med godkännandet av järnvägsbygget av Botniabanan genom Natura2000-

Transkript

1 Sädgåsens (Anser fabalis) val av födosöksfält i Umedeltat före och efter Botniabanan och dess kompensationsåtgärder, men före trafikering av järnvägen Ulf Skyllberg, Per Bernhardtson och Per Hansson EU-kommissionen och det svenska miljödomstolsväsendet ställde en rad krav i samband med godkännandet av järnvägsbygget Botniabanan genom Natura2000- området Umeälvens delta och slätter. Så kallade kompensationsåtgärder skulle genomföras, både för att gottgöra för intrång i värdefulla våtmarks- och skogsmiljöer men också för att kompensera för störning och bortfall av viktiga födosöksplatser för rastande fåglar i slättlandet, i första hand sädgås. Umedeltat har en utomordentlig betydelse för det skandinaviska häckbeståndet av sädgås, och de åtgärder som genomförts under ledning av Banverket under perioden syftar till att ge full kompensation för arten under sin vistelse i Umedeltat när Botniabanan är i full trafik. De åtgärder som genomförts och som enligt Banverket och dess fågelexperter skall gynna sädgåsen är anläggandet av 20 ha öppet vatten i form av två dammkonstruktioner på södra Degernässlätten, restaurering av slättsjön Storavan samt lämnande av ca 10 ha oskördade spannmålsfält på utvalda platser i slättlandet. I denna uppsats gör vi en första analys av sädgåsens val av födosöksområden före och efter byggnationen av järnvägen, inklusive dess i domstol fastställda kompensationsåtgärder. Räkningsmetoden beskrivs i separat artikel i detta temanummer. Restaureringsarbete, Botniabanans byggskede samt kompensationsåtgärder Redan 2002 genomfördes de första restaureringsarbetena i Umedeltat då slyskogen mellan Skäret och norra Västerfjärden röjdes bort och Rengrundets betade strandängar återskapades. Detta skedde i VOF:s regi i samarbete med Länsstyrelsen och med finansiering från EU. Under fortsatte det andra steget i restaureringen genom slyröjning och återskapande av betade strandängar vid Sundshålet och Stranden, Stöcke. Denna gång i Banverkets regi som ett led att skapa kompensation för det kommande intrånget av Botniabanan. Våren 2007 stod således de nya strandängarna runt Västerfjärden klara. Den andra större restaureringsåtgärden som genomfördes i Banverket regi var återskapandet av sjön Storavan, Stöcke, med angränsande betade strandängar. Hösten 2007 inleddes röjningsarbetet. Storavans öppna vattenytor (regleras genom pumpning av vatten från Bubäcken) samt de betade strandängarna runt sjön stod klara för fåglarna att ta i bruk från våren Under hösten 2007 inleddes så byggnationerna av Botniabanan genom Natura2000- området. För sädgässen innebar detta att deras mest avskilda men samtidigt närmast nattplatsen belägna födosöksfält på Skäret ödelades av själva järnvägsbygget. Den del av fältet som inte berördes av själva järnvägen (inkluderande tillfartsvägar och upplagsplatser) odlades inte, och det lämnade fjolårsgräset gjorde fältet oanvändbart för sädgäss våren Redan hösten 2006 lämnades halva fältet vid Skäret obrukat, varför endast den andra halvan kunde nyttjas av gäss, tranor och svanar våren Dammbyggnationerna, med syfte att skapa öppet vatten redan i april för våtmarksfåglar på Skäret och södra Degernässlätten, påbörjades på allvar hösten 2008 och stod klara till våren Födosöksfält och föda I Umedeltat söker sädgåsen i första hand föda på fuktiga åkrar med obearbetad korn- eller havrestubb eller med oskördad spannmål som bönderna tvingats lämna eller plöja ner under senhösten. Endast i slutet av vårrastningsperioden, eller efter 104

2 mycket milda vintrar, kan vi se sädgåsen födosöka på vall eller annan gräsmark. Sädgäss kan även undantagsvis ses beta på strandängar och stundom även på akvatisk vegetation, i slutet av rastperioden, men denna resurs förblir av underordnad betydelse. I första hand av den anledningen att sädgåsen utnyttjar Umedeltat innan skottskjutningen hos olika gräs och halvgräs har kommit igång, i början av maj. På detta vis har sädgåsen klarat sitt födointag i Umedeltat, men under 2004 förändrades situationen. Som ett led i förberedelserna inför Botniabanan, betalade Banverket (och senare Stiftelsen för Naturvård vid nedre Umeälven ) under perioden enskilda bönder för att lämna oskördade spannmålsfält. Dessa fält återfanns vid Sundshålet och Storavan , på norra, västra och södra Degernässlätterna, Raningarna i Stöcke samt vid Obsladan på Röbäcksslätten På Skäret lämnades oskördade spannmålsfält Utöver dessa matfält lämnades på sedvanligt manér även oskördade fält, eller delvis nedmyllad gröda, av bönder som inte kunde få in sin säd på grund av andra orsaker. Dessa fält återfinns i första hand i lägre liggande terräng, t ex vid Raningarna i Stöcke samt på södra Degernässlätten och Skäret. Utöver detta har enskilda bönder, för att återföra organiskt material och näring till jordarna (gödsla), under hösten och vintern kört ut otjänligt spannmål och annan gröda (t ex potatis) på fälten. Även här har botniabanebygget, genom att betala för denna insats, utökat denna resurs under senare år. Vårarna har spannmål således körts ut på några platser på södra och västra Degernässlätterna. Sammantaget kan sägas att av olika anledningar oskördade fält och stubbåkrar under samtliga år har funnits tillgängliga för sädgässen inom i det närmaste hela slättområdet. Sädgåsens val av födosökslokaler styrs naturligtvis i första hand av födotillgång, men om denna resurs finns att tillgå styrs fältvalet av andra faktorer där markens fuktighet, ostördhet och avståndet till nattplatsen är de viktigaste. Strategin att lämna oskördade fält har inte alltid fallit väl ut, vilket har haft flera orsaker. Viktigt är att fältet har rätt fuktighet och att sädeskornen har blötlagts en tid. Oskördade kornåkrar med torr, stående gröda ratas till förmån för fuktiga stubbåkrar där skörderester finns väl blötlagda i jorden. Generellt återfinns de fuktigaste fälten närmast Västerfjärden (Skäret, S och SV Degernässlätterna, Sundshålet) av den enkla anledningen att marken på dessa platser ligger lägst i landskapet. Även snösmältningens förlopp i slättlandet påverkar fuktigheten. Sydlägen smälter och äts tidigt av, medan nordlägen oftast är bäst under rastkulminationen. Sena, snörika vårar söker sig den första vågen av sädgäss till de tidigt framsmälta, stora fälten vid Röbäcksdalen och Obsladan i norra delen av slättområdet. Dessa relativt högt belägna områden torkar dock snabbt upp, medan mindre fält med stora snödjup och lågt liggande i landskapet i den södra delen av slätten traditionellt har hyst de största ansamlingarna av sädgäss (och andra våtmarksfåglar) under rastkulminationen. Tidiga, snöfattiga vårar har sädgässen traditionellt nästan inte alls utnyttjat den norra delen av slätten, utan helt koncentrerats till södra Degernässlätten och Skäret. Detta mönster har dock kommit att förändras radikalt i och med järnvägsbygget samt restaureringsåtgärderna runt Västerfjärden. Röjningen av slyområdet mellan Skäret och norra Västerfjärden 2002, resulterade i större solinstrålning och snabbare snöavsmältning på Skäret. Avverkningen av skogsridån mellan Skäret och södra Degernässlätten, samt anläggandet av dammar på ömse sidor om järnvägen har ytterligare förstärkt den betydligt snabbare snöavsmältningen på Skäret och södra Degernässlätten jämfört med hur det varit tidigare. Sångsvanens numerär och rasttid är också avgörande för sädgåsens födosök och fältval. Under studieperioden har dagsmaximum för sångsvan drygt fyrfaldigats 105

3 från 855 ex 2004 till 3930 ex Eftersom sångsvanarna anländer ungefär en vecka innan sädgässen, har den mest lättillgängliga födan (t ex lämnade, oskördade fält) konsumerats innan sädgässen anländer till Umedeltat. Målet för sädgässen är att maximera sitt energiintag och minimera energiförluster. Den största energiutgiften består i transporter mellan nattplats och födosöksfält, mellan födosöksfält samt vaksamhet, oro och uppbrott i samband med störning. Av denna anledning väljer sädgässen i första hand födosöksfält som är ostörda och belägna nära nattplatsen, något som är väl känt från Storbritannien (Gill, 1996) och Nedre Rehndalen (Mooij, 1993). Samband mellan årsmån, rastperiodens kulmination och längd Beroende på vårens framfart i södra Sverige, snösituationen i norra Norrland samt väderbetingelser under sträcktiden varierar antalet sädgäss som utnyttjar Umedeltat mellan olika år. Vissa år anländer gässen tidigt och i flera vågor med några dagars mellanrum, medan de andra år i den stora majoriteten av sädgässen anländer i en stor stöt under några dagars tid. Datumintervall med 90 % av antal gåsdagar Som tidigare nämnts är förutom tillgång på föda, årsmånen avgörande för sädgåsens val av födosöksfält. Med årsmånen avses i första hand snömältningens förlopp i södra Sverige, i Umedeltat samt på rastlokaler i inlandet (Brånsjön) och längre norrut i Västerbotten och Norrbotten. Även tidpunkter för perioder med varma, sydliga vindar samt perioder med väderbakslag spelar roll för när sädgässen anländer och hur länge de stannar i Umedeltat. Ingen vår är den andra helt lik, men under perioden kan fyra vårar kategoriseras som relativt normala avseende tidpunkten för rastkulmination samt rastperiodens längd. Under vårarna 2004, 2005, 2009 och 2010 inföll 90% av sädgåsdagarna under dagar, perioden april (Tabell 1). Åren 2004, 2005 och 2010 uppvisar liknande antal både avseende sädgåsdagar, dagsmax samt beräknat minimiantal sädgäss. Även antalet simultant räknade sädgäss på rastlokaler i södra Västerbotten samt i hela norra Norrland visade någorlunda liknande antal 2004, 2005 och Däremot var antalet sädgåsdagar, dagsmax och beräknat minimiantal betydligt större 2009, både i Umedeltat samt om alla lokaler i Västeroch Norrbotten beaktas 2009 (Tabell 1). Den stora anledningen till avvikelsen 2009 var den rekordtidiga våren i södra Sverige, som gjorde att sädgässen infann sig på Närkeslätten och i Mälardalen redan i början av februari. Där uppehöll de sig längre än normalt, och när varma sydvindar kom att dominera under perioden april sträckte i stort sett hela beståndet iväg till norra Norrlandskusten i en enda stor våg, med den största ansamlingen i Umedeltat (2590 ex 23.4). Totalt räknades samtidigt 5500 sädgäss på rastlokalerna i Väster- och Norrbotten Vårarna 2007 och 2008 var snarlika i så måtto att vintern var snöfattig Tabell 1. Rastperiodens längd beräknad som 90% av antalet gåsdagar, dagsmax samt beräknat minimiantal sädgäss som utnyttjat Umedeltat under vårrastningen. Dagar i intervallet Totalt antal gåsdagar Dagsmaxnotering Beräknat minimiantal i Umedeltat * Dagsmaximum Västerbotten +Norrbotten 5% 95% april 27 april april 27 april april 29 april april 24 april april 26 april april 26 april april 29 april * inklusive konservativ omsättning, se Skyllberg m.fl. i detta nummer. 106

4 Ett strävsamt par taigasädgäss. Foto: Jörgen Wiklund/N 107

5 Figur 1. Fältval av födosökande sädgäss i Umedeltat , innan järnvägsbygget påbörjades. 108

6 Figur 2. Fältval av födosökande sädgäss i Umedeltat , efter det att järnvägsbygget påbörjats 109

7 Figur 3. Förändring i % gåsdagar mellan perioden , innan byggnationer och kompensationsåtgärder kommit igång, och perioden då järnvägen (heldragen linje) och kompensationsåtgärder färdigställdes. Födosök/vila på strandängar är inte medtaget. De senare var färdiga till våren Stöcke representerar Raningarna, Storavan och Sundshålet. Norrut är uppåt i figuren. och våren mycket tidig i Västerbotten. Det resulterade i en mer utdragen rastperiod om 21 respektive 18 dagar. Väderbakslag under perioden 8-14 april båda åren bidrog även till ett utdraget rastförlopp, och huvuddelen av gässen kom ändå ganska normalt april (Figur 1 och 2). Skillnaden mellan åren 2007 och 2008 var dock betydande när det gäller antal sädgåsdagar i Umedeltat (18566 respektive 25555). Det kan förklaras av att gässen 2008 i likhet med 2009 lämnade södra Sverige ganska synkront. I kombination 110 med stora snödjup i inlandet och längre norrut längs kusten så resulterade detta i stora ansamlingar av sädgäss i Umedeltat. Även om totalsumman sädgäss 2008 (4800) var något färre än 2009 (5500), så anlände nästan alla sädgäss samtidigt dessa år till skillnad från det mer normala då gässen anländer i två eller flera vågor till Umeå och Luleåtrakterna. Våren 2006 var visserligen avvikande sen, och stora snömängder i Brånsjön koncentrerade den första vågen av sädgäss till Umedeltat, men värmen slog till i slutet av april och snön smälte snabbt. Den sena ankomsten i kombination med

8 % av totala antalet gåsdagar % av totala antalet gåsdagar Skäret Degernäs S Degernäs V+N Stöcke/Storavan T-vägen/Obsladan Övrigt värmebölja, resulterade i en rekordkort rastperiod om bara 10 dagar (Tabell 1). Sammanfattningsvis inföll två normala vårar avseende årsmån och rasttid innan (2004 och 2005) och efter (2009 och 2010) byggnationen av Botniabanan. Även antalet extremt tidiga vårar var samma till antalet, innan (2007) som efter (2008) byggnationen. Till detta kommer våren 2006, som blev snörik men ändå resulterade i en mycket kort rastperiod. Sammantaget kan förutsättningen för en rättvis jämförelse av födosöksvalet innan och efter byggnationen med avseende på variation i årsmån inte bli mycket bättre. 0.0 Skäret Degernäs S Degernäs V+N Stöcke/Storavan T-vägen/Obsladan Figur 4. Sädgåsen utnyttjande av födosöksområden enskilda år , samt medeltal för (figuren till höger). ankomsten av sädgäss till april. I likhet med 2006, som också var snörik, fördelades gässen ganska likartat mellan Skäret, södra Degernässlätten och Obsladan/T-vägen under en stor del av rastperioden. Under 2004 nyttjade ca en tredjedel av gässen under rastkulminationen ett fält på Raningarna i Stöcke som blivit delvis översvämmat. På samma sätt skiftade ca 1/3 av gässen över till ett fält på västra Degernässlätten under kulminationen Röbäcksdalen hyste ca 100 gäss första tredjedelen av rastperioden både 2004 och 2006, vilket är ett tydligt tecken på att dessa fält som kan torka upp på kort tid höll sig fuktiga längre än snöfattigare och tidiga vårar. Övrigt Födofältsutnyttjande före järnvägen och kompensationsåtgärder Innan vi kan göra en jämförelse av hur sädgåsen i medeltal utnyttjade olika födosöksfält före och efter byggnationen av järnvägen, bör vi analysera mer i detalj hur och varför födosöksvalet varierade mellan åren Om vi tittar på hur sädgässen använder olika fält över tid så framstår fördelningen snarlik 2004 och Även om våren 2004 ankom betydligt tidigare, så var den relativt snörik med ett ordentligt bakslag i vädret, som fördröjde den stora Våren 2005 var väldigt annorlunda, med en extremt stor koncentration av sädgäss till Skäret. Anledningen till detta var en snöfattig vår. De norra delarna av slätten hade torkat upp redan då gässen anlände, och de tog det fuktigare Skäret i anspråk. Anledningen till den plötsliga flytten till södra Degernässlätten april berodde på att sädgåsfångst med kanon-nät utfördes av en annan forskargrupp på Skäret under morgonen den 22:a, vilket skrämde bort gässen från detta område några dagar. Den relativa fördelningen av sädgäss våren 111

9 4,0 Viktat avstånd till nattplats (km) 3,5 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 järnvägsbygge dammbygge 0, År Figur 5. Avståndet från centrum av nattplatsen i Västerfjärden och den viktade tyngdpunkten för födosökområdet (beräknat som summan av medelavstånd % gåstimmar för varje enskild födosöksfält dividerat med 100%). Skalstrecken på x-axeln svarar mot april varje år. Pilarna anger tidpunkten då byggnationerna på Skäret (järnvägsbygge) och konstruktionen av dammanläggningarna på S Degernäs påbörjades. Medelavståndet är 2.0 km för perioden och 3.0 km för perioden var mycket lik 2005 fram till 15 april, med den skillnaden att ca 200 sädgäss anlände redan i slutet av mars, tillsammans med ca 2000 sångsvanar. Dessa födosökte i första hand på Skäret. Då huvudkontingenten av sädgäss anlände med sydvindar april, tog även dessa initialt Skäret i besittning. Notera att väldigt få sädgäss födosökte i den norra delen av slättlandet, p g a torra förhållanden där. Den stora skillnaden mellan 2005 och 2007 var att maten tog slut på Skäret det senaste året, vilket berodde på att endast halva Skäret fanns att tillgå som födosöksfält samt att 200 sädgäss och ca 1000 sångsvanar födosökt på Skäret i ca 10 dagar innan majoriteten sädgäss hade anlänt. Konsekvensen kan tydligt ses i Figur 1, då Skäret övergavs helt april (av såväl gäss som svanar) och södra Degernässlätten blev det enskilt viktigaste födosöksområdet. Precis som 2004 och 2006, skiftade ca 1/3 av sädgässen över till ett nytt fält (i Stöcke) under kulminationen. Denna gång ett delvis plöjt fält med skörderester. I slutet av april 2007 fanns öppet vatten i Västerfjärden och Österfjärden, varvid tid för vila och födosök spenderades där innan avfärden norrut. Födofältsutnyttjande efter konstruktion av järnväg och kompensationsåtgärder Den största skillnaden mot perioden , är avsaknaden av sädgäss på Skäret (Figur 2). Orsaken är naturligtvis 112

10 den att mycket av åkerarealen försvann vid järnvägsbyggnationen, men också att den areal som fanns kvar (ca hälften) endast delvis brukades. Dessutom anlades en damm söder om järnvägen, vilken omöjliggjorde födosök där från och med våren Den andra stora skillnaden mot perioden är att området Obsladan/T-vägen under samtliga år , framförallt 2009, var ett av de viktigaste för födosök. Under 2008, som var lika snöfattig och tidig som 2007, skulle detta sannolikt inte ha inträffat om Skäret funnits kvar. Precis som året innan dök de första sädgässen upp vid Röbäcksdalen och Obsladan/T-vägen, men till skillnad från 2007 kvarstod detta område som betydande även när större mängder av gäss anlände april. I likhet med den tidiga 2007, nyttjade sädgässen strandängarna i betydande utsträckning i slutet av rastperioden. Röjning av slyskog runt sjön Storavan hösten/vintern 2007 innebar att de närliggande åkermarkerna fick ett direkt samband med sjön och mellanliggande strandängar. Ett mer öppet landskap ger gässen en större trygghet (de kan avslöja faror bättre), och redan första våren (2008) nyttjades dessa åkermarker av upp till 540 sädgäss. Våren 2009 anlades dessutom matfält på platsen, som attraherade ca 1000 sångsvanar, men färre sädgäss (max 235 ex). Trots att stora mängder korn lämnats på fälten vid Storavan våren 2010, noterades endast ca 50 sädgäss under en veckolång period, vilket tydligt illustrerar hur svårt det är att enbart med hjälp av lämnat spannmål attrahera sädgäss. Istället trädde Sundshålet, där röjning av sly åter sammanbundit strandängar med odlad åkermark redan våren 2007, in som det viktigaste födosöksfältet på Stöckesidan med 424 ex som högsta notering Jämförelse före och efter järnvägsbygget och konstruktion av kompensationsåtgärder I Figur 3 illustreras fördelningen av sädgäss på de huvudsakliga födosöksområdena som ett medeltal för perioden och Enskilda år redovisas i Figur 4. Det framgår av Figur 3 att de sädgäss som tidigare nyttjade Skäret som sitt viktigaste födosöksområde i och med byggnationen av Botniabanan tvingades längre bort från sin huvudsakliga nattplats i Västerfjärden. Södra Degernässlätten och Stöcke (Raningarna, Storavan och Sundshålet) ökade endast marginellt sin andel av gåstimmarna. Den stora ökningen stod västra och norra Degernässlätterna, men framförallt Obsladan/T-vägen, för. Röbäcksdalen hyste ca 1.5% av gåstimmarna både före och efter bygget. Eftersom de två år (2008 och 2009) som haft flest gåstimmar inföll efter det att järnvägsbygget påbörjades, så kan det inte uteslutas att ökningen av antalet gåstimmar (notera dock att detta inte är detsamma som det absoluta antalet sädgäss, se Tabell 1) har tvingat en del sädgäss att välja sämre fält, som ligger längre ifrån nattplatsen. Om vi dock tittar enbart på våren 2010, som inte hade nämnvärt fler gåsdagar än vårarna , så är mönstret detsamma (Figur 4) som för medeltalet Det betyder att den huvudsakliga förklaringen till förskjutningen av sädgässens tyngdpunkt längre norrut är att de kompensationsåtgärder som vidtagits vid södra Degernässlätten och Storavan/Sundshålet inte lyckats motverka bortfallet av Skäret. Det framgår av Figur 4 att varken konstruktionen av dammarna vid södra Degernässlätten eller restaureringsarbetet vid Storavan/Stöcke (inklusive Sundshålet) resulterat i en avsevärt ökad andel av sädgässen något av åren De stora ökningarna står västra och norra Degernässlätterna för (2008 och 2010) samt Obsladan/T-vägen (2009 och 2010). Notera speciellt den stora ökningen vid Obsladan/T-vägen under åren , samtidigt som dammarna vid södra Degernässlätten var i full funktion. Den enda rimliga slutsatsen av detta är att kompensationsåtgärderna inte fullt ut fungerar för sädgåsen, den art som de i första hand är avsedda för. Det kan t o m vara så att den eventuellt positiva effekt dammarna har som källa för dricksvatten, motverkas av 113

11 Taigasädgäss på Västerfjärdens is. Foto: Jörgen Wiklund/N. 114

12 att den näst bästa födosöksområdet efter Skäret (södra Degernässlätten), också har förlorat viktig areal med gott födosök. Kontentan av att sädgässen måste söka sig längre norrut i slättområdet är att avståndet till nattplatsen, och därmed energiförlusterna under transport, ökat. En enkel beräkning visar att flygavståndet mellan nattplatsen i Västerfjärden och tyngdpunkten för födosöket har ökat från 2 km för perioden , till 3 km för perioden (Figur 5). Energiåtgången i samband med flygningar fram och åter till nattplatsen (vilken traditionellt även besöks under dagen för drickpaus och kortare vila) har således ökat med 50 % redan innan tågen börjat trafikera järnvägen. Här skulle dock kompensationsåtgärderna kunna lindra något, om dammarna vid södra Degernässlätten och Storavan kan nyttjas som dagviloplats, eller rent av som nattplats. En del sädgäss ses dricka och vila i Storavan och dammarna, men en kvantifiering av dessa aktiviteter saknas. Tack Till alla som medverkat vid fältstationens räkningar av sädgäss i Umedeltat : Emmanuel Naudot, Stefan Delin, Darius Strasevicius, Micael Jonsson, Peter Mathisen, Henrik Johansson, Aron Sandling, Mats Strandberg, Jörgen Kragh, Ralf Norberg. Referenser Gill, J.A Habitat choice in pink-footed geese: quantifying the constraints determi ning winter site use. Journal of Applied Ecology 33, Mooij, J.H Development and management of wintering geese in the Lower Rhine area of North Rhine-Westphalia/Germany. Die Vogelwarte 37, Skyllberg, U., Bernhardtson, P., Hansson, P., och Naudot, E Våruppträdande av Taiga sädgås (Anser f. fabalis) och Tundra sädgås (Anser f. rossicus) i Umedeltat : Dagsmaxnoteringar, omsättning och relation till rastantal i övriga Västerbotten och Norrbotten. Fåglar i Västerbotten detta nummer Sammanfattningsvis så kan vi konstatera att sädgässen, under de tre år som gått efter det att järnvägsbygget påbörjades, sökt sig längre norrut i slättområdet. Orsakerna till detta kan vara flera, men i vår analys är årsmånens variation likvärdig före och efter bygget. Vi kan konstatera att de kompensationsåtgärder som färdigställts i form av dammar och restaurering av Storavan under inte kunnat kompensera för förlusten av Skäret. Snarare har åtgärderna vid södra Degernässlätten ytterligare försämrat för sädgåsen, genom att värdefull tidigare ostörd födosöksareal nu står under meterdjupt vatten. Sädgäss gynnas av fläckvis stående vatten av ringa djup, i kombination med föda. 115