Översyn av nitratkänsliga områden 2014

Översyn av nitratkänsliga områden 2014 Några områden behöver läggas till och några skulle kunna tas bort från de nitratkänsliga områdena visar den metod som Jordbruksverket använt. Jordbruket i ett område ska bidra till påverkan på övergödda vatten för att området ska pekas ut som nitratkänsligt. Även övergödningseffekter orsakade av fosfor och fosforbelastning från jordbruket beaktas när områden pekas ut. Rapport 2014:11 1

Översyn av nitratkänsliga områden 2014 Jordbruksverket har fått i uppdrag av regeringen att göra en översyn av känsliga områden i enlighet med artikel 3.4 i rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (nitratdirektivet). En sådan översyn ska enligt nitratdirektivet genomföras vart fjärde år för att kunna göra nödvändiga ändringar av de känsliga områdena. Författare Emmelie Johansson Magnus Bång

Sammanfattning Jordbruksverket bedömer att Sveriges känsliga områden enligt nitratdirektivet behöver utökas med några församlingar. Det gäller främst några församlingar runt Vänern i Värmlands och Västra Götalands län. Områdena har pekats ut med stöd av eutrofieringskriteriet, som innebär att jordbruk i området väsentligt bidrar till övergödning av sjöar, vattendrag, kustvatten eller hav. Översynen av nitrathalter i yt- och grundvatten föranleder inte någon ytterligare utökning. Nitratdirektivet (Rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket) syftar till att minska jordbrukets påverkan av nitrater på yt- och grundvatten. Enligt direktivet ska varje medlemsstat peka ut så kallade nitratkänsliga områden. Vart fjärde år ska landet göra en översyn av de känsliga områdena som angetts och göra nödvändiga ändringar och tillägg. Nitratdirektivet anger tre kriterier för att identifiera förorenade vatten. Det är sedan de landområden med avrinning till dessa vatten, och som bidrar till förorening, som ska anges som känsliga områden. Kriterierna för yt- och grundvatten innebär att nitrathalten inte får överstiga eller riskera att överstiga 50 mg/l. Kriteriet för eutrofiering omfattar sjöar, vattendrag, kustvatten och hav som är eutrofierade eller kan bli det om inte åtgärder som anges i direktivet vidtas. Som underlagsmaterial för översynen har vi använt miljöövervakningsdata från mätningar av nitrathalter i yt- och grundvatten samt vattenmyndigheternas bedömning av vattenförekomster med övergödningsproblem. För att bedöma i vilka områden jordbruket har väsentlig påverkan har vi använt modellberäkningar av jordbrukets belastning av kväve och fosfor till havet.

Summary A review of the designated nitrate vulnerable zones in Sweden has been carried out by the Board of Agriculture. The review shows that a few more parishes meet the criteria for designation. Areas of concern are mainly situated around the lake Vänern in Värmland and Västra Götaland. The areas have been designated based on the eutrophication criteria, meaning that agriculture in the area contributes significantly to the eutrophication of lakes, watercourses, coastal water or the sea. The review of nitrates in surface freshwaters and groundwaters does not result in any further designation of areas as vulnerable zones. The Nitrates Directive (91/676/EEC) is designed to protect waters against nitrate pollution from agricultural sources. The directive states that each member state shall designate nitrate vulnerable zones. The member state shall review and if necessary revise or add to the designation of vulnerable zones as appropriate, every four years. The nitrate directive presents three criteria for identifying waters affected by pollution. Land areas draining into waters identified as affected by pollution and which contribute to pollution should be designated as vulnerable zones. The criteria for surface freshwaters and groundwaters states that these waters should be identified as polluted if they contain or could contain more than 50 mg/l nitrates. The criteria for eutrophication includes natural freshwater lakes, other freshwater bodies, estuaries, coastal waters and marine waters that are found to be eutrophic or in the near future may become eutrophic if action pursuant to the directive is not taken. Environmental monitoring data of levels of nitrates in surface freshwaters and groundwaters has been used in the review, as well as the water authorities classification of water bodies with eutrophication problems. In order to assess in which areas agriculture significantly contributes to eutrophication, we have used model calculations of the agricultural load of nitrogen and phosphorus to the sea. The Swedish Board of Agriculture has been commissioned by the Government to undertake a review of the designated vulnerable zones in accordance with Article 3.4 of the Council Directive 91/676/EEC concerning the protection of waters against pollution caused by nitrates from agricultural sources (The Nitrates Directive).

Innehåll 1 Inledning...1 2 Känsliga områden enligt nitratdirektivet...2 2.1 Hur ska känsliga områden avgränsas...2 2.2 Känsliga områden i Sverige...3 3 Nitrat i ytvatten...5 3.1 Underlag för bedömningen...5 3.2 Resultat nitrathalter i ytvatten...7 3.3 Slutsats... 13 4 Nitrat i grundvatten... 14 4.1 Underlag för bedömningen... 14 4.2 Resultat nitrathalter i grundvatten... 15 4.3 Slutsats... 24 5 Eutrofiering... 25 5.1 Översiktlig beskrivning av metoden... 25 5.2 Vatten med övergödningsproblem... 25 5.3 Områden med jordbrukspåverkan på övergödda vatten... 26 5.4 Administrativ avgränsning... 31 5.5 Slutsats och överväganden... 34 6 Församlingar som berörs av utökning... 35 7 Administrativ avgränsning baserad på avrinningsområden... 37 7.1 Koppling av nitratkänsliga områden till blockdatabasen... 37 7.2 Planerad förstudie... 38 8 Referenser... 39

1 Inledning Medlemsstaterna i EU ska enligt nitratdirektivet (rådets direktiv 91/676/EEG) peka ut så kallade känsliga områden. Vid behov och minst vart fjärde år ska medlemsstaterna göra en översyn av dessa. Resultatet av nuvarande översyn ska rapporteras till EU-kommissionen i juni 2014. Jordbruksverket ska enligt förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket ta fram ett underlag till regeringen inför rapporteringen. Underlaget redovisades till regeringen i april 2014. 1

2 Känsliga områden enligt nitratdirektivet 2.1 Hur ska känsliga områden avgränsas Medlemsstaterna ska enligt artikel 3.1 i och i enlighet med kriterierna i bilaga 1 i nitratdirektivet identifiera de vatten som är förorenade eller kan komma att bli förorenade om inte åtgärder genomförs. Följande kriterier ska användas för att identifiera förorenade vatten: Ytvatten, som används som eller ska användas till dricksvatten, har eller riskerar att få en högre nitrathalt än 50 mg/l om inte åtgärder genomförs (A1). Grundvatten har eller riskerar att få en högre nitrathalt än 50 mg/l om inte åtgärder genomförs (A2). Sjöar, vattendrag, kust- och havsvatten är eutrofierade eller riskerar att bli det om inte åtgärder genomförs (A3). Vid tillämpningen av kriterierna ska medlemsstaterna också beakta vattnets och markens fysikaliska och miljöegenskaper (B1), aktuell kunskap om kväveföreningars uppträdande i miljön (vatten och mark) (B2) samt aktuell kunskap om effekten av åtgärder (B3). Känsliga områden är de områden från vilka avrinning sker till förorenade vatten och som bidrar till förorening (artikel 3.2). En medlemsstat behöver således avgränsa de områden från vilka avrinning sker till förorenade vatten och göra en bedömning om avrinningen från dessa områden bidrar till förorening. Med förorening menas, enligt direktivet, direkta eller indirekta utsläpp av kväveföreningar från jordbruket till vattenmiljön. Medlemsstaterna ska ta fram och genomföra åtgärdsprogram som avser de känsliga områdena. En medlemsstat kan välja att ta fram och genomföra åtgärdsprogram i hela landet och behöver då inte peka ut känsliga områden. 2

2.2 Känsliga områden i Sverige Sverige har inte identifierat några vatten enligt kriterierna om nitrathalter i ytvatten (A1) eller grundvatten (A2). Däremot har Sverige identifierat vatten enligt kriteriet för eutrofiering (A3). I figur 1 visas identifierade kustvatten och sjöar. 1. Kustområdena i egentliga Östersjön 2. Kustområdena i Kattegatt 3. Kustområdet i Skagerack 4. Ringsjön 5. Mälaren 6. Hjälmaren Figur 1. Kustområden och sjöar i Södra Sverige som identifierats som förorenade enligt artikel 3.1 i nitratdirektivet. Sverige pekade i december 1995 för första gången ut känsliga områden. Efter det har områdena justerats vid tre tillfällen. Utökningar skedde i augusti 2002 och i juni 2003. Den senaste översynen 2010 ledde till nya utpekade områden. Samtidigt upphörde några områden att vara känsliga områden. De förändringarna som skett framgår i tabell 1 och i figur 2. I figur 2 visas de känsliga områdenas geografiska utbredning. Områdenas omfattning anges i 5 förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket. De områden som omfattas är; 1. Gotlands län, kustområdena i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar och Västra Götalands län samt delar av Blekinge, Skåne och Hallands län, och 2. övriga delar av Stockholms och Södermanlands län samt delar av Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Västra Götalands, Värmlands, Örebro, Västmanlands och Dalarnas län. I 2 och bilagorna 1-3 i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2004:62) om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring, finns en detaljerad beskrivning av vilka delar av Sverige som tillhör de känsliga områdena. Vissa gränser för känsliga områden följer gränser för församlingar. Eftersom församlingsindelningen har ändrats mycket under senare år, har det fastslagits att gränserna för känsliga områden ska följa 2004 års församlingsindelning. 3

Tabell 1. Känsliga områden enligt artikel 3.2 samt årtal för utpekande Område Kuststräckan från den norska gränsen till och med Stockholms skärgård inklusive hela Blekinge, Skåne, Hallands och Gotlands län samt Öland Jordbruksdominerade områden i Göta älvs huvudavrinningsområde söder och sydväst om Vänern med avrinning till Kattegatt och Skagerrak År 1995 Delar av Motala ströms och Söderköpingsåns huvudavrinningsområde 2002 Jordbruksdominerade områden med tillrinning till Mälaren i Norrströms 2002 huvudavrinningsområde Jordbruksdominerade områden väster om Hjälmaren 2002 Ytterligare områden i Västra Götalands, Östergötlands och Södermanlands län 2003 Delar av Jönköpings, Värmlands och Dalarnas län 2011 2002 Figur 2. Omåden som förtecknades som känsliga 1995, de områden som lades till år 2002 och 2003, samt det känsliga områdets utbredning från 1 januari 2013. 4

3 Nitrat i ytvatten Enligt nitratdirektivet ska medlemsländerna identifiera vattenområden där sött ytvatten som används eller kan komma att användas som dricksvatten har en nitrathalt som är högre än 50 mg/l 1. Landområden med avrinning till dessa ytvatten ska sedan pekas ut som känsliga områden. Samma sak gäller för ytvatten som kan ha nitrathalter över 50 mg/l om de åtgärder som anges i nitratdirektivet inte vidtas. I nitratdirektivet anges inte hur man ska bedöma om ett vatten kan ha nitrathalter över gränsvärdet. Kommissionen har föreslagit 2 att klassen 40-50 mg/l används för att indikera om det finns en risk att nitrathalten vid en mätstation överstiger 50 mg/l. Genom beslut i EG-domstolen 3 har det framkommit att det inte bara är dricksvattenförekomster, utan alla förekomster av ytvatten, som ska omfattas av nitratdirektivet. I översynen har vi därför använt mätvärden från övervakning av sjöar och vattendrag, oavsett om de används som dricksvatten eller inte. 3.1 Underlag för bedömningen Den svenska vattenkvaliteten följs till största delen genom det nationella miljöövervakningsprogrammet som samordnas av Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket. Havs- och vattenmyndigheten har sedan den 1 juli 2011 ansvaret för all miljöövervakning i vattenmiljön utom den som rör miljögifter, vilken Naturvårdsverket ansvarar för. Data lagras hos olika så kallade datavärdar och är tillgänglig för allmänheten. I första hand lagras nationella data, men även uppgifter framtagna på regional nivå av t.ex. olika länsstyrelser kan lagras hos respektive datavärd. Efterhand har vissa mätprogram omarbetats för att bättre uppfylla de nya behov som t.ex. olika EU-direktiv har medfört. I översynen har data använts från miljöövervakningsprogrammet Sötvatten samt från Vattentäktsarkivet, för att undersöka tillståndet i ytvatten. Inom miljöövervakningen i programmet Sötvatten undersöks nitrathalten i vattendrag och sjöar. Nitratdirektivet anger inga begränsningar av storleken på ytvattenförekomster vid utpekandet av nitratkänsliga områden. Därför har data från både små och stora vattendrag och sjöar använts för genomgången. Rådata till översynen från miljöövervakning av sötvatten har levererats av Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Sjöar och vattendrag i miljöövervakningen har inte klassats med avseende på om de används för uttag av dricksvatten eller inte. För att specifikt undersöka nitrathalter i dricksvatten har även mätningar i råvatten 4 från ytvattentäkter använts som underlag. Dessa data lagras i Vattentäktsarkivet och har tillhandahållits av Sveriges geologiska undersökning, SGU. 1 Hänvisningar i ramdirektivet för vatten bestämmer gränsvärdet för nitrat. Artikel 7 i ramdirektivet för vatten hänvisar till direktiv 98/83/EG (dricksvattendirektivet) där kvalitetsnormen för nitrat anges till 50 mg/l. 2 I kommissionens riktlinjer för rapportering enligt artikel 10. 3 Ärende nr C-396/01 och C-69/99. 4 Råvatten är vatten (ytvatten eller grundvatten) som efter beredning kan användas som dricksvatten. 5

3.1.1 Miljöövervakning SLU är nationell datavärd för de delar av övervakningen inom sötvattenprogrammet som omfattar sjöar och vattendrag, och ansvarar därmed för att lagra, kvalitetssäkra och tillgängliggöra dessa data. De är även utförare av vattenprovtagning och analyser av vattenprover. Havs- och vattenmyndigheten finansierar den nationella miljöövervakningen och äger de data som samlas in. De delar som avser sjöar och vattendrag, och som nu ingår i programmet, är trendvattendrag, flodmynningar, trendsjöar och omdrevssjöar. Dessa delprogram kompletteras av bl.a. regional miljöövervakning samt övervakning i de stora sjöarna Vänern, Vättern och Mälaren. Till översynen av nitratkänsliga områden har data använts från trendvattendrag, flodmynningar, trendsjöar och viss data från regional övervakning. Resultat från omdrevssjöarna har inte använts. Trendprogrammen för vattendrag och sjöar genererar olika tidsserier och har främst som syfte att kunna ge svar på frågor om hur miljön förändras, både i påverkade och opåverkade områden. Detta program har ersatt de tidigare referensvattendragen och sjöarna vilket innebär att de flesta stationerna har undersökts under lång tid. För trendvattendragen omfattar undersökningarna månadsvis provtagning och analys av vattenkemi i 67 vattendrag jämnt fördelade över hela Sverige. Vattendragens avrinningsområden varierar i storlek från ca 1 km 2 till över 10 000 km 2. Inom delprogrammet trendsjöar undersöks 106 sjöar. Ytvattnet provtas 4 gånger per år för vattenkemisk analys, vilket motsvarar ett prov per säsong. Utöver detta undersöks 10 sjöar med månadsvis provtagning av vattenkemin under den isfria delen av året. Sjöarnas medelarea är 2 km 2, med en variation i area mellan 0,02 och 52,6 km 2. I delprogrammet flodmynningar ingår större vattendrag, 47 stycken, som tillsammans svarar för 85 % av den årliga avrinningen till havet från Sverige. Mätningarna skapar framförallt ett viktigt underlag för att beräkna belastningen på havet och består av vattenkemiska analyser. Avrinningsområdena varierar i storlek från ca 100 till 48 000 km 2. Omdrevssjöar provtas enbart vart sjätte år, och delprogrammet startade år 2007. Eftersom det hittills finns så få mättillfällen för varje sjö har resultatet från delprogrammet inte tagits med i översynen av nitratkänsliga områden. 3.1.2 Vattentäktsarkivet I vattentäktsarkivet hos SGU finns samlat egenskaper om och analysresultat från enskilda och allmänna vattentäkter. Både grund- och ytvattentäkter ingår i arkivet vilket beskrivs närmare i avsnittet om grundvatten. För närvarande finns 193 ytvattentäkter registrerade i arkivet. Underlagsmaterial om ytvattentäkter har sammanställts av SGU. 6

3.2 Resultat nitrathalter i ytvatten 3.2.1 Miljöövervakning 3.2.1.1 Vattendrag Medelvärden av nitrathalter har beräknats för perioden 2010 till 2012 för totalt 376 olika vattendrag, relativt jämnt fördelade över Sverige (tabell 2). Endast stationer med minst 3 mätningar under perioden har tagits med. De flesta vattendrag har låga medelvärden av nitrat. Majoriteten av stationerna har medelvärden som är lägre än 2 mg/l. Endast ett vattendrag hamnar i klassen 20-40 mg/l och övriga har lägre medelvärden än 20 mg/l för perioden 2010-2012. Stationen med högst medelvärde har en nitrathalt på 20,68 mg/l. Maxhalter av nitrat har klassats för de 376 vattendragen för perioden 2010-2012. Majoriteten av stationerna har ett maxvärde som är lägre än 2 mg/l. Tre vatten drag har maxvärden i klassen 40-50 mg/l. Stationen med högst maxvärde har en nitrathalt på 48,56 mg/l. De tre vattendragen med maxvärden i klassen 40-50 mg/l befinner sig redan inom dagens nitratkänsliga område, och deras medelvärden varierar från 13,17 till 20,68 mg/l. Inga nya områden behöver därför utpekas som nitratkänsliga på grund av nitrathalter i vattendrag. I figur 3 visas var i landet vattendragen är belägna samt medelhalter för nitrat indelat i klasser. Tabell 2. Antal mätstationer med nitrathalter (mg/l) fördelade i klasser efter medelvärden och maxhalter under perioden 2010-2012. Klass nitrathalt (mg/l) Antal stationer Medel 2010-2012 Max 2010-2012 < 2 293 207 2 5 52 88 5 20 30 70 20 40 1 8 40 50-3 > 50 - - Summa stationer 376 376 Källa: Mätdata från SLU. 7

Figur 3. Vattendrag (376 stycken) undersökta inom miljöövervakningen. Klassning av medelvärden av nitrathalter för perioden 2010-2012. Källa: Mätdata från SLU. 8

3.2.1.2 Sjöar För totalt 336 mätstationer i sjöar har medelvärden av nitrat (mg/l) beräknats för perioden 2010-2012. Eftersom vissa sjöar, t.ex. Mälaren, Vänern och Vättern har fler än en mätpunkt innebär det att färre sjöar än 336 har provtagits men mätpunkterna har i dessa fall inte slagits ihop. Medelvärdena utgörs av minst tre mättillfällen under perioden. Majoriteten av mätstationer hade låga medelvärden, mindre än 2 mg/l. Stationen med högst medelvärde har en nitrathalt på 5,58 mg/l. Även maxhalter för perioden var låga (tabell 3). Stationen med högst maxvärde har en nitrathalt på 15,7 mg/l. I figur 4 visas var sjöarna är belägna i landet samt nitratklasser för medelvärden. Tabell 3. Antal mätstationer med nitrathalter (mg/l) fördelade i klasser efter medelvärden och maxhalter under perioden 2010-2012. Klass nitrathalt (mg/l) Antal stationer Medel 2010-2012 Max 2010-2012 < 2 331 307 2 5 4 20 5 20 1 9 20 40 - - 40 50 - - > 50 - - Summa stationer 336 336 Källa: Mätdata från SLU. 9

Figur 4. Mätstationer i sjöar (336 stycken) undersökta inom miljöövervakningen. Klassning av medelvärden av nitrathalter för perioden 2010-2012. Källa: Mätdata från SLU. 10

3.2.2 Vattentäktsarkivet Resultat av analyser av råvatten från ytvattentäkter har sammanställts för perioden 2010 till 2012. I tabell 4 visas medelvärden av nitrathalter i vattentäkterna. Resultatet för de 93 täkterna visar på mycket låga halter, med ett högsta medelvärde på 4,56 mg/l. Det högsta maxvärdet för treårsperioden är 8,7 mg/l. Resultatet visas även i en karta i figur 5 där mätstationernas placering är angiven. Tabell 4. Antal mätstationer med nitrathalter (mg/l) fördelade i klasser efter medelvärden under perioden 2010-2012. Klass nitrathalt (mg/l) Antal stationer Medel 2010-2012 < 2 82 2 5 11 5 20-20 40-40 50 - > 50 - Summa stationer 93 Källa: Mätdata från SGU. 11

Figur 5. Halter av nitrat (mg/l) i ytvattentäkter beräknade som medel för perioden 2010-2012. Källa: Karta från SGU. 12

3.3 Slutsats Inga känsliga områden behöver pekas ut med utgångspunkt i kriteriet om ytvatten som dricksvatten. Eftersom Sverige inte har baserat tidigare utpekanden på detta kriterium innebär det ingen förändring. Halterna av nitrat i sjöar och vattendrag som undersöks inom ramen för miljöövervakningen är generellt låga och överstiger inte gränsen 50 mg/l. Även halterna i råvatten från ytvattentäkter är mycket låga och det bedöms inte som att det föreligger en risk att halterna ska överstiga 50 mg/l, varken för täkter eller för stationer inom miljöövervakningen. 13

4 Nitrat i grundvatten I nitratdirektivet anges att grundvatten ska förtecknas om nitrathalten överstiger 50 mg/l eller kan komma att göra det om åtgärder enligt direktivet inte vidtas. Detta innebär att tillrinningsområden till grundvatten där en risk finns att halten ska överstiga 50 mg/l eller där den överstigs, bör pekas ut som känsligt område. Innebörden av formuleringen kan komma att göra det (d.v.s. överstiga 50 mg nitrat/l) är inte definierad i direktivet. Däremot har det i riktlinjer för rapportering enligt artikel 10 från kommissionen föreslagits att vid klassningen av nitrathalter bör även klassen mellan 40-50 mg/l användas. Detta för att kunna spegla ut - vecklingen för en mätstation i ett område med risk för short-term over stepping of the standard. 4.1 Underlag för bedömningen Underlagsmaterial för grundvatten har tagits fram av SGU som är nationell datavärd för grundvattendata framtagen inom miljöövervakningen. Nitratdirektivet anger inga begränsningar för vilka grundvatten som omfattas av direktivet. Det framgår av domslut från EG-domstolen att alla förekomster av yt- och grundvatten som kan överstiga eller som överstiger 50 mg nitrat/l ska pekas ut. 5 För översynen används därför uppgifter som tagits fram inom ramen för miljöövervakning i grundvatten, utan åtskillnad för grundvattenförekomsternas storlek. Utöver det används resultat från analyser gjorda i allmänna och enskilda vattentäkter, vilket tillhandahålls genom vattentäktsarkivet. Data har sammanställts för perioden 2010-2012. 4.1.1 Miljöövervakning Grundvattnets kemiska sammansättning har övervakats av SGU sedan 1960-talet, inom det så kallade Grundvattennätet. Övervakningens syfte har varit att få kunskap om grundvattnets variationer i förhållande till geologi, klimat och topografi. Sedan slutet på 1970-talet genomför man även nationell övervakning avseende grundvatten inom programmet Referensstationer grundvatten. Syftet med övervakningen har varit att skapa långa tidsserier för att kunna följa upp effekterna av t.ex. försurning och övergödning. De flesta mätstationerna ligger i områden som inte påverkas av lokala föroreningskällor. De kan därför betraktas som referensstationer som kan användas för att följa upp effekterna av åtgärder för att minska luftburen miljöpåverkan. Som komplement till den nationella övervakningen utförs även regionala mätningar. Syftet med dessa mätningar är inte alltid att skapa tidsserier utan kan handla om enstaka undersökningar. I SGUs grundvattennät ingår för närvarande 30 stationer varav 27 är små magasin i företrädesvis morän och svallsand. Övriga 3 stationer övervakar stora magasin, varav 2 i slutna akviferer 6. Provtagningen görs två gånger per år. I Referensstationer grundvatten provtas både stora och små akviferer. Stationerna utgörs av provtagningsrör, brunnar och källor i allmänna grundvattentäkter. Från och med år 2007 finns ett reviderat mätprogram för Referensstationer grundvatten. 5 Ärende nr C-396/01 och C-69/99. 6 En akvifer är en geologisk bildning som lagrar grundvatten. 14

Detta är anpassat för de nya krav som ställs genom ramdirektivet för vatten och det svenska miljömålsarbetet och ska generera underlag för referensvärden och bakgrundshalter i av människan opåverkade miljöer. I mätprogrammet ingår 80 stationer som provtas flera gånger per år (trendstationer) och 468 stationer som provtas inom ett omdrevsprogram som löper över sex år. Resultat från omdrevsprogrammet har inte tagits med i dessa analyser eftersom det endast rör sig om ett mättillfälle vart sjätte år för varje station. 4.1.2 Vattentäktsarkivet I vattentäktsarkivet finns information om de allmänna och enskilda vattentäkter där uttaget är större än 10 m 3 vatten per dygn, eller som försörjer fler än 50 personer under minst en vecka per år. En allmän vattentäkt är en vattentäkt som en kommun har ett rättsligt bestämmande över och som har ordnats och används för att uppfylla kommunens skyldigheter enligt Vattentjänstlagen (2006:412). Kommunala VA-bolag tillhandahåller informationen som omfattar både fysiska och geografiska egenskaper för vattentäkterna. I arkivet finns dessutom resultat från kemiska analyser av råvatten vilket tillhandahålls direkt av analyslaboratorierna. Det finns för närvarande 1 976 allmänna grundvattentäkter registrerade i vattentäktsarkivet. Av dessa är 1783 grundvattentäkter och 193 ytvattentäkter. 7 Många vattentäkter saknar vattenkemiska råvattenanalyser och materialet i arkivet är heterogent. Databasen innehåller även information om större, enskilda vattentäkter. Det är vattentäkter som inte ingår i en allmän VA-anläggning utan drivs av en enskild fysisk eller juridisk person och inte av en kommun. En enskild vattentäkt används för annan vattenförsörjning än för kommunens. För närvarande finns information som omfattar fysiska och geografiska egenskaper för 696 större enskilda vattentäkter i vattentäktsarkivet. 8 4.2 Resultat nitrathalter i grundvatten 4.2.1 Miljöövervakning 4.2.1.1 Medelvärden Totalt har 543 stationer som ingår i den nationella och regionala miljöövervakningen av grundvatten klassats med avseende på nitrathalter (tabell 5). Klassningen har gjorts av medelvärden beräknade för perioden 2010-2012. Stationerna har även ritats ut i en karta där de olika klasserna symboliseras med olika färger (figur 6). Merparten av stationerna har mycket låga medelvärden, mindre än 2 mg/l. Åtta stationer har ett medelvärde som överstiger 50 mg nitrat per liter. Sex stationer har medelvärden som befinner sig i klassen 40-50 mg/l, vilket skulle kunna innebära att de befinner sig i riskzonen för att halten kan komma att överstiga 50 mg/l. De åtta stationer vars medelvärden överstiger 50 mg nitrat per liter befinner sig alla inom nuvarande nitratkänsliga områden (figur 7). Av de sex stationer vars medel- 7 Siffror från 2011. 8 Siffror från 2011. 15

värden befinner sig i klassen 40-50 mg/l befinner sig två stationer utanför nuvarande nitratkänsliga områden. Nitrathalten för de aktuella stationerna är 40,3 respektive 43 mg per liter, och dessa värden baseras på enbart ett analystillfälle per station. Det är för få mätvärden för att göra en trend och en bedömning av om nitrathalten riskerar att överstiga 50 mg/l. Tabell 5. Antal mätstationer med nitrathalter (mg/l) fördelade i klasser efter medelvärden under perioden 2010-2012. Klass nitrathalt (mg/l) Antal stationer Medel 2010-2012 < 2 351 2 5 78 5 20 82 20 40 18 40 50 6 > 50 8 Summa stationer 543 Källa: Mätdata från SGU. 16

Figur 6. Nitrathalter (mg/l) i grundvatten beräknade som medelvärde för perioden 2010 till 2012. Stationerna, totalt 543 stycken, är undersökta inom den nationella och regionala miljöövervakningen av grundvatten. Ljusgrå markering anger nuvarande nitratkänsliga områden. Källa: Karta från SGU. 17

Figur 7. Nitrathalter (mg/l) i grundvatten beräknade som medelvärde för perioden 2010 till 2012 för stationer i klasserna 40-50 mg/l samt >50 mg/l. Källa: Mätdata från SGU. 18

4.2.1.2 Trender för nitrat i grundvatten En beräkning av trender har gjorts för totalt 324 stationer som undersöks inom ramen för miljöövervakning i grundvatten. Trenderna beräknades för nitrathalter för en 10-årsperiod, 2003 till 2012. Stationerna har delats upp i två kartor, där trender för stationer med medelvärde lägre än 20 mg/l visas i figur 8, och trender för stationer med medelvärden högre än 20 mg/l visas i figur 9. Av stationerna med beräknade trender har 301 stycken medelvärden under 20 mg/l. Fördelningen av stationer som visar minskande, ökande eller ej signifikanta trender visas i tabell 6. Tabell 6. Antal stationer fördelat efter nitratklass (medelvärde) och typ av trend. Nitratklass Antal stationer medelvärde (mg/l) Trend: Ej signifikant Trend: Minskande (signifikant) Trend: Ökande (signifikant) <2 123 39 28 2 5 24 15 12 5 20 44 8 8 Källa: Mätdata från SGU. För en majoritet av stationerna finns ingen signifikant trend. Trenden är signifikant minskande för totalt 62 stationer med medelvärde lägre än 20 mg nitrat per liter. För 48 stationer är trenden signifikant ökande. Eftersom halterna ursprungligen är mycket låga innebär dock de uppåtgående trenderna endast små ökningar i halter och kan framförallt i norra Sverige troligen kopplas till en ökning i deposition. Av stationerna med beräknade trender har 23 stycken medelvärden över 20 mg/l. Fördelningen av stationer som visar minskande, ökande eller ej signifikanta trender visas i tabell 7. Tabell 7. Antal stationer fördelat efter nitratklass (medelvärde) och typ av trend. Nitratklass Antal stationer medelvärde (mg/l) Trend: Ej signifikant Trend: Minskande (signifikant) Trend: Ökande (signifikant) 20 40 15 2 1 40 50 1-1 >50 2-1 Källa: Mätdata från SGU. För en majoritet av stationerna finns ingen signifikant trend. Trenden är signifikant minskande för två stationer med medelvärde högre än 20 mg nitrat per liter. För tre stationer är trenden signifikant ökande. Stationerna med signifikant ökande trender ligger alla inom nuvarande känsligt område enligt nitratdirektivet (se figur 9). 19

Figur 8. Trender beräknade för grundvattenstationer inom miljöövervakningen för perioden 2003 till 2012. Här visas trender för stationer som har ett medelvärde lägre än 20 mg nitrat per liter, uppdelat i nitratklasserna <2, 2-5 samt 5-20 mg/l. Källa: Karta från SGU. 20

Figur 9. Trender beräknade för grundvattenstationer inom miljöövervakningen för perioden 2003 till 2012. Här visas trender för stationer som har ett medelvärde högre än 20 mg nitrat per liter, uppdelat i nitratklasserna 20-40, 40-50 samt >50 mg/l. Källa: Karta från SGU. 21

4.2.2 Grundvattentäkter I tabell 8 visas en fördelning av nitrathalter i olika klasser i totalt 748 grundvattentäkter enligt vattentäktsarkivet. Resultatet visar att en övervägande del täkter har låga halter av nitrat. Grundvattentäkternas läge visas i figur 10 där varje täkt markeras med en färg för nitratklass. Två vattentäkter har medelhalter i klassen över 50 mg nitrat per liter, det högsta medelvärdet är 59,6 mg/l. För vattentäkten med högst maxvärde under perioden är halten 66 mg/l. Fem vattentäkter har medelhalter i klassen 40 till 50 mg nitrat per liter. De två vattentäkter vars medelvärden överstiger 50 mg nitrat per liter befinner sig båda inom nuvarande nitratkänsliga områden (figur 11). Av de fem stationer vars medelvärden befinner sig i klassen 40-50 mg/l befinner sig tre stationer utanför nuvarande nitratkänsliga områden (figur 11). De två stationerna i Småland har för få mätvärden för att göra bedömningen att nitrathalten riskerar att överstiga 50 mg/l. Belastningen av både kväve och fosfor från jordbruksmark i området är dessutom väldigt låg. Området uppfyller därför inte kriterierna för att pekas ut som nitratkänsligt område. Stationen i norra Skåne har en medelnitrathalt på 41,7 mg/l, baserat på sex mättillfällen. Maxvärdet är 44 mg/l. Risken för att stationen ska överskrida gränsen på 50 mg/l bedöms inte vara så stor att det motiverar att peka ut området som nitratkänsligt i den här översynen. Däremot bör stationen följas upp i nästa översyn för att se om nitrathalten ökar över tiden. Tabell 8. Klassning av nitrathalter (mg/l) för grundvattentäkter, medelvärden för 2010-2012. Klass nitrathalt (mg/l) Antal stationer Medel 2010-2012 < 2 443 2 5 127 5 20 151 20 40 20 40 50 5 > 50 2 Summa stationer 748 Källa: Mätdata från SGU. Skyddsområden för grundvattentäkter kan innebära att bland annat jordbruksverksamhet har mindre påverkan på grundvattnet i området jämfört med i andra områden. Kommunala vattentäkter kan också stängas och uttagspunkten flyttas om det finns risk för att halten av nitrat ska överstiga 50 mg/l eftersom vattnet då anses otjänligt 9. Detta gör att resultaten eventuellt får en övervikt av stationer med låga halter jämfört med vad som egentligen är representativt för grundvattenkvaliteten i landet. 9 Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvatten, omtryck (LIVSFS 2011:13) vilket i sin tur baseras på EU-direktivet 98/83/EG om kvaliteten på dricksvatten. 22

Figur 10. Halter av nitrat (mg/l) i grundvattentäkter beräknade som medel för perioden 2010-2012. Källa: Karta från SGU. 23

Figur 11. Nitrathalter (mg/l) i grundvattentäkter beräknade som medelvärde för perioden 2010 till 2012 för stationer i klasserna 40-50 mg/l samt >50 mg/l. Källa: Karta från SGU. 4.3 Slutsats Resultatet från översynen föranleder inte att Sverige pekar ut ytterligare känsliga områden enligt kriteriet för grundvatten i nitratdirektivet. Majoriteten av stationerna inom miljöövervakningen och i grundvattentäkter har låga nitrathalter. Ett fåtal stationer har medelvärden som överstiger 50 mg nitrat per liter, men de befinner sig alla inom nuvarande nitratkänsliga områden. Totalt tre stationer med nitrathalter i klassen 40-50 mg/l befinner sig utanför nuvarande nitratkänsliga områden, men bedöms inte utgöra grund för att peka ut ytterligare områden. Eftersom Sverige inte pekat ut några känsliga områden med anledning av kriteriet för grundvatten är det inte heller aktuellt att ta bort några delar av det nuvarande känsliga området. 24

5 Eutrofiering 5.1 Översiktlig beskrivning av metoden Det finns inte någon generell metod för att bedöma hur känsliga områden ska pekas ut utifrån kriteriet för eutrofiering som gäller för hela EU. Varje medlemsland använder de metoder som arbetats fram utifrån nationella förutsättningar. Den metod som Sverige tillämpar innebär att i ett första steg inventeras vilka vatten som är övergödda. Nästa steg innebär att identifiera vilka områden som bidrar med tillförsel av övergödande ämnen och att bedöma om jordbruket väsentligt bidrar till tillförseln av dessa ämnen. Tillförsel av kväve och fosfor från jordbruket tas fram med modellberäkningar. För att välja ut avrinningsområden enligt eutrofieringskriteriet har GIS-verktyget ArcMap använts för att kombinera och analysera data. Metoden förklaras vidare nedan, och beskrivs schematiskt i figur 14, som finns på sidan 33. 5.2 Vatten med övergödningsproblem Med eutrofiering avses enligt definitionen i direktivet berikning av vatten genom tillförsel av kväveföreningar, vilket medför ökad tillväxt av alger och ökad växtlighet, så att balansen mellan organismerna i vattnet störs på ett oönskat sätt och vattenkvaliteten påverkas negativt. Det framgår genom beslut i EG-domstolen mot Frankrike år 2002 (C-258/00) att även eutrofiering genom fosfor avses i detta sammanhang. Det innebär att även fosfor behöver beaktas när känsliga områden ska utses. 5.2.1 Övergödda inlandsvatten Vid bedömning av om sjöar och vattendrag har övergödningsproblem har vi liksom vid den förra översynen av känsliga områden utnyttjat resultatet från den statusklassning som vattenmyndigheterna gjort inom vattenförvaltningen enligt ramdirektiv för vatten (2000/60/EG). Vissa av de kvalitetsfaktorer och parametrar för vilka det sker en statusklassning är relaterade till övergödning, se tabell 9. Vattenmyndigheterna har också gjort en bedömning av vilka vattenförekomster som har miljöproblemet övergödning. En vattenförekomst anses ha problem med övergödning om dess status är sämre än god samt att någon av de övergödningsrelaterade kvalitetsfaktorerna/parametrarna visar måttlig eller sämre status eller om status har sänkts från hög till god. Statusklassningen och bedömningen av miljöproblem har slutförts under hösten 2013. Bedömningarna är än så länge preliminära i den bemärkelsen att de ännu inte är beslutade. De vattenförekomster (sjöar och vattendrag) som i vattenförvaltningen bedöms ha miljöproblemet övergödning har också identifierats som övergödda vatten enligt nitratdirektivet. Vilka vattenförekomster som enligt vattenmyndigheternas bedömning har problem med övergödning framgår översiktligt av figurerna 16 och 17 (bilaga). 25

Tabell 9. Sammanfattning av de kvalitetsfaktorer som används inom vattenförvaltningen och som är relevanta för miljöproblemet övergödning Vattenkategori Kvalitetsfaktor Parameter Sjöar Växtplankton Totalbiomassa TPI Andel cyanobakterier Klorofyll Bottenfauna BQI Fisk EQR8* Näringsämnen Tot-P Ljusförhållanden Siktdjup Vattendrag Bottenfauna DJ-index Fisk VIX* Näringsämnen Tot-P * Då index för fisk både i sjöar (EQR8) och vattendrag (VIX) är beroende av flera olika miljöproblem bör man gå djupare för att klara ut om det är troligt att övergödningsproblem är orsaken till sämre än God status. 5.2.2 Övergödda kustvatten och hav Havsbassängerna Kattegatt, Öresund och Östersjön och deras kustområden samt kustområdena i Skagerrak har problem med övergödning. De har också tidigare identifierats som övergödda vatten enligt nitratdirektivet, se figur 1. 5.3 Områden med jordbrukspåverkan på övergödda vatten Områden från vilka avrinning sker till identifierade vatten och som bidrar till förorening ska pekas ut. Med förorening avses enligt direktivet direkta eller indirekta utsläpp av kväveföreningar från jordbruket till vattenmiljön. Som nämnts ovan behöver även fosforns betydelse för övergödning beaktas. Utsläpp av övergödande ämnen kommer även från andra källor än jordbruket. Det framgår inte direkt av direktivet hur stor andel av utsläppen som ska härröra från jordbruket för att ett område ska pekas ut som känsligt område. Frågan har behandlats i ett antal domar från EG-domstolen. Av dessa framgår att områden där jordbruket har väsentlig påverkan (significant contribution) på vattenkvaliteten ska tas med. 5.3.1 Modellberäkningar av kväve- och fosforutsläpp För att kunna bedöma jordbrukets påverkan utnyttjas resultatet från modellberäkningar. Nationella beräkningar av utsläpp av kväve och fosfor från jordbruksmark och andra källor genomförs som ett underlag för rapportering till Helsingsforskommissionen (HELCOM) avseende Pollution Load Compilation (PLC). Länderna runt Östersjön ska redovisa hur stor belastningen till Östersjön är. Vid den senaste översynen användes resultatet av nationella beräkningar som gjorts inför PLC5 (Naturvårdsverket, 2008). Till den här översynen har Jordbruksverket låtit Sveriges lantbruksuniversitet ta fram nya beräkningar som avser belastning av kväve och fosfor från jordbruksmark 2011. Beräkningarna har gjorts med samma metodik som användes vid PLC5-beräkningarna men med 26

senast tillgängliga indata. Inför nästa Pollution Load Compilation (PLC6) kommer nya beräkningar att göras. Beräkningsmetodiken kommer då att ändras på flera punkter. Anledningen till att använda resultat från modellberäkningar vid översynen av känsliga områden är att det är många faktorer som påverkar hur stora kväve- och fosforutsläppen blir. Det finns en variation i naturgivna förhållanden som avrinning, temperatur, jordart, lutning etc. Modellen beaktar även hur jordbruket bedrivs, till exempel vilka grödor som odlas, gödslingsstrategi (mängd, tidpunkt för spridning) och jordbearbetningsstrategi. Dessa faktorer kan samvariera på många sätt och modellberäkningar behövs för att kunna uppskatta storleken på utsläppen och skillnader mellan områden. Den datamodell som används har utvecklats genom åren sedan slutet av 1980-talet och har beskrivits i veten skapliga artiklar och rapporter. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) har avgränsat delavrinningsområden i Sverige. Inför rapporteringen till HELCOM har dessa aggregerats till ca 1 100 rapporteringsområden (PLC5-områden). Vid översynen av de känsliga områdena har den beräknade kväve- och fosforbelastningen från jordbrukmark per PLC5-område använts i analyserna. Resultatet av modellberäkningarna redovisas som naturligt och mänskligt orsakad belastning. Redovisning görs också för bruttobelastning och belastning efter så kallad retention. Följande begrepp brukar användas: Bruttobelastning är total belastning av näringsämnen (kväve och fosfor) på vattendrag inom ett område från punktutsläpp (reningsverk, industrier, enskilda avlopp) markläckage, dagvatten, tätorter och deposition på sjöar. Antropogen eller mänskligt orsakad belastning omfattar punktkällor och vissa andra källor t.ex. dagvatten från tätort. Belastningen från jordbruksmark och avverkad skogsmark (hygge) består av både en antropogen del och en naturlig del. Bakgrundsbelastning eller naturlig belastning avser den belastning som skulle ha uppstått även utan mänsklig påverkan. Markläckage från fjäll, myr, skog och övrig öppen mark betraktas i modellen som naturlig belastning Retention är ett samlat begrepp för flera naturliga processer, t.ex. denitrifikation och sedimentation, som sker i vattendrag och sjöar och som leder till avskiljning av näringsämnen (kväve och fosfor). Retentionen medför att summan av alla utsläpp i ett område normalt är större än vad som rinner ut ur området. Nettobelastning är lika med bruttobelastning med avdrag för retention. I det här fallet är det nettobelastningen till kust/hav som är aktuell. Belastningsnivåer för kväve och fosfor per PLC5-områden enligt de senaste beräkningarna för 2011 illustreras i figurerna 18-21 (bilaga). 27

5.3.2 Val av områden med påverkan på övergödda inlandsvatten För att bedöma var gränsen går för att jordbruket ska anses ha väsentlig påverkan på övergödda sjöar och vattendrag används en lägsta nivå för antropogen fosforbelastning från jordbruket per total landarea. Detta mått avspeglar bland annat hur jordbruket bedrivs och andelen jordbruksmark i ett område. Fosfor valdes för att det har en god koppling till biologiska tillståndet i sjöar och vattendrag. Den nivå som användes var 5 kg antropogen bruttobelastning av fosfor från jordbruksmark per km 2 landyta (totalyta med avdrag för sjöarea). Alla PLC5-områden med högre belastning än denna nivå valdes ut. I nästa steg kombinerades genom en GIS-analys PLC5-områden som valts utifrån belastningsnivå med PLC5-områden som har övergödda vattenförekomster. Ur valet skedde så att de PLC5-områden som både uppfyllde kriteriet på belastning ( 5 kg brutto P/km 2 ) och på att det fanns övergödda vattenförekomster valdes ut. Därigenom gjordes också bedömningen att jordbruket bidrog till övergödningen av dessa vattenförekomster. Den valda nivån för antropogen bruttobelastning från jordbruksmark kan jämföras med vad som uppmätts i områden med liten mänsklig påverkan. Enligt en undersökning av drygt 30 små avrinningsområden i södra och mellersta Sverige som dominerades av brukad eller obrukad skog, uppgick den årliga förlusten av totalfosfor till 4,7 kg per km 2 och år (Uggla & Westling 2003). Variationen mellan områden var relativt liten och huvuddelen av områdena hade en arealförlust mellan 3 och 6 kg per km 2 och år. Denna nivå motsvarar en naturlig bakgrundsnivå som inte är möjlig att underskrida. Studier från Finland och Norge bekräftar att fosforförlusterna från skogsmark är ca 5 kg P/km 2 och år. (Kortelainen et al. 2006; Vandsemb 2006). Den valda nivån, 5 kg antropogen bruttobelastning från jordbruksmark per km 2, som bedöms bidra till övergödning innebär en fördubbling av den arealspecifika förlusten från ett område jämfört med den ovan redovisade bakgrundsbelastningen från skogsmark. En parallell kan dras mellan metodiken för att bedöma vad som är ett väsentligt bidrag från jordbruk enligt nitratdirektivet och hur statusklassningar för näringsämnen i sjöar och vattendrag görs inom vattenförvaltningen enligt ramdirektivet för vatten (2000/60/EG). Statusklassningarna baseras på ett referens värde samt en acceptabel avvikelse från referensvärdet för varje vattenförekomst. Den fosforhalt som motsvarar gränsen mellan måttlig och god fosforstatus i en vattenförekomst ligger två gånger högre än referensvärdet 10. För parametern total-fosfor, som är mest relevant för inlandsvatten, motsvarar referens värdet den fosforhalt en sjö eller ett vattendrag har när fosfortillförseln till vatten endast utgörs av bakgrundsbelastning. Vid oförändrad vattenföring ger en fördubbling av tillförseln teoretiskt sett en fördubblad halt i vattenförekomsten. Därmed finns det en överensstämmelse mellan hur bidraget från antropogena källor bedöms enligt nitratdirektivet och ramdirektivet för vatten. 10 Uttryckt som EK =0,5; EK = ekologisk kvot = beräknat referensvärde/observerad P-tot 28

5.3.3 Val av områden med påverkan på övergödda kustvatten och hav För övergödda kustvatten och hav är det svårare att bestämma en belastningsnivå vid vilken jordbruket kan anses bidra till övergödningen. Tillförsel av näringsämnen till övergödda kustvatten sker huvudsakligen från utsjön och angränsande kustvatten. Dessa står med få undantag för >90 procent av tillförseln av närings ämnen även om dessa ursprungligen kommer från land. Förfarandet för att välja ut områden med påverkan på övergödda kustvatten och hav skiljer sig därför något från det för att välja ut områden med påverkan på övergödda inlandsvatten. De områden som har högst antropogen nettobelastning från jordbruket per landyta och med utflöde i övergödda kustvatten och hav väljs ut. Först avgränsades därför alla PLC5-omåden inom huvudavrinningsområden som har sitt utflöde i Skagerrak, Kattegatt, Öresund och egentliga Östersjön. För att bedöma jordbrukets påverkan på kust och hav användes antropogen nettobelastning per km 2 landyta. Även detta mått avspeglar betydelsen av hur jordbruket bedrivs och andelen jordbruksmark i området. Vid ett utsläpp av kväve eller fosfor i inlandet kommer en del av kväve- och fosforföreningarna att avskiljas genom bland annat denitrifikation och sedimentation innan de når kustvattnet. Ett utsläpp i inlandet får därmed inte lika stor påverkan som ett utsläpp nära kusten. Genom att använda måttet antropogen nettobelastning per km 2 landarea beaktas den retention som sker innan utsläppet når kustvattnet. Först väljs det PLC5-område med högst belastning per landyta ut, följt av PLC5-området med näst högst belastning per landyta, etc. På detta sätt fortsätter summeringen av PLC5-områden med successivt lägre belastning per landyta, tills en viss andel, motsvarande merparten, av den totala antropogena nettobelastningen från jordbruket uppnås. På så vis tas de områden som har relativt högst belastning med, oavsett vilken totalnivå som uppnås. I det här fallet summeras PLC5- områden tills 80 % av den totala antropogena nettobelastningen från jordbruksmark till övergödda kust- och havsområden har uppnåtts. Proceduren görs en gång för kväve och en gång för fosfor separat, så att de områden som väljs ut på grund av kväveläckage bidrar med 80 % av den totala kvävebelastningen, och de områden som väljs ut på grund av fosforläckage bidrar med 80 % av den totala fosforbelastningen. När sedan områdena slås ihop kommer de gemensamt att bidra med en något större andel av belastningen vilket framgår nedan. För att uppnå 80 % av den totala belastningen av kväve respektive fosfor väljs alla PLC5-områden med en antropogen nettobelastning från jordbruksmark som är högre än 199 kg kväve och/eller 3,54 kg fosfor per km 2 landarea. Därefter läggs utvalda PLC5-områden ihop till ett GIS-skikt. När PLC5-områden som valts ut på grund av kvävebelastning läggs ihop med PLC5-områden som valts ut på grund av fosforbelastning bidrar det resulterande området med 87,6 % av den totala antropogena nettobelastning av kväve och 82,2 % av den beräknade totala antropogena nettobelastning av fosfor från jordbruksmark till eutrofierade kuster och hav. 29

5.3.4 Sammanslagning av områden I nästa steg slogs de områden som valts ut på grund av påverkan på övergödda sjöar och vattendrag respektive påverkan på övergödda kustvatten och hav ihop i ett gemensamt GIS-skikt. Alla PLC5-områden som valts ut i tidigare steg togs med oavsett om orsaken var enbart påverkan på inlandsvatten eller påverkan på kust och hav eller både och. PLC5-områden som valts ut genom den ovan beskrivna metoden illustreras i figur 12. Figur 12. PLC5-områden utvalda på grund av kriterier för hav, inlandsvatten eller båda kriterierna. 30

5.4 Administrativ avgränsning 5.4.1 Överföring från avrinningsområden till församlingar De PLC5-områden som valts ut överfördes i detta steg till församlingar. Först valdes alla församlingar som överhuvudtaget berördes av något av de valda PLC5- områdena. Därefter analyserades hur stor del av de berörda församlingarnas areal som utgjordes av valda PLC5-områden. En stor andel av församlingarna ingick med hela ytan i PLC5-områden med hög belastning. Så är nästan alltid fallet i slättbygder som har hög växtnäringsbelastning och små församlingar. Församlingar där valda PLC5-områden utgjorde 30 % av ytan eller mer valdes ut. 5.4.2 Utförligare undersökning av församlingar som inte tidigare pekats ut Vid överföring till församlingar gjordes även en utförligare undersökning av områden som pekats ut genom metoden men som inte tidigare varit nitratkänsliga områden. Vi har tittat närmare på bedömningsgrunderna för berörda vattenförekomster med övergödningsproblem och undersökt jordbrukets påverkan närmare. Vi har också tittat på om jordbruket i aktuella församlingar verkligen bidrar med avrinning till en övergödd vattenförekomst. Området runt Vättern som utgörs av ett enda stort PLC5-område, faller ut i analysen på grund av ett fåtal vattenförekomster med övergödningsproblem i kanten av PLC5-området. Den största delen av PLC5-området runt Vättern har inte avrinning till dessa vattenförekomster. Efter en granskning på delavrinningsområdesnivå har därför församlingar runt Vättern som uppenbart inte bidrar med avrinning till övergödda vattenförekomster tagits bort. Området närmast Vänern utgörs också av ett stort PLC5-område. Det faller ut i analysen genom att hela området har en påverkan på inlandsvatten och på kust och hav. En del av detta område ingår för närvarande inte i det nitratkänsliga området. I de församlingar som valts ut i PLC5-området, enligt ovan, finns det vattenförekomster med övergödningsproblem eller så sker avrinningen till vattenförekomster med övergödningsproblem. Utvalda församlingar bidrar också enligt analysen till påverkan på kust och hav. Församlingarna kvarstår därför, med något undantag, som aktuella att ingå i det nitratkänsliga området. Församlingar där valda PLC5-områden utgjorde 30 % av ytan eller mer och som valdes ut efter utförligare undersökning framgår av figur 13 (sidan 32). 31