3.12.2012 350/9411/2011 MARKNADSANALYS AV BETYDANDE INFLYTANDE PÅ MARKNADEN FÖR BREDBANDSTILLTRÄDE FÖR GROSSISTLEDET

3.12.2012 350/9411/2011 MARKNADSANALYS AV BETYDANDE INFLYTANDE PÅ MARKNADEN FÖR BREDBANDSTILLTRÄDE FÖR GROSSISTLEDET

2 (41) INNEHÅLLSFÖRTECKNING: 1. UTGÅNGSPUNKTER FÖR GRANSKNINGEN AV BETYDANDE MARKNADSINFLYTANDE... 3 2. OFFENTLIGT SAMRÅDSFÖRFARANDE... 3 2.1. NATIONELLT SAMRÅD... 3 2.2. INTERNATIONELLT SAMRÅD... 4 3. DETALJMARKNADEN FÖR BREDBANDSTJÄNSTER... 4 3.1. BREDBANDSTEKNIKER I FINLAND... 4 3.2. DEN ALLMÄNNA UTVECKLINGEN PÅ DETALJMARKNADEN FÖR BREDBANDSTJÄNSTER... 5 3.3. BREDBANDSANSLUTNINGAR I PRIVATHUSHÅLL... 9 3.4. BREDBANDSANSLUTNINGAR I FÖRETAG... 11 3.5. SUBSTITUERBARHET MELLAN OLIKA TEKNIKER PÅ EFTERFRÅGE- OCH UTBUDSSIDAN... 12 4. RELEVANTA MARKNADER... 16 4.1. RELEVANTA NYTTIGHETSMARKNADER PÅ MARKNADEN FÖR BREDBANDSTILLTRÄDE FÖR GROSSISTLEDET... 16 4.2. RELEVANTA GEOGRAFISKA MARKNADER PÅ MARKNADEN FÖR BREDBANDSTILLTRÄDE FÖR GROSSISTLEDET... 25 4.3. SAMMANDRAG AV DE RELEVANTA MARKNADERNA... 26 5. GRANSKNING AV MARKNADSINFLYTANDE... 27 5.1. BETYDELSEN AV MARKNADEN FÖR BREDBANDSTILLTRÄDE FÖR GROSSISTLEDET... 27 5.2. GRANSKNING AV MARKNADSINFLYTANDE PÅ REGIONALA MARKNADER... 29 BILAGOR... 38

3 (41) 1. UTGÅNGSPUNKTER FÖR GRANSKNINGEN AV BETYDANDE MARKNADSINFLYTANDE Enligt 17 1 mom. i kommunikationsmarknadslagen (393/2003) ska Kommunikationsverket i syfte att klarlägga konkurrensläget regelbundet göra en marknadsanalys av parti- och detaljmarknader som definierats som relevanta. Vid definieringen av relevanta marknader ska Kommunikationsverket enligt 16 i nämnda lag beakta kommissionens rekommendation 1. De relevanta nyttighetsmarknaderna utgörs i det här sammanhanget av utbudet av bredbandstillträde för grossistledet. Det handlar om en partimarknad enligt kommissionens rekommendation (marknad nr 5). Kommunikationsverket analyserade senast marknaden för bredbandstillträde för grossistledet 2008 2009. Då gav Kommunikationsverket 32 teleföretag 2 beslut om betydande marknadsinflytande. Alla beslut har vunnit laga kraft. De företagsspecifika besluten och marknadsanalyserna kan i sin helhet läsas på Kommunikationsverkets webbplats 3. Samtidigt med analysen av marknaden för bredbandstillträde för grossistledet granskar Kommunikationsverket marknaden för nätinfrastrukturtillträde i grossistledet (tillträde till det fasta nätet i grossistledet, marknad nr 4 i kommissionens rekommendation). 2. OFFENTLIGT SAMRÅDSFÖRFARANDE 2.1. Nationellt samråd Kommunikationsverket gav från och med 15.2.2012 teleföretag och företrädare för användare tillfälle att framföra sin uppfattning om Kommunikationsverkets marknadsanalyser och beslutsförslag som har samband med dem angående marknaden för tillträde till det fasta nätet i grossistledet och marknaden för bredbandstillträde för grossistledet. Fristen för utlåtandena från de finskspråkiga löpte ut 16.3.2012 och från de svenskspråkiga 20.4.2012. Ämbetsverket fick ta emot totalt 17 st. utlåtanden. Utlåtandena finns på Kommunikationsverkets webbplats på: http://www.ficora.fi/index/saadokset/lausuntopyynnot/taloudellinenvalvonta/p_42.ht ml Relevanta nyttighetsmarknader Finnet-förbundet rf. (Finnet), Anvia Abp (Anvia), Alajärven Puhelinosuuskunta (APO), SSP Yhtiöt Oy (SSP) och PPO-Yhtiöt Oy (PPO) ansåg att dataöverföringsabonnemang i mobilnätet bör ingå i den relevanta marknaden. DNA Ab (DNA), Digita Oy (Digita), Elisa Abp (Elisa), FiCom rf. (FiCom), Konkurrensverket, Konsumentverket, Konsumentförbundet, TeliaSonera Finland Oyj (Sonera) och TDC Oy FINLAND (TDC) hade ingenting att anmärka på definitionen av nyttighetsmarknaderna. Relevanta geografiska marknader Elisa ansåg att en kommun inte är ett relevant geografiskt marknadsområde. Vid definition av ett geografiskt marknadsområde bör användas tillräckligt små geografiska enheter så att det blir möjligt att definiera de geografiska områden där konkurrensvillkoren är tillräckligt enhetliga. 1 Kommissionens rekommendation om relevanta produkt- och tjänstemarknader inom området elektronisk kommunikation vilka kan komma i fråga för förhandsreglering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster 2007/879EG, EUT L 344, 17.12.2007, s. 65. 2 Som en följd av sammanslagningar och företagsförvärv berör analysen av betydande marknadsinflytande denna gång 28 teleföretag. 3 http://www.ficora.fi/sv/index/saadokset/tulkinnat/hmvpaatokset/hmv12.html

4 (41) Finnet ansåg att de geografiska marknadsområdena bör definieras så att de inte är beroende på kommungränser. Definitionen skulle exempelvis kunna basera sig på information för ett traditionellt verksamhetsområde som använts tidigare. TDC ansåg att för huvudstadsregionen skulle det vara behövligt att betrakta marknaden per postnummerområde. DNA, Digita, FiCom, Konkurrensverket, Konsumentverket, Konsumentförbundet och Sonera hade ingenting att anmärka på definitionen av de geografiska marknaderna. Urval av företag med betydande marknadsinflytande Finnet, Anvia, APO, SSP och PPO ansåg att företag inom Finnet-förbundet, Anvia, APO, SSP och PPO medräknade, inte har SMP-status. Digita ansåg att det inte finns något behov att utse en SMP-operatör åtminstone i tättbebodda områden. Elisa ansåg att det inte har SMP-status i huvudstadsregionen eller i övriga centrumområden. DNA, FiCom, Konkurrensverket, Konsumentverket och Konsumentförbundet, Sonera och TDC yttrade sig inte över urval av SMP-operatör på marknaden för tillträde till det fasta nätet i grossistledet eller på marknaden för bredbandstillträde för grossistledet. Slutsatser om det nationella samrådet Kommunikationsverket anser att av utlåtandena inte framgick sådan ny information som skulle betyda att definition av den relevanta nyttighetsmarknaden eller definition av den relevanta geografiska marknaden bör ändras på marknaden för bredbandstillträde för grossistledet. Av utlåtandena framgick inte heller sådan ny information som skulle betyda att de slutsatser som gjorts på basis av bedömning av SMP-operatörer bör ändras. 2.2. Internationellt samråd Kommunikationsverket notifierade 18.5.2012 kommissionen sitt förslag till beslut om betydande marknadsinflytande på marknaden bredbandstillträde för grossistledet. Den internationella remisstiden gick ut 18.6.2012. Kommissionen anmärkte på att Kommunikationsverket hade inkluderat kabel-tv-näten i marknadsdefinitionen. Kommissionen ansåg dock att eftersom inkludering av kabel-tv-näten inte ändrar marknadsanalysens resultat kan frågan om huruvida kabel-tv-näten bör ingå i marknadsdefinitionen lämnas öppen. Kommissionen hade ingenting annat att anmärka på marknadsanalysen. 3. DETALJMARKNADEN FÖR BREDBANDSTJÄNSTER Efterfrågan på marknaden för bredbandstillträde för grossistledet kan sägas vara en funktion av detaljmarknadens efterfrågan på bredbandstjänster. Bredbandstillträde för grossistledet gör det möjligt även för sådana teleföretag som inte har något eget bredbandsnät att tillhandahålla bredbandstjänster för slutkunderna. För att kunna erbjuda bredbandstjänster för slutkunder hyr teleföretaget den nätkapacitet som behövs för förbindelsen, dvs. en bredbandsprodukt, av ett annat teleföretag som har ett eget bredbandsnät. 3.1. Bredbandstekniker i Finland Med bredbandsförbindelse avses i allmänhet en dataöverföringsförbindelse som har ett fast pris och ständigt är tillgänglig. Den teoretiska dataöverföringshastigheten för slutkunden är över 144 kbit/s (download) och via förbindelsen kan man nå det öppna

5 (41) internet. Utöver nämnda kriterier antas prissättningen av alla bredbandsanslutningar som statistikförs av Kommunikationsverket grunda sig en fast månadsavgift. Bredbandsanslutningarna kan indelas i bredbandsanslutningar i det fasta nätet och dataöverföringsanslutningar i mobilnät 4. De mest använda anslutningstyperna för att tillhandahålla dataöverföringstjänster i det fasta nätet är uppkallade efter teknikerna: DSL-anslutning 5, kabelmodemanslutning 6 samt fastighets- eller husbolagsanslutning 7. Övriga bredbandstekniker som används är bland annat FTTH 8, Flash-OFDM 9, WiMAX 10 och WLAN 11. Dataöverföringsförbindelser där en begränsad eller obegränsad mängd dataöverföring ingår i den fasta månadsavgiften grundar sig på olika UMTS-tekniker, till vilka man även kan räkna LTE-tekniken. LTE-teknik används dock tillsvidare i relativt liten omfattning och tjänsterna erbjuds bara inom vissa geografiskt avgränsade områden. 3.2. Den allmänna utvecklingen på detaljmarknaden för bredbandstjänster Vid utgången av juni 2011 uppgick antalet månadsavgiftsbelagda bredbandsanslutningar i det fasta nätet och dataöverföringsförbindelser i mobilnäten i Finland till ungefär 4,55 miljoner. Av anslutningarna var 1,57 miljoner bredbandsanslutningar i det fasta nätet och 2,98 miljoner dataöverföringsanslutningar i mobilnät. Av bredbandsanslutningarna i det fasta nätet tillhörde ca 76 procent privathushåll medan ca 24 procent var i företagskunders bruk. Av dataöverföringsanslutningarna i mobilnäten tillhörde däremot ca 68 procent privathushåll medan ca 32 procent var i företagskunders bruk. När det gäller privathushållens dataöverföringsanslutningar i mobilnät ingick en obegränsad mängd dataöverföring i månadsavgiften för ca 74 procent av anslutningarna. För företagskundernas dataöverföringsförbindelser var siffran bara ca 26 procent. På det hela taget började antalet bredbandsanslutningar i det fasta nätet minska 2008, men trenden vände igen mot tillväxt under andra hälften av 2010. Antalet bredbandsanslutningar i det fasta nätet ökade alltjämt under de första sex månaderna av 2011. Antalet dataöverföringsanslutningar i mobilnät har ökat år för år sedan 2007 när företagen aktivt började erbjuda dataöverföringsförbindelser i mobilnätet till fasta månadsavgifter. Figur 1 beskriver utvecklingen av antalet bredbandsanslutningar i det fasta nätet och dataöverföringsförbindelser i mobilnäten åren 2005 2011. 4 Med en dataöverföringsförbindelse i ett mobilnät avses en dataöverföringsförbindelse som har en begränsad eller icke begränsad mängd dataöverföring och för vilken en månadsavgift tas ut. Den teoretiska dataöverföringshastigheten är över 144 kbit/s från nätet gentemot slutkunden och via förbindelsen kan slutkunden nå det öppna internet. 5 DSL (Digital Subscriber Line) är en bredbandsanslutning som tillhandahålls över en abonnentförbindelse med ledare av metall i telefonnätet. I Finland är ADSL den vanligaste DSL-tekniken. 6 En kabelmodemanslutning är en bredbandsanslutning som tillhandahålls över kabeltelevisionsnätet och som grundar sig på någon av följande tekniker: Docsis 1.0/1.1, Docsis 2.0 eller Docsis 3.0. 7 En fastighets- eller en husbolagsanslutning kan genomföras med olika tekniker. Fastighets- och husbolagsanslutningar genomförs främst med DSL-, Ethernet- eller HomePNA-tekniken, men i vissa sällsynta fall har även trådlösa tekniker använts. Fastighets- och husbolagsanslutningar är anslutningar som tillhandahålls för enskilda aktieägare i ett husbolag (fastighetsanslutning) eller för husbolag (husbolagsanslutning). I fastighetsanslutningar står aktieägaren och i husbolagsanslutningar står husbolaget i avtalsförhållande till teleföretaget. Nuförtiden används också kombinationer av fastighets- och husbolagsanslutningar där husbolaget beställer en så kallad basanslutning av teleföretaget till alla aktieägare och därefter kan aktieägarna beställa tilläggstjänster (till exempel höja basanslutningens hastighet) genom separata avtal med teleföretaget. I Kommunikationsverkets statistik har fastighets- och husbolagsanslutningar med DSL-teknik statistikförts som DSLanslutningar, fastighets- och husbolagsanslutningar som tillhandahålls med optisk fiber ända fram till slutkunden som FTTH-anslutningar. I statistiken omfattar fastighets- och husbolagsanslutningarna bara anslutningar med Ethernet- och HomePNA-tekniken. 8 En FTTH-anslutning (Fibre to the Home) är en bredbandsanslutning över ett fibernät där den fysiska förbindelsen från teleföretagets nät har genomförts med optisk fiber ända fram till slutkunden. Till FTTH-anslutningar räknas anslutningar både till hushåll och till företagskunder. 9 En FlashOFDM-anslutning är en trådlös bredbandsförbindelse som grundar sig på FlashOFDM-tekniken. I Finland används frekvensområdet 450 MHz för FlashOFDM-anslutningar och därför marknadsförs anslutningarna även som bredbandsanslutningar i @450-nätet. 10 En WiMAX-anslutning (World Interoperability for Microwave Access) är en trådlös bredbandsförbindelse som grundar sig på WiMAX-tekniken. WiMAX-anslutningar tillhandahålls i huvudsak i områden som täcks av lokala WiMAX-nät. 11 En WLAN-anslutning (Wireless Local Area Network) är en trådlös bredbandsförbindelse som grundar sig på WLANtekniken. WLAN-anslutningar tillhandahålls i huvudsak i områden som täcks av lokala WLAN-nät. WLAN-anslutningarna omfattar inte hushållens eller företagskundernas interna WLAN-förbindelser.

6 (41) 5 000 000 4 500 000 4 000 000 3 500 000 3 000 000 Mobilt bredband Annan FTTH Trådlöst bredband Fastighets- och bostadsbolagsanslutningar Kabelmodem DSL 2 500 000 2 000 000 1 500 000 1 000 000 500 000 0 31.12. 30.6. 31.12. 30.6. 31.12. 30.6. 31.12. 30.6. 31.12. 30.6. 31.12. 30.6. 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Figur 1: Utvecklingen av antalet bredbandsanslutningar 2005 2011. (Före år 2011 omfattar antalet dataöverföringsanslutningar i mobilnäten bara anslutningar med obegränsad mängd dataöverföring). År 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Tidpunkt 31.12. 30.6. 31.12. 30.6. 31.12. 30.6. 31.12. 30.6. 31.12. 30.6. 31.12. 30.6. DSL 927 600 1 066 100 1 161 100 1 210 900 1 270 500 1 270 100 1 231 300 1 216 300 1 185 900 1 162 600 1 112 700 1 115 900 Mobilt bredband 143 100 307 100 479 700 664 300 908 000 1 152 200 1 636 300 2 979 800 Kabelmodem 148 900 161 500 181 100 192 900 209 600 212 900 214 800 215 500 222 700 229 600 240 600 255 500 Fastighets- och bostadsbolagsanslutningar 91 100 69 900 72 900 98 100 114 000 104 600 134 900 104 700 106 600 117 500 158 000 139 400 Trådlöst bredband 3 200 4 000 4 900 11 200 15 200 19 600 26 100 31 600 31 800 30 100 26 700 38 700 FTTH 12 600 14 500 20 300 21 100 Annan 3 400 8 400 9 000 7 100 7 800 9 000 9 800 11 500 6 000 800 1 100 900 Totalt 1 174 200 1309900 1 429 000 1520200 1 760 200 1923200 2096 600 2243900 2473 600 2707300 3195 700 4551300 Tabell 1: Utvecklingen av antalet bredbandsanslutningar enligt teknik 2005 2011. (Före år 2010 omfattar antalet dataöverföringsanslutningar i mobilnäten bara anslutningar med obegränsad mängd dataöverföring). Antalet kabelmodemanslutningar och FTTH-anslutningar har ökat varje år sedan dessa anslutningstekniker infördes. Också antalet fastighets- och husbolagsanslutningar har i huvudsak ökat under de fem senaste åren. Däremot har antalet DSLanslutningar och trådlösa förbindelser till fast anslutningspunkt sjunkit på senare år. Från slutet av 2008 till slutet av juni 2011 sjönk antalet DSL-anslutningar med ca 155 000 stycken, vilket motsvarar ca 12 procent. I slutet av juni 2011 var DSL-teknik trots allt fortfarande den vanligaste tekniken i fasta bredbandsanslutningar: i slutet av juni 2011 tillhandahölls ca 71 procent av alla fasta bredbandsanslutningar med DSLteknik. Tabellerna 1 och 2 beskriver utvecklingen av antalet bredbandsanslutningar i det fasta nätet. 100 % 90 % 80 % 70 % 60 % 50 % 40 % 30 % 20 % 10 % 0 % 31.12. 30.6. 31.12. 30.6. 31.12. 30.6. 31.12. 30.6. 31.12. 30.6. 31.12. 30.6. 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 DSL Kabelmodem Fastighets- och bostadsbolagsanslutningar Trådlöst bredband FTTH Annan Figur 2: Antalet bredbandsanslutningar per teknik och byggsätt i det fasta nätet 2005 2011.

7 (41) I slutet av 2011 hade ca 83 procent av de fasta bredbandsförbindelserna en överföringshastighet 12 på minst 2 Mbit/s och ca 17 procent en hastighet som underskred 2 Mbit/s. Cirka 41 procent av bredbandsanslutningarna hade en överföringshastighet på minst 10 Mbit/s. På motsvarande sätt hade ca 54 procent av de mobila dataöverföringsanslutningarna en överföringshastighet på minst 2 Mbit/s och ca 46 procent en hastighet som underskred 2 Mbit/s. Tabell 2 visar utvecklingen av de fasta bredbandsanslutningarnas och figur 3 de mobila dataöverföringsanslutningarnas överföringshastigheter åren 2008 2011. År 2008 2009 2010 2011 Tidpunkt 30.6. 31.12. 30.6. 31.12. 30.6. 31.12. 30.6. Mindre än 2Mbit/s 54 % 40 % 43 % 39 % 30 % 24 % 24 % 2Mbit/s - mindre än 4Mbit/s 40 % 50 % 47 % 26 % 22 % 17 % 17 % 4Mbit/s - mindre än 10Mbit/s 19 % 25 % 26 % 26 % 10Mbit/s eller mer, men mindre än 25Mbit/s 14 % 19 % 26 % 26 % 9 % 9 % 25Mbit/s - mindre än 100Mbit/s 6 % < 1 % 1 % 3 % 3 % 100Mbit/s eller mer 1 % 1 % 2 % 3 % 4 % 4 % Tabell 2: De fasta bredbandsanslutningarnas överföringshastigheter 30.6.2011. 1 0 % 10 % 20 % 30 % 40 % 50 % 60 % 70 % 80 % 90 % 100 % Mindre än 2 Mbit/s 2 Mbit/s - mindre än 4 Mbit/s 4 Mbit/s - mindre än 10 Mbit/s 10 Mbit/s - mindre än 25 Mbit/s Figur 3: De mobila, månadsavgiftsbelagda dataöverföringsanslutningarnas överföringshastigheter 30.6.2011. Tarifferna för bredbandsanslutningar i det fasta nätet med långsammare överföringshastighet, under 8 Mbit/s, har inte sjunkit nämnvärt under de senaste två åren. Däremot har priserna för bredbandsanslutningar i fasta nätet med en överföringshastighet på 8 Mbit/s och 24 Mbit/s sjunkit betydligt. Tarifferna för dataöverföringsanslutningar i mobilnätet har sjunkit oberoende av överföringshastighet. Figur 4 beskriver utvecklingen av det vägda, genomsnittliga månadspriset på bredbandsanslutningar i det fasta nätet 2009 2011 och tabell 3 visar de viktigaste nyckeltalen för detaljpriserna. 12 I det här sammanhanget avses med överföringshastighet den teoretiska hastighet som teleföretagen använder i sin marknadsföring. Den verkliga hastigheten kan variera t.ex. beroende på vilken teknik som använts, hur många användare som använder anslutningen samtidigt och eventuellt också på abonnentförbindelsens längd. Antalet användare samtidigt och användarens avstånd från närmaste basstation inverkar särskilt på överföringshastigheten hos dataöverföringsanslutningar i det mobila nätet. Antalet samtidiga användare och användarens avstånd från närmaste basstation inverkar också på hastigheten hos trådlösa anslutningar som bygger på Flash-OFDM-, WLAN- eller WiMAX-tekniken, men effekterna är mindre än i dataöverföringsanslutningar i mobilnät eftersom trådlösa bredbandsanslutningar i huvudsak tillhandahålls på permanenta ställen, varvid förbindelsens kvalitet i viss mån kan optimeras och dessa trådlösa bredbandsnät har relativt få användare jämfört t.ex. med ett mobilnät. De variationsbredder som teleföretagen uppger är betydligt större för dataöverföringsanslutningar i mobilnät än för bredbandsanslutningar i det fasta nätet.

8 (41) 60,00 50,00 40,00 30,00 1M 2M 8M 24M 100M 20,00 10,00 0,00 01/2009 04/2009 07/2009 10/2009 01/2010 04/2010 07/2010 10/2010 01/2011 04/2011 07/2011 10/2011 Figur 4: Utvecklingen av medelpriset på bredbandsanslutningar med olika överföringshastigheter i det fasta nätet vägda enligt regionala folkmängder och teleföretagens marknadsandelar. Prisuppgifterna har tagits från tariffer som publicerats av teleföretagen. Erbjudanden har inte beaktats i priserna. Tabell 3: Nyckeltal för priser på bredbandsanslutningar med olika överföringshastigheter i det fasta nätet, april 2011. Prisskillnaderna mellan dataöverföringsanslutningar på 1 2 Mbit/s i det fasta nätet och i mobila nät har ökat under de senaste två åren. Till exempel när det gäller dataöverföringsanslutningar med en överföringshastighet på Mbit/s i mobilnät var medelpriset i oktober 2011 ungefär 60 procent av priset på motsvarande anslutning i det fasta nätet. Dataöverföringsanslutningar i mobilnät erbjuds alltså till betydligt lägre priser än bredbandsanslutningar med motsvarande överföringshastighet i det fasta nätet. Figur 5 beskriver utvecklingen av det genomsnittliga månadspriset på dataöverföringsförbindelser i mobilnät och figur 6 utvecklingen av det genomsnittliga månadspriset på dataöverföringsförbindelser i mobilnät i förhållande till det genomsnittliga priset på bredbandsanslutningar i det fasta nätet 2009 2011.

9 (41) 40,00 30,00 20,00 512 kbit/s 1 Mbit/s 2 Mbit/s 10,00 0,00 01/2009 04/2009 07/2009 10/2009 01/2010 04/2010 07/2010 10/2010 01/2011 04/2011 07/2011 10/2011 Figur 5: Utvecklingen av medelpriset för dataöverföringsförbindelser med olika överföringshastigheter i mobila nät. I tarifferna har överföringshastigheten definierats enligt den övre gränsen i den variationsbredd som teleföretagen anger i sina avtal. Prisuppgifterna har tagits från tariffer som publicerats av teleföretagen. Erbjudanden har inte beaktats i priserna. 100 % 90 % 80 % 70 % 60 % 50 % 40 % 30 % 20 % 10 % 0 % 01/2009 04/2009 07/2009 10/2009 01/2010 04/2010 07/2010 10/2010 01/2011 04/2011 07/2011 10/2011 Genomsnittspriset på en dataöverföringsanslutning i mobilnätet i förhållande till genomsnittpriset på en bredbandsanslutning i det fasta nätet, 1 Mbit/s. Genomsnittspriset på en dataöverföringsanslutning i mobilnätet i förhållande till genomsnittpriset på en bredbandsanslutning i det fasta nätet, 2 Mbit/s. Figur 6: Medelpriset på dataöverföringsförbindelser i mobila nät i förhållande till det vägda medelpriset för bredbandsanslutningar med samma överföringshastighet i det fasta nätet vid olika tidpunkter. 3.3. Bredbandsanslutningar i privathushåll År 2011 hade ungefär 48 procent av de privathushåll som använder Internetförbindelse endast bredbandsanslutning i det fasta nätet. Ungefär 21 procent av privathushållen hade både bredbandsanslutning i det fasta nätet och åtminstone en dataöverföringsanslutning i mobilnätet, och ungefär 28 procent hade endast dataöverföringsanslutning i ett mobilnät. Andelen privathushåll som har både bredbandsanslutning i det fasta nätet och åtminstone en dataöverföringsanslutning i mobilnätet har ökat med ca 9 procentenheter från 2010. Också de privathushåll som endast använder dataöverföringsanslutning i ett mobilnät har ökat med ca 4 procentenheter. I motsvarande grad har andelen privathushåll som endast använder bredbandsanslutning i det fasta nätet minskat med ca 13 procentenheter. 13 Figur 7 visar hur privathushållen använder bredbandsanslutningar i det fasta nätet och dataöverföringsförbindelser i mobilnät. 13 Kommunikationsverkets undersökning av användningen av kommunikationstjänster 2011. Uppgifterna har beräknats utifrån bakgrundsmaterialet till undersökningen.

10 (41) 100 % 4 % 3 % 90 % 80 % 24 % 28 % 70 % 60 % 12 % 21 % 50 % 40 % 30 % 20 % 61 % 48 % 10 % 0 % 2010 2011 Annan än bredbandsförbindelse eller kan inte säga Fast bredbandsanslutning och mobil dataöverföringsansl. Endast dataöverföringsanslutning i mobilnätet Endast bredbandsanslutning i det fasta nätet Figur 7: Användningen av fasta bredbandsförbindelser och mobila dataöverföringsanslutningar i privathushållen i november 2010. När man granskar de privathushåll som antingen har bredbandsanslutning i det fasta nätet eller en eller flera dataöverföringsanslutningar i mobilnäten märker man stora skillnader mellan landskapen. Användning av endast bredbandsanslutning i det fasta nätet är vanligare i tätt befolkade landskap, medan det i mer glest befolkade landskap är vanligare att använda dataöverföringsanslutningar i mobilnät. Till exempel i Norra Savolax har bara ca 30 procent av hushållen endast bredbandsanslutning i det fasta nätet, medan motsvarande siffra för Nyland är knappt 60 procent. På motsvarande sätt använder över 40 procent i Norra Savolax endast dataöverföringsanslutningar i mobilnät mot knappt 20 procent i Nyland.

11 (41) 100 % 90 % 80 % 70 % 60 % 50 % 40 % 30 % 20 % 10 % 0 % Nyland Mellersta Österbotten Österbotten Kymmenedalen Norra Karelen Päijänne-Tavastland HELA FINLAND Centrala Tavastland Birkaland Sydösterbotten Satakunda Kajanaland Egentliga Finland Norra Österbotten Lappland Södra Karelen Södra Savolax Mellersta Finland Norra Savolax Annan än bredbands-förbindelse eller kan inte säga Endast dataöver-förings-anslutning i mobilnätet Bredbands-anslutning i det fasta nätet och dataöver-förings-anslutning i mobilnätet Endast bredbands-anslutning i det fasta nätet Figur 8: Användningen av fasta bredbandsförbindelser och mobila dataöverföringsanslutningar i hushållen i de olika landskapen, hösten 2011. Vid en granskning av tillgången till bredbandsanslutningar med olika överföringshastigheter är det vanligast att ha dataöverföringsanslutningar i mobilnätet som enda internetförbindelse i de områden där det är svårare att få en bredbandsanslutning med en hastighet på över 8 Mbit/s i det fasta nätet. Tillgången på bredbandsanslutningar i det fasta nätet med en överföringshastighet på 8 Mbit/s är bättre i tätorterna än i de glesbebyggda regionerna. Det här är en förklaring till att mobil dataöverföring mer betraktas som en kompletterande tjänst till fasta bredbandstjänster i tätt befolkade landskap, medan mobila dataöverföringsanslutningar i landskap med mindre koncentrerade bosättningar ofta är ett ersättande alternativ till fasta bredbandsanslutningar. Figur 8 beskriver privathushållens användning av fasta bredbandsanslutningar och mobila dataöverföringsförbindelser landskapsvis. Utifrån det som anförts ovan kan man konstatera att dataöverföringsanslutningar i mobilnät för en del konsumenter utgör ett potentiellt alternativ till bredbandsanslutningar i det fasta nätet med en hastighet på högst 8 Mbit/s. En del konsumenter använder dock fortfarande bredbandsanslutningar i det fasta nätet på högst 8 Mbit/s, även om dataöverföringsanslutningar i mobila nät kan vara upp till mer än hälften billigare än fasta bredbandsanslutningar som har samma teoretiska överföringshastighet. 3.4. Bredbandsanslutningar i företag År 2010 hade ungefär 29 procent av de företag som använder en Internetförbindelse endast bredbandsanslutning i det fasta nätet. Ungefär 68 procent av företagen hade både bredbandsanslutning i det fasta nätet och dataöverföringsanslutning i mobilnätet och ungefär 3 procent hade endast dataöverföringsanslutning i ett mobilnät. 14 För företagskunder är en mobil dataöverföringsanslutning bara ett kompletterande alterna- 14 Användning av datateknik i företag 2010, Statistikcentralen. Uppgifterna har samlats in från bakgrundsmaterialet till Statistikcentralens enkät på begäran av Kommunikationsverket. Uppgifterna samlades in våren 2010.

12 (41) tiv till den fasta bredbandsanslutningen. Figur 9 beskriver användningen av fasta bredbandsanslutningar och mobila dataöverföringsförbindelser i företag. 3 % 29 % 68 % Fast bredbandsanslutning och mobil dataöverföringsansl. Endast bredbandsanslutning i det fasta nätet Endast dataöverföringsanslutning i mobilnätet Figur 9: Användningen av fasta bredbandsförbindelser och mobila dataöverföringsanslutningar i företagen våren 2010. (Källa: Statistikcentralen, Användning av datateknik i företag 2010). År 2010 hade ungefär 90 procent av företagen en bredbandsförbindelse på minst 2 Mbit/s. En bredbandsförbindelse på minst 10 Mbit/s fanns i ca 40 procent av företagen. 15 Figur 10 beskriver fördelningen på överföringshastighet i företagens bredbandsanslutningar år 2010. 60 % 50 % 53 % 51 % 46 % 49 % 44 % 40 % 36 % 30 % 26 % 23 % 32 % 29 % 29 % 20 % 10 % 0 % 14 % 14 % 10 % 10 % 11 % 8 % 6 % 4 % 1 % Mindre än 2 Mbit/s 2 Mbit/s - mindre än 10 Mbit/s 10 Mbit/s - mindre än 100 Mbit/s 100 Mbit/s eller mer 10-19 20-49 50-99 100+ Allt Figur 10: Bredbandsförbindelsens högsta hastighet i företagen våren 2010, andel av företagen i respektive storleksklass som använder bredband. (Källa: Statistikcentralen, Användning av datateknik i företag 2010). 3.5. Substituerbarhet mellan olika tekniker på efterfråge- och utbudssidan Partimarknaden för bredbandstillträde består av bredbandstjänster i grossistledet som ett nätföretag erbjuder åt tjänsteföretaget. Med bredbandstillträde för grossistledet avses bitströmstjänst (s.k. bitstream) eller en till egenskaperna motsvarande datatjänst som möjliggör förmedling av bredbandsdata i båda riktningar (downstream/upstream). I 24 i kommunikationsmarknadslagen kallas en sådan dataöverföringstjänst "överföringskapacitet i en abonnentförbindelse". Efterfrågan på bredbandstillträde för grossistledet kan sägas vara en funktion av detaljmarknadens efterfrågan på bredbandstjänster. Därför är det viktigt att först 15 Användning av datateknik i företag 2010, Statistikcentralen. Uppgifterna samlades in våren 2010.

13 (41) granska substituerbarheten i efterfrågan på detaljmarknaden för bredbandstjänster. Med substituerbarhet på efterfrågesidan avses köparens möjlighet att byta tjänsteleverantör om priset på tjänsten stiger. Graden av substituerbarhet kan bedömas genom att granska om det finns konkurrerande produkter på marknaden som kunderna enkelt kan övergå till om priset på den aktuella produkten skulle stiga betydligt och varaktigt i förhållande till de övriga produkterna. I det här sammanhanget avser köpare en slutanvändare, dvs. ett privathushåll eller ett företag som använder bredbandstjänster. Med tjänsteleverantör eller produkttillverkare avses ett tjänste- eller nätföretag som erbjuder bredbandstjänster. I besluten om betydande marknadsinflytande på marknaden för bredbandstillträde för grossistledet 2009 ansåg Kommunikationsverket att bredbandstillträde för grossistledet ska innehålla den fysiska förbindelsen till slutanvändaren, dvs. en abonnentförbindelse eller delat tillträde till en abonnentförbindelse. I besluten som gavs 2009 ålades teleföretag med betydande marknadsinflytande att erbjuda andra teleföretag bredbandstillträde för grossistledet med DSL-teknik i det fasta telefonnätet eller med Ethernet-teknik i fibernät. Därför bedöms i denna analys möjligheten att substituera bredbandstjänster med andra tekniker med sådana bredbandstjänster med DSLteknik och med Ethernet-teknik i fibernät. Till bredbandstjänster som erbjuds med DSL-teknik och i fibernät med Ethernet-teknik räknas även fastighets- och husbolagsanslutningar eftersom de bygger på DSL-, Ethernet-, FTTH- eller HomePNA-teknik och därmed berörs av förhandsreglering. 16 Merparten av teleföretagen erbjuder numera bredbandsanslutningar med DSL-teknik vars överföringshastigheter varierar mellan 1 och 24 Mbit/s. En del teleföretag erbjuder emellertid också ännu snabbare bredbandsanslutningar, ända upp till 100 Mbit/s. Bredbandsanslutningar med Ethernet-teknik i optiska fibernät erbjuds med överföringshastigheter som varierar mellan 1 och 100 Mbit/s. Om man generellt ser till utbud och marknadsföring av bredbandsanslutningar i det fasta nätet har teleföretagen allt oftare fokuserat sitt utbud på bredbandstjänster som har en överföringshastighet på minst 10 Mbit/s. I vissa områden erbjuder teleföretagen över huvud taget inte långsammare bredbandsanslutningar. Det är främst anslutningar med en hastighet på minst 10 Mbit/s som erbjuds som en del av ett mer avancerat paket av bredbandstjänster, såsom IPTV -paket på HD-nivå. Kabelmodemanslutningars substituerbarhet I slutet av juni 2011 fanns det ungefär 256 000 kabelmodemanslutningar. Kabelmodemanslutning i ett kabelnät var den näst vanligaste tekniken för fasta bredbandstjänster på detaljmarknaden. Antalet kabelmodemanslutningar har stigit år för år. Detaljpriserna på kabelmodemanslutningar avviker inte nämnvärt från priserna på anslutningar med DSL-teknik eller i optiska fibernät med Ethernet-teknik. På detaljmarknaden erbjuds kabelmodemanslutningar i allmänhet som ett alternativ till anslutningar med DSL-teknik eller i optiska fibernät med Ethernet-teknik. Kabelmodemanslutningar kan tillhandahållas med liknande överföringshastigheter som anslutningar med DSL-teknik eller i optiska fibernät med Ethernet-teknik. Vad gäller hastigheten begränsar den teknik som används för kabelmodemanslutningar inte nämnvärt utbudet av olika tjänster via anslutningarna. 16 Ethernet-teknik används i huvudsak så att en stamförbindelse dras till husbolaget med Ethernet-teknik och distribueras därifrån till slutkunderna i fastighetens interna nät (minst parkabel eller fiberkabel i kategori 5) med samma teknik. HomePNA-teknik används endast för fastighetsanslutningar så att en stamförbindelse dras till husbolaget med DSL- eller Ethernet-teknik varifrån förbindelserna distribueras till slutkunderna i fastighetens interna nät (telefonkablar) med HomeP- NA-teknik. DSL-teknik används nästan på samma sätt som HomePNA, dvs. en stamförbindelse dras till husbolaget med DSL- eller Ethernet-teknik varifrån förbindelserna distribueras till slutkunderna i fastighetens interna nät (telefonkablar) med DSL-tekniken. I allmänhet strävar man efter att i så hög utsträckning som möjligt använda samma teknik i stamförbindelserna och i de förbindelser som distribueras till slutkunderna i det interna nätet. Även bredbandstjänster med HomePNA-teknik kan anses vara underställda förhandsreglering eftersom stamförbindelser med DSL- eller Ethernet-teknik till husbolagen är förhandsreglerade.

14 (41) Utifrån det ovan framförda kan man på detaljmarknaden för bredbandstjänster betrakta kabelmodemanslutningar som ersättande tjänster för bredbandsanslutningar med DSL-teknik eller i optiska fibernät med Ethernet-teknik. Flash-OFDM-, WLAN- och WiMAX-anslutningars substituerbarhet I slutet av juni 2011 fanns det ca 21 000 trådlösa bredbandsanslutningar med Flash- OFDM-, WLAN- eller WiMAX-teknik till en fast anslutningspunkt. Antalet trådlösa bredbandsanslutningar ökade fram till år 2009 men har sedermera minskat. Största delen av de trådlösa bredbandsanslutningarna byggde på Flash-OFDM- och WiMAXteknik. Detaljpriserna på trådlösa bredbandsanslutningar avviker inte nämnvärt från priserna på anslutningar med DSL-teknik eller i optiska fibernät med Ethernet-teknik. På detaljmarknaden erbjuds trådlösa bredbandsanslutningar i allmänhet som ett alternativ till anslutningar med DSL-teknik eller i optiska fibernät med Ethernet-teknik, främst utanför tätt bebodda områden. Trådlösa bredbandsanslutningar tillhandahålls i huvudsak med långsammare överföringshastigheter än anslutningar med DSL-teknik eller i optiska fibernät med Ethernet-teknik. Särskilt anslutningar med Flash-OFDM- och WLAN-teknik begränsas till utbudet av anslutningar med en hastighet på mindre än 3 Mbit/s. För närvarande begränsas anslutningar med WiMAX-teknik till utbudet av anslutningar med en hastighet på mindre än 8 Mbit/s. Trådlösa bredbandsanslutningar används i regel på fasta anslutningspunkter. Om nätet också har flera mobila bredbandsanvändare och flera mobila användare samtidigt utnyttjar dataöverföringskapaciteten vid samma basstation i det trådlösa nätet inverkar detta betydligt på överföringshastigheten. Problem av det här slaget är lättare att hantera i anslutningar som bygger på DSL-teknik eller i optiska fibernät med Ethernet-teknik eftersom dessa nät inte har mobila användare och teleföretaget ständigt kan dimensionera nätkapaciteten efter antalet användare. För närvarande möjliggör bredbandsanslutningar med Flash-OFDM-, WLAN- eller Wi- MAX-teknik inte någon effektiv användning av mer avancerade tjänster, såsom IPTV - tjänster på HD-nivå, eftersom deras överföringshastigheter 17 i regel är för långsamma och fördröjningstiderna för långa i förhållande till bredbandsanslutningar i det fasta nätet. Bredbandsanslutningar med Flash-OFDM-, WLAN- eller WiMAX-teknik i ett trådlöst nät lämpar sig för närvarande väl för så kallade bastjänster för detaljkunder. Utifrån det ovan framförda kan man på detaljmarknaden för bredbandstjänster betrakta trådlösa bredbandsanslutningar med Flash-OFDM-, WLAN- eller WiMAX-teknik som tjänster som delvis ersätter bredbandsanslutningar med DSL-teknik eller i optiska fibernät med Ethernet-teknik. Substituerbarheten gäller anslutningar med DSLteknik eller i optiska fibernät med Ethernet-teknik och som har en överföringshastighet som underskrider 8 Mbit/s. Med trådlösa bredbandsanslutningar kan man erbjuda allmänna bredbandstjänster 18 till kunderna på detaljmarknaden, men anslutningarna lämpar sig inte för mer avancerade tjänster som tillhandahålls över fasta bredbandsanslutningar. I slutet av juni 2011 hade ca 41 procent av bredbandsanslutningarna i det fasta nätet en överföringshastighet på minst 10 Mbit/s. Trådlösa bredbandsanslutningar med Flash-OFDM-, WLAN- eller WiMAX-teknik kan inte betraktas som ersättande alternativ till gruppen av bredbandsanslutningar på minst 8 Mbit/s med DSL-teknik eller i optiska fibernät med Ethernet-teknik. Dataöverföringsanslutningar i mobilnätet och deras substituerbarhet I slutet av juni 2011 fanns det ungefär 2 979 000 mobila månadsavgiftsbelagda dataöverföringsanslutningar på detaljmarknaden. Antalet dataöverföringsanslutningar i mobilnäten har ökat sedan slutet av 2007 då teleföretagen i större omfattning började 17 Teleföretag som erbjuder IPTV -tjänster av HD-nivå kräver att beställaren av en IPTV -tjänst ska ha en bredbandsanslutning på minst 8 Mbit/s. 18 Att läsa e-post och använda sociala media, läsa webbtidningar, söka information, använda e-tjänster, lyssna på musik mm. räknas till bastjänster.

15 (41) bjuda ut månadsavgiftsbelagda anslutningar för slutkunderna. Beräknat i antal finns det fler mobila dataöverföringsanslutningar än bredbandsanslutningar med andra tekniker sammanlagt. Dataöverföringsförbindelser i ett mobilt nät är betydligt förmånligare än bredbandsanslutningar som erbjuds med DSL-teknik eller i fibernät med Ethernet-teknik. Detaljpriset på en dataöverföringsanslutning i ett mobilnät är nästan tre gånger billigare jämfört med en lika snabb bredbandsanslutning med DSL-teknik eller i ett optiskt fibernät med Ethernet-teknik. Vad beträffar substituerbarheten borde denna prisskillnad göra att en betydande del av detaljkunderna övergår från bredbandstjänster i det fasta nätet till dataöverföringstjänster i ett mobilnät, förutsatt att tjänsterna ur detaljkundernas synvinkel är substituerbara i fråga om teknik, kvalitet, användningsändamål och andra egenskaper. Utvecklingen av antalet mobila dataöverföringsanslutningar har dock inte haft någon större effekt på utvecklingen av fasta bredbandsanslutningar. Mobila dataöverföringsanslutningar erbjuds i allmänhet som ett alternativ men också som en komplettering till anslutningar med DSL-teknik eller i optofibernät med Ethernet-teknik. Som exempel kan nämnas att de tre största mobiloperatörerna erbjuder en fast bredbandsanslutning och en mobil dataöverföringsanslutning i ett paket och till paketpris. 19 Utifrån uppgifterna om antalet anslutningar kan man konstatera att största delen av de detaljkunder som har en mobil dataöverföringsanslutning använder den som en kompletterande tjänst till en fast bredbandsanslutning. Ökningen i antalet mobila dataöverföringsanslutningar har inte nämnvärt minskat användningen av bredbandsanslutningar i det fasta nätet. Det finns emellertid många detaljkunder som använder en dataöverföringsanslutning i ett mobilnät som enda Internetförbindelse. Utifrån uppgifterna om anslutningarnas antal och svaren på enkäter kan man också konstatera att användningen av bredband i privathushåll har ökat i viss mån allteftersom dataöverföringsanslutningarna i mobilnät blivit allmännare. Dataöverföringsanslutningar i mobilnät används i huvudsak i bärbara datorer men också i stor utsträckning i bordsdatorer och mobiltelefoner. Enligt en undersökning som gjordes av Kommunikationsverket använde ca 80 procent av privathushållen en mobil dataöverföringsanslutning i en bärbar dator och ca 20 procent både i bordsdator och i mobiltelefon. Dataöverföringsanslutningar i mobilnätet användes i första hand hemma och när man rörde sig utanför hemmet. Det var också vanligt att använda en mobil anslutning i fritidsbostaden och på arbetsplatsen eller i skolan. 20 På det hela taget kan man konstatera att dataöverföringsanslutningar i mobilnät mer är avsedda för personligt bruk, medan bredbandsanslutningar i det fasta nätet är avsedda för användning av flera personer. Detta är en förklaring till den höga användningsgraden av anslutningar i mobilnät i förhållande till antalet invånare i Finland. 21 Därtill används dataöverföringsanslutningar i mobilnätet oberoende av tid och plats. De flesta kunder som använder mobil dataöverföringsanslutning som enda internetförbindelse är privathushåll. Av företagskunderna använder bara en liten grupp dataöverföringsanslutning i mobilnät som enda internetförbindelse. Dataöverföringsanslutningar i mobilnät tillhandahålls i huvudsak med långsammare överföringshastigheter än anslutningar med DSL-teknik eller i optiska fibernät med Ethernet-teknik. De överföringshastigheter för dataöverföringsanslutningar i mobilnätet som marknadsförts varierar mellan 512 kbit/s och 42 Mbit/s. När det gäller marknadsförda hastigheter bör man dock notera att teleföretagen i verkligheten lovar en betydligt långsammare överföringshastighet för dataöverföringsanslutningar i mobilnät och att hastigheten kan variera stort. 22 Till exempel för en anslutning med överfö- 19 Till exempel Sonera erbjuder paketet Tuplanetti-plus-laajakaista (http://www.sonera.fi/nettiyhteydet/laajakaistat/tuplanettiplus/), Elisa har (under sitt märke Saunalahti) Saunalahti Tupla- Laajakaista 10+Nopsa (http://saunalahti.fi/internet/tuplalaajakaista.php) och DNA har paketet DNA Welho Tuplakaista (http://www2.dna.fi/fi/yksityisille/laajakaista). Erbjudandena togs från operatörernas webbplatser 3.1.2012. 20 Marknadsöversikt 4/2011: Kommunikationstjänsterna förändras - Övergår alla konsumenter till Internet?, Kommunikationsverket. 21 I juni 2011 var antalet dataöverföringsanslutningar i mobilnät ca 55 procent i förhållande till antalet invånare i Finland. 22 Till exempel Epitiro Ltd har i anknytning till mätning av LTE-hastigheterna i TeliaSoneras nät fastställt att hastigheten i 3G/HSPA-nätet i genomsnitt uppgår till ca 4 Mbit/s (Epitiro Ltd:_LTE Real World Performance Study, Broadband and Voice

16 (41) ringshastigheten 42 Mbit/s har man kunnat lova en hastighet som varierar mellan 512 kbit/s och 25 Mbit/s. I mobilnäten är de flesta användare mobila användare. Därför påverkas den verkliga överföringshastigheten för en dataöverföringsanslutning i mobilnätet i hög utsträckning av hur många samtidiga användare som befinner sig inom kretsen för samma trådlösa basstation och hur långt avståndet är mellan användaren och närmaste basstation. Problem av det här slaget är lättare att hantera i anslutningar som bygger på DSL-teknik eller i optiska fibernät med Ethernet-teknik eftersom dessa nät inte har mobila användare och teleföretagen ständigt kan dimensionera nätkapaciteten efter antalet användare. I dataöverföringsanslutningar i mobilnät tillämpas ofta också begränsningar av mängden dataöverföring 23. För den dataöverföring som överskrider den avtalade mängden måste användaren antingen betala extra, eller så sänks anslutningens hastighet avsevärt. Begränsningar av mängden överförd data har i allmänhet inte använts för bredbandsanslutningar i det fasta nätet. För närvarande möjliggör dataöverföringsförbindelser i mobilnätet inte någon effektiv användning av mer avancerade tjänster, såsom IPTV- tjänster på HD-nivå, eftersom deras överföringshastigheter 24 i regel är för långsamma och fördröjningstiderna för långa jämfört med bredbandsanslutningar i det fasta nätet. Dataöverföringsanslutningar i de mobila näten lämpar sig för närvarande bra för tillhandahållandet av så kallade bastjänster till kunderna på detaljmarknaden. Utifrån det ovan framförda kan man på detaljmarknaden för bredbandstjänster betrakta dataöverföringsanslutningar i mobilnätet som delvis ersättande tjänster för bredbandsanslutningar som genomförs med DSL-teknik eller i optiska fibernät med Ethernet-teknik. Substituerbarheten gäller främst anslutningar med DSL-teknik eller i optiska fibernät med Ethernet-teknik och som har en överföringshastighet som underskrider 8 Mbit/s. Med dataöverföringsanslutningar i mobilnät kan man erbjuda sedvanliga bredbandstjänster till kunderna på detaljmarknaden, men anslutningarna lämpar sig inte för mer avancerade tjänster som tillhandahålls över fasta bredbandsanslutningar. I slutet av juni 2011 hade ca 41 procent av bredbandsanslutningarna i det fasta nätet en överföringshastighet på minst 10 Mbit/s. Dataöverföringsanslutningar i mobilnät kan inte anses substituera anslutningar med DSL-teknik eller i optiska fibernät med Ethernet-teknik med en överföringshastighet på minst 8 Mbit/s. 4. RELEVANTA MARKNADER 4.1. Relevanta nyttighetsmarknader på marknaden för bredbandstillträde för grossistledet Enligt vedertagen rättspraxis hör sådana produkter eller tjänster som kan ersättas med varandra och som i tillräcklig omfattning kan bytas ut mot varandra till relevanta produkt- eller tjänstemarknader. Vid bedömningen beaktas produkternas eller tjänsternas objektiva egenskaper, genom vilka produkterna eller tjänsterna kan tillgodose konsumenternas kontinuerliga behov, produkternas eller tjänsternas pris och användningsändamål, konkurrensförhållandena som råder på de relevanta marknaderna samt strukturen hos efterfrågan och utbudet. Produkter eller tjänster som bara i begränsad omfattning kan ersättas med andra produkter eller tjänster hör inte till samma marknad. 25 over LTE (VoLTE) Quality Analysis: TeliaSonera, Turku, Finland). Merparten av de dataöverföringsanslutningar i mobilnätet som tillhandahålls för tillfället bygger på 3G/HSPA-teknik. LTE-teknik möjliggör betydligt snabbare förbindelser än HSPAteknik och med nästan likartad fördröjning som bredbandstekniker i det fasta nätet. Men också hastigheterna för anslutningar som erbjuds med LTE-teknik påverkas starkt av bland annat antalet samtidiga användare i nätet. 23 I slutet av juni 2011 hade ca 1 154 000 mobila dataöverföringsanslutningar någon begränsning av dataöverföringsmängden. 24 Teleföretag som erbjuder IPTV-tjänster av HD-nivå kräver att beställaren av en IPTV-tjänst ska ha en bredbandsanslutning på minst 8 Mbit/s. 25 Kommissionens riktlinjer för marknadsanalyser och bedömning av betydande marknadsinflytande i enlighet med gemenskapens regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster 2002/C 165/03, EGT C 165, 11.7.2002, s. 11.

17 (41) Substituerbarhet på efterfråge- och utbudssidan på marknaden för bredbandstillträde för grossistledet Med substituerbarhet på efterfrågesidan avses köparens möjlighet att byta tjänsteleverantör om priset på tjänsten stiger. Graden av substituerbarhet kan bedömas genom granskning av huruvida det finns konkurrerande produkter på marknaden som kunderna enkelt kan övergå till om priset på den aktuella produkten skulle stiga betydligt och varaktigt i förhållande till de övriga produkterna. I analysen av marknaden för bredbandstillträde för grossistledet avses med köpare ett tjänsteföretag som erbjuder bredbandstjänster men som inte har ett eget bredbandsnät i regionen i fråga. Med tjänsteleverantör avses ett nätföretag som har ett eget bredbandsnät i regionen i fråga. När det gäller substituerbarheten på efterfrågesidan granskas tjänsteföretagets möjligheter att byta det nätföretag av vilket det har hyrt en bredbandstjänst i grossistledet till ett annat nätföretags produkt utan att bytet skulle ge upphov till betydande transaktionskostnader eller medföra att teleföretaget förlorar en slutkund på grund av bytet. När det gäller substituerbarheten granskas för det första huruvida det på partimarknaden finns ersättande tekniker som tjänsteföretaget kan övergå till och för det andra huruvida tjänsteföretaget har verkliga möjligheter att övergå till att använda teknikerna i fråga. Med substituerbarhet på utbudssidan avses möjligheter för andra företag än de som tillverkar de aktuella produkterna eller som erbjuder tjänsterna att genast eller på kort sikt övergå till att tillverka eller erbjuda dessa produkter utan betydande kostnader. Substituerbarheten på utbudssidan kan bedömas genom granskning av konkurrerande företags inträde på marknaden om priset på den produkt som är föremål för bedömningen stiger på ett betydande och varaktigt sätt. I analysen av marknaden för bredbandstillträde för grossistledet avses med tillverkare av de aktuella produkterna eller erbjudare av tjänster, sådana nätföretag som erbjuder bredbandstillträde för grossistledet till köpare, dvs. till tjänsteföretag som inte har något eget bredbandsnät. Efterfrågan på marknaden för bredbandstillträde för grossistledet kan sägas vara härledd från efterfrågan på bredbandstjänster på detaljmarknaden. Granskningen av substituerbarheten hos efterfrågan på detaljmarknaden är en viktig del av analysen av marknaden för bredbandstillträde för grossistledet eftersom det ger en hänvisning om strukturen i efterfrågan på partimarknaden. Om vissa produkter på detaljmarknaden ur detaljkundernas synvinkel inte kan ersättas med varandra kan man anse att de partihandelsprodukter som behövs för genomförandet av dessa förbindelser inte heller är substituerbara. Om vissa produkter på detaljmarknaden ur kundernas synvinkel kan ersättas med varandra, är det möjligt att även de partihandelsprodukter som behövs för genomförandet av dessa förbindelser är substituerbara. Därmed fokuserar bedömningen på huruvida dessa förbindelser står till buds för konkurrerande teleföretag och huruvida teleföretagen har realistiska möjligheter att använda dessa substituerande grossistprodukter. I kapitel 2.5. bedöms substituerbarheten på efterfrågesidan för olika bredbandstyper och -tekniker mot bredbandsanslutningar med DSL-teknik och med Ethernet-teknik i fibernät. Utifrån bedömningen har Kommunikationsverket fastställt att kabelmodemanslutningar på detaljmarknaden är substituerande alternativ till bredbandsanslutningar med DSL-teknik och i fibernät med Ethernet-teknik. Partiellt substituerande tekniker är också Flash-OFDM-, WLAN- och WiMAX-anslutningar liksom dataöverföringsanslutningar i mobilnätet. Således utgör de relevanta nyttighetsmarknaderna i grossistledet förutom bredbandsanslutningar med DSL-teknik, eller i optiska fibernät med Ethernet-teknik, även av bredbandsanslutningar med kabelmodem-, Flash-OFDM-, WLAN- och WiMAX-teknik och dataöverföringsanslutningar i mobilnätet. Vid definitionen av relevanta nyttighetsmarknader bedöms trådlösa bredbandsanslutningar och dataöverföringsanslutningar i mobilnät som partiellt substituerbara alternativ till bredbandsanslutningar med DSL-teknik och i optiska fibernät med Ethernetteknik, eftersom de utgör ett alternativ till en fast bredbandsanslutning för en del privathushåll och företag på detaljmarknaden. Övriga tekniker för bredbandsanslutning-

18 (41) ar används i så liten omfattning i Finland att de inte har någon betydelse för marknadsanalysen. I Finland har bredbandsnät i allt högre utsträckning byggts i konkurrerande teleföretags områden. Konkurrerande bredbandsnät har främst byggts med DSL-teknik, men nuförtiden allt oftare också med Ethernet-teknik allteftersom optiska fibernät blir vanligare. Genom att bygga optiska fibernät har man också gjort det möjligt att ta kabeltelevisionsnät till konkurrerande teleföretags områden. Hittills har dock de flesta kabeltelevisionsnäten anlagts av teleföretag i områden där företagen sedan tidigare är marknadsledare på marknaden för bredbandstjänster som tillhandahålls över det fasta telefonnätet. Genom att också bygga ett kabeltelevisionsnät har dessa företag kunnat stärka sin ställning på den regionala marknaden för bredbandstjänster. Endast i huvudstadsregionen finns det ett täckande kabeltelevisionsnät vars ägare inte är det ledande företaget på marknaden för bredbandstjänster över det fasta telefonnätet. Därmed utgör kabeltelevisionsnätets tjänsteutbud ett betydande konkurrerande utbud på marknaden för bredbandstjänster i huvudstadsregionen. Trådlösa bredbandsnät, över vilka tjänster erbjuds med Flash-OFDM-, WLAN- eller WiMAX-teknik, har tillsvidare byggts i relativt liten omfattning. Även om trådlösa nät av det här slaget har byggts i områden som hör till konkurrerande teleföretag har deras effekter på konkurrensen varit obetydlig. Mobilnät, över vilka teleföretagen har erbjudit dataöverföringsanslutningar i mobilnätet, har i stor omfattning byggts för att täcka hela Finland. Därför har mobilnätet skapat ett betydande konkurrenstryck på de långsammare bredbandsanslutningarna i hela landet. I praktiken finns det nästan överallt i Finland åtminstone två täckande mobilnät och teleföretag som erbjuder dataöverföringstjänster i mobilnätet men som inte sedan tidigare har en ledande ställning på detaljmarknaden för bredbandstjänster i det fasta nätet. Teleföretagen har i första hand byggt bredbandsnät för eget bruk. Inget teleföretag som driver verksamhet på rent kommersiella grunder, och vars främsta verksamhet skulle vara att bygga bredbandsnät och hyra ut bredbandstjänster i grossistledet, har trätt in på marknaden. På marknaden förekommer det emellertid nätandelslag som så att säga inte eftersträvar vinst utan hyr ut kapacitet i sitt bredbandsnät till andra teleföretag. Syftet med dessa nätandelslag är att tillhandahålla bredbandstjänster för andelslagets egna medlemmar. Teleföretagen har i viss mån hyrt ut bredbandstjänster i grossistledet frivilligt och utan förhandsreglering. Enligt uppgifter från teleföretagen fanns det i slutet av 2010 ca 43 000 hyrda grossistprodukter för bredband i det fasta nätet. Av dessa hade ca 90 procent hyrts ut av teleföretag som berörs av förhandsreglering och därmed har skyldighet att hyra ut kapacitet. Endast ca 10 procent hade hyrts ut av teleföretag som inte berörs av förhandsreglering. Nästan alla grossistprodukter för bredband som hyrdes ut i det fasta nätet hade genomförts med DSL-teknik. Utöver bredbandsprodukter i grossistledet som hade genomförts med DSL-teknik fanns det en marginell del av produkter som hade genomförts med FTTH-teknik i optiska fibernät och med Flash- OFDM- och WiMAX-tekniker i trådlösa nät. När det gäller grossistprodukter för bredband med FTTH-teknik i ett optiskt fibernät som hyrts ut var hyresgivaren i nästan samtliga fall ett teleföretag som berörs av förhandsreglering och därmed är skyldigt att hyra ut kapacitet. Endast enstaka produkter hade hyrts ut av teleföretag som inte berörs av förhandsreglering. Vid utgången av år 2010 uppgick antalet uthyrda bredbandstjänster i grossistledet till ca 26 000. Antalet är relativt lågt jämfört med det totala antalet dataöverföringsanslutningar i mobilnät. Mindre än 2 procent av dataöverföringsanslutningarna i mobilnätet tillhandahölls av teleföretagen med hjälp av en hyrd bredbandstjänst. Den möjlighet mobilnätsföretagen erbjuder grossistkunder att på marknadsvillkor 26 hyra en bredbandsprodukt i mobilnätet har inte i nämnvärd utsträckning förbättrat marknads- 26 Teleföretagen i mobilnätet berörs inte av förhandsreglering vad gäller grossistprodukter för bredband.

19 (41) positionen för de teleföretag som använder hyrda produkter eftersom över 98 procent av dataöverföringsanslutningarna i mobilnät hade sålts av mobilföretag. Substituerbarhet på efterfråge- och utbudssidan för kabelmodemanslutningar På detaljmarknaden kan en kabelmodemanslutning betraktas som ett substituerande alternativ till en anslutning med DSL-teknik eller i optiska fibernät med Ethernetteknik. Också på partimarknaden är det tekniskt möjligt att i ett kabeltelevisionsnät genomföra och erbjuda en produkt som motsvarar en bredbandsgrossistprodukt. 27 Enligt uppgifter från teleföretagen har dock inte ett enda kabel-tv-företag hyrt en produkt som motsvarar en grossistprodukt för bredband till ett konkurrerande teleföretag. Enligt de uppgifter som Kommunikationsverket har finns det inte heller något kabel-tv-företag som erbjuder eller har utvecklat en produkt för konkurrerande teleföretag, som motsvarar en grossistprodukt för bredband. Därmed har ett teleföretag som köper grossistprodukten för bredband ingen möjlighet att få tillträde till en produkt i kabeltelevisionsnätet som skulle ersätta en grossistprodukt för bredband med DSL-teknik eller i ett optiskt fibernät med Ethernet-teknik, ifall den tjänsteleverantör som erbjuder produkten med DSL-teknik eller i ett optiskt fibernät med Ethernetteknik väsentligt och varaktigt skulle höja sitt pris på produkten. Därmed kan man fastslå att det med avseende på substituerbarheten på efterfrågesidan inte finns någon produkt i kabeltelevisionsnätet som skulle kunna ersätta en grossistprodukt för bredband med DSL-teknik eller i ett optiskt fibernät med Ethernet-teknik. Det är varken tekniskt eller ekonomiskt lönsamt att i kabeltelevisionsnätet utveckla en produkt som liknar en abonnentförbindelse och därefter hyra ut den till ett konkurrerande företag 28. Därför har de teleföretag, som skulle önska träda in på partimarknaden för att tillhandahålla en produkt i kabeltelevisionsnätet som motsvarar en grossistprodukt för bredband, ingen möjlighet att bara investera i egna koncentratorer som motsvarar DSL- eller Ethernet-koncentratorerna för att kunna erbjuda en produkt som motsvarar en grossistprodukt för bredband för köparna på partimarknaden. De som erbjuder grossistprodukter för bredband skulle vara tvungna att själva bygga ett helt kabeltelevisionsnät för att kunna erbjuda en produkt som motsvarar en bredbandsprodukt för köparna på partimarknaden. Att bygga ett kabeltelevisionsnät vore tekniskt och ekonomiskt omöjligt på kort sikt. Därför har konkurrerande företag som erbjuder tjänster i grossistledet ingen möjlighet att börja tillhandahålla eller producera en ersättande grossistprodukt med kabeltelevisionsnättekniken, i varje fall inte genast eller på kort sikt. Utifrån det ovan framförda har teleföretagen inte tagit fram någon bredbandsprodukt i sina kabeltelevisionsnät som skulle kunna betraktas som ersättande produkt för en grossistprodukt för bredband med DSL-teknik eller i optiska fibernät med Ethernetteknik. Konkurrerande företag som erbjuder tjänster i grossistledet har inte heller någon möjlighet att börja tillhandahålla eller producera en ersättande produkt med kabeltelevisionsnättekniken, i varje fall inte genast eller på kort sikt. På marknaden för bredbandstillträde för grossistledet kan kabelmodemanslutningar därmed inte anses höra till samma nyttighetsmarknad som bredbandsanslutningar med DSL-teknik eller i optiska fibernät med Ethernet-teknik. Substituerbarhet på efterfråge- och utbudssidan för Flash-OFDM-, WLAN- ja WiMAX-anslutningar På detaljmarknaden kan bredbandsanslutningar med Flash-OFDM-, WLAN- eller Wi- MAX-teknik kan bara betraktas som partiellt ersättande alternativ till bred- 27 Till exempel Kommunikationsverkets arbetsgruppsrapport 7/2004 behandlar genomförande av en eventuell bredbandsgrossistprodukt i ett kabeltelevisionsnät (http://www.ficora.fi/attachments/suomiry/1158858936952/traportti072004.pdf). 28 I kabeltelevisionsnätet är det möjligt att avskilja frekvenser för bruk av enskilda slutanvändare, på samma sätt som man kan dedikera våglängder i ett optiskt fibernät. I ett kabeltelevisionsnät är det dock inte möjligt att på ett effektivt sätt tillhandahålla abonnentförbindelser för enskilda slutkunder, eftersom ett kabeltelevisionsnät har tillgång till en begränsad frekvenskapacitet och för enskilda kunder avskiljda frekvensområden alltid minskar kapaciteten för de övriga slutanvändarna. Därför är verksamheten i ett företag som konkurrerar i ett kabeltelevisionsnät lönsam endast om det lyckas få flera kunder som det frekvensområde som ställs till företagets förfogande kan delas mellan.

20 (41) bandsanslutningar med DSL-teknik eller i optiska fibernät med Ethernet-teknik. Även när det gäller partimarknaden är det tekniskt möjligt att i trådlösa nät med nämnda tekniker genomföra och erbjuda en produkt som motsvarar en grossistprodukt för bredband. Utifrån uppgifter från teleföretagen har en del företag som administrerar trådlösa nät hyrt en produkt som motsvarar en grossistprodukt för bredband ur trådlösa nät som bygger på Flash-OFDM- eller WiMAX-tekniken. Därmed har ett teleföretag som köper bredbandstillträde för grossistledet möjlighet att få tillträde till en produkt i nämnda trådlösa nät som skulle ersätta en grossistprodukt för bredband med DSL-teknik eller i ett optiskt fibernät med Ethernet-tekniken, ifall den tjänsteleverantör som erbjuder produkten med DSL-teknik eller i ett optiskt fibernät med Ethernetteknik väsentligt och varaktigt skulle höja sitt pris på produkten. När det gäller substituerbarheten på efterfrågesidan är substituerbarheten för en produkt som motsvarar en bredbandsgrossistprodukt i ett trådlöst nät emellertid bara partiell, eftersom det företag som köper bredbandstillträde inte har möjlighet att använda produkten i det trådlösa nätet som ett ersättande alternativ till en produkt med DSL-teknik eller i ett optiskt fibernät med Ethernet-teknik. För närvarande har bredbandsförbindelserna en hastighet på högst 8 Mbit/s i de trådlösa näten, och det är inte möjligt att erbjuda en grossistprodukt för bredband som skulle vara snabbare än så. I nät som byggts med Flash-OFDM-teknik är den högsta möjliga överföringshastigheten ännu mindre, högst Mbit/s. Därmed kan man fastslå att en grossistprodukt för bredband som tillhandahålls i det trådlösa nätet beträffande substituerbarheten på efterfrågesidan inte utgör någon produkt som helt skulle kunna ersätta en bredbandsgrossistprodukt med DSL-teknik eller i optiska fibernät med Ethernet-teknik. I nät som bygger på Flash-OFDM-, WLAN- eller WiMAX-teknik är varken tekniskt eller ekonomiskt lönsamt att utveckla en produkt som liknar en abonnentförbindelse och därefter hyra ut den till ett konkurrerande företag 29. Därför har de teleföretag, som skulle önska träda in på partimarknaden för att tillhandahålla en produkt i ett trådlöst nät som motsvarar en grossistprodukt för bredband, ingen möjlighet att bara investera i egna koncentratorer för trådlösa nät som motsvarar DSL- eller Ethernetkoncentratorerna för att kunna erbjuda en produkt som motsvarar en grossistprodukt för bredband för köparna på partimarknaden. De som erbjuder grossistprodukter för bredband skulle vara tvungna att själva bygga ett helt trådlöst nät för att kunna erbjuda en produkt som motsvarar en bredbandsgrossistprodukt för köparna på partimarknaden. Ett hinder för att bygga ett trådlöst nät utgörs också av den begränsade tillgången på frekvenser, och innan ett företag kan börja bygga ett trådlöst nät måste det ansöka om koncession för att få använda ett visst frekvensområde. Ett undantag till detta utgörs av trådlösa nät med WLAN-teknik och som kan byggas så att säga på fritt tillgängliga frekvensområden. I WLAN-nät kan man dock inte garantera en helt störningsfri förbindelse för slutanvändarna, eftersom frekvensområdet är tillgängliga för alla utan begränsningar. Att bygga ett täckande trådlöst nät kan betraktas som tekniskt och ekonomiskt omöjligt på kort sikt. Med avseende på substituerbarheten kan man därmed fastslå att inga andra än de som erbjuder grossistprodukter för bredband med DSL-teknik eller i optiska fibernät med Ethernet-teknik har möjlighet att omedelbart eller på kort sikt börja erbjuda eller producera en ersättande grossistprodukt med Flash-OFDM-, WLAN- eller WiMAX-tekniken. Utifrån det ovan framförda kan en grossistprodukt för bredband med Flash-OFDM-, WLAN- eller WiMAX-teknik i ett trådlöst nät bara betraktas som partiellt substituerbar mot en grossistprodukt för bredband med DSL-teknik eller i optiska fibernät med Ethernet-teknik. Enligt definitionen av nyttighetsmarknad hör sådana produkter eller tjänster som bara i begränsad omfattning kan ersättas med andra produkter eller tjänster inte till samma marknad. Konkurrerande företag som erbjuder tjänster i gros- 29 I trådlösa nät skulle utvecklandet av en produkt som liknar en abonnentförbindelse kräva reservering av ett visst frekvensområde i sin helhet enbart för en enskild slutkund. Trådlösa nät har bara tillgång till en begränsad frekvenskapacitet och frekvensområden som avskiljs för enskilda kunder minskar alltid den övergripande kapaciteten för de övriga slutanvändarna. Därför är verksamheten i ett företag som konkurrerar i trådlösa nät lönsam endast om det lyckas få flera kunder som det frekvensområde som ställs till företagets förfogande kan delas mellan.