Barnahus Västmanland. Omfattning, inriktning, sammanhang Rapport 2009:4. Susanne Holmsten Utvecklings- och utredningsfunktionen

Barnahus Västmanland Omfattning, inriktning, sammanhang Rapport 2009:4 Susanne Holmsten Utvecklings- och utredningsfunktionen

Barnahus Västmanland Omfattning, inriktning, sammanhang Rapport 2009:4 Susanne Holmsten Utvecklings- och utredningsfunktionen

Barnahus Västmanland Omfattning, inriktning, sammanhang Författaren och Västmanlands Kommuner och Landsting FÖRFATTARE Susanne Holmsten OMSLAG OCH LAYOUT Åsa Erikols KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering är förbjuden utöver vad som avtalats mellan upphovsrättsorganisationer och högskolor enligt avtalslicensen i 13 upphovsrättslagen.

Innehåll Inledning 5 Tidigare studier och aktuell debatt 9 Barnahus Västmanland en kvantitativ studie baserad på statistik från Barnahus 13 Barnahus anställdas bild av verksamheten 21 Barnahus kontext målgruppen en kvantitativ studie baserad på statistik från de samverkande huvudmännen 25 Frågeställningar som besvaras eller inte kan besvaras i delrapporten 31 Sammanfattande resultatredovisning och slutsatser 35 Diskussion 37 Alternativa förslag till kommande statistikinsamling 39 Bilagor 41 Referenser 49

Inledning Delrapportens innehåll och disposition Denna rapport innehåller en kvantitativ studie av Barnahus Västmanland och en beskrivning av verksamheten. Rapporten innehåller också en kvantitativ studie av några olika faktorer som har betydelse för Barnahus verksamhet. I rapporten kallas dessa faktorer Barnahus sammanhang eller kontext. Med Barnahus sammanhang/kontext avses exempelvis antalet barnavårdsanmälningar till socialtjänsten som gäller målgruppen 1 och omfattningen av barn- och ungdomspsykiatrins krisstöd till barn som tillhör målgruppen och deras föräldrar. Rapportens fokus ligger på Barnahus verksamhet, dess omfattning och inriktning. I det inledande avsnittet redogörs kort för Barnahus Västmanlands verksamhet och bakgrund. I inledningen ges också en kort beskrivning av de utvärderingar (i form av kvantitativa och kvalitativa studier) som ska göras av verksamheten. Det inledande avsnittet följs av: Tidigare studier och aktuell debatt. I detta avsnitt sammanfattas innehållet i den nationella utvärderingen av de sex först startade barnahusen. I avsnittet redovisas också kort en svensk avhandling om barnavårdsanmälningar och en debattartikel om anmälningar till socialtjänsten och socialtjänstens utredningsskyldighet. Kort berörs också situationen för barn som bevittnat våld i nära relationer. Brottsförebyggande rådets (Brå:s) statistik om antalet polisanmälningar om misshandelsbrott mot barn, avslutar det andra avsnittet. I delrapportens tredje avsnitt redovisas den kvantitativa studien av Barnahus Västmanlands verksamhet. Studien baseras på statistikuppgifter insamlade av projektledarna på Barnahus. Avsnittet avslutas med en summering av vad statistiken visar och vad den inte visar och ger exempel på hur statistiken brister i tillförlitlighet. I det fjärde avsnittet kompletteras den kvantitativa studien av Barnahus med de anställdas uppfattningar och bild av verksamheten. En kort sammanfattning av de minnesanteckningar som förs av de anställda vid styrgruppens möten avslutar avsnittet. I det femte avsnittet redovisas den kvantitativa studien om målgruppen där några olika faktorer av betydelse för Barnahus verksamhet redovisas. Studien bygger på statistiska uppgifter från de samverkande huvudmännen. Även här redovisas brister i tillförlitligheten. I det sjätte avsnittet relateras de båda kvantitativa studiernas resultat till några av Barnahus Västmanlands syften. I det sjunde avsnittet sammanfattas resultaten i punktform. I det åttonde avsnittet diskuteras de båda kvantitativa studiernas resultat. I rapportens nionde och sista avsnitt beskrivs tre möjliga alternativ till framtida statistikinsamling. I bilaga finns sammanställningar av de statistiska uppgifter som de samverkande huvudmännen lämnat och som inte finns redovisade i rapportens huvuddelar. Delar av de resultat som presenteras i rapporten har presenterats muntligen för styrgruppen i januari 2009. Delrapporten vänder sig i första hand till den som redan har inblick i Barnahus verksamhet eller någon av de samverkande myndigheternas verksamheter. Den slutrapport som ska vara klar i början av år 2010 kommer att vända sig också till den oinitierade läsaren och innehålla intervjuer med barn och föräldrar och ett kort avsnitt om olika myndigheters uppgifter och lagstiftning. Barnahus Västmanland Barnahus Västmanland invigdes i oktober 2007 och ska drivas i projektform under tre år. År 2010 ska beslutas om verksamheten ska permanentas. Vid projektstarten fanns två projektledartjänster tillsatta, varav den ena var tillsatt av länets polismyndighet och den andra av socialtjänsten i samtliga länets kommuner. Barnahus Västmanland är ett samverkansprojekt där flera olika myndigheter och verksamheter deltar, förutom socialtjänsten och polismyndigheten deltar också åklagarmyndigheten, barnkliniken och barn- och ungdomspsykiatrin. 1. Målgruppen är barn som befaras vara utsatta för misshandel eller sexuella övergrepp. Barn som bevittnat våld i nära relationer ingår också i målgruppen. 5

Initiativet till Barnahus Västmanland togs av två olika organisationer oberoende av varandra och vid ungefär samma tidpunkt. De två olika organisationerna utgjordes av länets polismyndighet och Västmanlands Kommuner och Landsting (VKL), genom dess styrelse. När de två organisationerna fick kännedom om varandras initiativ bildade de en gemensam arbetsgrupp för att förbereda etablerandet av Barnahus. I arbetsgruppen ingick en av VKL:s dåvarande förbundssekreterare (numera utvecklingsstrateg), representanter för polismyndigheten, utvecklare från sociala nämndernas stab i Västerås stad och andra representanter för individ- och familjeomsorgen i länet. Senare inbjöds också representanter för åklagarmyndigheten, barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) och barnkliniken att delta i det förberedande arbetet. Målgruppen för Barnahus Västmanland utgörs av barn och ungdomar som befaras vara utsatta för misshandel eller sexualbrott i nära relationer och är under 18 år. Barn som har bevittnat våld ingår också i målgruppen. I verksamhetsplanen för Barnahus anges verksamhetens syften och arbetsuppgifter och de mål och arbetsuppgifter som de samverkande myndigheterna ska uppnå och fullfölja för att verksamheten ska fungera såsom avsett. Enligt verksamhetsplanen har Barnahus Västmanland till syfte att de barn som tillhör målgruppen ska få snabb hjälp. De ska också uppleva trygghet vid besöket på Barnahus. Ytterligare syften är att kvaliteten i barnavårdsutredningarna ska höjas genom metodutveckling, att utredningstiden inom socialtjänsten ska förkortas till tre månader, att polismyndighetens utredningstid inte ska överstiga tre månader, att åklagarmyndigheten ska förkorta genomströmningstiden och att fler ärenden ska leda till åtal. Gemensamma utbildningar för de samverkande myndigheterna ska anordnas. Samrådsförfarandet och planeringen av utredningarna ska ske under samma tak - i Barnahuset. Barnahuset ska utgöra basen för en myndighetssamverkan som är till nytta för barnet. Ett mål för socialtjänsten i länets kommuner är att samtliga barnavårdsanmälningar i länet om barn som tillhör målgruppen ska bli föremål för samråd på Barnahus. Delrapport och utvärdering av Barnahus Västmanland Barnahus styrgrupp har beslutat att verksamheten ska följas upp och utvärderas genom en delrapport i början av år 2009 och en slutrapport i början av år 2010. Enligt ett PM som presenterades för styrgruppen under hösten 2007 ska utvecklingen av arbetet följas upp och beskrivas genom sammanställningar av olika kvantitativa data i delrapporten, såsom antalet anmälningar (som rör målgruppen) i kommunerna, hur stor del av anmälningarna som kommer till Barnahus kännedom, hur många som leder till samråd, antalet sociala utredningar, antalet polisanmälningar, antalet brottsutredningar, hur många åtal som väcks, hur många domar som blir fällande, antalet medicinska utredningar, utredningstid för de olika utredningarna, vad utredningarna resulterar i och antalet barn som får eller redan har kontakt med BUP. Projektledarna på Barnahus har utformat en blankett att själva fylla i, i samband med samråden. Blanketten har dubbla syften och ska utgöra både ett arbetsredskap och underlag för statistiska uppgifter som belyser verksamheten. Under projektledarnas utarbetande av blanketten har utvärderaren lämnat synpunkter av vilka en del beaktats. Svaren har bearbetats av utvärderaren med hjälp av statistiskprogrammet SPSS 2. Projektledarna har också utformat ett första förslag med punkter om vilka uppgifter som skulle samlas in från de olika huvudmännen. Utifrån förslaget har utvecklare på VKL utformat preciserade frågor i samarbete med projektledarna och Barnahus arbetsgrupp. Styrgruppen har beretts tillfälle att lämna synpunkter och har också fattat beslut om vilka uppgifter som ska insamlas. Frågorna har besvarats av berörda myndigheter. Svaren har bearbetats manuellt av utvärderaren. 2. Ett datorbaserat statistikprogram för det samhällsvetenskapliga fältet. SPSS används över hela världen bl a på högskolor och universitet. 6

För att besvara utvärderingens övergripande syfte om huruvida barn får bättre stöd och hjälp i en trygg miljö ska en kvalitativ studie göras. Studien ska innehålla intervjuer med barn och föräldrar om hur dessa upplever utredningsprocessen och hur det är att komma till Barnahus. För att belysa hur de olika samverkande myndigheterna uppfattar att samverkan fungerar, om utredningsarbetet förbättrats och om kunskapsnivån höjts ska ytterligare en kvalitativ studie göras. De båda kvalitativa studierna ska redovisas i slutrapporten. Slutrapporten ska vara klar i början av det sista projektåret, år 2010. Ansvarig för de olika utvärderingsstudierna i delrapporten och i slutrapporten är en av utvecklarna inom Västmanlands Kommuner och Landsting (VKL). För handledning i arbetet med de kvalitativa studierna har en av de forskare som medverkat i den nationella utvärderingen tillfrågats. Att få tillgång till en sådan handledning skulle göra det möjligt att få del av kunskaperna och erfarenheterna som vunnits i arbetet med den nationella studien. 7

8

Tidigare studier och aktuell debatt I detta avsnitt redovisas kort innehållet i olika studier som har relevans för Barnahus verksamhet. Inledningsvis ges en beskrivning av innehållet i den nationella utvärderingen av de sex första svenska Barnahusen. Beskrivningen följs av en kort redovisning av en del av innehållet i en svensk avhandling om barnavårdsanmälningar och en debattartikel om anmälningar till socialtjänsten och socialtjänstens utredningsskyldighet. Slutligen redovisas Brottsförebyggande rådets (Brå:s) statistik om antalet polisanmälningar om misshandelsbrott mot barn. Vad visar den nationella utvärderingen? Den nationella utvärderingen, som har gjorts av Lunds universitet, omfattar de sex första barnahusen i Sverige: Barnhuset i Göteborg, Barnahus Linköping, Kriscentrum för barn och ungdomar i Malmö, Barncentrum i Stockholm, Stödcentrum för barn och unga i Sundsvall och Barnahus i Umeå. Den nationella utvärderingen bygger på både analyser av förundersökningar och intervjuer med barn och föräldrar. Av utvärderingen framgår att det föreligger grundläggande likheter mellan de olika barnahusen, men också stora skillnader. Tre av de sex försöksverksamheterna kom inte igång som planerat, vilket innebär att verksamheterna i några fall pågått under så kort tid som ett år när de utvärderades. I samtliga barnahus samråder och samverkar socialtjänsten, polis- och åklagarmyndigheten, rättsmedicin, barnmedicin och barn- och ungdomspsykiatrin. Samråden och samverkan äger framför allt rum i det inledande skedet av förundersökningen och den sociala utredningen. Socialtjänsten har ofta en samordnande roll i barnahusen. Minst en socionom arbetar i varje barnahus. På ett av barnahusen tillhör även poliser den fasta bemanningen. På vissa barnahus finns tillgång till barnpsykiatrisk kompetens genom den fasta bemanningen. Vid barnahusens samrådsmöten konsulterar yrkesföreträdarna varandra och planerar samt fördelar arbetsuppgifter. I brådskande fall genomförs samråden per telefon. Om en förundersökning inleds genomförs förhöret med barnet i barnahuset. Representanter för de yrkesgrupper som behöver höra barnets berättelse kan följa förhöret via video i ett angränsande rum (medhörning). I barnahusen finns även rum för läkarundersökning och samtal. På barnahusen eftersträvas att rättsläkare och barnläkare samarbetar vid läkarundersökningen då den begärs av polis eller åklagare. En avgörande skillnad mellan barnahusen är om föräldrarna ingår i målgruppen och hur de yrkesverksamma förhåller sig till misstänkta förövare. Socialtjänsten eller BUP är de myndigheter som svarar för krisstöd till barnet. Men omfattningen av krisstöd och behandling, och i vilken utsträckning även föräldrar får tillgång till detta, varierar mellan försöksorterna. Läkare och åklagare är de professioner som oftast är frånvarande vid samråden. BUP:s deltagande varierar mellan försöksorterna. Flera av barnahusen har inte lyckats organisera samverkan under samma tak. Utvärderingen visar att det finns tendenser till juridifiering av det sociala arbetet i barnahusen. Utvärderarna påtalar att det finns normkonflikter mellan barnets bästa och en effektiv rättsprocess. En sådan normkonflikt kan exempelvis uppstå när sociala insatser och kontakter med föräldrar inkräktar på möjligheten att i en förundersökning säkra bevis. I både intervjuer och i dokument finner utvärderarna tecken på att det straffrättsliga intresset sätts i fokus. Socialtjänstföreträdare ställer t ex frågan om hur länge socialtjänsten får vänta med att informera föräldrarna. I utvärderingen dras ändå slutsatsen att erfarenheterna av försöksverksamheten med barnahus till övervägande del är positiva och utvärderarna menar att det finns stöd för att konstatera att barnahusen innebär förbättrad kvalitet för barnen. Miljön är barnanpassad och krisstödet har förbättrats generellt sett. Med barnanpassad miljö avses den fysiska miljön, att poliserna inte bär uniform och att de yrkesverksammas bemötande uppfattas positivt. Det hålls fler barnförhör, görs fler läkarundersökningar och 9

barnen får oftare särskild företrädare eller målsägandebiträde. De sociala utredningar som granskades höll en god kvalitet. Några entydiga, mätbara effekter kunde dock inte redovisas. Den korta tiden som barnahusen existerat ansågs kunna förklara detta. Utvärderarna kunde inte dra några slutsatser om huruvida barnahusens verksamhet lett till att utredningarnas kvalitet förbättrats eller om verksamheten lett till ökad lagföring och förbättrade psykosociala insatser. De fann det också oklart om socialtjänstens behandling och stöd till barnen förbättrats i och med att barnahusen startats. Utvärderarna fann vidare att samverkan hade blivit effektivare och mer strukturerad men också att det fanns faktorer som utgjorde hinder för samverkan. De hindrande faktorerna angavs vara exempelvis myndigheternas olika geografiska indelning och osäkerhet kring hur sekretessbestämmelserna skulle tillämpas. Alla myndigheter var inte representerade på samtliga orter. Det förelåg en viss otydlighet kring ansvars- och kostnadsfördelningen. Behovet av fortsatt utvärdering konstateras i den nationella utvärderingen och att detta förutsätter ett bättre och mer enhetligt system för uppföljning och dokumentation. Barnavårdsanmälningar Barnavårdsanmälningar är de anmälningar som lämnas till socialtjänsten när det finns oro för att ett barn far illa. I socialtjänstlagen (SoL) finns en lagstadgad skyldighet för olika myndighetsföreträdare att anmäla, samtidigt som även andra uppmanas att anmäla. 3 En avhandling som presenterades år 2006 belyser omfattningen av barnavårdsanmälningar, vilka som anmäler och anledningarna till anmälningarna. Avhandlingen är skriven av Stefan Wiklund och har namnet: Den kommunala barnavården om anmälningar, organisation och utfall. I avhandlingen skriver Stefan Wiklund (2006 s 39-40) att den genomsnittliga andelen anmälningar per 1 000 invånare inom åldersgruppen 0-12 år uppgår till 24,5 och för åldersgruppen 13-17 år till 88,2 per 1 000 invånare. Wiklund påtalar att det föreligger en avsevärd skillnad mellan kommunerna. Den största delen av anmälningarna kommer från professionella som omfattas av anmälningsskyldigheten. Detta gäller särskilt för ungdomar. Anmälningarna gäller ofta kriminellt beteende och skolrelaterade problem. För de yngre barnen är det vanligast att anledningen till anmälan är vag och sällan omfattar misshandel, sexuella övergrepp eller ren vanvård. I avhandlingen konstateras också att socialtjänstens samverkan med andra myndigheter inte tycks leda till fler anmälningar. Barns möjligheter till skydd och stöd skiljer sig åt Staffan Olsson, en välkänd författare och föreläsare när det gäller sekretess, anmälningsplikt och samverkansfrågor som rör barn, påtalar precis som Wiklund den stora skillnaden mellan olika kommuner. Under rubriken: Barns villkor skiljer sig åt mellan olika kommuner och stadsdelar, skriver Staffan Olsson i Socionomen (2009), att: Varje barn ska ha samma rätt att få sina förhållanden granskade när lagen så föreskriver. Han hänvisar till länsstyrelsernas granskningar åren 2006-2007 som visade att barns möjligheter till skydd och stöd varierade starkt mellan kommunerna. Mellan 20 och 80 procent av de inkomna anmälningarna leder till att utredningar inleds. Staffan Olsson nämner en stadsdelsdirektör i Stockholm som uttalat att stadsdelens öppenvårdsinsatser gör att många utredningar inte behöver inledas. Staffan Olsson menar att uttalandet strider mot socialtjänstlagens utredningskrav. Staffan Olsson menar vidare att den viktigaste frågan för framtiden är att se till att de lagar som ska ge utsatta barn stöd och skydd verkligen gör det. Detta problem kommer att kvarstå även efter den pågående utredningen om lagstiftningen till skydd för barn och ungdomar, menar han. Översyn av lagstiftningen till skydd och stöd för barn och unga Inom den pågående utredning som Staffan Olsson (se ovan) refererar till, görs en översyn av lagstift- 3. SoL 14 kap 1. 10

ningen till skydd för barn och unga i SoL och LVU 4. Socialstyrelsens tidigare generaldirektör Kerstin Wigzell leder utredningen som ska vara klar senast den 15 juni i år. Frågor som ingår i översynen är bl a om det finns behov av sanktionsmöjligheter när en person som har en lagstadgad anmälningsskyldighet inte fullgör denna, vilka möjligheter som finns för socialtjänsten att återkoppla till den som anmält, om socialnämndens möjlighet att polisanmäla ska ändras till en skyldighet att polisanmäla och om reglerna för uppföljning av insatser behöver ändras. Polisanmälda misshandelsbrott Brottsförebyggande rådets (Brå:s) 5 statistik på nationell nivå visar att den polisanmälda misshandeln mot barn har ökat kraftigt de senaste tio åren. Brå:s statistik omfattar all polisanmäld misshandel d.v.s allt från den misshandel där förövaren har en nära relation till offret till den misshandel där förövaren inte har någon relation alls till offret. Studier gjorda av Brå visar att ökningen främst beror på en ökad benägenhet att anmäla. Brå menar att mörkertalet sannolikt fortfarande är stort. År 2007 anmäldes cirka 1 500 misshandelsbrott mot barn i åldern 0-6 år och cirka 8 000 misshandelsbrott mot barn i åldern 7-14 år. År 2008 ökade de anmälda misshandelsbrotten mot barn, 0-6 år, till 1 899 anmälningar, vilket innebär en ökning med 23 procent. Anmälningarna om misshandel mot barn, 7-14 år, ökade till 8 520 anmälningar, vilket innebär en ökning med 6 procent. Misshandeln av de små barnen, 0-6 år, utförs sällan av en person som är obekant för barnet. Till övervägande del utgörs förövarna av män, men en dryg fjärdedel av de misstänkta förövarna är kvinnor. Av dem som misstänks för våld mot lite äldre barn, barn i åldern 7-14 år, är 40 procent unga personer mellan 15 och 20 år. Brå:s statistik på regional nivå visar att 83 misshandelsbrott mot barn i åldern 0-6 år polisanmäldes år 2008 i Västmanland. Det innebär en ökning med 40 barn (93 procent) sedan år 2007. Brå:s statistik visar också att antalet polisanmälda misshandelsbrott mot barn i åldern 7-14 år i Västmanland var 390 år 2008. Det innebär en ökning med 103 (36 procent) sedan året dessförinnan. Antalet polisanmälda misshandelsbrott mot barn är högre i Västmanland än i riket Antalet anmälda misshandelsbrott mot barn 0-6 år är 21 per 100 000 invånare i riket. Motsvarande siffra för Västmanland är 33. Antalet anmälda misshandelsbrott mot barn i åldern 7-14 år är 93 per 100 000 invånare i riket. Motsvarande siffra för Västmanland är 157. Barn som bevittnat våld i nära relationer är brottsoffer Under senare år har situationen för barn som bevittnat våld i nära relationer uppmärksammats alltmer. Forskaren Maria Eriksson menar att det många gånger är adekvat att tala om fäders våld mot mödrar i stället för mäns våld mot kvinnor. Att tala om mäns våld mot kvinnor när det finns barn i familjen är att osynliggöra barnens situation. Maria Eriksson är en av dem som också påtalar att begreppet: vittne till våld felaktigt kan leda tankarna till barnet som en utanförstående betraktare, ett vittne. I verkligheten är barnen mer eller mindre indragna i det våld som äger rum (Eriksson 2007, enligt Andersson o Sallnäs 2007). I rapporten: Barn i skuggan av våldet (Socialstyrelsen 2002) redovisas ett projekt som bedrivits av mottagningen Bågen i Stockholms läns landsting. 4. LVU - Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga - är en tvångslag som används när samförstånd inte kan nås. (se t ex Norström o Thunved: Nya sociallagarna med kommentarer lagar och förordningar som de lyder 2007). 5. Brottsförebyggande rådet, Brå, är en myndighet under Justitiedepartementet. Brå:s huvuduppgift är att främja brottsförebyggande arbete. 11

Projektet finansierades av Brottsoffermyndigheten och Socialstyrelsen. Målsättningen för projektet var att vidareutveckla och beskriva arbetet med terapigrupper för förskolebarn (i åldern 3-7 år) som bevittnat hur deras mamma misshandlats. Författarna skriver att barn som växer upp i familjer där mamman misshandlas ofta far väldigt illa. Många utvecklar symtom som kräver barnpsykiatrisk behandling. Det finns ett tydligt samband mellan kvinnomisshandel, barnmisshandel och sexuella övergrepp mot barn inom familjen. Det är vanligt att barnen har posttraumatiska stressyndrom. Sedan november 2006 har barn som bevittnat våld i nära relationer rätt till ersättning i sin egenskap av brottsoffer. Den som utövat våldet kan inte dömas för att barnet bevittnat våld och därmed inte dömas att betala skadestånd till barnet. Ersättningen utbetalas i stället av Brottsoffermyndigheten. Under år 2008 utbetalade Brottsoffermyndigheten 945 000 kr, vilket innebär en fördubbling jämfört med år 2007 (DN 2009). Barn som bevittnat våld i nära relationer ingår i målgruppen för Barnahus Västmanland, liksom för en del av de övriga barnahusen i Sverige. 12

Barnahus Västmanland en kvantitativ studie baserad på statistik från Barnahus I detta avsnitt redovisas Barnahus Västmanlands verksamhet med utgångspunkt från den statistik som projektledarna insamlat i samband med samråden på Barnahus. Statistiken har ett verksamhetsperspektiv. Den har förts med utgångspunkt från de möten som hållits på Barnahus och inte med utgångspunkt från de barn och ungdomar som blir föremål för samråd. Den ger en relativt god bild av verksamhetens omfattning och inriktning. Vissa ändringar skulle dock kunna ge en ökad tillförlitlighet och också innebära möjligheter att få kunskap om hur många barn som omfattas av verksamheten. Redovisningen avslutas därför med en genomgång av vad statistiken visar och inte visar och vilka brister som finns i tillförlitligheten. Tanken är att redovisningen ska göra det möjligt att förbättra det framtida statistikinsamlandet. Delrapporten avslutas med tre alternativa förslag till statistikinsamlande. I redovisningen används begrepp som hur vanligt och antalet fall. Detta är ett försök att tydliggöra att det inte är antalet individer som avses. Ett fall avser varje tillfälle ett barn tas upp för samråd. Om ett barn tas upp för samråd vid två tillfällen redovisas alltså detta som i två fall. De bortfall som nämns i tabellerna avser dels en blankett som saknades vid sammanställningen och dels att svar på enskilda frågor har saknats helt eller varit alltför oklara (interna bortfall) för att kunna användas som underlag för bearbetning och redovisning. Barnahus Västmanlands verksamhet Samrådsmöten är (som tidigare nämnts) en viktig del av barnahusens verksamhet. Vid samrådsmötena konsulterar yrkesföreträdare inom socialtjänsten, polis- och åklagarmyndigheten, barnmedicin och barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) varandra och planerar det fortsatta arbetet. Under år 2008 hölls sammanlagt 227 samrådsmöten på Barnahus Västmanland. Tabell 1 visar vid hur många tillfällen barn i olika åldrar blir föremål för samråd. Tabell 1: Hur vanligt är det att barn i olika åldrar blir föremål för samråd? Ålder som barnet uppnår under år 2008 Vid hur många tillfällen barn av en viss ålder blir föremål för samråd 0 1 1 1 2 9 3 15 4 10 5 18 6 23 7 19 8 16 9 19 10 19 11 17 12 13 13 14 14 32 15 43 16 16 17 13 18 5 Totalt 303 Bortfall 4 13

Samråden har omfattat barn i samtliga åldrar från 0 till 18 år. Det vanligaste är att samråden handlar om 15-åringar och det näst vanligaste är att samråden handlar om 14-åringar. Efter 14-15-åringarna är det vanligast att sexåringar blir föremål för samråd. Det är mycket ovanligt att 0-1-åringar blir föremål för samråd. Så många som 15 samråd har dock handlat om treåringar och 9 samråd har handlat om tvååringar. De allra flesta har varit föremål för samråd vid ett enda tillfälle. I vissa fall har dock samma barn eller ungdomar varit aktuella för samråd vid fler tillfällen än ett. Inga slutsatser kan därför dras om det faktiska antalet barn som varit föremål för samråd. Med ålder avses inte den faktiska åldern, utan den ålder som barnet redan hade uppnått eller kom att uppnå under år 2008. Detta beror på att barnets födelseår (inte faktisk ålder) uppgivits i den blankett som ligger till grund för statistiken. Att det inte är möjligt att uttala sig om det faktiska antalet barn och exakt ålder medför att det inte heller går att uttala sig om medelåldern hos barnen. Tabell 2: Hur vanligt är det att fl ickor respektive pojkar blir föremål för samråd? Hur vanligt är det att flickor respektive pojkar Hur vanligt är det att flickor respektive pojkar Kön blir föremål för samråd? blir föremål för samråd (i procent)? pojkar 137 44,6 flickor 168 54,7 Totalt 305 99,3 Bortfall 2 0,7 Det är vanligare att flickor (i 55 procent av fallen) än pojkar (i 45 procent av fallen) blir föremål för samråd på Barnahus Västmanland. Detta kan jämföras med den utvärdering som gjorts på nationell nivå och som bygger på förundersökningar: den visar att det förekommer något fler flickor (56 procent) än pojkar (44 procent) i förundersökningarna på barnahusorterna. Tabell 3: Hur vanligt är det att barn från respektive kommun blir föremål för samråd? Kommun I hur många fall? I hur många fall (i procent)? Västerås 179 58,3 Köping 20 6,5 Arboga 16 5,2 Kungsör 20 6,5 Surahammar 17 5,5 Hallstahammar 19 6,2 Sala 6 2,0 Norberg 9 2,9 Fagersta 15 4,9 Skinnskatteberg 2,7 Totalt 303 98,7 Bortfall 4 1,3 Det vanligaste är att samråden handlar om barn från Västerås. Det gäller i 59 procent av fallen. Detta kan jämföras med att 54 procent av länets invånare är bosatta i Västerås 6. För de övriga kommunerna är det inte meningsfullt att relatera samråden till antalet invånare i kommunen eftersom antalet fall är relativt lågt. En kommun kan t ex ha fått höga siffror om det fanns många barn i familjen även om det endast är frågan om ett eller några få samråd. 6. 31 dec år 2007, beräknat med utgångspunkt från uppgifter från SCB 2009-01-30. 14

Tabell 4: I hur många fall fl ickor respektive pojkar varit föremål för misshandel. Misshandel Kön Antalet fall Totala antalet fall av respektive kön 1 Pojkar 110 137 Flickor 115 168 Totalt: 225 305 Bortfall 2 2 1. Totala antalet fall av respektive kön som varit föremål för samråd på Barnahus och där det finns uppgift om huruvida barnet utsatts för misshandel eller inte Det vanligaste är att samråden handlar om barn som befaras vara utsatta för misshandel. I 225 av 305 fall som varit aktuella för samråd på Barnahus Västmanland har det handlat om barn som befaras vara utsatta för misshandel. Det motsvarar 74 procent. 80 procent av de fall som rör pojkar gäller pojkar som befaras ha blivit misshandlade. 68 procent av de fall som rör flickor gäller flickor som befaras vara misshandlade. Den nationella utvärderingen visar att barn som befaras vara utsatta för misshandel utgör 69 procent i de analyserade förundersökningarna. Det är vanligare att pojkar befaras vara utsatta för misshandel än flickor. Av pojkarna befaras 89 procent vara utsatta för misshandel. Av flickorna befaras 54 procent vara utsatta. Tabell 5: I hur många fall fl ickor respektive pojkar varit föremål för sexuella övergrepp. Sexuella övergrepp Kön Antalet fall Totala antalet fall av respektive kön 1 Pojkar 28 137 Flickor 51 164 Totalt: 79 301 Bortfall 6 2 6 1.Totala antalet fall på Barnahus av respektive kön där det finns uppgift om huruvida barnet utsatts för sexuella övergrepp eller inte. 2. Bortfallet består i ett fall av en saknad blankett och i fem fall av att svar på variabeln kön eller variabeln utsatt för sexuella övergrepp eller inte saknas. I 31 procent av de fall som varit aktuella för samråd och som rör flickor gäller samråden flickor som befaras vara utsatta för sexuella övergrepp. I 20 procent av de fall som varit aktuella för samråd och som rör pojkar gäller samråden pojkar som befaras vara utsatta för sexuella övergrepp. Den nationella utvärderingen visar att 43 procent av flickorna misstänks vara utsatt för sexuella övergrepp jämfört med 9 procent av pojkarna. (Något mindre än hälften (42 procent) av alla pojkar som har utsatts i Västmanland har utsatts av samma person). Tabell 6: I hur många fall fl ickor respektive pojkar bevittnat våld Bevittnat våld Kön Antalet fall Totala antalet fall av respektive kön Pojkar 4 137 Flickor 4 168 Totalt: 8 305 Bortfall 2 2 Endast 8 av de ärenden som varit föremål för samråd är ärenden som gäller barn som bevittnat våld i nära relationer. 15

De utsatta barnen har en familjerelation till den misstänkta förövaren Papporna är misstänkta förövare i 70 av de fall som gäller misshandel av pojkar och i 67 av de fall som gäller flickor. Mammorna är misstänkta förövare i 28 av de fall som gäller misshandel av pojkar och i 43 av de fall som gäller flickor. Papporna är misstänkta förövare i 7 av de fall som gäller sexuella övergrepp mot pojkar och i 4 av de fall som gäller flickor. Motsvarande siffra för mammorna är 1 övergrepp riktat mot en fl icka. I ytterligare ett fall utövar en mamma våld mot sin son på ett sådant sätt att det hade kunnat benämnas som sexuellt våld. Projektledarna valde dock att kategorisera mammans handlande som misshandel. I endast 18 procent av de ärenden som varit föremål för samråd är förövaren en person som kategoriseras som okänd eller annan. Kategorin annan specificeras exempelvis som; man i bostadsområdet, 20-årig man, 17-årig kille, pojke på fest, chattkontakt, men också som en person som barnet/ungdomen står i direkt beroendeställning till som: familjehemspappa, mammans pojkvän och lärare. Andra exempel är mammans pojkvän eller en tränare. Förövaren är okänd i endast 5 fall. Tabell 7: Antalet fall av placering enligt SoL eller LVU Placerad med anledning av befarad misshandel eller befarade övergrepp 16 Placerad sedan tidigare 9 Totalt 25 I 16 fall är barnen placerade med anledning av den befarade misshandeln eller de befarade sexuella övergreppen. I ytterligare 9 fall är barnen placerade enligt LVU eller SoL sedan tidigare. Polisanmälan och polisförhör 7 Att polisanmälan är gjord uppges i 105 av 227 samrådsblanketter. Att polisanmälan ska göras uppges i ytterligare 62 samrådsblanketter. I 51 fall är ingen polisanmälan gjord eller planerad. På 9 blanketter saknas svar på frågan. Inga slutsatser kan dock dras om antalet planerade eller gjorda polisanmälningar eller antalet polisförhör. En anledning är att samma anmälan och förhör kan ha angivits på flera blanketter. Det allra vanligaste är att socialtjänsten gör polisanmälan. Det näst vanligaste är att mammorna polisanmäler. Därefter kommer polis och sedan offret självt. I enstaka fall görs polisanmälan av skolan, en vän eller en granne, en pappa eller ett syskon. Även i detta fall gäller att samma anmälare kan ha angivits på flera blanketter, vilket innebär att inga säkra slutsatser kan dras. Att socialtjänsten polisanmäler uppges dock i betydligt flera fall än att någon annan anmäler. Att polisförhör planeras eller är genomfört uppges på lika många blanketter som att polisanmälan är gjord, d.v.s. på 105 blanketter. På 88 blanketter uppges att förhör inte planeras. På 34 blanketter saknas svar på frågan. 7. Denna statistik kan endast relateras till antalet möten. Då det inte framgår av svaren på blanketten hur många anmälningar eller barn som avses. 16

Tabell 8: Med vem planeras barnet komma till polisförhöret? Med vem planeras barnet komma till förhöret? I hur många fall Förälder 36 Förälder + socialtjänsten 2 Socialtjänsten 14 Socialtjänsten + skolan 10 Socialtjänsten + förskolan 1 Socialtjänsten + en släkting 1 Familjehem + socialtjänsten 1 Socialtjänsten + en stödperson 1 Kontaktperson/familjehem (även jourhem) 11 Skolan 12 Totalt 93 Det vanligaste är att barnet planeras komma till förhöret med hjälp av en förälder. I sammanlagt 36 av 93 fall planeras barnet komma till förhöret med hjälp av enbart en förälder. I ytterligare 2 fall planeras barnet komma till förhöret med hjälp av en förälder och socialtjänsten. I de allra flesta av dessa sammanlagt 38 fall är det mamman som planeras komma med barnet till förhöret. Det gäller i 25 av 38 fall. I 7 av de 38 fallen planeras barnet komma till förhöret med hjälp av pappan. I de övriga fallen är det oklart vilken förälders om planeras komma med barnet till förhöret. Att barnet planeras komma till förhöret med hjälp av socialtjänsten är också relativt vanligt. I sammanlagt 30 fall planeras socialtjänsten komma med barnet till polisförhöret. I 11 fall planeras att barnet ska komma till förhöret med hjälp av sin kontaktperson, sitt jourhem eller familjehem. Andra alternativ är på egen hand (2), behandlingshem (1) och fritidsverksamhet (1). I 44 samrådsblanketter uppges att ditfärd ej är planerad. Särskild företrädare eller målsägarbiträde Under 92 samråd beslutades att tillsätta en särskild företrädare eller ett målsägarbiträde för barnet. Läkarundersökning Läkarundersökning av barnet planerades under 13 samråd. Att läkarundersökning redan är gjord uppges i ytterligare 17 fall. Krisstöd Krisstöd planerades vid 72 samråd av 227. I ytterligare 26 fall fanns redan ett krisstöd till barnen. I 72 procent av fallen gavs krisstödet av BUP. Det vanligaste var att krisstödet gavs av enbart BUP. Det förekom också att krisstödet gavs av BUP i samverkan med socialtjänsten. Krisstöd av enbart socialtjänsten gavs eller planerades i 17 fall (olika verksamheter inom socialtjänsten). I enstaka fall gavs krisstödet av ungdomsmottagning eller behandlingshem. I ett fall gavs krisstödet av en kontaktperson. Att krisstöd till föräldrarna planeras uppges i 52 av 227 samrådsblanketter. I de allra flesta fallen är det BUP som erbjuder krisstödet. Den kurator som arbetar på Barnahus sedan september 2008 erbjuder krisstöd, remitterar till BUP och samordnar stödet. Enligt den statistik hon själv för har hon givit krisstöd till 3 flickor och 1 pojke mellan den 15 september och den 31 december 2008. För ytterligare 4 flickor och 1 pojke har hon fortsatt en redan påbörjad stödkontakt. För 11 barn eller unga har hon haft en samordnande eller remitterande funktion. Sammanlagt har hon haft samtalskontakt med 15 flickor och 5 pojkar. Antalet samtalstillfällen varierade mellan 1 och 17 per barn/ungdom. 17

Vad statistiken från Barnahus Västmanland visar Den statistik som ligger till grund för redovisningen av Barnahus verksamhet är mötesbaserad och inte individbaserad. Det innebär att samma barns situation kan ha diskuterats vid flera samråd, vilket medför att det inte blir möjligt att uttala sig om antalet barn. Nedan följer en redovisning av vad statistiken visar och inte visar. Det föreligger också brister i tillförlitligheten. Detta gäller både reliabiliteten och validiteten. 8 De olika felkällorna redovisas nedan under rubriken Oklarheter i svaren (brister i reliabiliteten 9 ). I ett senare avsnitt redovisas två alternativa huvudförslag och ett tredje kompromissförslag till framtida statistikinsamling. De problem som nämns i den nationella utvärderingen; att olika myndigheter har olika sätt att dokumentera och registrera uppgifter visar sig också i studierna i denna delrapport. Detta gör det mycket svårt eller omöjligt att göra en samlad statistisk redovisning av arbetet med barn som är utsatta för våld eller sexuella övergrepp. Detta innebär att det inte bara finns brister i reliabiliteten utan också i validiteten. 10 Statistiken visar: antalet samråd vilka huvudmän som medverkar vid samråden vilket år de barn som är föremål för samråd är födda vilket kön de barn som är föremål för samråd har vad barnet befaras vara utsatt för om den misstänkta förövaren har en familjerelation till offret, är en bekant eller obekant person om läkarundersökning är gjord eller planeras om polisanmälan är gjord eller planeras vem som planeras hämta barnet och vara med vid förhöret om krisstöd ges eller är planerat om särskild företrädare eller målsägarbiträde är utsett eller planeras. Statistiken visar inte: hur många barn som varit föremål för samråd vilken faktisk ålder barnen har vilken medelålder barnen har om barnen lever tillsammans med förövaren hur ofta barnen verkligen får krisstöd och av vem hur ofta den planerade läkarundersökningen genomförs hur ofta den planerade polisanmälan görs hur ofta polisanmälan görs trots att den inte är planerad om den som planeras ta med barnet till förhöret verkligen är den som gör detta om särskild företrädare eller målsägarbiträde utses vid annat tillfälle om barnen får hjälp om barnen får snabb hjälp handläggningstiden eller utredningstiden inom de olika myndigheterna om handläggningstiden eller utredningstiden förkortas. 8. När undersökningars tillförlitlighet diskuteras brukar begreppen validitet och reliabilitet användas. När en undersökning har hög validitet och reliabilitet är tillförlitligheten hög. 9. Begreppet reliabilitet avser tillförlitligheten hos själva mätinstrumentet. När någon annan använder samma mätinstrument ska samma resultat uppnås. (I det här fallet utgörs mätinstrumentet av samrådsblanketten). 10. En vanlig definition av validitet är att man mäter det man avser att mäta eller att man använder rätt mätinstrument. Att t ex använda måttband för att mäta längd ger hög validitet. När det gäller barnahus verksamhet innebär myndigheternas olika system för insamlandet av statistik och dokumentation att det är mycket svårt eller omöjligt att nå en hög validitet. 18

Oklarheter i svaren (brister i reliabiliteten) Det föreligger ett flertal oklarheter i svaren på samrådsblanketterna. Det gäller uppgifter som saknas, är oklara eller motsägelsefulla. Exempel: Oklara uppgifter Flera barn nämns på samma blankett. Vid flera tillfällen är det oklart vilket barn som utsätts för vad. Antalet fall av barn som blivit föremål för samråd är något oklart. Projektledarnas och utvärderarens beräkningar skiljer sig något åt. Vid ett par tillfällen är det oklart om barnet ses som offer eller förövare En barnförövare förutsätts vara offer 11. Samtidigt är inte frågan om misstänkt förövare besvarad trots att ett refererat uttalande leder tankarna till en nära släkting. Ett annat litet barn befaras ha utsatt ett barn för sexuella övergrepp. Barnet blir misshandlat av sina föräldrar när de får vetskap om detta. I blanketten anges barnet enbart som offer för misshandel. Att polisförhör planeras verkar uppfattas på olika sätt vid olika tillfällen eller av olika uppgiftslämnare. (Ibland verkar detta innebära att datum är bestämt och ibland att polisförhör är planerat oavsett om datum är bestämt.) Motsägelsefulla uppgifter Både svarsalternativet ja och nej kan vara ikryssat. Vid något tillfälle är inte bevittnat våld ikryssat trots att det framgår som svar på öppen fråga att barnen bevittnat våld. Polisförhör kan anges ej vara planerat samtidigt som vem som ska åka dit med barnet anges. 11. Vilket i sak kan anses rimligt, men oklarheterna i svaren innebär svårigheter vid den statistiska bearbetningen. 19

20

Barnahus anställdas bild av verksamheten Avsnittet ger de anställdas bild av verksamheten och bygger på vad samtliga tre anställda har berättat om föregående års arbete i samtal med utvärderaren. Samtalet ägde rum i januari 2009. Det handlade om vilket arbete som bedrivits under året, erfarenheter som vunnits och tankar om det fortsatta utvecklingsarbetet. I avsnittet redovisas också projektledarnas beräkningar av hur många barns förövare som dömts till någon form av påföljd. Hur många ärenden som polisen har redovisat till åklagaren och i hur många av dessa ärenden åtal väckts redovisas också. Avsnittet avslutas med en kort beskrivning av innehållet i de styrgruppsmöten som hållits på Barnahus och som dokumenterats av projektledarna. De anställda på Barnahus representerar tre professioner och tre myndigheter Sedan september 2008 är tre personer anställda på Barnahus. De representerar tre olika professioner och tre olika myndigheter: socialtjänsten, polismyndigheten och barn- och ungdomspsykiatrin. Den projektledare som representerar socialtjänsten har arbetat i verksamheten sedan starten. Den projektledare som är anställd av polismyndigheten påbörjade sommaren 2008 föräldraledighet. Den polis som utsågs att vikariera var sedan tidigare väl förtrogen med verksamheten. Hon har sedan starten av Barnahus varit involverad i verksamheten genom att hålla barnförhör i Barnahus och genom att deltaga som polismyndighetens representant i de samrådsmöten som regelbundet äger rum på Barnahus. Den tredje anställda är kurator och har arbetat på Barnahus sedan september 08. Hon representerar barn- och ungdomspsykiatrin. Hennes tjänst är en projekttjänst som tillkommit med hjälp av statliga medel 12. Tjänsten innebär att krisstöd till barn, ungdomar och föräldrar kan ges på Barnahuset under en begränsad tidsperiod. Om barn, ungdomar eller föräldrar behöver en längre tids stöd eller behandling hänvisas de till barn- och ungdomspsykiatrin eller till kommunernas socialtjänst. Sammanlagt 227 samrådsmöten hölls under år 2008 Under år 2008 hölls sammanlagt 227 samrådsmöten på Barnahus. Mötena omfattade totalt 315 13 barn. I mötena deltog representanter för de olika myndigheter som samverkar i Barnahus. Under två förmiddagar varje vecka hålls nu sammanlagt åtta samrådsmöten. Ytterligare samrådsmöten hålls om det uppstår akut behov av detta. Projektledarna berättar att samrådsmötena är korta (en halvtimme), strukturerade och fokuserade. Behov av två huvudformer av samrådsmöten Under år 2008 har det utkristalliserats ett behov av två huvudformer av samrådsmöten: planeringssamråd och bollningssamråd. De planerande samråden innehåller konkreta beslut om datum för polisförhör, tillförordnande av särskild företrädare eller målsägarbiträde samt hur barnet eller ungdomen ska komma till förhöret och med hjälp av vem. I bollningssamråden diskuterar de olika samverkande myndigheterna hur de ska arbeta vidare i fall där barn och unga befaras vara utsatta för våld eller sexuella övergrepp. Under samrådsmötena kan de olika myndighetsföreträdarna få del av varandras och projektledarnas fackkompetens. Av samråden är 60 procent planerande och 40 procent bollningssamråd. Åklagarmyndigheten deltar numera enbart i de planerande samråden. Polisanmälningar Beslut om att göra polisanmälningar fattas ibland på de samrådsmöten som hålls. Det är också relativt vanligt att beslut om polisanmälan fattas efter mötet när den socialsekreterare som deltagit i mötet har samrått med sin chef. 12. Projektmedel (Socialstyrelsen) för att öka psykiatrins tillgänglighet, Nå ut med psykiatrin i samhället... 13. Uppgiften skiljer sig från vad utvärderaren kommit fram till när hon tagit del av projektledarnas statistiska underlag, se t ex föregående avsnitt. 21

Läkarundersökningar Endast en läkarundersökning har gjorts på Barnahus. Den gjordes av en rättsläkare på uppdrag av åklagare. De flesta läkarundersökningar görs dock av barnkliniken på uppdrag av socialtjänsten. Beroende på läkarnas tidsbrist görs inte undersökningarna på Barnahus utan på barnkliniken. Läkarna uppfattas som mycket tillmötesgående när det gäller att snabbt erbjuda tider. Barnkliniken har också tillmötesgått ett önskemål från Barnahus om ett särskilt telefonnummer för en snabb väg in. Barnkliniken har sedan hösten 2008 deltagit i samtliga samråd. Organisation Projektledarna är anställda av respektive myndighet. Projektledaren för socialtjänsten är anställd av proaros i Västerås stad. Tjänsten finansieras av de olika kommunerna i förhållande till deras storlek. I en styrgrupp samverkar ledningsrepresentanter för de olika myndigheterna och verksamheterna. Åklagarmyndigheten har slutat medverka i dessa möten. I en arbetsgrupp samverkar representanter för de olika myndigheterna och verksamheterna på operativ nivå. Åklagarmyndigheten har slutat medverka även i dessa möten. De tre anställda menar att det är viktigt att åklagarmyndigheten medverkar i styrgruppens och arbetsgruppens möten eftersom verksamheten följs upp och förändringar diskuteras och beslutas under mötena. Information och dialog Projektledarna har under året lagt stor vikt vid att informera om verksamheten. De har också sökt dialog med verksamheter som är direkt berörda av Barnahus. De har bl a haft möten med de olika kommunernas representanter. Under mötena har de kunnat lämna information om Barnahus verksamhet och också tagit till sig synpunkter som lämnats. Ett exempel på en synpunkt som beaktats är Västerås stads önskemål om en uppstramning av samrådsmötena. Projektledarna är i färd med att bygga upp en kunskapsbank. De rådfrågas i olika frågor av anställda inom olika verksamheter och myndigheter. De har fått god inblick i varandras yrkesområden och kan informera dem som ringer och vill ha råd, inte bara om vad de själva kan erbjuda, utan också om vad deras kollegor på Barnahus har möjligheter att göra. De försöker tillmötesgå de önskemål som framförs om att de ska ge information. För att möta den stora efterfrågan kan de föreslå dem som önskar informationen att samla en större grupp än (vad de som ställde frågan) ursprungligen tänkt. Projektledarna anordnar också utbildningsdagar Skriftliga rutiner och informationsmaterial har utarbetats under året Under året har skriftliga rutiner för samråden och information om vilka sekretessregler som gäller utarbetats av projektledarna. Att sekretesslagstiftningen kan innebära hinder för samverkan i verksamheter som barnahus har projektledarna påtalat för bl a representanter för Justitiedepartementet i samband med att de gjorde besök på Barnahus Västmanland. Underlag för utvärdering och uppföljning har utarbetats Samrådsblanketten och enkäten till kommunerna har diskuterats under året av projektledarna, utvärderaren och arbetsgruppen. Samrådsblanketten ska utgöra både ett arbetsredskap och utgöra underlag för statistikinsamling. Deltagande i regionalt och nationellt nätverk Projektledarna deltar i möten med ett regionalt och ett nationellt nätverk. I det regionala nätverket ingår förutom Barnahus Västmanland, barnahusen i Dalarna, Värmland, Gävleborgs län, Uppsala län, 22

Örebro län och Barnahuset för Eskilstuna och Strängnäs. I nätverket delar deltagarna med sig av tips och erfarenheter. Det nationella nätverket har kommit till stånd genom Rädda Barnen och innebär möten vid ett tillfälle varje halvår. Projektledarnas utvecklingstankar I 60 procent av de samrådsmöten som ägde rum på Barnahus under 2008 gällde samråden barn/ungdomar bosatta i Västerås. För att underlätta för kommuner på längre geografiskt avstånd från Barnahus planeras införskaffandet av en konferenstelefon som kommunerna kan välja att använda för samrådsmöten. Större lokaler med flera rum att vänta i skulle underlätta för föräldrar att komma till Barnahus. Det kan idag inträffa att föräldrar som kommer till Barnhus och som gör detta i mycket god tid tvingas vänta i trapphuset. Större lokaler skulle också göra det möjligt för socialtjänstens handläggare att hålla skyddssamtal med föräldrar på Barnahuset i de fall detta är aktuellt. Detta är särskilt önskvärt när barn förhörts utan föräldrars vetskap eftersom det då skulle kunna bli möjligt för föräldrarna att snabbt få komma till samma plats som barnet just blivit förhört på. I dag är lokalerna för små för att kunna ta emot föräldrar som befinner sig i en situation där de kan vara mycket upprörda. Behoven av krisstöd och behandling är stora och viktiga att tillgodose. Något som Linköpings kommun och Malmö stad har tagit fasta på i sina barnahus. I Barnahus Västmanland erbjuder den kurator som är anställd av BUP krisstöd. Socialtjänstens projektledare planerar att, i mån av tid, också erbjuda detta. Polisanmälningarna har ökat Projektledarna har uppmärksammat Brå:s statistik som visar att polisanmälningarna som gäller våld mot små barn 0-6 år har ökat kraftigt i Västmanland. Detta kan sättas i samband med inrättandet av Barnahus, menar de. Men, de tillägger också att den barnpilotverksamhet som fi nns i Västerås stad kan ha haft betydelse. Totalt 29 barns förövare har dömts till någon form av påföljd Projektledarna har tagit fram uppgifter om hur många av de barn som har diskuterats under samråden som har blivit utsatta av en person som sedan har dömts till någon form av påföljd. Totalt 29 barns förövare har dömts till någon form av påföljd. Av dessa har 24 barns förövare dömts till fängelsestraff, 4 barns förövare har dömts till böter och 1 barns förövare har dömts till ungdomstjänst. Antalet förövare är lägre eftersom förövaren ibland har utsatt flera barn för brott. Ärenden som polisen har redovisat till åklagaren Projektledarna har undersökt hur många av de ärenden som varit aktuella för samråd som polisen redovisat till åklagare och kommit fram till att polisen redovisat 178 ärenden till åklagare. I dessa ärenden har åtal väckts i 51 fall och ärendena avskrivits i 127 fall. Möten i styrgruppen De möten som hålls i styrgruppen dokumenteras av projektledarna genom minnesanteckningar. Minnesanteckningarna visar att styrgruppmötena under första halvåret till stor del innehåller information från projektledarna om verksamheten. Barn som bevittnat våld i nära relationer diskuteras i april 2008. I minnesanteckningarna konstateras att barn som bevittnat våld tillhör Barnahus målgrupp, men att Barnahus inte har någon metod för att möta målgruppen. Enligt minnesanteckningarna ansåg styrgruppen att målgruppen barn som bevittnat våld kunde vara vilande. Arbetsgruppen skulle arbeta fram en gemensam metod för denna målgrupp under hösten 2008. 23