Sveriges Konsumentråds policy om EU:s jordbrukspolitik CAP

Transkript

1 Sveriges Konsumentråds policy om EU:s jordbrukspolitik CAP Sammanfattning EU:s gemensamma jordbrukspolitik utformades för att trygga livsmedelsförsörjningen i Europa efter krigsåren. Resultatet har blivit ett stöd som kostar stora summor pengar och leder till överproduktion. Produktionen styrs inte av vad konsumenterna efterfrågar utan av vilka stöd jordbrukarna får från EU. Dessutom drabbar systemet världens fattigaste länder då EU:s överskott exporteras till dumpade priser på världsmarknaden. Sveriges Konsumentråd anser att människors behov av sunda och säkra livsmedel till rimliga priser ska ligga till grund för den gemensamma jordbrukspolitiken. Dessutom ska produktionen ske på miljöns villkor och med hänsyn till djurens välbefinnande. Jordbrukspolitiken får inte föras på ett sådant sätt att den drabbar utvecklingsländernas livsmedelsförsörjning negativt. Vi menar att reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU som beslutades den 26 juni 2003 är ett steg i rätt riktning, men inte tillräcklig för att möta konsumenternas krav. 1. Bakgrund Efter andra världskriget fanns behov av att trygga livsmedelsförsörjningen i Europa. Principen om den gemensamma jordbrukspolitiken (Common Agricultural Policy, CAP) skrevs in i Romfördraget Det verkliga startåret var dock Fem mål för jordbrukspolitiken sattes upp * ökad produktivitet inom jordbruket och främjande tekniska framsteg, * garanti för en skälig levnadsstandard för jordbrukarna, * stabiliserade marknader * tryggad livsmedelsförsörjning * livsmedel till rimliga priser för konsumenterna. Situationen under denna period ligger till grund för hur den gemensamma jordbrukspolitiken är utformad. Dagen system bygger med andra ord på den situation som rådde för cirka 50 år sedan. Trots de goda intentionerna har systemet lett till stora problem överproduktion, gigantiska kostnader för konsumenter och skattebetalare och prisdumpning på världsmarknaden som drabbar världens fattiga människor. Systemet har också inneburit att stödsystemet, och inte konsumenternas behov, har styrt produktionen. Som EU-medlem omfattas Sverige av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) med dess fastställda administrativa priser som riktpriser, interventionspris och tröskelpris, produktionskvoter och direkta bidrag till jordbrukarna. Handeln med jordbruksprodukter är fri inom unionen, men reglerad mot tredje land genom gränsskydd och exportstöd. Mjölk, nötkött och spannmål omfattas av många regleringar i form av tullar, stödköp, produktionskvoter, exportstöd och direkt stöd till bönderna. Griskött, ägg och fågelkött är relativt sett mindre reglerade. Här handlar det om tullar och ett begränsat exportstöd. 1

2 2. Sveriges Konsumentråd om EU:s jordbrukspolitik 2.1 Grundläggande principer EU:s jordbrukspolitik måste i betydligt större utsträckning styras av den efterfrågan som finns på marknaden. Sveriges Konsumentråd anser att människors behov av sunda och säkra livsmedel till rimliga priser ska ligga till grund för jordbrukspolitiken. Den ska också föras på ett sådant sätt att miljöbelastningen minskas och att biologisk mångfald, kulturmiljöer och ett varierat odlingslandskap främjas. Produktionen ska också ske med hänsyn till djurens välbefinnande. Dessutom ska jordbrukspolitiken inte föras på ett sådant sätt att den drabbar utvecklingsländernas livsmedelsförsörjning. Jordbrukspolitiken bör präglas av fri konkurrens på marknaden, inom såväl produktion som distribution. Det behövs en gemensam lagstiftning som omfattar säkerhet, miljöhänsyn och djurskydd. En tillräcklig nationell kontroll av att lagstiftningen efterlevs är också nödvändig. Målsättningen på längre sikt bör vara att det ekonomiska stödet till jordbruket avvecklas. I den utsträckning det finns behov av ekonomiska insatser för att till exempel hålla landskapet öppet eller förbättra villkoren på landsbygden är det bättre att rikta stöden till just dessa områden. Det kan också vara nödvändigt med insatser för att stödja ekologisk jordbruk, dels för att driva på omställningen till ett ekologiskt hållbart jordbruk, dels för att möta kraven från konsumenterna. 2.2 Ekonomiskt ohållbart En reformering av jordbrukspolitiken är också nödvändig ur ekonomisk synvinkel års budget för EU:s jordbrukspolitik ligger på miljoner kronor per år (vilket motsvarar miljoner euro). Detta belopp motsvarar nästan halva EU:s budget 45,9 procent. Då har andelen ändå sjunkit 1980 gick hela 70 procent av EU-budgeten till jordbruket. Systemet innebär att europeiska konsumenter betalar livsmedel både via skattsedeln och via höga priser i livsmedelsbutiken. 2.3 EU:s jordbrukspolitik leder till att globala klyftor bevaras Ur global synvinkel är EU:s jordbrukspolitik inte försvarbar, eftersom den leder till att utvecklingsländerna missgynnas. Exportsubventioner, inhemska produktionsdrivande och handelsstörande stöd dumpar priserna och leder till att utvecklingsländerna inte kan exportera sina produkter på världsmarknaden eftersom priserna är för låga. Den nuvarande systemet leder med andra ord till att världens fattigaste länder förblir fattiga. Förändringen går trögt. Först efter Uruguayrundan, en förhandling som pågick under åren , fanns en överenskommelse att reglera jordbruket på global nivå. Jordbruksavtalet som blev resultatet av rundan innehöll åtaganden beträffande ökat marknadstillträde (sänkt gränsskydd), neddragning av interna stödåtgärder och av exportstöd. Avtalets effekter på de totala stödnivåerna har dock varit mycket små. Nya förhandlingar om jordbruket påbörjades år 2000, men var då begränsade till en redovisning av olika länders positioner. Vid Världshandels organisationens, WTO:s, fjärde ministermöte i Doha, Quatar 2001, konkretiserades dock målen om nedskärningar. EU utlovade bland annat att påbörja avvecklingen av exportstöd. Arbetet med att nå nya överenskommelser går dock mycket långsamt. Sammanbrottet av förhandlingarna i Cancún, där det femte ministermötet hölls, berodde på motsättningar mellan den rika världen och den fattiga. Den så kallade G22plus-gruppen, som består av ett 2

3 växande antal utvecklingsländer, krävde att de mer utvecklade länderna skulle åstadkomma mer än vad som gjort hittills. EU:s reformering av CAP sågs av denna grupp som otillräcklig. Sveriges Konsumentråd stödjer utvecklingsländernas kamp för att få tillträde till andra länders marknader genom förbättrade konkurrensvillkor för ländernas jordbruksproduktion och handel. Det är olyckligt att förhandlingarna inom WTO har havererat. Utvecklingsländernas missnöje med USA och EU:s oförmåga att bidra till friare handel är dock fullt förstålig. Sveriges Konsumentråd anser att som en del av den rika världen har Sverige och EU ett ansvar för att agera för rättvisa villkor inom handeln och möta utvecklingsländernas krav. Därför måste EU:s jordbrukspolitik reformeras ytterligare. 2.4 Jordbrukspolitiken ur ett folkhälsoperspektiv En undersökning som gjorts av Folkhälsoinstitutet visar att det finns en rad strukturella inslag som motverkar målen för folkhälsan och därför inte uppfyller kraven på samhällsnytta. EU:s jordbrukspolitik bidrar indirekt till hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, övervikt, diabetes samt alkoholrelaterad sjuklighet. Dessa sjukdomar utgör 41 procent av den totala sjukdomsbördan i Europa i dag och till minst tre miljoner förtida dödsfall. Undersökningen visar bland annat att det säljs en halv miljon ton smör till livsmedelsindustrin med konsumtionsfrämjande stöd medan 1,1 miljon ton frukt och grönsaker årligen förstörs för att hålla priserna uppe. Nio miljarder används varje år för att stödja en hälsofarlig och olönsam tobaksproduktion. Sveriges Konsumentråd anser att värnandet om folkhälsan måste vara en ledstjärna vid utformningen av den framtida jordbrukspolitiken. Stödet till produkter som är kända för att orsaka folkhälsoproblem måste avvecklas och destruktionen av frukt och grönsaker i ekonomiskt syfte måste upphöra. Sveriges Konsumentråd har genom sitt arbete i ESK den europeiska kommittén för sociala och ekonomiska frågor arbetat för en avveckling av stödet till den europeiska tobaksodlingen. 3 Reformeringen av CAP 3.1 Bakgrund till reformering Agenda 2000 EU:s jordbrukspolitik för åren 2000 till 2006 som antogs 1999 anger budgetramarna för den här perioden. Halvtidsöversynen (Mid Term Review) var ett tillfälle för att reformera jordbrukspolitiken. Det fanns inte minst ett tryck från marknaden att förändra det rådande systemet. Kommissionens målsättning inför halvtidsöversynen var att göra den gemensamma jordbrukspolitiken försvarbar ur såväl konsument- som skattebetalar perspektiv. Det var också nödvändigt att reformera CAP för att möta kraven som uppstår när de nya medlemsländerna ansluter sig till unionen. En annan målsättning var att göra CAP legitimt ur WTO-partnernas synvinkel och möta kraven inför WTO-mötet som ägde rum i september samma år. Den 26 juni 2003 i Luxemburg fattade jordbruksministrarna beslut om en reformering av CAP. Resultatet var en kompromiss som innebar att kommissionens förslag urvattnades bland annat genom att frikopplingen inte skedde i den utsträckning som tidigare var föreslagen. Den nya reformen kommer att träda i kraft den 1 januari 2005, men med möjlighet för de länder 3

4 som önskar att tillämpa reformen från Tillämpningen ger medlemsländerna möjlighet att utforma stöden efter nationella förutsättningar. Sveriges Konsumentråd anser att reformeringen var ett steg i rätt riktning, men att den bör gå längre. Reformeringen kommer inte att leda till att livsmedelsproduktionen blir konsumentstyrd. Den förändrade jordbrukspolitiken kommer vare sig leda till kvalitetsförbättringar eller minskade kostnader för konsumenterna. 3.2 Det nya CAP Frikopplat stöd Frikopplingen innebär, med vissa undantag, att direktstödet för viss produktion ersätts med ett frikopplat gårdsstöd, alltså ett stöd som utgår till gårdar oberoende av vad och hur mycket som producerats. Arealstödet för jordbruksgrödor kan frikopplas med mellan 75 och 100 procent. Stödet baseras på vad som tidigare har betalats ut till gården under åren och det finns regler för hur marken ska brukas för att stöd ska utgå (se nedan om så kallade tvärvillkor). De direktstöd som ska ersättas omfattar bland annat stöd till produktion av spannmål, oljeväxter, proteingrödor,, stärkelsepotatis, ris, durumvete, utsäde, torkat foder, nötkött och fårkött. Medlemsstaterna får dock välja att bibehålla en begränsad koppling mellan stöd och produktion på väl definierade villkor och inom tydliga gränser för att undvika att viss jordbruksproduktion i landet läggs ner. Sveriges Konsumentråd anser att frikopplingen innebär en förbättring jämfört med nuvarande system. Frikopplingen är ett försök att åstadkomma en ökad marknadsanpassning eftersom jordbrukarna nu kan välja att anpassa sig efter konsumenternas efterfrågan och inte producera det som ger högst bidrag. Förhoppningen är att förändringen leder till att överskottsproduktionen minskar eftersom stödet betalas ut oavsett vad och hur mycket som produceras. Sveriges Konsumentråd anser dock att förändringen inte är tillräcklig för att skapa en rättvis handel mellan den fattiga och den rika delen av världen Tvärvillkor Utbetalningen av det frikopplade stödet är kopplat till de så kallade tvärvillkoren. Tvärvillkoren innebär att gården måste uppfylla krav inom miljö, livsmedelssäkerhet, djurhälsa, djurskydd och arbetarskydd. Dessutom måste jordbruksmarken hållas i god hävd skötas om på ett bra sätt, både vad beträffar miljömässiga villkor och jordbruksvillkor. Sveriges Konsumentråd anser att dessa tvärvillkor är bra eftersom de möter konsumenternas krav på livsmedel och miljöhänsyn Modulering Modulering innebär att stödet till gårdarna successivt skärs ner och att medlen överförs till medlemsländerna för att finansiera landsbygdsåtgärder och miljöstöd. Direktstöden för företag med mer än 5000 euro i stöd sänks med: 3 procent år procent år procent år 2007 Därefter fortsätter det att vara 5 procent per år. Utöver dessa resurserna tillkommer ytterligare resurser från respektive medlemsland. Syftet med moduleringen är att stärka miljön och landsbygdsutvecklingens roll. Därigenom ges medlemsländerna möjlighet att i ökad utsträckning, genom riktade åtgärder, tillgodose behov på landsbygden. 4

5 Sveriges Konsumentråd anser att moduleringen är bra eftersom det är bättre att stöd går direkt till miljö och landsbygdsutveckling än till produktionen. Dessutom är det en början till neddragning av direktstöden Landsbygdåtgärder Reformeringen av CAP innebär att de befintliga landsbygdsåtgärderna utökas. Förändringen består av stöd till jordbrukare för deltagande i kvalitets- och certifieringsprogram för ökad livsmedelskvalitet, stöd till producentgrupper för marknadsföring av kvalitetsprodukter och certifierade jordbrukare. Sveriges Konsumentråd anser att landsbygdsåtgärderna är en bra åtgärd för att förbättra kvaliteten på livsmedlen Jordbruksrådgivning Stöd ska också kunna ges till jordbrukare för att öka kunskapen om gällande regelverk, hur det påverkar verksamheten på gården samt hjälpa dem få bättre kontroll över processerna på gården (materialflöden, miljöåtaganden, säkra livsmedel, djurhälsa etc.) Sveriges Konsumentråd anser att jordbruksrådgivning gynnar konsumenternas intressen och förväntas leda till förbättrad kvalitet på livsmedel och förbättrat djurskydd Budgetkonsekvenser Från och med år 2007 införs en finansiell mekanism som ska garantera att kostnaden för den jordbruksbudget, som är fastställd till och med 2013, inte överskrids. Den totala jordbruksbudgeten beräknas hamna på cirka 44 miljarder euro år 2005 och cirka 48 miljarder euro Detta innebär att de finansiella ramar som tidigare beslutats för EU:s jordbruksstöd utnyttjas fullt ut. Även om jordbrukspolitiken fortfarande kostar skattebetalare och konsumenter alldeles för mycket är det bra att EU har kontroll över vad stöden kommer att kosta de närmsta åren Produktreform Mjölk Sänkningarna av interventionspriserna i Agenda 2000 utökas vilket innebär sänkningar av smörpriset med totalt 25 procent och skummjölkspulverpriset med totalt 15 procent. Sänkningarna görs i tre steg för skummjölkspulver och fyra steg för smör med start år Samtidigt begränsas möjligheten för stödköp av smör, kvantiteten sänks successivt från ton 2004/05 till ton 2008/09. Kompensation för prissänkningarna ges delvis. Slutligen förlängs kvotsystemet till år 2014/15. Beslutet innebär även att mjölkstödet kan frikopplas när mjölkreformen är fullt genomförd år 2008/2009. Medlemsländerna kan dock välja att i den regionala tillämpningen välja att frikoppla mjölkstödet tidigare. Spannmål Det nuvarande stödpriset för spannmål bibehålls på nuvarande nivå. Nivån på de månatliga tilläggen på stödpriset halveras dock. Ett generellt proteingrödstöd införs på 55,57 euro per hektar. Stödpriset för råg tas bort från och med Sveriges Konsumentråd anser att sänkningen av stödpriserna är en utveckling i rätt riktning. 5

6 4 Konsumentorganisationernas roll i jordbrukspolitiken Konsumentperspektivet måste få större utrymme i debatten om den framtida jordbrukspolitiken. Konsumenterna måste vara representerade i de nationella och internationella fora där samtal förs och beslut fattas om livsmedelsfrågorna. Konsumentrepresentation måste finnas i WTO-förhandlingarna och konsumentintresset bör skrivas in i WTO-deklarationerna. Dessutom bör EU-parlamentet få större inflytande över jordbrukspolitiken i enlighet med förslaget till nytt fördrag. En sådan förändring skulle öka konsumenternas möjligheter till insyn och inflytande, vilket ökar chanserna för att EU:s jordbrukspolitik i framtiden kommer att styras av konsumenternas behov. Källor m.fl. 6