Telemeddelande Sid. 1(13) 2013-07-04 Brasilia Amnr BRAS20130704 Landrapport Brasilien juli 2013 Huvudstad: Brasilia Språk: Portugisiska Statsskick: Federativ republik Folkmängd: 194,7 miljoner (EIU) Yta: 8 547 400 m² Valuta: Real Stats- och regeringschef: Dilma Rousseff (PT) Vicepresident: Michel Temer (PMDB) Utrikesminister: Antônio Patriota Större politiska partier: Arbetarpartiet (Partido dos Trabalhadores, PT, vänster); brasilianska demokratiska rörelsen (Partido do Movimento Democrático Brasilieiro, PMDB, mittenparti); socialdemokratiska partiet (Partido da Social Democracia Brasilieira, PSDB, mitten/höger); brasilianska socialistpartiet, PSB, vänsterparti), Demokraterna (Democratas, DEM, högerparti); brasilianska progressiva partiet (Partido Progressista, PP, höger); Gröna Partiet (Partido Verde, PV, mitten/vänster) Nästa val: President- och kongressval hösten 2014 Rösträtt: Obligatorisk rösträtt from 18 år och före 70 år. Frivillig rösträtt mellan 16-18 år och över 70 år samt för analfabeter. Personer i obligatorisk militärtjänstgöring röstar ej. BNP: 2, 258 miljarder USD (EIU) BNP per capita: 12 140 USD (köpkraftsjusterat) år 2012 (EIU) Real BNP-tillväxt: 0,9 procent år 2012 (EIU) Offentlig arbetslöshet: 5,3 5,5 procent (omfattar bara formella anställningar i de sex främsta storstadsområdena) år 2012 (IBGE) Inflationstakt: Genomsnitt 5,8 procent år 2012 (EIU) Viktigaste exportprodukter: malm, råolja, soja socker och kött. Viktigaste handelspartners: EU27, Kina, USA och Mercosur Varuhandel med Sverige: import 11,7 miljarder SEK, export 4,2 miljarder SEK (Kommerskollegium)
2(13) Allmänt om Brasilien Brasilien är det femte största landet i världen, såväl till storlek som till befolkning. Brasilien har gemensam gräns till samtliga Sydamerikanska länder förutom Chile och Ecuador. Det är ett land som karakteriseras av stora kontraster och inkomstskillnader; vissa delar av landet har en utvecklingsgrad som ligger i nivå med industriländer, medan andra regioner ligger långt efter och har stora utvecklingsbehov. Befolkningen är etniskt blandad och många har rötter från andra delar av världen, som Europa, Afrika och Asien. Landets storlek, uppdelning och språk (portugisiska bland sina spansktalande grannar) har gjort att Brasilien traditionellt har präglats av en relativ isolering mot omvärlden. De senaste två decennierna har Brasilien genomgått en positiv utveckling. Landet har nått makroekonomisk balans och stabil tillväxt. Fattigdomen och de sociala klyftorna har minskat. Brasilien är idag världens sjätte största ekonomi (fjärde största utanför EU). Landet tog sig väl igenom den globala finansiella krisen genom en stabil makroekonomisk politik, hög global efterfråga på råvaror och statliga investeringsprogram och andra stimulansåtgärder. Brasilien tar gradvis en större plats på den internationella scenen. Under 2014 står man värd för fotbolls-vm och två år senare hålls sommar-os i Rio de Janeiro. Inrikespolitik Brasilien är en federativ republik, indelad i 26 delstater och ett federalt distrikt (med huvudstaden Brasilia). Nationalkongressen består av två kammare: Deputeradekammaren (513 medlemmar) och senaten (81 medlemmar). Antalet ledamöter varje delstat har i deputeradekammaren beror på invånarantal, men är inte proportionellt; delstater med liten befolkning gynnas. I senaten har varje delstat, samt det federala distriktet, tre ledamöter. Vart fjärde år är det val till deputeradekammaren och vart åttonde till senaten. Den nuvarande presidenten, Dilma Rouseff (PT), tillträdde den 1 januari 2011. Liksom för föregångaren, Lula, är regeringen Dilmas huvudfokus fattigdomsbekämpning samt sysselsättning, tillväxt, ekonomisk stabilitet och inflationskontroll. Ett steg mot att konsolidera landets demokratiska utveckling togs under hösten 2011 i och med inrättandet av den sanningskommission som har i uppgift att undersöka MR-brott begångna under militärdiktaturen 1964-1985. Samtidigt antogs även en ambitiös offentlighetslagstiftning. I början av juni bröt omfattande protester ut runt om i Brasilien. Gnistan var höjda busspriser i São Paulo, men demonstrationerna spred sig snabbt både vad gäller antalet deltagare och anspråk. Kulmen nåddes den 21 juni då runt en miljon människor demonstrerade i ett hundratal brasilianska städer. Manifestationerna sammanföll med att Brasilien stod värd för det s.k. för-vm
3(13) och mycket av kritiken riktade sig mot de enorma (och enligt många suspekta) summor som spenderas på att rigga landet inför de aktuella fotbollsevenemangen. Detta samtidigt som bl.a. skolan, sjukvården och kollektivtrafiken är eftersatt. Även om demonstrationerna omfattat många olika särintressen och saknar tydligt ledarskap, finns det ett övergripande krav som återkommer: slut på korruptionen! President Dilma har som svar lanserat ett reformpaket i fem delar. Paketet innehåller bl.a. åtgärder för att bekämpa inflationen och för att förbättra sjukvården, ett löfte om att samtliga oljeintäkter ska gå till utbildningssystemet samt stora investeringar i kollektivtrafiken. Sedan demonstrationerna inleddes har presidentens stöd dalat betydligt och det ses inte längre som lika självklart att hon kommer segra i första omgången i nästa års presidentval. Vid sidan av att få bukt med demonstrationsyttringarna är regeringens främsta prioritet ökad tillväxt. Andra utmaningar på kort sikt består i att hålla inflationen inom målet, att stärka industrins konkurrenskraft, samt att diversifiera exporten (som i dagsläget till stor del utgörs av råvaror). Samtidigt vill man genomföra de omfattande och nödvändiga investeringsprogrammen (PAC) i den eftersatta infrastrukturen. Utöver detta är Brasiliens utbildningssystem ytterligare en nyckelfråga. Det råder en stor brist på bland annat teknisk arbetskraft för industrin samt högkvalificerade ingenjörer. För att råda bot på detta lanserade regeringen 2011 programmet Ciência sem Fronteiras (Vetenskap utan gränser), genom vilket ca 100 000 studenter, inom särskilt prioriterade vetenskapliga områden, ska kunna studera utomlands. Även reformer av Brasiliens komplexa skattesystem bedöms betydelsefulla för att kunna säkra landets ekonomiska tillväxt på medellång sikt. Under president Dilmas första år fick sex ministrar lämna sina poster efter korruptionsanklagelser (som dock ännu inte fått några rättsliga efterspel). Hösten 2012 fälldes flera högt uppsatta politiker för första gången för korruption, pengatvätt och organiserad brottslighet. Rättegången (i folkmun kallad mensalão, den stora månadspengen) är historisk eftersom det är första gången tidigare så högt uppsatta politiker döms för korruptionsbrott. Målet är dock ännu ej helt slutbehandlat. Samtidigt som demonstrationerna i juni arresterades en kongressledamot misstänkt för korruption. Det är första gången sedan demokratins återinförande som en sittande parlamentariker häktas. Brasilien har även höjt profilen vad gäller korruptionsbekämpning internationellt och är en av grundarna till initiativet Open Government Partnership där bl.a. Sverige ingår.
4(13) Utrikespolitik Under president Dilmas första regeringsår har demokrati och mänskliga rättigheter betonats något mer än tidigare, och Brasilien tar något tydligare avstånd från olika auktoritära regimer. Brasilien har också gjort en förnyad markering om sin beslutsamhet att försvara nationella handelsintressen och att, vid behov, införa åtgärder för att skydda ekonomin. Presidenten har samtidigt givit ny tonvikt åt strävan att åstadkomma mer högteknologiskt samarbete med omvärlden. Brasiliens främsta utrikespolitiska mål anses vara att erhålla en permanent plats i säkerhetsrådet. Detta kan endast ske inom ramen för en reform av säkerhetsrådet, men till skillnad från Sverige tycks dock Brasilien ej förespråka några grundläggande förändringar i rådets arbetssätt eller maktrelationerna mellan permanenta och icke-permanenta medlemmar. Ett toppmöte EU-Brasilien hölls i januari 2013. Prioriterade frågor i det strategiska partnerskapet mellan EU och Brasilien innefattar energi, klimatförändringar och mänskliga rättigheter. En ny dialoggrupp för internationell säkerhet bildades. Förhandlingarna mellan EU och Mercosur om ett frihandelsavtal fortskrider, om än långsamt. Det finns vaga förhoppningar om tullbudsväxling mot slutet av året. President Dilma har visat ett stort engagemang i MR-frågor. Inom FN har Brasilien utkrävt ett större ansvar av länder att leva upp till de mänskliga rättigheterna och kritiserat regeringar som misslyckats med detta. Brasilien är fortsatt en stark företrädare av Syd-Syd samarbetet och är noga med att framhäva utvecklingsländernas avsikt att skapa hållbar ekonomisk-, socialsamt miljöutveckling. Brasiliens inhemska erfarenheter av fattigdomsbekämpning och utveckling anses vara en fördel för landet i dess växande roll som icke-traditionell givare. Brasilien spelar oundvikligen en ledande roll i Latinamerika, men försöker undvika att framstå som alltför dominerande. Man vinnlägger sig om nära bilaterala relationer med de enskilda länderna på kontinenten, inte minst för att förebygga uppkomsten av en spansktalande front. Brasilien har varit en aktiv men diskret medlare i regionala frågor. Man verkar för ökad regional integration, men de geopolitiska förutsättningarna härför är inte de bästa (Brasilien är för stort för att kunna accepteras som motor i en sådan integration). Brasilien ingår i UNASUR, ett samarbetsorgan mellan tullunionerna Mercosur och Andinska gemenskapen med totalt 12 medlemsländer. Förutom ekonomiskt och politiskt samarbete förs en dialog om ett framtida försvarssamarbete i regionen. Brasilien har tagit initiativ till ett gemensamt försvarsråd inom UNASUR.
5(13) Brasilien har på senare år utökat sina internationella fredsbevarande insatser i konfliktzoner. Exempelvis så leder man den militära delen av FN:s stabiliseringsuppdrag MINUSTHA på Haiti och samordnar FN-aktiviteter i Guinea-Bissau. Brasilien har också ökat sitt finansiella stöd till det internationella humanitära arbetet. Handelspolitik Brasilien har under större delen av 1900-talet skyddat sin ekonomi från extern konkurrens. Detta var ett viktigt skäl till de stora svenska industriföretagens tidiga etablering i landet. En viss omsvängning skedde under 1990-talet, mest markant under president Cardoso (1994 2002). Öppnandet av den brasilianska ekonomin har haft en tydlig påverkan på landets utveckling, inte minst till följd av stora utländska investeringar, bl. a inom serviceindustrin. Under President Lulas administration utvecklades det regionala samarbetet på handelsområdet, företrädelsevis inom tullunionen Mercosur. Lula-regeringens handelspolitik inkluderade en bredare marknadsorientering och offensiva satsningar genomfördes särskilt i Afrika och Asien. Denna politik har fortsatt under Dilma, även om hennes internationella agerande är mer begränsat än företrädaren. Kina är sedan 2009 Brasiliens största enskilda handelspartner och står för 15,3 procent av Brasiliens export och 14,1 procent av Brasiliens importerade varor. I vissa branscher, exempelvis leksaker, är den sistnämnda siffran så hög som 60 procent. I augusti 2011 lanserades Plano Brasil Maior (ett starkare/större Brasilien), ett policypaket för handels- och industripolitiken för 2011-2014. Planen innefattar en rad stimulansåtgärder särskilt för små och medelstora företag, samt riktade satsningar för att främja innovation och konkurrenskraft. Huvudsyftet är att främja en varaktig ekonomisk tillväxt trots negativa omvärldsfaktorer genom att bl. a tvinga internationella aktörer att påskynda planer att etablera fabriker och forskning i landet. Handeln med EU är viktig för Brasilien. 23,2 procent av Brasiliens import (37 776 miljoner EUR) kom från EU27 och 22,5 procent av exporten (35 729 miljoner EUR) hade EU som destination 2011. Handeln med Brasilien utgjorde därmed 2,3 procent av EU27:s export och 2,2 procent av importen vilket gör Brasilien till EU27 s nionde största handelspartner. Brasiliens export till EU27 består framförallt av jordbruksprodukter och råvaror, medan Brasiliens import därifrån i första hand består av förädlade produkter såsom maskiner, transportutrustning och kemikalier. EU27:s direktinvesteringar i Brasilien uppgick till 28,4 miljarder EUR under 2011, ner från 43,9 miljarder året dessförinnan. Brasiliens direktinvesteringar till EU27 under 2011 uppgick
6(13) till ett värde av 3 miljarder EUR, en minskning från 10,2 miljarder EUR året innan. (Eurostat) För Sveriges del importerades varor från Brasilien till ett ungefärligt värde av 4,2 miljarder SEK år 2012, vilket motsvarar 0,4 procent av det totala importvärdet. Kaffe och verkstadsprodukter var de dominerande importvarorna. Brasilien tog samma år emot varor från Sverige till ett värde av 11,7 miljarder SEK, eller 1 procent av det totala exportvärdet. Det exporterades framförallt maskiner, kemikalier samt transportprodukter. Landet är därmed den 19:e största utländska marknaden för Sverige. Investeringsflödet för 2011 hamnade på -2 051 miljoner kr och för första tre kvartalen 2012 på -475 miljoner kr. Svenska direktinvesteringstillgångar i Brasilien var 30 miljarder kronor 2011. (Kommerskollegium) Svenska företags närvaro i Brasilien är väletablerad inom många sektorer, med över 60 000 anställda på ca 220 svenska företag som 2011 omsatte ca 20 miljarder USD. Förutom produktion för den inhemska marknaden bidrar företagen även till den Brasilianska exporten, främst inom Sydamerika. Enligt en undersökning som genomfördes 2012 av handelskammaren i São Paulo ser de svenska företagen positivt på affärsmöjligheterna de kommande åren och majoriteten planerar att investera och nyanställa. Företagen ser skatter och tullar följt av det höga kostnadsläget som de främsta utmaningarna på marknaden. Hälften av företagen identifierade bristen på högutbildad och kvalificerad personal som ett problem. En tredjedel såg affärsmöjligheter inför fotbolls-vm och OS eller nya djuphavsfyndigheterna av olja. Huvuddelen av den svenska företagsnärvaron är koncentrerad till São Paulo följt av Curitiba och Rio de Janeiro. Ekonomisk situation Tillväxten blev 0,9 % 2012 och nationalbankens prognos för 2013 (juni) är 2,7 %. Såväl sparande- som investeringsgrad för Brasilien är de lägsta på 10 respektive fem år. Styrräntan är i juni 2013 8 %. Inflationen stiger och har tangerat taket på 6,5 %. Den brasilianska realen har sjunkit markant mot dollarn. Den höga sysselsättningsgraden i framförallt tjänstesektorn medför risk för ökad löneinflation under 2013. Det ökade handelsutbytet med framförallt Kina har föranlett en omfattande omfördelning bland de varor som utgör landets export - där kvoten av produktionsvaror minskat till fördel för råvaror. De fem främsta exportråvarorna; malm, råolja, soja, socker och kött, utgjorde tillsammans nästan hälften av Brasilians totala export under första delen av 2011, att
7(13) jämföra med 28 procent år 2005. Denna omfördelning, tillsammans med den kraftigt apprecierade valutan, har bidragit till en de-industrialisering av ekonomin; en nästintill obefintlig tillväxt inom industrisektorn. Den svaga tillväxten i industrin har även andra orsaker. Hit hör flera strukturella hinder i ekonomin, det som i folkmun kallas Den brasilianska kostnaden ( Custo Brasil ). Uttrycket har myntats som sammanfattande beteckning på en kombination av högt skattetryck och komplext skattesystem, bristfällig infrastruktur, höga räntor, byråkrati och korruption. Arbetslösheten har fortsatt att minska över tid. Den offentliga arbetslösheten under 2012 låg på 5,3 procent. Siffran måste dock sättas in i sitt rätta sammanhang. Den fångar inte in de många människorna utanför den ordinarie arbetsmarknaden, och inte Brasiliens omfattande informella sektor. Brasilien har ett av världens mest svåröverskådliga skatte- och momssystem. Ett exempel för att illustrera detta är att ett medelstort brasilianskt företag i genomsnitt beräknas förbruka 2,600 tim/år för skatteadministration. Detta att jämföra med genomsnittet inom OECD-länderna på 284 timmar per år för samma uppgift (Världsbanken 2011). Ingen president har hittills satsat politiskt kapital på ordentlig skattereform. Det ligger ett reformförslag i kongressen för behandling, nämligen syftande till en sammanslagning av de nu delstatliga momssystemen. Klimat, miljö och energi Avskogning av Amazonas har länge varit Brasiliens största klimatpåverkan och detta i kombination med stora utsläpp från jordbrukssektorn har gjort Brasilien till ett stort utsläppsland. Regeringen har de senaste åren drivit en tydligare klimatpolitik och har spelat en aktiv och konstruktiv roll i de internationella klimatförhandlingarna. Det brasilianska löftet att minska landets koldioxidutsläpp med 36-39 procent tom 2020 jämfört med Business as Usual är sannolikt det mest ambitiösa bland icke-annex 1-länderna. Målsättningarna har även omvandlats till nationell lagstiftning och man har kommit en god bit på väg att formulera specifika regleringar för utsläppsminskningar inom olika samhällssektorer. Regeringens handlingsplan för minskad avskogning från 2004 som bl.a. inneburit ökad övervakning och stärkta polisinsatser mot illegal verksamhet samt etablerandet av nya skyddsområden i Amazonasregionen anses ha fått positiv effekt. Även ökad medvetenhet bland konsumenter samt frivilliga initiativ från företag och branschöverenskommelser (såsom sojaodlare och köttproducenter) att inte använda produkter som kommer från avskogad mark, har bidragit till att minska trycket på regnskogen. Genom att minska
8(13) avskogningen kan Brasilien minska växthusgasutsläppen utan att behöva hindra utvecklingen i energisektorn, vilket innebär en fördel gentemot andra länder. Mätningar i slutet av 2012 visar att avskogningsnivån nu är den lägsta sedan mätningarna inleddes 1988. Samtidigt som den övergripande trenden är positiv, ökar avskogningen i vissa delstater. Mycket tyder dock på att regeringen kommer uppnå målet om minskad avskogning med 80 procent till 2020 långt i förväg. Att balansera starka jordbruks- och boskapsindustriintressen med miljöhänsyn är och förblir en stor utmaning för Brasilien. Balansgången har inte minst synliggjorts i diskussionerna kring den skogslagstiftning (codigo florestal) som kunde antas i slutet av 2012, först efter att presidenten lagt in sitt veto för att säkerställa högre krav på återplantering av skövlade områden än vad den inflytelserika jordbrukslobbyn förespråkat. Vad gäller energiproduktion har Brasilien en betydligt renare energimatris än många andra länder. Runt hälften av den totala energiförsörjningen härstammar från förnybara energikällor och nära 85 procent av den inhemska produktionen av elektricitet kommer från vattenkraft. Arbete pågår för att bygga ut vattenkraften ytterligare bl.a. i form av det omtalade vattenkraftverket Belo Monte i norra Brasilien som orsakat kontroverser och mött motstånd från så väl miljöaktivister som företrädare för ursprungsbefolkningen. I början av 2013 kom larmrapporter om en eventuellt förestående energikris pga. exceptionellt låga nivåer i de brasilianska vattenreservoarerna. Trots detta står regeringen fast vid den prissänkning på el som tidigare utlovats. Brasilien är i princip självförsörjande vad gäller olja som utgör ca 40 procent av landets energimatris och tack vare de nya djuphavsfyndigheterna förväntas Brasilien också bli en stor oljeexportör. Bristande raffineringskapacitet gör dock att man importerar bensin och diesel. Vissa investeringar sker inom andra förnyelsebara energikällor såsom sol- och vindenergi, men utnyttjas enligt bedömare i alltför liten utsträckning. Regeringen har även för avsikt att bygga ut sin kärnkraftskapacitet. Målet är att möta det ökande inhemska energibehovet samt minska Brasiliens beroende av energiimporter. Brasilien är en av världens största producenter av biodrivmedel. Landets etanolprogram har sitt ursprung i 70-talets oljekris och är idag i princip helt utan subventioner. En stor del av landets bilar kan köras på både etanol och bensin. Etanolproduktionen har kritiserats för att tränga ut livsmedelsproduktionen, men från brasiliansk sida framhålls att mindre än en procent av landets yta upptas av sockerodling samt att livsmedelsproduktionen ökar snabbare än etanolproduktionen. Flera år av underinvestering, låg produktivitet och dåliga skördar, samt en ökande
9(13) inhemsk efterfrågan har dock öppnat dörrarna för den amerikanska etanolen och Brasilien importerar nu mer än vad man exporterar. Infrastruktur och investeringsplaner Brasiliens infrastruktur är underutvecklad i jämförelse med andra medelinkomstländer och en hämmande faktor för landets tillväxt och handel. I en rapport från nationella transportkonfederationen (CNT) i november 2011 angavs att 57 procent av landets vägar hade allvarliga brister 27 procent var i kritiskt tillstånd. Enligt Brasiliens organisation för spannmålsexportörer sker omkring 60 procent av transporterna i Brasilien med lastbil, men bara 12 procent av vägarna är asfalterade. För att komma till rätta med problemen var det enligt CNTs rapport nödvändigt att investera 200 miljarder BRL, långt mer än de 9 miljarder BRL som investerades 2010. Siffrorna tjänar som ytterligare en påminnelse om att andelen av BNP som går till investeringar i landet är lågt; 18 procent av Brasiliens BNP, att jämföra med den förväntade andelen i andra tillväxtekonomier på 40 procent av BNP. I egenskap av att vara en av världens största ekonomier, och den främsta portalen till övriga länder i Sydamerika, är även hamnar och flygplatser eftersatta i fråga om kapacitet. Regeringen lanserade 2007 ett omfattande investeringsprogram för ökad tillväxt (Programa de Aceleraçãode Crescimento PAC ). Syftet var att öka och samordna utvecklingsinvesteringar inom områden såsom bl.a. infrastruktur, hälsa, sjukvård, energi och utbildning. För åren 2007-2010 avsattes sammanlagt 504 miljarder BRL till programmet. 2009 budgeterades ytterligare 142 miljarder BRL till programmet, detta för att tackla den globala finanskrisen samt för att möjliggöra exploatering av den nyfunna pre-salt oljan utanför Rio de Janeiros kust. Under de fyra första åren bidrog PAC till att fördubbla de offentliga investeringarna i Brasilien (1,62 procent av BNP 2006 till 3,27 procent år 2010) samt att generera en ökad sysselsättning 8,2 miljoner arbetstillfällen skapades under perioden. Under 2010 lanserades en andra fas för att försäkra kontinuitet i de stora investeringarna, som sedan ökade med 27 procent under 2011. För 2011-2014 har det inom PAC II avsatts 959 miljarder BRL. Liksom i den första fasen blir energisektorn mottagare av de största investeringarna. Det har hittills varit svårt att spendera pengarna i PAC. Satsningarna på att förbättra vägar, hamnar och flygplatser är i dagsläget särskilt nödvändiga inte bara för att förbättra Brasiliens konkurrenskraft utan även med anledning av Brasiliens värdskap för fotbolls-vm 2014 och OS i Rio de Janeiro 2016. Många av programprojekten dras med kraftiga förseningar, exempelvis de planerade privatiseringarna av flygplatserna och
10(13) hamnarna i landet. Flygplatsen i Natal blev först att tas i privat drift i augusti 2011, följt av de internationella flygplatserna i Campinas, São Paulo och Brasilia. I december 2012 annonserades nya privatiseringar av de internationella flygplatserna i Rio och Belo Horizonte (skall utauktioneras hösten 2013), samtidigt som regeringen utfäste egna investeringar om 7,3 miljarder BRL i 270 regionala flygplatser. I augusti 2012 lanserades ett nytt nationellt logistikprogram för att stödja PAC genom privata investeringar i koncessioner för infrastrukturprojekt med fokus på järnvägar (10,000 km framförallt för godstrafik) och motorvägar (7,500 km). Omfattande korruption och inkompetens inom transportområdet rapporteras ha bidragit till beslutet. Över 133 miljarder BRL förväntas investeras genom programmet till 2037. För att få snabba resultat kräver dock regeringen att 79,5 miljarder BRL ska investeras redan de första fem åren. Ett nytt statligt bolag, Planerings- och logistikbolaget (Empresa de Planejamento e Logística, EPL), skapades för att skapa en integrerad planeringsprocess för motorväg, järnväg, hamnar, flygplatser och vattenleder. EPL kommer även delta i projektet med högfartståg mellan Rio och São Paulo. Under 2010 lanserade regeringen en ambitiös nationell bredbandsplan (Plano Nacional de Banda Larga PNBL ) som innebär stora statliga investeringar för att bygga ut bredbandsanslutning i hela landet. Målsättningen med PNBL är att 70 procent av de brasilianska hushållen ska få tillgång till bredband till och med 2015. Under de första två åren ökade antalet 3G-användare med hela 270 procent - från 15,2 miljoner i maj 2010 till 56,3 miljoner i maj 2012. Befolkning och religion Brasilien har en relativt ung befolkning, men medelåldern har ökat beroende på minskade födelse- och dödstal. Brasilien har idag världens näst största svarta befolkning (efter Nigeria), det största antalet japaner utanför Japan och fler människor med påbrå från Libanon och Syrien än dagens befolkning i dessa länder. Enligt den senaste folkräkningen (2010) betraktar sig ca 900 000 personer som urfolk. Dessa består av över 300 folkgrupper som talar omkring 270 språk. Urfolkens rättigheter garanteras i konstitutionen från 1988, inklusive rätten att utöva sin kultur samt rätten till traditionell mark. För närvarande finns ca 660 urfolksområden, vilka utgör ca 13 procent av landets totala yta. Markregleringen pågår fortfarande och allvarliga konflikter kring detta förekommer. Det koloniala arvet är påtagligt. De ledande skikten består fortfarande nästan uteslutande av europeiska ättlingar trots att svarta och den stora andelen av befolkningen med blandat ursprung utgör över hälften av medborgarna.
11(13) Brasilien har till antalet fler romerska katoliker än något annat land. Katolicismen tappar dock medlemmar till bl.a. pingströrelsen och evangeliska samfund vars anhängare har fördubblats det senaste årtiondet. I dagsläget säger sig knappt 70 procent av landets befolkning vara katoliker. Katolicismen är också delvis uppblandad med afrikanska religioner. Samlingsnamnet för dessa är macumba. Candomblé är ett exempel på de riter med afrikanska rötter som utvecklats och lever vidare. Den samlar utövare också utanför den svarta delen av befolkningen främst i de större städerna och i de nordöstra delarna av landet. Det finns också urfolksreligioner och moderna sekter. Sociala förhållanden Sedan början på 2000-talet har över 30 miljoner människor lyfts ur fattigdom och målet är att den extrema fattigdomen ska vara utrotad innan år 2014 är till ända. För att uppnå detta lanserades Brasil sem miseria (Brasilien utan misär) 2011. Programmet är en vidareutveckling av Brasiliens mest kända sociala program, bolsa familia, och innehåller förutom ekonomiskt stöd, insatser för att förbättra tillgången till offentlig service samt för att få människor i arbete. Dessutom har minimilönen höjts markant från en nivå på 151 BRL 2000 till 678 BRL 2013. Trots dessa förbättringar fortsätter Brasilien att vara ett av de länder i världen med mest ojämlik inkomstfördelning. De regionala skillnaderna är fortsatt mycket stora och landets svarta samt ursprungsbefolkning är fortsatt överrepresenterade bland de fattiga. Fortfarande räknas drygt 16 miljoner brasilianare som extremt fattiga, dvs. de lever i hushåll där den sammanlagda inkomsten ger mindre än 70 reais (ca 230 kronor) per person och månad. Det genomsnittliga antalet skolår i Brasilien har enligt officiell statistik ökat från 5,5 år till 7,3 år under det senaste decenniet, men ligger fortfarande under genomsnittet för regionen (7,9 år). Grundskolan är obligatorisk och skolnärvaron för barn mellan 6-14 år ligger nu på ca 98 procent, inte minst tack vare att familjestödsprogrammet bolsa familia är villkorat till barnens skolgång. Endast omkring en tredjedel av eleverna fortsätter dock till gymnasiet och fler pojkar än flickor hoppar av skolan. De offentliga skolorna är gratis, men håller ofta lägre kvalité, vilket innebär att det framför allt är barn som gått på privatskolor som klara inträdesproven till landets kostnadsfria universitet. 2012 infördes ett kvoteringssystem för att minska den sociala snedrekryteringen till de federala universiteten. Fortfarande är utbildningskvalitén i många fall låg och Brasilien placerar sig långt ned i internationella jämförelser.
12(13) Brasilien har antagit i princip alla FN:s konventioner om mänskliga rättigheter och omsatt dessa i en omfattande nationell lagstiftning. Dock återstår problem vad gäller efterlevnaden av dessa lagar på delstats- och lokal nivå. Betydande framsteg har gjorts, framför allt på det sociala och ekonomiska området, men fortfarande kvarstår svåra utmaningar som undermåliga fängelseförhållanden, oproportionerligt polisvåld, överbelastat och ineffektivt rättssystem, straffrihet, könsrelaterat våld, trafficking, sexuell exploatering av barn samt strukturell diskriminering. Allvarliga markkonflikter förekommer liksom arbete under slavliknande förhållanden. Kvinnor har en svagare förankring på arbetsmarknaden, är oftare arbetslösa och tjänar mindre än män (oavsett utbildningsnivå), trots att de utgör majoriteten av de universitetsstuderande. Enligt UNWomen tjänar en vit kvinna två tredjedelar och en svart kvinna en tredjedel av en vit mans lön. Trots att antalet kvinnor på beslutsfattande politiska poster har ökat under de senaste åren, är kvinnor alltjämt starkt underrepresenterade i politiken. Brasiliens homosexuella har efter beslut i Högsta Domstolen 2011 fått rätt att ingå partnerskap och adoptera, men våld och mord med homofobiska motiv ökar. Regeringen genomför satsningar på att bekämpa våld och brottslighet genom att stärka social inkludering i fattiga områden. I Rio de Janeiro har man t.ex. upprättat särskilda polisiära pacificeringsenheter (unidades da polícia pacificadora, UPP) som har trängt undan narkotikagäng vilka tidigare har dominerat många slumområden (favelas) och banat vägen för sociala institutioners närvaro i dessa områden. I São Paulo har våldspiralen ökat på senare tid, mycket beroende på den krigsliknande situation som råder mellan militärpolisen och stadens största narkotikakartell och annan organiserad brottslighet. Brasilien har kommit att bli både ett viktigt transitland för kokain och slutmarknad för kokain, cannabis och kemiska droger. För att bekämpa detta har regeringen lanserat åtgärder dels för att bekämpa narkotikasmugglingen till och från grannländerna och vid landets hamnar samt dels för att förebygga och bekämpa det drogmissbruk som blivit allt mer utbrett. Relationen med Sverige Sverige och Brasilien har ett strategiskt partnerskap som omfattar sju områden: politisk dialog och samarbete i multilaterala fora; handel och investeringar; bioenergi och biodrivmedel; försvar; klimatförhandlingar och hållbar utveckling; vetenskap, innovation och högteknologi samt kulturellt utbyte och utbildning. Besöksutbytet har varit omfattande de senaste åren med statsbesök av dåvarande president Lula i Sverige 2007 och statsbesök av kungaparet i Brasilien 2010. 2009 besökte president Lula återigen Sverige
13(13) inom ramen för det toppmöte mellan EU och Brasilien som hölls i Stockholm under Sveriges EU-ordförandeskap. 2010 ägde den första politiska konsultationen rum på utrikesministernivå. I maj 2011 besökte statsminister Fredrik Reinfeldt Brasilien i tre dagar och under 2011 och 2012 har sammanlagt fyra riksdagsdelegationer besökt Brasilien. Talmannen besökte Brasilia i mars 2012. Kungaparet, statsministern, biståndsministern och miljöministern ingick i den svenska delegationen till konferensen Rio+20 som hölls i juni 2012. I augusti samma år besökte först vicepresident Temer med delegation, sedan utrikesminister Patriota Sverige för bilaterala överläggningar. Vid utrikesministerns besök undertecknades ett avtal om utvecklingssamarbete. För närvarande är samarbetsavtal på miljöområdet under utarbetande. Handelsminister Björling och näringsminister Lööf besökte, tillsammans med företagsdelegationer, Brasilien våren 2013. Uppskattningsvis 220 svenska företag finns närvarande i Brasilien, varav ett antal har produktion i Brasilien med export till tredje land. Företag såsom Ericsson och Johnsonrederierna kom till Brasilien för över 100 år sedan, Scania och Tetra Pak är verksamma i landet sedan över 50 år. Andra exempel på väletablerade företag är Alfa Laval (över 50 år) och Volvo (över 30 år). São Paulo är tillsammans med Göteborg Sveriges främsta industricentra. Det finns ett stort och växande intresse från svenska företag att etablera sig i Brasilien. Av de flera tusen svenska medborgare som finns bosatta i Brasilien bor de flesta i São Paulo-området. Rio de Janeiro och nordöstra Brasilien är attraktiva destinationer för svenska turister. På motsvarande sätt är omkring 6 000 brasilianska medborgare är bosatta i Sverige. Allt fler brasilianska studenter har valt att studera vid svenska universitet och högskolor. Med det brasilianska stipendieprogrammet Ciência sem Fronteiras (Vetenskap utan gränser) är förhoppningen att antalet ska öka ytterligare. Inom ramen för programmet erbjuds 2000 platser på 26 olika universitet runt om i Sverige. Relationen mellan Brasilien och Sverige har en speciell karaktär på grund av HM Drottning Silvias barndomsband till landet, arbetarpartiets tidiga kontakter med den svenska fackföreningsrörelsen (främst Metall) samt anknytningar på idrottsområdet. Fotbollskontakterna inte minst minnet av Brasiliens första VM-seger 1958 i Sverige är högst levande i Brasilien än idag. ROBACH