EU:S JORDBRUK. att uppfylla samhällets behov och förväntningar

EU:S JORDBRUK att uppfylla samhällets behov och förväntningar

FÖRORD Mariann Fischer Boel Kommissionsledamot med ansvar för jordbruk och landsbygdsutveckling Europeiska unionens politik för jordbruk och landsbygdsutveckling den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) har fått mycket publicitet under årens lopp. Den kritiseras ofta, men hur många av oss förstår verkligen vad den är till för, hur den fungerar och hur den har utvecklats? På samma sätt som EU:s jordbruk har moderniserats under de senaste 50 åren har även GJP moderniserats den har alltid varit en dynamisk politik som har anpassats för att uppfylla behoven i vårt samhälle. Den har förändrats över tiden, senast genom ett antal grundläggande reformer som EU kom överens om 2003. Och den gemensamma jordbrukspolitiken är fortfarande relevant. Människorna är oroade över livsmedelspriserna. De vill ha säker mat med hög kvalitet. De önskar att landsbygden tas om hand på ett bra sätt. De vill kunna lita på att EU vidtar åtgärder mot klimatförändringen och att unionen har en balanserad politik för förnybar energi. Den gemensamma jordbrukspolitiken har betydelse för alla dessa områden. Relationerna mellan jordbrukspolitiken och jordbrukarna har också förändrats: vi har nu enklare, mer flexibla regler där större vikt läggs på lönsamhet och effektivitet som svar på marknadskrafterna, incitament för hållbart jordbruk och för att uppmuntra jordbrukarna att ta hand om landsbygden. Den gemensamma jordbrukspolitiken utvecklas hela tiden. Den hälsokontroll som genomfördes 2008 med syftet att modernisera den gemensamma jordbrukspolitiken och gör den mer enhetlig (genom justeringar i stället för stora reformer) är bara ett steg på vägen. I Europeiska kommissionen strävar vi efter att ge jordbrukarna stöd och vi är alltid medvetna om konsumenternas, marknadens och samhällets allmänna behov. Resultatet bör bli en hållbar EU-jordbrukssektor, landsbygdsekonomi och miljö. Det finns de som anser att Europa inte längre behöver en gemensam politik och att de mycket varierande jordbruksvillkoren i de 27 medlemsstaterna innebär att jordbrukspolitiken bör hanteras på nationell nivå. Jag håller inte med om detta. Jag vill inte se en åternationalisering av den gemensamma politiken för jordbruk och landsbygdens utveckling. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör förbli just gemensam. Politiken på EU-nivå garanterar lika villkor för jordbrukare i hela EU, den sätter ett tak för utgifterna och gör det möjligt att kontrollera att nya prioriteringar följs i alla medlemsländer. 2 3

INLEDNING GJP: evolution inte en revolution Europeiska unionens politik för jordbruk och landsbygdsutveckling den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) har alltid handlat om att säkerställa att Europa har tillräckligt med mat till rimliga och stabila priser. Målet med tryggad livsmedelsförsörjning är lika viktigt som någonsin särskilt vid en tid då klimatförändringen i ökad grad påverkar hela världen. Men det europeiska samhällets förväntningar är under förändring. Allmänheten vill i ökad grad att landsbygden inte bara tillhandahåller hälsosam mat med hög kvalitet utan även en vacker natur och ser den som en plats för avkoppling och turism. En förutsättning för allt detta är att vi ger jordbrukare och landsbygdsområden det stöd som är nödvändigt. Den gemensamma jordbrukspolitikens mål är lika giltiga idag som då politiken inleddes för över 40 år sedan. Sedan dess har emellertid nästan allt i och runt EU:s jordbruk förändrats. Därför har även jordbrukspolitiken utvecklats och är idag mycket annorlunda. Garantipriser som innebar att jordbrukare kunde producera nästan obegränsade kvantiteter av en produkt tillhör det förgångna. Så även subventionerad export till världsmarknaden av stora överskott som skapats genom systemet. som konsumenterna efterfrågar och som EU är berömt för, samt ta hand om landsbygden åt framtida generationer. Den gemensamma jordbrukspolitiken utformas i allt högre grad med tanke på en mängd olika behov. Stöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken bidrar till att upprätthålla jordbruksinkomster och miljövänliga jordbruksmetoder. En analys av framtidsutsikterna för EU:s jordbruk 2020 visar att ett fullständigt avskaffande av stödet till EU:s jordbruk radikalt skulle ändra lokaliseringen av och strukturen för jordbruksproduktionen. Många gårdar skulle försvinna, vilket skulle kunna få dramatiska socioekonomiska och miljömässiga följder i många landsbygdsområden. Att avskaffa den gemensamma jordbrukspolitiken skulle vara mycket destruktivt; det rätta svaret är att uppdatera den med tiden. Dagens gemensamma jordbrukspolitik ger visserligen jordbrukarna direkta inkomststöd men de måste producera vad marknaden kräver och stödet är lägre än tidigare. Detta är emellertid inte lätt. Jordbrukare är affärsmän och affärskvinnor men de har även andra ansvar och de verkar i en naturlig miljö som kan vara svår och oförsonlig. De måste leva med marknaden, men de behöver också viss stabilitet i en värld med svängningar på marknaden och klimatförändring. Om de ges möjlighet att klara dessa utmaningar kan de fortsätta att producera den mat, det foder, fibrer och andra icke-livsmedelsprodukter 4 5

1. Samhällets behov till exempel miljöskydd. Att tillhandahålla dessa nyttigheter innebär att det är dyrare att producera mat i Europa än i länder som inte kräver att deras jordbrukare respekterar liknande normer. Det är troligt att kostnaden för att producera mat med ett hållbart jordbruk ökar i takt med klimatförändringens ökade inverkan. Europas jordbrukare har därför relativt höga kostnader för att producera mat. Utan offentligt stöd skulle de ha mycket svårt att klara sig på lång sikt i en globaliserad värld. Att ge konsumenterna vad de vill ha är lättare sagt än gjort. De europeiska konsumenterna vill ha mer än bara baslivsmedel. De vill veta var deras mat har producerats och på vilket sätt. Att tillfredsställa deras efterfrågan på högre kvalitet, regionala specialiteter, ökad variation, en säker användning av gödningsmedel och växtskyddsmedel samt högre djurskyddsnormer ökar jordbrukarnas produktionskostnader. EUnormerna tillhör världens strängaste. Jordbruk handlar inte bara om produktion av mat och fibrer. Jordbrukarna är i allt högra grad inblandade i att producera icke-livsmedelsprodukter från grödor, biprodukter och avfall. De kan även satsa på jordbruksturism. Jordbrukarna spelar en viktig roll i de flesta landsbygdsekonomier och för att upprätthålla landsbygdssamhället och -kulturen. I motsats till den allmänna uppfattningen på vissa håll är jordbruket inte alltid en guldgruva. Gårdarna är ofta inte särskilt lönsamma, så jordbrukarna arbetar hårt för en relativt liten belöning. Många gårdar är mycket små företag. För många jordbrukare, särskilt för de som har djur, handlar det om att arbeta sju dagar i veckan. Nödvändiga investeringar i deras företag är kostsamma och inkomsterna är låga jämfört med andra yrken. Dessutom får jordbrukarna sin utdelning från marknaden många månader efter sina investeringar och sitt hårda arbete. EU-jordbrukare drar nytta av inkomststöd som är kopplat till de sorters kollektiva nyttigheter som de levererar och som inte kan tillhandahållas enbart av marknaden 6 7

2. Det handlar om vår landsbygd Landsbygden täcker 90 % av EU:s yta och där bor nästan 60 % av befolkningen (jordbrukare och andra). Jordbruk är den huvudsakliga sysselsättningen på landsbygden. Det är därför naturligt att jordbrukarna spelar en ledande roll när det gäller att ta hand om landsbygden. Under många år har den gemensamma jordbrukspolitiken gjort mer och mer för att uppmuntra jordbrukarna att göra detta, med början med de egna produktionsmetoderna. Ekonomisk diversifiering och livskvalitet (t.ex. främjande av verksamhet inom jordbruksturism, restaurering av byar och bevarande av kulturarvet på landsbygden). Dessa åtgärder kostar pengar. Men samhället kan i gengäld bibehålla en levande landsbygd. En hållbar jordbrukssektor och långsiktig landsbygdsutveckling gagnar hela samhället. Men det kommer fler utmaningar i framtiden i takt med att det europeiska jordbruket ställs inför klimatförändringar, samt behovet av att bevara och förvalta vattenresurser och bevara den biologiska mångfalden. Klimatförändringen påverkar redan växtodlingssäsongerna och den kommer att innebära en betydande anpassning av jordbruksmetoderna. Återigen bör den gemensamma jordbrukspolitiken finnas på plats för att stödja jordbrukarna i anpassningen till de nya förutsättningarna. Samtidigt kan jordbrukarna vara en viktig del av lösningen på klimatförändringens problem genom att minska EU-bestämmelserna sätter ramarna inom vilka jordbrukarna kan driva sin verksamhet, till exempel genom att fastställa gränser för gödningsmedel och användning av bekämpningsmedel och fastställa hur jordbruksavfall kan avyttras på ett icke-förorenande sätt. Jordbrukarna måste också uppfylla kraven att hålla deras mark i god jordbrukshävd och under goda miljöförhållanden om de ska få det fulla beloppet av direktstödet inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Genom den gemensamma jordbrukspolitiken kan jordbrukarna också få positivt stöd för att bedriva ett så hållbart jordbruk som möjligt. De jordbrukare som väljer att göra detta i enlighet med den så kallade stödordningen för miljövänligt jordbruk, genom att exempelvis hålla färre djur på sin mark eller genom att använda mindre mängder gödningsmedel, eller de som övergår till miljövänligt jordbruksproduktion, kan kompenseras för den inkomstförlust de lider och de högre produktionskostnader som de har. Dessa ordningar är exempel på många åtgärder som ingår i den gemensamma jordbrukspolitikens landsbygdsutveckling och som finansieras gemensamt från GJP-budgeten och av de nationella och regionala skattemyndigheterna. Dessa åtgärder fungerar inom följande tre huvudsakliga områden: Att hjälpa till att förbättra jordbrukarnas konkurrenskraft (till exempel bidrag för jordbruksmaskiner, stöd till unga jordbrukare för att de ska kunna etablera sig inom branschen, yrkesutbildning). Miljö och markförvaltning (t.ex. miljöåtgärder inom jordbruket, skogsrelaterade åtgärder och ekonomiskt stöd till jordbrukare i bergsområden eller andra områden med besvärliga odlingsförutsättningar). utsläppen av växthusgaser och ha betesmark och odlingssystem som binder kol i marken. Jordbrukarna har redan gjort framsteg med att minska utsläppen av växthusgaser. De sammanlagda utsläppen från EU:s jordbruk minskade faktiskt med 20 % under perioden 1990 2005, huvudsakligen beroende på förändrad jordbruksteknik som minskad användning av kvävegödselmedel och ett minskat antal djur. De minskade utsläppen från jordbruket är avsevärt större än den sammanlagda minskningen i utsläpp i alla EU-sektorer på ca 8 %. Jordbruket har därför gett ett betydande bidrag till att uppnå EU:s åtagande i enlighet med Kyotoprotokollet. Jordbrukarna spelar en ledande roll när det gäller bevarandet av landsbygden eftersom de producerar mat samtidigt som landsbygden bevaras för framtida generationer. Det är rimligt att hjälpa dem att göra detta genom den gemensamma jordbrukspolitiken det finns en oskriven överenskommelse mellan jordbrukarna och samhället. Det är ett ömsesidigt givande förhållande. 1 Principen om att jordbrukarna måste respektera vissa normer för att få sina GJP-utbetalningar kallas för tvärvillkor. 8 9

Enkelt och rättvist stöd 3.för jordbrukarna Tidigare erbjöd den gemensamma jordbrukspolitiken många system och förordningar som var utformade för att säkerställa att de kunde producera tillräckligt med mat för alla. Idag är jordbrukarna, efter många förändringar av politiken, friare att producera vad marknaden kräver, utan att vara beroende av stödsystem som också påverkade deras produktionsalternativ. Nuförtiden kan jordbrukarna så mer vete om de tror att vete kommer att efterfrågas men om en annan gröda verkar mer attraktiv kan de odla den. De kan använda urgamla tekniker som växelbruk för att deras mark ska få vila, i stället för att använda intensiva produktionsmetoder. Jordbrukarna får nu använda mera mark för produktion om de så önskar, i stället för att bli tillsagda att sätta delar av marken i träda enligt det så kallade arealuttag -systemet. Produktionskvoterna (till exempel för mjölk) som begränsar hur mycket en jordbrukare får producera håller också gradvis på att tas bort. Syftet är att jordbrukarna ska bli mera mottagliga för marknadssignalerna. Detta har ändrat det sätt som GJP-budgeten används på. Till att börja med står den gemensamma jordbrukspolitiken inte längre för den största biten av EU:s budget även om den är ett av de få gemenskapspolitiska områden som kommer att stå för en betydande del även i fortsättningen. Man bör emellertid komma ihåg att EU:s utgifter ofta ersätter vad som annars skulle komma från de nationella statskassorna. I andra sektorer, till exempel försvar, transport och hälsovård, står de nationella och regionala myndigheterna för de flesta eller alla kostnader. EU:s utgifter för jordbruket har varit stabila och till och med gått ner, trots att tolv nya medlemsstater gått med i EU sedan 2004. Dessutom har det sätt på vilket GJP-budgeten används förändrats kraftigt. Mycket mindre resurser används nu för att hålla jordbrukarnas priser uppe, vilket ger mer utrymme för särskilda mål som direktstöd till jordbrukare, stöd för hållbar ekonomisk verksamhet i landsbygdsområden och incitament för ett mer miljövänligt jordbruk. Vägen till reform av GJP och dess utgifter miljarder euro Den gemensamma jordbrukspolitiken är nu marknadsinriktad. Men nya och kontinuerliga utmaningar i enlighet med samhällets behov och förväntningar innebär att jordbrukarna är utsatta för risker (utöver de risker som de redan står inför på grund av långa produktionscykler och vädrets nyckfullhet). Jordbrukarna måste i ökad grad kunna hantera globala och inhemska marknader som blir alltmer instabila. För att täcka produktionsriskerna och hjälpa jordbrukarna att klara andra utmaningar måste dagens gemensamma jordbrukspolitik stödja utvecklingen av verktyg för riskhantering. EU:s jordbruk är världsledande när det gäller livsmedelsprodukter från jordbruket och teknisk kvalitet. EU är världens viktigaste importör och exportör av jordbrusprodukter och livsmedel. Den gemensamma jordbrukspolitiken har otvivelaktigt spelat en roll för att ge EU denna ställning genom att bistå företagen med att modernisera, anpassa och utrusta sig. EU-exporten består i ökad utsträckning av livsmedelsprodukter med högt värde i stället för bulkprodukter. Samtidigt är EU den största importören av jordbruksprodukter från utvecklingsländer och ger således en hjälpande hand till dem som har det sämre. Import från utvecklingsländer (2004-2006) Jordbruksprodukter: Import från utvecklingsländer (genomsnitt 2004-2006 - miljarder euro) 80 70 60 50 40 30 20 10 0 70 60 50 40 30 20 10 0 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Exportsubventioner Frikopplat stöd 69% 48 41 Eu-27 USA KANADA AUSTRALIEN NYA ZEALAND JAPAN Big 5 utan EU Genomsnitt 2004-2006 import från utvecklingsländer Källa: UN - COMTRADE 46% Marknadsstöd Landsbygdsutveckling 20% 30% Direktstöd Andel av EU:s BBP 25% 2005 2006 2007 EU-10 EU-12 EU-15 EU-25 EU-27 34% 0.7% 0.6% 0.5% 0.4% 0.3% 0.2% 0.1% 38% % import från utvecklingsländer % av BNP 10 11

SLUTSATSER Förberedelser för framtiden Med högre råvarukostnader och ökad global konkurrens om grundläggande resurser, måste Europas jordbrukare klara utmaningen att fortsätta att producera mat med hög kvalitet till rimliga priser. De spelar också en allt viktigare roll när det gäller att producera icke-livsmedelsprodukter. Europas vackra naturlandskap är en ovärderlig tillgång som måste tas om hand till gagn för både medborgare och besökare. En gemensam jordbrukspolitik som är fokuserad på dessa principer är mer relevant än någonsin och den bör fortsätta att vara det. Det är därför som den gemensamma jordbrukspolitiken ständigt ses över. Även om jordbrukarna förtjänar långsiktig stabilitet utan att politiken ständigt förändras måste allmänheten veta att skattebetalarnas pengar även tillgodoser deras behov. Förfarandet för granskning av den gemensamma jordbrukspolitiken tillåter att förbättringar görs i de fall de hjälper jordbrukare, landsbygden och den breda allmänheten. I framtiden kommer det säkert att göras flera granskningar. Det finns ett ständigt behov av att anpassa den gemensamma jordbrukspolitiken och en beredvillighet att uppfylla samhällets förväntningar. EU genomför dessa granskningar på ett öppet sätt genom samråd med allmänheten och intressenter för att se till att alla synpunkter beaktas. Utvärderingar av vilken inverkan förändringarna av politiken har genomförs före och efter förändringarna har beslutats om och genomförts, så att det står klart om politiken är på rätt spår. Är den gemensamma jordbrukspolitiken på rätt spår? Den senaste undersökningen av den allmänna opinionen som offentliggjordes i början av 2008 tyder på att den är på rätt spår och undersökningen bekräftar en trend som har visats i tidigare undersökningar. En klar majoritet av de tillfrågade anser att EU rör sig i rätt riktning genom att betala jordbrukarna direkt i stället för att subventionera deras produkter särskilt eftersom jordbrukarna måste visa att de har följt miljönormerna och andra normer för att få sina bidrag. Majoriteten stöder också att mer pengar används för landsbygdsutveckling och 58 % av de tillfrågade anser att GJP-budgeten antingen bör vara ligga kvar på samma nivå eller öka under de kommande åren, jämfört med bara 18 % som anser att den bör minska. Den gemensamma jordbrukspolitiken kommer därför att fortsätta på denna väg. Inom ramen för den kommer det att vidtas åtgärder för att jordbrukarna ska bli mer marknadsinriktade och för att de ska bedriva jordbruket på ett mer hållbart sätt, samtidigt som de svarar på framtidens nya utmaningar och tar tillvara på de möjligheter som finns för jordbruket, landsbygden och samhället i stort. 12 13

Europeiska Kommissionen EU:s jordbruk: att uppfylla samhällets behov och förväntningar Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer 2008 16 s. 14.85 x 21 cm ISBN 978-92-79-08847-6 Europe Direct är en tjänst som hjälper dig att få svar på dina frågor om Europeiska unionen Ett nytt gemensamt avgiftsfritt telefonnummer (*): 00 800 6 7 8 9 10 11 *Vissa mobiltelefonoperatörer ger inte tillgång till 00800-nummer eller tar betalt för sådana samtal. Corbis - istockphoto Denna skrift har tagits fram i informationssyfte och är inte rättsligt bindande.

KF-30-08-395-SV-C Europeiska Kommissionen Generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling För ytterligare upplysningar Rue de la Loi 200, B-1049 Bryssel Belgien Telefon Direkt (+32) 2 295 32 40 Central (+32) 2 299 11 11 Fax (+32) 2 299 17 61 Internet http://ec.europa.eu/agriculture/index_sv.htm 9 789279 088476