som uppmättes för respektive tågtyp var också snarlika mellan åren. Generellt är persontågen, särskilt X62, väldigt tysta. Särskilt gods- och persontåg av typ Rde och Rc bullrar mer men skillnaden mot X62 är inte avsevärd. Mätpunkt 46

47 3 Söder 90 m var generellt klart tystare än Norr 150 m, något som kunde ses båda åren mätningar gjordes. Detta beror med all sannolikhet på bullerskärmen på södra sidan av spåret. Bullernivåer LA max från tågtrafiken som uppmättes närmast Västerfjärden var relativt låga, med ett LA max medeltal om ca dba på avståndet 400 meter från järnvägen. I vissa fall var bakgrundsljuden från bl.a. vind för höga för att kunna registrera tågpassagen. Sädgässens nattplats i Västerfjärden ligger som närmast på knappt 500 m avstånd från järnvägen och maxljudnivån vid denna punkt i Västerfjärdens norra del beräknas ha varit ungefär 69 dba baserat på de mätningar som gjordes Maxljudnivåerna i våtmarkerna på ömse sidor av järnvägen och där sädgäss årligen övernattat beräknas till dba, högst på den norra sidan, på ett avstånd 50 m från järnvägen. 17 Ett godståg av typen Rde passerar de anlagda våtmarkerna på Skäret den 15 april Rde är den bullrigaste av tågtyperna som trafikerar Botniabanan i dagsläget 47

48 4Slutsatser från uppföljningsprogrammet Uppföljningsprogrammets huvudsyfte har varit att möjliggöra utvärdering av kompensationsåtgärderna. Här sätter vi resultat och slutsatser i relation till de syften och mål med kompensationen som finns redovisade i de kompensationsplaner som låg till grund för tillståndet, se också avsnitt Uppföljningsprogrammets innehåll (sid 6). Uppdelningen följer de två frågorna i domstolens prövotidsvillkor. Behovet av ytterligare kompensationsåtgärder Erfarenheterna från de sex år som uppföljningen har pågått visar att den valda metodiken lämpar sig väl för att följa upp de syften och mål som formulerats för kompensationsåtgärderna. Årsvariationerna i fåglarnas uppträdande har dock varit stora, till stor del på grund av en rad omvärldsfaktorer, och det visar också på vikten av fleråriga uppföljningar som i detta fall. Uppfyllelse av syften och mål Om syftet Resultaten visar att samtliga tre kompensationsområden Skärberget-Stranden, Stöcke strandängar samt Storavan nyttjades av de fåglar som områdena enligt planen är avsedda för (svanar, gäss, tranor, simänder m.fl. arter). Dagtid har stora antal fåglar setts födosöka i områdena, och ibland vila. Fodersädsfälten har dragit till sig stora antal betande fåglar. Nattetid har flera av de iordningställda områdena utgjort viktiga sovplatser för svanar, tranor och gäss - inte minst sädgäss. Redan våren 2010, innan tågtrafik inletts, nyttjades kompensationsområdena av stora antal fåglar. Fågelmängderna har sedan fortsatt att vara höga efter att tågtrafiken inletts och sedan allteftersom byggts ut. Några delar av de berörda platserna hade många rastande fåglar redan innan kompensationsområdena anlades men den största andelen fåglar har vistats i de delar som är nyskapade, t.ex. flödvattenytorna och våtmarkerna på Skärberget-Stranden, eller restaurerade, som Storavan och Stöcke strandängar. Om målen När det gäller kvalitetsmålen avseende funktion för rastande fåglar så kan vi se att de uppnåtts med avseende på maxantalen fåglar för respektive art i kompensationsområdena sammanlagt (tabell 5). Kvalitetsmålen avseende arter och antal uppnåddes med råge, dock inte årligen i tranans fall. I det fallet är dock inte bilden komplett eftersom tranräkningar nattetid inte har genomförts alla år. Även om man delar upp kvalitetsmålen på Stöcke strandängar respektive övriga områden (Skärberget-Stranden och Storavan tillsammans) så når man upp till målen avseende antal för samtliga arter utom trana. Fåglarnas uppträdande varierar visserligen mycket mellan år men av tabell 6 och figur 5-7 framgår det tydligt att toppantalen inte har utgjorts av enstaka kortvariga undantag utan att höga antal fåglar vistats längre perioder i kompensationsområdena de flesta år. Det skulle fåglarna inte göra om områdena inte erbjöd bra tillgång på föda, trygga vilo- och sovplatser, etc. Några negativa trender som ger anledning till oro kan heller inte ses i materialet. 48

49 4 Utifrån att syfte och mål med kompensationsområdena uppfylls med god marginal (se ovan) så finns Störningar på fåglarna det inte något behov av ytterligare bullerdämpning vid Skäret. Generellt har fälten på Skäret i störningszonen nära järnvägen fortsatt att nyttjas av betande fåglar (svanar, gäss, tranor) efter att tågtrafiken inletts. De inräknade antalen fåglar är varje år höga förutsatt att fälten erbjuder god tillgång på föda i form av t.ex. stubbsäd, oskördad eller utspridd spannmål. Samtidigt vilar och sover stora antal svanar, änder och gäss i de delar av de anlagda våtmarkerna på Skäret som ligger närmast norr och söder om järnvägen. Överlag har både Stöcke strandängar, Skärberget-Stranden och Storavan mer än väl motsvarat förväntningarna i form av uppfyllelse av kvalitetsmålen för kompensationen, uttryckt i antal rastande fåglar. De störningar som kan mätas och observeras dagtid visar på att tydligare störningar på fåglarna (sädgäss och andra arter) endast kan ses inom en smal zon (0-100 m) invid järnvägen, men att det som regel är begränsat till 0-50 m från spåret. Även inom 0-50 m betar dock sädgäss ofta, synbart så gott som oberörda av persontågen, viket visar att störningarna är små. Sammantaget visar det att störningarna är betydligt mindre omfattande än den beskrivning av störningszonen som gavs i MKB och kompensationsplan, trots att uppföljningsstudien fokuserats på sädgås, en art som anses särskilt störningskänslig. Våtmarkerna närmast norr och söder om järnvägen har börjat att användas som nattplats av våtmarksfåglar, inte minst sädgäss. Det har också fortsatt så under hela den studerade perioden trots att tågtrafiken under sena kvällar och nätter har ökat allt mer, och att vissa störningar ändå uppstår - baserat på en observation där en del sädgäss bytte nattplats när de skrämdes av ett passerade nattåg. Fodersädsfälten Fodersädsfälten som sparats har uppgått till ungefär 10 hektar per år, i enlighet med åtgärdens mål i kompensationsplanen (Banverket 2005, sid 58-59). Vad gäller antalet fåglar som nyttjat fälten så har åtgärden i varierande grad - årligen, vissa år eller inte alls beroende på om det gäller sångsvan, sädgås eller trana - uppnått nivåerna i kvalitetsmålet som finns angivet i planen. Om man anser det viktigt att säkerställa födotillgången för gäss och tranor kan det vara motiverat att sprida ut spannmål på våren istället för att lämna otröskade fält på hösten. Att sprida ut spannmål har visat sig fungera bra vid försök i fält men även senare. Att sprida ut fodersäd efter det att flertalet sångsvanar och kanadagäss lämnat SPA-området på våren, bedöms vara ett bra alternativ till oskördade fodersädsfält om man vill gynna t.ex. sädgäss. Då undviker man att födan på fälten äts upp redan innan sädgässen och andra sena arter anlänt till området, vilket i varierande men ökad utsträckning varit fallet under vårarna. Vi kan inte se att fodersädsfälten hittills har varit avgörande för områdenas funktion eftersom höga antal fåglar i områdena har uppnåtts även under vårar med lägre nyttjande av fodersädsfälten. Mest troligt är dock åtgärden inte längre långsiktigt hållbar med tanke på att så mycket av födan på fälten nu verkar ätas upp redan på hösten eller den tidiga våren. På de sex år som uppföljningen pågått är trenden klart negativ. 49

50 4Bedömning Med utgångspunkt från att syfte och uppsatta mål med kompensationen uppfylls mer än väl kan det slås fast att kompensationsområdena fungerar bra, även om det finns potential för förbättringar, se nedan under Sammanfattning och rekommendationer. Säkerhet i bedömningen Bedömningen görs med en mycket hög grad av säkerhet. Vårarna under den studerade tidsperioden bedöms vara representativa. Årsperioden har inkluderat både tidiga och sena vårar, liksom snabba respektive utdragna dito. Snöförhållandena har varierat, liksom förekomsten av spillsäd, oskördade fält och svämsjöar på andra håll i SPA-områdets slättlandskap. Kompensationsområdenas karaktär förväntas inte förändras på något avgörande sätt, de närmaste åren, vad gäller naturmiljöer eller skötsel. Trots att tekniska problem med pumpar uppstått under ett par av åren vilket försenat vattenpåfyllningen har stora mängder fåglar ändå vistats i områdena. Vad gäller sädgässen har andelen tundrasädgäss (rossicus) varit så pass låg att det inte kan ha påverkat slutsatserna genom eventuella skillnader i habitatval eller störningskänslighet gentemot taigasädgås (fabalis). De år som störningsstudierna genomfördes har andelen tundrasädgäss varit låg (4,6% vid stickprovsstudier våren 2015). Bedömningen görs med utgångspunkt från de trafikvolymer och tågtyper som trafikerat banan under åren för uppföljningen, men tar också i beräkning en ökad trafikvolym. Vad gäller persontågen har trafiken uppnått en volym som är fullt i nivå med det som beskrevs i Banverkets järnvägsplan. Det är inte sannolikt att fler persontåg, inte ens nattetid, skulle försämra områdenas funktion för fåglarna i någon märkbar grad med tanke på att de störningar på fåglar från tågtrafiken som kunnat registreras varit så begränsade, både med avseende på intensitet och räckvidd. Godstrafiken har ännu långt kvar till den trafiknivå som beskrevs i MKBn för järnvägsplanen. Våren 2015 hade dock godståg av vanliga typer börjat trafikera banan i viss omfattning och de störningsstudier som gjordes visar att störningarna från godstågen inte är dramatiskt större än störningarna från persontågen. Sammantaget är störningarna av tågtrafiken idag betydligt mindre än de nivåer som förutsågs och beskrevs i MKB och kompensationsplan (t.ex. Banverket 2006), vilket gör att det fortfarande finns en god marginal. Även med en fortsatt ökning av tågtrafiken, främst godståg, så är det osannolikt att områdena pga störningarna försämras så mycket mer att fågelantalen totalt minskar och att målen med kompensationsområdena därigenom äventyras. Vid mindre bullriga tågpassager, dvs de flesta, påverkas inte gäss på mycket mer än 10 meter från banan nämnvärt. I värsta fall kan en ökad tågtrafik ge mycket påverkan på zonen 0-50 meter från järnväg så att den används i mindre grad av t.ex. betande gäss medan det blir en viss ökad påverkan upp till 100 meter. På längre avstånd förväntas inga nämnvärda förändringar. Samtidigt förväntas dock en viss invänjning till tågpassagerna. 50

51 4 Sammantaget visar uppföljningen att kompensationsområdena tillgodoser fåglarnas behov med god Sammanfattning och rekommendationer marginal - kompensationsområdena fungerar i enlighet med syftet och måluppfyllelsen är hög för de delområden och åtgärder som utvärderats. Med hänsyn till förvaltningsplanens långsiktighet bedöms det också vara mycket sannolikt att målen även framledes kommer att uppnås på årlig, eller näst intill årlig, basis. Vad gäller frågan om behovet av ytterligare kompensationsåtgärder är bedömningen att ytterligare kompensationsåtgärder inte behövs. Inte i något fall pekar resultaten på att de uppsatta målen för kompensationsområdena återkommande fallerar vad avser arter eller antal. Tvärtom visar uppföljningen att antalet fåglar av relevanta arter ofta ligger långt över de nivåer som sattes upp i målformuleringarna, och att de gör så under längre perioder varje vår. Vill man ändå öka områdenas potential att hålla rastande fåglar, och minska risken för störningar, pekar den genomförda uppföljningen framför allt på följande åtgärder som kan förbättra områdena ytterligare: Att helt eller delvis ersätta de oskördade fodersädsfälten med utspridd spannmål, t.ex. korn. Om denna åtgärd genomförs något senare på våren, i april, skulle det minska risken att sädgässens föda äts upp av svanar och andra fåglar redan under hösten eller den tidiga våren. Att se till så att fodersädsfälten, eller motsvarande åtgärd, inte hamnar till stora delar under vatten vilket var fallet på Skärberget-Stranden våren Att genom förbättrad tillsyn se till att pumpanordningarna är i gott skick och verkligen fungerar när behov finns och det är dags att pumpa in vatten i flödvattenytor och våtmarker. Tekniska problem av denna typ har försenat pumpning både våren 2010 och Att börja pumpa och fylla flödvattenytor och våtmarker så snart stora mängder fåglar anländer till slättområdena, och inte dröja med detta. Om man fått fåglarna att tidigt anlända till fodersädsfälten i SPA-området bör man också se till att trygga vilo- och sovplatser finns. Att tidigarelägga beträdnadsförbudet på våren till åtminstone 15 mars för att minska risken för störningar på rastande fåglar. I nuläget träder förbudet i kraft 1 april men flera av vårarna har stora mängder fåglar som svanar och gäss anlänt redan flera veckor tidigare än så. Vi har märkt att fågelreflexerna som ska markera järnvägens kontaktledningar och hjälpa fåglarna att i tid undvika kollisioner slits ganska hårt och efter hand ramlar bort. Det rekommenderas att hålla detta under uppsikt och regelbundet ersätta försvunna reflexer. I den mån arbeten och underhåll behöver utföras på järnvägen genom kompensationsområdena bör det så långt möjligt planeras så att det inte infaller under den viktigaste delen av våren för de rastande fåglarna. 51

52 4Behovet av ytterligare bullerdämpning Behovet av ytterligare bullerdämpning har vi i viss mån redan berört genom att titta på hur väl kompensationsområdena fungerar och hur störningarna från järnvägen ser ut (se föregående avsnitt). Vi måste dock även besvara frågan om ytterligare bullerdämpning är avgörande för sädgässens nattplats i Västerfjärden. Därför har vi också utvärderat hur bullernivåerna och nuvarande bullerdämpning ser ut, och hur fåglarna reagerar på störningar av passerande tåg, främst nattetid. Vi har också kunnat följa gässens nattplats i Västerfjärden i takt med att trafiken har byggts ut. Befintlig bullerpåverkan Bullermätningarna De mätningar som har gjorts visar att den bullerskärm som har anlags på södra sidan spåret fungerar effektivt. Jämfört med de maximala bullernivåerna som uppmätts på norra sidan är värdena betydligt lägre åt söder, vilket sannolikt kan tillskrivas bullerskärmen. I och med detta uppfylls syftet att reducera bullernivåerna söderut mot Västerfjärden där den viktiga nattplatsen för sädgäss finns. Uppmätta ljudnivåer LA max från tågtrafiken 2013 och 2015 pekar på att den närmaste delen av nattplatsen i Västerfjärden (knappt 500 meter från järnväg) har relativt låga ljudnivåer (LA max ca 69 dba). I flera fall var bakgrundsljudet från bl.a. vinden för hög för att kunna registrera tågpassagen redan på mätpunkten 400 meter från järnvägen. Övriga delar av Västerfjärden torde följdaktligen ha än lägre nivåer. Jämfört med ljudnivåerna som råder i den del av våtmarkerna på Skäret som ligger inom den s.k. störningszonen, och där också sädgäss övernattar, så är maxnivåerna i närmaste delen av Västerfjärden avsevärt lägre, cirka 62 dba jämfört med dba i våtmarkerna 50 m från järnväg. Några gränser för tillåtet buller genom SPA-området, nattetid eller dagtid, anges inte i tillståndet att driva trafik på Botniabanan. Gåsnattplatsen i Västerfjärden Uppföljningen av gåsnattplatsen i Västerfjärden ger inga indikationer på att störningarna från tågtrafiken kommer att leda till att nattplatsen överges. Någon minskande trend i antalet övernattande sädgäss som kan relateras till tågtrafiken kan inte fastställas efter sex år av uppföljande räkningar. Andra faktorer har sannolikt mycket större betydelse för hur många gäss som nyttjar nattplatsen. Andelen av det totala antalet sädgäss i SPA-området vilka övernattade vid Västerfjärden var klart högre än under tidigare inventeringsår, trots en ökad tågtrafik. Inte heller kan något mönster ses att nattplatsens centrum flyttat sig längre från banan, eller att delar av nattplatsen har övergetts. De åtta nattliga passager av godståg som arrangerades gav inga märkbara reaktioner hos gäss i Västerfjärden. Detta till skillnad från våtmarkerna vid järnvägen där gåskackel hördes vid flera passager, och där ett antal sädgäss vid ett tillfälle också lämnade sin nattplats i södra våtmarken nära järnvägen. 52

53 4 Vad gäller frågan om behover av ytterligare bullerdämpning är bedömningen att någon sådan inte Bedömning behövs. Tågtrafiken nattetid har i sig inte påverkat gässens nattplats i Västerfjärden. Ljudnivåerna där överskrider inte heller de ljudnivåer som råder i de anlagda våtmarker där sädgäss också övernattar. Mer bullriga tåg kan dock störa övernattande gäss i dessa våtmarker. Åtminstone tåg med högre bullernivåer i kombination med ljuseffekter verkar kunna störa gäss som sover i våtmarkerna inom 100 m från järnvägen. Att Västerfjärden som nattplats skulle påverkas bedöms som osannolikt pga de lägre bullernivåerna och det större avståndet till järnvägen. Därigenom behövs heller ingen ytterligare bullerdämpning. I värsta fall kan sädgässen välja bort att övernatta i de anlagda våtmarkerna och istället välja Västerfjärden som ligger längre från järnvägen. Troligast är ändå att de även vid ökad trafik fortsätter att övernatta i de anlagda våtmarkerna men att en mindre del vissa nätter kan skrämmas upp och fortsätta natten i Västerfjärden istället. Säkerhet i bedömningen Bedömningen görs med en hög grad av säkerhet. Tågtrafiken har ökat varje år under den studerade perioden och fokus på störningsstudierna vid järnvägen förbi Skäret och Västerfjärden har legat under , dvs åren med mest tågtrafik och då även godstrafik i viss omfattning har påbörjats (2015). Bullermätningarna under 2013 och 2015 har fungerat bra och omfattat ett stort antal tågpassager, inte minst godståg under 2015, och har gjorts under varierande väder- och vindförutsättningar. Vårarna under den studerade tidsperioden bedöms också vara representativa och har inkluderat både tidiga och sena, snabba och utdragna vårar, inklusive bakslag med låga temperaturer. Snö- och isförhållanden har varierat, t.ex. tidpunkten för islossning i Västerfjärden. Vad gäller sädgässen har andelen tundrasädgäss (rossicus) varit så pass låg att det inte kan ha påverkat slutsatserna genom eventuella skillnader i t.ex. störningskänslighet gentemot taigasädgås (fabalis). De åtta nattliga passager av godståg som arrangerades gav inga märkbara reaktioner på gässen i Västerfjärden. Om trafik med godståg nattetid ökar än mer så förväntas en viss ökning av störningarna, särskilt om det sker med tågtyper eller tågsätt som är bullrigare. De typer av godståg som idag trafikerar banan medför dock av allt att döma relativt begränsade störningar, och en ökning av trafiken till de nivåer som förutsetts bedöms inte göra någon avgörande skillnad. Redan idag passerar ett flertal tåg varje dygn medan mörker råder. Slutsatsen är också helt i linje med andra studier av sädgäss vid järnväg som redovisades vid miljöprövningen av kompensationsåtgärderna. 53

54 4Sammanfattning Genomförda studier visar att dagens bullerdämpning fungerar som avsett, den reducerar effektivt ljudnivåerna på södra sidan spåret, mot Västerfjärden. Ljudnivåerna redan ca 100 m närmare järnvägen än den norra delen av Västerfjärden är idag så låga att bakgrundsljuden från bl.a. vind ibland är högre. Inga tecken kan heller ses på att nattplatsen påverkas negativt av tågtrafiken - dess utbredning är densamma och antalet övernattande sädgäss i Västerfjärden har inte minskat över tid. Skillnaden i ljudnivå är också avsevärd jämfört med de högre ljudnivåer som råder i våtmarkerna nära järnvägen - där sädgäss också övernattar. Vad gäller frågan om behovet av ytterligare bullerdämpning är bedömningen att någon sådan inte behövs. Ljudnivåerna på nattplatsen i Västerfjärden är idag låga och påverkan på nattplatsen går inte att utläsa. Inget i studierna pekar på att ökad bullerdämpning i sig är avgörande för att bevara gåsnattplatsen i Västerfjärden. De störningar vid våtmarkerna som i viss mån sker av passerande tåg är troligen inte enbart relaterade till buller vilket gör nyttan av mer bullerdämpning än mer tveksam. 18 Änden av bullerskyddet på Skärets nordöstra sida 54

55 4 19 Rastande gäss vid Rengrundet mot Västerfjärden 55

56 Källor Litteratur Banverket Botniabanan. Regeringsvillkor avseende Umeälvens delta. Plan för kompensationsåtgärder, förvaltning och finansiering. Januari 2005, uppdaterad efter fältinventeringar Botnia 2004:003. Banverket. Banverket Kompensation avseende rastande fåglar i SPA-området vid Umeälvens delta och slätter. Botnia 2006:001. Banverket. Brodin, T., Strasevicius, D., Sundelin, A., Hansson, P., Bernhardtson, P. och Skyllberg, U Umedeltats Fältstation I: SOF Fågelåret Halmstad. Länsstyrelsen Sjöberg, K. & de Jong, A Fågelstudier 2006 med anledning av Botniabanans dragning över Umeälvens mynningsområde. Rapport till Banverket. Sjöberg, K. & de Jong, A Sammanfattning av erfarenheterna från fågelstudier inom kontrollprogrammet för Botniabanan år PM Sjöberg, K. & de Jong, A Fågelstudier 2008 med anledning av Botniabanans dragning över Umeälvens mynningsområde. Rapport till Stiftelsen Naturvård vid Nedre Umeälven. Skyllberg, U., Bernhardtson, P. och Hansson, P Sädgåsens (Anser fabalis) val av födosöksfält i Umedeltat före och efter Botniabanan och dess kompensationsåtgärder, men före trafikering av järnvägen. Fåglar i Västerbotten 35, nr 3-4. Skyllberg, U., Bernhardtson, P., Naudot, E. och Hansson, P Taigasädgås (Anser f. fabalis) och tundrasädgås (A. f. rossicus) rastande i Umedeltat och Brånsjön vårarna : Dagsmaxnoteringar i relation till övriga Västerbotten och Norrbotten. Fåglar i Västerbotten 38, nr 1. Stiftelsen Naturvård vid Nedre Umeälven Skötselregim för reglering av våtmarker och flödvattenytor i naturreservaten Södra Degernässlätten-Sundet och Storavan. Beslutad Strasevicius, D., Brodin, T., Sundelin, A., Selstam, G., Hansson, P., Bernhardtson, P. och Skyllberg, U Umedeltats Fältstation I: SOF Fågelåret Halmstad. Trafikverket Villkorsuppföljning fåglar vid Botniabanan Årsrapport Enetjärn Natur AB på uppdrag av Trafikverket. Trafikverket Villkorsuppföljning fåglar vid Botniabanan Årsrapport Enetjärn Natur AB på uppdrag av Trafikverket. 56

57 Trafikverket Villkorsuppföljning fåglar vid Botniabanan Årsrapport Enetjärn Natur AB på uppdrag av Trafikverket. Trafikverket Villkorsuppföljning fåglar vid Botniabanan Årsrapport Enetjärn Natur AB på uppdrag av Trafikverket. Trafikverket 2015a. Villkorsuppföljning fåglar vid Botniabanan Årsrapport Enetjärn Natur AB på uppdrag av Trafikverket. Trafikverket 2015b. Villkorsuppföljning fåglar vid Botniabanan Årsrapport Enetjärn Natur AB på uppdrag av Trafikverket. Tunemalm Akustik AB Umedeltat Umeå. Uppmätning av ljudnivåer vid tågpassager på Botniabanan genom Södra Degernässlättens naturreservat. Tunemalm Akustik AB på uppdrag av Enetjärn Natur AB. Tunemalm Akustik AB Umedeltat Umeå. Förnyade ljudmätningar vid tågpassager på Botniabanan genom Södra Degernässlättens naturreservat. Tunemalm Akustik AB på uppdrag av Enetjärn Natur AB. Övriga källor: Artportalen Artportalen. ArtDatabanken och Naturvårdsverkets webbaserade databas. Länk: Karlsson, Malin. Stiftelsen Naturvård vid Nedre Umeälven. Muntligt och i e-post. Stiftelsen Naturvård vid Nedre Umeälven, Trafikverket 2015c. Rapporterade tågsammansättningar vid: Stöcke, I e-post. 57

58 Bilaga 1 Översiktskarta över SPA-området med de viktigaste lokaler som omnämns. 1 = Röbäcksdalen, 2 = Obsladan, 3 = T-vägen, 4 = Dingnäset, 5 = Degernäsbäcken N om Degernäsvägen, 6 = Degernäs, 7 = Degernäsbäcken, 8 = Södra Degernässlätten, 9 = Skäret, 10 = Stranden, 11 = Rengrundet, 12 = Bergön, 13 = Tuvan-viken, 14 = Stöcke strandängar, 15 = Västerfjärden, 16 = Lunnagrundet, 17 = Österfjärden, 18 = Stöcke, 19 = Sundshålet, 20 = Storavan!( 1!( 2!( 3!( 4!( 5!( 6!( 7!( 8!( 9!( 10!(!( 12 11!( 14 15!(!( 16!( 13!( 17!( 18!( 19!( 20!( Fågellokal Botniabanan Ü Natura 2000 (SPA) Kilometer 58

59 Bilaga 2 Karta över de räkningspunkter (1-9) respektive räkningszoner (A-S) som användes H A I J B C D E F K L M G N 7 O 8 P Q 9 R S Botniabanan! Räkningspunkt Räkningszon MeterÜ 59

60 Bilaga 3 Detaljkarta över de viktigaste delområdena och platserna vid Skärberget-Stranden inklusive Stöcke strandängar Degernäs by Skärberget - Stranden A H Skärberget-Stranden norra delen Degernäsbäcken B Botniabanan I C D J Skäret E F K Bergön Stranden L Rengrundet M G Skärberget-Stranden södra delen Västerfjärden Stöcke strandängar N Lunnagrundet ± O Sundshålet m Skärberget - Stranden Störningszon 350 meter Delområde Stöcke strandängar Delområde Skärberget-Stranden, södra Delområde Skärberget-Stranden, norra Inventeringszoner (A-O) Botniabanan Degernäsbäcken 60

61 Bilaga 4 Tabell 11. Inräknade maxantal dagtid av de vanligaste vadararterna inom de tre kompensationområdena samlat, Tofsvipa Ljungpipare Brushane Storspov År

62 Bilaga 5 Tabeller över inräknade fåglar i kompensationsområdena , redovisade per delområde Tabell 12. Inräknade maxantal dagtid för utvalda arter inom Skärberget-Stranden, norra delen År Sångsvan Grågås Sädgås Kanadagås Simänder Trana Tabell 13. Inräknade maxantal dagtid för utvalda arter inom Skärberget-Stranden, södra delen År Sångsvan Grågås Sädgås Kanadagås Simänder Trana

63 Bilaga 5, forts. Tabell 14. Inräknade maxantal dagtid för utvalda arter inom Stöcke strandängar År Sångsvan Grågås Sädgås Kanadagås Simänder Trana Tabell 15. Inräknade maxantal dagtid för utvalda arter inom Storavan År Sångsvan Grågås Sädgås Kanadagås Simänder Trana

64 Bilaga 6 Karta över kvarlämnade fodersädsfält hösten 2014 till våren Fältens rumsliga fördelning inom kompensationsområdena har sett ungefär likadan ut samtliga vårar Skärberget-Stranden (3 fält på totalt ca 7 ha), Stöcke strandängar (1 yta - ca 2 ha), Storavan (1 yta - ca 3 ha) 64

65 Bilaga 7 Fältet (ljus färg) på södra sidan järnvägen vid Skäret där störningsstudier genomfördes Röd avgränsning avser området där spannmål (korn) spreds ut våren Blå linjer markerar utlagda gradienter för spillningsstudien, siffor markerar 50-m avstånd 65

66 Bilaga 8 Tabell 16. Översikt av natträkningarna av sädgäss i våtmarkerna vid järnvägen (Skäret) År Genomförda räkningar Första räkning Första sädgäss Sista räkning Sista sädgäss Max antal sädgäss, datum Gåsnätter april 21 april (112 ex) 4 maj 3 maj (13 ex) 479 (26 april) april 12 april (4 ex) mars 27 mars (46 ex) 26 april 25 april (30 ex) 3 maj 30 april (92 ex) 260 (21 april) (24 april) april 22 april (113 ex) 5 maj 4 maj (16 ex) 113 (22 april) april 2 april (2 ex) april 6 april (150 ex) 26 april 26 april (116 ex) 26 april 26 april (94 ex) 192 (23 april) (10 april)

67 Bilaga 9 Mätpunkter för ljudnivåer vårarna 2013 och