Arbetsgång för uppgiften Makt Du ska: Läsa introduktionen till uppgiften. Läsa tematexten i Materialbanken (på pluswebben). Läsa källtexten. Besvara frågorna under rubriken Förstå källan. Besvara frågorna under rubriken Analysera, jämför och resonera. Dokumentera allt digitalt och lämna in uppgiften till din lärare när du är klar. Inledning Tjeckoslovakien var ett land som numera inte finns. Staten bildades efter första världskrigets slut och existerade fram till den 1 januari 1993, då den delades i Tjeckien och Slovakien. Tjeckoslovakien var den enda demokratin i Central- och Östeuropa åren före andra världskriget, men landet ockuperades av tyskarna redan innan kriget bröt ut. Efter kriget blev Tjeckoslovakien fritt och demokratiskt igen, fast det varade inte länge. Tre år efter krigsslutet tog kommunisterna makten, och Tjeckoslovakien blev en kommunistdiktatur liksom en rad andra länder i Östeuropa. På våren 1968 satte ett reformarbete igång i landet. Under ledning av kommunistpartiets generalsekreterare Alexander Dubĉek infördes pressfrihet och större demokratisk öppenhet. Det oroade den sovjetiska ledningen, och i augusti invaderade Sovjet och flera andra öststater Tjeckoslovakien. Dubĉek arresterades och fördes till Moskva, och ersattes på våren 1969 av en mer Sovjetlydig regeringschef. Reformerna drogs tillbaka, och hundratusentals tjeckoslovaker flydde till väst. Men det fanns fortfarande kvar en modig opposition i landet, och 1977 publicerade den ett dokument som krävde att Tjeckoslovakien skulle respektera de mänskliga rättigheterna. Undertecknarna av dokumentet kallade sig Charta 77 efter namnet på dokumentet. (Charta är latin och betyder brev eller dokument.) En av ledarna var författaren Václav Havel, som efter Berlinmurens fall valdes till det demokratiska Tjeckoslovakien förste president. Alexander Dubĉek i sin tur blev parlamentets talman. Här ska vi se på en del av det som står i dokumentet Charta 77, och också på hur det går att förfalska historien genom fotografier. 1 Historiskt arbete 1, s. 145 1/6
Källa 1 och 2: Två versioner av ett foto taget i Tjeckoslovakien den 30 mars 1968 1 1945-1989 1b 1 Historiskt arbete 1, s. 145 2/6
Källa 1 och 2: Två versioner av ett foto taget i Tjeckoslovakien den 30 mars 1968 1 1945-1989 1b Källa 3: Charta 77 2 Den 13.10.1976 offentliggjordes i Sbírka zákonou CSSR (nr 120) (Tjeckoslovakisk författningssamling) Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Båda konventionerna hade undertecknats av Tjeckoslovakien år 1968, bekräftats i Helsingfors år 1975 och vunnit laga kraft hos oss 23.3.1976. Från och med denna tidpunkt äger alla våra medborgare rätten att använda dem och vår stat är förpliktigad att följa dem. Människors friheter och rättigheter som garanteras i dessa konventioner utgör viktiga värden inom vår civilisation. Många progressiva krafter i historien har inriktat sina ansträngningar på att förverkliga dessa värden. Deras fastställande i lagen kan vara en betydelsefull hjälp till vårt samhälles humana utveckling. Vi hälsar därför med tillfredsställelse att Tjeckoslovakiska socialistiska republiken har anslutit sig till dessa konventioner. Offentliggörandet av konventionerna påminner oss om hur många grundläggande medborgerliga rättigheter som i vårt land tyvärr än så länge endast finns på papperet. Helt illusorisk är till exempel den yttrandefrihet som artikel 19 i den förstnämnda konventionen garanterar. Tiotusentals medborgare förmenas utöva sitt yrke bara därför att de hyser åsikter som skiljer sig från de officiella åsikterna. Samtidigt blir de ofta föremål för allsköns diskriminering och trakasserier från myndigheternas och samhällsorganisationernas sida. Berövade varje möjlighet att försvara sig blir de i praktiken offer för en apartheidpolitik. Hundratusentals andra medborgare förvägras frihet från fruktan (förord till den första konventionen), därför att de tvingas leva i ständig fara för att mista sina arbetsmöjligheter och även andra möjligheter, om de yttrar sin mening. Den andra konventionen 13 tillförsäkrar alla rätten till utbildning. I strid med denna vägras otaliga ungdomar tillträde till studier bara på grund av sina eller till och med sina föräldrars åsikter. Otaliga medborgare måste leva i fruktan att om de skulle uppträda i överensstämmelse med sin övertygelse, skulle de själva eller deras barn berövas rätten till utbildning. Om man hävdar sin rätt att söka, mottaga och sprida information och tankar av alla slag, utan hänsyn till statsgränserna, både muntligt, skriftligt eller i tryck eller genom konst (art. 13, punkt 2 i första konventionen) blir man utsatt inte bara för den redan nämnda diskrimineringen utan även för rättsliga påföljder, ofta under sken av att man begått kriminella handlingar (om detta vittnar bland annat de just pågående rättegångarna mot unga musiker). Friheten att offentligt yttra sin mening undertrycks genom centralstyrning av massmedia, förlag och kulturella institutioner. Politisk, filosofisk eller vetenskaplig åsikt eller konstnärligt uttryck som i det minsta avviker från den 2 Ronny Ambjörnsson & Gunnar Eriksson (red.), Europeiska urkunder (Natur och Kultur, 1998), s. 289 3/6
officiella ideologins eller estetikens trånga ram får inte offentliggöras. Offentlig kritik av krisföreteelser i samhället omöjliggörs. Det är uteslutet att offentligt försvara sig mot osanna och nedsättande påståenden i den officiella propagandan Religionsfriheten, uttryckligen garanterad i den första konventionen, artikel 18, begränsas systematiskt enligt makthavarnas godtycke Om organisationer eller enskilda medborgare råkar i konflikt med dessa direktiv vad tolkningen av egna rättigheter och skyldigheter beträffar, kan de inte vädja till någon opartisk instans, därför att ingen sådan existerar Detta tillstånd hindrar även arbetare från att utan inskränkning bilda fackliga och andra organisationer till försvar av sina ekonomiska och sociala intressen och att fritt utnyttja strejkrätten (art. 8, punkt 1 i andra konventionen). Andra medborgerliga rättigheter, inklusive det uttryckliga förbudet mot godtyckliga ingrepp i privatliv, familj, hem eller korrespondens (art. 17 i första konventionen), kränks allvarligt också genom att inrikesministeriet med de mest skiftande medel kontrollerar medborgarnas liv, till exempel genom telefon- och lägenhetsavlyssning, brevkontroll, skuggning, husundersökningar samt genom att bygga upp ett nät av informatörer bland befolkningen (dessa rekryteras ofta med hjälp av otillbörliga hotelser eller, tvärtom, löften) och så vidare De som på ett sådant sätt döms till fängelse, behandlas där på ett sätt som strider mot deras människovärde, sätter deras hälsa i fara och man försöker bryta ner dem moraliskt. Allmänt åsidosätts också punkt 2 i artikel 12 i första konventionen, den som garanterar medborgarna rätten att fritt lämna sitt land Ansvaret för att de medborgerliga rättigheterna i landet upprätthålls vilar naturligtvis främst på de statliga myndigheterna och de politiska makthavarna. Men inte bara på dem. Alla bär sin del av ansvaret för de allmänt rådande förhållandena och följaktligen också för att de antagna konventionerna upprätthålls. Dessa konventioner är förresten bindande, inte bara för regeringar utan för alla medborgare. Denna känsla av medansvar, tron på det medborgerliga engagemangets mening och vilja till det och även det gemensamma behovet att söka ett nytt och slagkraftigare uttryck för detta engagemang har lett oss till tanken att bilda CHARTA 77, vars grundande vi i dag offentligt proklamerar. CHARTA 77 är en informell och öppen sammanslutning av människor med olika övertygelse, tro och olika yrken som knyts samman av viljan att både enskilt och tillsammans befrämja respekt för de medborgerliga och mänskliga rättigheterna i vårt land och i världen de rättigheter som tillerkänns människor i de två ovannämnda internationella konventionerna, i slutdokumentet från Helsingforskonferensen, i talrika andra internationella dokument mot krig, våld, socialt och andligt förtryck och vilka sammanfattas i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga fri- och rättigheterna. 4/6
CHARTA 77 är inte en organisation, den har inga stadgar, permanenta organ eller organisatoriskt betingat medlemskap. Alla som stödjer dess idé, deltar i arbetet och ger den sitt stöd, tillhör den. CHARTA 77 är ingen bas för oppositionell politisk aktivitet. Den vill tjäna allmänintresset liksom många liknande medborgarinitiativ i olika länder i väst och öst. Den vill alltså inte heller skapa något eget program för politiska eller samhälleliga förändringar och reformer utan vill inom sitt verksamhetsområde bedriva en konstruktiv dialog med den politiska och statliga makten, främst genom att peka på olika konkreta fall av kränkning av de mänskliga och medborgerliga rättigheterna, förbereda dokumentation till dessa fall, föreslå lösningar, lägga fram olika mer allmänt hållna förslag i syfte att fördjupa dessa rättigheter och deras garantier, verka som medlare i olika konfliktsituationer som kan uppstå till följd av orättvisor och så vidare. Genom sitt symboliska namn vill CHARTA 77 understryka att den bildas i början av det år som utropats till de politiska fångarnas år Vi som undertecknar detta upprop befullmäktigar professor Jan Patočka, Václav Havel och professor Jiří Hájek att fungera som talesmän för CHARTA 77, representera den såväl inför statliga och andra organisationer som inför den allmänna opinionen hos oss och i världen, och genom sina namnteckningar intyga äktheten av dess dokument. Dessa talesmän kommer att i oss och i andra medborgare som ansluter sig till CHARTA 77 ha sina medarbetare vilka tillsammans med dem ska delta i alla nödvändiga överläggningar, ta på sig deluppgifter och dela allt ansvar med dem. Vi tror att CHARTA 77 skall bidra till att alla medborgare i Tjeckoslovakien kan leva och arbeta som fria människor. 1.1.1977 Analysera, jämför och resonera Källa 1-3 1. Se på det första av de två fotografierna (källa 1). Det är taget den 30 mars 1968, dagen då Ludvik Svoboda valdes till president i Tjeckoslovakien. Det är Svoboda som står i förgrunden med hatten i hand, till vänster om den uniformsklädde militären som gör honnör. På andra sidan om Svoboda står det tjeckoslovakiska kommunistpartiets generalsekreterare Alexander Dubĉek, Tjeckoslovakiens politiske ledare. Dubĉek hade utnämnts till kommunistpartiets ledare i januari 1968, vilket innebar början på det som brukar kallas för Pragvåren. Se sedan på det andra fotografiet (källa 2). Den bilden publicerades av de tjeckoslovakiska myndigheterna under hösten året därpå, 1969. Jämför med det första fotot. Vad är det som har hänt? Varför manipulerade myndigheterna fotot på det här sättet, tro? 5/6
2. Invasionen av Tjeckoslovakien i augusti 1968 genomfördes inte bara av Sovjet utan av Warszawapakten. Vad var Warszawapakten för något? 3. Ta reda på mer vad som hände under Pragvåren och hur reformexperimentet stoppades! 4. Charta 77 var en rörelse som första gången gjorde sig känd genom att sätta samman det manifest som vi återger det mesta av här (källa 3). Det var underskrivet av 241 tjeckoslovakiska medborgare och publicerades också i flera stora västeuropeiska och amerikanska tidningar. Manifestet kritiserar en rad förhållanden i Tjeckoslovakien. Vilka då? 5. Den här retuscheringen av fotot från Pragvåren skedde långt före datorernas och bildredigeringsprogrammens tid, men det gick att förfalska bilder redan då. Idag är det så väldigt mycket enklare. Hur ska en källkritiker egentligen förhålla sig till foton? Kan vi lita på bilder längre? 6. Författarna till manifestet är noga med att Charta 77 inte ska framstå som en oppositionell politisk rörelse. Hur syns det i texten? Varför är det så viktigt, tro? 7. Namnet Charta 77 togs dels för rörelsens födelseår 1977, dels för att det för tankarna till det engelska frihetsbrevet Magna Charta från år 1215. Ta reda på vad Magna Charta var för något, och fundera på varför proteströrelsen i Tjeckoslovakien ville anknyta till ett 750 år gammalt dokument! 8. Ta också reda på vad som hände med Charta 77, och särskilt Václav Havel! 6/6