Landshövding Lars Bäckström Göteborg 2015-06-04 Länsstyrelsen, Västra Götalands län Underlag för skrivelse till regeringen inför kommande budgetarbete gällande mottagande av nyanlända flyktingar På samrådsmötet den 5 maj uppmanades samrådsgruppen att komma med inspel inför den skrivelse du planerar att sända till regeringen inför kommande budgetarbete. Synpunkter och inspel önskas senast den 5 juni, och här kommer inspel från oss på Göteborgsregionens kommunalförbund. Den 24 oktober föregående år antog GRs förbundsstyrelse en viljeinriktning för det fortsatta kommungemensamma arbetet i Göteborgsregionen (bifogas). Viljeinriktningen har under våren även varit ute på remiss till medlemskommunernas kommunstyrelser. Elva av tretton medlemskommuner ställer sig bakom inriktningen som helhet. Kungsbacka kommun har valt att inte kommentera inriktningen då de i sitt arbete med flyktingsfrågan orienterar sig till kommunerna i sitt län. Kungälvs kommuns svar kommer i dagarna. Viljeinriktningen håller nu på att konkretiseras. Flera av de saker som tas upp och som är önskvärda för att påskynda nyanländas etablering oavsett ålder- skulle underlättas om spelreglerna mellan olika myndigheter samt mellan stat och kommun kunde förändras. Arbetet med mottagandet och etableringen av den nyanlände är idag mycket fragmenterat. Ingen har idag ansvaret för helheten. I Alingsås har man gjort en ministudie som visar att den nymottagna flyktingen i kommunen kan ha upp till 78 myndighetskontakter under den första tiden; kontakter i form av besök, återbesök, tredjebesök, hänvisningsbesök, telefon, mail etc. Detta stjäl tid från både handläggare och den nyanlände som skulle kunna användas betydligt mer fruktbart och konstruktivt. Flyktingmottagandet är ett nationellt åtagande som kräver samarbete mellan stat och kommun. Ett bra etableringsarbete är tillväxtbefrämjande samt bidrar till att klara
framtida arbetskraftsbehov och välfärdens framtida finansiering. Asyl- och flyktingmottagandet innebär både möjligheter och utmaningar. Mottagandet ställer höga krav på alla samhällsaktörer och inte minst på kommunerna. Mottagandet inom Göteborgsregionen är mycket ojämnt fördelat och dessutom svårplanerat. Omkring två tredjedelar av de nyanlända väljer att ordna eget boende eller flytta till anhöriga; många gånger till undermåliga bostadsförhållanden som inte främjar etableringen. Under en följd av år har den största andelen nyanlända mottagits i Göteborg och där främst i tre stadsdelar. Trots att GRs kranskommuner ökat sitt mottagande under de senaste åren har de sammantaget ett lägre mottagande per 10 000 invånare än många andra kommuner i Västra Götalands län. I den bilagda viljeinriktning som Göteborgsregionens styrelse antog i höstas anges bl.a. sju punkter där det är angeläget att staten omprövar och ändrar spelreglerna. I anslutning till dessa punkter vill vi från GR också göra följande inspel: 1. Ett större regionalt och lokalt mandat Länsstyrelsen i vårt län har bidragit till att arenor skapats på delregional nivå för dialog och samverkan mellan stat och kommun samt med hälso- och sjukvård. Sedan 2010 har de tretton medlemskommunerna i GR, Länsstyrelsen, Migrationsverket och Arbetsförmedlingen (Af) mötts med regelbundenhet. Hälso- och sjukvården anslöt lite senare. En erfarenhet som kan dras är att handlingsfriheten att agera utifrån lokala och regionala förhållanden är snäv, bland annat beroende på myndigheternas regelverk. Ett större regionalt och lokalt mandat borde ges till de statliga företrädarna så att de dels har en större handlingsfrihet, dels kan agera och parera snabbare samt dels kan bygga hållbara allianser med kommunen. Då kan de delregionala partnerskapen bli betydligt handlingskraftigare. 2. Kan regeringen stimulera privata och offentliga fastighetsägare att anstränga sig ytterligare så att fler bostäder blir tillgängliga? Bostaden hemmet har stor betydelse för etableringen, inte bara på arbetsmarknaden utan även i lokalsamhällen. Bostaden är viktig för samvaro, återhämtning och studier. Samtidigt har alla kommuner i Göteborgsregionen sedan flera år tillbaka signalerat att det finns en bostadsbrist, att marknaden domineras av bostadsrätter och egnahem samt att hyresrätter i tillräcklig omfattning saknas. Flera har idag inte råd att skaffa sig en bostad i nyproduktionen oavsett upplåtelseform. Det gäller såväl många flyktingar som låginkomsttagare och ungdomar. Det är ingen nyhet att bostadsbyggandet behöver öka kraftigt, men lika viktigt är att bostäderna blir ekonomiskt möjliga för en bredare grupp. Bilaga 3 till Långtidsutredningen 2015 Bostadsmarknaden och den ekonomiska utvecklingen är en bland flera utredningar som analyserar situationen. På kort sikt står inget annat till buds än det befintliga bostads- och fastighetsbeståndet. Kan regeringen stimulera privata och offentliga fastighetsägare att anstränga sig ytterligare så att fler bostäder blir tillgängliga? Vi ser även gärna en översyn av regelverket för att kunna etablera tillfälliga bostäder.
3. Utvidgad kommunal roll i mottagandet mot statlig ersättning När etableringsreformen sjösattes i dec 2010, och Af tog över delar av ansvaret från kommunerna, reducerades också statens bidrag till kommunerna. Flera kommuner lade då också ned sin flyktingmottagning. Nu ser man att ingen har ett helhetsgrepp när det gäller flyktingens etablering i kommunen. Familjer ska introduceras, rådgivning, vägledning och socialt stöd behövs den första tiden och myndigheters olika insatser behöver koordineras. När nu lotsavtalen har sagts upp accentueras detta behov ytterligare. En möjlighet är att kommunerna får (får återta) en utvidgad roll i mottagandet av nyanlända, mot statlig ersättning. I en förlängning bör det övervägas om ansvaret för socialt stöd också ska regleras på ett tydligare sätt. 4. Ge Af möjlighet att köpa tjänster av kommunerna Ge Af möjlighet att köpa tjänster direkt av kommunerna, till exempel språkutbildningar, vägledande insatser, yrkesinriktade utbildningar samt arbetsprövning. 5. Yrkesutbildningar med språkstöd löftesrikt men inte utan hinder När det gäller yrkesutbildningar med språkstöd startade GR ett pilotprojekt på våren 2013 omfattande tre utbildningar: Omvårdnadsutbildning och industriutbildning med inriktning svets i Mölndal samt kockutbildning i Stenungsund. Ambitionen med pilotprojektet var att göra ett genombrott i utbildningen för nyanlända invandrare, och målsättningen var att verkligt förkorta tiden från anmälan till egenförsörjning. Projektet har utvärderats och deltagarna kvitterar det stora värdet med modersmålsstödet samt att det är en riktig yrkesutbildning som gäller på arbetsmarknaden. Söktrycket har varit stort, få avhopp trots långa resor för en del (regional intagning öppen för alla i GRområdet) och en kraftig majoritet har fått jobb (23 av 25 på omvårdnad, 13 av 15 på kock och många på industriutbildningen). Dessa löftesrika resultat har lett till att fler utbildningar har startat: Två ytterligare kockutbildningar samt utbildning för fordonsmekaniker i Stenungsund, ännu en omvårdnadsutbildning i Mölndal samt en utbildning till personlig assistent i Lerum. Planer finns på fler utbildningar inom flera branscher men ett problem är brist på modersmålsstöd. Sannolikt finns flera personer med någon form av pedagogisk utbildning som kommit till Sverige under de senaste åren som med en kompletterande utbildningsinsats skulle kunna arbeta som språkstödjare. Tre frågor här. 1. Vem ansvarar för att hitta dessa personer? 2. Vem kan ta ansvaret för och finansiera den kompletterande utbildningen? 3. Yrkesutbildningar tillhör det ordinarie utbildningssystemet vilket innebär att Af inte kan erbjuda dessa och inte heller svara för individens försörjning. Samma begränsning gäller om man här önskar ett snabbspår inom Afs etableringsuppdrag vilket hade varit värdefullt om den nyanlände, med bibehållen etableringsersättning, skulle kunde kunna påbörja utbildningen inom två år. Kan regeringen öppna dörren här för intresserade nyanlända, så att denna utbildningssatsning blir möjlig inom Afs etableringsuppdrag?
6. Höj kvaliteten och statusen på praktiken. Den yrkesnära praktiken är viktig av flera skäl. Både för språkets utveckling och för att lära sig yrkesmomenten. Många arbetsplatser har mycket att göra. Tid för en bra handledning saknas många gånger. Flera arbetsplatser tar därför inte emot praktikanter. Inspelet här är att hitta modeller för att utveckla arbetet med praktik så att antalet praktikplatser kan öka och lärandet utvecklas på arbetsplatsen. 7. Bättre matchning mot rekryteringsbehov Matchningen mot arbetsgivares rekryteringsbehov bör förbättras. Bygg en hållbar kedja där arbetsgivare och arbetsförmedling med den nyanlände skriver ett kontrakt som syftar till anställning. Handledning och lärandet i arbetet är här centrala moment. Kedjan ska innehålla delar som pröva på, praktik, utbildning som leder till en anställning. Validering kan här också vara ett moment. Berörda parter ska teckna en förbindelse där det framgår vem som ska svara för vad när det gäller såväl insatser som den enskildes försörjning. Detta syftar till att bygga rutiner över myndighets- och organisationsgränser istället för tidsbegränsade projekt. Här skulle kommunerna, som arbetsgivare, vara en part. Regeringen kan bidra till att se vilka eventuella regelhinder som finns i detta snabbspår och förändra dessa. 7. Validering av formell och reell kompetens. Validering Väst i Västra Götalandsregionen har här betydande erfarenheter av vad som behöver förändras för att validering ska kunna bli ett effektivt instrument. Af har tagit fram en progressiv valideringsmodell som vi vill lyfta fram och som bör prövas i större skala. 8. Pilotverksamhet för ökad kunskap om svensk arbetsmarknad GR bedriver sedan 2011 en regional samhällsorientering vilket innebär att alla nyanlända vuxna i Göteborgsområdet anmäls till och påbörjar orienteringen hos Integrationscentrum i Göteborg (cirka 1800 personer 2014). Detta är en verksamhet som utvärderats varje år och som fungerar bra. En av de saker som många deltagare tar upp är att man önskar mer kunskap om den svenska arbetsmarknaden och att i större omfattning få möta olika branschföreträdare. Vår bedömning är att det vore ett ypperligt tillfälle att kunna tillmötesgå denna efterfrågan inom ramen för samhällsorinteringen (SO) då det på plats också finns ett bra modersmålsstöd i form av samhällsinformatörerna. Detta är dock förknippat med en kostnad som inte ryms inom det statsbidrag som kommunerna erhåller för att anordna samhällsorientering. GR gör nu med Af en inventering av vad deltagarna önskar mer specifikt. Finns det möjlighet till en pilotverksamhet med - om så behövs ett extra ekonomiskt bidrag från staten? 9. Utökad avtalssamverkan mellan kommunerna och Af För att kunna erbjuda ett bra mottagande behöver kommunen ha goda förutsättningar att erbjuda bostad, förskola, skola, socialtjänst och annan service som den nyanlände har behov av samt en flexibel och individualiserad sfi- och vuxenutbildning. Det är inte alltid möjligt att i varje enskild kommun kunna erbjuda alla delar med lika
god kvalitet. Det bör prövas om kommuner kan utveckla och inrikta sig på olika delar av mottagandet och i samverkan med Af och närliggande kommuner utveckla särskilda etableringsprogram med till exempel en särskild yrkesinriktning som utgår från lokala och regionala behov på arbetsmarknaden. Staten bör medverka till att upphandlingslagstiftningen inte lägger hinder i vägen för en utökad avtalssamverkan mellan kommunerna och Af. Med vänlig hälsning Helena Söderbäck Förbundsdirektör Göteborgsregionens kommunalförbund Bilaga: Viljeinriktning GRs förbundsstyrelse 2014-10-24